FRÖKEN MISSNÖJD

Gillar Bumbibjörnarna - introt är genialt  
Snälla och rara - helt underbara  

Vad har hänt med alla gulliga barnserier? Och jag menar både på TV och i serietidningsform. Barn läser x-men och/eller Agent X9, tittar på transformers mm. Krig och våldsamheter. Hela tiden någon form av maktkamp. Likadant med spel - Battlefield, Battleship, World of Warcraft (undrans hur många spel det finns med war i?). Hört om Super Mario? Denne lille plumberboy (och nej, nu menar jag inte systersonen...) som springer omkring bland svampar och samlar mynt. Det enerverande ljudet pling, pling, drrrrrrrrrrrrrrr Haha

Egentligen borde vi väl få barnen att vara ute och leka lite mer. Att få lite äkta rörelseglädje - motion av bästa slag. Barnfetman blir ju alltmer utbredd...Jaja det får man väl skriva om någon annan gång. Det är ju faktiskt inget fel med att se på lite TV eller spela lite spel ibland. Men varför inte välja de lite mer oskyldiga snälla programmen?

Vill också få barn att läsa mer, att finna läslustan. Och till det tycker jag att serietidningar faktiskt duger mycket bra till att börja med. Så jag får väl finna mig i X-men. Men jag föredrar ju de snällare varianterna.

Bamse läses väl fortfarande? Åtminstone här när man kommer över en tidning. Bamse slog aldrig någon trots sin styrka från dunderhonungen (doping?) - nej han bara kastade upp skurkarna högt i luften så att de fick ramla ner och slå sig själva...

Men minns ni Pellefant?

Den blåa söta elefanten. I klippet ovan saknas ju en person. Vem?
Jo självklart lakritstrollet.
Och här är min alldeles egen variant:
- 1 st chokladmuffins med lakrits i
   (typ hitta ett recept på chokladmuffins som innehåller mörk choklad eller
   liknande, men använd någon choklad med lakrits i + ha i lite lakritspulver)
- Diverse lakritsgodis

 

Nja, sjunger gör jag väl inte (ska ni vara tacksamma för   ). Det lämnar jag till Gene Kelly.

Men vädret blir ju inte bättre för att man tjurar, klagar och vill åka hem. Som dagens idrottsdag: friidrott på en IP (idrottsplats inte datoradress   ) någonstans. Regn och mer regn. Någon sa att det skulle bli bättre vid tiotiden. Blev det? Nejdå! Men min fina kollega och jag gjorde vårt bästa med vårt soliga humör. Och vi lyckades nog även få de mest sura (haha) att ha kul. Lite floskler som att vädret blir ju inte bättre för att vi klagar och gör ditt bästa. Och givetvis lite positivism: "Se det positiva - blir du törstig är det ju bara att vända upp ansiktet och gapa..."

Så när idrottsläraren kom och sa att vi skulle bryta dagen pga av vädret blev våra söta barn lite smått upprörda. Idrottsläraren sa att i flera av de andra klasserna så var det vuxna och elever som klagat. Jaha, så det var bara att ta vårt lilla pick och pack och åka hem. Med våra elever som inte undrade om det tillhörde lärarnas jobb att vara ute ibland?
Och jag kan förstå deras besvikelse. Stackars mina fina elever. Elever som ville hoppa höjdhopp och landa i blöt matta, elever som ville springa stafett etc. De ansåg sig inte kunna bli blötare än de redan var...

Varför lägga energi och missnöje på saker som man inte kan göra något åt. Bättre att lägga den tiden och energin på saker som man faktiskt kan ändra på. Acceptera läget - gilla läget och gör det bästa av alltihopa. Livet från den ljusa sidan. Det halvfulla glaset igen...Men hade vi haft ett halvfullt glas därute - så hade det varit helfullt rätt fort  

Titeln på Avenged Sevenfolds nya låt alltså.

Äkta hårdrock - Aaaaaaahhhhh!!!
Me like   a lot  

Det kommer larmrapporter om allt. Ät inte för mycket ditt, det är gift i datt. Gör inte så det är farligt. Vad hände med att låta folk själva få tänka och komma underfund med vad som är farligt/ofarligt? Visst, vi är inte odödliga. Men istället har vi skapat oss ett samhälle där föräldrar curlar sina barn så pass mycket att man blir orolig för hur dessa barn ska klara av framtidens samhälle. Hur ska de kunna ta ansvar när föräldrarna sopat undan allt som kan tänkas farligt och lindat in dem i ett tjockt duntäcke? Trygghetsbehovet kan bli för stort, så att man till slut inte vågar gå utanför dörren.

I en värld där råheten ökar behövs människor som vågar stå för sina åsikter och ta ställning för vad som är rätt. Tack vare människor som trotsar rädsla och trygghetsbehov har vi ett samhälle med åsiktsfrihet, öppenhet och tolerans. Att ta ställning, våga vittna mot brott och visa civilcurage innebär att kasta duntäcket åt sidan och lämna trygghetsbubblan. Ja, det är otäckt och det innebär rädsla. Men en livsnödvändighet för det öppna samhället.

Lita inte på att någon annan ska ta klivet i ditt ställe. Våga krossa glaset kring trygghetsbubblan: ta ställning och säg ifrån. För varje gång så växer man som människa och humaniteten går en ljusare framtid till mötes. Vi måste alla bidra. Tillsammans är vi starka!

Älska varandra, va vänner
Förstör alla bomber och svärd
Om kärleken till världen vi känner
Får vi en skönare värld

Tänk vad underbar teknikens värld är. Se på mina elever till exempel. I matsalen så ska alla sitta runt samma lilla bord. Stolar plockas från närliggande bord för att man ska kunna tränga ihop sig. Sen så blir de sociala med...ja just det...sina telefoner!

"Jag måste ha på min telefon - mamma ska ringa". Okej! Undrar hur vi överlevde förr när vi inte kunde vara anträffbara hela tiden eller kontakta någon när helst vi kände för det?

Fördriver lektionstiden med telefonen. De tror att ingen ser när de har den i knät. Jag brukar bara titta på dem och säga "jag hoppas verkligen att det är telefonen du fipplar med under bänken..."
Som om vi var mer uppmärksamma på lektionerna när vi inte hade telefoner att leka med...Vad hände med luffarschack?
Tyckte faktiskt det var väldigt charmigt när två elever gjorde "sten, sax, påse" i slutet av en lektion när de skulle läsa själv om det vi hade gått igenom  

Jag tror inte Galenskaparna och After Shave i mitten på 1980-talet trodde att vi nu skulle vara nästan här: