Tja, varför startade jag den här bloggen? Till stor del för att jag som i grund och botten är en mycket glad person ibland kan gå och muttra över saker som irriterar mig. Så istället för att muttra runt i några timmar tänker jag snabbt skriva av mig missnöjet för att fortsätta vara glad. Kängorna kommer att kunna delas ut. Inte till de små utan till de stora och starka. Ibland kommer det kunna vara tvärvändningar och vara bara glada crazy tankar. Love <3
Hoppsan! Så får vi nog inte sjunga längre. Jag är same och... men det passar ju inte in i musiken... Ska den låten strykas ur musiksamlingen nu - eller får den bli kvar vid foten av fjället...
Dear SAOL... Jag finner faktiskt det här ganska anmärkningsvärt. Jag har alltid ansett SAOL vara en ordlista för de ord som finns och används i det svenska språket, inte för vilka man gillar eller inte. SAOL ska alltså få från att vara språkpolis till moralpolis... Tänk bara följande scenario...
-Slappskalle! -Buuuhäää! Jag ringer SAOL! Slappskalle är kränkande, dessutom tveksam ordsammansättning...
Välkomna till landet Kränktistan där vi nu inför språket kränktiska så att ingen känner sig kränkt...
Men går vi in och tittar på vad svenska akademien själva har sagt att SAOL ska verka för... ...så blir ju debatten än mer anmärkningsvärd...
De ska visst ta bort n-bollen. Själv säger jag chokladboll! Varför har jag redan missnöjat av mig här: critical Acclaim. Det finns de lustigpellar som inte vill säga chokladboll - för att det innehåller inte choklad, utan kakao... Hjälp... Som om de innehåller n-ordet... Men för all del! Säg kakaoboll då. Kanske det blir nästa års nyord...
Men som sagt jag använder mig inte själv av ordet. Då det faktiskt finns de som finner det nedsättande finns ingen vits för mig att använda det bara för att vara obstinat. Och då vet ni att jag i mångt och mycket är Fröken Tvärtom... Hade det bara gällt los kränkness, aka Team Godhet, så hade jag nog bara för att jag är jag gått tillbaka till n-ordet. Men då jag har personliga mörkhyade som när jag växte upp trakasserades med just denna boll så får Fröken Tvärtom stå tillbaka. Störst irritation och störningsmoment i det hela för min del är los kränktness - dessa språkmoralister - som försöker dölja sin taskiga människosyn med att putsa på ord. Som de håller på kan jag inte låta bli att undra vart det hela kommer att sluta...
Än så länge finns sinnesslö kvar, och idiot... även om SAOL rekommenderar "alternativ intelligens"... Ja, ja det är väl bara att acceptera och göra som det rekommenderas när man ska får barn att komma över sin neofobi och börja äta mat som de inte gillar eller vägrar att smaka på. Det visar sig visst att det mest effektiva är att helt sonika ställa fram maten så att barnet får vänja sig vid matens lukt och utseende. Säkert kan vi använda samma metod för att vänja oss vid språkets nymodigheter. Läs och lyssna mycket, smaka på ordet flera gånger om, så kommer det att gå fint även i år...
Ja, jösses Sverige... "I stället föratt bara sakligt konstatera att ord som "neger" eller "lapp" är nedsättande och olämpliga, ger sig Svenska Akademien alltså in i språkdebatten och säger åt läsaren att i stället använda "svart" eller "same". Exakt hur Malmgren fått information om att "svart" är det mest korrekta sättet att beskriva en mörkhyad person framgår inte, vilket är en del av problemet när SAOL nu blir den moraliska ledstjärnan i språkdjungeln.
Malmgren förklarar tilltaget med att redaktionen "påverkas av debatter och diskussioner i samhället". Vänta nu. Är Akademien alltså numera något slags språkvårdande folkhälsoinstitut med uppgift att medelst varningsetiketter varsamt lotsa oss ansvarslösa svensktalare rätt genom tillvaron? Bygger inte Akademiens upphöjda status som bildningsinstitution snarare på dess drag av fjärmad, tidlös likgiltighet för, just, "debatter och diskussioner i samhället" (manifesterad i exempelvis Rushdie-affären)?
I slutet av radiointervjun ställs på fullt allvar frågan om det inte är aktuellt att radera rasistiska ord ur ordlistan helt och hållet. Mer 2015 än så kan det knappast bli när samtiden goes ordsnok." (Jens Liljestrand, Expressen)
Samtiden visar sin rätta klädsel...
Eftersom jag känner mig kränkt om någon pratar om mig som "hen" så snälla SAOL - kan ni stryka detta nyord... Jag har smakat och smakat... och nej, det hjälper inte...
För i landet där hen regerar... Ooops! Mitt drömresmål är ju Machu Picchu... Måste ju vara väldigt exkluderande med den där Per U...
Nog att jag tycker att det är bra att språket förnyas och att det granskas... Men detta... "Svenska språket står under ständig lupp. Ett viktigt politiskt mål i vissa kretsar är att förändra hur vi pratar och skriver. Här är jämställdhets- och antidiskrimineringsperspektiven framträdande. Det har fött ord som "hen" och "en", som ska ersätta det patriarkala "man". Och det är sannolikt bara början. (----) Svenska Akademien har tagit intryck av "stämningar" och samhällsdebatten. Men när "hen" togs med i ordlistan motiverades det med att det var ett ord som användes och därför var aktuellt. Det lades ingen värdering i ordet i sig. Olika måttstockar för olika ord, således. Och, givetvis, politiskt korrekt." (Motpol) Så därför...
Gå hem Sverige - du är full... (svt) Vi kanske ska ha alla hus i Falurött så blir det bra? Bara tänk energi, tid och pengar en kommun lägger på något sådant här. Som om de inte har annat att göra... Och vadå inte svensk? Hur tusan definierar man vad som är svenskt? Blir till att utesluta mycket... I sina försök att vara korrekta åt alla håll så krumbuktar man sig själva i en rejäl prakttankevurpa...
Ja, det kan man verkligen fråga sig. Public Disaster... Kan de inte åtminstone låta bli sin mycket märkliga förvrängda syn i barnprogrammen? I lördags - Folkoteket - på SVT-Barnkanalen. Barn pryar på tatuerarstudio där det enbart är guld och gröna skogar med tatueringar - bara där är det dags att dra öronen åt sig. Smurfer ska hålla sig till gnuggisar. Basta! Men sen... Ca 2:15 in får våra barn en lektion om Che Guevara. De lär dem bland annat att "Che stod för bra saker". Menar de rasismen, sexismen, homofobin eller det vanliga mördandet? Bara helt vanlig Public Disaster en lördagsmorgon...
"”Anything goes” är det som gäller. Det som är sant för dig behöver inte vara sant för mig. Frågan är vad som händer med statsmaktens legitimitet på sikt om ingenting är sant eller falskt. Den antiintellektuella avgrunden är nära när den postmoderna sanningsrelativismen infekterar det offentliga samtalet på alla nivåer, inklusive den akademiska världen.
I Sverige tycks den pedagogiska disciplinen vara värst smittad. En docent i pedagogik fick för några år sedan Skolverkets uppgift att skriva en rapport om fysikundervisningen i den svenska skolan, samt komma med förslag på hur den skulle attrahera fler flickor.
Ur rapporten:
”Föreställningen om det vetenskapliga tänkandets självklara överhöghet rimmar illa med jämställdhets- och demokratiidealen. […] Vissa sätt att tänka och resonera premieras mera än andra i naturvetenskapliga sammanhang. […] Om man inte uppmärksammar detta riskerar man att göra missvisande bedömningar. Till exempel genom att oreflekterat utgå från att ett vetenskapligt tänkande är mer rationellt och därför borde ersätta ett vardagstänkande.”"
Sen kommer då avdelningen för episk sågning...
En spännande twist är ju att Polishögskolan nu är förlagd till Södertörns högskola. Där är man nu provocerad över att uniform bärs på skolan. Otroligt...
Mycket bra om det märkliga Toklandet Svea kan ni läsa mer om i Toklandet - Att vi har högskolestatus och examensrätt för genustjosansvejsan... Tänk er vilken strålande framtid vi går till mötes...
Som om inte MattePISA är fallfärdigt nog och vi ser fler och fler fall där människor inte förstår att utgifterna inte får överstiga inkomsterna. Så ska vi få ännu fler att ropa Hej lyxfällan...
Sportredaktören uttalar sig om matematik, Nobelpriset nästa? Trams och sidor... Faran i det här är att för många av våra barn är tramsheter24 de nyheter de får tilldelat sig. Och en sådan här krönika...
Tja... Tur att jag har mig själv som bästa referens i att sportnörd och mattenörd är en strålande superkombination...
Yupp!
Att vara rädd för matematik, eller naturvetenskap, eller sanningen - blanda det med ignorans...
Tillsammans med ett samhällsklimat där vi inte är ansvariga för våra egna handlingar. Det är alltid
"Nån Annan...
"Samhället" "Dem" "Folk" "Staten" "Kommunen"
Senast i raden är den tragiska händelsen i Göteborg. Media har ägnat stor tid åt att kalla in olika tyckare som pekat ut samhället som ansvarig. Jag har inte hört någon säga att de idioter som kramade avtryckaren är ansvariga. Det är alltid någon grå massa som bär ansvaret. På twitter fick jag ordet "nånannanismen" av @galarslavHKV vilket är ett lämpligt epitet. Bristen på personligt ansvar är genomgående på alla områden." (en mensans betraktelse)
Det dådet var huvudnyhet i media - men på något sätt så sorterades det bort och hamnade som någon form av bakgrundssorl för den stora massan av Sveriges befolkning. Visst många sa att det var hemskt som av någon form av tvång. Att dådet inte riktigt berörde dem själva. Som om dådet hade inträffat i långtbortistan. Vilket man mycket väl kan säga att det gjorde. För att citera Fnordspotting: "Dådet inträffade de facto i ett parallellsamhälle som de flesta av oss inte har någon egentlig relation till. Ett samhälle som rent geografiskt återfinns inom Sveriges gränser, inte sällan bara någon kilometer bort, men som i det allmänna medvetandet inte sällan lika väl kunnat ha befunnit sig på en annan kontinent."
Att då använda sig av klassanalysmodell och Sverige som lilla landet lagom...
"Sveriges position längst upp i övre högra hörnet punkterar inte bara myten om landet lagom. Den kontrasterar också bjärt mot de positioner i vilka man återfinner de länder i vilka de personer som idag befolkar den svenska förorten har sina rötter i. De senare positionerna utmärker sig genom att befinna sig närmast diametralt motsatt Sveriges, varför invandring från dessa länder till Sverige praktiskt taget skulle kunna utgöra definitionen av begreppet "kulturkrock"."
För tänk att jag själv ägnar tiden åt att hitta icke-juniorfotbollsskor i storlek 36. Vilket inte alls är särskilt svårt när inte energin läggs på att gå omkring och räkna herrstorlekar... Fick hon ingen hjälp då? Tänk bara expediterna se denna person som går omkring med papper och penna bland herrskorna... Ja, jösses... Min kulturkrock bestod alltså i att vi numera har en fotbollsskomaktsordning...
Bara suck... Verktyg efterlyses för att stoppa det här nu! Innan det har blivit orkanstyrka - för då... Så vilka kallar vi in för att ta hjälp för att få stopp på det ökända patriarkatet? Naturligtvis... Ghostbusters....
Presis så ja!
Kan de skrämma bort på det här vita också...
Yapp! Vad hände med våren? Det finns alltid de som ska göra sig roliga och svara något käckt på det positiva med våren som försvann. För mig låter det mest som ett vitt brus. Visst lyssnade jag - men det känns som om jag har hört det alldeles för ofta. Flera gånger varje år varje mars/april... Och i det läget... Ja, det är svårt att säga ”Möt varje sak/handling som vore den ny för dig”... För stämmer det alltid? Vete tusan om jag vill möta en kirurg som verkar vara gröngöling på jobbet…. men samtidigt vill jag definitivt inte möta en kirurg som är så luttrad att den inte ser mig, utan bara de tidigare tretusen patienterna den har mött under sin yrkeskarriär... Så egentligen - finns det egentligen något ställe eller något tillfälle, där inlevelse och en känsla av nyfikenhet/glädje/iver hade varit till nackdel?
Föredrar faktiskt det här. Lättare att diskutera sanning och falsk runt det! För det här... (svt opinion) ...en porraktris som behöver mer jobb...
Missförstå mig inte. Jag är inte pryd på något sätt - snarare tvärtom. Men vi kan ju själv tänka oss det bekväma med 30 stycken hormonstinna femtonåringar i ett klassrum med en lärare och en p-rulle...
Det är inte porr som skolan ska lära ut. För jösse namn! Tycker hon att vi ska lära ungdomarna att sex går efter manus? Du ska peta där, stöna där och då och komma på just den sekunden... Visst det är ju superpreferenser... Vad skolan ska lära ut är vad sex är - att man har rätten till sin egen kropp. Att sex alltid ska kännas bra. Att man ska kunna ta ansvar för sitt eget sexliv och styra det därefter etc. Att det mesta faktiskt är okej - så länge man själv är med på det. Men porr... Att diskutera porr - självklart. Görs i både helklass och i smågrupper. För de som tycker om att se på porr, varsågoda. Det ska inte behöva vara något skämmigt. Jag anser att sex och samlevnadsundervisningen ska utgå från elevernas frågeställningar. Men att sitta en hel klass och se... Nej, den nyfikenheten får de stilla i sin privata sfär. Och vad den nyfikenheten består i är ju som sagt var högst individuell - vad man faktiskt funderar över. Och i den fiktionen finns det plats för alla möjliga preferenser, synvinklar och sexualiteter - i alla fall för den som skrapar lite på ytan. Och oavsett vad man är nyfiken på: kom ihåg att webbläsaren har en funktion för privat surfing och att många bibliotek har automatiserad utlåning av böcker, så du slipper stå rödkindad mittemot bibliotekarien med 50 nyanser av svettiga händer...
50 nyanser av... har varit mycket diskussioner om den filmen. Att det fanns Bechdeltest för film var jag medveten om. Att det ska finnas dialog mellan kvinnor etc etc... Men Jösses! När till och med musikvärlden ska gå totally genustjosansvejsan... (DN 20150319) Vad sägs om att fokusera på kulturens kvalitet istället för om den tillfredsställer debatten för dagen? Fröken Tvärtom gör ju som bekant... just det... så Go Patriarkatet Go!!! Favoritbandet består ju av bara män och vad passar då bättre än att ta Hail to the King...
To hell with the king... eller till den manliga delen av befolkningen är tydligen vad som lanseras just nu av Swedish Public Disaster TV: "How would life be if most men were dead?" Tänk er hur det skulle gås igång om ett program hade motsatt förhållande... Skulle det än få finnas? Don't think so...
För hur vi än vrider och vänder när det kommer till den tokfeministiska värld som Sverige inte verkar kunna ta sig ur så vill de på något sätt få det till att mannen är norm och kvinnan som avviker... Ja, står det Ballerina utanpå så är det klart att Ballerina är norm och Singoalla är avvikande, men om det inte står då... Visst f-n! Sverige är ju ett Patriarkat! Så självklart är det mannen som är norm och att vara kvinna är avvikande... Det är bara så att Patriarkatet har intagit det Kronblomska sofflocken och... Aha! Det är därför killarnas skolresultat dalar. NU fick jag det att gå ihop...
Trams och sidor. Tur att det finns klokheter som tar sig tid att ge ett ordentligt svar på det rosa fluffet. På genusdebatten så hittar vi mycket bra om kakmaktsordningen och när vi gör skillnad på Ballerinor och Singoallor...
"Könsskillnader är inte ett kvalitativt mått på vad män och kvinnor kan och inte kan göra. Könsskillnader betyder på enkel svenska att det ena laget inte kan uppbåda lika många personer som det andra laget. Om vi exempelvis pratar om tyngdlyftning så är lag flickor sämre lämpade. Inte för att det inte går att lära flickor tyngdlyftning utan för att det blir fler pojkar än flickor som klarar en viss vikt när vi gör det.
Exakt likadant fungerar alla sociala färdigheter. Det är inget argument att pojkar KAN göra det. Könsskillnaden innebär att det är lättare för flickor. Konsekvensen blir att flickorna som klarar det är fler till antalet. Slutsatsen blir att hur man än vrider och vänder på det är detta pga könsskillnader en uppenbart diskriminerande behandling pojkar utsätts för. Hade det varit mörkhyade personer som skolan graderade ner med sociala motiveringar så hade vi kallat det fördomar mot utlänningar.
Fördomar mot pojkar har vi inga lagar mot tydligen." Det är ju lagar som borde finnas om man skulle ta en titt hos diskrimineringsombudsmannen...
Vi borde också införa någon lag mot folk väderjinxar. För någon jäkel har hängt undan vinterjackan, sprungit ute i shorts eller liknande. För nu är det urksnö säger hon och muttrar vidare. Ha en skön helg liksom...
...för det ska jag ha - Men bara riktig musik. Men upp till dig. Your decision... Suverän låt med Alice in Chains by the way
"Hand of fate is moving and the finger points to you..."
Alltid så ska det pekas ut någon. För jaha... så gick de igång igen... Mums-Mums vinst skapade minst sagt både rasistiska och sexistiska problematisk för vissa i godhetslaget... Fanns det något rätt? Fel kön, fel färg och lagd åt fel håll... Och då är det tydligen givet att han är homofob för att han på frågan om "tror ni människan föds med en sexualitet eller att det är socialt?". Måns svarade något med att han tror att mannen och kvinnan föds med en automatisk dragningskraft till motsatt kön. Direkt blir han då påhoppad med motfrågan om han då anser att homosexualitet är en avvikelse... Hade han inte varit en CIS-man hade nog inte den motfrågan dykt upp... Det som då gör att Måns nu då fått epitetet "homofob" klistrat på sig är att på det svarar att han menar det - men att det inte är något fel med det överhuvudtaget. Men att det naturliga är ju att det är man och kvinna som gör barn ihop och därmed får hela arten att fortplantas. Så lätt är det alltså att bli homofob. Det är ju helt sanslöst. Mig veterligen så är det som så att över 95 procent av Sveriges kvinnor och män heterosexuella... Jösses! Tänk om jag köper en kakburk, 95 är Ballerina och 5 stycken är Singoalla. Då får du inte säga att Singoallorna avviker från innehållet i stort. För då hatar du Singoalla...
För jösse namn - bara för att något följer det som är vanligast betyder inte det att det andra är dåligt. Men i dagens identitetspolitiska samhälle så är det tolkningsföreträde. Och vem som säger vad är viktigare än vad som sägs, och vad som sägs värderas olika beroende på vem som säger det. Ja, så kan det naturligtvis vara - men nu menar jag att de faktiskt menar exakt samma med de identiska uttalandena. Team Godhet och tokfeministerna går i samma åsiktskapillär i det där. Själv är jag glad att jag befinner mig utanför. Men jag finner det lite jobbigt att jag själv numera ser på ordet feminist som ett skällsord. Jag vet mycket väl att det finns feminister som är det jag kallar jämställdister, sen finns det också de som vurmar lite extra för just kvinnofrågor och inte hatar män men glömmer bort att även deras situation behöver lyftas. För jag tror faktiskt att det är så det är - de är så ivriga i sitt höja kvinnan och bara tittar med ena ögat, detta utan att tycka att männen är paria. Sen har vi då också gruppen tokfeminister - radfemsen - vars främsta mål verkar vara att ha offerkofta på så att de kan skylla allt på patriarkatet och därmed finna sig berättigade att hata alla män.
Och det är den sista gruppen som jag anser faktiskt gör mer skada än nytta för såväl män som för kvinnor. För när inte ens var tredje person vill definiera sig som feminist (Novus) så visar det tydligt att begreppet feminist inte ses med blida ögon. På Nyheter 24 så kommer det små guldkorn då och då. Där lyfts tydligt hur det feministiska synsättet har bidragit till att män som grupp diskrimineras utav flera lagar:
● Män i dag får omskäras utan medicinsk grund men det får inte kvinnor.
● Grov kvinnofridskränkning finns, men inte manfridskränkning.
● Kvinnor har rätt till att bli visiterad av en person av samma kön, men det har inte män.
● En kvinna har rätt till ensam vårdnad utan några grunder förutsatt att de är sambos. En man har alltså inte rätt att bevisa att han är pappa till barnet.
● I socialtjänstlagen står det “Socialnämnden skall särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation.” Misshandlade män har alltså inte samma rätt till hjälp som kvinnor.
● Kvinnor har rätt till att söka bidrag från staten när de organiserar sig (exempel starta företag), men den rätten har inte män.
Sen kommer vi då till det här med våld i nära relationer. Aftonbladet har kört sin kampanj om mäns våld mot kvinnor och på svt-opinion dyker det upp titt som tätt (nej, jag orkar inte länka). Om att stödet för kvinnor som blir utsatta måste stärkas osv osv och så ett skuldbeläggande av männen. Det vi de facto vet är att män och kvinnor blir lika utsatta för våld i nära relationer. Därför anser jag att även stödet för män som blir utsatta måste stärkas. Och sen är jag så evinnerligt trött på det här med skuldbeläggandet av ett kön. För visst Aftonblaskan har gjort sin jättegranskning. Jättevanligt att helt vanliga män dödar sina kvinnor. Vem som helst liksom... "Minst sju av tio av männen hade psykiska problem" - 172 män av hela 236 stycken... "Över hälften hade en diagnos eller personlighetsstörning" - alltså ca 120 stycken... "Minst 64 av de 236 männen hade en pågående kontakt med vården, de flesta inom psykiatrin" - Ja som sagt - 236 stycken män är ju en jätteundersökning...
Jag tycker ni ska läsa könsfreden och så kanske vi sen kan sluta upp med det där med alla män en gång för alla!!!
Vad sägs om den här verkligheten...
Jag vill verkligen ifrån könsperspektivet på det här. Att vi måste kunna arbeta förebyggande mot allt våld och att stödet ska finnas för såväl kvinnor som män som blir utsatta. För det är ingen jäkla (f'låt) tävling i vilket kön som blir mest utsatt. Jag tycker det är jättebra att det kvinnoskyddet stärks, men jag vill att vi i samma fråga även ska lyfta männens situation. De behöver stöd och skydd de med. De är faktiskt människor de också - vad än vissa ej nämna kan tänkas tycka om det...
Men det är ju så det är vad som då ska rymmas inom åsiktskapillären. Döm av min förvåning när jag någonstans idag läste någon som skrev att det går bra för public service och svt. "Förtroendet bland svenska folket är mycket starkt enligt en alldeles färsk förtroendebarometer". Hoppla liksom... Tror inte den barometern lämnade Södermalm...
För vad jag ser och upplever att många andra också tycker är att vi har ett public disaster tillsammans med övriga traditionella medier som oförtröttligt fortsätter att skyffla ut skåpmatspropaganda när det gäller åsikts- och värdegrundspaket som medborgarna uppmanas att omfamna... Vissa saker är sanna - vissa finns det någon halvsanning i och så har vi då det som är rent ljug. Men då public disaster och övrig media säger det så är det då sant... Sant är att det är ett klart beprövat PR-knep för att få läsarna och medborgarna att känna sig del av en grupp som har de ”rätta” värderingarna, och som också håller koll på varandra och uppmärksammar varandras godhet. Viktigt är också att ge intrycket att gruppen är väldigt stor (alla) så att det ska bli nästan omöjligt att tänka annorlunda...
Hur media då vet allt som vi då ska foga oss i som sanning... Vi kan ju ta exemplet med en artikel som fångade mina ögon "Pengar kan lindra psykiska sjukdomar bättre än medicin visar nu studie." Ja, självklart måste det vara sant - för jag har läst det i DN. Och i Expressen. Och hos SVT. Och i SvD. Etc, etc... Självklart blev jag nyfiken då psykisk ohälsa ligger mig varmt om hjärtat. Så jag bestämde mig för att läsa denna studie om det påstådda framgångsreceptet av en Alain Topor vid Socialhögskolan. Tyvärr så vet jag fortfarande inte hur bloggo laddar upp en PDF-fil... Men men... Väldigt märkligt hur tidningarna väljer att presentera studien då den faktiskt inte ger belägg för påståendet att pengar skulle vara bättre än piller. Och resultatet av studien... hmm... inget nytt under solen där inte...
Men låt ta det hela från första början: Experimentet gå ut på att under en period ge psykiskt sjuka personer i en kommun 500 kr i månaden att spendera på vad de vill och sedan jämföra dessa med psykiskt sjuka personer i en grannkommun som inte får några pengar. Tanken är att de som får en slant att lägga på s.k. guldkant på vardagen borde må bättre än de som inte får det. Redan här kan vi alltså avfärda att pengar skulle vara bättre än piller, eftersom det över huvud taget inte undersöks. Bättre än så här är alltså inte svenska nyhetsförmedlare på att granska vetenskap. På SVT:s nyhetsportal kan man läsa följande:
"Forskarna föreslår att våra politiker och myndigheter ska överväga om inte den medicinska behandlingen av psykiskt sjuka bör kompletteras och i vissa fall till och med ersättas med sociala insatser. Rapporten från undersökningen har nyligen överlämnats till Socialstyrelsen och Sveriges kommuner och landsting (SKL). – Men hittills mest mötts av "hövligt ointresse", säger Alain Topor."
