FRÖKEN MISSNÖJD

...över vadå?
- Förkylningen? Ja Tack! Men den sitter där den sitter. Så vi snörvlar på...
- Så jag slipper gå... Inte bara förkylning som gör att jag är ofrisk...

... min hälsena...
... ser inte helt frisk ut...
Vissa dagar är den bättre och känns knappt alls. Idag är en sådan dag där den inte alls vill vara med. Jisses vad den stretar emot...

...Requiem, rekviem, är latin och betyder vila...
...vilket jag behöver nu... *snörvel* (ursäkta)
Vet ju om hur det blir varje höst...
...borde förberett mig bättre...

Kan man vara förebyggande efter?
Hoppar nog kålen och sötpotatisen när den än ska intagas...
...eller sweet potato pie låter ju inte helt fel 
Havre, ingefära och citrus & bär...  ingen brist hos mig där inte...
Nej det är nog bara att stå ut med snörvlandet...
...bara inte hjärnan följer med ut så... 
...och hoppas på snabbt övergående. Kan ju roa mig med att lyssna på min nya skiva många många gånger (requiem är från den)...

Söta systersonen la stolt ut sin skiva på instagram i veckan. Då var jag lite avundsjuk för jag hade inte fått min än. Men se vad som hände, när vi på steken vände...
Mitt skivpaket innehöll en fin bonus...

"Fusk" sa systersonen...

Idag har vi gjort det hemska för andra gången den här terminen. Tagit kort!
Elevernas klassfoto och givetvis ska lärarna vara med...Suck... Och porträttfoton ska det också tas...ännu mera suck...
Tror nog söta kollegan och jag var värre än eleverna. Hon sa "jag såg ut som åttio" (hon är 51!) - själv var jag mer... "Den som ser bilden tror att jag har fem år kvar till pension." Kunde i och för sig varit skönt... 
Ja ja vi blundar och glömmer vad vi såg...
...för vi vet ju hur unga snygga och vackra vi är 

...inte många andra lärares tid heller...
...eller elevers heller för den delen...
...det brukar kunna bli så när vi blir många som på nytt beblandar oss med varandra...
???
Yrar hon i nattmössan eller? Ja, igår var det inte långt ifrån. För jag vaknade på morgonen med världens klump i halsen - ajaj... och feber...
Det är vad som händer varje hösttermins start när man träffar alla igen. Jaja, men det var bara att masa sig upp och Röd Solhatt "here I come"... Så nu har febern försvunnit och så även klumpen i halsen. Peppar, peppar... Nu har det blivit näsläckage istället. Men det är bättre...
Gårdagens exkursion gick bra. Behållningen var nog alla grodor i skogen. Tror alla grupperna lyckades fånga var sin groda - givetvis släppte de ut dem igen...

Men det var inte riktigt min dag igår. Förkylning sänker ju och sen lite annat strul på det... Information som inte nått dit den skulle och person som inte ringde igår eftermiddag... Nu blir det jobb för mig... Strul strul strull... Suck...

Så idag är jag värd lite pepp - eller hur?
Vi börjar med en vacker dans...

...och sen ett bildcitat:

Avslutar med mer dans...
...Bollywood får en alltid att le...

...ja när jag skrev det här så var det vid min dator... 
Men igår så satt jag hos en kurator för en intervju om att ev. gå en stresskurs. Två timmar satt jag där... Efter en timma började det klia i benen... Titta lite på klockan då och då... Men jag gjorde det!!! Nu vill jag höra hur duktig jag var som lyckades sitta på ett sådant möte i hela två timmar 
Vad kom vi fram till då? Inte att jag skulle gå den där stresskursen i alla fall... Jag - sitta där och andas med lite andra människor... Nej där är vi inte riktigt än. Däremot så ska jag fortsätta träffa kuratorn. Först ville hon att jag skulle hitta avslappningsövningar som...

Inget ont om just detta klippet. Det är hela grejen med en röst som ska vara avslappnande som säger saker som...
- Tänk dig att du befinner dig i en världen som en låda - nej vill inte vara i en liten låda (det är inget bekvämt) - inte boxa in världen här...
- Tänk dig att du befinner dig på din drömplats - jo, där hamnar jag fort, sen har övningen tappat mig...
- Känn hur energin går ut, spänn höger hand - höger? vilken är höger? Och där är det riktigt kört...
Det liksom kryper i hela mig när jag ska försöka göra en sådan övning. Skulle jag vara själv, ja då stänger jag av. Men är man flera - för att inte bara gå därifrån, så beger jag mig till egen lilla drömvärld och bara låter fantasin flöda. Ibland kan det vara avslappnande och då är det ju bra. Men det är inte alltid tankarna låter mig ta sig dit, utan de sysselsätter sig med jobb och problem och effekten av övningen blir den motsatta. Inte så bra och jag vet att det kanske jag måste öva på. Men denna röst på sådan övningar...Gaaahhh...  
Så jag fick en annan uppgift - en läxa - jag ska lära mig att stanna upp och andas och använda mina sinnen så att kroppen ska veta vad den ska göra i ångestladdade situationer. Det låter ju bra  Så nu ska jag stanna upp
- Titta mig omkring och lägga märke till alla detaljer, som till exempel lövens form och färg på en trädgren... Biologiläraren behöver ju bara blunda för detta...
- Lyssna på musiken i mina lurar (Yey!)/fågelarnas sång... biologiläraren har sina egna fågelljud... ett två tre fyr fem sex sjuuuuu... det är gulsparven det...
- Känseln som exempelvis solen/vinden mot ansiktet... jaaaaaa snälla låt solen kännas i mitt ansikte 
- Lukta... Ferdinand "Jag trivs bättre här..." okej den förstår jag ju - lukta kan ju handla om att dra ner luften långt ner i magen...Djupandning är det ju jag ska klara. Här luktar det pepparkakor lång väg...ända ner i magen... Blir jag snäll nu? Även om jag inte fick med smaken...
Sarkasm jag? Nej inte alls... Hur kan man få det till det...?
Hur tror ni jag kommer att klara min läxa?
Har ett alldeles gyllene tillfälle att träna idag. Ska ut med niorna i skogen för exkursion. Många löv att studera, mycket fågelsång att lyssna på, förhoppningsvis solen i ansiktet och inga pepparkakor att lukta på. Så jag lovar att jag ska göra mitt allra bästa för att...
...andas...

Idag är det 50 år sedan det berömda talet.
Den 28 augusti 1963 uttalade Martin Luther King de berömda orden "I have a dream" vid en demonstration i Washington DC. 250 000 människor hade samlats till en känsloladdad protest mot rasdiskriminering, arbetslöshet och ekonomiska orättvisor. Manifestationen och det mässande talet är en av medborgarrättsrörelsens milstolpar. Året därpå undertecknades Civil Right Act - som i stort förbjöd diskriminering.
Denna femtioårsdag uppmärksammas givetvis bland annat genom att det i dag kommer att hållas en minnesceremoni i Washington där Barack Obama och de tidigare presidenterna Bill Clinton och Jimmy Carter deltar. Det kommer också att vara klockringningar i städer över hela USA.
Då - för 50 år sedan - skedde diskriminingen helt öppet. Hur är det idag? Jag anser att den fortfarande existerar - men i "smyg" och mycket svårare att komma åt. Ta det uppmärksammade fallet i USA t.ex. där en ung svart man sköts ihjäl av en områdesvakt i Florida förra året. Områdesvakten friades och många ser den friande domen som ett tecken på att USA:s rättssystem fortfarande diskriminerar svarta.

Sverige då? Fråga alla de som söker jobb som inte har traditionella svenska namn... Folk som diskrimineras på grund av annat utseende, namn, tro, sexuell läggning etc etc... Är vi bättre i Sverige eller är den än mer i mörkerrummet? Jag vill gärna tro att vi går åt rätt håll... Men för oss alla gäller det att inte blunda när vi ser orättvisor begås. Att våga protestera...Att våga agera...
Minns "I have a Dream"...

Dansen handlar om mobbing och hur många som bara går förbi utan att reagera.
REAGERA NU!!!