Tja, varför startade jag den här bloggen? Till stor del för att jag som i grund och botten är en mycket glad person ibland kan gå och muttra över saker som irriterar mig. Så istället för att muttra runt i några timmar tänker jag snabbt skriva av mig missnöjet för att fortsätta vara glad. Kängorna kommer att kunna delas ut. Inte till de små utan till de stora och starka. Ibland kommer det kunna vara tvärvändningar och vara bara glada crazy tankar. Love <3
Vad som föranledde detta säger han själv så här om på sin blogg. Uppriktigt sagt så far jag så illa av att se sådant här vidrigt beteende. Jag klarar verkligen inte av sådana här situationer och det här är inte ett sådant läge där jag skulle kunna skriva av mig mina känslor. Jag skulle bara sjunka djupare ner i dem. Dessutom så finns det de som redan har beskrivit det hela så bra - Och alla deras ord och känslor i det här talar för mig.
Märkliga Sverige... Du kan sitta i TV och hylla Stalin utan att det påverkar din karriär. Men äter du lunch med en folkvald politiker i Sveriges tredje största parti då är det ut ögonaböj. Att jag inte delar flertalet av SD:s politiska åsikter betyder ju inte att jag inte skulle kunna dela annat med en som röstar SD, som till exempel maträtter eller sport...
Som om alla i SD tycker lika om varenda punkt i sitt program... skulle inte tro det. Lika lite som en MP, en vänster, en Fi, en S, en C osv skulle vara för 100 procent av varenda del av det egna partiprogrammet. Och det här handlar då om partiprogrammet. Vad säger då inte det om vad man har för åsikter i andra ämnen...
Och tänk om det faktiskt var som så att Birro på sin lunch med en SD talade för fördelarna av att ha en öppen invandringspolitik... Vem vet... och vad de talade om spelar för mig ingen roll. Men hur ska man kunna förändra om man inte kan samtala om det... Bara schhhh... inte gynna...
(Metro 20150130)
Men i märkliga Sverige så är det helt stört omöjligt att ha något gemensamt om man inte delar politisk åsikt. Att sen luncha ihop - fy vale vilken dödssynd! Grattis Sverige liksom... Och absolut går det inte för sig att skriva om och kommentera fotboll...
Charlie: Du får säga vad du vill, men...
-Inte till vem du vill
- Och absolut inte över en lunch...
För de bevisar det själva. Jag säger inte att de inte får rita en sådan bild, men vad man bör göra är en helt annan sak... Jag finner det bara så oerhört lågt!
Så de visade sig inte vara så mycket Charlie. Däremot PK... Vilket jag tycker Dahlman skriver bra om att det sannerligen inte är kristet. "En sann kristen människa sätter sig med människor andra föraktar. Han äter gärna med syndare"
Mobbhögen talade om att dra ner på hatandet. Jaha... Jag förstår inte det här med hat överhuvudtaget, så varför inte bara sluta hata? Varför denna avsky när man tänker olika i något? Men det är klart, tänk vad bekvämt allt vore om man bara hade ryggdunkare och medhållare... Och fy f-n vad tråkigt...
Så apropå något helt annat, någon oliktänkande som vill äta lunch med mig idag?
Alltså denna självutnämnda godhet som styr vad vi får och inte får gör mig med randiga... Politiskt korrekt... yeck! "Politics in a democracy is still based on getting people to agree with you, not making them afraid to disagree."Not a very P.C. thing to say... en riktigt bra text om PK. Och missa inte Hakelius om vår tids sippa kälkborglighet - nypuritanerna Säger bara "Må Gud bevara oss från deras godhet!" Hakelius texter får ofta mina ögon att fyllas med både stjärnor och hjärtan. Som både Hakelius och Toklandet skriver om så hänger Sveriges feminism ihop med godhetslaget. Riktigt pinsamt blir det när man läser vad de skriver om det i Norge - "Genusplaneten Svea"
Men åter till Birro. Av hela mitt hjärta så hoppas jag verkligen att du finner styrkan inuti dig! Värme, styrka, och kärlek till dig!