So far - no problems. Men nu tar vi och ger den omtalade studie det intresse den då borde förtjäna om den då är så omvälvande...
Så vad visar Topors studie egentligen?
Korta versionen: Ingen aning... Eller kanske snarare: Antagligen inget... Det är svårt att avgöra. Artikeln är nämligen inte publicerad i en peer-reviewad tidskrift och har därför undgått de sedvanliga kraven på transparent metod, deskriptiv statistik eller klara effektmått. Som hastigast nämns att ett CHI2-test av något gjorts vid något tillfälle, men exakt vilka statistiska jämförelser som gjorts, om man korrigerat för multipla jämförelser och andra småsaker som hade varit nödvändiga för att bedöma nyhetsvärdet i studiens fynd utelämnas...
Detta är antagligen anledningen till att experimentets kvantitativa "fynd" presenteras som de gör: De patienter som fått pengar uppvisat en signifikant förbättring av depression och ångest, självbild, livskvalitet samt socialt nätverk. Jämfört med sig själva, that it! Ingenstans sägs att de mår bättre än gruppen som inte fick några pengar, vilket gissningsvis betyder att man inte hittade någon signifikant skillnad i den jämförelsen (eller helt enkelt inte brydde sig om att se efter). Däremot betonas att kontrollgruppen, som inte fick några pengar, inte uppvisar några signifikanta förbättringar, så då måste väl pengarna kunna sägas ha visats ge effekt? Om insats A leder till en signifikant förbättring mellan tidpunkt 1 och 2 men insats B inte gör det så måste väl A vara signifikant bättre än B?
Självklart inte. Var inte fånig. Om grupperna man testar A respektive B på är någorlunda jämförbara så är det fullt möjligt att A kommer visa sig bättre än B om man bemödar sig att göra en statistisk jämförelse. Problemet i detta fall är att de inte ens nästan är jämförbara och att man i alla fall inte bemödat sig att presentera en sådan jämförelse. Låt oss börja med gruppernas jämförbarhet.
Till att börja med så är de inte randomiserade, utan har tilldelats insats beroende på vilken kommun de bor i. Detta behöver inte vara ett jättestort problem, men utan någon deskriptiv statistik som visar hur lika eller olika patienter i dessa kommuner är så är det en ganska stor sak att be om av sin läsare. Vad värre är: Författarna medger att grupperna faktiskt skiljer sig åt i fråga om förekomst av schizofreni och neuropsykiatriska diagnoser och erbjuder en förklaring till varför det skulle kunna vara så, men struntar i att försöka korrigera för skillnaden eller presentera vilken effekt detta kan tänkas haft på resultatet. Nu börjar det krävas väldigt mycket välvilja av studiens granskare.
Men hur kan det komma sig att inga signifikanser dyker upp i gruppen som inte fick några slantar då? Jo, i ett infall av vad vi kan kalla genialitet så har man gjort kontrollgruppen en tredjedel så stor som gruppen som fick pengar. Detta är i sig helt okej och förekommer ofta i kliniska prövningar, men det ligger i signifikansers natur att bli fler ju större gruppstorlek du har. Ingenstans i artikeln presenteras konfidensintervall av något slag, men antagligen är kontrollgruppen helt enkelt för liten för att man ska kunna se någon signifikant förändring från ett mättillfälle till ett annat.
Det man har sett är alltså att den större gruppen i studien har blivit bättre över tid medan den mindre inte blivit det, men man har inte jämfört grupperna med varandra. Detta är exakt samma fynd som studiens huvudsakliga inspiration, en amerikansk studie från 2004, presenterar. Den amerikanska studien såg inga andra effekter än en generell förbättring över tid - fast för alla grupper, eftersom gruppstorlekarna var betydligt större. Den rimliga slutsatsen av detta borde vara att psykiskt sjuka är lika mottagliga för placeboeffekten som alla andra, men genom att gå in med en rätt hårdhänt post hoc-analys av resultaten lyckas Davidson et al ändå klämma fram effekter som de menar är relevanta. Om man verkligen vill så kan man förstås välja att tro på dem, men det enda vi säkert kan säga om de båda studierna är att alla studiegrupper, oavsett vilken insats de erhåller, uppvisar signifikanta förbättringar över tid om de är tillräckligt stora. Detta är så långt ifrån kontrovers man kan komma.
Det är förstås en väldigt tilltalande slutsats: Att det skulle vara bättre att ge pengarna direkt till brukarna än att behöva gå omvägen via läkemedel. Att socioekonomisk status och psykiatrisk ohälsa hör ihop är välkänt sedan länge. Problemet är bara att studien för det första inte undersöker detta och för det andra är en sådan ohygglig styggelse till oreda att den aldrig hade godkänts om den kallats för studentuppsats...
Jag, bara... Gaaahhh! Att det ska vara så svårt att läsa en hela studie innan det ska skrivas om den... Därför till alla som läser media - ta allt med en rejäl näve salt. Använd ditt sunda förnuft och ditt kritiska tänkande. För det är faktiskt vår uppgift att säga till när det blivit fel - att faktiskt mot vår media ge ett Critical Acclaim...
...och allt mörkare ter sig framtiden för våra pojkar om vi inte lyckas vända den nedåtgående spiralen. Annelie och Joakim har så träffat rätt i vad det är som i huvudsak i svensk skola för våra pojkar. Den opinionsartikel de skrev var dagens i särklass bästa läsning! ”Frånvaron av mansnorm är problemet”:
"Svensk skola tycks lida av en ökande brist på jämställdhet trots att vi, mer än alla andra länder, är upptagna av genusfrågor och feminism. Att påstå att pojkar är diskriminerade i skolan är tydligen en väldigt provocerande ståndpunkt. Ändå vet vi att det är så. Statistik talar sitt tydliga språk. Pojkarna är de stora förlorarna i dagens skola. (----) Men det är inte mansnormen som är problemet i svensk skola. Det är snarare frånvaron av mansnorm samt avsaknad av pojkars perspektiv som utgör det största hindret för att vi ska komma åt problemet med skillnader i skolresultat. Vi har skapat ett skolsystem som gynnar flickor. Det är detta och inget annat som orsakar att pojkars resultat i skolan sjunker och att betygsglappet ökar. (----) En känsla avatt inte lyckas och att betraktas som problem riskerar att permanentas i individens självbild, vilket kommer att påverka motivationen och lusten att lära på ett negativt sätt för lång tid framöver. Genom att försöka pressa in alla elever i en och samma genusmall skapar vi i själva verket en skola som är motsatsen till jämlik. En skola som inte förmåranpassa sig efter elevernas inneboende förutsättningar kan aldrig bli den språngbräda inför ett fortsatt lyckat och framgångsrikt liv som skolan är tänkt att vara. Pojkars sjunkande resultat i den svenska skolan är ett problem som inte bara innebär personligt lidande och risk för utanförskap. Det är också en samhällsekonomisk förlust och ett problem som är värt att tas på största allvar."
Jag har själv tagit upp hur pojkar missgynnas i dagens skola: so real
Att pojkar generellt sätt missgynnas i betygssättningen är konstaterat av skolverket. Högre resultat på prov, men får lägre betyg. Här är en bild som påvisar det här faktumet: (lärarnas nyheter)
Ja, skolan och att värna ALLA elever är ju något som jag verkligen brinner för. Att jag ser varje elev som en individ med sina speciella förutsättningar. Att hjälpa dem framåt i livet - att bli kritiskt tänkande vuxna. Och förhoppningsvis också få ett hjärta för matematik och naturvetenskap...
Just om naturvetenskap finns här ett program som jag som naturvetare bara kan säga ja och amen åt: Att göra vetenskapen mer tillgänglig"Om jag fick massor av pengar skulle jag se till att det fanns naturvetenskapsmaterial på alla enheter och att det aldrig behövdes något snåltänk. (----) fixa en egen laborationssal dit alla klasser kunde kunna komma. För jag tror miljöombytet är viktigt."
Ja naturvetenskap - innovationer - hur det börjar med något enkelt och sen utvecklas över århundraden till det vi har idag. Hur allt hänger ihop via aha-upplevelser till de redskap vi har idag.
Ta till exempel att vi kan spåra glasets utveckling tillbaka till Johannes Gutenbergs tryckpress från mitten av 1400-talet. Före tryckpressen var glasögon något mycket exklusivt. Kanske kunde man se någon munk som använde ett läsglas vid studiet av handskrifter. Men i och med att texter spreds i större upplagor och läskunnigheten ökade, upptäckte människor att de inte såg tillräckligt bra för att läsa. Det uppstod en snabbt växande efterfrågan på glasögon, och därmed inleddes en revolution inom glastillverkning och slipning. Metoderna förfinades alltmer, och småningom började man experimentera med vad som händer om man placerar flera linser efter varandra. Sen kom då en sorts explosion av förstorande redskap som till exempel teleskopet som gjorde att vi fick möjlighet att blicka ut i kosmos och mikroskopet som tillät oss att studera det tidigare osynliga. Betydelsen av detta, för såväl vår uppfattning av universum som vår förståelse av celler, mikroorganismer och sjukdomar, kan knappast överskattas. Sedan följde kameran, televisionen, datorn, mobiltelefonen, fiberoptik och tusen andra ting där glas är en oundgänglig komponent...
Jag finner det här oerhört fascinerande. Var en ny teknik eller uppfinning kommer att få sin största betydelse är alltså ofta omöjligt att förutsäga när den är i sin linda. Till exempel knöts stora förhoppningar till utvecklingen av laserljus som ett vapen, en ”dödsstråle” som skulle göra innehavaren oövervinnerlig. Men sin största spridning kom tekniken att få i form av streckkodsläsare i snabbköp och varuhus världen över. Och våra kassörskor slapp ha lika många koder i skallen att hålla reda på...
Kyla är något jag inte tycker om. Men det vi ofta inte tänker på här hur lättare vardagen har blivit sen vi kunde börja framkalla kyla. I årtusenden hade man behärskat konsten att genom eld skapa värme och ljus, men att alstra och kontrollera kyla är historiskt sett något nytt. Det har haft enorma konsekvenser för utvecklingen för att vi fått möjlighet att lagra och transportera livsmedel och för att vi kan göra vistelse i heta klimat uthärdlig. Det var först efter andra världskriget som kylskåpet blev standard i hemmen i den rika världen. Dessförinnan var man hänvisad till isskåp för att kyla matvaror. I mitten av 1800-talet kom man på att man kunde förhindra smältning och lagra isen genom att isolera den med sågspån, och därmed kunde sälja kyla till såväl Indien som Sydamerika. Metoden kom att förändra livsmedelsproduktionen i grunden, ett tidigt exempel är den enorma tillväxten av Chicagos slakteriindustri sedan man fick möjlighet att lagra och transportera köttprodukter under kyla. När man senare utvecklade tekniker för att alstra kyla på konstgjord väg betydde det ishandelns död, men att tekniken också skulle bidra till vår tids största folkförflyttningar var det få som förutsåg...
Själv gillar jag som bekant värme. Men i vissa lägen så är ju inte air-condition fel... Den första luftkonditioneringsanläggningen konstruerades vid 1900-talets start för att kyla och avfukta luften i ett tryckeri i New York som hade problem med att trycksvärtan blev smetig i värmen. En bieffekt blev emellertid att anställda heta dagar gärna dröjde sig kvar vid den svalkande maskinen. I slutet av 40-talet kunde medelklassen börja installera den konstgjorda svalkan. Det kom att få oöverskådlig betydelse, inte minst demografiskt, eftersom det blev möjligt att leva på platser som annars skulle vara outhärdligt heta stora delar av året. Phoenix i Arizona och Las Vegas i Nevada är exempel på storstäder där temperaturen kan nå 45 grader, och som skulle ha fortsatt att vara ökenbyar utan luftkonditionering. Och dagens utveckling av snabbväxande megastäder i tropiska och subtropiska zoner anser av expertisen otänkbar utan artificiell kylning...
Som ni ser så utvecklas det mesta med tiden. Och just det här med tidmätning... Galileo Galileis idé kring tidmätning med pendelsvängningar kom så småningom att utmynna i pendylen vilken drev utvecklingen mot alltmer förfinade ur. Kronometern revolutionerade navigationstekniken, och utan pålitlig tidmätning hade sannolikt den industriella revolutionen aldrig kunnat äga rum, eftersom den förutsatte att såväl leveranser som arbetare kom i tid. I dag mäter atomuren tiden med extrem exakthet, vilket till exempel är en förutsättning för att det satellitbaserade navigationssystemet gps ska fungera...
Alla dessa fantastiska idémässiga kedjereaktioner som har gett oss dagens värld. Var vi än i världen vänder så ser vi hur allting hänger ihop.
Orsak och verkan med andra ord... Det finns en orsak att jag är rödhårig... För SJÄLVKLART!!! (illustrerad vetenskap) "Rödhårig tål stark mat. Rödhåriga har rykte om sig att tåla mindre smärta än andra människor och att de (kanske av samma anledning) behöver mer narkos för att sövas ner. Men undersökningar utförda på Aalborg Universitet i Danmark visade redan 2012 att rödhåriga bara reagerar kraftigare på några typer av smärta såsom tandsmärtor eller extrem kyla. Vad angår stick, press och den brännande känslan av stark mat visar de rödhåriga sig i gengäld vara mer motståndskraftiga än andra människor. Samma dubbelhet gäller läkemedel. Rödhåriga är förvisso svårare att söva ner, men reagerar däremot bättre än genomsnittet på andra typer av medicin. Rödhåriga kan vara mer intelligenta."
Fascinerande vetenskap. Ändå är det märkligt hur vi som människor mår sämre och sämre. Att hjälp inte finns tillräckligt till alla som behöver. Inom psykiatrins värld blir det allt mer tydligt. Tidsbrist och snabba "quickfix" med medicinering och så nästa tid om en månad, i bästa fall. Nu har jag som tur var hamnat på ett mycket bra ställe. Önskar att ALLA kunde få den möjligheten. Att det för alla som behövde det fanns utrymme för kontinuerliga täta samtal och uppföljning. Istället så drar det ner på vårdplatser och avdelningar stängs ner. Om lidandet drar ut på tiden och det bara handlar att hålla näsan över vattenytan så blir det ingen hjälp i långa loppet. Det blir mycket svårt att komma framåt och bli fri från sina besvär.
Såg ett program på TV där en av deltagarna hade ADHD. Det enda man diskuterade där var då de problem det förde med sig. Visst diagnoser är bra så att man vet hur man ska förhålla sig. Men i syvende och sist är det inte mer än bokstäver på ett papper - man är inte sin diagnos, sina bokstäver - man är fortfarande den person man var innan. Det enda som kan underlätta är att man får verktygen för att kunna lösa de problem man ställs framför. Det har ändå skett en bra progression på den fronten. Från att ha hetat MBD - där det då handlade om en dysfunktion i hjärna till DAMP... ja, alla har vi väl hört uttrycket dampa ur... Ofta så ansågs också personer med de typiska problemen inte ha samma intellekt som "normalen" - vilket då gjorde att många då föll utanför ramarna för det som idag kallas ADHD.
Den här texten om ADHD/ADD fann jag och fann den så fantastiskt klargörande. Den tar upp problemen - men samtidigt så visar den på så mycket mer. ---------------------------------------------------------------------- Med en ADHD/ADD-person är det som att vandra omkring på ett minfält. Du smyger omkring, osäker på vilket steg (eller ord) som kommer vara den som sätter igång en explosion av känslor. Det är något du försöker undvika.
Människor som har ADHD/ADD är lidande. Livet är mycket svårare för dem än en ”vanlig” person. Allting är mycket intensivare och förstorat. Deras genialiska hjärnor är ständigt på högvarv, skapar, ritar, tänker och vilar aldrig. Tänk hur det skulle kännas att ha en karusell i ditt huvud som aldrig slutar snurra.
Allt från känslomässiga utbrott till extrema motsatser; ADHD/ADD visar på många beteenden som kan förstöra en relation. ADHD/ADD är ett mystiskt tillstånd som består av motsatser och extrema svängar. Till exempel, när det kommer till koncentration så kan inte personer med ADHD/ADD koncentrera sig när dom är emotionella eller när deras tankar är distraherade. Men, när dom är intresserade i ett speciellt ämne så blir dom insatta så djupt att det är svårt att dra upp dom igen. Att starta ett projekt är en utmaning, men att stoppa det är ännu svårare.
Äkta kärlek ovillkorlig, men ADHD/ADD sätter dig i situationer som testar dina gränser för kärlek. Det spelar ingen roll om det är ditt barn, pojkvän, flickvän, make/maka eller fästmö/fästman, ADHD/ADD testar varenda relation. Det bästa sättet för att skapa fred i båda era liv är att lära er ett nytt synsätt på att hantera den emotionella berg-och-dalbanan som ADHD/ADD skapar varje dag.
Att förstå hur en person med ADHD/ADD känner kommer hjälpa dig att bli mer tålmodig, tolerant, ge mer medkänsla och vara mer kärleksfull. Era förhållanden kommer bli mer trivsam och fridfull. Det här är vad som händer i huvudet på en person med ADHD/ADD.
1. Dom har en hjärna som går på högvarv. ADHD/ADD-hjärnan stannar inte. Det finns ingen av/på-knapp. Det finns inga bromsar. Det är en börda som du måste lära dig hantera.
2. Dom lyssnar men allt som sägs går inte in. En person med ADHD/ADD kommer att titta på dig, höra vad du säger och se dina läppar röra på sig. Men efter de fem första orden har deras tankar redan flugit iväg. Dom kan fortfarande höra dig prata, men deras tankar är uppe bland molnen. Istället tänker dom nu på hur dina läppar rör sig eller hur din frisyr ser rufsig ut.
3. Dom har svårt att göra klart en uppgift. Istället för att hålla fokus på vad som är framför dom så kommer personer med ADHD/ADD istället titta på färgerna i tavlan som hänger på väggen. Det är som att vandra omkring i en labyrint, dom börjar gå åt ett håll men fortsätter hela tiden ändra riktning för att hitta vägen ut.
4. Dom blir lätt oroliga. Eftersom dom är djupa tänkare är dom extra känsliga för vad som än händer omkring dom. Att vara i en lyhörd restaurang kan låta som att du står längst framme vid scenen på en Metallica-konsert. En liten ledsam nyhet kan skicka iväg dom i raketfart mot ”Jorden kommer gå under”-tänket.
5. Dom kan inte koncentrera sig när dom är känslosamma. Om det är något oroligt som händer, eller om dom är upprörda kan inte en person med ADHD/ADD tänka på någonting annat. Det här försvårar koncentrationen på jobbet, i konversationen och sociala situationer till det omöjliga.
6. Dom kan koncentrera sig för djupt. När dörrarna till hjärnan öppnar sig dyker personen med ADHD/ADD in alldeles för snabbt och alldeles för djupt in i det stora havet.
