...ett sk öppet brev när misandrimätarn gick all time sky high GP

F - FacebookFriend har valt att skriva en i mitt tycke helt suverän kommentar på denna text. Kommentaren är skriven i en sluten grupp på ansiktsboken - förhoppningsvis kommer kommentaren att nå Anna Mannheimer. Med tillstånd av F publicerar även Fröken Missnöjd kommentaren:
----------------------------------------------
Hej Anna,

Här kommer ett ganska vänligt och sakligt mail till dig ang din text i GP idag om att ondskans gemensamma nämnare är män. Du avslutar med att betacka dig för hatmail, så ett sådant får du heller inte.  

Du skriver: "Det är inte kvinnor som sitter vid datorn och skickar anonyma hot till andra kvinnor".

Jaha. Nähe. Vad grundar du det påståendet på? När debatten om näthat (en debatt som hittills tyvärr enbart kommit till att handla om näthat mot kvinnor) tog fart i samband med Uppdrag Gransknings program i början av 2013 intervjuades Sanna Lundell och Titti Schultz (som bägge medverkade i UG:s program) av Lotta Brommé i P4 och de var bägge rörande överens om att det inte var män, utan snarare KVINNOR, som låg bakom det mesta och värsta näthatet och näthotet. Mot kvinnor. (Sist jag kollade så kunde man lyssna på alla Brommés program på sr.se - förutom just det där kvinnor sas ligga bakom mest och värst näthot/hat mot kvinnor. Just saying...)

Och om hoten nu är anonyma - hur vet du att det är just män som skickar hoten? Och även om någon undersökning skulle visa att det faktiskt är fler män än kvinnor som skickar anonyma hot till kvinnor, så kvarstår ändå faktum, att en betydande del av avsändarna sannolikt är just kvinnor. Därför kan du inte uttrycka sig som du gjorde, om du vill bli tagen på allvar. Och ditt påstående är sexistiskt liksom mycket i din text är. Anser jag.

När det gäller hat och hot mot män så sker det ofta på ett annat sätt än just via anonymitet och det sker helt öppet på alla plan i samhället och ytterst få i etablissemanget lyfter ens på ögonbrynen inför detta faktum. Hoten mot män består inte så mycket av ”Håll käften annars våldtar eller dödar jag dig!!!!!”, som kvinnor i högre grad utsätts för. Utan mer av karaktären ”Håll käften, annars ser jag till att du hängs ut offentligt, att du får sparken, att du blir anmäld för våldtäkt och barnmisshandel, att din dotter våldtas, att dina barn tas ifrån dig, att ditt företag går i konkurs!!!!” (Om än inte alltför sällan formulerat på ett betydligt mer sofistikerat sätt än det ”klassiska” näthatet.) Det riktar sig alltså mer till det specifikt traditionellt manliga, dvs försörjning, omhändertagande och beskydd av familjen. Där har vi männens akilleshäl i sammanhanget. Det är sådant näthat som pöbeln (och här inkluderar jag massmedia) riktar mot män som uttalar sig i offentligheten om sådant som pöbeln inte håller med om. Pöbeldelen av dina meningsmotståndare kommer sannolikt (och tyvärr!) utsätta dig för näthat riktat mot kvinnor som uttalar sig i offentligheten. Det är ganska logiskt att, så att säga, rikta sig mot mottagarens svaga punkt.

Det finns en allmän vanföreställning om att näthat/hot endast utövas av de som är anonyma, vilket gör att journalister och andra skribenter som skriver under med sina riktiga namn har getts fri lejd och kommer undan med det mesta när de ägnar sig åt näthat/hot, i a f när det riktar sig mot män. Lars Lindström, Kawa Zolfagary (hans moderna skampålerörelse Vita kränkta män ÄR såväl hat och ffa en hotelse till alla (främst) män som inte rättar sig i ledet.), Fredrik Virtanen, Lisa Boisen, Johan Ehrenberg, Lady Dahmer/Natashja Blomberg, Sanna Lundell, Kakan Hermansson m fl har alla stora offentliga plattformar där de helt skamlöst breder ut sitt hat och förakt mot män i största allmänhet. Och så Gudrun Schyman förstås, som kallar manshat för ”ypperlig folkbildning”.

Jag tar mig friheten att parafrasera dig, Anna:
"Men nu var det ju en gemensam nämnare vi skulle hitta. Vilka det är som skamlöst på alla plattformar i samhället tillåts skuldbelägga gruppen män och breda ut sitt mansförakt och vad dom har för likheter. Och då blir tyvärr svaret – Det är feminister! (Men det får man väl inte säga i det här landet?)"

Du tittar ner mellan benen på de förövare du väljer att se och konstaterar populistiskt: "Det är män!". Jo, du river ner säkert ner applåder och jubel från ryggdunkare. Men är det verkligen värt det? Hade du grävt lite djupare, vilket man bör om man verkligen vill få bukt med t ex våldsproblematik, så finner man andra, betydligt viktigare, gemensamma nämnare. Som t ex att våldsverkarna lider av psykisk sjukdom, eller att de är uppfostrade av ensamstående mödrar. Dvs de har inte haft någon manlig faderlig förebild i sin absoluta närhet. Hur det sistnämnda kan komma sig kan man spekulera i. Pappan har stuckit från sitt ansvar? Mamman har (enligt ”praxis”) tilldelats enskild vårdnad och vägrar låta pappan träffa barnet? Mamman såg till att skaffa barn på egen hand, typ krogragg i syfte att bli gravid? Annat?

Vidare - hur skulle du själv reagera om du läste en motsvarande textpassage om kvinnor? Eller muslimer?: "...det växande problemet: Nämligen mäns dåliga självförtroende kombinerat med en grandios självbild, oförmåga till empati, toppat med lika delar aggressivitet och dålig uppfostran."

1) Dålig uppfostran - Kvinnor står fortfarande för större delen av uppfostran i hemmen. Och i förskoleåldern består den uppfostrande personalen av 97% kvinnor. Och som sagt så består en oproportionerligt stor del av våldsverkarna av faderslösa pojkar. Är det mäns maskulinitetsnormer som förs över på pojkar som får en "destruktiv maskulinitet"? Eller är det kvinnors maskulinitetsnormer som förs över på pojkar som får en "destruktiv maskulinitet"? (Nej, jag menar inte alla kvinnor!)

2) Dåligt självförtroende - Att män får dåligt självförtroende är nog inte så svårt att förstå med tanke på den dagliga dos av mansförakt som sköljer över oss i media, i politiken, i skolan, i kulturen osv. Det går att närsomhelst och hursomhelst skriva vadsomhelst som är nedvärderande om män. Det är allmänt accepterat i offentligheten. Valerie Solanas retorik och manssyn från SCUM-Manifestet har blivit normaliserat. Mäktiga journalister drar sig inte för att skriva ner män och lasta oss för all världens ondska. Dagligen. Överallt och hela tiden. Som om män fötts och lever separatistiskt tillsammans på en ö och aldrig blivit influerade av kvinnor och vad de belönar och förväntar sig av män.

Vad vi än gör, hur mycket gott vi än gör, så ska vi ändå alltid finna oss i att vi är födda med fel kön och alltså är onda, privilegierade och därför i avsaknad av behov och rättighet till att få stöd. Mansjourer (de ytterst få som finns) erhåller, till skillnad från kvinnojourer, inget statligt stöd. Vem tar en man som blivit misshandlad av sin kvinnliga partner på allvar? Inte samhället i alla fall. Ofta(st) inte de nära och kära heller. Tänk den skammen att som man inte kunna försvara sig!

Pojkar/män står för minst ¾ av alla självmord i Sverige, men det man väljer att belysa är att flickor mår allt sämre. Män förväntas och uppmanas att ta alla svårigheter som en man. Snacka om att (o)medvetet trycka tillbaka män i en traditionell mansroll! Det enda (förment) trevliga som skrivs om män i gammelmedia är att vi minsann lärt oss hämta på dagis och klarar av att klappa katter. Men även i sådan retorik gömmer sig ett illa dolt mansförakt. Tack för att du låtsas att du ser oss Anna, men nej tack!

3) Empati - En amerikansk studie visar att 3% av män (möjligen även kvinnor – vill minnas att man i studien fokuserade på män) saknar en gen som behövs för att kunna känna empati. Avsaknad av empati verkar således ha mindre (kanske ingenting?) med uppfostran, social konstruktion eller maskulinitetsnormer att göra, än vad man kan tro. Det verkar vara en medfödd bilologisk ”defekt”. Problemet är således snarare medicinskt/biologiskt än "manligt".

Vad gäller aggressivitet så torde väl ett aggressivt lynne enklare kunna uppstå om man genetiskt saknar förmågan till att känna empati. Läs förresten gärna Könsfredens eminenta blogginlägg om våld, män och kvinnor. "Vägen till mindre våld börjar i sängkammaren"

4) Grandios självbild - eh men va?? Källa på det tack!

Nåväl, som pojke växer du upp med mantrat ”Man slår inte tjejer”. Detta blir en del av mansnormen. Alltså – män som slår kvinnor AVVIKER från mansnormen. Det är inte närvaron av mansnorm som orsakar problem. Det är FRÅNVARON!

Och det först när vi börjar leta efter anledningar till varför mansnormer är FRÅNVARANDE hos ett fåtal män, dvs trubbelmakarna, som vi kan börja finna lösningar till problemet. Att, som du, komma med konstiga svepande idéer om att det är snoppen som är den gemensamma nämnaren tar oss bara längre och längre bort från lösningarna. Något som bara leder till att fler får lida. Kvinnor bl a.

Mansnormer finner vi hos den överväldigande majoritet med snopp som inte ägnar sig åt det du skriver om i artikeln. Om en norm däremot ska definieras utifrån MINORITETENS göromål i en grupp vars enda gemensamma nämnare är att man fötts med liknande könsorgan och stämband, så är det verkligen uppochnervända världen där vi, istället för en allmänt vedertagen heteronorm, har en homonorm i Sverige eftersom det finns en minoritet homosexuella. Jag är medveten om att du inte använder termen mansnorm i din artikel, men jag utgår ifrån att det är ungefär det du menar med den ”gemensamma nämnaren”.

Jag försvarar det inte ett endaste dugg, utan snarare fördömer, men jag kan verkligen förstå om dårar kommer skicka hatmail till dig nu efter din artikel, eftersom din artikel osar av just den typ av ”godkända” hat som jag beskrivit ovan. Och jag är alldeles övertygad om att om en MOTSVARANDE artikel skrivits om kvinnor, och med motsvarande menar jag inte att man nöjer sig med att bara byta ut ”man” mot ”kvinna” i texten, utan byter ut hela kontexten till att handla om dumheter som en del kvinnor ägnar sig åt (men använder retorik som skuldbelägger alla kvinnor), så skulle du klassa den som hatisk. Och sexistisk. Hat föder hat. Inte alltid kanske, men ofta.

Man bör alltid, när man skriver en text man avser publicera offentligt, testa att byta ut den grupptillhörighet man avser kritisera (i ditt fall ”män”) mot det alternativa ordet ”invandrare”. Om man är nöjd med hur det känns när man läser igenom den alternativa texten så är det helt ok att publicera originalet. Annars inte. Och den nyupptäckta insikt man då erhåller bör man använda till någonting gott för mänskligheten.

Ta av dig dina genusglasögon, Anna Mannheimer! Det är 2015 nu.

Med vänliga hälsningar / F

PS. När du ändå är i farten. Jag kan rekommendera Pelle Billings bloggtext ”Vad händer när män börjar tala?”.
--------------------------------------------------------------
(En text där "man" bytts ut mot "kvinna": If I were a girl)

Läs också AVFM:
"Men män går det bra att kränka och piska upp ett oresonligt hat mot. Särskilt mot oss som inte är invandrare, då hatarna ibland har konfliktande agendor gällande vilka som är offer och vilka som är förövare. Men när en känd kulturpersonlighet skriver att män saknar empati och är kriminellla till sin natur talar man inte ens i termer av hat. Nu kallas det, som alldeles nyss stämplats som hat, plötsligt för jämställdhet och feminism och är så accepterat att till och med Sveriges regering stolt titulerar sig som feministisk."

+ Susanna Varis snygga känga till det fina feministhatet: "Mera gott och fint feministiskt hat" : "Oj, det finns alltså en massa goda män? Säg mig, Mannheimer, varför måste du då generalisera så grovt och nedsättande över hela gruppen män?"

Och om önskan att slippa massa hatmail från killar (tycker inte att någon ska behöva få hatmail. BASTA!):

”Ps. Killar, snälla skicka nu inte en massa hatmejl till mig för jag blir både ledsen och tycker det är obehagligt. Tack på förhand. Ds.”

Susannas kommentar är spot on: "Är det här ett skämt? Nej, det är det förstås inte. Mannheimer vill påminna om sin tillhörighet i en offerkategori med rätt att ”sparka uppåt”."

Stort tack till F, AVFM och Susanna som orkar att formulera riktiga konstruktiva svar till sådana här misandriska texter. Själv fick jag ett liiitet eget utbrott...



Jo - väldigt ofta är det samma personer som pratar om allas lika värde som dessutom är manshatande feministrar. "Allas lika värde" är ett väldigt svenskt credo...

"De som hänvisar till ”alla människors lika värde” som argument i debatter, borde förstås fråga sig vad deras trossats innebär i praktiken. Vem är det egentligen som åläggs att göra denna värdering? Åligger det var och en att behandla alla Jordens människor lika, i alla sammanhang? Är t ex ens egna barn och valfri person på andra sidan jordklotet, eller, för den delen, i grannhuset, berättigade till samma hänsyn och omtanke? De flesta betraktar nog ett sådant beteende som direkt sinnesrubbat och grund för tvångsomhändertagande av barnen. En sådan självutplånande altruism är i själva verket inte mänsklig, och förutsätter något slags utopisk, centraliserad, världskommunistisk superstat. Å andra sidan – är inte just detta en rättrogen tillämpning av ”alla människors lika värde”?" (Ilan Sadé)

För tänk dig själv en nödsituation där du bara kan rädda en - vem väljer du - ditt barn eller en okänd människa? Visst är det ganska enkelt att svara på den frågan? Det är betydelsen av värde! Men att vi alla ska behandlas lika inför lag etc - det är DET ”equal in dignity and rights”.  syftar på. Dignity = värdighet, och så säger de att svenskar är så bra på engelska...

Åter till feminismen - att sätta på kvinnor som grupp en offerkofta är långt ifrån bekvämt. Som kvinna blir jag helt förvirrad av den bild av män och kvinnor som målas upp den här texten - för jag känner inte alls igen mig!

"För normen för oss kvinnor är ju att vi ska vara medgörliga och gulliga. Vi ska inte ta plats. Och Gud förbjude – ha åsikter. Skapa ”dålig stämning”. Här ska det bakas cupcakes och bara utstrålas myyys!

                                (----)

...jag förstår ju varför främst många kvinnor drar sig för att tycka högt. Vi straffas ju betydligt hårdare än män. Men, bara vi tjejor kan driva den kampen på allvar, snubbarna kommer tyvärr aldrig dra ett större lass där så länge de sitter på sina bekväma patriarkala stolar. Vi kvinnor måste börja bädda för varann när det blåser kallt, hjälpa varann att vara ”obekväma”. Inte döma varann på slentrian utefter trötta könsnormer. Tillåta varann att vara både ”obekväma” och experter på lite ”dålig stämning”."

Enda förklaringen jag kan se är att vi lever inte alls i samma värld. För det där stämmer inte in på varken de kvinnor eller de män jag känner. Så peta inte in mig i någon offerkoftegemenskap tack! 

Från Metro debatt (20150928) får vi ett tydligt perspektiv på hur gnällig svensk feminism de facto är:

Låter betydligt mer som a girl I know...

Ja, jag - jag brukar tala om min livliga fantasi, eller som jag brukar kalla det mitt rika inre liv. Men här ligger jag ljusår efter - en mycket märklig vinkling...


(SvD)

...duckface som svar på den manliga blicken...

Underbara rösten Myles Kennedy (och inte fel att titta på heller) tillsammans med Slash på gitarr.

Att köra med gitarr...

Mycket körande blir det för de enkom FYRA polisbilarna i Jämtlands län...

...men vi tar orden ändå:
(Via ansiktsboken) "Det här är Jämtlands län. Ganska stort. Eller hur? I fredags (18/9 min anmärkning) larmades polisen till Rossön. Två kraftigt onyktra personer hade voltat med bilen i ett bostadsområde. Ingen polis kom.

Den här kvällen fanns det nämligen bara fyra polisbilar i hela detta område. En var upptagen med en drunkningsolycka i Östersund. En var upptagen med ett lägenhetsbråk i Bräcke. Två var behjälpliga vid en transport till Sundsvall.

Lever hela Sverige?"

Nope!

Som i så mycket annat i Willy Wonka-landet - rundgång...

(SvD)

...Lag och ordning överallt har banne mig gått på...

Ja det är sannerligen inte lätt här i världen...

Har de Australiska historieböckerna missat ett kapitel? Jag har hört om inälvsmat - men infödingsmat? The retro-fashion-way of headhunting???

Bara Ojojoj! Den som skrev det där har nu en helg av "strukturerad kvalitetssäkring via förebyggande värdegrundsarbete” att vänta...

Kanske ska passa på att läsa en "handbok i heterosexuell kärlek" då också? 

(Expressen kultur)

"...studie "Det kallas kärlek" har blivit en modern klassiker som många använder som en handbok i heterosexuell kärlek. Där jämställdhetsdebatten har nått ett normativt stadium visar boken på hur relationer mellan unga par fortfarande präglas av könsmaktsordningen.

De heterosexuella männen börjar känna en rädsla inför att den självklara makten rinner mellan deras fingrar och deras sista sätt att försöka behålla hierarkin blir i det privata. Kanske är det inte kärlek i kapitalets tid, utan kärlek på lika villkor som leder till att männen förlorar sin sexlust.

Så vad gör då männen för att återvinna makten? Likt Lysistrate och hennes kör försöker hipstermännen nu sexstrejka för att få kvinnorna ner från barrikaderna, ut från universiteten och tillbaka in i hemmen. "Var är monogamin, könsmaktsordningen, vart har kvinnorna egentligen tagit vägen", gråter den moderna Lysistratemannen och hans strejkande vänner ut i stockholmsnatten, och kvinnorna dansar ylande vidare med Tinderappar lysande i mörkret."

Detta är verkligen Willy Wonka-land de lux. Snälla någon säg att jag äntligen sover och att snart kommer att få vakna upp i en verklig värld. För jag börjar få svårt att finna något friskt i detta land och det som sker omkring mig...

(Expressen Debatt)

Det där tabut de hela tiden snackar om???

Citerar mig själv från ett tidigare inlägg: "Prata mer mens? Är det någon kroppsvätska vi pratar om på lektionerna i skolan så är det denna mens. Jösses - det är cykel framlänges och baklänges, det är skydd hit och dit med diverse demonstrationer. Hur mycket vätska en tampong tål, vilken binda är torrast - you name it. Allvar, lek och undervisning i ett - tror inte att någon elev längre finner det som "äckligt". Tror jag befinner mig på planeten mensurius där mens har blivit the hottest thing you can wear..."

Tala om att de där mensskrikarna har fått rundgång i systemet...

Och underskriften på artikeln i Exp.deb. - mensprovokatör... Hujedamej... Kommer vi få se en hel hop spermaprovokatörer nu också? Snälla Sverige...

Det är menskonst och mensböcker...

(SvT)
För mens är ju så infernaliskt roligt - tänk att få sitta och fnittra om det i TV och samtidigt få göra reklam för det i TV. Ja, läs toklandet för mer info om detta.

Vidare ska vi springa omkring och flasha tuttarna - och det är snippor...

GRATTIS SVERIGE - snippans år...

Ursäkta mig - men när har vi sprungit omkring i snoppsmycken, suttit i snoppmöbler eller suttit på kafé med väggarna fulla med snoppkonst...





(Alla bilder om "snippans år" från Metro Weekend)

Kön ska inte spela någon roll. Hudfärg ska inte spela någon roll. (Vilket det då inte gör för mig.) Men har kön och hudfärg på många många år spelat så stor roll som nu?

För när jag kom till Metro debatt...


Vi stirrar oss blinda på hudfärg och istället för att förklara hur historien förhåller sig så vill vi helst ha lite historierevisionism så att verkligheten ska passa i det rosa kuddrummet. Kan ju vara dumt att berätta för sitt barn om historien - hur den verkligen såg ut - om varför majoriteten cowboys är vita. Eller att ta reda på lite mer - till exempel att filmen Silverado har med mörka cowboys - innan vi skriver en debattartikel där vi skäller på att Lucky Luke är vit och att till och med hans häst är vit...

Enbart i Willy Wonka-land...

(AVFM)
Ja här gör vi reklam för det fiktiva medlet mot preventivmedelsfobi: "Och det är ju inte heller särskilt vanligt att svenska gubbar gör flickor gravida, då gubbarnas sexpartners i regel har sina fertila dagar bakom sig. Så vem är egentligen målgruppen för kampanjen? Vad ska åstadkommas, mer än att kräkas misandri över svenska män för något vi ej kan påverka? De makthavande ‘gubbarna’ som ska upplysas och påverkas finns i andra länder, dit RFSUs annonser inte når och där kampanjens mottagare saknar rösträtt. I Sverige gör kampanjen kanske rentav mer skada än nytta, då folk bara blir förbannade och tar avstånd när de drabbas av förolämpningar och ogrundade beskyllningar. Än en gång används utländska missförhållanden för att motivera manshat i Sverige."

Något annat som motiverar feministernas i deras kamp är det gigantiska lönegapet (som tas upp konstant) mellan kvinnor och män. Jaja män... Ja visst är det ett stort gap mellan direktörslöner och låt oss säga städerskelön. Yupp! Lika bra att visa på skillnaderna NÄR MAN TAR DE BÅDA YTTERLIGHETERNA... Visst kan jag tycka att en hel del direktörslöner är oproportionerligt höga och att det finns löner som i motsvarande grad är allt för låga. Men man kan ju inte ställa dessa yrken mot varandra.

Att det ska vara lika lön för lika arbete är det nog få som protesterar emot. Men sen? Utbildning ska till exempel löna sig och då kunna visa sig i att man har en högre lön. Ja, lärarlönerna bör klart höjas. Det som har visat sig när man studerat fler faktorer i det så kallade lönegapet är att det krymper avsevärt för: "Women with degrees earn three times as much as those without" OCH lägger vi till det att majoriteten av de som studerar på högskolor är kvinnor - kan vi då dra slutsatsen att fler kvinnor kommer att tjäna mer i framtiden? Jag tror det.

Men i detta land så vill man påskynda allt och tvinga fram saker så man letar efter grejer för att göra slika processer på onaturlig väg. Jag tror inte alls att det är bra. Jag tror att det kommer att bli en enorm baksmälla utav det här. Och när man kollar på inkomster - räknar man då med ALL befolkning i arbetsför ålder? För hur mycket tjänar de utslagna i vårt samhälle? Fakta säger då att nio av tio av dessa är män. Hur skulle detta påverka siffrorna tros...

I sociala livet spelar det ingen roll överhuvudtaget. För är man inte hipster så går varken trash...

(Metro)

...or class...

Okej - åter till inkomstdiskussionen. Att vi har flest män i toppen är inget konstigt - det har med normalfördelningskurvan att göra. En kurva som visar fördelningen av samband framgång och intelligens: 

Männen har en planare kurva och det gör att det finns fler toppmän än det finns toppkvinnor. När man ser kurvan ser det ut som om det inte skulle finnas någon kvinna i toppen eller i botten - men det finns det såklart - de är dock jämförelsevis fåtaliga och ger därmed inte utslag i mätvärden. Och det är detta toppen som feministerna vill jämna ut skillnaderna i - att det har med könsspecifika egenskaper i x,y, hjärnan och könshormoner att göra blundar de för. Könet var ju bara en social konstruktion - och tänk att ändå så ska det betyda så mycket (läs allt)...

Tittar vi däremot på den vänstra sidan - så har vi då flest utslagna män. Men finns det något intresse att jämna ut den sidan? No way liksom... Eller - det finns ju de som efterlyser att det även ska finnas urkorkade minions...

Och nu - it's like a Dream Theatre...
...on the backs of angels...

För övrigt tycker jag att ni ska läsa Affärsvärlden där Hakelius korar Årets Praktarsle + jämställdhetsfeministern som visar på feminismen i Sverige med bravur.

Så pekpinna mig hit och pekpinna mig dit...

(SvT-Opinion)

Ja, jag länkar så ni kan läsa texten från MR VUXEN. Banne mig trotsåldern inträder. Morötter ÄR bättre än piskor - sänk momsen på frukt istället så att det blir megamycket billigare så kanske folk lägger mer pengar på frukt istället för godis. För för dem som vill ha sitt godis - så köper man sitt godis - och kanske låter bli frukten istället om det blir en särskild sockerskatt. I det här läget är det nästan så att Fröken Tvärtom kör en godisfrukost...

...eller varför inte...

Seize the day...

Del triljoner om svensk feminism blir om när misandrimätaren slår sky high. Stay tuned...

Faith no More...
"Idén är att fylla Facebook med hårdrock och därmed bryta den monotona strömmen av selfies och sensationalism. Om du trycker "gilla" detta så får du en bokstav av mig och din uppgift blir och hitta en kompositör, artist eller band, med denna bokstav, som du lägger upp på din tidslinje tillsammans med denna text." F fick jag av söte systersonen - det uppenbara för mig borde väl varit Five Fingers Death Punch - men när har jag någonsin gjort den uppenbara? så Faith no More fick det bli...

Bara några timmar senare så kommer i mitt korsord - Låt med Fatih no More - 4 bokstäver - givetvis skulle det bli Epic. Denna kusliga Lilla Världen...

Lilla Världen...



Genusföräldrar...


(Expressen Debatt)

Det är ju för tusan i mig DE som har kön på hjärnan. När vi andra försöker se varje barn som unik individ som ska få odla sina egna intressen - så matar de bara på vidare vilka normer det är som gäller som de ska undvika. ÄR inte det att se könet istället för individen så säg???

Vad jag vill säga till dem?

Ja, det gäller svensk feminism också!

En debattartikel i Dagens Samhälle - nä, jag tänker inte länka. Det räcker med det som står ovan och följande kommentar...



Ja, för att få se äkta jämställdhet så läser vi jämställdhetsfeministern!
...eller boken "Pappa inte barnvakt". Tack och lov så är de flesta av verklighetens män motsatsen till tokfeministernas skeva bild.

Strålande recension och samtidigt en sågning av feminismen i Svensk Tidskrift.

Men trots allt sådant här så har vi i Sverige fortfarande män som gör allt - i den sanna svenska rådande konsensusens tjänst - för att få vara med i radfemsklubben...

(Aftonbladet Ledare)

SJÄLVKLART...

Vad säger fakta?


(Arbetet)

Ansiktsboken har då svaret???



...avd. riktad reklam??? Känns ju som att jag är deras målgrupp... NOT!

Jag har en fråga - och ja, jag är uppriktigt intresserad av ett svar. Hur får man svensk feminism att vara synonymt med jämställdhet? Vi har personer som kan sommarprata, twittra och instagramma om hur mycket de hatar alla män - och så blir de hyllade av våra styrande för sin insats för jämställdhet. Våra medier fylls med texter - den ena mer misandrisk än den andra - och dessa texter anses vara helt okej av konsensussverige. Motsvarande texter åt andra hållet skulle det utlysas skottpengar på.

Denna kullerbytte-o-ideologi. In genom dörren damp idag...

Grattis! Känns verkligen som att detta numret var avsett för mig...

Jag skulle vilja säga att allt sådant här - tjänar i syftet "kön som en social konstruktion" - den som vill underminera den normala medelklassens, särskilt de normala heterosexuella männens, identitet. (läs gärna Det Goda Samhället)

Bläddrar vidare i Pedagogiska Magasinet...

Det står: "Vi ska ha en jämställd skola." Ja, det säger jag självklart ja tack till. Men varför då detta ensidiga fokus på flickor? Sida upp och sida ner med samma ensidiga fokus enligt rådande feministisk konsensus. För visst är det som så att flickorna är de som halkar efter allt mer i skolan och visst är det som så att det är flickorna som i allt mindre grad läser vidare på våra högskolor...

Hur ser det ut på våra högskolor? Jo, majoriteten av de studerande är kvinnor. Trots det så väljer man alltså nu att satsa miljoner på att få fler kvinnliga professorer - alltså att främja "jämställdhet" till kvinnors fördel. Att då inte kunna dra slutsatsen att antalet kvinnliga professorer borde öka i framtiden. Jag skrev borde - för vi kan ju inte veta med säkerhet. Dessutom verkar systemet vi har nu med få säkra anställningar och postdocs utomlands ett par år tilltala kvinnor mindre. Så det går ju inte att säga säkert - men att vattna med jämställdhetspengar hjälper föga mot det dock...

Men, men - vi vill ju så gärna ha hittat en lösning på alla problem. Så det kan liksom inte få vara så att lösningen visade sig göra problemet ännu större...

Det snurrar rejält där...

(Illustrerad Vetenskap)

Tankeförmåga det!!!

Men att skylla på dålig tankeförmåga pga blodbrist...


(Illustrerad Vetenskap)

Sorry - den gubben går inte...

...även om klumpfot i vissa lägen är bättre...


(Illustrerad Vetenskap)

Att känna det som om man blivit trampad på...

- att bli avpolleterad direkt efter att man önskat grattis på födelsedagen
- ett antal telefonsamtal är visst också bara internetrelation
- en koll med de fyra som jag vet har varit gemensam vän med personen på alla tre forumen och också blivit avpolletterade. De hade inte märkt det. Så mycket för att jag var den enda som tagit det personligt. Säger en hel del om oss båda som personer hur man tolkar saker och ting. Det som känns mest: att personen fått ta del av min ofärdigställda barnbok. Den är en så stor del av mig. Men att jag är besviken - ja! Men det är för mig att jobba med. Besvikelser av olika slag dyker ju upp här i livet och det känns som att jag i och med detta nu till hundra procent kan lägga det bakom mig. 

Styrsel på tillvaron...

Vem styr vem???

(Ingångsvärden)

Fakebook!!! Nog för att Poes lag ibland kan gälla där - men de är ju tydliga med att det är FAKEbook. För i verkliga livet folk som på allvar lägger ord i mun på andra och därmed tillmäter andra åsikter de aldrig har yttrat...

Något mer som är tummen ner är den förgjordade identitetspolitiken. Kiplings "Den vite mannens börda" gäller i hög grad i detta land - Sverige är ett tydligt exempel på ett samhälle som tror på den vite mannens börda. Det skulle vara svårt att förstå svensk utrikes- eller migrationspolitik om man inte förstår det tankegods som Kipling beskrev i sin berömda dikt. Per capita är vi världsmästare på bistånd och vi är bäst i Västvärlden på att ta emot flyktingar. Båda sakerna motiverar våra politiker med att vi har en plikt att ta ansvar. Vidare ställer vi olika krav på hur andra nationer beter sig beroende på hur lika de är oss själva. Vi kritiserar Israel och USA hårdare än vi kritiserar Kina eller Thailand. Vi ställer krav på danskar och ungrare som vi aldrig skulle drömma om att ställa på palestinier. Den underliggande tanken kan knappast vara någon annan än den att vithet och europeisk kultur medför större krav på hur både nationer och enskilda ska bete sig.

Man stirrar på hudfärg. Delar in människokroppar i kategorier. Man återupprättar en hierarkisk färgskala. Vita och svarta. Samma gamla rastänkande återvänder, men nu uppklätt i antirasistisk språkdräkt. Det pågår en kamp mellan två läger av antirasister. Å ena sidan de som vill att vi går bortom hudfärg, bakgrund och härkomst och ser människan. Där man ser en gemensam mänsklighet bortom skillnaderna. Sedan finns de som vill att vi förstorar våra skillnader, och gör politik av att lyfta fram dem. De vill göra oss underordnade vår hudfärg trots att avsikten sägs vara den motsatta. Den enskilda människan fängslas i sin grupptillhörighet. Det är de senare som nu fått regeringens godkännande och skänkts legitimitet. Den fina antirasismen...

Detta gäller nu inte alla de som säger sig vara antirasister. Det är ju inte vad man väljer att kalla sig som är det viktiga - utan de gärningar man utför. Jag tycker bara att det är så fel att identitetspolitiken har kapat kampen mot rasism på detta vis. Men ett namn är som sagt inte det viktiga - så jag nöjer mig med att säga att jag är mot rasism. Gott så! Och inte vill jag på något sätt förringa de insatser de gör mot verklig rasism och för att hjälpa - som de hjälpinsatser som görs här i Europa med alla insamlingar och så. Tvärtom - vi måste kunna se till att förse de som tagit sig hit med det nödvändiga. Här kan jag inte låta bli att undra varför alla de frivilliga - som utan tanke på egen bekvämlighet, egen vinning eller förväntan på ryggdunkningar - varför de förbises i rapporteringen. Ja, ni vet de som i reella termer faktiskt försakar något av sin egen tillvaro. Dessa personer är jag stum av beundran för!!! Men faktum kvarstår att allt fokus nu är i stort set bara på de människor som tar sig till Europa, och vi glömmer alla de som ännu är kvar.

Tänk om det är som så att med de prioriteringar vi nu gör - där förhållandena i flyktinglägren blir allt mer ohållbara - att vi till stor del bidrar med att fler hellre spelar hasard med en smuggelbåt till Europa. De har flytt från döden - i flyktinglägren ser de en framtid som levande död - en rädsla att aldrig mer få leva. Och så kommer de hit där vi bjuder in med armbågen: ”Välkomna att söka asyl – om ni kan ta er hit”, lyder erbjudandet. Det ger flyktingsmugglare en marknad (rykten säger att vi i Sverige har arbete, bostad mm), utesluter de flyktingar som är för svaga för att klara resan och ökar behovet av livräddande insatser i Medelhavet.

Åter till de som är kvar - de flyktingar som är bortglömda - åtminstone av makthavare - sedan länge. I största hand handlar det om samhällets svaga samt kvinnor och barn. Kvinnor och barn först? Hej feminister - var är er röst för dessa kvinnor???

I flera år har FN:s hjälporgan i Mellanöstern skrikit efter donationer till sin verksamhet. Medlemsländernas bidrag har varit för små eller uteblivit, och FN har tvingats skära ner på det livsviktiga biståndet. Sverige väljer nu att ta av än mer från bidragsposten och lägga på asylposten. När hoppet om framtiden är ute om en framtid i eller nära sina hemländer så packar de väskan. Kriget i Syrien är nu inne på sitt femte år - det är en massiv förstörelse som har skett där. Inte bara världsarven vid Palmyra som det skrivits så mycket om - utan hela statens uppbyggnad av sjukhus, skolor, rättsväsende är ett minne blott. Varför hör vi så lite om det här? Vi är många som i dag begriper att läget är så desperat, att akuta förändringar av vilket slag som helst behövs.

Självklart tycker jag att det är det bra att vi hjälper de utsatta här och att hjälpbehovet fortsätter belysas. Och jag önskar att media kan fortsätta med detta - men med en vidare vinkel - så att den nya solidariteten vi nu ser kan sträcka sig hela vägen ner till Syrien också. För att hjälpa här och hjälpa där motsätter inte varandra. Vi måste göra både ock - på riktigt! Inget jäkla schack med att vänta in andras drag eller en tävlan i självgodhet. Konkret - både här och där - och det redan igår!!!

"Vi måste kunna se både långt borta och nära."

(Det Goda Samhället)

Debattklimatet om detta ämne är tröttsamt och irriterande. Det är ett evigt tuggande om samma saker hela tiden. Irritationen - folk som måste framhäva att en person som säger/gör korkade saker - i samma sammanhang också måste påpeka att denna person är förälder. Kan hända att personen är en dålig förälder - men personen kan lika gärna vara en helt underbar förälder. Okej, nu beror det också på handlingarnas allvarlighet i helvetesskalan. Men jag tycker ändå inte att det finns någon som helst vits med att försöka få det till att personen är en dålig förälder för att man själv inte delar någons åsikt.

Irritationen - kändisar som igenom något abrakadabra blivit politiska experter - när de inte främst anses vara de duktiga underhållare de är - utan används som medel i massmediala desinformationskampanjer samt alla människor som måste dela dessa kändisars uppenbarligen haltande slutsatser - vare sig det handlar om att hjälp på plats bara handlar om filtar och är som att kasta pengar i sjön eller bristande ekonommatematisk förmåga i syfte att försöka vinna mark i frågor. Jag är fullkomligt övertygad att de vill väl. Men vem som helst som tänker och läser lite grann kan hitta VAD det är som görs på plats och vem som helst med lite skalle bakom kan lätt se att ekonomiräkningen inte stämmer - att det är så mycket mer som måste tillkomma. Men vet ni vad - just de där siffrorna spelar inte mig någon som helst roll. Det är inte ett aktiebolag - det är människor och människoliv det handlar om! Irritationen är för mig att man försöker dölja sanningen med faktiska kostnader. Jag tror vi är många som faktiskt är beredda att försaka en del - men att vi också vill veta det. Inte med uppenbart dåliga räkneexempel...

Vi pratar alltid om att dessa personer skulle hjälpa "di dära" att växa. Tänk - jag tror faktiskt att det är så - att de agerar kontraproduktivt. För när människor ser i tidningar om enorma besparingar i välfärden som skola och vård. Ex. som att antalet personer i utanförskap i Sverige ökar. Det är länge sedan en hemlös, trasig och alkoholiserad svenne gav höga poäng i godhetsligan. OCH att operationer får orimliga väntetider pga personalbrist då sjukhusen inte har råd att anställa fler. Många människor är tillräckligt smarta så de kan lägga ihop ett plus ett och få det till två. Med det menar jag att de kan sätta sambanden med detta och invandringsuttalanden som "immigrationsvinster" och "vi har råd". Men hur ska svenska folket förhålla sig - flyktingdebatten har kapats av två läger: på ena sidan finns kampanjande journalister och på andra sidan så kallade ”alternativa kanaler”, där gnäll och konspirationsteorier flödar. Båda sidor bekämpar varandra. Ingen letar efter vägen framåt. Människor gillar inte att bli förda bakom ljuset - och när det går upp för dem att det är det de blir så börjar de med all säkerhet fundera på varför det trixas med dessa siffror med en egen slutsats att verklighetens siffror skulle vara långt värre än de i verkligheten är. Då drar de i nödbromsen och trycker på nödstopp. Och då vet vi alla vilket parti det är...

Den största irritationen - och ilskan - över skrämselpropagandareklam. Vad hände med respekt för "Ingen reklam, tack!"? Ja, sista meningen var en passus. Men det dimper alltså ner en jäkla pamflett från det snabbast växande partiet där de berättar vad sjuklövern - bara detta jäkla ord ¤%#"^^?%¤# - planerar att göra med bostäder som finns på min ort för nyanlända. Detta i en sablans uppräkning i punktform - med avslutning att det finns ännu mer på blablabla.com....

So what? Är det någon form av skräckpropaganda ni försöker beskriva? Bostäder behövs!!! Migrationsverket har precis gått ut med att de sänker kravet till 3,3 kvadratmeter per person. Om jag var ljusår från detta parti innan - blev jag nu flera universum ifrån. Svartmåla andra istället för att komma med konkreta förslag själva. Blrgh!!!

Men se - det här är en sak sak! För att jag inte gillar detta partiet - gillar ju inte motsvarande åt andra hållet heller - betyder INTE att jag inte kan tycka bra om personerna som röstar för dessa partier. Partitillhörigheten gör inte människan. Även om SD inte är för mig - anser jag inte partiet vara världens pariaskräck - en persons partitillhörighet inte avgörande för dens inneboende egenskaper. Och personerna i dessa partier är lika blandade som personerna i alla andra partier. Knappast någon som håller med om allt i ett partiprogram. Miljöpartiet har en hel del vettiga synpunkter - men av de muppar som på senaste tiden har fått ordet har bara det helt stolliga kommit fram. Och så har vi då världens klokaste Utas - som är miljöpartist. Nä jag värderar människor efter vad de gör och säger - inte någon övergripande tillhörighet.

Och det här med att det finns de som säger att det luktar för att någon samspråkat med någon av "fel"parti? Så dumt!!! Nu vet inte jag partitillhörigheten på mina elevers föräldrar - som om det skulle spela någon roll - men för att hårddra det: hur ses det då med föräldramöte när dessa föräldrar är med, eller tänk utvecklingssamtalen? Bo Rothsteins säger det så bra: "Att bara tala med dem som tycker som en själv är generalreceptet för att bli riktigt dum i huvudet". Så på förekommen anledning - Man kan lära av alla. För vem är jag att avfärda min nästa?

(Niklas Lewenhard Gren)

Vi måste lyssna på varandra och vi måste konkret ta itu med de utmaningar som står inför dörren. Vi måste släppa tanken på att vi lever i ett Willy Wonka-land...


(Metro)

Se bara på den alltid rådande konsensusen kring behovet av nya bostäder, av förtätning och av snabbare tillståndsprocesser. Det är märkligt det där, när branschfolk, intresseorganisationer och politiker av alla färger träffas så är de alltid så rörande överens, men när det kommer till konkret handling händer ytterst lite.

Att de inblandade parterna är överens om att det behöver byggas fler bostäder är naturligtvis positivt. Mer bekymmersamt är att de också tycks vara överens om att de som bor i dessa nya bostäder inte skall ha rätt att välja hur de skall transportera sig. Att privatbilismen är någonting ont är nämligen ett axiom som alla dessa diskussioner utgår ifrån, trots att medborgarna verkar tycka annorlunda.

Det påstås exempelvis ofta att färre och färre skaffar bil. Det är inte sant, tvärtom ökar bilägandet, både i absoluta tal och per capita. Sant är dock att varje enskild bil rullar färre mil om året, men det beror dels på att många familjer väljer att skaffa flera bilar, dels att man föredrar att välja trafikslag efter sammanhang. Men som med så mycket annat så tolkar de siffror och liknande som jag tolkar hieroglyfer....

Men det handlar väl om att om vi tror att bilkörandet minskar så behöver vi inte titta över andra - miljövänligare alternativ - för dem har ju folk upptäckt ändå. Alla kan ju alltid ta tuben. Bil ÄR en stor nödvändighet för många utanför storstäderna. Har man tur så går en buss till arbetet annars varannan timme. Eller om man har barn som ska lämnas och hämtas på förskolan - genom att ta bilen kan det vara som så att man då får två timmar mer med sina barn.

Att man vill se miljövänligt är förståeligt - men enligt mig så kommer man längre med morötter än med piska. Tycker man att det är för mycket bilar på gatorna inne i stan - ja, då ser man till att det finns parkeringshus som inte kostar multum. Vill man att folk ska ta cykeln - då ser man till att cykelvägar finns och är säkra (alltså inte ligger mitt i trafikerade farleder). Vill man att folk ska åka tåg så ser man till att tågen fungerar - inte att man var och varannan dag får läsa om timsförseningar. Vill man att folk ska åka kollektivt ja då ser man till att göra det attraktivare - ökad turtäthet, minskat strul och billigare. INTE att dra in på turer och höja priserna. Poängen är alltså att man gör alternativen attraktivare - inte att öka på kostnaderna för övriga. För det fungerar som med tobaksvaror - folk slutar inte för att priserna höjs, då drar de istället ner på något annat. Dessutom: ju flera piskor - desto mer fiffel...

(SvD)

Det var det här med vishet...

”Det förefaller som om ingen av oss vet något verkligt värdefullt, men han tror att han vet det utan att veta det, under det att jag varken veta det eller inbillar mig veta det.” (Sokrates)

Skolan...

(SvT Opinion)

Då är det gott att veta att det FINNS lärarstudenter som om alla blivande lärare skulle vara som Isak skulle skolans framtid te sig ljus...



...även om lärarutbildningen gör sitt för att hålla ner nivån...

Hisnande hårresande...

(SvT)

...magstarkt...

Hjärnstarkt - att bryta känslosåsen - alltså när man går in i en känsla av overklighet och känner sig som i en bubbla. Allt blir skrämmande, läskigt, hotfullt. Man blir handlingsförlamad, känner sig observerad och får stark ångest. Som att man både kan vilja leva och dö samtidigt. Eller att en människa kan göra en ledsen fast den inte är ond. Ofta startar känslostormarna med en grundkänsla: man blir ledsen för något, så byts det till irritation och sen blir det sorg, sen skam och till slut bara virrvarr av känslor. Jag kan mycket väl förstå att det är svårt för omgivningen att bemöta det. De uppfattar kanske bara den tionde känslan, medan man själv har gått igenom många. För mig handlar det om att stå upp för mig själv och i det läget faktiskt kunna säga - trots att det egentligen strålar ut från hela mig - att i dag är ingen bra dag. So handle with care...

Vem än författaren till den texten är - bara så stor kärlek till texten. I vanliga fall att bara kopiera en text så här - men det var ju uppmaningen. OCH dessutom så är texten så bejakande vackert skriven. Att vi människor är beroende av varandra och av gemenskap...

Welcome to the family...

För övrigt tycker jag ni ska läsa Margit Richert: Glädjen i att få dela en kebabtårta ""Duger det här?", frågar vi vår omgivning - indirekt genom en lunchbild på social medier, mer direkt när vi serverar familjen en egenhändigt dekorerad kebabtårta. Men frågan som egentligen pockar på svar är mer komplex och långt mer grundläggande än så: älskar ni mig?"

Oh, ja! Min kärlek rostar aldrig...



...inte till lakrits heller...

...eller till choklad...



Vilket då det var en hel del av i tårtan jag gjorde till en superduperväns 40-årsdag.

...ja nog skreks det i Metro Debatt...

-----------------------------------------------------

Jag tänker inte dölja mina bröst bara för att du blir kåt

Om en kvinna tar av sig tröjan eller slöjan i sammanhang där det är oproblematiskt för en man att göra det - är det förargande då? Det undrar Jenny Wenhammar.

Jag blev åtalad för att barbröstad ha framfört ett budskap skrivet på min kropp under en demonstration mot Pegida i Malmö. Jag friades eftersom rätten insåg att uttrycksfriheten står över rätten att förargas, och som femen-aktivist tar jag mig rätten att använda min kropp som ett politiskt verktyg och budskap, i trots mot bedömning av kvinnokroppar som sexobjekt.

“Vi gör skillnad på kvinnor och män år 2015”, menar åklagaren. 

Detta trots att det strider mot regeringsformen där det står att alla ska vara lika inför lagen oavsett kön, etnicitet eller sexualitet. 

Det är förargande för mig att det finns en idé om att det skulle vara ok att behandla mig annorlunda på grund av min kropp och mitt kön. För mig är det lika förargelseväckande att tänka på hur icke-män exkluderas från rättigheter till frihet, som det är att tänka på hur icke-vita nekas rättigheter till frihet. Att som Rosa Parks sätta sig i bussen där endast vita fick sitta, eller att som jag vara barbröstad där enbart män får vara barbröstade, är handlingar för rätt till samma frihet oavsett kropp.

Kvinnokönet regleras inom alla patriarkala religioner och har under lång tid tillhört fadern tills flickan/kvinnan gavs bort som en ägodel vid altaret, till sin blivande make. Innan 1964 sågs till exempel inte våldtäkt inom äktenskapet som brottsligt, för kvinnan tillhörde mannen. Vi kvinnor har sedan stärkt våra positioner och i dag är vi myndiga juridiska personer som får rösta, bestämma över våra egna inkomster och har rätt till våra egna ägodelar och tankar. Men har rätten till våra kroppar glömts kvar på 1900-talet? Vad hände med inställningen till kroppen som fri och naturlig, som jag växte upp med?

Är den tidigare synen på kvinnan som mannens ägodel anledningen till att våra kroppars frihet återkommande ifrågasätts? Vi kvinnor är varken statens eller männens ägodelar. Oavsett religion. Juridiken ska spegla vårt moderna jämställda samhälle och inte cementera patriarkala värderingar i praxis. Alla bröst ska vara lika inför lagen oavsett kropp; allt annat är sexistisk trans- och könsdiskriminering. Sedlighetspoliser, nej tack. Tänket att våra kroppar ska regleras är förtryck på en skala som innefattar upprördhet över otäckt hår, våldtäktsoffers kjollängd, ammande mödrar... och åtal mot mina bara bröst.

Det handlar inte om att alla ska slänga tröjan eller slöjan. Det handlar om min rätt till hela min kropp oavsett hur du uppfattar den.

• Nej, bröst och penis är inte samma sak. Det är bröst vi diskuterar, inte könsorgan. Vi matar inte barn med snoppen och vi kissar inte ur bröstvårtan.

• Nej, kvinnors bröst är inte mer sexuellt laddade än mäns bröst. Det är en vanföreställning som män som är heterosexuella behöver vakna upp ur.

• Nej, män som blir sexuellt upphetsade av kvinnors bröst, får inte använda det som argument för att ta för sig av våra kroppar.

Friheten att kunna röra sig fritt i sin kropp utan att arresteras eller antastas, i sol, vind och vatten, är väldigt skön - eller hur män? Släpp brösten loss, det är patriarkatets höst.
---------------------------------------
(Metro 20150907)

Och här är du igen - springer runt utan tröja och visar tuttarna... 

Ptja... Vad säger fakta?

Canadian attitudes toward female topless behaviour: a national survey (Fischtein et al 2005), frågade 1470 vuxna kanadensare i ett representativt urval: "Significantly more women than men thought it should be illegal for women to go topless on city streets (----) Significantly more women than men thouht it should be illegal for women to go topless in public parks (----) Once again, women more so than men thougt it should be illegal for women to go topless at public beaches (----) for all Three topless contexts, females were decidedly more likely than males to respond that topless behaviour should be illegal. Intrestingly, even most males were disapproving of female toplessness on the streets or in parks."

                                                 (----)

"Milhausen and Herold (1999) suggested that women are more judgmental of women's sexual behaviour than are men. This may explain why women were found to be less accepting of female topless behaviour being legal. Women may feel that if some women go topless then this would put pressure on all women to go topless. There may also be a jealousy element on the part of some women. Additionally, some women in the Australia study were concerned that topless women were more likely to sexually arouse men and that this would lead to an increase in sexual assaults (Herold et al., 1994; 1995). A similar sentiment could be influencing the views of women in our study." (BioMed)

Låter fullständigt logiskt. Vem talar om för Jenny att hon borde riktat sig mer till kvinnor med sin debattartikel...

Och vad säger Fröken Missnöjd? Jo...

För att inte kvinnobröst ska vara något särskilt gör hon stor SAK av just kvinnobröst. Om man inte tycker att det är något speciellt med kvinnobröst varför då skriva meddelande över dem. Hmm...

Så de män som finner kvinnors bröst sexuellt upphetsande lider av en vanföreställning? Eller menar hon att kvinnor hemligen blir alldeles till sig om de ser en barbröstad man på stan? Nej kvinnors bröst är inte mer upphetsande än mäns. JAG som heterosexuell tjej köper det...

Avsexualisera brösten - det är ju så dumt så att till och med atomuret stannar. Ja, det är vad jag tycker. Bara jösses hur är det ställt där med hennes preferenser? Stackare...

Generellt sett så tror att en del i det allmänna ståhejet att visa tuttarna försvann när det var mode att gå topless på stranden. Och så blev bröst mer bara "ja ha" och tjejerna tog på sig överdel igen... 

Det finns de som har sämre stil än baddräktsbruden... Helt klart. Fast baddräktsbruden gör det för att få sexuell uppmärksamhet dock. Femendonnan gör det av motsatt anledning. Att flasha sig är att dra till sig uppmärksamhet oavsett i vilket syfte man gör det - kork båda två...

Mer kork...

(Metro 20150910)
Ja, Fi gör vad de kan... Nu är Fi desperata. Rösta på dårskaperiet och få ligga eller? Är det det som kallas förnedringssex??? 

Hur är det ställt där egentligen?

Nu blev lilla liggtipset anmält - helt rätt tycker jag. Men om den är kränkande???

För övrigt anser jag ni ska läsa Susanna Varis om feministiskt snubbleri över sina egna fötter när det ska till att ges ett perspektiv på att män också utsätts...

Ja för övrigt samma feminist som skrev om "if I were a girl"...

...que...
Jo, jag blev som ett enda que - att fria skolvalet skulle ÖKA segragationen. Que???

Många är de berättelser om att det fria skolvalet för dem betytt att de fått gå i den skola som de själva ville - inte den som låg närmast. Att kunna välja - och att kunna välja bort. Den som inser att den har ett val faller inte lika lätt offer för andra människors val. Denna rätt att få välja sin framtid är särskilt viktig för barn från familjer med sämre förutsättningar. Barn vars föräldrar inte har råd att bosätta sig i attraktiva bostadsområden som angränsar till de mest populära skolorna. För dessa barn, som inte sällan bor i segregerade områden, är det fria skolvalet avgörande.

Se storstäderna där områden är tydligt klassegregerade. Hur ska man då kunna bryta detta om man inte får välja? Jo - hör och häpna - ansvarig lyfter en väg om att tillämpa lottning snarare än att ha vanlig kö till skolorna. Det är ett förslag som säger väldigt mycket om den svenska mentaliteten: För att komma åt den segregation som närhetsprincipen skapar, föreslås mer slump i stället för större möjlighet att genom hårt arbete få gå på den skola man vill. "Samhället måste finnas även för de barn vars föräldrar inte gör aktiva val. Vi kan ju inte tolerera en skola som ger sämre livschanser till barn bara för att de är födda i en familj där föräldrar inte gör aktiva val. Det vore ju inte klokt", menar ansvarig. Som att lottning är klokt. Jo, tjena...

Däremot är då tydligen ett antagningssystem baserade på betyg ett lotteri av ondo. Hur man kommit till denna slutsats kan jag för mitt liv inte begripa. Att ta bort det fria valet - vilka barn är det de vill offra på den sociala ingenjörskonstens altare? Vilka flitiga, ambitiösa elever ska få en ny roll i sina liv, den som ansvarig för sina mindre motiverade kompisars utbildning? Att begränsa skolvalet straffar de elever som har störst nytta av det – de som inte har råd att bo på de fina adresserna. Vare sig skolan eller samhället blir bättre av att vi tvingar tillbaka dem till de sämre områdena. Att få välja skola är för dessa barn skillnaden mellan att stanna kvar i de lägre samhällsklasserna eller påbörja resan till en ny.

Att ge alla möjligheten till en förändring - inte "alla ska med". Visst ska strävan vara att alla elever ska uppnå godkänt i alla ämnen - men det betyder inte att vi ska sänka gränserna för att denna strävan ska uppfyllas för att skolan ska slippa en bock i kanten. I den här diskussionen så anser jag till ganska så stor del att betyget F är en styggelse. Visst - det finns lägen där underkänt är befogat. Men när det felar i ETT av kriterierna, bara lite lite lite. Hur mycket tid lägger vi inte på att se till att få upp en sådan elev till E - istället för att framförallt utveckla elevens bra sidor. Nu fokuseras det för mycket på det negativa.

Om man skulle titta på vart och ett av ämnena så finns det kunskapskrav som är av stor vikt och de som definitivt är av samma vikt. För att eleven ska kunna läsa en text i svenska - det är av högsta vikt. Jag anser att man ska se över dessa kunskapskrav - de som är viktiga de ska inte få ruckas på neråt för parollen "alla ska med". Däremot de andra skulle kunna vara undernivåer som mer ger en hjälp och vägledning i själva graderingen av betygssättandet.

"Alla ska med!" - Visst är det vackert!? Men ibland så ser faktiskt inte verkligheten ut så. Och för att då slippa bocken i kanten så kanske ribban sänks för hela klassen? Enligt Pisa har även de bästa svenska eleverna blivit sämre, vilket tyder på att kraven ute i klassrummen har sänkts. Att lägga ribban lågt är ett stort svek mot de elever som inte får spänna sin båge. Om fördumningen sker på bred front har vi dessutom skapat ett samhällsproblem.

Eller så springer vi lärare benen av oss för att dra en elev över till E-markeringen. I en skola med begränsade resurser duger det inte att oproportionerligt stort fokus läggs på att baxa elever från betyget F till E. Visst - vi måste ge alla elever möjligheter - men någonstans måste också tiden kunna prioriteras. Som till exempel att vi har för lite mattetimmar i skolan. Att inte öka antal mattetimmar är att svika eleverna.

Vilket då leder in på nästa problem - det saknas mattelärare. Men när ingenjörer tjänar 20.000 mer så gör det sig inte lättare direkt att få fler att söka läraryrket. För mig är inte pengarna det viktiga - det är att få möjlighet att prestera ett bra jobb inom ramen av den arbetstid vi har. Alltså inte 60-70 h per vecka. Det gör sig inte - inte för någon. Måste vara slut på pappersvändande in absurdum.

Passus om lärare: glädjen när en vän och kollega, tillika en av världens bästa SO-lärare (nej, jag överdriver inte) bestämt sig för att efter några år utanför skolan återvända till undervisningens sköna konst. Och han kommer tillbaka till min skola. Yey!!!

Åter till matematiken: Övar man på något så blir de flesta bättre och blir man bättre och förstår så brukar det i regel också bli roligare. Forskare har slått fast att mer tid för undervisning och mer tid för att öva sig gör att man blir bättre i matematik. Jämför man antalet timmar som lärare undervisar åttondeklassare i matematik är Sverige i absoluta botten. Våra elever får 97 timmar per år, minst av alla länder som är med i studien. Jämfört med exempelvis elever i Taiwan som får 166 timmar, i USA som får 157 timmar och i Singapore som får 138.

Att öka antalet matematik för våra barns skull. Jag säger inte att vi måste producera enbart små mattegenier, att alla ska behöva bli superbra i matte eller att alla ens ska behöva älska matte. Men fler behöver bli bättre! Vi kommer även i framtiden att behöva konstnärer, kreatörer, entreprenörer, fotbollsspelare, brandmän och andra som inte måste rabbla matematiska formler i sömnen. Det ena motsäger inte det andra. Men som skolan ser ut nu så är det som om vi alla ska vandra medelmåttans väg???

Men visst är vi bra på IT? Det måste vi ju vara så mycket tid som barn spenderar med diverse olika digitala medier. Eh häpp! Nytt bakslag och PISA-bakläxa...

Det verkar alltså som att PISA visar att läsning, inte dataspel och surfande, ger högre kunskapsresultat. Gooosh...

- Andel elever som uppger att de spenderar mer än 6h varje vardag på internet: Sverige: 13.2%   Schweiz: 4,6%   Finland: 4,1%   Korea: 0,6%

- Poäng i digital läsning: Singapore: 567   Korea: 555   Hong kong: 550   Japan: 545   Kanada: 532   Shanghai: 531   Sverige: 498

- Andel elever som spenderar mer än 4h på internet under helgdagar: Sverige: 44%   OECD: 30%   Japan: 23%   Shanghai: 20%   Korea: 14%

Och det riktigt förundrande resultatet: Elever som spenderar mycket tid på internet tenderar i högre utsträckning att komma försent till lektioner och skolka. You don't say...

- Andel elever som inte använder internet under en normal skoldag: Shanghai: 75%   Korea: 68%   Japan: 62%   Singapore: 52%   Sverige: 16%   Signifikant är att i Korea, ett av de högst presterande länderna i PISA, har andelen elever som använder dator i skolan drastiskt minskat mellan 2009 och 2012.

Svenska elevers läsförståelse, digital och överlag, har försämrats mellan 2009 och 2012:

Och tänka sig, 80.4% av resultaten i digital läsförståelse kan förklaras av analog läsförståelse. Läsa en bok kanske...

De allra högst presterande kunskapsnationerna använder i mindre utsträckning IT i undervisningen:

Elever som använder datorer oftare presterar sämre i digital läsförståelse, oavsett om de pluggar eller nöjessurfar:

Elever som inte använder datorer på matematiklektionerna når högst kunskapsresultat i matematik.



OECD visar vidare att när länder satsar på fler datorer i skolan sjunker kunskapsresultaten i matematik:

- Mer IT i skolan, mer IT i skolan, mer IT i skolan, mer IT i skolan
- Men undersökningar visar ju att...
- MER IT I SKOLAN!!!!!

OECD-studien visar alltså att det finns inte ETT enda land där internetanvändningen i skolan är hög vars elevers kunskapsresultat har förbättrats. Ha ha ha... En hel studie för detta. De kunde bara frågat mig...

Men de har väl frågat Södertörns Högskola istället. Mer normkritik och mer genuspedagogik åt folket liksom. Gärna då i kombination med IT och en mensutställning eller så... Konstigt (eller skandal som Toklandet säger) att inte Södertörns Högskola toppar listan över världens bästa universitet...

På tal om menskonst... 
"Menskonst förbättrar världen" (SvT-Opinion) - nä, jag vägrar länka. Vidare: ”Aktivism, konst och att använda mensblod handlar om en normalisering av något naturligt”.  Visst är det naturligt! Ja, men det betyder inte att vi behöver MÅLA med det. Brukar inte måla med blod överhuvudtaget... "Mensblodskonstnärer vill att mensblod värderas på samma villkor som annat blod." Hallå!!!! Sen när började annat blod innehålla icke-befruktat ägg och slemhinnor? Frågar åt en kompis...

Tala om en aktivism där utövarna förlöjligar sig själva och samtidigt kräver att bli tagna på allvar. En man som gör spermakonst skulle automatiskt klassas som en äcklig idiot men när en kvinna gör menskonst ska hon hyllas. Som vore det en förmildrande omständighet att vara kvinna...

Det finns människor som verkligen kämpar med den här frågan, som gör allt i sin makt och mer därtill för att kvinnors lidande ska minska. Vi har till exempel indierna som inte stod ut med att se sin fru och sina systrar smussla med smutsiga trasor och tidningspapper för att bindor var för dyrt - så han uppfann en enkel maskin som möjliggör för kvinnor att själva tillverka billiga och bra mensskydd. 

En annan smart uppfinning är menskoppen, en silikonbehållare som används som mensskydd om och om igen i upp till tio år. Organisationen Ruby cup ser till att för varje ”kopp” de säljer i väst distribuera en till flickor i bland annat Kenya så att deras mens inte ska hindra dem från att gå i skolan. Det är närmast tragiskt att dessa hängivna människor ska behöva dela scen med regelrätta pajasar. 

Jag som är för otjock för att ha mens känner mig exkluderad att jag inte kan vara med och måla menskonst. KRÄNKT!!!!
- NOT!!!!!

Slutligen så anser de att vi som tycker att de håller på med pajaskonster påminner om patriarkalt hedersförtryck. Tack och god natt! Ridå... 

Mycket spridda tankar här inne i dag. Spridda tankar har även Trollans tankar:
"Vi har ett överflöd av godhetsapostlar i Sverige bland media, kändisar (a,b och c varianter). Någon skrev någonstans att ”godhet” idag ses som invektiv. Vi har också idag ett antal människor i Sverige som reser ner till länder där de ger humanitär hjälp. Man kan hitta någon notis om dem i någon lokaltidning. Det är sällan de hamnar på de stora drakarna eller på Public service. Kanske av eget val? Kanske är det effektivare idag att gå ut lokalt för att be om hjälp då allt blir fel om man använder media? Kan deras hjälp stjälpa snarara än hjälpa? De samlar in saker och riskerar ibland sina egna liv genom att åka på plats för att ge hjälp. Dessa människor är jag personligen mer intresserad av att höra av än att läsa ännu ett inlägg från dessa kändisar som tycker att godhet handlar om att på bästa sätt förringa andra människor."

För fakta är att merparten av alla syriska flyktingar befinner sig i underfinansierade flyktingläger, det är där den stora insatsen behövs. Den riktigt stora katastrofen drabbar det stora flertalet som vi inte ser, de barnfamiljer som i jordanska läger fått mindre matransoner. Det belopp Sverige lägger på att hjälpa på plats är bara en bråkdel på det vi lägger på immigration. Detta inte bara trots att en krona i närområdet hjälper betydligt fler än en krona i Sverige. Detta därtill i ett läge då situationen i närområdet börjar bli direkt desperat. På grund av bristande medel halverar nu FN mathjälp till Syrienflyktingar. 

Ja, vi måste hjälpa de som tar sig hit - men faktum kvarstår - att pengarna skulle göra mer nytta i närområdet. På något sätt måste vi kunna göra både ock (som jag skrivit så många gånger tidigare, senast "take the time just to listen", därifrån kan du sen länka dig bakåt till övriga inlägg) - på riktigt - samt att göra prioriteringar med våra medel. Inga demonstrationer, värdegrundsdokument, känsloladdade tal eller hashtagskampanjer i världen kommer att ändra på den saken att de som blir mest lidande av de prioriteringar vi just nu är alla de miljoner flyktingar i närområdet. Insamlingarna för de som kommit till Europa är behjärtansvärda - inte tu tal om annat - men varför uteblir uppmärksamheten för de som hjälpinsatser på plats?

Det här med medmänsklighet. Vi läser Sanna Rayman om en elit som är chockad över att både medmänsklighet och SD växer. Tänk om de som väljer SD också är medkännande medmänniskor? Gud, vad gör vi då? Nä, det ryms inte i åsiktskorridoren...

Visst - man kan säga vad som helst inom lagens råmärken. Och visst måste man räkna med att bli motsagd och få sina argument synade. Men frågan är om man också måste finna sig i att få sin person – inte sin åsikt – dragen i smutsen. Det är detta som personer som rör sig utanför åsiktskorridorerna riskerar.

Demoskop har undersökt hur det står till med den svenska talträngdheten. Frågorna i undersökningen gällde i vilken mån man känner att man kan tala uppriktigt om sina åsikter med familj/vänner, arbetskamrater respektive personer man inte känner särskilt väl. Det är den sista kategorin som ur ett korridorperspektiv är den intressanta. I rapporten konstateras att personer som definierar sig som vänster är mer benägna att tala öppet än de som betraktar sig som höger. Det skulle kunna tolkas som att kommunister och socialdemokrater är modigare än både nationalister och liberaler. Eller som att vi har ett samhällsklimat där vänster- åsikter är mer accepterade än höger­dito. Kanske för att komockor som slungas från vänster upplevs av dyng­- ­hivarna själva som om de kastas ned­ifrån och upp. En som vet detta bättre än många andra är SvD:s Gudmundson. I Sveriges Radio har han blivit kallad saker som ingen inom bolaget skulle få för sig att säga om vänsterdebattörer...

Då kan man fråga sig vad godhetsapostlarna inom åsiktskorridoren nu har att säga om det som det i flera olika media har berättats - om hur ensamkommande barn övertygas om att smita från myndighetspersoner innan de hinner registreras. Vad som händer efter det att de har försvunnit kan man naturligtvis bara spekulera i. Det är dock inte okänt att flyktingar utan uppehållstillstånd har dykt upp som låglöneslavar runt om på arbetsplatser där de utnyttjas lönemässigt. Bland annat restaurangbranschen har sådant uppdagats i vid olika razzior och kontroller som ibland genomförs.

Totalt vidriga sexslavs-lika förhållanden har uppdagats. Vidare kan man också spekulera i om de hitkomna kan ha hamnat i klorna på jihadister som faktiskt redan finns här. Ursäkta mig men jag har jäkligt svårt att se humanismen i att folk försvinner från myndighetens radar för att eventuellt utnyttjas på olika sätt - det ena värre än det andra. Vad anser godhetsapostlarna om detta? Jo, jag är faktiskt genuint intresserad av deras innersta tankar om detta. För de facto - som Cattasbubbla säger: "Vi klarar mottagandet (----) ...men vad innebär det egentligen? Att vi klarar av att släppa in folk och låta dom vara i Sverige eller att vi klarar av att ta hand om dom och ge dom det dom behöver?" Det brister rejält i hur vi klarar omhändertagandet!

Borde vi inte kunna få mer för pengarna???



Någon tar dina pengar varje månad. En tredjedel sker helt öppet. Men nästan lika mycket tas från din arbetsgivare utan att du märker det. När du går till affären och ska handla, är det någon där igen som tvingar handlaren att ta extra betalt. Och vill du göra något särskilt roligt kan du räkna med att en extra peng tas in av den ansiktslöse inkasseraren.

För länge sedan insåg politikerna att folket skulle bli arga om de märkte hur mycket pengar de tog in i skatt. Därför dolde de "arbetsgivaravgifter" och "sociala avgifter" för de anställda och tog pengarna direkt från arbetsgivaren. Smidigt för politikerna, som har höjt skatterna kontinuerligt sedan dess.

Jo, visst sänktes skatterna lite grann. Men nu är det spikrakt upp igen. Skattehöjningar verkar ha ett egenvärde. Nu argumenterar de inte ens. Likt zombies smyger de nu igenom skattehöjningar. Särskilt pikant är det att de nu slopar skatteavdraget för att ge till välgörenhet. Nu när världen är i större behov än någonsin. Bara hur tänkte de nu???

Det här med att vi inte ser hur mycket skatt som egentligen tas ifrån oss varje månad gör att vi gnetar på för den slant vi får behålla. Goa staten låter ju oss trots allt behålla nästan hälften av våra pengar!

Jag är inte emot skatter - inte alls. Det är storleken i skatterna som jag har svårt för och att vi inte då får tillbaka tillnärmelsevis det vi betalar i skatt. För jag anser inte att våra gemensamma medel ska gå till saker som miljonfallskärmar och denna evinnerliga genustjosansvejsan. Skattemedel borde öronmärkas för vård, skola, omsorg, rättsväsende, försvar och att kunna hjälpa. För man kan faktiskt fråga sig varför vi har nedskärningar i landet när vi har världens högsta skattetryck och världens mest skattemoraliska befolkning...

Och våra pensionärer? Är det inte märkligt att de betalar skatt för det de redan har arbetat in och skattat av? Har inte de redan gjort sitt till skatteladan? Varför ska de göra det gånger två? Vi har en stor del fattigpensionärer som lever på existensminimum. Som kanske även måste uppbära vissa bidrag - till vilken nytta är det att man plockar skatt från deras pensioner?

Om våra skattepengar skulle hanteras med större aktsamhet så kan nyttan gagna medlen. Men häftigt att betala skatt? *hutter* Nej, det är inte alls häftigt att betala skatt! Det är faktiskt rätt trist att se halva sin inkomst försvinna bort i skatter. Och är folk dessutom inte nöjda med vad pengarna går till är jag tämligen övertygad om att människor då blir benägna att gå ganska långt för att undvika skatter - som genom ex. fiffel, mygel och fusk. Fusk med skatter är någonting som inte alls bör ses med blida ögon av liberaler. Tvärtom – om vi förutsätter ett givet skatteuttag och någon fuskar, innebär det att de som följer reglerna måste betala än mer. Och naturligtvis finns större skäl att fuska ju högre skatter vi har.

Pengar, pengars värde, inflation och upplevelser av det...

(SvD)

Hur vi upplever saker. Vissa saker är vedertagen sanning - andra är upplevelser och andra är till och med rena fantasier. Som jag minns det sorterades fantasin för sig, när jag växte upp. Den fanns där, i alla former från dagdrömmeri till färgglada teckningar, men den spillde sällan över i vardagen. Man kunde fantisera om att vara en superhjälte, men man gick inte till skolan med i superhjälteklädsel för den skull.

Nu lever vi i en tid med trans och queer (vilket jag tycker är bra), med tredje och - vad vet jag? - fjärde kön. Vi lever i en tid av pappaledighet och damfotboll, som är så etablerad att man inte ens använder prefixet ”dam-” längre. Vi lever över huvud taget i en tid där alla gamla stereotyper, inte minst vad gäller kön, är synade, ­av­hånade och kasserade.

Och ändå...

Tittar vi på kvinnorna och männen som vandrar fram idag - har de inte blivit mer filmstjärnigt glamorösare? Inte alla såklart - men mer generellt? Skulle inte många av de vackra varelser som vi ­möter på en vanlig stads­promenad i dag ha framstått som utklädda, om vi hade mött dem för ett antal år sedan? Skulle vi inte ha trott att vi hade att göra med en artist på väg till en spelning? Eller åtminstone en amerikan?

Jag tror det. Och jag misstänker att det beror på att fantasin har börjat läcka. Fantasin är ju en fantastisk sak. Vi kan skapa vad som helst ur den, oberoende av mallar och normer. Men fantasin, precis som nästan allt, har en konventionell ­sida. Den vanligaste fantasin är inte den som skapar ­något helt nytt, på tvärs med det som redan finns. Den vanligaste fantasin är tvärtom den som renodlar det som redan finns. Vi har lärt oss att förverk­liga oss själva. Vi har lärt oss att våga forma oss ­själva ­efter våra fantasier. Det kanske är en ”ironisk lek med normer”. Eller så har helt enkelt de flesta av oss ­inte ­särskilt ­originella fantasier.

Jag? Jag älskar fantasier! nä häää... Har mängder utav det - eller om det är mitt rika inre liv... Några som också har gott om fantasier är bloggen ingångsvärden - en fakebook i samarbete mellan bloggarna Fredrik Antonsson (Sjätte Mannen) & Fnordspotting. Den här tror jag med största säkerhet att det är Fnordspotting som ligger bakom. Den gav mig i alla fall världens asgarv missinassen...

Håkan Juholts återkomst?

Bara stort TACK! Har fortfarande inte slutat skratta.

Fantasi och sagor - fictions...

Att läsa:
- Om flyktingkatastrofen - flyktens drivkrafter
- "Kvinnor på flykt saknar makt och inflytande. Varför finns inte deras berättelser i medierna?"

och: Närhet ger bäst vila för våra hjärnor Mycket intressant även om jag inte håller med i allt. För även för en introvert person som ofta kan behöva vara ensam för att lugna upp det i huvudet så är närvaron av de i den närmsta kretsen av stor vikt för välmående. Närhet är ett basbehov.

Vilket då avslutningsvis leder mig in på: "Det är verkligen egoistiskt att ta livet av sig!". Jag har hört det otaliga gånger. Folk som ojar sig, moraliserar vitt och brett kring självmord. Som tydligen saknar både grundläggande kunskap om människans psyke, och anständig empati. Bara sluta! Sluta att moralisera om självmord och människor som mår dåligt!

Egoistiskt? Vet du vad jag tycker är egoistiskt? Att Sverige varje år sviker över 1 500 personer. Människor i alla åldrar. Ur alla samhällsklasser. Till och med barn. Den gemensamma nämnaren är att de alla valt att avsluta sina liv. Vi känner nog någon. Eller fler. Någon som hoppat men överlevt. Någon som svalde de där pillren och somnade in. Någon vars begravning du önskar att du aldrig behövt gå på. Någon som dog ifrån dig. Det är inte ditt fel. Men ska man snacka om någon form av egoism i samma andetag som självmord så är väl samhällets svek det allra största.

Jag tror tyvärr inte att man kan hindra alla självmord, eller de försök som görs dagligen. Men drygt 1 500 människor hade inte behövt dö varje år om synen på psykisk ohälsa varit annorlunda och de preventiva åtgärderna styrts upp bättre. Vi kan börja med oss själva. Vad har du för cementerad bild av en självmordsbenägen person?

Vad som är viktigast om man vill hjälpa är ett kompromisslöst stöttande. En stam att klänga sig fast i även om allt känns meningslöst och kroppen tappar kraft. För han eller hon som vill dö tror ofta att omvärlden skulle känna en lättnad om man försvann. Så lömskt är det sjuka psyket. Så lite det har med egoism att göra.

För ett psyke som inte mår bra - musik är balsam för en sargad själ...

Måste bara bjuda på den här som en vän skickade till mig. Led Zep blir hyllade på Kennedy Honor och gruppen Heart kör Stairway to heaven med deras framlidne trummis John Bonhams son Jason Bonham på trummor. Se deras reaktioner på läktaren. Se reaktionen när Jason Bonham kommer in. De verkar helt oförberedda på detta. Se Jimmy Page reaktion på det klassiska gitarrsolot på slutet. Se och njut! Goosepumps!