FRÖKEN MISSNÖJD

...watch... "Go set a watchman"...

Boken jag precis har läst För att förstå den upphaussade stämningen kring publiceringen av Harper Lees andra roman "Go set a watchman" måste man först förstå den ställning hennes första, och vad man länge trodde enda, roman "To kill a mockingbird" ("Dödssynden") har i USA. Den är ett obligatoriskt inslag i skolundervisningen på varje amerikansk high school från Oregon till Alabama. Oprah Winfrey har antagligen rätt när hon beskrivit den som USA:s nationalroman och den har format generationer av amerikaners syn på rättvisa och det personliga moraliska ansvaret. Det är med andra ord inte så konstigt att beskedet, som kom tidigare i år, om att en uppföljare till den älskade berättelsen om den rättskaffens advokaten Atticus Finch och hans charmiga tomboy till dotter, Scout, återfunnits och med författarens välsignelse skulle ges ut, väckte känslor bland amerikanska läsare i alla åldrar. Skulle bilden av Atticus, Scout och de andra nu bli en annan?

Svaret: Om man vill. När romanen släpptes var det i en upplaga om två miljoner tryckta exemplar. Därtill kommer den inte obetydliga ljud- och e-boksupplagan. Några dagar dessförinnan läckte recensioner som avslöjade att "Ställ ut en väktare", som uppföljaren heter på svenska, i princip är ett litterärt karaktärsmord på det moraliska rättesnöret Atticus. Men är det nödvändigtvis samma Atticus som i "Dödssynden"? Det anser jag vara upp till var och en att bestämma.

"Go set a watchman" (ja, jag väljer den engelska titeln, då jag har läst boken på engelska. No surprise...) ska ha varit den unga Harper Lees ursprungliga försök att skriva en roman om det som så upptog hennes tankar under 1950-talet: Den amerikanska söderns rasmotsättningar och de grova orättvisor som svarta fortfarande utsattes för. När hon kom med romanen till förlaget ska de ha bett henne att i stället ta fasta på den kvinnliga berättarens återblickar till sin barndom under 1930-talet. Detta är vad Lee gjorde, och resultatet blev "To kill a mockingbird". Det som blir uppenbart när man läser "Go set a watchman" är för det första att det snarare än om att skriva om romanen handlade om att hon skrev en helt ny, på delvis andra intellektuella premisser, och för det andra att de två romanerna inte riktigt hör ihop. För att foga samman dem med varandra måste man använda ett visst mått av våld och viljekraft.

"Go set a watchman" utspelar sig tjugo år efter "To kill a mockingbird". Scout Finch, eller Jean Louise som hon nu kallar sig, är 26 år gammal och bor numera i New York. Brodern Jem är död, och fadern Atticus har blivit gammal och reumatisk. Romanen utspelar sig under ett några dagar långt besök i hemstaden Maycomb, som tidsmässigt inträffar strax efter att den amerikanska Högsta domstolen i den historiska rättsprocessen "Brown vs. Board of Education" prejudicerat mot ett segregerat skolväsende. Medborgarrättsrörelsen är på väg in i ett nytt skede och organisationen NAACP, National Association for the Advancement of Colored People, är en betydande samhällskraft. Jean Louise, som anser sig själv vara född färgblind, blir under sitt besök chockerad över att upptäcka att både hennes avgudade far och hennes av-och-på-fästman Henry Clinton inte välkomnar dessa förändringar, utan tvärtom organiserat sig i Maycombs citizens council, en organisation som likt andra citizens councils i den amerikanska södern motsatte sig en integrering av afro-amerikaner. Jean Louise smiter in på ett möte där det hetsas mot "de svarta" utan att Atticus rör en min. Äcklad över vad hon fått se konfronterar hon sin far, och möts av uttalanden som: "Låt oss se på detta konkret: Vill du ha busslaster av svarta i våra skolor och kyrkor och teatrar? Vill du ha dem i vår värld?" Den åldrade Atticus är i eget tycke inte rasist, utan realist: Svarta kan helt enkelt inte betros med samma rättigheter som vita, eftersom de ännu är som barn.

Ja, det är viktigt att se det ur den synen som fanns då i Amerika. Och då kan vi se de skillnader som faktiskt finns i dagens samhälle - även i Sverige. Att "To kill a mockingbird" tillhör en av mina absoluta favoritböcker har jag nämnt innan. I vanliga fall har jag svårt för när det blir så svart-vitt som det är i boken, men här anser jag att det fyller sitt syfte. Onda är onda, goda är goda och Atticus Finch den moraliskt fulländade, vite mannen är godast av dem alla. Den unga Scouts idealiserade bild av sin far, med sin vördnad för lagen och konstitutionen och människovärdet, har sitt syfte i sin moraliska uppbyggnad. 

I "Go set a watchman" hamnar Atticus Finchs gloria på sned med besked. Så mycket på sned, att det faktiskt är mycket svårt att få de två bilderna av Atticus att gå ihop. Har Scout verkligen vuxit upp med en sådan Dr Jekyll och Mr Hyde-karaktär till far är det inte konstigt att hon i slutet av "Go set a watchman" helt ballar ur. Freud skulle ha ett och annat att säga om Elektrakomplex, och gör det också, genom munnen på Scouts farbror: "Du var känslomässigt handikappad, lutade dig mot honom, fick alla dina svar från honom, tog för givet att dina svar alltid skulle var hans. /.../ Det gjorde dig fysiskt sjuk."

Intellektuellt är "Go set a watchman" definitivt den mer ambitiösa av de två romanerna. Som roman anser jag att den är mycket sämre än "To kill a mockingbird". Lite som "Scarlet" förhåller sig till "Borta med Vinden". Men "Go set a watchman" är - inser jag nu då i efterhand - faktiskt faktiskt nästan nödvändig att läsa för att förstå "To kill a mockingbird" fullt ut. Att den gudalika fadern - hjälten Atticus - tas ned på jorden. Att Scout tvingas göra upp med en fader hon idoliserat, och bli en hel vuxen människa. Go set a watchman är slutet på den coming-of.age.berättelse som börjar i "To kill a mockingbird". I JÄMFÖRELSE med To Kill a Mockingbird är "Go set a watchman" en dålig roman. Den lämnar i mitt tycke en del att önska i genomförandet, men så blev den ju heller aldrig på riktigt färdig. Men som sagt - läsa den tycker jag definitivt att man ska. Att läsa den som en skiss snarare än en fullödig roman. Och inte minst, med en insikt om att två på ytan lika romanvärldar faktiskt kan existera sida vid sida utan att man nödvändigtvis måste acceptera dem som samma.

Det har spekulerats en del huruvida Harper Lee själv verkligen varit tillräknelig det senaste året, och huruvida hennes medgivande till publiceringen av "Go set a wtachman" verkligen gjorts i full insikt. Det har givit orsak till spekulation, liksom spekulationer hur det egentligen gick till när manuset återfanns. Fulspel eller inte, det finns många skäl att vara glad att en publicering kom till stånd. Om "To kill a mockingbird" är en svart-vit roman är "Go set a watchman" hela gråskalan. Är Atticus en rasistisk hycklare eller en desillusionerad idealist? Är Scout för snabb att döma, eller för snabb att förlåta?

Klart kan vi säga att den amerikanska självbilden har fått sig en liten törn. En av nationens hjältar, som varit en förebild för flera generationer, har demaskerats. Dessutom kommer ett kapitel i 1900-talets litteraturhistoria att behöva skrivas om. Med klarsyn och ursinnig energi gör "Go set a watchman" upp med det bildade borgerskapets dubbelmoral i det rasistiska och sexistiska 50-talets USA. Att den inte fick publiceras då kan nog bara ses som att den uppenbarligen var alltför känslig för samtidens förläggare. No shit Sherlock... Utgivningen av "Go set a watchman" är rena julafton för alla som ännu inte bestämt sig för något avhandlingsämne i litteraturvetenskap, eller amerikansk historia, eller psykologi eller genusvetenskap eller…

Tja, helt klart ett helt annat efterspel i "Go set a watchman" än i To kill a mockingbird".

No mockery!
Somehow we still Carry on...

När börjar boken???

...beaten...

Julen står för dörren...

En lärares önskelista:
--------------------------------------------------------

-------------------------------------------------
(skrivbordspedagogen)

Skolan ja - sitt lugnt i båten säger de. Har de inte insett att båten sjunker. Vad får vi till den gistna båten? Jo ett kryddmått att ösa med och sockervadd att täta med. Agera för tusan! Gärna nu - men allra helst igår...

Andel elever som har matteprov mer än en gång varannan vecka: Kina: 98% Hong Kong: 56% Korea: 46% Singapore: 39% Sverige: 0% (TIMSS, 2011)

Andel elever som har matteprov några få gånger per år: Sverige: 64% Korea: 12% Singapore: 10% Hong Kong: 5% Kina: 1% (TIMSS, 2011)

Timmar matematikundervisning per år för elever i åk. 8: Kina: 166h Hong Kong: 138h Singapore: 138h Korea: 137h Sverige: 97h (TIMSS, 2011)

Svenska elever i årskurs 8 har minst matematikundervisning av alla 42 länder som ingår i undersökningen. Utöver att svenska elever i åk 8 har minst undervisningstid i matematik, spenderar de även mindre tid på läxor och studier utanför skoltid.

Den här undersökningen finner jag intressant. För att antalet mattetimmar bör öka är ju något som jag sagt ett bra tag nu. Matematik behöver tid för genomgångar och tid att befästa kunskaperna. Dock det där med prov - så har jag väl mina restriktioner. För räknar vi prov på samma sätt - eller räknar övriga in diagnostiska tester i provantalen? För det känns mycket med matteprov mer än en gång varannan vecka annars.

Jo, det är ju lite kinkigt med vad det kallas och så - för svenska barn klarar inte mer än två prov per vecka (skolverksreglerat) och läxor till måndagar kan resultera i illtjut även om det är ett ämne som bara är en gång i veckan...

Och där är väl egentligen pudelns kärna - detta att det ska vara lätt och tjo & tjim ihop med stora portioner av eget arbete och mindre lärarledd undervisning har studier visat att det sällan leder till någonting gott. Det är ingen självklarhet att man lär sig mer bara för att man trivs - och trivs är något svenska elever gör i betydligt större utsträckning än tonåringar i många högpresterande länder.

Som sagt - vi börjar nog närma oss kunskapsrasets kärna mer här. Idén att lärande ska vara lustfyllt hela tiden är befängd. Nej! eleverna ska inte hata skolan - men det finns faktiskt nyanser mellan det och tjo & tjim. Svåra utmaningar, höga krav och hårt jobb kan faktiskt inte alltid vara kul. Och om allt är roligt så är det inte heller roligt till slut. Rolighetsutmattning...

"...det vi söker är ny kunskap, inte gammal, och att gammal kunskap faktiskt kan återfinnas med hjälp av Google och Wikipedia, men om man inte med avsevärd plåga och vånda tryckt in en massa gammal kunskap i huvudet så har man inga fasta punkter att orientera sig efter, ej heller vet man vad man ska be dessa elektroniska hjälpredor att assistera med. Vördnaden för kunskapen kan vara svår att kortfattat, enkelt och logiskt motivera, men den är mycket nyttig för samhällets fortlevnad och utveckling." (det goda samhället)

Att lära sig läsa tycker nog de flesta är ganska så roligt - i all fall när färdigheten sitter där. Men att nöta nöta glosor och plugga in det periodiska systemet? Eller tegelstenstunga klassiker? Och är det någon som sanningsenligt kan säga att den trollbands av biologibokens bild på daggmaskens beståndsdelar?

Helst vill de väl att det ska se ut så här...

Som sagts så många gånger: "Vägen till klassresa går genom skolan"

(Teodorescu) Läs!

...och då måste skolan vara en meritokrati - inte en mediokrati!

För mig är det ganska fundamentalt att vägen tillbaka till skoltoppen går inte via skratt, glädjebetyg och låt-gå-mentalitet. Den nås med hårt arbete, konkreta mål och höga förväntningar.

Men det här med arbete och klarsynthet kring det...

Debatten om medborgarlön har pågått under en tid i olika länder, det har debatterats i Schweiz, men infördes aldrig, miljöpartiet har haft det i sitt partiprogram, och nu ska det alltså införas i Finland (om the telegraph har uppfattat det rätt).

-------------------------------------------
Finland har varit hårt pressat av företagsnedläggningar och dålig ekonomi, tanken är att medborgarlönen om ca 7500 kr/mån ska ersätta alla bidrag, sjukersättningar, a-kassa etc – och förenkla hanteringen av välfärdsstaten.

Ersättningen ska inte vara så pass hög att den underminerar människors arbetsvilja, sägs det. Frågan är bara vad som anses högt och lågt? Om två människor bor tillsammans med låga omkostnader, så klarar de sig förmodligen på 15,000 kr i månaden. Det beror ju på vad man prioriterar.

Det finns en rad invändningar mot medborgarlön, det jag tycker är mest alarmerande är att samhället på lite längre sikt kommer att delas in i ett A- och ett B-lag.

Några kommer att utbilda sig, satsa på karriären med höga löner och betala mycket skatt. De blir samhällsbärarna.

Några andra kommer att nöja sig med medborgarlönen. De bor billigt i enkla bostäder, skjul eller i husvagnar. Kanske kommer de att jobba lite extra ibland för att dryga ut kassan. De ser få incitament för att utbilda sig eller att arbeta. De blir de tärande.

Ser ni motsättningarna?

Om de tärande befinner sig i majoritet så kommer de att rösta på partier som främjar deras liv, de kan rösta fram höjd medborgarlön, och samhällsbärarna får finna sig i att betala ännu mer skatt för att försörja de tärande.

Om däremot samhällsbärarna får ihop en majoritet kommer de givetvis att rösta bort medborgarlönen, men det blir svårt när systemet redan är igång. Det kommer att finnas en massa outbildade människor utan yrkeserfarenhet. Ska de ut i arbetslivet plötsligt? Det blir alltså svårt att rösta bort medborgarlönesystemet efter att det införts och varit igång i några decennier.

Om man ska vara lite konspiratorisk så undrar man ju om politikerna vill passivisera stora mängder av befolkningen? Det är måhända lättare att styra en befolkning som sitter hemma och tittar på dokusåpor hela dagarna?
------------------------------------------------
(avancemang)

De flesta av oss har kroppar och hjärnor som är gjorda för arbete. Vi människor löser allehanda problem och bygger fantastiska ting. Det är en myt och förbannad lögn att arbete är tråkigt - inte att förta att det finns de som verkligen tycker sitt arbete är tråkigt. Att det blivit deras lott för att försörja sig. Och alla älskar inte heller sina arbeten. Själv älskar jag mitt jobb som lärare - och då menar jag mitt huvuduppdrag som lärare: eleverna. Det övriga not at all...

Men när det kommer till arbete - alla bidrar vi med något. De flesta av oss utvecklas i och med att vi arbetar. Att ta ifrån oss detta, och göra oss till drönare, är att ta ifrån oss en bit av vår mänsklighet.

The pride...

...jag smäller av...


(feminetik)

Nobelpriset tilldelas den som "hafva gjort menskligheten den största nytta". Vem kan avgöra detta i så fall? Det går säkert - glöm inte att vi befinner oss i Absurdistan...

Dagens luci...
<host> <host> stjärngosse!...

Ooops...

Well Yeah! TNT - I'm dynamite...
Inte lätt att tillhöra det vackra folket... 

Svenskarna brukar ju ofta kallas för det vackra folket - högresta, blonda, kloka, lågmälda och bor i världens rikaste och framgångsrikaste land. Många andra nationer ser med beundran på svenskarna och deras samhällsbygge. (Kanske borde skriva i imperfekt?) Hela världen känner till Volvo, Ericsson, Abba och Ingmar Bergman.

Utbölingar välkomnas och ges plats i de svenska stugorna, så länge de inte gör för mycket väsen av sig. Och svenskarna är mer toleranta och ödmjuka än andra, det har de råd med, ty utsikten från de höga hästarna är både vacker och vidsträckt.

Man har överseende med avvikelser och märkligheter, såsom Tolkiens alver finner hobittarna lustiga och underhållande. Men småfolket kommer aldrig att på allvar tas upp i alvernas skara, gränsen är både obefintlig, tillika gjuten i stål.

Sverige är ett vackert och märkligt land, som man både älskar och hatar. Kylan och mörkret bedövar ens själ - sommarens värme och sol som gör landet så underbart när allt tinar upp och spricker ut i leenden. Svensken - den vanliga - som ser vad som sker och försöker värna alla i sin närhet och så har vi de som vill ha bekräftelse för sin godhet - de vackra och överlägsna. Nordens Atlantis, urhemmet för det ljusa och vackra, det rättrådiga och genomtänkta. Den hemliga och förbjudna självbilden, det som alla vet, men ingen pratar om.

Skamliga tankar i skuggan av 30-talets skallmätningar och fascistparader. Men hur länge kan man skämmas över att vara vacker och framgångsrik? Och vilken plats har svenskarna i morgondagens värld – blonda ingenjörer, solidariska världsmedborgare, krigarkonungens drabanter – eller tatuerat vitt trash?

Det är svårt att tänka sig vikingarnas och Gustaf II Adolfs land som smutsigt, fattigt och efterblivet, befolkat av obildade bönder. Inga städer att tala om, träsk, skog och sten. Enkla trähus och iskallt om vintern. Isolerat och avlägset. En fjärdedel av befolkningen emigrerade till Amerika, sökte nya möjligheter och utmaningar.

Så var det i Sverige för 100-200 år sedan. Den underbara resa som landet sedan företog var knappast ett utslag av en överlägsen ras, ty då hade man inte varit fattiga och efterbliven till att börja med, utan det handlade om rätt beslut under rätt tid.

Öppenhet, avregleringar och god ingenjörskonst i slutet av 1800-talet satte Sverige på kartan och byggde landets ekonomi. Det var välståndet som skapade självsäkerheten och överlägsenheten. Svenskarna bytte åkerlapparna mot fabriker, öppnade sparkonto på banken. De vågade sig ut i världen, semester på Mallorca, uppassade av den fattiga men glada lokalbefolkningen.

Några hundra år tidigare var det dessa tjänare som härskade på havet, och koloniserade länderna bortom Atlanten. Medan några andra av Medelhavets fattiglappar uppfann demokrati, geometri och arkitektur. Olika faller ödets lotter, i olika tider, till synes orättvist fördelade. Och givetvis kan vi bättra på ödet genom goda lagar, utbildning, handlingskraft och uthållighet. Men det är inget som  kommer gratis, varken då, nu, eller imorgon.

Svenskarna talar ibland om fornstora dagar, men de vet att deras tid är nu, omfamnade av industrialism, modernism och framtidstro. Men inte ens en stjärna lyser för evigt, och det som tar ett sekel att bygga upp kan raseras på några få år. Och herrarna blir tjänare, rikedomarna skingras för vinden, och några andra rider de höga hästarna långt borta i fjärran land.

Ja, det känns som om jag skulle skrivit i imperfekt.
Rekommenderad läsning: Dan Korn

Idag - det vackra folket som klär sig genusmedvetet...

(AB unvislänk)

När ordet "genusmedvetet" blir "inte medveten om vad man har för kön".

Logiskt...

Liksom det att det är de som TROR på uppståndelse från de döda är de som protesterar...

(DN unvislänk) "och Jesusbarnet med sylvassa tänder och självlysande ögon. I bakgrunden ljuder en läskig version av Stilla natt." Sociala mediestormar och religiösa grupper: "”Jesus har superkrafter över död och ondska; han är ingen zombie”, står på en pamflett som lagts vid Jesusbarnets fötter."

De upprörda de finns banne mig över hela världen...   Underbara paradox - Jesus torde vara en sorts zombie? han återuppstod ju från de döda. Men säg det till de ömma lilltånaglarna...

Känsligt det där - hur man upplever saker...

De måste ha räknat med det sjätte sinnet. Man upplever att man känner! och upplevelse ÄR ju fakta...

Upplevelsen när man riktigt kan höra hur någon har tänkt så det knakar...

"såvida det inte ligger i djurets eget intresse"
EN kan ju undra om det handlar om djur som den här kon...

Ibland undrar jag faktiskt vad som driver folk att skriva sina debattartiklar/insändare...

Visst sjuttsingen håller jag med - men att skriva en insändare? Herrn ovan är så upprörd över allt så det bästa vore nog om han bakade sitt eget bröd.

Dessa insändare och debattartiklar där de "känner dittan och dattan". Känner. Vad en enskild person känner kan vara intressant förvisso, men inte särskilt relevant för samhället i sig.

Alla dessa insändare och debattartiklar är dock ett tecken på något större. Inte bara det att det är enklare att skriva dem än att faktiskt göra något reellt åt saken - de är också ett symptom på det nya lättkränkta samhälle vi har fått. Det samhälle där studenter behöver känna sig "trygga" i att det inte dyker upp något obehagligt i studentlitteraturen – även i den litteratur som skildrar historiska obehagligheter. Ett samhälle där människor behöver ett "safe space" mot sådant som kan upplevas kränkande och "trigger warnings" så att de hinner skydda sig. Ett samhälle där föräldrar lägger ansvaret för barnuppfostran på samhället, skolan, staten, någon annan.

Det mesta har blivit bättre med åren - men samtidigt som vårt samhälle har utvecklats, blivit rikare och mer humant för flertalet, har svenska folket blivit fredsskadat. De stora samhällsproblemen anses lösta, därför kan vi lägga fokus på könlösa pronomen, frugårman-skyltar, toaletter för transsexuella och inte minst att lägga historien tillrätta så att en ny generation upplysta svenskar inte känner sig kränkta eller "otrygga".

Fler kommer framöver att bli varse att de stora samhällsfunktionerna inte alls fungerar så bra längre, utan tvärtom är på väg att försämras kraftigt. Det återstår att se om detta påverkar intresset för att skriva debattartiklar och insändare och införa varningstexter för viss studentlitteratur. Gissningsvis inte. Uppenbart är att fler borde koka soppa på en spik då och då.

Åter till de svarta små spindlarna - de ska verkligen inte ätas. Hör inte hemma i någon av mina gott- och blandatblandningar...



...gav fredagens egoboost...



Positiva booster och tankar ÄR bra!



...men att ALLT ordnar sig bara man Carpe Diemar och vågar misslyckas...

Jag tror verkligen på positivt tänkande, att ta vara på dagen och att faktiskt våga misslyckas - men i många fall så är det så mycket mer som måste till. Att vrida insidan ut...

Var jag förstörd och helt tagen efter att ha sett den på bio. Så inget emot efter att jag såg den andra gången på DVD... 



Ett komplett vrak - en riktig lipsill. Men verkligen en fantastisk film på så många sätt. Att träffa de där rösterna inuti sitt huvud - glädje, ilska, rädsla, vemod etc - jo, så ser de nog ut inne i mitt huvud...

