FRÖKEN MISSNÖJD

Vad väljer du?

De som känner mig vet vad jag väljer 999 gånger av 1000...
Inte på grund av nyttighetsfaktorn, utan för att frukt är godare, 999 gånger av 1000...

...men lite med helgonvärlden att göra har det...
...för det var det här:

Mitt röstkort till Kyrkovalet.
Röstkort till kyrkoval - nej det är inte att jag står och tittar på kort över olika kyrkor och bestämmer vilken som är finast... 
Kyrkoval är...
Vad säger Google?
Kyrkoval avser ett demokratiskt val som hålls i ett kristet samfund för att rösta fram lekmannaföreträdare, också kallade kyrkopolitiker. Som sådana val räknas bland annat de val i Svenska kyrkan som hålls vart fjärde år. I kyrkovalet väljer du de personer som ska få förtroendet att styra kyrkan de kommande fyra åren. Sedan Svenska kyrkan år 2000 fick ändrade relationer till staten ansvarar kyrkan för valen och de är numera direkta val på alla nivåer. Med direkta kyrkliga val menas alla de val som vid ett och samma tillfälle tillsätter de beslutande instanserna i Svenska kyrkan.

Till och med 1994 ägde de direkta kyrkliga valen rum i oktober samma år som de allmänna valen, och mandatperioden var från 1970 tre år. 1994 valdes kyrkofullmäktige för tre år, medan mandatperioden i de allmänna valen då ändrades till att vara fyra år. Därmed kom det sig att det arrangerades kyrkliga val i september 1997 (fortfarande av de statliga och kommunala myndigheterna) för en period av fyra år, eftersom de allmänna valen ägde rum först 1998. Syftet var att åstadkomma val under olika år framöver samt att övergången från en statlig kyrka till en mer självstyrande kyrka skulle ske med ledamöter som deltagit i övergången.

16 september 2001 var första gången som kyrkan ansvarade för valen, och det var också första gången som valen till stiftelsefullmäktige och kyrkomötet blev direkta. Tidigare utsågs dessa organ indirekt genom elektorer i församlingen i församlingarna. För att ha rösträtt i de direkta kyrkliga valen måste man vara medlem i Svenska kyrkan, vara folkbokförd i Sverige senast då röstlängden fastställs och ha fyllt 16 år senast på valdagen. 

De tre valen:
Kyrkofullmäktige: I ett kyrkofullmäktige behandlas frågor som rör församlingens eller pastoratets liv, till exempel om verksamheten som bedrivs och om vilka mål församlingen ska arbeta för. Valsedlarna är vita (med undantag för i Göteborg (ja där är vi speciella ) där det genomförs två lokala val – ett till samfälligheten med vita valsedlar och ett till församlingen med gröna valsedlar).
Stiftelsefullmäktige: Svenska kyrkan är indelad i 13 stift. Stiften har till uppgift att stödja församlingarna att utveckla sin verksamhet. Stiftsfullmäktige är stiftets högsta beslutande organ. Valsedlarna är rosa.
Kyrkomötet: Kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta beslutande organ och har 251 ledamöter. Här avgörs gemensamma frågor som rör kyrkans regelverk och ställningstaganden. Kyrkomötet beslutar också om till exempel hur dop, konfirmation, vigsel och begravning ska gå till. Valsedlarna är gula.

För att tala sanning så blev jag egentligen inte mycket klokare. Vissa delar låter som rena grekiskan...
Ordet demokrati kommer ju från grekiskan...

Ska man då rösta? Självklart - det är ju den demokratiska rättighet vi har. Och skyldighet att ta vara på demokratin. Så rösta ska man på något sätt göra. Men varför i herrens namn (häpp!) kan vi inte få göra det via internet? Inte säkert, kränker integriteten (sa någon FRA...) bla bla bla...
Jag sköter för sjutton mitt konto via internet - mina pengar är viktigare än om folk får reda på vad jag röstar på. Tänk om:
1. De jag röstade tar kontakt och frågar varför? Ja då vet jag vad jag inte ska rösta på i nästa val...
2. De jag inte röstade på tar kontakt och frågar varför? Ja just det... och tänker inte göra det nästa val heller...

Jag menar inte att alla måste rösta via datorn. Det ska fortfarande gå att gå till "posten" (var det nu är) för att rösta några dagar i förväg. Det ska fortfarande gå att gå till sin vallokal och ställa sig bakom fula skärmen för att i hemlighet ploppa ner lite sedlar i sina kuvert. Men de som vill ska kunna välja att göra det vi dator. Det är väl ett fritt val? Var det inte det demokrati var?

...att hon som ska symbolisera barn nu har lekt med sin mammas garderob och smink. Det enda som stämmer är väl telefonen, för här har alla tioåringar sk smarta mobiler (mer om det senare). Åter till sminkträsket... Vet inte hur jag kom att få ögonen på ett program på TV igår - så totalt inte i mitt intresseområde. Det var en brittisk dokumentär från 2011. Brittiska dokumentärer kan vara riktigt bra men det här handlade om extrema mödrar. Vi fick möta ett gäng mödrar som var villiga att spendera stora pengar på sina välvårdade och tjusiga barn. En brittisk före detta fotomodell som nyligen hade öppnat en skönhetssalong för flickor yngre än 13 år. Själv hade hon två döttrar - fem och tre år gamla (smurfer med andra ord) - som regelbundet genomgick diverse skönhetskurer. Det var hela kittet liksom, allt från lite enkelt nagellack till ögonfransfärgningar och hudbehandlingar med brun-utan-sol. Jag vet ärligt inte talat var jag ska börja i detta... Är dessa mammor hippa och engagerade, eller tar de fåfängan alldeles för långt? Försöker de ge sina barn en bra start i livet, eller är deras ytlighet osund för barnen? Mammorna vill uppenbarligen det bästa för sina barn...undra om de vet vad det är... Jag kan på något sätt förstå grundtanken - barn älskar ju att klä ut sig och kleta på massor av smink i leksyfte. Men någonstans har det här gått alldeles galet snett. Vissa av mammorna i programmet menar att det är en lek - att man bara skojar och klär ut sig. Men lika kul som det är att klä ut sig till en Disneyprinsessa, lika kul är det att klä ut sig till troll, clown eller få ett tigeransikte.
Det knepiga med att ge barn riktiga skönhetsbehandlingar är att det får en så stark anknytning till - en tyvärr rätt negativ del av - verkligheten. Istället för att själv få måla på sig alldeles för mycket läppstift och/eller ögonskugga för att det är roligt, så får barnet en riktig vuxensminkning. I samband med sminkningen får barnet - i de flesta fall en hon -  höra hur vacker hon är och "känner du dig inte vuxen och fin nu?". Att få så mycket uppmuntran och uppmärksamhet i den här situationen måste ju lätt leda till att barnet får uppfattningen att det är utsidan som är det viktiga. Att man behöver se ut på ett visst sätt för att bli uppskattad och accepterad. Ja nu är ju den krassa verkligheten ofta så...stort tyvärr...men kan inte barnen få vara barn så länge det bara går???
I programmet så fanns det då mammor som sa att det var på skoj (som jag tidigare nämnt) - men i kontrast till de mammor som påstod att hela konceptet gick ut på att ha skoj, var det några mammor som sa att de ville låta sina barn bli vuxna. Självklart håller jag med om att barn måste få växa upp, men varför gå och vaxa ögonbrynen istället för att be barnen ta lite mer ansvar/hjälpa till lite hemma?
Barnen själva då? Det skar i hjärtat på mig att höra hur barnen pratade om sig själva. Det var tydligt att de tyckte att det var väldigt roligt med alla dessa aktiviteter och att de mådde bra av dem. Men den inställningen uttrycktes i samband med konstateranden om att det är viktigt att vara fin, och att man mår bättre med sig själv när man gör saker för att "bli fin". Särskilt en flicka var osäker över sitt utseende och mamman, som desperat ville att dottern skulle må bra och vara nöjd med sig själv, tog fasta vid skönhetsbehandlingarnas temporärt positiva effekt. Så när dottern mådde dåligt, tog mamman henne till en skönhetssalong - Ja det är väl vad man kan kalla kvalitativ mamma-dotter-tid...??? - istället för att säga att hon är vacker precis som hon är och avleda de negativa tankarna.

Så då kommer vi till det där med mobiltelefonerna...
Världen idag i de industrialiserade länderna är till mångt och mycket digitaliserad - på gott och ont. Och det är i den världen som våra barn nu växer upp. Det här gör att om inte vi vuxna utövar vårt inflytande så är väl risken stor...