7. Dom har svårt att pausa/avsluta en uppgift när dom är i sin koncentrations-bubbla. Och under vattnet stannar dom i flera timmar. Inte ens när syret tar slut kommer dom upp om dom njuter av utsikten.
8. Dom kan inte styra sina känslor. För en person med ADHD/ADD så flyger deras känslor ute i det fria, långt bortom gränser och dom kan inte tämjas. Taggtrådarna som är virade runt deras geniala hjärnor gör att tankar och känslor är svåra att hantera. Dom behöver extra tid för att få igång systemet och få det att fungera ordentligt.
9. Deras intensiva känsloutbrott är svåra att reglera. Eftersom de är impulsiva och säger precis vad dom tänker händer det ofta att dom säger saker dom ångrar senare. Det är nästan omöjligt för dom att redigera orden innan dom kommer ut.
10. Dom har socialfobi. Att känna sig obekväm för man är vetandes om att man inte är som alla andra gör att personer med ADHD/ADD ofta känner sig osäkra i sociala situationer. Dom är rädda att dom kommer säga något dumt eller reagera olämpligt. Att hålla tillbaka känns tryggare.
11. Dom är djupt instinktiva. För personer med ADHD/ADD är ytan en osynlig utsida som dom tränger sig igenom. Dom ser bortom det. Det här är den mest angenäma aspekten av ADHD/ADD. Den här inspirerande egenskapen är vad som skapar genier. Uppfinnare, konstnärer, musiker och författare är alla drivna inom den här egenskapen.
12. Dom tänker utanför ramarna. En annan underbar aspekt av ADHD/ADD är att just för dom tänker annorlunda, kan deras abstrakta hjärnor se lösningar till problem som den konkreta tänkaren inte kan se.
13. Dom är otåliga och rastlösa. Lättirriterade, viljan att saker ska hända hela tiden och på en gång och att dom konstant pillrar på telefonerna, snurrar en hårslinga runt fingret eller skakar deras ben upp och ner; en person med ADHD/ADD behöver konstant rörelse. Det är en lugnande aktivitet för dom.
14. Dom är fysiskt känsliga. Pennor känns tunga i deras händer. Olika material på kläder som andra människor inte skulle reagera på kan kännas stickande. Sängar är ojämna. Mat kan ha så många olika texturer du aldrig kan gissa. Precis som Prinsessan på Ärten så kan dom känna en ärta under 20 madrasser.
15. Dom är oorganiserade. Högar är deras favoritmetod av ordning. När en uppgift äntligen är klar blir papper relaterade till det lagda i en hög där dom stannar tills högen blivit allt för hög. Det är då en person med ADHD/ADD känner sig överväldigad, frustrerad och städar upp. Personer med ADHD/ADD måste vara försiktiga så dom inte blev samlare. Det är svårt för en person med ADHD/ADD att hålla saker i ordning för deras hjärna tänker inte i en vanlig ordning.
16. Dom behöver utrymme för rörelse. När dom pratar i telefonen eller har en konversation med någon så tänker personen med ADHD/ADD mycket klarare när dom är i rörelse. Rörelse är lugnande och ger klarhet i deras tankar.
17. Dom undviker uppgifter. Att ta beslut eller göra klart arbete i tid är en svår kamp. Inte för att dom skulle vara lata eller oansvariga, utan för att deras hjärnor är fulla med olika val och möjligheter. Att välja en kan bli svårt. Det är lättare att låta bli att välja eller ta beslut eftersom dom överanalyserar allt. Dom blir besatta och uppehåller sig i djupet av sina hjärnor.
18. Dom kan inte komma ihåg enkla uppgifter. En annan oväntad och absurd egenskap av ADHD/ADD är deras minne. Personer med ADHD/ADD kan inte komma ihåg att hämta upp deras kläder ur tvättstugan, mjölk på mataffären eller möten. Men å andra sidan kommer dom ihåg varenda kommentar, mening och telefonnummer dom har hört under dagen. Det spelar ingen roll hur många post-it-lappar eller alarm i telefonen dom satt upp; deras distraherade hjärna är alltid någon annanstans. Synliga saker är lättare att komma ihåg. Därför har dom alltid femton olika flikar uppe på internet.
19. Dom har många uppgifter på gång, samtidigt. På grund utav deras konstanta verksamhet i deras hjärnor; så fort en uppgift är klar så är dom redo att gå vidare på nästa utan att stänga ner föregående uppgift. Ju mer som pågår samtidigt, desto bättre. Multi-tasking är en favoritaktivitet.
20. Dom är passionerade i allt dom gör. Deras känslor, tankar, ord och beröring av en person med ADHD/ADD är stark. Allting är förstorat. Det här är en gåva när den lär sig hanteras korrekt. När en person med ADHD/ADD gör någonting, gör dom det med deras själ och hjärta. Dom ger allt dom har. Dom är intensiva, förstående och djupa. Det är egenskaper som gör en person med ADHD/ADD så oemotståndlig.
I grund och botten har en person med ADHD/ADD svårt att kontrollera sina impulser. Men dom har också många underbara egenskaper som du kommer att njuta av när du väl förstår hur dom tänker och känner. Medlidande, empati och tålmodighet kommer ta dig igenom dom svåraste tiderna. Det är viktigt att ha extra hand om dig själv; ta egentid regelbundet, gör det du tycker om, hitta en stödgrupp, en psykolog eller en medkännande vän, ta frekventa semestrar, meditera, hitta hobbies och din egen passion. Men viktigast av allt, lär dig att andas.
Några av dom bästa uppfinnarna, konstnärerna, musikerna, entreprenörer och författare hade ADHD/ADD. Dom lyckades för dom hade en käresta precis som du, som stöttade dom genom deras dagliga kamp. Byt ut din ilska mot medlidande. Förstå hur dom kämpar med att göra det som är lättast för dig. Tänk på ADHD/ADD-hjärnan som en med elektriskt staket virad runt i fel banor. Nästa gång du tycker att dom är lata, oansvariga, oorganiserade och undviker ansvar; försök komma ihåg hur hårt dom måste arbeta, extra hårt, bara för att bli klar med en uppgift. ---------------------------------------------------------------- (länken kommer när jag har hittat den igen)
Något att för oss alla att tänka på. Att möta ALLA efter just deras specifika förutsättningar. Alla har vi talanger och behöver rätt vägledning och stöd att kunna och våga få fram dem. Så kan du vara den - den som vakar extra över allas unikitet? Jag kan! Watch over you...
15 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS