FRÖKEN MISSNÖJD

...sex...

Je ne suis pas samtiden...

"”Air Sex” är en ny sporten som helt enkelt går ut på att med kläderna på gå upp på scen och simulera sex med en osynlig partner inför publik. Ofta sker framträdandet inför musik inför en påhejande publik." (Metro)

Samtiden fortsätter...

(MetroUK)

...liksom här...

mer snoppkonst...

 Vi har männens svar på menskonst...

Det räckte inte med tuttar och mens - självklart måste männen ha sitt också. Nu kommer vi snacka pungar och snoppar i parti och minut också. Vadan denna genitala fokusering? Finns det några vuxna människor idag eller är alla fast i snopp-och-snipp-fasen? Och så tar de sig på allvar...

Vad barnen säger om att leva i en gränslös värld - en lekstuga för vuxna à la hippiemodell...

SvT-play Christianias barn: "1971 bildades fristaden Christiania i Köpenhamn. Den blev en gränslös lekplats för de vuxna men kanske inte för några av de barn som lämnades vind för våg medan deras föräldrar ägnade sig åt fri sex och droger. Nu 40 år senare konfronterar några av dem sina föräldrar med sin bild av en tillvaro utan gränser."

Att vi har fått det samhälle vi har fått är ta mig tusan inte konstigt...

(Uvell) Att få fler i arbete när genusdravel går före kompetens? Lycka till...

ALLT i "jämställdhetens" namn...


(Expressen)
Hoppla! Hur kommer det sig så att feministrar varit de som motverkat manliga p-piller???

Och nej hon menar som ni kan se inte kondom. Hon vill bara göra sitt för att få vara med i den feministiska debatten. De facto att manliga p-piller inte handlar om vad kvinnor vill, utan om att män skall kunna styra när de skall bli pappa. Eller kunna veta om de är eller inte är far till sitt barn...

Förvånade då att tokfeministerna då har motverkat manliga p-piller...

Jag har absolut inget emot ett p-piller för män (tvärtom) och jag vet många killar som delar den känslan. Det jag inte klarar av är det där med att "axla biverkningarna". Jo, men visst seru, precis lika i saftglaset - även av det dåliga. Istället för att försöka få bort biverkningarna. Feministisk forskning som inte har gått hela varvet runt...

Dessa och genusvetarna...

Mer feministisk forskning...

(newsner)

...när det är som bäst. Absolut helt strålande alltså...

...eller så yrkesarbetar man helt enkelt mindre eftersom de flesta kvinnor gärna vill göra både ock - dvs jobba och ta hand om hem, barn mm. Men kvinnor måste faktiskt någonstans på världskartan inse att vi måste prioritera på samma sätt som männen. Man kan inte både ha kakan och äta den...

Även om fler kvinnor skulle vilja vara hemma mer så kan det som lite av ett problem att rollen "hemmafru" har stigmatiserats. Många i dagens elitsamhälle ser ner väldigt på kvinnor som gör valet att vara hemma. De flesta moderna feminister är uppväxta i väldigt fina hem, rika föräldrar och få regler. Kanske därför de inte gärna pratar om klass - utan om ras och kön. Också därför de gärna kvoterar chefspositioner och inte trälgöra som kloak-, gruv-, byggarbete etc...

Oooooops...

 

Ingen idé att säga emot...

...och de som favvar, RT:ar...

Bara styrkekram...

Styrkekram igen...

Ja, vad annars att säga???

Tack!!!

Finns alltid någon som har lösningen till allt - även till kärlek...

Ja, ja... kolla inte efter eventuella räknefel - allt är relativt...

Hm... så rummet var rakt innan?
Jag, menar bara så att jag säger rätt till mina elever...

...äntligen???

Kanske inte direkt den maten man fotar och lägger ut på instagram...

Däremot detta...

Thai red curry...

Ibland så fotar jag. Men så äter jag och instagrammar efteråt. Finns ju en hel del människor i denna värld som får äta kall mat...

...eller att skålen får vänta lääääääänge...

Jo, jag förser ju er med viktig samhällsinformation...

No one can ever slow me down - I stay unbound...

Fortlöpande? Ja det borde väl vara jag det 

Min behandling också. Ordet sova saknas fortfarande (häpp!) i ordboken. Möjligt att jag ska vara utbildningspatient till en jättebra psykolog vilket skulle innebära möjligheter som annars inte är möjliga på grund av resurser inom psykiatrin. Så med denna psykolog samt min behandlare så provar vi nu helt nya grepp. Hårt jobb väntar - men det har ju aldrig varit mitt problem...

På tal om psyke så har jag precis läst Browns bok ”Mod att vara sårbar”. Brown skriver om att det finns en utbredd uppfattning i samhället om att många idag är väldigt självupptagna och brister i empati och att knyta an till andra. Inte jag själv förstås men många andra (tänker man lätt)…

Brown för fram tanken att all självupptagenhet bottnar i skam. Detta innebär att vi inte kan ”fixa till” något genom att ta ner människor på jorden och påminna dem om hur små och ofullständiga de är. Skammen är snarare orsaken till beteendet än ett möjligt botemedel. När hon betraktar självupptagenheten genom sårbarhetens objektiv ser hon en rädsla som bottnar i skam – rädslan för att vara vanlig, för att aldrig känna sig tillräckligt unik, inte bli sedd eller älskad eller höra till eller känna att det finns ett syfte med ens liv. 

Hur kommer det sig då att allt fler människor får svårt att tro att de duger? En faktor som Brown lyfter fram är det budskap som förmedlas överallt i vår kultur: ett vanligt liv är ett meningslöst liv. Hon pekar på att vi matas av en strid ström av dokusåpor, kändiskultur och oövervakade sociala medier som bidrar till en skev världsbild. Jag är inte värld mer än antalet gilla-markeringar på facebook eller Instagram (se bilden ovan där instbilden går i första hand). Vi människor vill få känna att det vi gör är något viktigt och det är lätt att förväxla det behovet med att vara något extra. Det kan vara frestande att mäta sitt eget lilla liv mot kändiskulturens måttstock. För den som upplever sig som vanlig och obetydlig kan det vara ett sätt att bota värken genom att blåsa upp sig, bada i självgodhet och fiska efter uppmuntran. Det är här är tankar och beteenden som i slutändan leder till mer smärta och mindre kontakt, men när vi mår dåligt och kärleken och tillhörigheten hänger på en skör tråd, då tar vi till det som vi tror ska skydda oss bäst.

Otillräckligheten är något som många plågas av i dagens samhälle. Det går ganska snabbt att fylla i formuleringen Aldrig_____nog. Aldrig bra nog, aldrig perfekt nog, aldrig smal nog, aldrig framgångsrik nog…osv. Brown hänvisar till Lynne Twist (som arbetat med sociala frågor på ett globalt plan) som skriver att för många är dagens första tanke: ”Nu fick jag inte tillräckligt med sömn” Nästa tanke blir: ”tiden räcker inte till” osv. Twist kallar otillräcklighetskulturen för den stora lögnen. En kultur där ingenting är nog och där det blir stort fokus på bristerna. En kultur där man ägnar mycket tid åt att räkna ut hur mycket man har, vill ha och inte har, hur mycket alla andra har och behöver och vill ha. Detta ständiga värderande och jämförande blir destruktivt då vi jämför ex. våra liv, äktenskap eller sociala sammanhang med ouppnåeliga, av medierna understödda bilder av något perfekt.

Brown menar att otillräcklighetskänslor frodas i skambenägna kulturer som genomsyras av konkurrens och splittras av likgiltighet (när hon benämner vår kultur som skambenägen menar hon att många i vår kultur har svårt att känna sitt värde). Tre begrepp som otillräckligheten frodas genom och som Brown lyfter fram är Skam, Konkurrens och Likgiltighet. Hon skriver att det krävs att man gör aktiva val för att bryta med och kämpa mot otillräcklighetskulturen då den omedvetet präglar alla människor som är en del av kulturen. Motsatsen till otillräcklighet är nog, alltså det Brown kallar för att leva helhjärtat. De kanske viktigaste delarna i denna livsstil är sårbarhet och egenvärde: förmågan att hantera ovisshet, nakenhet och känslomässiga risker i vetskap om att man duger som man är.

Vi är nog ganska många som kan känna igen oss - inte i allt - men i delar av det Brown beskriver. Att känna igen sig...

Minion - American Idiot???

That's one for me!!!

American tradition...

Trick or Treat???
Jösses! vilket ståhej det blev om dessa muffins då. Bara vanliga chokladmuffins och godis. Ja, dekorationerna är helt vanligt godis...

Happy Halloween!!!

"En gång i månan är månen full - men aldrig jag sett honom ramla omkull. Full av beundran hur mycket han tål - höjer jag glaset och dricker hans skål!" (mel. Mors Lilla Olle)

Vissa väljer att fira Halloween fullt ut - andra väljer att stilla beakta Alla Helgons Dag. I år sammanfaller dagarna. Enligt mig så får man välja vilket man vill - eller man kan faktiskt göra båda. Ja, helt enkelt göra som man vill. Det jag kan be om är att man kan faktiskt respektera varandra - det kanske inte är fullt så lämpligt att komma i Halloweenkostym med/utan alkohol och skråla runt på kyrkogårdarna då. Respektera dem som är där för att hedra - in loving memory...

Ha en skön helg!!!  

...att inte bryta könsnormer är att gå emot skollagen...

(Instagram)
"Vi skapade till exempel ett bibliotek på förskolan och alla böcker och filmer är kontrollerade av en genuspedagog. Biblioteket ska vara inkluderande där alla barn kan vara representerade.

Det är viktigt att böcker och filmer som barnen kommer i kontakt med är inkluderande. Det betyder inte att vi går miste om härliga gamla klassiker med blonda gossar i huvudrollen. Jodå, den oron har jag stött på... Det finns - i massor redan. Det vi får OCKSÅ är böcker med olika sorters familjer, barn i rullstol, böcker där olika hudfärger finns representerade, starka flickor, ord som hen m.m. Det kan bli bättre. Och ja, vissa böcker väljs bort på grund av att de cementerar könsroller eller använder ett språk som är väldigt stereotypt. Men det gör inte biblioteket fattigare. Vill man till varje pris att ens barn ska läsa såna böcker så är det bara att köpa och läsa dem hemma. Men på förskolan hör det faktiskt inte hemma."

Ja, kolla gärna kommentarerna också på instagrammet...

Rosa och blå potta - skrämmande!!! Just saying...

Men det där med att man då går emot skollagen att inte bryta mot könsnormerna. Jag smäller av!!! En akademiker...

...ja det måste vi ändå kalla henne anser som @FlyingMartin säger att censurera böcker är att göra höna av en fjäder - läs twittertråden Jag finner de skrämmande att folk på allvar vill rensa i litteratur istället för att ta samtal!

Vi vet ju andra ismer som har censurerat och plockat bort material som de ansett olämpliga för folket. Att inte låta folket tänka själva. Och vi vet väl alla vad vi tycker om dessa ismer...

Akademikerna som då hänvisar till skollagen: "...att skapa ett bibliotek i enlighet med skollagen (som säger att skolan ska bryta traditionella könsroller). Värdegrundsarbete/ arbete mot fördomar handlar både om kunskap & likvärdighet - särskilt i dessa tider av enkla sanningar."

Håller helt med Isak och övriga i twittertråden ovan: "Orimligt att genuspedagoger "kontrollerar" alla böcker i ett bibliotek och tar bort de som inte passar. Böcker som inte passar ens världsbild eller målar upp stereotypa bilder bör absolut bemötas och problematiseras, men inte censureras. Litteraturen är fri! Alltid! HUR vi läser den ska möjligtvis "stämma med uppdraget".

Litteratur ska väl för i helskotta inte "stämma med" något myndighetsuppdrag? Läbbigt! Om välvilliga människor tar sig friheten att censurera böcker blir det svårt att stoppa andra från att göra samma För mig är det nog all argumentation jag behöver. Demokrati innebär ibland att tvingas bita i det sura äpplet!"

Får genustrollen som de vill behöver man inte vara Saida för att se framtida bibliotek. Jag håller till hundrasju procent med min cybertwin!


(Ansiktsboken)
Bara ta bort formuleringen "motverka könsmönster och könsroller" ur läroplanen för förskolan!

Ur en diskussion i sluten grupp om detta ämne på ansiktsboken: Här finns bland annat det oerhörda svek som sker mot pojkar i skolan men som faktiskt drabbar flickor också. Pojkar sägs lida av en "antipluggkultur". Bilden av de skoltrötta pojkarna är snarare att de skriker efter möjligheter att få lära sig och utvecklas men de är inte särskilt intresserade av att dissekera machokulturen i ishockey eller analysera noveller ur ett queerfeministiskt perspektiv. Full förståelse för detta!

Allt påverkar i slutändan båda könen. Om man krigar mot pojkarna så blir det stor brist på goda partners för flickorna, när barnen blir vuxna. Och att försöka motverka könsroller och normer som både flickor och pojkar vet är en framgångsfaktor hos det motsatta könet? Sådant känner naturligtvis alla tonåringar instinktivt även om de inte kan sätta ord på det. Några genomskådar det och klarar sig bra ändå - andra gör det inte. Dessa ungdomar blir mer vilsna och kluvna än någonsin. Feminister verkar ha extremt svår att förstå att samhället är komplext och hänger ihop. Problemen drabbar i slutändan alla - på ett eller annat vis. Förstår inte att folk fastnar i fasen där man ifrågasätter sitt eget kön. Och sen står de som fågelholkar över att andelen ungdomar som är förvirrade i sin könsidentitet ökar..

Hur kan det här bara få fortgå. Genusvansinnet ÄR helt orimligt! Allt det här med att linda in barnen i bubbelplast och förvara dem rosa kuddrum - vart har man tänkt att detta ska leda? Dessa barn överlever troligtvis och förhoppningsvis de curlande beskyddarna. Vem skyddar dem då? Ja, ja... I framtiden kommer de normbrytande att vara de som beter sig enligt de stereotypa könsrollerna...

Jösses!!!

Läs också Dolf på Genusdebatten: Den ultimata uppfostran

För tusan! Förbjud genusdravlet!!!

Detta då sagt av en som är starkt emot förbud - de får mig i stort sett alltid att bli Fröken Tvärtom. Särskilt om maningarna till förbud kommer med megapekpinnen. För mig som inte äter kött finns det inget som kan ge mig cravings efter bacon som...

(Tramsnyheter24)

"Var ingen idiot." Är nog bland de dummaste argument jag hört i den här frågan. Ska man försöka påverka människor så bör man i alla fall hålla sig till fakta - och då inte frisera faktan. Ja, man kan få i sig samma proteinmängd - men det räcker inte att läsa proteinhalt på grönsakspåsarna. Proteiner är unika och innehåller olika aminosyror - vilka vissa är essentiella som kroppen då inte kan tillverka själv. Och att kött innehåller för mycket proteiner? Ptja, överkonsumerar man så...

För djurens skull? Det låter som om alla köttbönder är rena djurplågarna. Visst finns det ställen i världen som är miserabla förhållanden för djuren. Sverige har sina sämre ställen också. Men ta en tripp ut på landsbygden och kolla på ett antal olika gårdar så får du nog se annat än tjur(ighet). Och hur många av dessa djur skulle du se på landsbygden om de inte hölls som köttdjur? Just wondering...

Det jag håller med om är att köttätandet bör minska för miljöns skull. Men vill man på allvar påverka folk så håller man sig till ren fakta information med utsläpp etc och sen så får var och en göra sitt val. Jag vet många som har minskat sitt köttintag på grund av detta - dessutom har de blivit mer nogräknade när de väljer kött. Pekpinnarna lämnar man på något onämnbart ställe - de är bara kontraproduktiva. Och de övriga argumenten ovan - rena absurditeterna...



Mer absurditeter - det här med kulturell appropriering...

"Ludwig har blå ögon och rakt hår. Hans pappa är afroamerikan och grek, men själv ser han vit ut. Får han ändå ha flätor? Eller är det kulturell appropriering?"

Hade inte tänkt ta upp det här inlägget av Zara Larsson. Tycker så många har gjort narr av Zara för hennes undran. Vad vi bör ha i beaktande är att hon är väldigt ung och hon reagerar som hon blivit inprogrammerad till i sann identitetspolitisk postmodernistisk anda. (Att jag har väldigt väldigt svårt för hennes uttalade manshat är en annan fråga - och det tänker jag lämna utanför det här inlägget.) Ja, jag skrattar också åt blogginlägget - alltså åt själva texten - för jag tycker hela det här köret med kulturell appropriering är urfånigt. Jag är tämligen säker på att frågan ovan ställdes i all ödmjukhet, med det godaste av uppsåt och en het önskan om att göra rätt. Men den skapar ju frågetecken i sig: Vaddå för vit för flätor? Vaddå ”kulturell appropriering”?

”Appropriera” betyder bokstavligen att roffa åt sig, tillskansa sig, och vi talar här om en stöld som sker dagligen. Kulturer blandas, i det lilla såväl som i det stora. Människor möts, påverkar varandra, inspireras, och det är självklart att ingen ber om lov. Dels för att den här sortens processer ofta är undermedvetna, dels för att det inte finns någon upphovsperson, inget brottsoffer.

För vem äger egentligen kulturen, vem blir bestulen? Minoriteten, brukar svaret lyda. Kulturell appropriering har varit ett finare sätt att säga att vita personer ska hålla sig till vit kultur. När den vita artisten Miley Cirus skakade rumpa var det fel, appropriering av svart kultur. Att författaren Lena Dunham gjort flätor är fel, för vita ska inte ha håret så. Företaget Asos drog igår tillbaka glitterbindis som saluförts med vita gothtjejer.

Tror du att du fattar grejen, skönjer ett mönster här? I så fall ropar du hej för tidigt. På sistone har beskyllningarna om kulturell appropriering börjat studsa runt helt okontrollerat, som en kissnödig hundvalp i en porslinsaffär; allt man säkert vet är att en ny olycka snart kommer ske. Blir det konstmuseet i USA som låter besökarna prova kimonos? Afroamerikaner som klär sig i afrikanska tyger? Den mexikanska restaurangen i England, som delar ut sombreros till matgästerna? Det blev alla ovan nämnda, och fler därtill!

Märk väl att anklagelserna aldrig verkar handla om de viktigaste delarna av kultur. Inte språk. Inte mat. Inte sedvanor. När det pratas om kulturell appropriering så gäller det bara ytliga detaljer. Jag förstår uppsåtet att man vill hindra att människor gör narr av andra etniciteter - då det de facto handlar om rasism. Men att ge sig på kimonos, dreads etc är bara kontraproduktivt. Vidrigheter som rasism avhjälps knappast genom att förbjuda kontaktytor mellan människor. För inget, verkligen inget, gott kan komma av att anamma myten om att kulturer ska hållas åtskilda från varandra. Så appropriera mera!!!

Att det dessutom oftast handlar om personer som går omkring och bestämmer vad andra etniciteter ska bli kränkta över. Visst måste vi ta riktiga kränkningar på allvar. Men allt är inte kränkningar. Det måste banne mig gå att sätta gränser för den här lättkränkthetskulturen. Det finns viktigare värden än att känna sig bekväm. Men ändå, en stilla undran - har vi inte ett fall av där de låter katterna appropriera bebis här???

Ja, du kan själv läsa om den avlägsna galaxen i Södermalmsnytt - där det verkar som om vi hittar landet där katterna verkligen äter på silverfat...

Never go full Södermalm...

Jag hoppas verkligen inte jag stöter på dem IRL - för min -reaktion kommer nog att påverka deras ömma lilltånaglar...

De som är rädda för ömma lilltånaglar - lärare som är rädda för att elever och föräldrar ska säga de blivit kränkta och därmed inte vågar agera, säga till och sätta in konsekvenser är en bidragande orsak till skolkaoset. Nu senast kunde vi läsa...


(Hallandsposten)

Isak Skogstad har skrivit om hur denna rädsla för lättkränktheten bidrar till bristen på ordning och reda i klassrummet:

(Isak Skogstad)

Att inte vilja bli anmäld till skolverket - vilket många föräldrar numera gör - och då hävdar att deras barn blivit kränkt (Som Isak beskrivit ovan).

Bristen på konsekvenser anser jag vara långt allvarligare och viktigare än att arbeta med värdegrundsfrågor. För i det långa loppet - vad blir konsekvenserna för ett samhälle där eleverna har tillåtits att härja fritt? Sen kan värdegrundsfrågor vara bra att jobba med - om man är en obstinat lärare (guess who?) och göra om dessa så att det istället för att vara "den enda sanna värdegrunden" (pyttsan heller) blir till att lära eleverna att tänka själva.

Att stänga av elever görs i mitt tycke för sällan. Oftast för att rektor inte vill ha skolverket på halsen. När det handlar om et till två elever där det lätt kan bevisas att det är denna/dessa så sker det - men som sagt, för sällan. Föräldrar som hävdar barnens rätt till undervisning med behöriga lärare (vilket de då har) ställer till ett jäkla hallå. Detta går att lösa med en rektor som vågar ta de kortsiktiga kostnaderna och inte invänta de långt större kostnaderna när en hel klass blivit lidande och måste ha extra hjälp...

Svårare blir det när det är många fler är inblandade i klassrumshaveriet. Oftast har man som lärare en klar bild av vilka elever det är som är ledande i detta – bland annat genom att klassrumsklimatet är betydligt lugnare när dessa elever inte är på plats. Men som bevis för att stänga av just dessa elever räcker det inte långt – då har man skolverket där på ett nafs. Det krävs långt mer synligt för att stänga av dessa. Vi har haft årskullar där det varit flera klasser med liknande problematik – så vi har bytt och trixat elever med varandra (stor skola) och då kunnat hitta rätt konstellation för att få ordning i klassrummet. För att elever i olika konstellationer kan påverka varandra både negativt och positivt är ingen raketforskning. Men det har varit jobbiga och segdragna processer för att finna rätt lösningar – ofta då med ”kränkta” föräldrar, för deras barn är ju världens snällaste.

Hur mycket av lärarkrafter som dessutom åtgår - där lärare då tillbringar i stort sett varje undervisningsfri minut med sin klass för att få till klassrumsklimatet. Detta utan att dessa lärares övriga uppgifter försvinner - hur mycket bidrar inte detta till att lärare bränner ut sig?

Jag själv skulle vilja se mer tuffa tag från rektorer att våga gå emot föräldrar och att stå upp mot skolverket – för det stora flertalet elevers skull. Så många elevers undervisning och tillvara som blir lidande – för att man rättar sig efter några få bråkstakar. Så större befogenheter till skolorna för att kunna få den ultimata inlärningssituationen – för det stora flertalet! Allt för att vi i skolan ska få en optimal miljö för kreativitet och kunskapsinhämtning!!!

(Insändaren för den som är intresserad)

Det blev ett strålande svar på tal av Isak!


(DN)

Och även när det kommer till problemlösning, som ju svenska elever ska vara så bra på, presterar asiatiska elever bättre. Enkelt uttryckt: mer kunskap ger fler verktyg att vara kreativ med! In the end it's just a lazy cos(y) function...



Vila - requiem...

...ja för vissa debattartiklar...

Aftonbladet debatt (unvislänk) - Ivar Arpi på Twitter beskriver så väl vad det hela handlar om: Det är verkligen en märklig tid när det är de så kallade "antirasisterna" som jämt delar upp människor i vita och icke-vita. Om det man är ute efter är skarpare, hårdare, kanske våldsammare konflikter i samhället så är det precis sådana här texter man bör skriva. Bekvämt att tro så blint på teorin om strukturell rasism att man per definition alltid är offer och kan slå ur underläge. Och om någon ifrågasätter ens lite kan man slänga ur sig ett "skyll inte på offret!". Eller ett "skyll inte på den som drabbas av rasismen!"

Hur de i texten skuldbelägger: "Det är dessa politiker, tillsammans med priviligierade vita ledarskribenter och debattörer, som är ytterst ansvariga för att piska upp hatet mot flyktingar, invandrare och icke-vita svenskar."

Slutmeningen: "Är det acceptabelt att våra barn dör så länge era barn är oskadda?"

Något brister inom mig när jag läser sådana här texter. Jag har aldrig aldrig brytt mig om hudfärg på de människor jag möter. Jag har behandlat alla lika - utefter deras inre egenskaper. Vilket är för mig det enda som räknas. Vill de att jag helt plötsligt ska börja se hudfärger??? Tycker att Adam Cwejmans ledare "Rasism för antirasister" gäller även här.

”Min värsta mardröm är verkligen att vakna upp och va omringad av nån lökig svart partner och svarta barn”. Vem har skrivit så? Ingen. Men byt ut ”svart” mot ”vit” och du får en mening publicerad i boken Rummet (Galago 2015). Hela meningen lyder: ”Min värsta mardröm är verkligen att vakna upp och va omringad av nån lökig vit partner och vita barn med lagom lockigt hår som fått en perfekt ambigous look för att anses spännande men slipper allt negativt”. (GP)

Hur har det blivit så här - hur har vi fått den här uppdelningen?


(Nöjesguiden)

Enligt mig så bidrar sådant här till att vi får starkare grupperingar i samhället där motsättningarna mellan grupperna bara ökar. Kan vi inte bara enas om att rasism är rasism - oaktat avsändare och mottagare - och bekämpa den? Polariseringen i samhället just nu gör mig så frustrerad, ledsen och alldeles matt.

Något mer som gör mig så enormt trött är alla de texter (artiklar, kolumner, blogginlägg mm) som ska tala om mäns *valfritt* och startar helt korrekt med självklart inte ALLA män, men ändå så blir det en våldskultur och våldtäktskultur etc...

Först vill jag klargöra att jag inte på något sätt bagatelliserar de brott som begås. Tvärtom!!! Jag tycker de är för jäkliga rent ut sagt. Och varje fall är berörande - det ska ingen sticka under stol med. Men som Anders på genusdebatten (läs!) skriver: "Man kan inte anlägga ett personligt perspektiv utifrån hjärtat på ett samhällsproblem, precis som man inte kan anlägga ett kallt rationellt perspektiv när det gäller någon närstående." Så det jag tänker ta upp - är det jag finner så fel i deras resonemang - det kollektiva skuldbeläggandet av halva befolkningen som att våld skulle vara något nedärvt - en arvssynd. Samt då att de i stort sett aldrig pratar om kvinnors våld mot män. 

De pratar om våldsnorm? Jaha, det är 70.000 misshandelsbrott som anmäls där män är förövarna, av dessa är många flergångsförbrytare - så 20.000 unika män kanske. Detta innebär att kanske 0,5% av befolkningen står bakom detta (om man räknar bort småbarn och de äldsta). Hur blir 0,5% en norm? Det är mer en norm att vatten befinner sig i vattenfall i Sverige... 

Liknande borde det då också finnas en inbrottskultur och en rånkultur, eller? Se så här - om våld är så accepterat av allmänheten- varför sätter man då exempelvis oftast sexualbrottslingar på restriktionsavdelningar i häkten och fängelser, för att inte andra intagna ska ge sig på dem?

Jag är medveten om att när de säger kultur så är det för att man informerar tjejer att inte springa med lurar i öronen, inte gå genom oupplysta parker mm. Även om man nu gör detta och blir överfallen så är det inte ens eget fel om man blir påhoppat. Felet är alltid förövarens! Informationen handlar istället om att bete sig smart. För visst informeras det om att man inte ska gå och vifta med pengar och flasha med fina saker för att inte dra till sig rånare? Och visst informeras det om att man inte ska ha värdefulla saker liggande öppet hemma - detta för att försvåra för tjuven. Talar vi för det om rånkultur eller inbrottskultur? Nej, det handlar helt enkelt om att man ska bete sig smart. Vi vill inte att rån/inbrott ska ske - men tror ni det hjälper för någon med sin agenda klar att polisen står och säger "Ni får inte råna!". Samma gäller våldsbrotten - dessa grobianer lyssnar knappast på uppmaningar om att de inte ska förgripa sig på andra. Men smarta personer kanske lyssnar på uppmaningar om hur man ska bete sig rent smart?

För att kolla siffror: med 400.000 barn som lever i ensamhushåll - oftast då med mamman - så saknas i många fall en mansnorm. Med en mansnorm (den jag och de flesta jag känner refererar till) så sitter det i ryggraden att inte bruka våld (undantaget då i självförsvar). 68% av våldet mot barn står kvinnor för, kanske kan vi se kopplingar till mäns våld mot kvinnor mellan ensamhushåll och få stryk av en mamma där allt våld ackumuleras till tystnad och en slutlig aggression? avd. förbjudna slutsatser i landet Sverige...

Siffror finns som talar om att brotten inom partnerskap är lika. Mörkertalen då? Vad jag tror så är det att män är än mer obenägna att anmäla än kvinnor på grund av skammen. Hur skulle dessa siffror se ut om vi hade ALL fakta? För ur ett perspektiv är mörkertalet på kvinnors våld mot män enormt (min gissning). Och alltid så ska de hänvisa till BRÅ för sina siffror - men BRÅ saknar upphämtningsområden angående kvinnors våld mot män. Vi har 1.300 skyddande boenden och 250 kvinnojourer som ger statistiskt underlag till BRÅ - mot en (1) jour för män som utsätts för våld från kvinnor.

(Kunskapsbanken visar på olika typer av brott - I Dagens Juridik kan vi läsa att brotten är lika.)

När det längre fram kommer forskning som kan visa på kvinnors psykiska våld mot män kopplat till självmord då kommer sannolikt siffran där kvinnors våld leder till mäns död att öka.

Samhället måste bli bättre överlag att lyssna mer på sina svaga - och då menar jag inte bara dem som enligt konstruerade maktordningar anses vara i underläge (kvinnor, andra etniciteter mm) - utan även känsliga och ensamma män. Att ha åtgärder som skingrar deras isolering och tar dem ur depressioner och desperata handlingar som i sin mest förtvivlade form leder till självmord.

Ett fåtal vänder den här ilskan utåt och begår våldshandlingar. Det är inte ett evigt "hat" som driver människor till vansinne. Visst finns det dem som drivs av hat - men jag tror verkligen inte det är alla. Jag tror det är ensamhet och en känsla av att inte vara förstådd av sin egen omvärld och det samhälle man lever i. Det måste i detta läge vara enormt provocerande då att få höra att man är en priviligierad individ som inte får ventilera sin oro öppet. Att kanske ständigt hånas och förlöjligas för att slutligen lämnas isolerad och hamna i utanförskap - då med en känsla av att man inte lever upp till mansnormen (som vilken kvinna som helst har friheten att definiera). Hur överlever man i ett sådant samhälle där man inte känner sig välkommen?

Med män och våld - om man ska dra parallellen till djurvärlden - så är det som så att den starkaste är den som då också får föra sina gener vidare. Allt enligt Darwins teorier om det naturliga urvalet. Så här var det också för de premänskliga arterna som uppstod. Med tiden kom den "starkaste" att istället för att bli den som besegrade de andra hanarna att bli den som kunde skaffa hem mest föda. På många håll är urvalet hos människan nu förändrat - men hur mycket av det andra som lever kvar - och gör våra urvalsprocesser påminnande lika djurens - kan vi bara spekulera i. Psykopati, personlighetsstörningar, missbruk och sadism verkar dock vara rätt unikt för just vår art. Men inom de områdena så är fördelningen rätt jämn mellan könen. Löser vi de problemen löser vi nog rätt mycket av våldsproblematiken också. 

No more flash of the blade...

För övrigt anser jag att ni ska läsa denna stjärna!


(Rocki)

...ja galenskaper...

(Nationalreview)

...avd. mångfaldsförespråkarfanatikerna som skjuter sig själva i foten...

- Som kvinna självklart. Men nu är du ju man - så nej!
- Transexuell ju - borde...
- VIT MAN!!!

Snurrar gör det i alla fall...

(SvT)

Ja, gå in och titta själva. Eller så låter ni bli. Men vad är det här för något med att få springa omkring och flasha tuttarna för något. På metrodebatt hade vi hon som var upprörd att sociala medier tog bort bilder där hon visade bröstvårtorna. Där hon då sa att inte få visa bröstvårtor var att upprätthålla strukturer som objektifierar och förtrycker kvinnor. Tankevurpa i svenska vuxendagiset...

Svensk lekstuga...

Farliga Barbie!
- Plats på leksaksmuseet med dig!!!


(SvT)

Får vi se er ge er på He-Man oxå? Tala om machosnubbe som står där med svärdet som en sorts fallosymbol och ska försvara värnlösa kvinnor...

Och vad vill jag då ha sagt med den kommentaren? Jo, att jag tycker att de går liiite väl långt i sin hysteri. Att Barbies proportioner är helt galna DET är jag den första att skriva under på. Men He-Mans proportioner då? Även de är helt fel! När de skriver debattartiklar om det - då kan jag börja lyssna på dem. Sen tycker jag att det istället ska kunna föras diskussioner hemma om dessa kroppsproportioner. Att gömma undan dockorna är som att stoppa huvudet i sanden. För jag tycker det är viktigt att samtala om det här med sunda kroppsideal i en tid där både killar och tjejer har olika ätstörningar. Att plocka undan och förbjuda anser inte jag vara lösningen. Mer och mer låter det som på 70 talet. Leka med kottar och titta på Samhällstillvänd barn TV! Reprisera Ville Valle Viktor?

ALLT ska bara göras så STORT! ALLT ska politiseras. Som Martin Moraeus (läs!) säger: "Nu är vi på väg in i ett samhälle där det har gått politik i snart varenda fråga. I värsta fall kommer det att innebära att en våtvarm kvävande filt läggs över allt och alla."

Och där de "rätta" åsikterna då får oproportionerligt utrymme...

(SvT)

Nu kan vi ju då av texten utläsa att de har uppdelat kill- och tjejkläder. För det är tydligen vad de flesta av deras kunder önskar. Om sådan uppdelning har man självklart att tycka bu eller bä om. Själv anser jag att det spelar faktiskt ingen roll - man köper det man själv vill och struntar helt enkelt i att de hänger på tjej- eller killsidan. Likväl som när jag ganska ofta går in på herr och kan köpa kläder till mig själv - inte sjutton bryr jag mig om att det står herr på avdelningen!

"”Är det meningen att man redan i ettårsåldern ska producera kläder för att tjejerna ska få tydligare kurvor?” undrar han i ett inlägg på Facebook och vill ha svar på hur klädföretaget tänker och instruerar sin personal."

Men snälla nån - du kan ju inte ha varit blind när du gjorde inköpet till jackan. Du var ju medveten om att du tog den på tjejavdelningen. Borde du då inte ha reagerat redan där och då? Det hade i detta fall också varit intressant att veta HUR personalen sa att jackan "var en tjejjacka". Möjligt att det var en korkad kommentar - men det kan vi ju bara gissa om. Själv så tror jag mer att det var ett "vilken gullig tjejjacka" - då personalen är medveten om att den hänger på tjejavdelningen. Nej, jag förstår inte upprördheten - om det inte är som så att du tycker att ditt barns könsidentitet har blivit kränkt av att personalen trodde det var en tjej...

Min åsikt - hur i sjutton kan det här bli en så stor grej att det hamnar på nyhetssidor? Eller det vet jag ju - men det visste de inte riktigt, de som for tillbaka till framtiden...

...de hamnade i en upphakad (o)ideologi...

...mycket så ja...

...envis som synden...

Så här i förkylningstider. Hur många har inte envis hosta? Själv tror jag att hypokondri generellt sätt är farligare. Visst - bra om det finns specifika tecken på svår sjukdom. Men i allmänhetens tjänst - ska den då läggas bakom betalvägg? Eller är det som så att vi spelar på folks rädsla - desperata i jakten på inkomster...

Allt detta för en krona!!! Yey...

Ännu mera yey...

Etthundrasjuttioåtta kronor litern!!! Och smakerna...

Tala om tillväxt i hypokondriker-ekonomin...

Kvitto på det?

Jo, en reprisering - för...





Porr??? Vad säger feministrarna om det?



...hm... känns som om hon avslöjar vad för sorts porr hon har tittat på...



Oooops...

Tänk att allt är inte vad det verkar vara...



Kan vara bra att ha i tankarna innan man delar...

Jo, jag erkänner MATTENÖRD!!! Annars så säger jag blankt nej till bråk. Vi har alla ett ansvar att tona ner hårda toner och vi har alla ett ansvar att visa sans i dialogen. Tänker vara lite kinkig - tycker verkligen genuint illa om personpåhopp. Har man inget bättre att komma med så rekommenderar jag "sitta-på-händerna"-träning. Mindre hat, mer respekt och mer kärlek helt enkelt!



Klockan har visat på cirkus fem timmars sömn sammanlagt nu på en och en halv vecka. Att det är för lite behöver ingen säga till mig. Men jag kan ju inte gå omkring och oroa mig för det hela tiden - så jag tar vara på mig själv och att vara i häret och nuet...

(Nova)

Framåt går det - så även klockan. Ja den fortsätter gå oavsett - en gång om året till och med bakåt - som natten mellan lördag och söndag.

Att denna tid på året då när man tittar ut finna A looking view...

Ganska magiskt att i dessa tider ha den här utsikten!



Bland de vackraste ställen jag vet. Lite avis på kusin vitamin.

Lite skillnad mot staden....

...missinassen...

...men dagen levererar även här...

I detta vädret så kan vi nog säga att det är tur att det finns bandyhallar numera. Premiären - vad ska vi säga - Seger och två poäng var klart bättre än själva spelet. Ändå skön start för mina kanariefåglar! Så nu har det börjat - resan och kampen om en slutspelsplats. The fight...

(Aerosmith: Living on the edge)

Fy fan! Vilken tragedi som skedde igår i Trollhättan. Jag blir så djupt ledsen och berörd och det skär i hela hjärtat på mig. Alla mina tankar går till offrens nära och kära   

Det jag tänker skriva om är det som gjorde mig förbannad - reaktionerna från många håll kring tragedin. Kommentarer där vissa hoppas på högerextrem gärningsman - medan andra hoppas på en utländsk. Det som har hänt ÄR verkligen för jävligt - och jag förstår att ilska inträder. Men att dra politiska poänger - Fy f-n alltså vilka avskrädeskommentarer diverse sociala medier levererade. Illdåd som totalt ogenerat exploateras för politiska syften. Dessa dåd används som bevis för att den ena eller andra världssynen är riktig. de som anser sig ha fått sin världsåskådning bekräftad tycks närmast frossa i dåden, de förklarar närmast triumfatoriskt att nu står det klart att de hade rätt hela tiden. Jag finner det så djup vedervärdigt.

Och våra medier - än mer motbjudande (om man nu kan vara det) - som flugor kring en sockerbit har de samlats. Vara först ut. Upp med mikrofon och kameror på traumatiserade fjortonåringar. Helvete - höj er! Jakten på nyheter kan inte få vinna över medkänslan för människor.

Och SvT-debatt...

Bara NEJ!!!

Håller med Daniel Riazat i vartenda ord. Att debattera en tragedi utan dess like innan chocken lagt sig. Bara så djupt osmakligt. Barn ligger fortfarande på sjukhus. Blir så... Ta hänsyn till offren ta mej fan. Det har skett en tragisk händelse - oskyldiga människor har fått sätta livet till!

Att vi befinner oss i en tid där prat och rykten går snabbare än vinden är en stor anledning att vi måste stanna upp och inse att bakom tragedier finns så mycket mer. Familjer som förlorat sina familjemedlemmar, nära som förlorat sina vänner. Anhöriga vakar över sårade. Och debatt i detta läget vill debattera? Men allt för att få lite publik och håva in pengar på döda och skadade människors bekostnad. Håll er till att ge information i stället. Visa stöd! Alla gånger man har funderat på om SVT Debatt kan sjunka lägre. Nu har de nått botten. Fy fan!

Det jag skulle kunna acceptera att det i detta läget diskuterades - inte debatterades - är vad är det som gör att många mår så dåligt.

Jag vill inte se något skuldbeläggande åt något håll - utan en diskussion om det som Cissi beskriver ovan. För livet...

"Så komplicerat, så skört, så nästan ofattbart sårbart. Så många faktorer som skall stämma in för att ett liv skall bli ett liv, och en människa en människa. Och så det plötsliga utsläckandet. Det i förtid avbrutna livet. Som aldrig får bli allt det som det hade kunnat bli. Allt det som det var ämnat att vara. Som nu i Trollhättan. Människor som en gång varit 13 millimeter långa väsenden – med hjärtan som fyrljus i mörkret. Blommor som ryckts upp med rötterna innan de ens fått slå ut.

Så ofattbart. Så meningslöst. Så outsägligt sorgligt."
(Jonas Gardell)

In Loving Memory...

Läs också Lindas inlägg - jag delar de känslor hon ger uttryck för helt och fult. Medmänsklighet och empati mina vänner - det är det viktiga!

Tänder ett ljus

Gråter och tänker på det ofattbara som hänt

Ett hjärta som skriker av smärta

Sorg i sinne

Ond och bråd död

Krossade illusioner

 

Tillsammans står vi starka

Att gå vidare

För att få uppleva en ljusnande morgondag

Känna livet känna hoppet

Tro på en värld

Där kärleken segrar

 

Ta hand om varandra

Varje dag visa sina kära

Hur mycket de betyder i ens liv

Ta vara på livet

Älska sin nästa

Som varje dag vore den sista

(Fia )