FRÖKEN MISSNÖJD

...erase/rewind...
...sudda/bakåt... typ gör om gör rätt...

(Metro 20150819)
Suck... fail...
Lilla Berlin landade inte rätt på en punkt idag. De facto är att män löper faktiskt större risk för att bli utsatta för våldsbrott i offentlig miljö än kvinnor. Och varför överhuvudtaget göra det till man-kvinna grej? Varför inte se offer-förövare istället? Det ska inte handla om vem det är mest synd om à la offerkofta.

Att känna sig otrygg är en sak - då kan man riskminimera och reka omgivningen. Men vi kan faktiskt visa förståelse för alla de män som via något tokigt krumbuktande feltänk ska ses som förövare bara för att de är män. Jag förstår att de tröttnar.

Jag är inte den enda som har fått nog av detta kollektiva skuldbeläggande...

(Borås Tidning)
...så jag skriker tillsammans med Rebecca: "nu räcker det! Ser ni inte hur sinnessjukt det här är?"

Åter till Lilla Berlin - den andra av de två bilderna: jag känner inte igen mig. Tvätta av sminket? bara wtf??? Byte av skor har hänt - men bara på grund av att jag och klackskor inte alltid är världens bästa kombo.

Att man säger till kvinnor att riskminimera ex. att inte springa med hörlurar så att de hör om någon kommer betyder inte att man på något vis lägger skulden på en person som sprungit med lurar i. Det ena utesluter inte det andra. Men hur många förövare lyssnar på orden "Nu får ni sluta ta och överfalla andra!"? Ptja... Att man inte säger dessa ord betyder inte att man inte vill det. Men idioter finns - och det är troligare att kunna hindra idioterna om man riskminimerar.

Tänk dig själva att du ska gå hem själv när det är mörkt - du kan välja vägen genom mörka parken eller gå runt som är upplyst. Att gå runt tar tio minuter längre i tid. Jag skulle vilja säga att det rent ut sagt är korkat att gå genom parken i det läget. Hmm... jag är korkad ibland... men jag skulle nog ha en jäkla fart och reka området ganska noga under tiden. (Och det där läst inte min mamma...) Hur eller hur - att gå runt kallas att riskminimera. Att göra det smartare valet att gå runt gör du för att det finns de som är helt dömma i hövvet och det spelar ingen roll om polisen skriker ni får inte överfalla folk.

Läs mer om det här med att riskminimera på Ann-Mari's blogg. Även om du nu då väljer den korkade vägen genom mörka parken och blir överfallen betyder det inte att du får skylla dig själv. Alltid alltid är det förövaren som är den skyldiga!

Denna feminism - den snubblar på sina egna fötter konstant. Slåss för att kvinnor ska få gå topless i badhusen och samtidigt strida för könsseparata badtider. Slåss för lika i saftglasen när det kommer till föräldradagarna. Papporna behöver vara mer med sina barn heter det. Men hur låter det när vi påpekar att det behövs mer män i förskola/skola? Jo, då är alla män helt plötsligt presumtiva pedofiler...

Tala om att passera gatan galet...

...världen skrattar åt oss...

Ständigt dessa tankevurpor som dyker upp. Spelar ingen roll vad det är när det gäller tokigheter - nog kan man hitta en feminist/genusvetare bakom spektaklet...

Media - både den så kallade gammalmedian och sociala media förser oss hela tiden med nyheter. Vi behöver inte välja mellan gammal och ny media. Vi ser nyheterna på TV:n och kommenterar i liveströmmen på Twitter. Man kanske inte går på djupet i alla frågor för det händer ju så himla mycket hela tiden. Vissa ämnen trycker man till lite på för att sen gå vidare, andra visar man genom att favva/gilla. Många små köksbordsaktivister - många är det som bryr sig om så lite så mycket...

Jag tror att intresset hos de flesta konsumenter av sociala medier nog dessvärre är av det här mer flyktiga slaget. Den twitterström som dyker upp när det händer något speciellt - jisses... för att sen nästan helt slockna av... nästa lite pinsamt att våra sociala medier i så hög utsträckning används till att sparka in öppna dörrar och att vårt intresse så snabbt falnar.

Det var nog en något naiv förhoppning att just sociala medier skulle kunna hålla frågor vid liv på ett annat sätt än gammelmedia. Viljan, eller kraven, att vara uppdaterad och alltid redo att tycka och  kommentera något, gör det svårt att våga stanna kvar i ett skeende och gå djupare i en fråga. Sociala medier spelar en enorm roll för att få människor engagerade. De är tillgängliga och jämlika forum att diskutera i.

Ibland när jag tittar på min egen nät-aktivism så finns det en hel del frågor där det aldrig blev något djup i. Frågor som jag brann för bara helt nyligen, men som jag allt mer sällan tänker på. Antagligen för att just dessa egentligen aldrig berörde mig, även jag önskade att de skulle göra det. Sen har vi ämnen som alltid engagerar mig starkt som att verka för ett öppet tolerant Sverige och minskad främlingsfientlighet och rasism. Och skola - the never ending story...

Och då feminism - som då egentligen var dagens huvudämne (förlåt för sidospåret). Just nu är jag så trött på denna feminism som dyker upp precis överallt. Feminismen i Sverige som inte ser hur förtrycket ser ut i förorterna - där kan vi snacka patriarkat. Men att göra något åt det - nej då suddar man ju ut deras kultur och kan bli kallad islamofob...

Jenny Norberg fick känna på klimatet när hon tyckte att det skulle kanske inte vara fel om feministerna ägnade lite tid åt att kampen mot islamism. Hon bet dock ifrån med ett rejält bett.



Men i Sverige så finns det annat som är så mycket viktigare. Som vilket kön det är på leksaksdinosaurierna till Jurassic Park och att korkade minions bara är killar. I Sverige så ägnar sig de åt att prata mens i det öppna samtalet och att det ska vara 50/50 bland filmregissörerna...

(GP 20150817)
...då är det bra! Är filmerna bra då? Spelar ju ingen roll - det är ju 50/50. Och helst ska de klara béchameltestet också...

Jämställt och bra...

(Stockholm Direkt 20150819)
...100 procent jämställt enligt feministisk procenträkning...

Det delas i musikvärlden ut ett jämställdshetspris - priset gick till samma person som vårt lands ledare hyllade för sitt arbete för jämställdhet. Ursäkta? När i h-e blev det jämställt och okej att proklamera "hatar alla män"?

Självklart är det inte jämställdhet. Ärligt talat så är jag så in i bäng trött på feminism och deras jäkla offerkoftor att jag bara vill kräkas på dem. Öppna ögonen och greppa möjligheterna - de finns här i Sverige. Istället för att oh la la det är så synd om oss - männen måste backa för att vi ska få rum. Gaaahhh... jag blir tokig på dem. Förminska inte er själva. Att försöka få på mig en offerkofta?

...think I rather get buried alive...

...del the never ending story...

Allt det där är för mig som matematiker och naturvetare... Ja, jag finner inte ord. Mer än att det är riktigt skrämmande. Och den sista tweeten... *ryser*

Att hålla uppe intresset för ett sådant ämne som kemi - ja, då får man inte göra det för abstrakt. Att laborera ja...
---------------------------------------------------

Som kemilärare känner man sig ibland lite som en magiker, för det händer saker på experimenten som eleverna står som frågetecken inför. Nu senast på lab med mina sjuor:
1. Vilken/vilka av följande vätskor brinner när du för en brinnande tändsticka långsamt över dem? Etanol, tändvätska och/eller matolja?
-De flesta eleverna trodde att alla tre vätskorna skulle börja brinna.
2. Kan man (med en brännare) koka vatten i en pappersform (vanlig bullform)?
-Alla elever svarade först nej, men sen ja för annars skulle vi ju inte göra försöket - och att vi inte ville ha brand på skolan. Det är väl ingenting sa jag - det är ju bara formen som är brännbar och den brinner ju ner (eller upp?) fort. Då blev det nej igen...

Lite förvåning över att matoljan inte brann (eftersom vi precis hade talat om att man inte får släcka en oljebrand med vatten). Stor förvåning över att inte tändvätskan brann - man använder den ju som just tändvätska...
Men roligast var ändå deras miner när vattnet puttrar i bullformarna... Ja det finns även 38-åringar som bara ser "cheMYSTERY"...

Men sen ser man hur lamporna tänds och ögonen glittrar. Aha! och så vill de berätta - alla på en gång. De har förstått varför? Har ni förstått?
Förklaring finner ni lite längre ner. Nej! Inte tjuvkika!  

"The whole of science is nothing more than a refinement of everyday thinking." "The important thing is not to stop questioning. Curiosity has its own reason for existing." (Albert Einstein)

Men det är väl bara keminörden jag som finner nedanstående roligt...
Eller???

 

1. Handlar om vätskors flampunkt, alltså vid den temperatur en vätska avger brännbara gaser. För att gasen ska börja brinna krävs temperaturer lägre än rumstemperatur. Etanol har en flampunkt på 16 grader Celsius och avgav alltså brännbara gaser. (Experimentet hade blivit lite segare om jag hade gjort det när vi hade 15 grader i salen...). Tändvätskans flampunkt är lite beroende på sammansättning, men det ligger på över 55 grader Celsius - och så varmt har vi aldrig haft. Och definitivt inga 327 grader Celsius vilket krävs för matolja.
Summa Summarum: Använd aldrig etanol istället för tändvätska till grillen!!!
2. Vattnets kokpunkt kan ni väl? Just det - 100 grader Celsius. Försöket handlar om antändningstemperatur, alltså den temperatur som krävs för att ett ämne ska börja brinna. För papper är den temperaturen 185 grader Celsius. Det kokande vattnet (100 grader Celsius) fungerar alltså avkylande! Så länge vi har vatten kvar i formen kommer alltså inte pappersformen att fatta eld.
--------------------------------------------------------------------
(Fröken Missnöjd: a kind of magic)

Att laborera i naturvetenskapen finner jag bara så viktigt - främst för att förståelsen ökar. Sen ska vi ju inte sticka under stol med att intresset för ämnet hos eleverna ökar lite granna. Kanske då...

Vad sker i skolan då? Jo, NO-lektionerna ändras till helklass - laborationssalarna ska det av säkerhetsskäl inte laboreras i med mer än tjugo elever. Så en klass med trettio elever?

Självklart kan man göra många enkla labbar i helklass - men att kunna se varje elev och att guida till förståelse? Och som i exemplen ovan - att laborera med eld??? Jo då - det blev typ halvklass en gång i veckan. Kräver då att alla grupperna är på samma ställe - för alla grupper funkar ju likadant... Eller att inte tillfället med den andra gruppen försvinner - bio, teater, etc etc. Sen vill man ju kunna laborera direkt i anslutning till teorin - för direkt koppling - och att direkt kunna diskutera slutsatser.

Det här då att inte ha möjlighet att laborera varje lektion. Ursäkta - men jag finner det helt åt pipsvängen. Step on lego! den som kom på det. Jag vet att vi är olika som lärare och vi fungerar olika som lärare. För varje lärare gäller det att finna sin väg...

...så sant. För bygger man en relation till eleverna och de finner självförtroende i det egna lärandet. Då finns det många olika vägare till att nå kunskapsmålen - viktigt också anser jag att läraren är trygg i sina egen pedagogiska metoder, att kunna anpassa efter olika förutsättningar.

Många olika vägar att nå målen - många bra och fungerande. Sen finns det sämre metoder och så finns det rent urusla metoder. För dålig ordning är ingen pedagogisk metod! (SvD) Bara, Jösses nej!

"OECD konstaterar i sin granskning att svenska skolor har problem med dåligt uppförande, vilket gör att eleverna inte får studiero. Svenska elever kommer försent, skolkar och använder glåpord i klassrummet i större utsträckning än elever i andra jämförbara länder. Illavarslande är dessutom att många skolledningar och föräldrar tycks blunda för problemen. Var tredje gymnasielärare tycker att föräldrarna inte alls utgör ett gott stöd när det gäller att upprätthålla regler och studiero.

Var tredje elev blir störd i skolarbetet av andra elever, inte bara ibland utan på nästan varje lektion."

Disciplinen eller bristen på disciplin i klassrummet (Isak Skogstad)...

...hur eleverna själva upplever det och hur de upplever att det påverkar deras inlärning. Detta visar att det är självklart att ordningen i klassrummen måste bli bättre. Att det ser olika ut i olika klasser, i olika skolor och i olika miljöer är inget konstigt. Men att det måste åtgärdas är viktigt - lärare måste få tillbaka rätten till sitt eget klassrum!

Det här är bara så sanslöst. Nu är det olika för olika skolor. Själv upplever jag att vi på min skola i de allra flesta fall har stort stöd av föräldrarna för att använda rimliga åtgärder. Men jag hör ju hur lätt elever säger just ordet kränkt till varandra. Att SvD hade en artikel där de går ut med ett larm om att elever blir oftare kränkta av lärare nu mera...

Jo... just det. Det var ordet kränkt. Är det verkligen en kränkning om eleven får en vanlig tillsägelse, om elev efter upprepade tillsägelser inte lämnar klassrummet, om en elev blir uppmanad att stoppa undan mobilen och hänga med på lektionen? Jag har hört flera lärarkolleger i verkliga livet och på nätet som säger att när de sagt åt en elev/höjt rösten lite grann så har eleven kontrat med "Nu kränkte du mig"... 

Det skulle vara intressant att få ta del av de där kränkningsanmälningarna och kunna se vad som verkligen är riktiga kränkningar och vad som är ömma lilltånaglar. Jo, jag vet att det är den egna upplevelsen är det som räknas. Men en diskussion om vad som faktiskt menas med att bli kränkt och att om man ropar kränkt hela tiden. The boy who cried wolf? För givetvis är det av yttersta vikt att ta itu med kränkningar - det ska vara nolltolerans på det.

Att jag tvivlar på att allt är verkliga kränkningar är dels för att jag vet hur överanvänt ordet är och dels för att se på Isak Skogstads tweets ovan att lärare ofta väljer att inte ta till disciplinera åtgärder av risken för anmälningar till högre instanser. Att man tänker ingen rök utan eld...

Isak har skrivit ett suveränt blogginlägg om hur det ser ut från lärarnas aspekt - Lärarna är rädda för att kränka eleverna

Ett annat stort problem i klassrummet är att läraren har blivit mer utav en kunskapsledare snarare än en kunskapsförmedlare.

Så samtidigt som vi har fått större grupper som då resulterar i mindre tid med varje elev så har vi då också fått mindre tid till eleverna - att bygga relationer och till själva kunskapsförmedlingen.

Elever, oavsett ålder och skola, säger att vuxennärvaro under lektionsfri tid är den mest effektiva insatsen att förebygga och upptäcka mobbning. Under många år har vi lärare istället fått ägna mer tid åt att fylla i papper här och papper där. Naturligt att det blivit mindre tid för varje elev. DET är inget som vi lärare har valt självmant. Kan vi lärare snälla få vara lärare, få tid med våra elever och verkligen få tid att se varje elev som den unika individ som den är. 

Trolla med knäna? Jo då - vi gör så gott vi kan. För lektionerna och tiden med eleverna är det sista man vill stryka på foten. Därför är arbetsveckor på sextio timmar ingen ovanlighet. Konstigt att läraryrket är överrepresenterat bland andel utbrända? 

Att vi inte har avbrutit oss i det vi har för görande för tillfället, som t.ex. lunchrast. Ja, tänk att även vi lärare behöver äta, eller pudra näsan, eller... Men ibland blir vissa sådana saker överhoppade enkom för att kunna vara vid våra elever när det händer saker och/eller så att de ska kunna känna sig trygga. Samband med utbrändhet någon?

Därför har jag svårt att se den bilden av läraren som inte ville avbryta sitt kaffe och gick med suckande steg när det kommer en ledsen elev farande. Men! det är min upplevelse - inte en sanning. Hur någon annan upplever det - är denna persons upplevelse och den ska man inte ta ifrån någon. Och hur barn upplever det - skiljer sig ganska ofta från hur vuxna upplever en situation. Men alltid viktigt i sådana här lägen att skilja mellan sanning och upplevelser. Viktigast i nedanstående text är ändå kärnan - att varje elev ska bli sedd:

"Därför är detta min önskan för varje skolelev i Sverige: Jag önskar dig ett skolår utan magont och rädsla. Ett skolår fyllt av skratt och studiero. Ett skolår av goda kamrater och duktiga lärare. Ett skolår där du får komma hem till en trygg familj efter skoldagens slut. Ett skolår i en kommun där politikerna förstår att varje sparad krona som drabbar barn och ungdomar, förvandlas till en mångdubbelt större kostnad i framtiden.

Men framför allt önskar jag dig en Tant Siv. En vuxen som ser dig för den du är. Som ser och uppmuntrar dina talanger och gåvor och som med självklar och kärleksfull auktoritet sätter klara gränser för dig när du gör fel. Som med samma varma omsorg om dig delar ut kramar och tillrättavisningar. En vuxen som kan finnas där för dig i ditt människoblivande och växande.

Älskade unge – jag önskar dig en Tant Siv. Av hela mitt hjärta." (Det goda samhället)

Fixar vi detta som jag nämnt ovan - ja då har vi kommit en bra bit på väg att vända skolans nedåtgående kurva!

Att ta skolan ur sin kris
kräver sannerligen sitt pris
Hundra dar fick ej min skola fin
chop chop - jobba nu Fridolin

Att vända skolan - bort från det den är på väg att bli - en riktig nightmare...

...säger det i det här landet lite varstans nu. Det är handgranater, skottlossningar, mord, allt! Vad är det som händer? Tycker inte alls det känns tryggt, fast DN säger att det har blivit tryggare. Det är klart - det har ju inte bränts någon på bål här i Sverige på etthundranittiofyra år, så nog är det tryggare. Allt är relativt...

Vanlig etologi mina vänner - även om människan har större möjligheter att styra sina val så gäller samma sak människan när det kommer till våra primärbehov. Kampen för överlevnad. Så läxan alla ska göra är att sätta in den ständigt ökande skaran av EU-migranter och invandring i det etologiska sammanhanget. Tänka och fundera över konsekvenser.

Det råder ett övergripande monopol med absolut tolkningsföreträde på åsikter i Sverige. Det är förvisso inget som speglar folkopinionen. Men det är av underordnad betydelse. För det som räknas är den som har verktygen, gjort upp mallarna och som därför bestämmer facit. Den omhuldade lögnen - att etnicitet är det centrala i allt. Att etnicitet är liktydigt med mångfald. När det i själva verket är den enskilda människans åsikter och erfarenheter  – oavsett ursprung – som är garanten för mångfald.

Som en god vän till mig sa: "Bibeln omnämner de onda som vill göra goda gärningar för att bli sedda av människorna och samtidigt binder tunga bördor och lägger dem på människornas skuldror. Men de vill inte själv vara med och bära dessa. Hyckleriet hos de som utåt vill skylta med sin stora förträfflighet, men i själva verket inte gör några kännbara uppoffringar."

Jag uppskattar modiga människor som vågar stå upp för sina åsikter även om de går mot strömmen. Några får ta emot oförtjänt mycket spott och spe. Man måste inte hålla med alla människor om allt hela tiden - men man kan respektera dem!

Klimatet i det här landet börjar skrämma mig rejält nu. Team Godhet™ har skrikit varg för många gånger nu(?) För nu ser jag fler och fler som kryper fram och kliver in i främlingsfientliga rummet. Ingen orkar ordentligt bry sig - för rasistkortet har dragits så många gånger.

Exempel på smygare - när jag var ledsen över den lilla pojken som omkom i drunkningsolycka och ingen hjälpte till att leta fick jag till svar "de skulle sagt att han var muslim - då hade alla hjälpt till. För ingen hade vågat att låta bli av rädsla för att bli kallade rasister". Eller som när jag delade Naomis expressentext att vi måste ta i hårdare  mot jihadisterna och man får till svar "vi tar in färre muslimer".

Det här är ändå snälla exemplar - som alltid kommer undan med att det är "ironi"- men det vetetusan. Och jag har sett än långt - vi har ju yttrandefrihet. Inte tu tal om saken - bättre att det får komma upp till ytan så att det går att ta itu med det än att det får bubbla i en tryckkokare.

Jag kan se skillnaden på frustration och ren illvilja. Nu har jag inte sett så mycket ren illvilja i mitt flöde. Där jag känner att jag är för liten att göra någon skillnad så väljer jag faktiskt bort sådana individer i min närhet. För i yttrandefriheten ingår det även det. Inte för att jag tror att det inte finns om jag inte ser det (inget la la land) - men för att deras budskap tär på mig och får mig att må dåligt. I dessa fall känner jag att jag måste prioritera min egen hälsa först så att de inte flera gånger dagligen dyker upp i mitt flöde och får mina tankar att ramla rakt neråt.

Jag är för en mångfald av åsikter och anser att allt ska kunna debatteras. Men alla kamper är inte mina att ta. Jag är av princip för fri invandring - men som världsläget och ekonomin ser ut idag är detta tyvärr inte möjligt. Sverige klarar inte de volymer som är nu. Inte om vi vill behålla någon form av välfärd.

Vår invandringspolitik med sin totalt havererade integration föder denna frustration hos människor. Jag vill att vi ska kunna fortsätta ta emot människor men som sagt - de här volymerna klarar vi inte. Det är inte rättvist mot någon. Jag vill gärna dela med mig men jag vill inte byta ut svenska befolkningen och jag vill kunna känna igen mig i mitt land även om 20 år. Dagens migrationspolitik kommer antingen att krascha med riktiga bakslag där man verkligen kommer att stänga gränserna eller så kommer Sverige vara ett minne blott.

Jag tycker jag bor i världens mest fantastiska land. Jag älskar våra traditioner, vår historia och vårt kulturarv. Det är så pass bra så att jag gärna delar med mig och låter fler få ta del av de fantastiska privilegier som jag har fått ta del av, jag som har haft förmånen att få växa upp i ett tryggt land utan krig och konflikter och där alla människor har getts chansen att få påverka sina egna liv. Jag unnar fler att få tal av samma förmåner som jag har fått men vilken bakgrund, religion eller hudfärg man har struntar jag i. Det viktiga för mig är att man är beredd att ställa upp på våra svenska värderingar och är villig att hugga i och göra sitt yttersta för att bli en del av det som är vårt samhällskontrakt: Var och en gör så gott man kan för att bidra efter bästa förmåga.

Jag tror på möten i det vardagliga och jag tror på att kulturer mår bra av att mötas. Jag tror på kultur som sammanhållande kitt, något som förenar människor men också något som omformas ständigt och påverkas av influenser utifrån. Kultur är fantastiskt och viktigt. Det förenar oss men särskiljer oss på samma gång. Kulturer möts, korsbefruktar varandra och smälter samman. När kulturmöten är som bäst så plockar man det bästa ur kakan (vilket då inte är russinen) och lånar hej vilt av varandra, men bara de bra och livsbejakande delarna.

Jag är klart orolig över svensk migrations- och integrationspolitik och hur vi ska klara av att hantera de utmaningar som det innebär när ett stort antal människor söker sig till Sverige varav flera saknar utbildning som motsvarar arbetsmarknadens förväntningar och/eller kommer från kulturer vars värderingar skiljer sig avsevärt från det som vi är vana vid. Om vi ska kunna fortsätta ha en generös flyktingpolitik och vara ett rikt land behöver mycket göras om och framförallt så måste välfärdsstaten minskas. För att behålla den välfärd vi har idag samtidigt som vi har kvar den invandring som är idag - den ekvationen går bara inte att få ihop. Inte ens för den bästa matematikern...

Frågan är laddad, det är jag medveten om, men jag är övertygad om att den behöver diskuteras förutsättningslöst utan att kontrahenterna gräver ned sig i skyttegravar. Den politik som förs idag är inte bra för någon. Den skapar klyftor mellan människor och betraktar vissa individer beroende av grupptillhörighet, som ekonomiska brickor i marknadens spel. Jag önskar verkligen att man kan diskutera migration och integration förutsättningslöst och utan polarisering eller riskera att associeras med andra partier enbart för att man har en viss åsikt. 

En kompromiss krävs - en rimlig kompromiss i den skala av åsikter som har någon slags rimlighet och anständighet. Alltså det handlar inte om de båda ytterkanterna - de som i stort sett vill slänga ut redan invandrande personer och/eller helt stänga gränserna eller de som förespråkar helt öppna gränser utan någon som helst konsekvenstanke bakom. Diskussionen måste framför allt handla om hur vi hjälper flyktingar på bästa sätt. Jag tycker det absolut viktigaste på kort sikt är att fördela flyktingarna mer "rättvist" mellan länder.

Vi står - som många har påpekat - vid ett vägskäl. Att välja hur mycket av välfärdsstaten vi är beredda att ge upp för att kunna hjälpa andra människor. Man kan bara hjälpa andra när man själv står tryggt och stabilt så ger vi upp hela välfärdsstaten kommer vi inte att kunna hjälpa någon. Vi måste också se till att integrering för alla fungerar och att inte heller de som redan har det svårt i vårt samhälle får det ännu svårare. Jag tänker på fattigpensionärer, den vanliga pensionären, sjuka (psykiskt som fysiskt), familjer som lever på existensminimum, de hemlösa etc etc.

Just nu har vi en så märklig situation där landets ledarsidor verkar vilja kasta så mycket skit som möjligt på varandra. Allt för att misskreditera. Varför inte utveckla sina egna åsikter istället - göra dem starkare så att de står emot motargument. Mest kommer detta från vänsterhåll...

...men jag har sett det även från extremhögern. De fungerar ganska så lika de där båda - fiender som är lika som bär...

"Om tokhögern varit det minsta intresserade av offren, om de verkligen känt det där djupa engagemanget och behovet av att skydda , hade de förstås fortsatt att agera och låta även när förövaren inte var blatte. Då hade de fortsatt att skriva om den där våldtäkten och diskuterat hur vi ska få stopp på att kvinnor blir våldtagna även när de får reda på att det var en vit snubbe. Men läskigt nog brukar en stor del av diskussionen totalt stanna av om det visar sig vara Ragnar från Säffle.

Om tokvänstern hade varit det minsta intresserade av tiggarna, 0ch känt att de verkligen hade ett djupt engagemang för deras situation, då hade de förstås fortsatt att agera och låta  även när förövarna inte var SD:are eller vita. Då hade de fortsatt att skriva om attacken och hur man ska få stopp på detta, även när det kommit fram att det var rivaliserande romer eller en romhatande iranier. Men läskigt nog blir det ofta knäpptyst även från det hållet när förövaren visade sig vara Muhammed från Iran eller Dimitri från tiggarlägret bortanför.

...hur lite de här människorna egentligen bryr sig om de dom säger sig värna så djupt. Hur de tycks använda offren som sina egna politiska och ideologiska slagträn. De är precis likadana. Passar förövaren deras syften så jublar dom och skriver spaltmeter. “Titta här, vad är det vi har sagt hela tiden!” Är förövaren någon som inte passar deras syften så tycks attackerna/våldtäkterna/morden inte vara lika intressanta att diskutera.

... ett låtsasengagemang i offren/de utsatta." (Cattasbubbla)

Vi har en regering som är osynlig med en än mer osynlig ledare när han inte refererar till "expertis" à la Team Godhet™. Det skrämmer mig ordentligt - för det gör bara att polariseringen ökar. Dessa rigida grupperingarna ger bara en ökad risk för mer polarisering och främlingsfientlighet. Men så länge intersektionalitetsanalys utgör det dominerande narrativet kommer vi-och-dom-tendenserna öka. Om bakgrund tillskrivs som huvuddeterminant bakom åsikt blir samtal mellan "olikbakgrundande" omöjlig.

Vi behöver mindre hat, generaliseringar, grupperingar & grupptänkande - inte mer. Om vi inte börjar prata MED varandra istället för OM varandra kommer det att barka käpprätt åt he..... Kan vi inte bara bestämma oss för att sluta hissa och/eller dissa beroende på vem och politisk färg på den som yttrar sig - och istället fokusera på varje enskilt yttrande och på vad som faktiskt sägs!?

Bara sluta med den här korselden av critical acclaim...

Seså! Glöm inte att göra läxan nu!

"Att tänka är stort - Att tänka själv är större!" 

Japp! Idag ska vi tala om viktiga saker. Det som VERKLIGEN betyder något i det här landet...

Ja, det som gör att vi hamnar på sjunde plats...

Mest idiotiska? Mest klickade? Vet inte det hänger nog ihop, men synen på Sverige i världen...

 

...lite mer forskning så...


(SvD)

Det här stämmer! Kan vi få en liknande text om genustjosansvejsan"forskningen" nu också. Knappast - där gödslar de ju in pengar som ex. att få kvinnor att skriva mer på Wikipedia (som jag skrev om i one for the money) Ja! bara vi kvinnor redigerar lika mycket på Wikipedia som männen - då så - ja då når vi äkta jämställdhet! Exakt lika i saftglasen på millimetern vare sig jag vill eller inte. Vet inte mitt eget bästa... Och feministerna som klagar på att kvinnor utför för mycket gratisarbete...

...och så blev det mer okej att främja sin karriär genom att deklamera "hatar alla män" än att vara "duktig flicka" och plugga sig till framgång...

Kan ju också finnas ett samband med hur respekten för skolan har sjunkit. Men det är ett alltför oviktigt ämne för att ta upp här idag. Idag är det ju bara det viktiga...

Ja, som att räkna bokryggar... Bevare mig väl i genustjosansvejsanland... i ETC så efterlyser de mångfald av alla de slag i bokhyllorna. Mina vänner skulle jag inte göra så emot (citerar min fina mamma). För det här med kön, sexualitet, etnicitet är av noll betydelse för mig när jag köper en bok. Eller - jag måste nog köpa lite svensk litteratur för att balansera upp det engelskspråkiga. Tittar jag i de bokhyllorna för skönlitteratur så måste jag köpa många fler böcker av manliga författare. Klar dominans av kvinnliga författare. I bokhyllorna med studie- och facklitteratur så är det mestadels män. Men att det är ett bra innehåll i vetenskapen spelar väl ingen roll? Och skolans resultat... Det var visst något där på ETC som tyckte sig behöva köpa en bok av en transperson. Om man tycker att dessa yttre kriterier är viktigare än själva innehållet - vågar jag föreslå serier?

Stökofobi - för dig som vill lära dig att vara tolerant...

Lite typ så ja...

Och räcker det inte med feminismen i Sverige så skickar vi dem till Canada - där "Be slapped if you are a white heterosexual man"... Kön ska inte spela någon roll, sexualitet ska inte spela någon roll. Jo, tjena... tjoflöjt...

And Göta Petter i Göteborgs genustjosansvejsan land - för många spårvagnar är uppkallade efter män med svenskklingande namn. Jag sa ju att vi fokuserar på det viktiga i detta land här inne i dag...

Nåja, som @M__I__T sa att man vet att jämställdheten är i land...

Kristina från Duvemåla? Här har vi en vandringsled som heter Drottning Kristinas Pilgrimsfärd? I jämställdhetens namn måste vi väl fixa dessa också och få in mansnamn där? Nähä, just det... gäller ju bara när det är kvinnan som är kvinnan som är förfördelad. Feminism = jämlikhet? Tjoflöjt...

Det är farligt att vara kvinna...

...fast har inte det här med varningar gått liiite för långt nu?

Om jag köper det där med feminism? Tvivlar på att de någonsin kommer att lyckas få mig att tro på dem - hur många gånger de än backar bandet och försöker få det mer trovärdigt...

...mer huvudlösa yra höns...

...rent kackel i hönsgården...

Okej - nu kan man se det som så att sex med djur faktiskt ingick i djurskyddslagen, så förbud mot tidelag var egentligen en lag som inte behövdes. Men att gå därifrån till att vilja det? Ja, ja - det finns ju de som vill yrka på en samtyckeslag. Så "bä" för nej och "mjau" för ja?

Stämmer verkligen i det här korklandet - där vi vet att diskutera det viktiga. Som MENS! Glöm för allt i världen inte denna mens - most important thing on Earth! Det ska springas långlopp med blodet rinnandes. Bara wtf??? En sommarpratare som hade PMS som favoritämne. Jo, ämnesintressen ÄR olika och ska så vara. Själv är jag galen i musik och idrott. Och vi får inte glömma den i Sydsvenskan som vill prata mer mens - för det ska visst ge bra idrottsresultat. 

Ja, det finns studier som visar att olika sorters träning är bäst vid olika skeden i cykeln. När det ger mest resultat med styrketräning och när det ger mest resultat med konditionsträning. Men hjälper detta att vi pratar mer om det? Som enskild idrottskvinna kan det vara något att prova. Men som lag, träning i grupp, inom skolidrott etc... Vi är alla olika individer och reagerar olika på hur hormonerna och träningen påverkar oss och effekten av densamma. Dessutom - ska vi låta alla tjejer bo tillsammans i en sorts bootcamp så att de kan synka sin cykler?

Och prat mer mens? Är det någon kroppsvätska vi pratar om på lektionerna i skolan så är det denna mens. Jösses - det är cykeln framlänges och baklänges, det är skydd hit och dit med diverse demonstrationer. Hur mycket vätska tål en tampong, vilken binda är torrast - you name it. Allvar, lek och undervisning i ett - tror inte att någon elev längre finner mens som "äckligt". Tror ta mig tusan att jag befinner mig på planeten Mensarium - där mens har blivit the hottest thing you can wear...

På tal om skydd - PLÅSTER!!!

Bara snälla Sverige - jag trodde faktiskt på allvar att de skämtade först - eller druckit för mycket White Russian... 

(David Linden, blogg)

Angående normkritiska plåster... Det är aldrig någon fara med öppna sår, bara de får vara... (@Tok_Grumpy)

Och tänk hur vissa kan få ihop det...

Cattasbubbla har skrivit mycket bra om Plåstergate. Att läsa henne i detta ämne... Ouch!!!

Med tanke på vad jag brukar ha för plåster...

...hudfärgat... nja, men Fiaanpassat...
...precis som den här out-fiten som var i Shocks skyltfönster

...avd. bli kär...

Varför inte köra med transparenta plåster...

För det där med Fifty Shades Of Beige...

...syns ju inte alls...
Jag ville ha ett plåster med Spindelmannen för det såg jag att de hade - men det fick jag inte. Tant?

...eller inte... men blodprov tog jag. Sömndoktorn - som kallade mig för sin "rekordkortsovare" (tur man är bra på något) - ville ha några sådana. Bara för att kolla värdena eftersom även han på det passade stället...

...tycker att två timmar per natt är alldeles på tok för lite. Ja, ja... nu är jag inbokad på ett ställe om cirka en och en halv månad där de ska göra en ordentlig övervakning över natten. Tjohoo... sova borta inkopplad med massa sladdar och en videokamera på...

Remiss är även skickad till en neuroenhet för utrustning för dygnsrytmkoll. Och så har jag hunnit med ett möte med behandlaren. Det känns som om det börjar röra på sig lite...

...på Pippis minst sagt märkliga färd...

...ibland blir det rätt...

...och ibland så blir det tokigt i sökandet efter slutet på regnbågen...



Regnbåge? Jo, jo...

Dear God...

...vad goda de var...
PEANUTBUTTERCHOCOLATECHIPCOOKIES

Om jag vore flicka. ”If I were a girl”. Dave Days hit skulle kunna vara soundtrack till några av de senaste årens mest uppmärksammade, och viktigaste, böcker. I Augustaprisbelönade ”Flickorna” av JS dricker tre pojkar av en magisk nektar som gör att de förvandlas till flickorna på nätterna, och får uppleva livet som tonårsflicka – och hur det är att slippa kränkningar och sexuella trakasserier.

I JC's ”a prayer for the forgotten” skildras livet för pojkar och män i skuggan av de mexikanska drogkartellernas terror. ”Det bästa man kan vara i Mexiko: en ful pojke”, skriver JC och berättar om Jose Martínez som blir utklädd till flicka för att undkomma kidnappning till sexslaveri och trafficking.

Pojkar gräver ner sig i gropar i djungeln för att rädda sig undan kvinnorna som åker runt i svarta Cadillacs och letar efter vackra pojkar.

Om pojkarna som inte får finnas som också de överlever genom kamouflage (----) pojkar som kläs ut till flickor i ett samhälle där döttrar alltid värderas högre än söner. Och om hur dörrar till utbildning och ett friare liv öppnas för dem, åtminstone tills de kommer i puberteten och blir bortgifta, ofta mot sin vilja.

Att samhälle efter samhälle visar exempel på hur pojkar för att leva ett liv i frihet eller ens överleva måste byta kön, om än i tanken eller med förklädnad, är ett totalt underkännande av tanken om alla människors lika rättigheter, oavsett kön.

Dave Days "If I were a girl"... 

...handlar mest om hypotesen att slippa tänka på att betala för middagen på restaurangen, men för hundratusentals pojkar runt vår jord handlar det om grundläggande rättigheter som förvägras dem av den enda anledningen att de är födda utan vagina.

Ändå har ett antal händelser den här våren fått mig att fundera över varför inte fler flickor väljer livet som pojke. Och nu menar jag inte på det sättet som kvinnliga könsbyten brukar skildras i komedier, där kvinnor i manskostymer tar sig fram på Manhattans gator i jakt efter ett könskvoterat jobb.

Vad är egentligen alternativet för en ung tjej som har fastnat i den fullständigt livsfarliga cocktail av bitchideal och gängkultur som är verkligheten för många i såväl Sverige som runt hela vår jord? Hur kliver man av? Hur gömmer man sig från det som förväntas av en som tjej idag? Om en tonårstjej vill slippa vara en del av en offerkoftebejakande kultur eller ens få en chans att vara självständig och tuff så att någon annan ser det, finns få utvägar. Tanken att hon skulle klä ut sig till kille för att komma undan ter sig bara putslustig, som klyschan om en utstyrd transperson i någon matinéfilm.

Det beror väl både på att det alltid ses som något av en degradering att uppfattas som en kille, men jag tror också att det handlar om något än mer förbjudet. Att vi inte riktigt vågar tala om att en otidsenlig kvinnoroll för många flickor är en riktig… just det – kvinnofälla.

----------------------------------------------------------------

Så hur lät det där? Inget vidare eller hur? Och det var ju inte vad som stod...

...var ju självklart vad det stod att läsa - ja, när man tror man läser radikalfeministisk blogg och inser att man är läser SvD

 

Allt det som är skrivet i rosa ovan är orden jag bytt ut/gjort smärre ändringar av. Den texten skulle snabbt hamna hos DO och rendera i diverse repressalier. Eller tänk en Zimon Larsson, 17 år och framgångsrik musiker, sitter i sommar i P1 med ett tal som är utbytt på liknande sätt...

Det skulle aldrig vara tillåtet - så varför anses då texter som misskrediterar män så infernaliskt vara okej? Den så kallade könsmaktsordningen... kan hänga upp sig i närmsta avbarrad förtorkade utslängda julgran! Av med offerkoftorna tjejer så ska ni se hur mycket lättare det blir - no one can ever slow me down, I stay unbound...