Och öarna - de fasta punkterna i våra liv...
Familjeön - den absolut viktigaste ön i mitt liv  
Vänskapsön - 



Knäppgöksön - definitivt! Tramsmaja brukar jag kalla den 

Träningsön - jo, den vet ni ju om

Alla har vi olika öar som då är det som vi värdesätter och prioriterar i våra liv. Öar som vi alla behöver mer eller mindre av för att känna att vårt liv är till fullo.

Lärarön - dessa underbara elever, så stimulerande

Sporttoksön -

Sen finns det några mindre öar - bakningsön, korsordsön, bokön m.fl.

Och sist men absolut inte minst - musikön...
Ja, det är Girl I know...

...som kan skippa tomteluvan i år...

Glad Lucia & ha en skön tredje advent!  

Tror jag smäller av. På fullaste allvar så ska nu folk diskutera och debattera varför vi firar jul. Och då menar jag inte det där överdrivna som jag skrev för ett par veckor sedan om att julen var på väg att bli stulen. Nej, det här är på fullaste allvar. Jag blir så trött...

Jo, jag kan förstå syftet - att man då vill påvisa julens icke-kristna härkomst för att försvara val av julvärd. Och det finner jag gott - för att låta julen bli avhängig av vem som påannonserar Kalle Anka och dessutom skrika en massa hat om detta. Då har man snurrat till det och låtit det rinna över. Men att nu på fullaste allvar redogöra varför "VI" - ja "VI" firar jul och att det inte är vare sig svenskt eller kristet??? Här har jag skrivit ihop några av argumenten: 

Julen är idag den mest multikulturella av alla våra traditionella högtider. Och kanske är den paradoxalt nog just därför typiskt svensk. Alla firar jul. Kristna firar jul (förutom en del puritanska grenar som inte firar jul eftersom den är så okristlig), hedningar firar jul, ateister firar jul, buddhister firar jul, ja you name it...

En modern svensk jul är en blandning av urtida fornnordiska seder. Man träffas hela familjen, äter och dricker tillsammans – det mest ursprungliga sättet att fira jul i Norden. Man har presentutdelning – något som har sitt ursprung i de antika romerska saturnalierna. Lägg därtill tecknade amerikanska filmer med tjattrande ekorrar, tomteverkstäder och spanska folksagor, maträtter från halva jordklotet, gran från Tyskland, samt ett turkiskt helgon. Man dricker tysk vinglögg med arabiska kryddor, och bullar smaksatta med saffran skördat av berber i Atlasbergen. Och julmusten är en import från Tyskland. Allt detta kryddat med lite allmänt kristet mischmasch som julkrubbor och julotta.

När den kristna kyrkan ville värva medlemmar gjorde man enligt gammal beprövad sed – man tog över seder och bruk från de föregående religionerna. Och den redan tidigare heligaste tidpunkten måste förstås ersättas med något riktigt häftigt – så då högg man till med Jesus födelsedag. Att födelsedatumet placerades flera månader fel var inte så viktigt. Att fira Jesu födelse vid juletid är med andra ord bara ett dåligt kamouflage, ett sätt att appropriera den största högtiden i hela Europa. Jo, det var faktiskt en som skrev appropriera...

Jul har firats här i Norden i tusentals år. Vintersolståndet har hållits som årets heligaste tidpunktöver hela Europa ända sedan stenåldern. Redan från antiken finns det också nerskrivet hur nordmännen vid vintersolståndet samlades och festade, och drack jul – som det hette. De åt julegris och skålade och skrålade – ”Jul, jul, jul, jul!”. Ja, även själva ordet JUL är förkristet. I andra länder döpte man om sina hedniska vintersolståndsfiranden till Krist-mäss – men det gjorde vi inte här i Skandinavien. Vi har behållit det gamla förkristna, hedniska begreppet.

I praktiken är alla ursprungliga seder och bruk som är kopplade till julen helt hedniska – julgranen, blomsterkransar på dörren, hängande av mistel i taket, utbytande av gåvor, och mycket annat. Julegrisen är förstås en hyllning till Frejs galt Gyllenborst. Grisar har man offrat till gudamakterna och ätit kring jul i tusentals år. Vi ställer in halmbockar under granen, symboliserande Tors bockar Tanngrissner och Tanngjostnir. Och så ställer vi ut en tallrik gröt till tomtar och småfolk. Hur kristet är det? Och avslutningsvis: "Så när du firar jul – sänd våra gamla hedniska gudar och gudinnor en tanke."

Ja och??? Syftet är som sagt gott - men se till att överdriva ordentligt. Så att folk kan se hur larvigt deras vidriga reaktion var på valet av julvärd. Att på detta sätt - på fullt allvar. Jag tror att det bara kommer att resultera i att tonläget i debatten höjs. För nu ska folk försvara sin juls svenskhet och att julen för dem visst är kristen.

Varför detta "VI"? kan vi inte bara acceptera att människor kanske firar jul av olika anledning. Och låta folk få fira som de vill - som passar dem.

Vill man fira vegetarisk jul. Fine...

...men måste man kalla det för skinka??? Dumheten har ta mig tusan ingen gräns.

Pekpinna inte över andras sätt och orsak att fira jul. Att låta julen få vara kristen för dem som vill det - att låta julen få vara förhednisk för dem som vill det - och att låta julen få vara en glädjetid med dem man har närmast för dem som vill det. Det sistnämnda är det viktigaste för mig. Min familj - mina nära och våra traditioner. Traditioner som faktiskt ändrar sig lite från år till år - till exempel så tror jag det var länge sen Bettan brände crustaderna...

Inte heller är julen avhängig julgranen...

...the Ellen show tror jag verkligen har fått till den perfekta

Den perfekta julkalendern - finns den? För mig så var det Trolltider - då var jag sex år. Jo, den repriserades när jag var 12 år - då var jag inte lika julkalenderhypad. Men för mig så var den då perfekt. Vill inte se om den nu - för jag vill inte ändra på det minnet jag har - det sett ur ett barns perspektiv.

Årets julkalender och barnperspektiv...

(DN)

Det KÄNDES som om... Orka...
Tänka sig att trots uppmuntran mm, var de duktiga kockarna av honkön sämre än de duktiga kockarna av hankön... 

(the telegraph)

En alldeles strålande text om varför vissa feminister känner sig hotade av män som tänker jämlikhet utanför feminism-boxen.

Att enkom använda sig av Brå när man vill visa på kvinnans utsatthet? Brå baserar sin statistik från 250 kvinnojourer och 1.300 skyddande boenden för kvinnor - mot EN! mansjour. Enligt mig så ger inte det något vidare perspektiv.

Så bra han säger det Fredrik:

Texten från "the telegraph" handlar i stort om att lära barn att tänka själva för att på så sätt kunna göra sina egna ställningstaganden.

Hur många tror på allvar att det blir lättare att lära barn att hantera verkligheten ju äldre de blir? Som det här med att barn inte ska få seriespela i fotboll och innebandy. Och verkar som hockeyn också hakar på...

"I denna gulligull-värld och inbäddning av bomull kommer jag att tänka på en Alfons Åberg-bok där hans farmor lär honom att det är bra att ha tråkigt ibland för att kunna ha roligt ibland. Som att en mindre idrottslig motgång inte är hela världen utan tvärtom kan vara bra att ha i bagaget för kommande medgång.

Förutsatt att det finns bra ledare och/eller föräldrar med sunda idrottsliga värderingar runt barnet.

Men kanske ännu viktigare, och en grupp som har glömts bort i debatten, är alla de barn som har idrotten som sin arena. Barn som har svårt i skolan eller andra sociala sammanhang och som bygger sin självkänsla på planen eller rinken. Barn som växer inombords av att synas och få vara lite extra bra i en sport. Barn som känner att de duger tack vare idrotten. De är också många. Och mot dem är det ett svek." (E.Lindbäck)

Tydligen vår minister: "Den psykiska ohälsan bland unga i Sverige ökar". "Det måste vi utreda". Jahopp! Och alla som vuxit upp sedan urminnes tider som tävlat mot varandra - varför var det inte så stor psykisk ohälsa då? Hur i alla världen kan man göra denna koppling. Skulle snarare vilja säga att det är en märklig genustjosansvejsanvärld som skapar förvirring - detta i samband med ett evigt inlindande i bubbelplast. Inte är det konstigt inte om man ställer sig frågande till verkligheten då. Så frågande att man MÅSTE varnas innan...

Inte bara barn ska varnas. Nu SVT varnar för Homeland. Lydiah Wålsten intervjuas om varför hon anser att trigger warnings är fel.

"...att varna tittarna för att fiktionen ligger nära verkligheten är anmärkningsvärt. Det är en värdering. Genom varningen säger man indirekt att seriens tolkning av världen är korrekt, men det är en individuell fråga hur man upplever verkligheten.

Informationen är ju inte neutral, så att säga. Man lägger ett värde i den. ”Homeland” är inte 100 procent överensstämmande med verkligheten och genom att säga att den är verklighetsnära skrämmer man upp folk.

Språket kan i det här fallet ha en performativ effekt. Genom att säga att "Homeland" påminner om verkligheten påverkar det människors verklighetsuppfattning. Genom att säga att ”Homeland” är mer verklighetsnära så blir den på sätt och vis det."

Det här med systematiska trigger warnings - det är sannerligen ett otyg. Det skadar ett samhälle på flera nivåer: akademiskt, politiskt och personligt.

Däremot hade jag behövt en varning när jag öppnade min bilpåse. För vad i h-e?! Inte okej!!!

#backabilen

Man kan alltid undra vad för troll som varit framme i bilfabriken?!

Ingen diplomat där inte...

..."en diplomat är en person som kan be en annan person "fara åt helvete" på ett sätt att denne ser fram emot resan." (Metro insändare)

En diplomatisk konversation???

...nja, men roligt i alla fall. Men dagens asgarv...

Så enkelt om man kan det rätta språket...

Och med det så låter vi ovanstående Leo avsluta detta inlägg...

Uhu???


(SvD)

Jahopp! För mig är Nils Holgersson en berättelse - en underbar resa både genom Sverige som land och att en pojke från att ha varit en fjorton år lat och självupptagen får så att säga en andra chans och växer och mognar med tiden och uppgiften.

Historien om Nils Holgersson utspelar sig på 1800 talet och är skriven som en saga, med många berättelser och sägner. Miljön är är Sveriges landskap - vi får mycket fakta om våra olika landskap, allt ifrån de gröna ängarna i Skåne till den bittra vinterkylan i Lappland. Vi får grundliga beskrivningar om landskapens historia och tydliga bilder över hur naturen ser ut i olika delar i Sverige då hela handlingen utspelar sig ute i naturen.

Boken innehåller många saker som gör att den blir saga: Den börjar med det var en gång, handlar om förvandlingar, trolldom. Nils pratar t.ex. med en staty som berättar om en stads historia, han pratar även med en gubbe som berättar hur landskapet kom till. Nils kan prata med djuren, han är på ett äventyr där han som pyssling flyger på tamgåsen Mårten som "rymde" från gården och det visar sig i slutet att allt bara var en dröm. Man kan säga att han kom till en fantasy värld genom sömnen, det var dörren. Och samtidigt får vi då väldigt mycket fakta om naturen, Sveriges landskap, djuren, växterna som bakats in i berättelsen - detta där miljöerna beskrivits så realistiskt som möjligt. 

Från början var Nils Holgersson menad som en grundskolebok om Sveriges geografi.
Sveriges allmänna folkskollärarförening ville skriva en lärobok om Sveriges geografi. Selma Lagerlöf blev tillfrågad om hon ville åta sig den uppgiften, och hon tackade ja. Historien förtäljer att Selma direkt bestämde sig för att inte skriva ett kapitel för varje landskap utan ville väva samman allt till en berättelse med en röd tråd. Hon ville att boken skulle bli pedagogisk och rolig. Det var då hon kom på pojken som skulle resa genom Sveriges landskap, hon döpte honom efter sin foster son Nils Holgersson. Samtidigt så ville hon även lära ut moral, hur man skulle uppföra sig. Därför blev Nils inte direkt den snällaste pojken som då dessutom skulle få lära sig en läxa. 

Och så dök då artikeln ovan upp. Jeeez... Det enda roliga med den artikeln var min egen (nåja, delar honom med cyvertwin) auto pop up...



...det måste bara kommenteras...

Jo, jag tycker också gåsen - alltså Mårten - är hjälten. Men visst är det bra om man har läst boken INNAN man utser sin hjälte?

Men artikeln - jag kommer aldrig bli klok på det här med vuxna som maniskt hela tiden ska göra intersektionalitetsanalyser och försöka hitta dolda agendor i barnböcker. Att en undervisningsbok om Sveriges geografi som ska utspela sig på 1800-talet och med en sensmoral att är man inte snäll så får det konsekvenser kom att handla om maktordningar och liknande. Mycket märkligt jag får lära mig nu för tiden...

Mycket märkligt att lära nu för tiden. På en gymnasieskola som en "rolig matteuppgift":

Uhu???
Kommer inte i närheten av mina matteelever!!!

Det där är antagligen lite svårläst: men delar ur uppgiften:


(mittikungsholmen)

Och där verkar det också som att då uppgiften inte var en sk "råtta i pizzan". Jag tvivlade inte innan - men det fanns de som gjorde det då den verkade för elaborerad.

Sexistisk - jo visst. Tycker inte den är trevlig mot vare sig tjejer eller killar. Var är genuspedagogerna när de väl behövs?

Sen kan jag tycka att det hela drogs lite väl långt. Att den till och med hamnar i en av våra kvällsblaskor? Känns som om svensk skola har större problem än så. Och att hota med att anmäla till skolverket? Jo, om det är som så att liknande uppgifter förekommer ofta och inga förändringar sker trots påtalan till lärare och därefter rektor.

Sen tycker jag att rektorn kunde ha varit tydligare. Att han stod bakom sin lärare anser jag vara rätt - det är inte misshandel eller liknande vi talar om. Och definitivt att läraren skulle ha tagit diskussionen. Vi lärare är också människor. Bättre att erkänna att det man själv i uppgiftsskrivande stund tänkte skulle bli till lite humor i matematiken visade sig inte alls vara så. Be om förlåtelse för att det blev en missbedömning. Jag tror gott och väl att det hade räckt så.

Men mitt huvudproblem är inte Ken- och Barbiesexismen. Det är hela uppgiften i sig. Hade inte spelat någon roll vad den hade handlat om när den är utformad på ett sådant sätt att den går långt under barnens mognadsnivå. Allvarligt så gör det mig ordentligt förbannad. Sådana här uppgifter är inte bra vilken inriktning man än har eller på vilken nivå man än befinner sig! Det främjar inte matematikintresset och det höjer definitivt inte matematikkunskaperna. Det är på ren svenska bara trams!

I soptunnan med den!



Källsortering???

Miljövänliga ska vi vara!

Men att ättika inte skulle vara en kemikalie??? Ättiksyra = etansyra med kemisk formel CH₃COOH

Det är som om människor tror att kemikalie faktiskt betyder skadligt för miljön. I sådana fall har vi ju den miljöfarliga diväteoxiden - ja, vanligt vatten alltså - en kemisk förening med den kemiska formeln H₂O

Hur har vi det med kunskaperna hemma i stugorna? Ibland räcker det med att kolla mjölkpaketen...

(kolla gärna mer på arlakadabra)

Ja matematik är vackert - att jag är en mattenörd vet ni ju redan...

...så att en sådan här kommentar får mig att le är väl inga konstigheter?

Apropå kända kommentarer - "Det ser mörkt ut på..." Ja, var såg det mörkt ut och vem sa de. Och sades det överhuvudtaget????

“Kameruns mörka avbytarbänk” - en myt?
---------------------------------------------------
"He is not much to hang in the christmas tree."

"Detta har varit en morot för oss och nu har den släckts!"

"Då sa jag till domaren på ren svenska: Go Home."

Människor som ägnar sig åt sport är sällan de mest konventionella retorikerna. Många är sportgrodorna som hoppat ur antingen spelare, tränare eller kommentatorers munnar, och några av dem har blivit så legendariska som vore de bibelcitat. Så till exempel Arne Hegerfors otvetydiga magnum opus från VM i fotboll 1990:

"Det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk..."

Hegerfors ska ha fällt orden under en match mot England, där Kamerun först gjorde bra ifrån sig men sedan blev mer eller mindre överkörda och gradvis förlorade allt hopp om vidare spel i mästerskapet.

Eller? I slutet av november utmanade Flashbackanvändaren Arne Hegerfors (inte densamme) citatets autenticitet i och med trådstarten "Myten kring 'det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk'". I trådstarten krävde hen en länk till ett klipp på Youtube där Hegerfors faktiskt säger citatet, och det är väl rimligt för länkar till andrahandskällor har minst sagt lurad folk förr.

Det har nu skrivits över 1100 inlägg i tråden, och än så länge har ingen lyckats bevisa att citatet någonsin fallit. Tvärtom. Användaren Glorkas tog sig till och med till Kungliga biblioteket för att titta på delar av den arkiverade SVT-utsändningen av matchen utan någon framgång. Det är bitvis riktig nagelbitarspänning i hens inlägg:

“Matchen är igång igen, jag tittar intensivt. Örat spelar spratt med en, man tycker sig nästan höra arne säga den berömda repliken fast det är bara inne i huvudet. Man är beredd på att den ska komma när som helst.”

Glorkas hinner se “allt från minut 83 till slutsignal i ordinarie tid, och från englands andra straff till slutsignal” innan KB stänger. Som bevis på att hen verkligen varit där publicerade Glorkas denna bild:

Källa: https://www.flashback.org/sp55593769

Efter att Glorkas rapporterat från sitt studiebesök på KB uppstår en segerrusig stämning i Flashbacktråden, befolkad av människor som inget bättre vet än att beslå redaktionella medier med felaktigheter och mytbildning.

“I knew it! Har gåshud. Hela den svenska befolkningen verkar ha gått på och själva mjölkat på idrottssveriges mest berömda citat! Detta är helt otroligt”, skriver användaren Ngt.

“Fascinerande och märkligt.. Har hört min farsa prata om det så många gånger, han säger sig också minnas händelsen. Och så visar det sig att detta till stor sannolikhet aldrig sagts”, reflekterar användaren Ass.Parade.

 

“Vart finns landets alla grävande journalister när dom på riktigt behövs?”, skriver användaren DrLOc.

Det är i så fall inte första gången ett väldigt känt citat visar sig ha varit uppdiktat. Allt från Marie Antoinettes “Låt dem äta kakor” till Stalins iskalla “The death of one man is a tragedy, the death of millions is a statistic” har senare visat sig vara efterkonstruktioner eller bara missuppfattningar. Men ju fler som hör ett citat och får veta att det kommer från en viss, namngiven källa, desto fler börjar tycka sig ha hört citatet själva när det verkligen uttalades. Det är grundläggande mänsklig psykologi.

Det ska nämnas att de kära grävarna på Flashback än så länge har dragit på lite väl höga växlar. Det finns en rad möjliga förklaringar, som till exempel att citatet i själva verket föll i en annan match än den mellan England och Kamerun 1990, att det var någon annan sportkommentator än Hegerfors som sade det och helt enkelt att han kanske sade det under någon av de minuter som Glorkas inte hann skärskåda.

Hegerfors själv nämner citatet i en intervju med Kvällsposten 2011.

Men om man vänder på det så finns det än så länge faktiskt inte något som helst bevis på att Hegerfors faktiskt sagt detta som han ska ha sagt det. Det finns definitivt skäl att titta lite extra på källorna. Och en av dem är Lasse Anrell, legendarisk fotbollsskribent. Han skrattar när jag förklarar mitt ärende och säger sig ha blivit nedringd och nedmejlad i ärendet de senaste dagarna.

– Jag tycker det är kul att folk engagerar sig. Man har lärt sig älska nördarna i den här världen under åren som sportkrönikör. För visst är det roligare att hångla med en tjej än att lyssna på gamla Arne Hegerfors-refererat, säger han.

Citatet dyker upp i hans då nyskapade fotbollsspalt i Aftonbladet hösten 1995, när han precis lanserat sin “floskeltopp” där just den sortens grodor samlades och utsattes för omröstningar. Anrell säger själv att han måste ha fått tipset från en läsare “kring 95-96, absolut inte senare”.

– Det jag har sagt till någon som ringt upp mig är att jag fick en tydlig bekräftelse när Arne Hegerfors själv i något tevetal för några år sedan drog fram detta citat som det han skulle komma att bli ihågkommen från, säger han.

Men han öppnar samtidigt för att det här skulle kunna vara en myt, delvis eftersom han under alla dessa år aldrig sett klippet själv.

En av många gånger citatet dykt upp som festlig avbrytare på en lokaltidnings hylla.

Hegerfors själv har vid flera tillfällen pratat om citatet, berättat hur det kom till och vad han egentligen menade. Till exempel så här lät det i en tevesänd radiointervju med Mix Megapol.

Kan han själv intyga att han verkligen fällt citatet? Jag ringer upp.

– Jag är nog ganska säker på att citatet är rätt, att jag sade det under matchen mellan Kamerun och England och att jag sade det i samband med att de tappade sin 2-0-ledning då England gjorde två mål i snabb takt. Då kom det en bild på bänken då de satt med gamnacke allihopa. Då sade jag det utan att tänka på dubbeltydigheten i det hela, säger Hegerfors i telefon och fortsätter:

– Jag fick också reda på det efteråt, och hade ingen aning om att jag hade sagt det. Men det borde ju finnas kvar på något band. Jag tror inte det är ett felaktigt citat, även om jag inte kommer ihåg allt jag sagt under tusen fotbollsmatcher.

Han medger att han aldrig själv sett klippet, och att det alltså var först i efterhand som han fick höra att han hade sagt så. Det betyder att han själv inte egentligen strikt talat kan intyga att det är sant. Det är inte konstigt att tänka sig att en person som är van vid att säga en massa grejer i teve börjar tro att han faktiskt sagt någonting, om bara tillräckligt många upprepar det.

- Enstaka meningar minns man inte förrän någon dyker upp i efterhand och säger ”du sade såhär”. Jag kan hålla med dig om att det är förvånansvärt att det inte finns på band, och jag kan inte påminna mig om att jag själv har sett det. Men det skulle förvåna mig om det var en myt.

Har det varit jobbigt att det här citatet förföljt dig, om man nu kan för ett ögonblick antar att det hela bara varit en myt?

– Nädå, det har varit roligt. Det kom ut en bok som hette ”Det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk” som hade alla möjliga citat från radio och teve, där dubbeltydigheter går att hitta lite var som helst. Det har bara varit kul att folk kommit fram och klappat mig på axeln och sagt det, detta kanske mest kända citatet av alla i svensk tevehistoria. Ja, utom möjligen Tage Erlanders ”huka er göbbar å kärringer för nu laddar han om”.
------------------------------------------
(ansiktsboken)

Ser mörkt ut...

Barnslig - jag???

Hmpfff...

Uppgifter tar jag mig an seriöst...

Seize the day...