BARA LYSSNA PÅ ORDEN
Tja, varför startade jag den här bloggen? Till stor del för att jag som i grund och botten är en mycket glad person ibland kan gå och muttra över saker som irriterar mig. Så istället för att muttra runt i några timmar tänker jag snabbt skriva av mig missnöjet för att fortsätta vara glad.
Kängorna kommer att kunna delas ut. Inte till de små utan till de stora och starka. Ibland kommer det kunna vara tvärvändningar och vara bara glada crazy tankar. Love <3
Twitter: @pippiglassbil
Mer info om mig: http://frokenmissnojd.bloggo.nu/Lilla-Jag/
BARA LYSSNA PÅ ORDEN
Good enough? Duger jag? Är jag duktig nog? Undrar vi inte alla över det ibland?
I måndags hade jag rektorn på lektionsbesök. Fick lite snabb feedback: Min mattegrupp verkade gullig, hen märker att jag har en bra och nära kontakt med mina elever samt att eleverna blev engagerade i dagens matteuppgift. Yey me!
Men mer utförligt "omdöme" får jag nog vänta med tills det är dags för medarbetarsamtal. Jag - vänta i fem veckor. Haha...Tålamod...
Så är jag duktig nog?
Obsevationsschema satt hen och skrev på. Det är ju vad det står på detta som jag vill veta - NU!
Jag tycker det är bra att rektorn kommer och besöker oss i undervisningen. Anser bara att det borde vara ett stående inslag i hens vardag och inte bara "happenings". Vet att vår rektor skulle vilja hinna vara ute mer i klassrummen. Men det är väl med rektorer som med lärare - för mycket administrativa uppgifter. Hmmm, är inte rektorsuppdraget en administrativ tjänst...
När det går utöver det vanliga, så märker jag ju att eleverna skruvar på sig och undrar. Nu är ju den här mattegruppen urgullig. Men "worst case scenario": tänk om man skulle få årets rektorsbesök på årets sämsta lektion...
Skolinspektion har vi ju lite då och då. I vår är det nog dags igen - och då kommer de med det omtalade observationsschemat. De är inte där för att vara säga vad som är bra eller vara konstruktiva - att lyfta oss (som faktiskt rektorn är). Nej en inspektion ska bara finna felen i svenska skolan. *suck* - dessa statliga verksamheter...Kanske de skulle titta uppåt istället, och inse att de största felen med dagens skola hittar de inte hos lärarna. Se till att skolan får mer pengar så att det inte är så stora elevgrupper; att elever med särskilt stöd får det stöd de har rätt till - som det är nu så trollar vi lärare med knäna för att individualisera och hjälpa alla våra elever i behov av stöd. I Amerika fungerar det med att integrera "behovsbarnen" - Jo, jag tackar jag...Med integrering menas kanske inte 30-grupper som byter sal hela tiden - dessutom så har många klasser två st dyslektiker, två st adhd och tre till med odiagnostiserade koncentrationssvårigheter...För att inte glömma alla vanliga tonårshormoner som är i omlopp...Integrera och individualisera...Fina ord...
Man kanske också ska se till att inte bara lägga på mer och mer i lärarjobbet utan att plocka bort något annat. Vi kanske ska få göra det som vi är utbildade för - undervisa. Att vi får tid till planering och efterarbete - inte sitta och producera vackra papper som t.ex. åtgärdsprogram på tio sidor. Ja och såklart: Ge oss lärarna en lön som fatiskt motsvarar den utbildning och det ansvar vi har!!!
När det kommer till mig så hoppas jag att inspektionsnissarna går lite vilse i stora skolan inte hittar mitt klassrum .
"Nobody is perfect - My name is nobody!"
Denna strävan efter perfektionism...
För visst är det charmigt med lite småskavanker här och där?
Om jag bara kunde få in att det gäller även mig...
Så vad stod det nu på rektorns observationsschema? Är jag duktig nog?
“Perfection is not attainable, but if we chase perfection we can catch excellence.” (Vince Lombardi)
En lagom stor man i sina bästa år!?
-om vi mäter rätt...
Speak now - tala nu!
Om alla talar svenska...
Varför slänger vi in så mycket engelska ord och uttryck både när vi skriver och talar? Jag är den första att erkänna att jag använder mig av alldeles för mycket engelska uttryck. Ibland bara för att det är coolt (se där!) och ibland så hittar jag inte ordet jag letar efter på svenska. Men det är ju jag det - just deal with it!
Kanske ska jag börja att se mer på svenska TV-program och läsa mer böcker på svenska? Nääääää, vill inte!
Har varit några artiklar i veckan som fångat min uppmärksamhet.
En handlade om att lärare läser alldeles för lite skönlitteratur. (När skulle vi hinna med att läsa mer för vårt nöjes skull - när vi sover?) Dessutom då lite förslag på litteratur som då ska kallas finkultur. (Föredrar filkultur ) Jag har alldeles för svårt att läsa av akademivärlden rekommenderade böcker. Då blir det tvärstopp - Vill inte! Vägrar!Däremot så har jag ju läst - på eget initiativ - Dostojevskij, Tolstoj, Allende mm. Räcker det för kulturSverige måntro? Men att läsa för lite skönlitteratur gäller inte mig - det måste väl räknas att läsa på engelska?
En annan handlade om att studenter var alldeles för dåliga på att skriva texter. Att chatrum, SMS, twitter mm har gjort att de inte klarar av att skriva längre texter, särskilt inte på korrekt svenska. Vetenskapliga texter skrivs dessutom i jag-form. "Vad duktig jag är", tänkte jag då (bästa fröken ), för jag tränar mina elever att skriva längre arbeten, samt att då försöka undvika den förkastliga jag-formen när det kommer till fakta.
Bra så - Kokalolasosfofinontot
Att man ändå inte är svensklärare...
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS