FRÖKEN MISSNÖJD

De flesta av oss vill ju våra barn väl - sen hur det tar sig är en annan femma. Vad jag tycker om genustrams och könsneutral uppfostran in absurdum är kända sen länge. Glädjande att fler vaknar ur dimmorna och inser att kön inte bara är en social konstruktion...

Lamotte "...ställer inte upp på ambitionen att sudda ut allt som identifierar flickor och pojkar för att göra dem könsneutrala. Det är fanatiskt och gynnar inte barnens identitetsskapande. Låt dem utforska sin identitet, ge dem alternativ, men tvinga för Guds skull inte pojkar att bära klänning eller flickor att leka med bilar. Använd ordet hen om ni inte vet någons kön, men att inte kalla pojkar för han och flickor för hon gör barnen förvirrade och identitetslösa. Laborera gärna med er själva, men lämna de små, som inte kan bestämma själva, utanför.

Missförstå mig inte. Det är inget fel att pojkar bär klänning. Det är heller inget fel att flickor leker med bilar. Däremot är det fel att inte lyssna på barnens egna önskemål. Sann feminism borde gå ut på att stärka tjejer och det som kallas för tjejigt, istället för att nedvärdera deras lekar och fantasier. Tro det eller ej, men det går att kalla sig feminist och samtidigt sjuda inombords av stolthet när ens fina döttrar klär ut sig till modiga prinsessor som jagar bort drakar, brottar ner fåniga prinsar och räddar världen med hjälp av magiska prinsesskrafter."

Att "tvinga" barnet att ha klänning - hur när gränsen är det för psykisk misshandel egentligen?

Riktigt bra kommentarer till den här artikeln finner vi:

Kjells blogg "Könsneutralitet är en konstruktion av vuxna för vuxna och ska inte pådyvlas barnen. Utanför subvärlden sociala medier är de flesta helt överens om detta. Kanske är vi i viss mån biologiska varelser och att könsrollerna inte enbart är socialt konstruerade. Många är de som vittnar om att deras barn nästan omgående börjar leka med könsrelaterade leksaker. Alla har köpt bilar till sina flickor eller dockor till sina pojkar och det är samma visa varje gång. Pojkarna ägnar inte dockan något intresse och samma gäller flickor och bilar. Det går inte. Undantag finns förstås. Sedan kan man klaga på att samhället är nedlusat av könsnormer och att det är anledningen till barnens val. Kanske eller kanske inte. Jag har tre pojkar och det har varit samma visa varenda gång och redan i mitten av nittiotalet såg jag och den mamman till att ungen fick en docka att leka med. Det gick inte. Den ligger antagligen på vinden i samma skick som den var när vi köpte den. Därmed lutar jag åt en biologisk förklaringsmodell. Visst, det är ingen vetenskapligt belagd åsikt jag kommer med men utanför sociala medier är samtliga jag pratat med överens om att det är något annat än könsnormerna som styr detta."

och:

Leo Flavum "Några av er lägger ner ett smärre heltidsarbete på att försöka sudda ut era barns könsidentiteter, andra går i taket bara av tanken på att nästkommande generation skulle kunna tänkas avvika så mycket som ett kölsvin från normen.
Vet ni vad? Det finns en enkel lösning på problemet ni själva skapat: Låt barnen välja!
”Whaaat the clusterfuck?”
Ja, så enkelt är det! Erbjud era barn det bästa för framtiden – valmöjligheter! Tillhandahåll alla sorters kläder och leksaker. Låt sen barnen själva välja vad de vill ha på sig samt leka med. Det behöver inte vara svårare än så. Problem solved!"

Självklart kommer då kommentarer till detta på ansiktsboken. Då det handlar om en sluten grupp väljer jag att återge kommentarerna i vanlig textform:
----------------------------------------------------------------------------

"Tror ni att flickor föds med en instinkt att gilla rosa? För typ 100 år sen var rosa en pojkfärg. Och om inte då, hur kommer det sig att nästan alla flickor gillar rosa idag från första början?"

"Största problemet idag är att tvinga barnen vara kön, inte barn. Synd att ni bara reagerar när ni tror cissamhället ifrågasätts."

"Argumentet att vår biologi avgör våra färgpreferenser håller inte. Speciellt inte eftersom vi kan visa på att de preferenser har varierat betydligt snabbare än vår kemi skulle göra."

"Sofia jag tycker man ska uppmuntra barn att prova saker som inte är typiska för det egna könet enligt normerna. För att bryta emot könsnormer krävs det mod och det borde du känna till om du är lärare och då ska vuxna framföra det är helt ok."

"Vi lever i en värld där könsnormer finns hela tiden i filmer, reklam etc. Att det vara bra med en motkraft är enligt mig bara positivt. Det handlar inte om att tvinga utan att ifrågasätta gamla könsroller."

"Att lyssna på barnens egna önskemål? Låta dem vara uppe hela natten? Äta godis varje dag? Aldrig servera dem mat de inte gillar? Barn styrs hela tiden. Därför att de är barn. Deras önskemål som små barn kommer delvis från att de lärt sig könsroller. Det finns forskning som visar att redan som bebisar behandlas pojkar och flickor olika i medel."

-----------------------------------------------------------------------

Färgdebatten... Zzzzzz....

Okej då: When Did Girls Start Wearing Pink? (Smithsonian)

"For example, a June 1918 article from the trade publication Earnshaw's Infants' Department said, “The generally accepted rule is pink for the boys, and blue for the girls. The reason is that pink, being a more decided and stronger color, is more suitable for the boy, while blue, which is more delicate and dainty, is prettier for the girl.” Other sources said blue was flattering for blonds, pink for brunettes; or blue was for blue-eyed babies, pink for brown-eyed babies, according to Paoletti.

In 1927, Time magazine printed a chart showing sex-appropriate colors for girls and boys according to leading U.S. stores. In Boston, Filene’s told parents to dress boys in pink. So did Best & Co. in New York City, Halle’s in Cleveland and Marshall Field in Chicago.

Today’s color dictate wasn’t established until the 1940s, as a result of Americans’ preferences as interpreted by manufacturers and retailers. “It could have gone the other way,” Paoletti says.

So the baby boomers were raised in gender-specific clothing. Boys dressed like their fathers, girls like their mothers. Girls had to wear dresses to school, though unadorned styles and tomboy play clothes were acceptable.

When the women’s liberation movement arrived in the mid-1960s, with its anti-feminine, anti-fashion message, the unisex look became the rage—but completely reversed from the time of young Franklin Roosevelt. Now young girls were dressing in masculine—or at least unfeminine—styles, devoid of gender hints. Paoletti found that in the 1970s, the Sears, Roebuck catalog pictured no pink toddler clothing for two years."

Under Second Wave Feminism klädde mödrar sina döttrar i rosa - pojkfärgen. Nu klär mödrar sina döttrar i blått - nutidens pojkfärg, dåtidens flickfärg.

"One of the ways [feminists] thought that girls were kind of lured into subservient roles as women is through clothing,” says Paoletti. “ ‘If we dress our girls more like boys and less like frilly little girls . . . they are going to have more options and feel freer to be active.’ ”

Ironin på den?

Alltid roligt med att se vad det är för människor som ger sig in i debatterna. Vissa för ordentliga resonemang, andra... En person som bevisligen då börjar inse sig övertrumfad. Oj oj oj, vad mycket annat det var som skulle göras istället för att debattera, som viktiga CD-skivor... Roligt att den här personen var den som kastade sig huvudstupa in i debatten - utan att först ha läst artikeln. Så långt var det i alla fall ett försök att debattera. Men så helt plötsligt ger sig personen på att ger sig på att kommentera utseende - liknar vid fisk och andra trevligheter. Nej, inte mig. Men det spelar ingen roll - då har man slut på argument och vill bara förminska den andra som person så den ska tystna. Få tyst på den personen är lika lätt som att få tyst på mig...

Så då är det väl min tur då: Mäniskans biologiska kön är baserat genetiskt - på X och på Y:

(Psychology today)

Läs också Bashflak: normalfördelningskurvan

vidare: "Men and women really DO see things differently: Our brains process colours in different ways" (Dailymail)

Könshormonernas viktiga funktion - testosteron kontra östrogen och progesteron. Tänk att det finns personer som på fullaste allvar menar att östrogen och testosteron gör halt och säger typ att "nu har vi påverkat hela kroppen - men hjärnan den ska vi inte påverka." Fakta är att flickor som under fosterstadiet fått ovanligt mycket testosteron på grund av en ämnesomsättningsrubbning hos modern är mer pojkaktiga både i sin lek och i sitt beteende.

Som lärare uppmuntrar jag mina elever att få vara sig själva - att se varje elev som en individ, en unik sådan. Jag uppmuntrar dem som bryter mot de sk traditionella könsnormerna - när de gör det av egen fri vilja. Likväl så uppmuntrar jag de som av egen vilja följer de sk könsnormerna. Att uppmuntra och berömma, men samtidigt lära dem att ifrågasätta. Det Lamottes artikel och bloggposterna handlar om är att låta barn få vara barn. Och INTE tvinga in dem i roller som de så uppenbart finner obekväma.

Att i debattsammanhang om genus dra in ramar för uppetider och mat etc? Det är inte vad det handlar om, och det vet personen mycket väl. Nu var jag artig i debattforumen - men kan lova att min hjärna tänkte trams. Försök lura någon annan från huvudspåret...

Vad jag anser är att barn ska få vara just barn och växa upp utan vi tutar i dem det ena eller det andra. Att faktiskt erbjuda våra barn alternativ. Att vi inte ska tvinga varken killar eller tjejer att bära klänning för att bryta eller befästa könsnormerna. Det handlar om att kunna ge alternativ i fråga om aktiviteter/kläder/leksaker etc som då sägs tillhöra de traditionella könsrollerna.

Vad jag som lärare anser vara en av de viktigaste uppgifterna - förutom en massa värdefull kunskap såklart - så är det att lära barnen att tänka själva!

Låt tjejer agera ut hela prinsessgrejen i rätt ålder, annars kanske man blir en HelloKitty-40-åring. Hade inte någon prinsessålder själv - och inte kom Hello Kitty heller. När jag blir 80 kanske... Insikten om utvecklingsstadier och utvecklingspsykologi känns för att uttrycka det snällt vara obefintlig i vissa kretsar...

Jag själv hade alla förutsättningar för att bli vad man kallar typiskt tjejig. Inte för att mina föräldrar tvingade mig - men naturligt är att överta storasysters kläder och leksaker. Syrran var "tjejig" och hästtokig mm mm. Men jag? nä... De ärvda skridskorna var inget bra. Hur åker man på skridskor med taggar när man åker som när man spelar bandy/hockey? Titta jag flyger... Och tjejkörda cyklar har vi redan diskuterat. Mina tjejkörda cyklar sågs (och ses) som crosscyklar... Och minsta försök att få på mig något med rysch pysch och volanger gjorde mina föräldrar gråhåriga i förtid. Skämtsamt brukar vi säga att jag föddes på fotbollsplanen med en fotboll i handen. Pojkflickan personifierad trots att detta då miljömässigt inte låg närmast till hands. Att vi har olika mängder av våra könshormoner är ju naturligt - och att pojkflickor har visat sig ha en lite högre halt av testosteron än tjejer generellt är inget konstigt. Ändå har jag aldrig haft svårt att definiera mig själv som tjej, och nu som kvinna. Och inte någonsin har jag av killar setts som mindre kvinna... Nåja - det jag vill är (som jag skrev ovan) är att alternativ ska erbjudas vad gäller kläder, saker, aktiviteter etc. Att sätta barn i roller som de känner stort obehag inför är jag säker på är klart olyckligt i längden.

Vi vill ju alla att barnen ska må bra och få växa upp och bli just sig själva - vuxna ansvarstagande omtänksamma och med en förmåga att tänka själva. Att barn får vara barn BLIR resultatet om man följer logiken i inläggen och i min text. Det är när vuxna lägger sig i som det blir komplicerat

Som här...


(AB)

På RIKTIGT - att "diskutera" med en femåring HUR han skulle vara utklädd - och sen inför hela Sverige (de som läser AB) klaga på sonen ovilja att vara påskkärring. Andra killar har istället hamnat i omvänd situation - när de då inte fått vara just påskkärring pga könsnormer. Inte kan det väl så svårt att tillmötesgå barn i sådant här... 

På tal om kärringar - vi inleder kärr... fruntimmersveckan med en man. Hm... är det månde patriarkatet följt av sitt harem...

För att vara ärlig så finns det faktiskt vettiga feminister. Igår så tappade en av de allra vettigaste det en smula. Som att känna obehag på gymmet för det var bara hon och en man där. Han tittade... Han gjorde ingenting - men bara att han fanns där fick henne att vilja göra slush av hela patriarkatet...

Bara jösses! Fler gånget än matteläraren kan räkna har hon befunnit dig på gym (och andra ställen) som ensam tjej med en eller ett par killar. Visst har jag fått blickar men aldrig att jag upplevt det som obehagligt. Tråkigt om någon upplever blickar från män som obehagliga, men vi måste sluta upp med att se varje man som en potentiell våldtäktsman. Att leva så blir enkom begränsande. Dessutom finns det tjejgym/tjejavdelningar för den som vill slippa blickar. Det är enormt mycket reklam om detta. Men killar får också blickar och kan känna obehag på gym. Vilka möjligheter finns för dessa killar? Mer än då möjligheten att vara tyst för att slippa bli hånad för önsketänkande...

Hur många hör vi inte om de som hatar män, ALLA män! Män är förövare - ALLTID. Detta ska då bemötas med sakargument - inte med hot och hat tillbaka. Som tidigare nämnt - två fel gör inte ett rätt. Enligt mig så är hat aldrig rätt. Men visst är det konstigt att det går att bygga sin karriär kring "hata män" - men gastar en man "hatar kvinnor" en gång så är han rökt. Patriarkatet?

Vad är patriarkatet?
"Sverige styrs helt klart av ett patriarkat, att ens neka det visar ju på att en inte är vidare bra på att analysera strukturer.
Kvinnor diskrimineras från födseln genom att anses vara ägodelar av sina fäder och äldre bröder. Flickor får lära sig redan på dagis att de är dem som ska behöva värja sig från mäns händer och nyp för "pojkar är som pojkar är", detta fortsätter hela skoltiden. Pojkar som inte är som dem andra pojkarna dvs. inte tjuvnyper flickor... på deras icke-existerande bröst eller rumpa eller drar flickorna i håret eller kallar dem fula saker blir mobbade, de blir kallade bögar och fjollor för att de inte agerar efter machorollen som är norm.
Män som våldtar kommer undan med ursäkter om att han inte förstod eller att han trodde att hon ville ha hårt sex, kvinnor som våldtas får lära sig att våra nej inte är tillräckliga, att vi inte agerat som någon som blivit våldtagen ska reagera, inte varit trovärdiga nog, att vi borde skrikit etc.
Sexuella trakasserier är dessutom vardagsmat för majoriteten av kvinnor men det tas inte på allvar utan vi ska bara vara tacksamma för komplimangerna och den oönskade uppmärksamheten." (Ansiktsboken)