FRÖKEN MISSNÖJD

(AB) (SvD Opinion)

Yepp! Sure... Och solen snurrar kring den platta jorden och allt det där...

(ub, blogspot)

Men så bra! Då fick vi den definierad...
Inga mer bar(n)fike diskussioner med andra ord...

De får vara ett minne blott...
Ni minns den vita förtryckande blicken va? Here we go again...
(SvT)

Väcker ilska... Mycket som väcker ilska numera hos allt och alla. Vad hände med vanligt hyfs? Att inte öppna för diskussion när man inte håller med? Nej, istället så börjas det i bästa fall med "du har fel" ...följt av svordomar och diverse invektiv. Följt av ännu fler svordomar i versaler. Framtiden? Barn gör som vi gör, inte som vi säger...

Eller så stänger man bara ute den personen. På sociala medier är blockknappen nära till hands eller bara peta ut ur vänlistan. Jag förstår om man gör följande när det gäller att man blir utsatt för rena hot, eller personpåhopp. Men det här med att ha olika åsikter... Ser man inte andras åsikter - så finns de inte. Åter igen: barn gör som vi gör, inte som vi säger...

Sen har vi ju den berömda hit and run också...

Jo visst är det imponerande att citera någons tweet och sen blocka den personen... Man bara 
Hmm... agerar man enligt  -logik... Kanske då att Zaremba har rätt. Men enligt three-apes-logiken så är det ALLTID någon annans fel - nånannanismen...

Det här med att alltid hitta någon annan att skylla på. Det gör mig faktiskt riktigt riktigt irriterad. Och det sker från höger till vänster och från vänster till höger. Det spelar ingen roll vad som ska diskuteras (skola, migrationspolitik etc) så ska man hitta massa syndabockar. Självklart ska man titta bakåt för att se VAD felet är. Men som debatten är just nu så går all energi på att kasta skuldbollen på varandra - istället för att fokusera på det viktiga: att finna lösningen. Nu stannar istället alltihopa medan skuldbollen kastas runt...

Svensk debatt just nu: vilken tycker du är längst?
a. den här på 1,8m
b. den här på 2,4m
c. eller kanske den här på 3,5m

Och aldrig de komma ense... Och av de som sen ska ta beslutet så ramlar sanningen bort. För att i det här landet får vi ju inte kalla en spade för en spade. Och försöker någon så kastas direkt diverse smädande oförskämdheter (i snälla fall) på den personen. Att skrämma till tystnad...

Det här med att smälla på varandra med massa fula ord och rena fula hån är något jag ser alltför mycket av. Det sker mot personer på motsatta sida - och det sker både från höger och vänster. Oftast är det en anonym person som sitter och vräker ur sig den ena elakheten efter den andra - allt för att vinna likes eller RTs. Det är en sak att retas med den personen och då tycker jag man ska involvera den personen så att den kan få näbba tillbaka. För mig spelar det ingen roll om den här personen då håller på med samma metoder mot andra. Jag verkligen avskyr det klimatet där det gäller att tracka ner varandra. Och varför sänka sig till någon annans nivå? 

Som Josefin Utas skriver - skaffa en boxboll istället om du behöver bli av med aggressionerna. För det är ganska fantastiskt hur många väljer att lägga all sin energi på att ständigt vara ute och veva frenetiskt i stort sett alla debatter. Inte konstigt att ingenting kan lösas när prioritering ett ligger på att alltid försöka trycka ner den andra genom att vråla ut dennes fel istället för att söka lösning.

Prioriteringar var det. Riktigt riktigt stark läsning om prioriteringar i landet upp-och-ner...

(Expressen) Bara läs och se vad som istället borde vara prio ett att hjälpa till med.

Men det är ju medierna som styr vad som ska diskuteras i vårt land...

avd. byt kanal...  

För att tipsa...

...lär ju hjälpa föga. En utopi att en handfull av följande namn skulle få komma till tals...

För i lilla landet värdegrund så är det ju identitetspolitik som styr. Personer inom samma grupper tycker och tänker alltid samma sak... Och får man en mångfald av sådana personer som får komma till tals - ja, då får vi per automatik också en mångfald av åsikter...  

Om det här med att registrera säger den berömda orättviseföreningen...

Jo, det finns många som är duktiga på det där med en dåres försvarstal... Ekvalist uttryckte sig så bra:

För det här med mångfald - enligt mig så är det då de inre kognitiva egenskaperna som ska räknas. Yttre egenskaper säger ju ingenting om vad man verkligen tycker och om ens kapacitet. Så att dela in efter grupper...

(Expressen)

Nej - den där orättvise föreningen...

... i Absurdistan... 

Rättvisa... jo sure...

Tvivlar ni?

Ett projekt de drömt om i flera år... sätta upp konkreta mål och enkelt följa upp dessa... och nu har de fått medlen... Våra skattepengar gott folk...

Inte bara i Sverige det gås bananas över den sk manspreadingen...

Jo, jag var faktiskt tveksam till om det var på riktigt när jag läste det först. Men flera medier har nu tagit upp det.

På tal om är det på riktigt?

Medelmsskap någon... För visst låter menskonstworkshopar spännande. Och det är ju inga blodspengar det handlar om... 

Och tänk... 

...att jag i så många år har haft så kapitalt fel om vad det handlar om och menas med att leka med dildos...

Varför inte rätt saker på rätt plats - och vid rätt tillfälle... Som fånar - nej, stoppa inte upp dem... Men häromdagen så kom det en bil... "Där rök nästan trafikskylten" sa hon nog i moBILen... Jag bara kände - lägg tillbaka körkortet i flingpaketet!!!

Dårar gör mig... gaaahhh... mobil i bil ENBART med handsfree. Du är inte ensam i trafiken. Basta!

Sorry works when a mistake is made. För visst kan vi bli arga ibland och visst begår vi alla misstag. Men var aktsam så att det inte blir inreparbibelt. För att vara arg på en person som just person istället för på vad personen har gjort. Att alltid försöka skilja på sak och person tycker jag är en bra regel att så gott man kan försöka rätta sig efter. Jag gör mitt bästa med detta. Mer kan man inte begära.

I ett läge fallerar jag dock grovt - det är när det kommer till mig själv. För jag blir arg på mig själv för att det blir som det blir och att jag mår som jag mår. Och jag VET att det är totalt destruktivt - och då blir jag ännu mer arg på mig själv. En ond cirkel, nej förresten - en ond nedåtgående spiral är vad det är.

Mina demoner och min sömnlöshet. De sträcker ut sina klor så jag kan se dem allihop och det glimmar till på en av klorna precis som på film, som i slow motion ser jag dem komma mot mig och hör dem prata med mig. Jag har lång väg kvar att vandra med mina demoner. Och det gör mig arg och ledsen på mig själv. Mer demoner... Skit också!!

Enorma tröttmössan - borde egentligen inte använda det ordet. För det låter ju nästan gulligt. Men just nu är jag ordentligt riktigt trött. Jag har insett att när min förbränning skenar iväg som fnatten då tenderar jag att få djupare svackor. Att energin inte räcker till. Att då våga gå djupt in i mig själv - det tar det också. Men det nakna alster som producerades med papper och penna... Att få ner orden jag behöver få ur mig där de ska ut lättade det hela en aning. Insåg att det var antagligen därför migränen kom som ett brev på posten - spänningen och oron att jag inte skulle kunna få ur mig det jag behövde när tid fanns. (Som jag skrev om i fredags.) Förhoppningsvis finns det ett litet hål till mig i veckan. För det här när jag inte får ur mig orden...

Känns ibland som om jag är ett med Murphys lag - det kommer hela tiden mera. Vi styr inte vårt öde och vi kan inte styra yttre påverkan. Jag vet - men varje gång jag är på väg upp igen så... Ja, enkelt förklarat blir jag tagen på sängen och så har någon elak jäkel dragit undan mattan från mina fötter. Och pladask jag faller. Ibland så är det riktigt stora saker - då får det vara okej att falla. Men även små saker - för många bäckar små... Men jag ska stå stadigt - no matter what! Eller stadigt och stadigt - men jag ska inte låta mina demoner gå segrande. För jag har ju så pass mycket vett innanför pannbenet att jag förstår att livet inte alltid kan vara en dans på röda rosor, för ett sådan liv existerar inte. Och det är inget jag har begärt heller. Inte för att det vore fel då...

För det här innanför mitt pannben - i många fall så är det så intelligent (jo, jag tänker faktiskt säga att jag är det). Men när det kommer till mig själv... Varför kan inte samma logiska kloka tänkande gälla när det kommer till mig själv och mitt agerande... Men många funderingar just nu - funderingar som gör mig knas. Kan bero på att det känns som om jag står och trampar runt på samma ställe. Eller i cirk... den nedåtgående spiralen. Men det är att jobba på. Om man av erfarenheten blir vis - så lär jag vara världens visaste person till slut...

Yes! I Would...

Because I'm worth it... 

...jo, tack! När inte hjärnan fungerar som den ska så...

Jösses! Den glassen innehåller det jag har - osomnia... Hur mycket jag än gillar kaffe och glass så måste jag faktiskt tacka nej. Att inte sova är ju inte direkt mitt problem. Kan vi gissa att det finns en åldersgräns på burken? 

gjgj

Gör inte ditt - gör inte datt. Varningar varningar varningar - som att inte många har nog med den inre rösten ändå...

Bara  För mig så som har sett punkt 1 och sen gått till punkt 4 så... jo, inte konstigt att jag totalkrockar titt som tätt. För det är faktiskt att ändå höra vad förnuftet har att säga och inte bara hoppa rakt ut från helikoptern utan fallskärm rakt in i varenda situation. Ja, ja, ja... babysteps säger hon och vandrar vidare i zombiestadiet...

Zombie vet jag någon mer som är. Min fina vän bandyfeber - jo, han är som en zombie när det inte spelas någon bandy. Det enda som ramlar ur är spola, spola isen... Stackars liten...

Men så här i slutet av maj så ska vi väl kunna få till lite bandypuls här inne. Fattas bara annat. Silly Season... jo, det låter inte sååå mycket från mina kanariefåglar. Hallå! Vad händer? Mer än att Mickelsson då lämnat... Men så har vi ju då sonen från Lilla Småland som tar över tränarrollen - cirkeln sluts. För att titta på det hela med objektiva ögon: Kanariefåglarna har EJ tappat några av de egna talangerna som så brukligt är. Peppar, peppar... Plus att laget faktiskt har fått en mycket, duktig halv/mittfältare i Patrick Johansson (nu senast i Sirius). Den killen har en härlig fart på sina grillor. I bandykretsar kanske än mer känd för att ha startat den enda befintliga bandytidning som finns, Bandyportföljen.

För att återgå till de där talangerna - jag håller alla tummar och tår jag har för att vi ska få behålla dem. De är ju de facto Sveriges mest löftesrika - det är ju inte för inte de är Svenska Mästare för juniorer. Och ingen annan förening hade fler spelare med i Juniorlandslaget än VBK. Det landslag som i högsta internationella konkurrens i vintras i Sapa Arena visade sig vara bäst. Juvelen i den gruppen är den irrationelle, kreative Martin Landström som mycket följdriktigt blev utsedd som den bäste bandyjunioren i vårt avlånga land. Junior javisst - men med lite mer tyngd och muskler på den killen så kan han bli en sensation redan i vinter. För några år sen fick Filip Bringe utmärkelsen "Årets Pojkspelare". Gäller samma på honom "fler muskler o tuffhet" så kan det bli ett fantastiskt genombrott på seniornivå.

När det senast fanns ungdomslandslag var både Pontus Blomberg, Viktor Törner och Philip Lennartsson med där. Och så har vi ju kanariefåglarnas bästa: "Jocke" Andersson som fick sitt toppgenombrott i vintras och hade med största sannolikhet varit VM-spelare om inte några skador satt käppar i hjulet. Och så då Johan Löfstedt som (på grund av sjukdomar?) tappade sin landslagsplats. Och för att inte glömma en oerhört kunnig ledartrio i Jonas Claesson, "Sigge" In-Fa-Lin och Ulf Bernström. Men så är det ju det här med att allt ska fungera - att laget ska få till det. Ryktena går - jo Silly... att det finns krafter med stor, erkänd kompetens på väg in... Tålamod...

Ja, tålamod - Rom byggdes inte på ett år. Och så är självklart fallet också med att få till ett bra lag. Men det där med tålamod - det hamnar ju inte på topp tusenlistan över vad jag är bra på. Även i idrottssammanhang är tålamod en stor bristvara. Så låt oss utrusta oss med det denna gång - för att åter få vara ett av de lagen det talas om som slåss om den ädlaste medaljen där på finalarenan! 

Kommer det att bli Tele2 Arena. Snacket går - inte lika tokigt som musikspektakelsfinalen som ska gå i Sverige nästa år. Jisses, vilka galna förslag som dykt upp. Och folk skriver debattartiklar om det... När jag sitter här vid datorn och skriver med regnet som mindre trevligt ramlar ner från himlen minns jag en marsdag med strålande blå himmel. Som gjord för att spela bandy utomhus - så nog saknades inramningen på Studenternas. Där har jag stått några år och sett det gröna laget år efter år se till att det blir vår. Så där har vi den förklaringen...

Allvarligt, med sådant väder så är bandy utomhus oslagbart. Men det är ju som så med vädret att det inte kan beställas. Hur många finaler har inte blivit rena sophistorien på grund av icke-spelför plan? Alldeles för många. Alldeles för lite folk som hade sökt sig till Tele2 Arena så inramningen påminner ju intet om Studenternas. Men spelet - vilket spel det var på denna match. Att få bra spelmässiga matcher ökar med spel inomhus så det är dags för bandyförbundet att börja bygga upp SM-finalen på Tele2 Arena. Men det krävs en hel del mer arbete och kringarrangemang för att göra bandyfinalen till "the happening".

Lite roligt att en av dem som vill ha tillbaka finalen till Uppsala pga ”Studan har patina och karaktär, den har en förankring i bandy som kultursport och att den är gammal och sliten ser jag bara som en kvalitet!” och vidare om att det bjöds på en ”kall atmosfär”. Detta då från en journalist i Hälsingland, där två av klubbarna för en desperat kamp för att få till en inomhushall. Tack för reklamen för inomhushall liksom... 

Det som måste till är att få upp bandyintresset i Stockholm. Och då inte bara det där gröna laget. Men det är faktiskt inte alla stockholmare som i första hand som ska lockas till arenan - utan det är de båda finallagens supportrar som man måste locka till huvudstaden. Och det är där det viktiga med kringarrangemang kommer in. Öka attraktiviteten - som om inte bandy räcker... Men det är jag det...

Tele2 Arenas läge är faktiskt riktigt riktigt bra. Det finns gott om diverse grejer inom kort avstånd. Shopping, barer, restauranger inom inget avstånd alls. Eller med en minimal tubenfärd så är man inne i själva smeten - och där är ju utbudet av förströelse i det närmaste obegränsat. Varför inte fixa riktigt snygga paket med exempelvis teater, konsert eller något annat evenemang. Möjligheterna är som sagt oändliga att få till det i anslutning till finalen. För bandyintresse finns - många var det som satt bänkade framför TV:n under final och semifinal. Dock vill jag då lyfta att sen SvT tog över bandyn så har det blivit mycket mindre bandy i TV:n. När fyran körde så var det en seriös bevakning - inte med samma tittarmassa. Men den byggde ett intresse under hela bandyåret. SvT har sänt inte ens en handfull matcher under året och därmed har det bara blivit enstaka små stick utan att bygga upp ett intresse. Det här med att under hela året bygga upp intresset - enligt mig så borde då flera utav de som gillar sitt lag men inte är superintresserade bli än mer intresserade. Av att det faktiskt som under slutspelet snackas bandy dagligen. Detta borde då få det att rycka i restarmen för dessa supportrar - att få se sitt lag på plats. Med det sporadiska som SvT har visat upp - så förblir de där supportrarna i utkanten just supportrar i utkanten. För man kan ju alltid slå på TV:n...

Med största sannolikhet med en exponering under hela bandyåret så är min övertygelse att det kommer bli fler som faktiskt blir bandytokiga och köper biljett för att se sitt lag på plats. Med SvT så nådde bandy en bredare publik vid enstaka tillfällen - med fyran så byggdes ett ökande intresse över säsongen. En smalare publik - javisst! Men bandyfamiljen svetsades ihop på ett annat sätt och ökade bandyfebern till över fyrtio med exponering under hela året. I längden är det det som jag tror gör att bandyfamiljen och bandyn som sport kan växa i Sverige. Är valet mellan en stor sval bandymassa eller en mindre het bandyfamilj så är valet givet - jag väljer det sistnämnda alla dagar i veckan. Om drygt tre månader ligger isen spegelblank i Sapa Arena...

Men först ska vi ha sommar. Snälla vädret... Och en säsong med den sport som bara är så jag - med laget ...alltid, oavsett - för evigt trogen...

Ja, självklart är det fotboll jag talar om. Fy attan - vem uppfann derbyn? Det illamående man känner i flera dagar innan. Men phew... oavgjort. Visst hade jag velat ha en vinst. Men första halvlek - näää. Andra däremot. Ska det bli oavgjort så är det en skönare känsla att vara laget som kommer ikapp, än det som tappar. Minns 3-0 och tapp de allra sista. Mot just AIKaren... en match är liksom nittio minuter + tillägg! aldrig att glömma att köra ända in i kaklet...

Jag fullkomligt älskar ju sport. Och jag anser alltid att det är själva sporten som ska få stå i fokus. Inte att det händer en massa konstigheter som stjäl uppmärksamheten från spelet. Som huliganbråk och sånt. Det är bara så idiotiskt. Varför - det är inte att supporta ett lag. Dessutom så sätter det strålkastarna på helt fel saker. Spor ska handla om sport. Basta!

Som fotboll! Låt bli min fotboll! Den ska inte gå genustjosansvejsan!!!

Bara Nej! Blir så
Visst det kanske låter lite oskyldigt. För vad är felet med att motverka sexism? Absolut ingenting!!! Men den som surfar in på Vinnovas blogg kan se hur de ska styra hela samhället mot ett hensamhälle. Eller rättare sagt - männen ska inte få vara män och de ska sitta still. Som man ville att barn skulle göra förr i världen. Deras mål är hela tiden att männen ska stå tillbaka för att offerkoftor inte är starka nog att ta sig fram på egen kraft. Och till detta går miljoner av våra skattemedel. Nej, jag skämtar inte. Det är miljoner som går dit. Ett tydligt fall för SLÖSO - att se till att pengaläckan till Vinnova täpps till med SuperduperKarlssonsklister! Så nej - det är inget oskyldigt i det de håller på med. Och med det där så är alla fotbollsspelare by default sexister som bara måste omskolas...

 Baktanken är avslöjad...

Att avslöja! Tänk om en tjej skulle visa sig vara en kille...

Fakta: tjejer får spela med killar, men killar får inte spela med tjejer... Så vad bråkar de om egentligen. Tänk ett steg längre varför det är som så att så få tjejer spelar med killar. Kan det ha något med att killar överlag är snabbare, starkare och kan skjuta bollen hårdare... kanske...

Och "normföreställning"? Om det nu bara är en normföreställning att män är bättre på fotboll, varför inte bara avskaffa könsuppdelningen helt? Snälla tjejer - sluta vara så  Och detta säger jag som tjej, född och uppvuxen på fotbollsplanen med en fotboll i handen. Eller vid fötterna då... En tjej som fullkomligt älskar fotboll - både herr- och damspelet. Det finns så mycket annat som behöver arbetas med för att damfotbollen ska få högre status. Trams hjälper inte.

avd. trams...

Jo, Fifa har nu beslutat att TV4 måste säga "FIFA dam-VM". Bara "VM i fotboll" ej tillåtet. Om det är sant? Japp. På riktigt. Bara att poppa popcornen och invänta den tokfeministiska reaktionen... Vilket då kan bli det ända roliga med det. För att FIFA nu ger sig in i det som i Sportsverige då har sagt ska vara fotbolls VM vare sig det är dam eller herr. Nu är det ena dam och det andra fotbolls-VM. Nej jag tycker inte det är rätt. Och FIFA... att lära gamla hundar sitta. Den förändringen går inte på en kvart. Den kommer att ta tid och åter tid. För med FIFA så blir det istället tillbakagång. Jo, visst utökade de antal lag i womens champions League... men sänkte ersättning och prispengar. Hur man får fler damlag att gå under...

Ja, FIFA... Själva de kommer då som det som lägger det största mörkret över fotbollen. Tack för det! Varför kan de inte låta fotbollen få skina. Nej, dessa pampar - allsmäktiga fotbollsdiktatorer som ser till att pengar styr med lite fina bestickningar... Ptja, det här med FIFA - visst kommer det verkligen som en total överraskning? Ungefär som sol sista semesterdagen - eller SJ-haveri vid snö...

Det är inte en person det handlar om. Sicken tur då...

För att ge VM till länder som då verkligen ser till alla människors rättigheter - verklighetsfrånvända eller pengar...

Därav deras nya benämning...

 

Ska man regera ska man faktiskt också vara smart...

Vissa mail alltså... prinsessa...

Annat som får mig att bli  ...det här svarta linnet...

Jo, mamma...
Kultfilm. Hur många gånger jag har sett den. Inte ens mattetokan vill räkna. Men att se den ger en varm känsla. Warmness on the soul...

Liksom dagens frukost: banan- & blåbärspannkakor

...liksom det här med vänner...

Att se det värsta som: "Vilken är din värsta egenskap?" Vill vi egentligen veta det? Kanske inte att man behöver skrika ut dem till alla eller ha med dem på sitt CV. Men söker vi djupt inom oss själva - så nog katten är de värda en extra eftertanke.

Vadan detta ämne då? Jo, Sara skriver:
--------------------------------------------------------------
"Jag är ibland lite för snäll

Jag har en tendens att vara för pedantisk

Jag är kanske lite väl tidsoptimistisk

Låter det bekant? Vi har nog alla sagt dessa, eller liknande, floskler vid ett eller annat tillfälle i våra liv.

Sen började jag fundera. Vad ÄR mina sämsta egenskaper egentligen? De där som verkligen är dåliga. På riktigt dåliga?

Jag är sämst på att säga saker jag tänker, för jag tänker att folk redan vet dem. Typ att jag verkligen tycker om dem, att de är fina och betydelsefulla för mig. Jag känner det ju, då fattar de ju det, eller hur – skitpissig egenskap faktiskt. Det är några få jag bekräftar men långt ifrån i den mån jag borde göra det enligt mig själv.

Jag är ännu sämre på att ringa folk. Helt fruktansvärt dålig. Jag tänker så ofta att jag SKA lyfta luren och ringa folk men tar mig så väldigt sällan för att göra det. Några få människor undantaget denna regel.

Jag är inkonsekvent. Kan tycka en sak ena dagen för att dagen efter tycka nåt helt annat. Och jag är sjukt ärlig i båda fallen, det är inte så att jag ljuger men perspektiven förändras och då framstår jag både som lögnare OCH inkonsekvent. Skitbra, not.

Jag tar massor med verbal plats och lämnar lite över till andra. Jag har en svada utan dess like när jag väl sätter igång vilket gör att andra säkerligen har lätt för att känna sig överkörda i mitt sällskap när orala musklerna väl satt igång och börjat jobba. Mindre charmigt.

Jag har ett enormt bekräftelsebehov. Jag vill höra att jag är bäst jämt, och när jag får höra det tycker jag folk ljuger (förutom kanske vid beröm av vissa teckningar för de är jag nöjd med) för jag är ju inte bäst. Självbedrägeri OCH behov av matning av egot i ett och samma slag. Skitpissigt.

Det värsta är inte dessa egenskaper egentligen. Det värsta är att nästan alla av oss har exakt såna här saker för oss, och det gör oss inte till dåliga människor, det gör oss faktiskt i ärlighetens namn bara till just; människor.

Så, vad är dina sämsta egenskaper?"
-----------------------------------------------------------------------
Tänk vad jag känner igen mig Sara!

För visst sprider man sig med floskler - för det där är ju sk dåliga egenskaper som tagna ur en lista för att det här är okej att vara dålig på och gärna skryta med det också. De övriga ska man helst hålla tyst om.

Att bekräfta andra - är väl då en av mina bra egenskaper. Att lyfta andra för deras bra prestationer. Ja, det är väl en stor del av min yrkesroll. Men har jag alltid varit bra på det? Absolut inte... Det är så lättare att bara se felen och anmärka på dem eller bara tiga still. Men Sara - jag tycker du ser och bekräftar andra. Ta det till dig finaste

Att ringa - det var jag en mästare på. För en hel evighet sen. Nu blir det att jag tänker att jag ska göra det, och sen så stannar det vid en tanke. Varför stannar det bara vid en tanke? För ju längre man drar på det - desto svårare blir det till slut. Och ju längre tiden går, desto mer falnar kontakten. Det blir en ond cirkel...

Att vara inkonsekvent - vet egentligen inte om man ska kalla det det. För perspektiven förändras och är olika från situation till situation. Med utveckling och nya fakta och nya omständigheter ska åsikter och tänkande förändras. Det viktiga är att man har sin inre kärna - sin magkänsla för rätt och fel, och viktigast - sitt hjärta

Min svada - jo, den är allmänt känd... Men beroende på sammanhang så har jag blivit bättre på att ibland hålla tand för tunga. Mycket möjligt att detta har kommit med min yrkesroll - för det är ju viktigt att eleverna får komma till tals. Men i det privata så kan munnen gå non stop. Ja, det kanske är därför mina vänner utnyttjar min svaghet för sötsaker - som bilar. För jag pratar inte med mat i munnen...

Bekräftelsebehov - ja det har vi väl alla. Att bli sedda och bekräftade som människor. Ibland kan jag lacka ur rejält när jag känner mig ignorerad - det är då jag tänker att hela världen kan "step on lego", vilket är en normal reaktion. Men ibland så vill jag bli sedd konstant och gör mitt för att se till att jag blir det. Och liksom du Sara har jag svårt att ta positiv feedback. För jag tror gärna att andra säger det för att de är snälla. När jag tror på dem så är det på saker som jag vet att jag är super på - som min träning och att baka...

...tiden jag la ner på denna tårta - att få varenda godisbit att ligga perfekt. Att allt jag gör ska vara så himlans perfekt perfekt - och blir det inte det så kan jag irritera mig länge. Blir det totalpannkaka är det okej - för då kan man göra det till ett skämt. Men det där med nästan perfekt... Det är det som är det jobbiga. Men i min destruktiva strävan efter perfekt perfektionism så låter jag andra faktiskt vara mänskliga - att det är mänskligt att allt inte är perfekt. Att det är mänskligt att fels. Varför ska det vara så svårt att överföra det på sig själv?

Det jag skulle vilja säga är min absolut värsta egenskap är min skådespelartalang - är att när jag mår som allra sämst så sluter jag mig som allra mest. När det är som värst åker teflonet på och mitt leende utåt är så stort. Inte ens en handfull personer klarar av att se igenom den här fasaden. Så med skådespeleriet bygger jag murar jag lovat att aldrig bygga mer igen. Men de är mitt försvar när jag är och kravlar i botten - att bara flyta ovanpå. Men inuti blir det bara värre. Det är som en instinktiv försvarsreaktion för att behålla fasaden. När jag egentligen bara vill sitta och gråta.

Tröttmössa, migränkänning och DD...  ...ridå liksom... Nä, det var ingen bra kombination. Kunde inte frammana det jag behövde. Kunde inte få ur mig det jag behövde. Känner mig bara ännu mer... Det är ju där jag måste kunna öppna - hur illa jag än far. Vad jag kände att jag verkligen behövde få ur mig en massa ord och så satte hela jag totalstop för det. Nu är det bara ett enda stort tomt hål... Fasingen också!

Tonight the world dies...

...och ju mer jag gråter inombords desto större är leendet utåt...

Fahrenheit - F...

Stå sill i klaveret liksom... Jösses! feministisk logik...

Låter inte helt olikt kritiken av att ställa om försvaret "i den takt ekonomin medger"... Hur svårt kan det vara? Det är bara att göra som dom gamla grekerna - låna! I tokfeministiska världen kan vi inte låta verkligheten komma i vägen för kartan...

Så då gör de det de anser dig tvungna till:
"Det vore synd om något skulle hända med din fina festival" (Det goda samhället)
----------------------------------------------------------
"Det rörde sig om sju manliga artister och en kvinnlig artist. Utfallet var vare sig en konsekvens av diskriminering eller av okunnighet från arrangörens, det vill säga min sida. Det var en konsekvens av vilka av de tillfrågade artisterna, jag frågade ungefär lika många manliga som kvinnliga, som hade tackat ja och som kunde medverka till det föreslagna gaget. För mig var detta ingen stor sak, vilket det inte heller hade varit om utfallet blivit det motsatta. Jag lade ned pengar och ideellt engagemang på att skapa ett litet musikarrangemang med musik som jag gillade.

Snabb research på de upprörda kommentatorernas Facebooksidor visade att de alla verkade tillhöra samma kompiskrets och var kopplade till Feministiskt Initiativ, i en helt annan del av landet än den där festivalen ägde rum. En annan sak som de hade gemensamt var att de alla hänvisade till Rättviseförmedlingens listor. Nyfiken ögnade jag igenom dessa listor och fann att där var artister som jag antingen redan tillfrågat men inte kunde, eller sådana som jag inte kunnat boka för att de varit för dyra, eller sådana som jag inte ville boka för att jag inte tyckte att de var tillräckligt bra. I de arga kommentatorernas argumentation skulle jag ha bokat några av dessa i alla fall, eftersom representation enligt dem var viktigare än konstnärliga och andra hänsyn.

Den ilskna kampanjen fortsatte på Twitter och i andra sociala medier. För en liten arrangör med små ekonomiska resurser och som är beroende av all goodwill den kan få är en sådan orkestrerad kampanj förödande. Den kan vara skillnaden mellan att gå runt eller inte för en arrangör med knappa marginaler. De flesta arrangörer av kulturevenemang arbetar ideellt och drivs primärt av sin kärlek till musiken eller valfri annan kulturyttring och är i regel föga intresserade av att ställa sig på barrikaderna. Att gå emot en organiserad nätmobb med Rättviseförmedlingens listor i händerna är således ingenting som lockar. Att följa rekommendationerna och tillmötesgå kraven är den enkla utvägen."
--------------------------------------------------------------

Och deras krav - hur väl faller de överens med verkligheten? Kollar vi på i stort sett alla musikklasser så består de av 2/3 tjejer - i vissa fall får man kvotera in killar för att de ska nå upp till 1/3. Och när publiken frågas vilka artister de vill se på scen - som Sommarrock Svedala gör så visar resultatet... Tja, i år var det endast en kvinnlig artist bland de tjugo mest önskade. Och kollar vi vilka som har röstat där - så är majoriteten kvinnor... (Detta tagit från en pdf fil, och har inte engagerat mig än hur jag laddar upp en sådan). Borde det inte vara rimligt att arrangörer lyssnar till publikens önskemål om artister...

Stämmer ju inte med deras karta så då ritar vi om verkligheten. För egentligen så vill vi då ha bara kvinnliga artister på scen. Vi vet bara inte om det än... Likväl som att vi då vill och ska tala mens vid matbordet eller dricka en latte med en vägg full av f**t-konst... Jo, i den feministiska logiska världen blir det då sexistiskt när det i ett lopp med enbart kvinnor har tamponger i goodiebagen...

(Metro)
Wohoo!!! Märkligt att det i en goodiebag riktad till tjejer finns tamponger... Tala om att jag finner det hela så

Nu tycker jag att det skulle varit intressant att veta vad som mer fanns i den påsen. Men det vågar de väl inte skriva - för det är säkert någon som har fått ont i den stackars lilla ömma lilltånageln av det med. För numera är ALLT visst kränkande för våra mest lättkränkta... 

Bara älskar när satir används för att svara upp mot stolleriet...

Från en allsvensk match - när någon blev kränkt över Walker-banderollen matchen innan...

Och om ni undrar - jo, visst finns det en kränktmaktsordning...

(Metro)
Signerad Lilla Berlin ger oss kränkthetsmaktsordningen...

För att inte exkludera någon - alla ska inkluderas...

(Metro)
Hej och hå Sverige... genustjosansvejsanmedvetna dockan...
Blir säkert jättesuccé. Inom gruppen av ca 5000 genusmänniskor...

Jo, jo - projektet är gulligt. Men jag är ganska så säker på att över 99 procent av barnen ändå kommer att välja Barbie, He-man eller liknande. De förbiser helt biologin med könshormoner och andra könsregleringar. Men då könsidentiteten sätter sig i hjärnan kunde man dekapitera varje bebis så fick vi äntligen ett jämlikt samhälle! Schhh... mata inte trollen...
...

Men som sagt - låt henne få ha sitt projekt. Jag hoppas bara att majoriteten av Sveriges föräldrar har förståndet kvar och låter sina barn välja sin egen docka. Vill barnet ha en genusdocka - fine! Men inte någon j-a könlös indoktrinering. För hur bra kommer vårt samhälle att må om vi har personer som hela tiden ska gå emot det naturen har gett oss. Hormoner...

Inte lätt att träffa rätt där inte. Ibland så får en man kämpa extra mycket. Idag på morgonen såg en pappa som bär på en hysterisk unge samtidigt som han försöker skjuta vagnen framför sig. Mamman  - hon facebookar... Var det patriarkatet måhända...

Kan ju inte låta bli att tänka så - då tokfeministerna alltid hävdar detta spöke...  Finns det inte en STOP-skylt för detta oting...

gdfg

Nja, kanske inte den skylten då... 

Vet inte vad som skulle få. Det handlar ju om en värld där fakta är irrelevant och de egna föreställningarna är viktigast...

(Vetenskap)
Som när försvararna till kolloidalt silver kallar tidningen "Vetenskap" för en Ding Ding Värld...

Men nog ger de en underhållning allt, de där. Liksom när denna ramlade in genom dörrspringan igår...

Yey! julafton 

Jag älskar ju ord. Och att leka och tramsa med ord. Och när tramsmaja regererar så mår jag ju egentligen. Ja, ja DD imorgon... med tanke på hur mycket jag tramsar nu så kommer vi ha en hel del att dryfta...

Men lika bra att fortsätta. Har hittat ett instagramkonto som bara är

För er som har insta så kan jag då varmt rekommendera @jempieteckningar (Barbiebilden är från henne - liksom bildkavalkaden nedan). 

Nä ni får inte surna på mig nu...

Stackare för de som gillar mjölk om den bara går ut sådär... Jo, jag vet - en bagatell, det finns de som har det värre...

Vore ju dumt om det skär sig mellan oss nu...

...inte lätt om skillnaderna är för stora...

...eller är det måhända växthuseffekten...

Visst är de bara då så KLOCKRENA - eller som Uarda-akademin säger urtvättade... Kan nog hålla på så här i en evighet. För ni minns väl våra refuger - ja den om fildelarna...

Lite tramsmaja tar ingen skada av - hon behövs ibland för att inte gå helt lost...

På tal om lost...

Men jag tror att kompisen börjar krypa fram så smått - solhjälte som jag är. Shorts och tisha var det som gällde idag. Det här med jag och sol och värme...

What nation are you subconsciously? 
Men inte är det konstigt jag älskar värme så inte...  

Bland gröna muppar, troll...

...och skumma tomtar...
Något skumt i vattnet verkar det i alla fall vara...

...möjligtvis skumma svampar???
Deras motioner alltså. Maken till stolligheter som flödar i det partiet... De når nästan upp till F!-klass... Och det säger egentligen allt! Man skakar på huvudet och undrar om de är på riktigt. Dessvärre... och för att då jämföra med F! som inte kom in i riksdagen så sitter MParna i vår regering... Ja, jag är medveten att i princip alla  partier "drabbas" av udda motioner inför stämmor/kongresser. Och är syftet att
lyfta fram tokigheterna och man letar specifikt efter dessa så... "som man ropar får man svar." Men när man har läst igenom allt stolleri så känns det som om det finns mer av den varan hos vissa partier än hos andra och att de är inte så lite verklighetsfrånvända. Men jag ska inte uppehålla mig vid de olika motionerna. Jag tänker istället kommentera en lite mer specifikt:

(Uvell-blogg)

Vill de skjuta sig själva i sank? Man kan ju undra om de inte har lärt sig något...

Det är ju inte utan att man undrar om det där yrkandet ovan överhuvudtaget är lagligt. Den som tror på arvsynd och kollektiv bestraffning skulle naturligtvis kunna hävda att det är rätt att vita män på detta sätt kvoteras ut idag - som hämnd för
årtionden (årtusenden?) av skevhet åt andra hållet. Nu tror jag inte på det här med arvsynd och jag tycker det är klar och tydlig diskriminering och helt förkastligt att de på det här viset vill sortera ut personer av manligt kön. Men lagen... tyvärr är det sedan den senaste grundlagsreformen 2010 helt lagligt enligt den feministiska definitionen på jämställdhet där diskriminering sägs kunna bidra till ökad rättvisa
mellan könen. "Svaret på den här ekvationen stavas givetvis normer. Mannen är norm i samhället och kvinnan är undantag får vi veta, därför måste lagstiftaren aktivt särbehandla för att uppnå det feministerna kallar jämställdhet. När man läser denna tunna skrift blir det plötsligt glasklart hur de tänker, likväl obegripligt och rent ut sagt skrämmande att människor med professorstitlar anser att man kan diskriminera sig fram till jämställdhet. Negativ särbehandling är visserligen ett finare
ord, men betydelsen är densamma. Andra länder som anammat denna sorts system har även kallat det apartheid." (AVFM - Den kvinnovänliga staten) Läs mer om genus i juridiken på Toklandet

Vad kommer det här att leda till i slutändan? Jo, kontentan blir att endast homosexuella män eller kvinnor oavsett läggning får vara ledamöter i jämställdhetskommittén. Gör tankeexperimentet där ni byter ut cis-män till vilken annan grupp som helst (ex. kvinnor, färgade etc). I förlängningen så rättfärdigar sådana här förslag andra ideologiers lika rätt att aktivt jobba för en uppdelning av människor och utestängande av andra utvalda grupper oavsett om det handlar om kön, hudfärg, etnicitet, åsikt osv. Det kallas normalisering och det kan komma att bli fritt fram för allehanda extremgrupper. Man måste ju börja någonstans så varför inte sofistikerat som MParna? Bra tänkt där! Not... Här kan vi verkligen tala om att de
kör på i samma -spår...

Önskar jag hade varit  när följande debattartikel dök upp...
(GP 20150524)
"Amen jobbet binder fast mig och tvångsmatar mig med kakor!"
Hallå! eget ansvar liksom... / mvh kakmonstret

Sen kan man tycka att jobben kan erbjuda fukt också - för att balansera upp det
hela...

Den balansen klarar jag utan minsta problem!

Som sagt kakmonster... och godisgris...

En liten kille fick en godistårta på sin femårsdag igår. Riktigt nöjd själv med resultatet - som om jag hade lagt ut det annars. Jo, det hade jag, om det blivit totalt pannkaka av allt...

Ofta så sätter jag ett värde på mig själv utifrån vad jag presterar. Lyckas jag duger jag. Medan ett misslyckande gör att jag känner mig otillräcklig, oduglig och ibland till och med värdelös. Det här är nog en ganska vanlig grej. Men något hos mig vill ju så gärna vara little miss perfect... så när det blir totaltok så gör jag det till en skämtgrej för att dölja hur jobbigt jag egentligen tycker det är. Men samtidigt så hjälper det mig att se det tokiga i situationen - så jag tänker inte sluta med det. Det är väl snarare när det kommer till de där lägena när det blir okej, men inte perfekt som är de mest jobbiga. Tänk om jag bara gjort lite till... Men någonstans på min resa så märker jag att jag faktiskt har blivit bättre på att allt inte behöver vara perfekt hela tiden. Att jag släpper saker och ting och inser att funkar det inte så är det inte som så att himlen kommer att ramla ner. Små små babysteps även om jag vill ta jättekliv. Men då riskerar jag den där totalkrocken med mig själv. Bättre då med de små stegen där jag tidvis snubblar över mina egna fötter där jag trevar fram i mörkret men att trots det aldrig sluta försöka. Av erfarenheten blir jag vis. Tänk vad vis jag ska bli då...

Nä, jag gör verkligen mitt bästa för att hålla mig undan från villovägar mot mitt mål. Liksom jag inte hamnar ur spår när det kommer till mitt musikval - inga irrläror där inte... Heretic...

När jag fyller mina dagar med att träna på att lite mer av en Kronblom...