Och till alla er i alla mobbingdrev - bara sluta! Till er riktar Fröken Missnöjd ett stort fett Critical Acclaim...
Tröttmössa... ...så jag väljer ett selektivt deltagande här inne i dag... Med tanke på det arbete jag la ner i går om skolan så... ...det var mååånga ord som skulle ut. Men för att inte ni ska vara sysslolösa - så tycker jag att ni kan läsa inlägget igen. För det tycker jag att alla de orden förtjänar...Och har ni inte läst det - så LÄS! för skolan är viktig...
Alltför viktig för att tramsas bort! Frågan är väl om de där som tror att kultur är svaret kommer lyssna på reell fakta. Vi kan upprepa "It's f**king dead" hur mycket som helst. Envist med huvudet i sanden kommer de fortsätta hävda "No, it's alive - it's just sleeping"...
Buried Alive???
...från Singapore 2015.01.25 Bara Riktig Musik... A little piece of heaven...
Hej alla
barn nu blir det barnprogram titta nu
här vad Farbror Frej tar fram En liten
skola och nu ska ni höra vad man
med en liten skola kan göra Sätt er i
ring och dansa ikring så har ni
lärt er just ingenting
Mysfarbrorn själv i tramsskolan... sorry... kulturskolan...
Trodde det var brist på kunskap
som till Pisa gav ett gap
Nu med kultur blir skolan fin
starkt jobbat Fridolin
Sällan har väl ordet trainee passat så väl in som nu... Inte bara jag som reagerade... (bild från @konsensuseliten)
Jag, är tacksam att det finns de skribenter som står upp för oss lärare: Dans är inte svaret på Pisa, minister Fridolin"Men omvårdnad och trygghet - det är inte skolans primära roll. Det är familjens roll. Skolan ska utbilda." JAAAA!!
Trestegsmetoden för att rädda skolan à la utbildningsministern: 1. Lajva Moraträsk 2. Genustjosansvejsan i historieböckerna 3. kulturskolan
Nämen allvarligt - att de här personerna sitter i vår regering finner jag faktiskt högst allvarligt. Jag har nu god lust att bara ställa mig och vråla "inte min min..." men jag gör det inte... För som lärare är vi flexibla... Så kulturskolan som toklandet visar oss vad det är... Tar jag hjälp av dockmormor... ...så fixar jag ju både botaniken och zoologin lätt som en plätt...
Men något som tas upp i de båda ministrarnas debattartikel: "Nanna Johanssons serier kan fördjupa diskussioner om jämställdhet eller bristen på den" Kan någon vara så snäll och förklara för mig hur i hela friden detta ska leda till en jämställd och bättre skola?
Tycker ni att jag tramsar? Helt rätt! En klok person sa till mig att det är bra att tramsa till det med saker man finner ¤%*^&%*&%¤## Så nu har jag gjort det. Dags att tala allvar! SLUTA FÖR H-E att tro att kunskap är något jobbigt nödvändigt ont som man måste LURA i barn medan de tror att man gör något annat. Motivation skapas av meningsfull kunskap och känslan av sammanhang och att få lyckas! Vad jag anser ska vara prio ett skrev jag i ett frustrerat inlägg - I have so much to say - det är gjorde mig inte mindre frustrerad milt sagt...
Jag reflekterar över innehållet i samhällsdebatten och slås av att den allmänna tonen bland diverse tyckare dels är väldigt självsäker och dels ganska kategorisk. De mer nyanserade berättelserna från skolans värld (de finns!) har svårt att slå sig fram i kampen om utrymme bland de sensationstörstande medierna, som ofta prioriterar enkla budskap och många frågetecken. Dessutom, med ett stort varierat sk forskningsunderlag från hela världen, lite verbal kreativitet och ett stort mått av egen övertygelse kan nästan vem som helst få vad som helst bekräftat i skoldebatten. Många gånger kan man till och med hävda sin högst personliga åsikt som en sanning, med stöd av den utbredda idén om subjektiviteten som tillräcklig grund för just sanningsspråk.
Många sanningar handlar på senare tid om den svenska skolans icke-funktionalitet. Som lärare tycker jag att det är tråkigt så klart, eftersom profetiorna om Den Annalkande Apokalypsen knappast bidrar med positiv förändringskraft eller stärkt entusiasm. Personligen tycker jag också att det är synd när negativa konstateranden om skolan blir alldeles för svepande. De flesta skolor i Sverige är nämligen i högsta grad fungerande - men ingen skola är felfri. Alla skolor brottas med sina återkommande problem som inte går att trolla bort i en gemensam plan.
För det är inget Hokus Pokus som krävs. Vill man ha höjd kvalitet i skolan - så måste lärarkvalitén höjas samt lärarens kvalitetstid med eleverna! Inte kultur, betyg eller gruppstorlek. Sverige hör till de mest resurskrävande och lärartäta länderna - ändå sjunker resultaten. Debatten om tidiga betygs vara eller inte vara är bara en pseudodebatt om skolan problem - inte heller det här med läxor eller inte. Däri ligger inte huvudproblemet. Men när vi ändå har det ämnet uppe - det handlar om att utforma dem på rätt sätt. I låg ålder så är risken stor att vi sänker de svagpresterande barnen ännu mer då de har svårt att skilja på en bedömning av sig själva i person och det de har presterat. Men betyg är också en motivationsfaktor - så betygen måste utformas på rätt sätt. Först och främst så kan vi inte att en system som är utformat som så att elevernas svagaste prestation eller förmåga är tydligt vägledande för hela betyget. Dessutom så bör betygssystemet byggas på lärarnas professionalitet.
Betygssystemet är utformat efter en skala från A till F där F innebär att eleven inte är godkänd. För olika kunskapskrav är betygskriterier angivna för nivåerna A, C och E. För att få A krävs att elevens kunskaper motsvarar A-nivån enligt samtliga kriterier. För att få C krävs att eleven uppnått minst C-nivån enligt samtliga kriterier. Betygen B och D används för elever som uppnår en högre nivå enligt vissa, men inte alla kriterier. Har eleven F enligt något kriterium måste läraren sätta F. En elev som har kunskapsprofilen A A A A A C ska alltså få ett B, eleven med profilen A A A A A E kan högst få ett D medan en elev med A A A A A F måste underkännas.
Jag tycker det är ganska enkelt att se hur fel det är att det blir väldigt väldigt fel att lägga så mycket fokus på en enda punkt. Sen har vi också då de nationella proven som enbart ska vara vägledande - men där skolverket gastar och skriker för allt vad de kan om sen slutbetyget avviker... Ja, för tänk om man just under NP-racet befann sig i en svacka fast man presterat topp överallt annars i tre år. Vilket måste här väga tyngst? Jag hoppas att ni tycker som jag att det är elevens sammanlagda prestation som ska väga tyngst - inte vad eleven har presterat under ett tillfälle. Så kan skolverket hålla sig till att NP bara ska vara vägledande så... Däremot så bör NP rättas externt för likvärdighet - men själva betyget på elevens samlade prestationer måste det sedan ges utrymme för lärarens professionella bedömning.
Okej, nog om betyg och till skolans sjunkande resultat. På många skolor så har det faktiskt blivit ett ökat resultat. Men det är sådant som inte syns i den sammanlagda statistiken. Om resultaten studeras närmare så ser vi att andelen nyanlända utrikesfödda elever i den svenska skolan har ökat stadigt ända sedan 1990-talet. Märkligt nog sammanfaller det med att PISA-resultaten försämrats under just samma tid, nämligen de senaste 20 åren. Det finns flera undersökningar som tydligt visar att de sjunkande skolresultaten har i vart fall en viss koppling till just detta. Man ser tydligt att inrikes födda elever förbättrat sina resultat över tid, medan utrikes födda försämrat sina resultat. Med tanke på att andelen elever med utländsk bakgrund i klassrummen samtidigt har ökat med fyrtio procent mellan läsåret 2006/07 och 2011/12 är det därför kanske inte så konstigt om detta bidrar till vissa resultatförsämringar i skolan totalt sett? Jag tycker snarare att det är ganska förväntat.
Elefanten i klassrummen... Jag kan faktiskt inte förstå varför det ska kallas för elefanten. För alla i skolans värld är klart medvetna om det här. Det är ingen aha-grej för oss. Dagens industri har skrivit om det, likväl som Widar Andersson samt ett antal bloggare. Och det är inget konstigt i det som sker. Tänk dig själv en elvaåring som kommer till ett nytt land och med i bästa hand ett introduktionsår i svenska blir placerat i åk 5. Att den här eleven ska kunna ta sig till all undervisning på svenska inser vi ganska snabbt att det är ganska så svårt. Att den här eleven inte måste få så mycket och svårt stoff att hantera tror jag de flesta kan se som naturligt för att kunna nå kraven för E. Lägg då till att vi i Sverige har områden med många invandrarbarn från olika länder - tror tusan att nivån på undervisningen måste läggas lägre för att E ska nås. Till detta kan vi också addera att om det handlar om flyktingbarn så har deras tidigare skolgång varit minst sagt bristfällig vilket då resulterar att de inte har de förkunskaper som läroplanen anser att elever ska ha i åk 5. Vi har ytterligare en faktor i det hela - skriftspråket. Många flyktingar är från arabisktalande områden - och hur ser det arabiska skriftspråket ut? Då kan vi dessutom addera på att de dessutom har problem med att läsa vårt västerländska skrivsätt. Jag förstår inte varför det ska vara en så stor elefant. För det handlar inte om rasism - det är inget som säger att de här barnen är mindre begåvade. Och ju förr vi kan inse vart problemet ligger - desto snabbare och bättre kan vi hjälpa dem. Det handlar inte om en generalisering på individnivå - för självfallet finns det många nyanlända elever som lyckas mycket bra i skolan, precis som det finns många svenskfödda elever som misslyckas. Men som sagt så måste vi kunna lyfta upp det här och då kunna rikta insatserna rätt. Vilket i mitt tycke då inte är mer kultur på schemat...
Ett barn som inte har fullständiga betyg i grundskolan kommer inte bli hjälpt av mer teater och dans i skolan. Hur ska fler timmar i bild fixa att ett barn knappt kan läsa? Om vi inte börjar prata om skolan baserat på verkligheten utan fortfarande låter oss luras av politiker med ideologiska baktankar kommer vi aldrig lösa den alarmerande situationen vi har i dag. Och det är att svika de redan svikna barnen. Och hur ska vi kunna lösa verkliga problem om vi bygger retorik och lösningar på något annat?
Lösningen är i stället bättre lärare, mer uppföljning och mer egen ansträngning. För det är något OECD också konstaterar - att svenska elever ger upp för snabbt. Och det är inte så konstigt, med ett samhälle som just nu domineras av offerretorik och rättighetsmentalitet. Hej politiker! Ge tillbaka klassrummet till oss lärare! Vi kan inte ha den situation som vi i många fall ser idag där flit, egen ansträngning och hårt arbete fått ge vika för curlinggenerationens krav. Vi kan ju bara ta hur föräldrar tycker att de ska styra sitt barns undervisning och helst också sätta betyget... Och så hänvisar de till läroplanen och individualiserad undervisning...
Ja, självklart ska det individualiseras. Många undersökningar som visar tioåringar som presterar som fjortonåringar - medan andra låg på en sexåringsnivå. Detta är alltså resultat från vetenskaplig forskning som redovisas i Klingbergs "Den lärande hjärnan" (Natur & Kultur, 2001). Det är alltså inte en åsikt eller en föreställning. Nu skulle inte jag behövt en sådan undersökning som bevis för det är något som jag själv ser i skolan. Nu ska man samtidigt komma ihåg att det finns en normalfördelning - de flesta tioåringar presterar i nivå med andra tioåringar. Men det finns alltså samtidigt en oerhörd variation, där vissa elevers arbetsminne tillåter dem att prestera på väldigt hög nivå, medan andra presterar på en betydligt lägre nivå. Skillnaden kan alltså vara så stor som motsvarande 8 biologiska år. Och dessa elever kan gå i samma klass!
Hur kan skolan vara lika för alla men samtidigt olika för var och en? Ja, det är så klart en stor utmaning. Men det måste lämnas upp till lärarprofessionen att planera det här. Och det hjälper inte med att föräldrar ringer, skickar mail mm - för det tar både tid och energi från läraren att fokusera på deras barn. Lärarprofessionen måste alltså återställas - respekten för läraren. Ordningsbetyg för föräldrar kanske? Ärligt talat - i dagens samhälle så talas det hela tiden om skolan ska, läraren ska osv, men alldeles för lite om vad eleven ska. Och det som aldrig nämns är föräldern ska. I mitt tycke så sammanfaller rättigheter med skyldigheter.
Ni ska bara veta hur vi sliter för att stödja trettio individers högst individuella förutsättningar och preferenser och samtidigt hålla ihop alla individer till ett kollektiv. Risk att det blir alldeles för mycket? Yupp! för såväl eleverna som läraren. Men varför är skolan så mån om att spreta åt olika håll samtidigt då? Ja, skolan är väl en spegel av vårt samhälle, som man har fått höra tusen gånger. Kanske finns en del av svaret i hela det svenska samhällets höga krav på möjlighet till individuellt självförverkligande? Enligt World Values Survey finns inget land i världen som betonar värdet av självförverkligande lika högt som Sverige. Globalt sett är vårt land faktiskt extremt i det avseendet. Samtidigt har vi ett arv som betonar kollektivets betydelse...
Som det ser ut idag så är i princip det den biologiska åldern som är avgörande för vilken kunskapsnivå eleven ska hålla sig till. Det finns litet utrymme att skynda på sin egen process genom att till exempel påbörja universitetsstudier redan vid fjorton års ålder. Likaså är det svårt att dröja sig kvar i systemet, gå om en årskurs till exempel. Inte konstigt om det blir fel ibland och om vi då och då får frispel. Ständiga ögonblick som uppstår när behovet av att vilja bryta sig loss, att uttrycka sin särprägel och sin personliga hållning, bubblar upp och gör sig gällande. Det märks inte nödvändigtvis genom att vi kastar ut folk genom dörrar dock, i skolans sammanhang märks det snarare som ytterst röriga klassrumssituationer. ”Kaos och total oordning”, som vissa uttrycker det.
Mycket av det här måste lösas - men att förvänta sig en quick-fix med populistiska lösningar... Politikerna måste se verkligheten för vad den är och faktiskt utföra realpolitik - tillsammans! Lyssna på riktiga forskare och titta på goda såväl mindre goda exempel. Men de måste inse att vi inte kans kopiera något annat lands skola rakt av. De flesta av våra skolrelaterade problem bygger på vår egen historia och kultur. Så bara släpp prestigen och sluta med pseudodebatterna - det är faktiskt våra barns framtid det handlar om. Enligt mig så är det så mycket viktigare än prestigen för att en sida ska få igenom alla sina förslag. Det här är ett gemensamt intresse och det kräver gemensamma ansträngningar.
Det kommer att ta tid. Inga two weeks...
...eller hundra dagar... att ro skolan i hamn - att få skolan att hitta hem... Coming home...
En grym värld ja, men inte så statiskt som den svarta fågeln... fåret... vill göra gällande. Jag talar om Sveriges radio: "Killar som håller med om påståenden om stereotypa könsroller och är negativa till jämställdhet löper flera gånger större risk att begå våld eller kränkningar, visar en ny undersökning."
Jaha... Då var vi där igen... Vadå för undersökning... jo...
Och det blev vi ju sååå mycket klokare av, eller inte alls då... En koll på deras hemsida så får man ganska snabb uppfattning om deras agenda... Andas godhetsvänster- och feministtankar... Det är min uppfattning - gå gärna in där själva för att bilda er en egen uppfattning... Men meningen... "Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor ska förebygga pojkars och unga mäns utsatthet för och användning av våld." säger väl allt...
Och det faktum "att som man ropar får man svar" är ju känt som länge. Man kan bevisa det man vill bevisa beroende på hur man väljer att formulera frågorna. Och frågorna... ja, de kan vi nog få titta i månen efter...
Men... "Det visar sig då att de killar som är negativa till jämställdhet, och dessutom har stereotypa föreställningar om könsroller, löper 3,2 gånger så stor risk att begå våldsamma eller kränkande handlingar. För tjejer är risken 2,5 gånger så stor."
Tänka sig - hela 3,2 gånger större mot tjejernas 2,5 gånger... Så stor skillnad att då utelämnar man att diskutera det...
Att det är Sveriges Radio - alltså Public Service - som framställer deras rapport gör ju inte saken bättre. För vilken syn som råder där vet vi - den feministiska agendan... Den där killar förväntas bära på en arvssynd bara för att de har en y-kromosom. Jag skulle snarare vilja säga att det är en motreaktion på det sk goda samhällets krav att de ska bli mer feminina. Att det istället gör att de går så långt åt andra hållet som möjligt. Att de tar till den roll dessa feminister säger är manlig - att bruka våld... Alla vi som har minsta gnutta vett i skallen vet ju att så är inte fallet - det är en minoritet individer av männen som är våldsamma. Men den feministiska agendan...
Det här tycker jag bara visar att vi som har en förmåga att tänka utanför identitetspolitikens feminism inte passar in. Inte vi kvinnor som har en förväntad syn på att vi ska bära offerkoftan. Men allra minst killarna ryms inom feminismen. Vad sägs om att istället möta varje individ där den är?
Men åter till undersökningen - jag skulle faktiskt bra gärna vilja veta hur den gick till samt hur "stereotypa könsroller", "kränkning" och "negativ till jämställdhet" definieras i undersökningen. Utan att klargöra vad man menar med så pass luddiga formuleringar blir ju undersökningen helt intetsägande. Men alla ska vi väl bli "hen" för att inte bli våldsamma...
Och tänk vilket käbbel vi skulle slippa om alla vore "hen"...
Och vi skulle slippa kvoteringstramset. Bästa sätt att bemöta trams är som vi vet... Så poppa popcorn och luta er tillbaka - för nu visas kvot the f**k manus, regi och hela faderullan: könsfreden!
Könsfred - Ja tack! Det vore ett himmelrike... ...a little piece of heaven...
Holocaust (=brännoffer) är det engelska namnet för det vi i Sverige kallar för Förintelsen. På hebreiska kallas det Shoah som betyder katastrof. Och just katastrof är det väl att det överhuvudtaget fick ske - de tyska nazisternas folkmord under andra världskriget på omkring sex miljoner judar.
27 januari samlas människor över hela världen i en årlig manifestation. Det är den internationella minnesdagen för Förintelsens offer – samma datum som koncentrationslägret Auschwitz befriades 1945. 2005 deklarerade FN denna dag som internationell minnesdag. Sedan 1999 har det i Sverige varit en nationell minnesdag. Minnesdagen lyfter fram engagemanget hos alla som bekämpar intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism. I Sverige och i världen.
Den kronologiska utvecklingen som ledde fram till Förintelsen kan översiktligt beskrivas i fem faser:
Identifikation. Judarna identifierades utifrån tidigare generationers tillhörighet till judiska församlingar.
Segregation. Judarna särskildes från den övriga befolkningen, de berövades sina medborgerliga rättigheter, deras egendom beslagtogs och de fråntogs möjligheterna att försörja sig. Segregationen av judarna i Tyskland ägde rum successivt från och med det nazistiska maktövertagandet 1933.
Koncentration. Judarna samlades ihop och fördes till ghetton på ockuperad mark. Koncentrationen av judarna i ghetton påbörjades efter krigsutbrottet.
Deportation. Judarna transporterades till koncentrations- och förintelseläger. Deportationen av judarna till förintelseläger påbörjades under 1942.
Förintelse. Judarna utrotades genom ett systematiskt mördande.
När nazisterna kom till makten i Tyskland 1933 fanns ingen plan för Förintelsen. Segregationen syftade först och främst till att tvinga judarna att emigrera – att uppnå ett Tyskland fritt från judar. Emigrationen begränsades emellertid starkt av omvärldens ovilja att ta emot judiska invandrare. Under andra hälften av 1930-talet införde de flesta europeiska länder och USA en mycket restriktiv immigrationspolitik, för att stoppa den ökande judiska flyktingströmmen från det så kallade Tyska riket.
Den nazityska planen på att fysiskt utrota de europeiska judarna, växte fram i takt med krigsutvecklingen på östfronten. När tyskarna erövrade områden med stor judisk befolkning uppstod frågan om hur de på mest effektiva sätt skulle kunna eliminera denna oönskade befolkning. Den 31 juli 1941 utfärdade Hermann Göring en skriftlig order till SS, att förbereda en ”slutgiltig lösning av judefrågan”.
Den 20 januari 1942 hölls en konferens i Wannsee där ledande tyska nazister diskuterade hur den slutgiltiga lösningen av judefrågan skulle genomföras rent praktiskt. Intentionen var att utrota judarna men nazisterna insåg också att de hade ett behov för dem. Det var stor brist på arbetskraft i Tyskland under krigsåren, eftersom de flesta män i arbetsför ålder var inkallade som soldater. Många judar utnyttjades därför som slavarbetare innan de mördades.
Förintelsen ägde rum i skuggan av andra världskriget. Över hälften av de judar som dog under Förintelsen gasades ihjäl. Minst en femtedel sköts till döds av den så kallade Einsatzgruppen. Övriga offer dog av svält, köld, utmattning, sjukdomar och våldsaktioner i ghetton och koncentrationsläger samt under dödsmarscher.
Den grundläggande processen var densamma i alla länder där Förintelsen genomfördes. En del av processen bestod i att judarna alltid måste bli identifierade innan de kunde samlas ihop och deporteras. Genomförandet såg olika ut i olika länder, beroende på landets situation och ställning gentemot Nazityskland. (Forum för levande historia)
Det var också 1945 som Raoul Wallenberg försvann. Under förintelsen betraktad som en hjälte - fel! presens ska det vara: betraktas! Den 17 januari 1945 greps Raoul Wallenberg av sovjetiska styrkor. På grund av detta gjorde man också 27 januari 2012 till minne av Raoul Wallenberg eftersom han 2012 skulle ha fyllt 100 år. Eventet blev därför känt som "Ljusmanifestationen".
Jag anser att det här är en viktig dag att uppmärksamma. Särskilt med tanke på de allt mer nationalistiska strömningarna i ett flertal länder. Viktigt att kunskapen förs vidare och att vi drar lärdom utav det som hände så att det inte upprepas! Idag kan man möte ungdomar som tolkar historierna om andra världskriget och judarnas förintelse på samma sätt som Bibeln - alltså som en saga.
"Historien om Leon - Shindlers yngste medarbetare" av Leon Leyson. Vill uppmana andra att också läsa boken. En historia - men det är inte bara historia - det är en historia vi aldrig får glömma! Idag - en dag att extra uppmärksamma och minnas den fruktansvärda Förintelsen!
"Pictures and some memories will have to help me through." (Avenged Sevenfold - Dear God)
Förintelsens ögonvittnen - vägen ut ur hatet - Emerich Roths berättelse.
5 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS