Tja, varför startade jag den här bloggen? Till stor del för att jag som i grund och botten är en mycket glad person ibland kan gå och muttra över saker som irriterar mig. Så istället för att muttra runt i några timmar tänker jag snabbt skriva av mig missnöjet för att fortsätta vara glad. Kängorna kommer att kunna delas ut. Inte till de små utan till de stora och starka. Ibland kommer det kunna vara tvärvändningar och vara bara glada crazy tankar. Love <3
Ja det var fyra Norge det... Tänk att det ska krävas fyra norskor för att slå vår Kalla tjej... ...för att nästan citera en (o)känd kverulant Dessutom tog de fyra norskorna hjälp av en polska...
Tänk vad duktiga de är, de norske hurtige jenterne. I bland är det så att man önskar att Sverige och Norge vore ett. Ja som vi var i Förenade konungarikena Sverige och Norge under perioden 1814-1905. Tänk vad många guldmedaljer vi skulle kunna ta i diverse sporter: längdåkning, skidskytte... ...men jag tror vi behåller det svenska vad gäller hockey och bandy. Säkrast så... I Norge är man visserligen duktiga på att åka skridskor snabbt - men det går inte lika bra när en klubba sätts i handen. Lite som med mig det har gått bra för mig att spela olika bollsporter, framför allt foboll och handboll. Men säg innebandy och all bollkänsla försvinner någonstans längs klubbskaftet. Då är det bara att springa, kämpa och störa motståndarna så mycket som möjligt.
17 maj! Vilken dag. Det är jag nog ändå den jag helst vill ha. För vad sjutton (ojdå) är 6 juni? Jo svenska flaggans dag! Där vi i lilla landet lagom är så rädda att kallas främlingsfientliga om vi viftar med svenska flaggan och sjunger nationalsången. Är det inte sådant som kan skapa främlingsfientlighet? Åter till "vår dag": Hur många bryr sig om 6 juni - mer än att om vi har tur, får vi vara lediga mitt i veckan? Har vi otur så blir det en lördag/söndag och då är det som vilken helgdag som helst. Men vi har ju en dag när vi umgås gemensamt över åldersgränserna och gladeligen svirar hela natten lång. Låt oss göra midsommar till Sveriges nationalhelg! Det kommer inte vara svårt att få folk att fira i alla fall...
Oj vilket sommarprat jag kom in på. Från vintersport till midsommar på några hundra tecken. Tänk om det kunde gå lika fort i verkligheten... If you can dream it... ...eller det gäller nog inte här!?
Tänk alla roliga (och dåliga) norgehistorier som dragits under åren som gått. När vi till och med gett vårt grannland sina alldeles egna historier så måste de ju förstå hur gillade de är. Att bara vi får bestämma när, var och hur...så gör vi gärna gemensam sak...
Den första dagen vi är sjuka så får vi ju ingen sjukersättning. Det är mycket pengar det. Men blir man sjuk sista delen av dagen och går hem då - så blir karensdagen mycket mindre. Och som vanlig anställd kan man inte ha mer än tio karensdagar hos samma arbetsgivare under ett kalenderår. Tur att denna dag har sina begränsningar...
Undersökningar har visat att två av tre går till jobbet trots att de är sjuka. Det är för dyrt att stanna hemma på grund av karensdagen. Sjuknärvaron stiger - ohälsan ökar. Varför är det så tyst om karensdagen?
Visst finns det de som går till jobbet trots att de är sjuka av andra orsaker också. Som att det är brist på ersättare, på grunda av pliktkänsla och/eller att det är för mycket att göra. I mångas fall så är det både en kostnadsfråga och en jobbfråga.
De flesta gick till jobbet för att det var för dyrt att stanna hemma. Andra gick till jobbet för att det var brist på ersättare, på grund av pliktkänsla och för att det var för mycket att göra. Sjuknärvaron handlar därför både om ansträngd privatekonomi och om en bantad arbetsorganisation där färre anställda ska göra mer. Man vill inte gärna lasta över mer jobb på arbetskamraterna.
Sjuknärvaron har blivit en klassfråga. Ju sämre jobb och sämre betalt du har, desto större är risken att du går till jobbet fast du är sjuk och borde ha stannat hemma. Arbetslivsinstitutet som studerat sjuknärvarons utveckling kan se hur vissa yrkeskategorier ökar mer än andra. Lärare ligger från början högt. Men andra grupper ökar sin sjuknärvaro snabbt: undersköterskor, kassapersonal, socialarbetare och traditionellt manliga industriarbetargrupper. Om man tittar på samtliga tillfrågade - alla kategorier så ligger sjuknärvaron på drygt 50 procent. Men tittar man bara på yrkeskategorierna som de ovan, så är sjuknärvaron uppe i nästan 80 procent.
De som går till jobbet trots att de är sjuka är också de med sämst hälsa. Undersökningar har visat att dee som har hög sjuknärvaro också har hög sjukfrånvaro och sämre hälsa - att det hör ihop.
I debatterna har sjuknärvaron - och karensdagen - helt hamnat i bakgrundet. I stället handlar dagens sjukdebatt antalet långtidssjukskrivna - vilket man inte heller får vara i dag. De som har forskat om det här anser att frågorna om sjuknärvaro och långtidssjukskrivna hör ihop. Att karensdagen kan förklara den ökning av antalet långtidssjuka som faktiskt finns (men som nu då måste jobba igen) - Bra jobbat! Karensdagen påverkar sjuknärvaron och sjuknärvaron ökar ohälsan. I längden klarar man inte av att gå till jobbet när man är sjuk. Och då blir man långtidssjuk. Och nu ska man då vara frisk efter ett visst antal dagar och ohälsan ökar. En spiral som det (nästan) är omöjlig att ta sig ur. Lägg dessutom till den psykiska ohälsan om att ständigt oroa sig för "Vad händer när sjukdagarna är slut?". Är det det som kallas hälsa för alla???
Arbetsgivarnas önksan att disciplinera arbetskraften måste det ju handla om. För det är ju inte korttidsfrånvaron som kostar de stora beloppen. Det är ju långtidsfrånvaron som är den dyra. Denna glömda fråga borde kanske komma upp på tapeten igen. Eller det har den ju - det finns ju de som istället vill att det ska vara två karensdagar. Ja, det lär ju öka välmåendet hos alla...
Det finns ju de som har sjukdomar som är kortvariga men ofta återkommande. Migrän är ett sådant exempel. Det blir ju bra om de ökar till två karensdagar... Stress är ju inte en migräntrigger...nej då...
I mitt tycke ska karensdagen skrotas. Det kostar ju ändå att vara sjuk. Du får bara 80 procent av lönen. Bara för att det finns några få med måndagssjuka alternativt fredagssjuka så kan man därför inte anta att alla stannar hemma för att "förlänga helgen". De flesta av oss arbetar när vi kan arbeta. För mig som lärare är det jobbigt nog att vara bort en dag med tanke på om man får vikarie eller inte, eller att vikarien diskuterar filosfi istället för genetikens lagar. Det är ju inte som så att vi har ett överflöd av lektioner att spela med. Tala i dubbelt tempo har jag blivit duktig på, men jag tror inte att tala i trippelt tempo skulle gagna någon. Och jag vet att mina kollegor tänker på liknande sätt. Klart det finns de i Sverige som tar sig en "semesterdag" med 80 procents lön, men majoriteten av oss svenskar är förbannat (ursäkta språket) plikttrogna. Trodde att kollektiv bestraffning inte var tillåtet, men karensdagen kan man väl verkligen kalla kollektiv bestraffning. Och har så varit sen 1992.
...Och vi får nog räkna med att vi får fortsätta att ha det så här ett bra tag till...
Almost easy... ...nästan lätt... Nej! Inte nästan! Tänk vad mycket lättare det oftast känns på fredagar! Idag är det bara idag kvar. Sen är det SPORTLOV!!! Det gör det extra lätt! Ja jag vet - man ska inte ropa hej förrän man har kommit över... ...nej jag ska inte gå och hämta vatten
...ÖVER ÅN EFTER VATTEN... Det du söker kan finnas på närmare håll. Eller att göra någonting på ett krångligare sätt än det behöver vara.
Ytterligare en walklåt Håll i er för det kommer mera... ...fast på svenska... ... Och om det inte passar så har jag dagens tips: Tryck inte på play
Vadan detta walk och gå tema då? Jo för idag på gymmet i omklädningsrummet hörde jag en i mitt tycke rolig konversation. En tjej som uttryckte motvilja att träna på ett annat gym i stan. Där finns så dåligt med parkeringsplatser så då måste hon gå dit. Fortsatte diskussionen om hur mycket lättare det var med parkeringsplatser på "mitt gym" och hur jobbigt att behöva gå. En tredje tjej kommer in som tydligen känner de två diskuterande. Hon frågar vad de ska göra. Svar: "Jo, vi ska gå fem kilometer på löpbandet..."
Men att gå genom stan passar tydligen inte!? För sakta?
Jag nöjde mig med att skratta högt inom mig, när jag helst hade velat göra en Tommy...
Jaja Man kan inte gå till gymmet men man kan gå på gymmet. -Tänk att någon som aldrig fattade det där med grammatik helt plötsligt tycker att prepositioner (för det heter det va?) kan vara ganska underhållande.
Varför betala dyra pengar på en träningsanläggning när det finns alla möjligheter utomhus? Varför göra saker krångligare än vad de borde vara?
Summa summarum... -Åh matematik säger hon och tindrar med ögonen... Ta vara på alla möjligheter... ...Gå inte förbi...
2 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS