
Jupp vi är där vi ska vara - mesta mästarna - i finrummet... Alla de stora hockeygrabbarna... men även de har ju börjat någonstans...
Så söööta, och vilken resa för att sen blir stora och starka på isen! Och vilken resa... the trip home... Stod på tåget mer trångt än en sardin ligger i en överpackad sardinburk... Yeck... Tur man har sina lurar... Haha ja de ja... jag blev till och med kallad den vandrande stereon idag...
Barfota stereo...
Fokus! Tillbaka till lurarna! - I dem var det...
Ja, vad trodde ni det var? Schla... Woohaaa... skavsår i öronen bara av att försöka skriva ordet... Och visst var det låten nightmare... Riktigt passande... Men varför åka hem vid den tiden då? Jo, ett besök hos några som betyder riktigt mycket för mig... men någon ledning såg jag inte till någonstans... jaja... det finns telefon och en måndag... Aaaahhhh...vad skrev jag... Nightmare igen
Näää... den är ju långt borta... Men den finaste vännen jag träffade som riktigt lyser av nyfunnen lycka och kärlek. Så värd det är hon
Dessutom fick hon ta del av mitt Fnulande... Idel lovord, Tack!
och så fick hon mig att lova att gå vidare med det. Ja, jag lovade... Och jag håller ju vad jag lovar... help!
Sen hade jag ytterligare ett möte - inte en blinddate, men nästan... Och vi kände igen varandra med ett enda ögonkast... haha
Jo, det var författaren till den boken... Så kul att få träffas IRL
Så Västkusten i stan... samt en väninna till henne norrifrån... jojo... Främlingar i stan...

Verkar betyda en uppmaning om att ta det lugnt... Nä nä Hallå där! Skyll inte på mig... Jag vidarebefordrade ju bara hälsningen... Okej, då... Får väl å någon annans vägar be om ursäkt...
5 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS