Japp! Så ser dagens google ut. En Snubbe i gult som trampar och trampar utan att komma någon vart. Vadan detta?
Naturligtvis!
Idag går startskottet för årets Tour de France 
Tydligen finns det fler sätt att se banan på...Haha
Tour de France (på svenska av vissa även för Frankrike runt) är en årlig cykeltävling i Frankrike. Nähä... Tillsammands med Giro d'Italia och Vuelta España utgör de le grand Tour - de tre största etapploppen inom cykelvärlden.
Den första Tour de France var 1903 - WOW 100 år!!! - för att höja upplagorna på den franska sporttidningen L'Auto, numera l'Equipe, efter att tidningen hade förlorat en varumärkestvist mot den konkurrerande tidningen Le Velo, och var tvungen att korta sitt namn från L'Auto-velo till L'Auto. Planen var ett femstegsrace den 31 maj-5 juli med början i Paris och stopp i Lyon, Marseille, Bordeaux och Nantes innan man skulle återvända till Paris. Toulouse sattes senare att bryta den långa distanser över södra Frankrike från Medelhavet till Atlanten. Varje etapp skulle pågå över natten och avslutas nästa eftermiddag. Sen skulle det vara vilodagar innan det var dags för nästa etapp. Detta upplägg visade sig dock vara alltför skrämmande/kosta för mycket (20 francs) för de flesta och loppet fick endast 15 anmälningar. Entreprenören och tidningsmakaren på L'Auto, Henri Desgrange, bestämde att loppet skulle kortas ner. Det innebar att loppet skulle starta den 1 juli och hålla på till den 19 juli. Dessutom så erbjöds ett dagtraktamente till dem som i genomsnitt cyklade i minst 20 km/h på alla etapper. Anmälningsavgiften skars ner till 10 francs och den totala prissumman höjdes till 20.000 francs, med ett förstapris på 12.000 francs. Snart hade ytterligare 60 cyklister anmält sig till tävlingen.
Det första Tour de France avslutade i utkanten av Paris, på Ville d'Avray, innan en ceremoniell åktur i Paris och flera varv på Parc des Princes. Maurice Garin dominerade loppet, vann den första etappen och de två sista. Han blev också den första segraren av Tour de France. 64 timmar och 47 minuter efter honom kom den siste åkaren i mål... Bara så där lite mer än 2,5 dygn...
Tävlingen har alltså körts sedan 1903 med undantag för de två världskrigen. Cykeltävlingen följer oftast Frankrikes yttergränser, men numera kör tävlingen oftast även in i grannländerna. Tour de France pågår under tre veckor och är uppdelad i omkring 20 etapper som är runt 200 km långa. Det finns några vilodagar i schemat, så antalet tävlingsdagar uppgår till omkring 20.
Sedan 1975 avslutas Tour de France alltid på Champs-Elysées i Paris. Denna sista etapp är alltid extra prestigefylld att vinna. De första kilometrarna går inte inne i Paris utan i utkanten. Då brukar cyklisterna ta det lugnt, passa på att gratulera varandra till ett bra genomfört lopp och även spexa en del med tv-tittarna. När klungan sen kommer in på Champs-Élysées ökar tempot och lagen gör allt för att hela tiden ge sina bästa spurtare ett bra läge inför målgången.
De flesta etapperna har gemensam start (som sista etappen) och det varierar mellan platta etapper och bergsetapper. De sistnämnda är de som röner störst uppmärksamhet, både publikmässigt och tävlingsmässigt. Det är på bergsetapperna som Touren har flest besökare. På toppen av vissa berg är det så trångt att det knappt finns tillräckligt med väg för cyklisterna att åka på. Folk bokstavligen vallfärdar upp i bergen för att heja på sina favoriter. I Alperna och Pyrenéerna tar sig cyklisterna uppför klassiska bergstoppar som Alpe d'Huez, Col de la Madeleine, och Col du Tourmalet. Vilka toppar som ska trampas uppför varierar från år till år. Det är också i bergen Tour de France avgörs. Det är här de bästa åkarna skaffar tidsfördelar till sina motståndare. Och har man "dåliga ben" en dag så är det också i bergen som loppet är kört...
Tour de France kan man säga är fyra tävlingar i en. Mest prestigefyllt är naturligtvis att vinna själva Touren - alltså att avverka alla etapperna på kortast tid. Den som leder hela köret får ha på sig en gul tröja - den gula ledartröjan. Även om man vet om att man inte kan vinna hela köret så är det prestige att få köra i den gula tröjan - även om det bara är för en etapp.
Den rödprickiga bergatröjan - maillot à pois (franska), polka dot jersey (engelska) - får den bära som leder bergspristävlingen. Här gäller det att samla flest poäng - poäng som delas ut till dem som passerar först vid bergstoppar.
Det finns också en grön poängtröja som bärs av den som samlar flest poäng via etappsegrar och spurtpriser. Sist finns det en vit ungdomströja - den bärs av den deltagare som är under 25 år som ligger bäst till i det totala. Tänk här är man ung vid 24 - i gymnastik t.ex. anses man då som gammal...
Vad tycker jag då om själva spektaklet? För några år sedan så följde jag Touren ganska så noga. Det var när jag själv höll på lite med cykling. Inomhus alltså, spinning kallar man det visst. Underbara instruktörer som verkligen ansträngde sig för att variera passen. Vi körde våra egna tourer, giron och vueltor. Ibland pass på tre timmar - Aj Aj sa ryggen efteråt. Och tänk - tourencyklisterna sitter långt över tre timmar de flesta dar. Pust! Sen tröttnade jag på spinning - typ i samma veva som de bästa instruktörerna slutade... + att gymmet hela tiden ändrade bokningssystem. Stressande ibland att inte veta om man skulle få en plats till passet. När jag följde touren mer ingående - det var också när jag i min lilla enfald trodde att de flesta av åkarna var rena. Men nu vet jag bättre. Det är inget roligt när resultatlistan får redigeras och redigeras... och den som firas sen inte är etta. Nu tänker jag istället tvärtom - det finns inte en åkare som är ren (krasst? vet....) Och är han det...Ja då är han de där 2,5 dygnen efter... vilket man inte får vara för då anses man så lost att man inte får slutföra tävlingen.
Nu kan jag strötitta på touren lite då och då. Typ dåligt väder och inget annat att göra... Det är fantastiska bilder som visas - Vackra gamla franska byggnader och fantastisk natur. Bilderna de visar när de är vid Alperna och Pyrenéerna är häpnadsväckande och svindlande...
En annan sak som gör Touren kul att se, eller jag kanske ska skiva höra? är Eurosports två små tomtar - Roberto Vacchi och Anders Adamsson. Ja dessa två tillsammans har verkligen förmågan att fylla tiden med prat om...självklart mycket cykling... och ibland... ingenting. Som cykelmode till exempel - när de beskriver hur fasansfullt det är med lite högre strumpor...Och nej det är inte knästrumpor de då menar, utan bara sådana som går över vristerna. Ibland sitter man bara och skrattar rakt ut. Deras engagemang kan man inte heller klaga på. Vid målgångar - särskilt om det är spurtuppgörelse - låter det som om det är VM-final i fotboll med Sverige som ena laget, och att Sverige leder med 1-0 med minuten kvar...
Så även om man inte tycker om att titta på sport eller att cykling är sååå tråkigt att titta på - Man kan ändå få en trevlig eftermiddag med fina naturscener och klart underhållande snack. Så några etapper kommer jag nog att se på även i år. Det känns ju inte som om det ska sluta regna heller...
Jag och mina soldrömmar...
2 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS