Tja, varför startade jag den här bloggen? Till stor del för att jag som i grund och botten är en mycket glad person ibland kan gå och muttra över saker som irriterar mig. Så istället för att muttra runt i några timmar tänker jag snabbt skriva av mig missnöjet för att fortsätta vara glad. Kängorna kommer att kunna delas ut. Inte till de små utan till de stora och starka. Ibland kommer det kunna vara tvärvändningar och vara bara glada crazy tankar. Love <3
Oktober - du ska inte komma redan. Inte vinter - Inte än... Men så känner jag varje år - sommarflicka som jag är.
Dessa bilder visar ju hur vacker vintern kan vara. Låt oss önska oss en lagom vinter... ...i lilla landet lagom
LAGOM - Bara i Sverige, bara i Sverige... "Lagom är bäst" - Pytsan heller. Man måste väl få vara bra?! Gillar som ni märker inte ordet lagom. Men när det kommer till vintern - den kan få vara lagom! Inte åtta plus och regn och inte minus arton och trettio centimeter snö på några timmar. Nej och Fy! Vi har ju våra fyra årstider med sin charm... Så lite vitt åt gången så marken blir fin och vackert vit. (Nu hörde jag en massa svordomar från alla de som måste skotta ) Och minus tre till fem med en strålande sol från klarblå himmel. Tack så mycket Winter för att du fixar detta!
Barnasinnet kvar? - Javisst! Skyldig som tusan! Och stolt över det
Men av söta barnprogram blir man ju glad Man kan ju göra som min lilla söta mamma - bläddra tillbaka till septembers "Barnunderhållning" och lyssna på Bumbibjörnarna för att pigga upp sig själv.
Mina smurfar:
Dessa små underbara vareleser. Blå och 3 äpplen höga. Men hur högt är ett äpple? Matematikern i mig kan ju inte bara ta ett äpple och mäta, nej ut med alla på golvet. Mät och beräkna medelvärdet - 8,5 cm blev det hemma hos mig. Betyder ju att en smurf då är 25,5 cm lång. trodde de var kortare - men där ser man vad som sker när man blandar in vetenskapen i det hela. Haha
Det är ingen stor samling jag har. Och det är lilla söta mamma (oj vad hon får bli omnämnd idag då - love her) som har köpt dem till mig på senare år. En gång för länge länge sedan...Innan facebook och smartphones...så hade jag en jättesamling. Jag hade väl närmare allihop (betyder nästan hundra stycken) + ALLA Barbapappafigurerna. Men med kärlek lämnades de till de två sötaste pojkarna på detta klot. Sen försvann de...Puts väck... "Jag é inte bitter" (Tony Richardsson alias Robert Gustavsson) Särskilt inte när man ser vad de äkta gamla figurerna är värda hos samlare... *suck* Haha
Söta är de - sköldpaddorna med namn efter berömda konstnärer: Leonardo, Rafael, Michelangelo och Donatelli. Hmmm undrar vad det säger om mig - att jag inte ens behöver slå upp namnen. De finns i minnet! Konstnärssjäl eller allt för mycket barnasinne kvar?
Hon är en tjej med jättelånga flätor... ...så där en fjorton år och rätt söt Skulle ju kunna vara jag Fast fjorton år igen? Med alla pubertetssvängningar? Nej Tack! Den delen skippar vi... Den får jag ju överdos av varje underbar arbetsdag Haha
Ljud och bild går ju ofta hand i hand i dagens olika medier. Undantagen finns, som t ex radio.
Som den lilla sportfanatiker jag är så blir det ibland radiosportens sändningar. Fungerar oftast mycket bra. Mycket beroende på deras kunniga och engagerade kommentatorer.
Och i andra fall funkar det mindre bra, eller inte alls... För ibland så vill man ju ha både bild och ljud: Konståkning - känns klart meningslöst på radio... ...men ååhh så vackert det är på TV Gymnastik, Simhopp (undantaget i kunniga kommentatorer: Peppe Eng-anekdoterna när han talar om simmhopparen som "hoppar upp och kommer ner" och "jätteskruv") etc etc Och glöm för allt i världen inte hästdressyr. (Okej i ärlighetens namn är jag inte så mycket för hästsporter alls). Men i somras lyssnade vi på radiosportens sändningar från OS. Tala om att hästdressyr är värdelös radiosport..."Se hur väl piaffen stämmer med musiken"...Bra radio...
Jag gillar egentligen inte bedömningssporter - och då menar jag att tävla i det. Det handlar ju om domares subjektiva bedömning, hur mycket regler för poängsättningen det än finns. Men det är kul att titta på.
Konståkningen har ju genom att ändra sitt poängsystem försökt få till någon form av förändring. Bra jobbat! För tänk förr när man inte kunde ge åkare samma poäng - så då gav man låga poäng till de först startande, för att ha kvar höga poäng till de sista i startfältet. Tala om att man drog nitlotten (japp, lotteri var det) när man hamnade först i sin startgrupp...
MEN! (Och det är verkligen ett stort MEN) Den här underbara killen tävlade ju då2002-konståkningens kung. Placerad etta i både korta och långa programmet. Får fortfarande goosebumps av att se honom åka...
Hur många ville förr kalla brottning för bedömningssport? Här är egentligen ljud överflödigt, bilderna säger allt: Det är inte svårt att förstå Ara Abrahamian 2008! Man tycker ju att det borde skett någon förändring sedan dess, men vad sker i London? Skrattretande! Dags att agera och rensa ut i leden kanske...
Och ibland behövs det inte bilder. Men bara för att det finns tillgängligt har jag ändå valt klippen med bilder till.
Jag säger bara - Lasse Granqvist. Lyssna och njut
Reducering + Vinstmål: cirka 1:30 in i klippet
Reduceringen: cirka 3:30 in i klippet
Slutligen så är vi tillbaka där vi inte klarar oss utan både ljud och bild. Rena galenskapen... ...när den som la ut klippet inte kan skillnad mellan friidrott och gymnastik Haha
![:-\](http://static.bloggo.nu/i/s/s7.png ":-\"){kind=small}
) Och minus tre till fem med en strålande sol från klarblå himmel. Tack så mycket Winter för att du fixar detta!
3 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS