Om

Tja, varför startade jag den här bloggen? Till stor del för att jag som i grund och botten är en mycket glad person ibland kan gå och muttra över saker som irriterar mig. Så istället för att muttra runt i några timmar tänker jag snabbt skriva av mig missnöjet för att fortsätta vara glad.
Kängorna kommer att kunna delas ut. Inte till de små utan till de stora och starka. Ibland kommer det kunna vara tvärvändningar och vara bara glada crazy tankar. Love <3

Twitter: @pippiglassbil

Mer info om mig: http://frokenmissnojd.bloggo.nu/Lilla-Jag/ 

Presentation

Senaste inlägg

Visar inlägg från januari 2016

Tillbaka till bloggens startsida

so far away...

...är han...

Taget av en vän till mig!!!

😍

...gissa om jag skulle velat vara där jag också...

Eller om han skulle kommat hit! "Wällkomm to Sweeden! This cåntry is an artinstallejtion!"

Så det får bli ett sådant inlägg idag - Absurdistan uppblandat med rent trams - eller så kanske det blir mest trams? Anyhow - Wällkomm!!!

Vaddå att vi har olika känslosinnen, och att luftfuktigheten som påverkar skiljer mellan olika ställen? Nej då! F o r s k a r e ha ju spräckt myten. Och en upplevelse är inte subjektiv - utan en enda stor kollektiv sanning... Fine! då vet vi varifrån dårarna har fått sitt tänkande om att det just de upplever som enskild individ är vedertagen fakta...

Känns som om tankeförmågan har gått på högvarv...

Kanske det vore en idé att starta med människor, just saying...

Kanske ska välja ett lättare ämne?

Chocken alltså! Det där kan väl a l d r i g stämma...

Gissar på att denna sexolog rekommenderar en Parkourkurs till sina klienter. Ja, så att de FÅR tillfälle att hoppa över skaklarna...😝

...risken är väl snarare att de ber mig stanna... 😘

...dessa nametests på ansiktisboken alltså...

Sociala medier... säger sig ha riktad reklam...


hm... ja, jo, ja... 😂

...hade behövt råd innan...

Tiga lär nog inte vissa göra vid synen av detta. Just saying...

Ett sådant flickigt slott! Stjärnorna lär nog ha ett och annat att säga om det. Ja - de tokfeministiska då - för på det riktiga slotten där fick de ju inte yttra sig, typ...


(GP)

Männen fick prata mest! Ganska missvisande rubrik då kvinnorna talade i 7181 sekunder och männen i 5929 sekunder...

Okej - det var en kvinna mer så vi bortser från det. Men vem i tusan stal de två procenten? 44,67 + 53,33 = 98. Hen????

Ja, ja... vi fick väl bara ytterligare ett bevis i kassen för att kvinnorna har blivit tystare i det offentliga...


(SvT)
(Som hämtat det viktiga från WashingtonPost)
"...ville undersöka var flickor får idéerna till hur man ska bete sig som flicka.

Undersökningen har bara påbörjats, och hittills har forskarna räknat många av orden som uttalades av kvinnliga respektive manliga karaktärer. Och undersökningen pekar redan åt en lätt ironisk trend – för samtidigt som kvinnor ställning i samhället utvecklats har de kvinnliga karaktärerna i Disneyfilmerna fått prata mindre och mindre."

Det var faktiskt bättre med jämställdheten på 30-talet, då det var nästan helt jämställt med 71%..

"...ett tidigare lågvattenmärke var Aladdin, där det var ännu mindre jämställdhet,vilket inte anges i siffror, så skrämmande låga var de." Menar de att Aladdin talade mest i filmen om honom. Horribelt...

"I filmen ”Modig” från 2012 har de kvinnliga karaktärerna 74 procent av ordet. Men med den populära filmen ”Frost” dalade siffrorna igen och kvinnorna tog 59 procent av snacket."

Om man läser texten så framgår det att de tycker detta är illavarslande! Va tusan att de snackar mindre - de har ju över 50% av snacket!!! I ett land där vi i förorterna får en allt tydligare patriarkal styrning (vi har nyss högtidlighållit minnet av hedersmorden på Fadime och Pela) och där vi könsuppdelar pooler för att tjejer ska fredas efter sextrakasserier och tom våldtäkter. Ja, då fokuserar Public Dissaster på att ta upp Disneyfilmer där det ändå är tjejerna som tar mest plats. DET skulle jag vilja säga är det illavarslande!

Ja, just det - sorry, glömde den feministiska jämställda procenträkningen. Det var ju den där Norrlandskommun som utnämndes till Sveriges mest jämställda: 100% av deras chefer var kvinnor...

Viktigt det där. Gäller ju att ha rätta koderna från början så att man inte trampar i det berömda klaveret...













(AB-lajkat)

Det är inte alltid lätt att hänga med i alla koder som finns...

...inte kom han på efterKÄLKEN i alla fall... JustD...

Hur e d möjligt???

När ni möter livets utmaningar idag så ha i åtanke att det finns de som brottas med större utmaningar. Som att vara skäggkränkt till exempel... 🙄

"Åh nej, jag har ingen personlighet! Vad ska jag göra?

Jag skulle kunna satsa allt på att utvecklas på olika sätt – kliva ur min trygghetszon, göra saker jag är rädd för, utsätta mig för situationer jag undvikit i hela mitt liv, begå massor av misstag och lära mig av dem, vara brutalt ärlig mot mig själv och andra, driva ut alla mina demoner och dräpa dem en efter en, ge upp illusionen om att jag har någon som helst kontroll över någonting, ständigt påminna mig själv om min dödlighet och därmed livets meningslöshet, etcetera, etcetera. Men nej, det låter för skrämmande, jag får hitta på något annat.

Nu vet jag, jag skaffar skägg! Då kan jag fortsätta vara den här rädda lilla fjanten men ändå på något sätt vara någon. Titta mamma, vad fin jag är och vilken personlighet jag helt plötsligt har! Gå hem och raka dig."

Dålig skäggväxt någon? Jag är ju egentligen snäll så vi nöjer med oss att säga att han nog vaknat efter en mardröm om att var überskäggig...

Märkligt hur olika den här världen ser på det där med hårväxt. För att leva upp till genusfolkets drömbild av felfri, godkänd feminist ska du inte plocka ett hårstrå på kroppen, eller använda smink. Du ska gärna hata män för alla vet att hat gör världen bättre. Att genusfolket hela tiden har taggarna utåt och hela tiden tar saker som en förolämpning är extremt tröttsamt. Speciellt när folk inte vandrar runt och har en kandidat i genusvetenskap i bakfickan. Istället för att ta tag i de stora problemen så blöts det och stöts det i trams. Det letas fel - ja, alla med den genustugångspunkten att flickor på något sätt alltid har det värst.

It’s dangerous and wrong to tell all children they’re ‘gender fluid’ 




Mycket läsvärd artikel i The Spectator. Kort sammanfattat så handlar den om det som något förbryllande i en sorts offerkultur har nu börjat förvandlats till något hotfullt: "Binär" är inte längre bara en matematisk term utan även en förolämpning i nivå med "rasist", "sexistiska" eller "homofobiska" som sätts in som vapen i någon sorts kulturkrig. Den stora fienden är den som hävdar att det finns män och det finns kvinnor - skillnaden mellan dem är avgörande. Den här distinktionen mellan män och kvinnor är något som accepteras av den stora majororiteten. Men det spelar ingen roll. För tycker man så är man typ trångsynt...

Kort sagt, den politiska klassen är besatt av jämställdhetsfrågor. Dessutom så är får den stå orörd av staten - att EN ideologi med så lite vetenskap (läs noll) bakom får sådan uppbackning av statsmakter? Ja, för ni ser ju att det inte bara gäller i Sverige. Jag litar på att du är också. Visst kan du rabbla upp skillnaderna mellan trans, inter, polygender, asexuell könsneutral och genderqueer? Men hör och häpna - kön är flytande - det är ju bara en social konstruktion... 

Som artikeln säger: Nej! kön är inte en social konstruktion eller flytande - vad som är flytande är dock språket! Som de håller på nu så kommer den här flytande könstillhörigheten att bli en livsstil - inte något som barnen väljer själva. Under det lovvärda att stoppa att de som de facto inte kan identifiera sig med något av könen, eller de som anser sig vara fel kön blir mobbade kommer vi att få den motsatta effekten: de som inte känner att de har en fast könstillhörighet kommer istället att bli de utsatta. Vi kan ju bara gissa - men det känns som om avsikten är att bryta ner barns känsla för vilket kön de är och att indoktrinera barn om att det inte finns någon skillnad mellan könen. Summa summarum: ett förtryck, en socialt konstruerad dysfunktion och förlust av individuell frihet. Allt detta sanktionerat av våra politiker...

Vad som från början var tänkt att vara något för att främja tolerans har blivit en avsaknad av tolerans mot de som håller sig inom vad vi kan säga är det mest vanliga i vår värld. Jag har full förståelse för den här toleransönskan - men den kan fås utan att sudda ut könstillhörigheter. Värna individen och låt varje individ vara det den vill - att man faktiskt får vara det som är det vanliga och att det inte är konstigt alls om någon inte är det. DET anser jag är tolerans på riktigt.

Ska det vara så svårt?



Med rätt kunskaper så kommer man långt!

Kunskapsbehov finns i alla de olika områdena av livet...
Ju fler näringsämnen man utesluter ur kosten desto mer kunskap om näringslära behöver man. Det är inte bara att utesluta animaliska produkter och sen bara ersätta med lite random grönt.


Det som utesluts måste ersättas med likvärdigt näringsvärde för att inte bristsituationer ska uppstå. Att det ens ska behöva sägas?

De som tar ett avvägt beslut att bli vegetarianer/veganer är oftast mycket kunniga i näringslära. Men att bli någon form av veg. har nu blivit en sorts hipp trend och många av dessa personer får sedan diverse brister i kroppen för att de inte ersätter det de plockar bort på rätt sätt.

Frukt och grönsaker är hälsosamt och många skulle säkerligen må bättre av att äta mer utan sådan kost. Men att i det sen hävda som många av dessa vegopekpinnar gör att kött inte är hälsosamt alls är ju rent absurt. Kött är den bästa källan för högkvalitativt järn och innehåller dessutom bland annat protein, vitamin B12 och D-vitamin. Om man inte tycker om bönor, linser och andra baljväxter som innehåller fullvärdiga proteiner och en del järn finns det risk att man inte får i sig tillräckligt av vissa näringsämnen. Olika veg.trender har nu blivit så populärt - särskilt bland unga kvinnor och järnbrist är en ganska vanlig effekt hos dessa kvinnor, då de inte ersätter rätt. Då blir det vegofel...

Ja som jag skrev om i let's dance. Tack och lov för @Fnordspotting som gör detta program till ren 😂-underhållning:
"Snart börjar #vegorätt! Det bästa satirprogrammet någonsin! 💓 

Vi inleder starkt med sensuell lökplockning och fejkitalienska. En lök används som pendel. Kanske är man currylinjer på spåren.

Nu gör programledarna pasta. Av zucchini. (Det går enligt uppgift lika bra med potatisskalare.) Nu även pasta av svarta bönor och soyabönor. De har funnit flera alternativ till det animaliska vetemjölet. Olivolja (troligen framställd av kallpressat dinkelmjöl) hälls över pastan. Maten är så "krämig, citrusy" att en av programledarna nästan svimmar.

Havregrädde hälls upp ur en "mormory" glaskaraff.

Helt oväntat: Fitzcarraldopastisch.

Alla kastruller och redskap går i shabby chic.
I bakgrunden: Vita hingstar.

En paj skall tillagas över öppen eld. Man undviker återigen det animaliska vetemjölet och gör pajdegen på quinoa i stället. Mer havregrädde hälls upp. Denna gånt ur ett förzinkat kärl.

Zenbuddhistiska tankeövningar med en solros i handen.

"Världens enklaste och snabbaste vaniljsås". Man börjar med att blötlägga cashewnötter över natten."

😂 Jag hoppas på fortsättning nästa vecka...😂

En artikel i någon av tidningarna där någon tyckte att hon hade slut på argument till varför hon inte äter kött. Ja, inte mer än att hon var lat då... Denna ramlade in på mitt Twitter med kommentaren "Varför ifrågasätter vi alltid vegosar men aldrig köttisar?"

Mycket märkligt att jag trots över tjugo år som knappt köttätande aldrig har blivit ifrågasatt. Kan det ha att göra med att jag inte pekpinnar köttätarna, eller "köttisarna" då...



😂 Bästa Claudia 😘 ❤️

Ibland så har Måns en poäng...

För att då kolla på det där varför så sällan köttätarna får frågan varför de äter kött. Vi kan ju börja med att kolla på det här med normer: 

Visst är det bra att vara medveten om vad som är det vanliga och att våga gå utanför det. Men att alltid allting ska pratas om att vara så normbrytande och normkritiskt. För norm är väl det vi då vanligen gör?

Vanligast i Sverige är att vi människorna är köttätare. Därav kommer sen då det negativt laddade ordet "köttnorm". Rent ut sagt löjligt. För människan var jägare och samlare långt innan den blev bofast och odlare. När de upptäckte elden och ännu mer kött kunde ätas - mer protein - kom den mänskliga hjärnan att bli ett under av snabb utveckling. Dessutom är då sedan samlartiden de flesta människors matstpjälkningssystem gjort för att ta hand om animalisk föda. Jag tycker att man ska få göra som man vill - och som nämnts ovan: det går inte bara att utesluta kött och ersätta med random grönsaker.

Men normer var det: Vad är mer vanligt här? Jo, majoriteten av människor är friska. Har vi då en friskhetsnorm? Eller som att majoriteten av människorna sover i alla fall mer än en till två timmar per dygn. Har vi då en sömnnorm? Jisses vad jag är normbrytande...

Sen tycker jag vi ska skilja på att fråga och att ifrågasätta. Enligt mig är det en stor skillnad. Att fråga varför jag knappt inte äter kött är inte samma sak som att ifrågasätta det. Att fråga varför folk äter kött? Ja, de gör väl det för att de tycker det är gott...

Men om vi då kollar på det vanliga/normer - man kan fråga någon som är sjuk eller så kan man ifrågasätta någons sjukdom. Men vi frågar knappas någon som är frisk varför den är friskt(?). Eller att folk fråga mig varför jag inte sover (om jag ändå visste det) mot att ifrågasätta om jag verkligen inte sover. Men vi frågar knappast folk om varför de sover...

Men ta mig sjutton: Normkritiken når nya oanade höjder. Att vara människa är bara en social konstruktion...



(Expressen)

Animal appropriation?

Var det måhända ursprunget till det vi såg 1981...

Framtiden hägrar...

(genderfluidsupport)

Det gäller verkligen att se upp med vart vi är på väg. För att ta ytterligare en aspekt - hur kommer de barn som uppfostrats i att "kön är bara en social konstruktion" och curlats fram så de sluppit minsta motstånd att reagera när den verkliga världen träffar dem?

Dessutom har vi ju en annan aspekt av det här med att faktiskt inte blir söndercurlade under uppväxten...

Gäller att finna den där rätta balansen...

Can't get enough liksom...

Jo, utav sådant här...

...Ninjamens - redo för Halloween nästa år...

Horribelt - långt värre än den semlefreakshow som pågår just nu (som i let's dance). Den ena maträtten efter den andra görs om och döps till semlawhateveryouwant. Eller så vill man få hälsofreaksen att äta semla - såg ett recept med på semla med kvarg, fiberhusk och stevia i degen och fyllning av keso och mosad banan... 😖 

Till och med baconsekten ska införlivas i semlesekten...


(KIT)

So what's next? sushisemla nästa år? Rå lax istället för mandelmassa och wasabi istället för grädde...

Men när man länkade vidare så blev det lite roligt i alla fall:
-------------------------------------------
Jan Björklunds semla

Du tar en semla. Byt sedan namn på den. Ät.

Kommunals semla

Du tar en semla. Sparka din kassör. Ät.

Stefan Löfvens semla

Du tar en semla. Det är inte okej. Ät.

Margot Wallströms semla

Du tar emot en semla från Kommunal. Ät semlan och anklaga sedan Kommunalföreträdare för lögn. Ät.

Piratpartiets semla

Semla.S01E01.DVDrip.RAZoR.x264.torrent. Ät.

Viralsemlan

Du tar en semla. Gilla om du vill äta den själv. Annars delar du.

Åsa Romsons semla

Du tar en semla men råkar måla underredet på den med giftig grädde. Ät inte.

Slussensemlan

Du har en semla.Ett hundratal äldre demonstranter tycker att du valt en alldeles för dyr och ful semla. Ät och kallas för maktmissbrukare.

Trumps semla

Du tar en semla. Bygg en mur runt den. Allt är Mexikos fel. Hylla Putin. Ät.

SVT Debatts semla

Du tar en semla och lägger sedan ner programmet. Ät.

Erik Hamréns semla

Du tar en semla. Tillsammans är du och semlan jävligt starka. Förlora sedan mot Österrike med 3-0 på hemmaplan. Vägra sedan erkänna att semlan har gjort en dålig match.

Making a murderers semla

Du anklagas för att vara en semla. Miljoner människor följer ditt öde på Netflix.
-------------------------------------------------

Och där lägger vi locket på i Semledebatten...

...och tar något som är mer jag...



...chocolate chip hazelnut cookie bars (@ThatsFoodPorn)

😍 Makes me smile ☺️


 Sorry... cheesy joke... 😖

Den som tog det här fotot...



Bilar ja, såg nyligen en intervju med Richard Hammond på Youtube. Ja ni vet en i Top Gear-trion: Clarkson, Hammond och May. Det var BBC's mest populära program med cirkus två miljoner tittare på varje program. Och sålde därutöver gaziljoner med DVD:s. Deras budget var därför  - med BBC mått mätt - mycket stor med 500 000 pund per avsnitt (~ 6-7 miljoner kr).

Sedan hände det ju sig så att programmets producent blev sur på Clarkson efter en incident där den senare gav den förre en smäll på käften. BBC gav sin största stjärna sparken. Vilket ledde till ett ramaskri bland världens män. Jo, män kan faktiskt protestera visar det sig. Aldrig har någon orättvisa eller diskriminering lett till massivare protester. Bara i England skrev en miljon män på protestlistor. Men BBC backade inte.

Här i Sverige skrev feministerna skadeglada krönikor. I UK: jo mansgrisen Clarkson fick gå. Vad BBC inte hade räknat med var att hela produktionsteamet valde att gå med honom. Den världsberömda trion programledare och gräddan av deras gamla produktionsteam behövde inte vara hemlösa länge. Anbuden haglade. De bestämde sig till sist för en amerikansk kanal som ingen i Europa hade hört talas om innan. Amazon Prime. Och nu fattar jag varför. Den budget per avsnitt som till nyligen ansågs enorm ter sig plötsligt som rätt futtig. Den nya?

50 000 000 kr. Per avsnitt...

Som fan av den brittiska motorjournalustiken måste man utbrista i ett spontant "hallelujah!"

Inspelningen av den nya säsongen Top Gear på BBC rapporteras gå trögt. Det sägs vara stora problem när all "know how" lämnat. BBC kräver mer politisk korrekthet i sin största serie och den nya programledaren kraschade en svindyr Jaguar redan i första avsnittet. My concern: hur får jag in Amazon Prime på TVn...

 

PS. Den fjärde personen är Top Gears tame racerförare "The Stig". Is he the Iron Man?

Iron Man - hjältar. Ta Spindelmannen tillexempel: när han skjuter tråd på skurkarna, får de då nätvärk...

Inte lätt att leva upp till bilden av Iron Man...
Många tjejer som länge klagat över Barbie som dåligt ideal...


(time)
Barbie-tillverkaren Mattel börjar nu i USA att sälja Barbie-dockor i olika kroppsformer. En är liten och nätt, en är lång och en har lite mer kött på benen än den vanliga Barbie-modellen. Företagets förhoppning är att de nya dockorna ska spegla den värld som den unga konsumenten lever i. Nu förväntar ni er något som "det tycker jag är en viktig fråga" gissar jag? Men ni som känner mig vet att jag tycker att ur-Barbies kroppsideal är helt tokiga ni förstår att jag inte har något emot att det faktiskt kommer dockor med fler kroppsformer. Men var är alla olika Kens? I den genustjosanvärld vi lever så borde vi väl även få se olika killtyper? Eller att killarna får andra ideal att mäta sig med?

...för vad sägs om att försöka leva upp till att vara en biffig haj...

Haj?! 😤



...lev upp till den du!

Leggings...

...ärlighet...

...och om vi ska generalisera så är män ärligare än kvinnor. (Betyder då inte att alla män är ärliga och att alla kvinnor är oärliga - om detta nu behövde förtydligas?) Men det är nog mycket därför jag alltid har föredragit att umgås med killar/män framför tjejer/kvinnor.

Flera av mina nära kompisar har varit män, killar från början men sedan har de, förhoppningsvis, blivit män. Det är dem jag har umgåtts med. För snacket kvinnor emellan - och jag märker det även på mina elever - är inte alltid så vackert för att uttrycka mig snällt. Nu hamnade inte jag i den situationen - men jag vet de som fick elaka telefonsamtal (och även mina elever har berättat om detta) där tjejer klankar ner på varandras yttre.

Generellt sett bland tjejer/kvinnor så är det mycket skitsnack och skvaller samt att det är mycket mer intrigerande iblandat. Killar/män generellt är mer rakt på - och tar ut sin frustration direkt istället.






Ja, så kände jag lite efter matchen mot byn. Surt att tappa till oavgjort efter det magnifika spelet när kanariefåglarna verkligen ägde matchen. Men ändå - resultatmässigt: starkt med oavgjort borta mot byn. Så på det hela taget - bandynöjd!

Riktigt jäkla bandynöjd var jag efter SAJK-matchen. Så sjukt sjukt starkt att slå stålmännen! Och jag kan verkligen säga att jag behövde det efter vinteroklassikern. Ja, då hamnade mina kanariefåglar verkligen i  blåsväder. Upprinnelsen var en bedrövlig is som tydligen var sämre än sämst. Först och främst så är det då att det är naturis det handlar om. Klart som korvspad att man kan gnälla på en sådan is år 2016. Nu vann arrangörslaget och kan hålla tyst om den saken men är övertygad om att de knappast tyckte det var idealiskt.

Mina kanariefåglar tackade ja till att spela matchen. De borde givetvis sagt ”Tack! men nej tack, det vill vi inte”. För att i efterhand komma och gnälla när man har förlorat ser verkligen inte bra ut. De borde ha tänkt varvet runt när erbjudandet kom och insett hur svårspelat det skulle vara. Och antingen säger man då ja tack och håller sen tyst efteråt eller så säger man vad jag tycker de borde gjort "nej tack".

Men jag håller med om poängen i det hela - och det säger jag inte bara för att jag håller på det förlorande laget. Lovar! Det borde aldrig spelas om poäng under sådana förhållanden. Och det spelar verkligen ingen roll att det var samma förutsättningar för båda lagen. Och arrangörerna kan knappast anklagas för något. ”Winter Classic” är ett riktigt kul koncept som man anordnat. Men skrota poängen nästa gång. Det blir lite väl mycket lotteri där varje poäng är dyrbar i en jämn elitserie. För övriga lag i denna jämna serie som är med och tampas om slutspelsplatserna - ja, de matcherna spelades på perfekt is - det är i de förhållandena man ska se det hela.

Och nu är det uppehåll!!! Nu måste vi vänta... Jeeez... Jag håller i mångt och mycket med bandyfeber"Svensk bandy kanske behöver bandy-VM varje år. Men jag behöver inte bandy-VM varje år."
------------------------------------------
Årets upplaga av VM i början av februari i ryska Uljanovsk känns lika kul som att bredspackla en vägg och se det torka. Lägg ner att spela ett VM varje år. Det är bara ett irritationsmoment för mig som följer elitserien.

Jag vet att många av er tycker detsamma. Nämligen att inte spela det varje år. Jag ger er fullt rätt i det. På sin höjd kan jag personligen sträcka mig till att hålla ett VM vartannat år. Men hellre tre år – eller varför inte fyra?

Såg att någon skrev på Bandyfebers sociala medier som föreslog ett treårsintervall ”så hinner man utveckla och göra bandyn mer intressant”. Bra där! Jag gillar de tankarna.

Jag har svårt att gå igång när svenska landslaget spelar förutsägbara matcher mot alla lag utom Ryssland (nej, jag har inte glömt superskrällen Finland ett år men lär inte hända igen) där jag i så fall tvingas vänta till finalen innan det blir roligt.

För det är givetvis hyperintressant när svenska landslaget mäter sina krafter med Ryssland och just nu är vi ett sämre bandylandslag och har revansch att utkräva.
Men ett VM och E N intressant match är inte så värst … kul, eller hur?

Låt bandyn möjligen utvecklas ytterligare mellan VM-turneringarna, få mig – ja, många fler än mig – att längta lite. Då kanske även matcher mot annat motstånd än Ryssland blir intressant. Det tål att tänkas på. För att spela VM varje år och göra det mitt i elitseriespelet är också väldigt korkat.
-------------------------------------------

Ärligt talat så är jag ganska så säker på att inte ens svensk bandy behöver ett VM varje år. De spelare som är uttagna tycker med största sannolikhet att det är roligt - särskilt det där med att då få leva bandy helt i ett par veckor med likasinnade. Och VM i Ryssland - jo, de flesta VM:en går där - där bandy och bandy-VM är en riktig folkfest. Jag kan förstå att det är en upplevelse. Ser jag till mig själv (lite ego, jag vet): Jag behöver definitivt inte ett VM varje år! Särskilt inte nu när det är ett sådant läge i elitserien som gör det så hiskeligt olidligt att nu bara få vänta. Men kommer jag att följa det ändå? Självklart! för bättre än ingen bandy alls...

Även om vissa matcher då är lika spännande som...

Inte lätt där...

...att finna den felande länken...

...det är stråkigt... 😂

Har varit mycket trams här inne idag - är ni ute efter något mer seriöst: do you have the time - to listen to me whine... 

Och definitivt att ni ska läsa sjätte mannen! Kan detta land bara sluta vara så j-a kränkt by proxy. Kanske att ledningen kunde hört med hur föräldrar till sjuka barnen upplevde det - inte det minsta kränkande. Jo, jag vet vad jag talar om och de som känner mig väl vet varför. Så i mina ögon: Personalen ÄR hjältar!

De står pall - de är Last one to fall...

"Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse." (Tranströmmer)

do you have the time - to listen to me whine...


(Green Day: Basket Case)

Jo, jag ska whina lite...
...skolan såklart...

Hör och häpna: universitetskanslerämbetet (UKÄ) föreslår att lärare främst ska få ägna sig åt undervisningen. Tänka sig att detta ens ska behöva föreslås - det borde vara en självklarhet om ni frågar mig. Vi måste få vara lärare i första hand - inte socialarbetare.

Lärarnas Riksförbund (LR) har i dagarna lagt fram ett nytt förslag (eller en modernisering av Björklunds?) att det ska införas en ny yrkeskategori de svenska skolorna - lärarassistenter. Detta då enligt förslaget: "lärarassistenter har stor potential att nyttjas väl i skolan. Enligt TIMSS så lägger svenska lärare i genomsnitt mer på "allmänt administrativt arbete", exempelvis dokumentation och kontorsgöromål, än lärare i andra länder. Svenska lärare lägger också ner mindre tid på läraryrkets kärnuppdrag – undervisningen. Arbetsfördelningen är inte rimligt."

Att arbetsfördelningen inte är rimlig håller jag med om till hundra procent. Vårt huvuduppdrag måste få vara undervisning och tid med eleverna. Om lärarassistenter är rätt väg att gå? Kanske - men det är mycket dokumentation som har med just undervisningen och elevsituationen att göra. Diskussionen borde snarare handla om bristen på goda arbetsvillkor än bristen på lärare. För som jag skrev precis om lärarassistenter så är det inte så enkelt som att bara för "någon annan" att göra. Vilka uppgifter är det avgörande att just läraren gör och som då också gör reell skillnad? Vilka uppgifter kan "någon annan" lika gärna utföra, men som då inte heller kräver någon större arbetsinsats även av läraren, ändå?

Sist men inte minst och förmodligen svårast! Vilka uppgifter gör varken till eller från, oavsett om läraren/"någon annan" utför? Dessa ska bara SLOPAS!!! Annars blir det i värsta fall ännu en satsning som resulterar i dubbelarbete till obetydlig skillnad/nytta samt ännu fler utbrända. Om än "någon annan". För ska man då behöva informera den här assistenten om varje liten detalj så kan det istället leda till ett merarbete för läraren. Men nog finns det uppgifter som assistenter skulle kunna göra för att underlätta - för en hel del dokumentation är rent ut sagt in absurdum.

Mycket som har blivit tokigt. Kändisar som peppar och hyllar lärare i sociala medier. Visst är det tacksamt att vi uppmärksammas och får positiv cred för det jobb vi gör. Men uppmärksamma gärna då också vår höga arbetsbelastning - för det är den som det i första hand måste göras något åt.

Och vad sker då i skolan? Jo, jag skrev i whiskey in the jar om kommunikologer som predikade "krypmatte". Alltför många skolor som köper in dyra utbildningar istället för att inse att vi behöver satsa på kunskap och fler LÄRARE i skolan. Inte saker som inte stöds av forskning.

Men kommunikologi verkar vara dagens hippa trend...


(SR)

Bara snälla sluta tramsa med skolan! ASAP TACK!

Nog har de flesta lärare önskat sig det här med att tankeöverföring skulle kunna fungera. Som i matten till exempel när eleven har hamnat helt tokigt i sitt svar och det är omöjligt att fundera ut hur han/hon kom att hamna där. Tänk vad det skulle underlätta om eleven kunde föra över sina tankar till mig så att jag kunde se vart det blev tokigt och sen leda eleven rätt.

Eller om jag via tankeöverföring skulle kunna se till att mina elever verkligen förstod allt och spikade allt. Bara sätta A på alla. Tala om en minskad arbetsbelastning och nöjda elever och föräldrar. Där har vi det med andra ord. Genialt...

Och kreativa nog så ska väl någon då kunna få det att fungera. För det här med kreativitet...

Ur en C-uppsats med intervju av lärare:
"Hur beskriver då lärarna det entreprenöriella lärandet? Det finns vissa delar som samtliga lärare anser tillhöra entreprenöriellt lärande och det är ordet kreativitet. Ordet kreativitet är centralt för att förstå lärarnas syn på entreprenöriellt lärande. Lärare 7 beskriver ordet kreativitet så här:

Alla vet att 1+1 blir 2, men kommer du som elev och säger att det blir 3 tänker jag wow, då har du varit kreativ och vågat tänka nytt. Jag brukar säga till mina elever, så att mitt barnbarn som är 2 år att 1+1 är 2 och 2+2 blir 4. Då tycker jag det är viktigare att de är kreativa och hitta på. För entreprenörskap är ju det här med kreativiteten. (Lärare 7)"

Yey! är vi bara lite kreativa och påhittiga så kan vi ju hitta på att alla sinnesintryck bara är hallucinationer och ingenting spelar någon som helst roll. Heureka! detta är anledningen till att vi inte ska titta på PISA: Kreativitet belönas ej!

Men visst: 1+1=3 är synnerligen kreativt. Det ser vi varje dag i samhället när det handlar om skolan. Kommunerna nyttja kreativ bokföring: färre personal + flera elever => högre kvalitet...

Nej jag är inte motståndare till entreprenörskap - men någonstans blev det fel om vad entreprenörskap handlar om. Entreprenörskap handlar - inte helt fel om kreativitet - men om uthållighet och kunskap i första hand. För det gäller ju att kunna göra något brukligt av den där kreativiteten.

Krypmatte, tankeöverföring och 1+1=3. Egentligen behöver vi nog inte göra så mycket mer, men...
--------------------------------------------------
Har du som nyårslöfte att sänka läraryrkets status under 2016 men är osäker på hur du ska gå till väga? Misströsta ej! Här kommer en enkel checklista du kan följa!

Som enskild lärare kan det tyckas hopplöst att påverka läraryrket i negativ riktning. Jag menar, jag är ju varken en Stor Stygg Facklig Organisation, Pappa Staten eller ens en Ondskefull Huvudman, så hur gör jag? Sanningen är att alla kan vi dra vårt strå till stacken för att förstöra läraryrkets arbetsvillkor och attraktivitet och här följer en lista på saker att tänka på.

1   Ta aldrig ut OB-tillägg för föräldramöten, öppet hus eller eventuellt annat arbete du beordras utföra på kvällar och helger.

2   Begär aldrig ut övertid för övertidsarbete.

3   Begär aldrig ersättning i enlighet med Bilaga L om du åker på läger eller klassresor med dina elever. Förutom att du härmed har bidragit till att sänka läraryrket slipper du också, som grädden på moset, bekymra dig om vad som menas med ”Bilaga L”.

4   Säg alltid ”ja” när rektor ber dig vikariera gratis för en kollega som är sjuk.

5   Säg alltid ”ja” när rektor frågar om du kan ta en extra undervisningsgrupp.

6   Kräv aldrig att få faktisk kompetensutveckling – nöj dig med det du får.

7   Undervisa extra i ämnen du inte är behörig i.

8   Godkänn allt och alla.

9   Begär aldrig kompledighet och om du ändå får sådan – ta aldrig ut den.

10 Rätta nationella prov hemma, gärna på loven och helgerna.

11  Ta självmant på dig okvalificerade arbetsuppgifter som inte har med undervisningen att göra. Vad sägs om att jobba i elevcaféet? Eller kanske lite extra rastvaktande?

12  Hjälp aldrig en kollega. Någonsin.

13  Visa aldrig empati när en kollega mår dåligt av arbetsbelastningen

14  Säg, så ofta du kan, ”äh, det spelar väl ingen roll om man kan någonting. Huvudsaken är att man är en vuxen som bryr sig!”

Som du märker finns det rätt mycket en enskild lärare kan bidra med till läraryrkets förfall och om vi alla hugger i tillsammans, kan 2016 bli det sämsta året någonsin!
--------------------------------------------
(lrbloggar)

Trams å sidor - hur många kan säga att de tycker att resurserna till skolan spenderas rätt? Ta dessa exempel: Personal utbildas i normkritisk pedagogik efter att EN! ny lärare påpekat genomsyrande av normer som begränsar eleverna. Skola beviljades 50.000 kr för inköp av litteratur med tema normkritik och HBTQ

Säger inte att ovanstående är oväsentligt - men när jag får höra från lärare på Twitter som berättar att deras gymnasieelever inte kan läsa ordentligt: Så vad får vi då Sverige 2025: hens på genuslekplatser - med talböcker som "Klara i rosabärsskogen" och räknar ut att 1 och 1 är 3...

Ett av skolans problem är att allt fler elever saknar fundamental hyfs, till följd av en till stora delar abdikerad vuxenvärld och föräldrar som är mer måna om att ungarna aldrig någonsin ska ha det tråkigt, än att vägleda dem till att fungera i ett större sammanhang.

Många barn har inte förstått innebörden eller vikten av att använda sig av ord som hej, tack och förlåt. Jo, det är sant. De där småorden som gör det drägligt att umgås många i grupp, orden som fungerar som ett lugnande kitt och skiljer oss från gapiga babianer. Då kanske det inte är så svårt att förstå sambandet med det där med ordningen i klassrummen...

Statistiken är minst sagt skrämmande. Precis som med att kunskap skulle vara i motsats till kreativitet så finns det någon form av överkuckutanke att ordning och reda skulle hämma kreativiteten. Det är bullshit rent ut sagt. De kreativaste eleverna jag har är oftast (till minst 95%) de som bäst klarar av att nyttja sina kunskaper och när det är arbetsro i klassrummet.

Om vi återgår till det där med normkritik: Jag trodde norm var kunskap och att sköta sig i skolan - behövs då verkligen MER normkritik när vi tittar på tabellen ovan? Ordet normkritik alltså - det har okritiskt blivit en helt ny norm: "Om alla bryter mot en norm blir normbrytning snarare en ny norm." (DN) Mycket läsvärt om att bara inte köpa allt för att det går under ordet normkritik.

Är det okej att någonstans i det hela fråga om vi i skolan kunde få satsa lite på kunskap också? Att vägleda, gränssätta och lära eleverna det elementära, så att de står rustade att bli accepterade av den stora flocken homo sapiens utanför familjen och bortanför skolan och välvilliga pedagoger som visst det ser en fantastisk potential under den muttrande, neddragna mössan, är inte att kuva eller förtrycka. Det är att verkligen bry sig om och hjälpa till en framtid där eleven ges alla möjligheter om den bara tar dem.

För detta måste vi ges tid med eleverna. Att satsa på de grundläggande färdigheterna. Datorer och iPads - visst är de bra till mycket - OM de nyttjas på rätt sätt. Men om inte eleverna kan läsa först - hur kan det komma sig att vi tror att allt ska ordna sig om varje elev har varsin iPad eller att varje klassrum är utrustat med interaktiva tavlor?

Många är de som alla nickar och säger ja och amen till all ny teknik - utan att riktigt  förstå vad man har köpt in och varför man har köpt in det. Men att erkänna detta skulle väl vara samma sak som att erkänna sig dum eller att man är emot modernismens krav på ständig förnyelse. När man lämnade ”det gamla och gaggiga” slängde man verkligen bort eleven med badvattnet – och gav upp all sin auktoritet som den svenska skolan har byggt upp under 150 år. Det var fascinerande att se hur bländade alla blev av teknologin och lät den ta rodret. Som Picasso måste grunderna och teorin behärskas för att man senare ska kunna skapa sin fria stil, göra sina statements, och vara kritisk. Men med digitaliseringen så har vi i mångt och mycket hoppat över kunskapsgrunden.

Teknik ÄR bra - men att förlora kunskapsauktoriteten och ingen som lyssnade på oss som är ute i verkligheten att det är tid för eftertanke om hur tekniken ska användas. Vi fick en teknik som inte är det mista anpassad till läroplanen - utan lektionerna tvingades anpassa sig till tekniken. Plugg och böcker försvann som ”gammeldags” och alla barn med dyslexi eller andra inlärningsproblem hamnade på efterkälken så klart, när både läsning och upprepning försvann. Det skulle ”sökas kunskap på nätet” istället för att förmedlas kvalitetssäkrad kunskap – insikt om källkritik försvann, Wikipedia ersatte böckerna. Men för att kunna nyttja sökmotorerna måste man ju veta vad man ska söka efter - efter den kunskap man har. Det ska bli spännande att se om någon äntligen vågar säga att ”kejsaren är naken” – att man lär sig väldigt lite när man kan chatta och kika på lektionerna, gör sina läxor på i-pads och kopierar oftast direkt från nätet när det är inlämningsuppgifter.

Som sagt digital teknik är bra - men digitaliseringen har helt drivits igenom som en tro – väldigt lite har forskats om surfandets betydelse just för barnens hjärnutveckling vilket är förvånande då allt yngre barn använder digitala tekniker allt mer. Teknologin driver oss att göra allt fler saker samtidigt, vilket stör koncentrationen och leder till att vi gör allt lite sämre. Hjärnan avbryts ständigt och är också i jour-läge ständigt när barnen är alltid uppkopplade, vilket påverkar inlärningen såklart. Ungdomarnas vila blir inte av samma kvalitet när man är uppkopplad och stimulerar hjärnan ända in till sömnen.

Nu ska vi inte måla framtiden helt i svart - optimism är viktigt. Men om vi inte ser upp, för med i den riktning vi har nu så blir utbildning en allt större klassfråga. De med svårare för sig får svårare, de som inte har möjlighet att få hjälp hemifrån får det svårare. Är det verkligen det vi menar med att få en likvärdig skola?

Om vi ska prata om mina ämnen - matematik och naturvetenskap. Visst har vi alla olika lätt för det här med siffror. Det är en fördel att ha lätt för siffror och problemlösning - inte tu tal om annat. Men man kan klara matematiken ändå - och faktiskt nå hyfsat långt.

Matematik handlar, precis som hantverk, om att lära sig använda vissa verktyg. Verktygen är i sig inte svåra att använda. Man klarar sig väldigt långt med att bara kunna använda verktygen. De som blir riktigt duktiga på matematik klarar dessutom av att kombinera användandet av dessa verktyg så att mer och mer komplexa uppgifter kan lösas. Några få klarar av att utveckla nya verktyg för att lösa helt nya problem.

Matematik ska enligt mig inte handla om att leka gissningslek för att komma fram till lösningar. Ofta det nu kommer till att "pröva-dig-fram-metoden" ska användas. Yeck säger jag bara. Systematisk prövning är klart användbart - och kan man redovisa sina prövningar där man visar en förståelse för hur variabeln måste ändras för att lösningen ska framträda, så fine. Men att bara sitta och gissa för att få rätt svar?

Vilket är vad många elever som inte har så lätt för matematik känner att det är som. Någon som tror att de kommer uppleva matematiken lättare om de känner det som om de gissar sig fram? Inte jag i alla fall - jag är ganska säker på att det kommer att sänka deras självförtroende vad gäller matematik än mer. Om de i detta läge tappar sugen förstår jag.

Matematik handlar enligt mig om en förståelse för siffrorna och att man har fått verktyg för att lösa problem. Och när verktygen saknas när man ställs inför ett problem som man inte har verktyg till - då krävs det att man lär in ett nytt verktyg. Detta kräver tid för verktygen måste befästas så att man förstår varför man gör på ett visst sätt.

Matematik är inte hokus pokus - utan ett ämne där problem löses genom att använda inlärda verktyg. Med detta kommer man faktiskt långt. Detta motsätter inte att det finns de som har lättare för siffror och kan lösa långt komplexare problem. Men jag är ganska säker på att antalet panikslagna bara de ser siffror hade minskat om de fått grunder, verktyg och självförtroende. För vågar man inte så blir det ingenting. Och vad gör det om man gör fel ibland? Ingenting enligt mig, då tar man det som ett tillfälle att förstå varför det blev fel och så kanske man lär sig mer än om man löste problemet direkt?

Ibland kanske det krävs att laborera sig fram...

Så naturvetenskap...

"Det kräver en särskild disciplin och arbetsordning, det som brukar kallas den naturvetenskapliga metoden. Det är inte heller säkert att resultatet blir en särskilt fyllig verklighetsbild. Men den får en speciell kvalitet – den har förutsättningar att bli gemensam, en hållbar stomme i en livsåskådning i en alltmer globaliserad värld. Till detta kommer att den kan bjuda på hisnande perspektiv, stora skönhetsupplevelser och känslor av sammanhang. Och så har den förstås visat sig användbar för allt möjligt: ting och metoder som är livsavgörande för jordens befolkning i dag, men saker som också kan missbrukas.

                                       (----)

Utan tvekan bör undervisning i naturvetenskaper också belysa hur denna kunskap kommit till och kan användas, och de samhällsfrågor som berörs. Det är rimligt att diskutera djuretik i biologiundervisningen, eller kärnvapen i fysiken, eller miljögifter i kemin. Men att man skulle presentera tron att Gud skapade världen för 6 000 år sedan som ett tänkbart alternativ till att den uppstod i Big Bang, eller att astrologins horoskop kan jämföras med meteorologins femdygnsprognoser, eller att det är lika redigt att tro på varulvar som att tro att det finns varghundar, är inte acceptabelt. Och att göra detta för att eleverna måste ha roligt – för att kunna lära sig – är ett stort svek." (DN)

För mig känns det där ovan så självklart. Och jag kan lova att mitt fokus i NO-undervisning är enligt naturvetenskapliga metoder. Men tittar vi krasst på skolverkets kommentarer till läroplanerna i biologi respektive fysik så görs ingen distinktion mellan naturvetenskap och olika religioners världsförklaringar och ger därmed inte heller några redskap för att skilja riktig vetenskap från pseudovetenskap.

I USA finns starka fundamentalistiska krafter som vill framställa Bibelns skapelseberättelse som likvärdig med evolutionsteorin. En ovilja mot att skapa konflikter med bokstavstrogna grupper kan ibland anas också i Sverige. Och om inte skolverkets material kan ge tydliga direktiv så kan jag väl säga som så här att det är som upplagt för att skapa konflikter med kreationistliknande personer. För att hänvisa till läroplanen hjälper ju inte särskilt bra. Nu tror jag inte att problemet är särskilt utbrett här i Sverige och ingen NO-lärare jag har kommit i kontakt med skulle komma på tanken att frångå naturvetenskapen för religiös pseudovetenskap i de naturvetenskapliga ämnena.

Religioner försöker svara på frågor om hur vi bör leva och vad som är rätt och fel. Pseudovetenskap påstår sig ge svar på de frågor som vetenskapen ställer, men undandrar sig alla de grundläggande metodregler som utmärker verklig vetenskap. Undervisning om religioner har sin givna plats i skolan – men inte i undervisningen i fysik eller biologi. Pseudovetenskaper hör inte hemma där alls. Däremot bör alla elever få veta hur man skiljer exempelvis farliga eller verkningslösa ”alternativmetoder” från riktig medicinsk vetenskap eller astrologi från astronomi.

Att det finns de som anser att det är ett problem att naturvetenskapliga teorier är föränderliga. Det är ingen svaghet att naturvetenskapliga teorier är föränderliga och inte gör anspråk på att vara slutgiltiga sanningar. Tvärtom är det detta som är poängen med vetenskap: att steg för steg låta sämre teorier ersättas av bättre, utan att vi någonsin når ”ända fram”. Det är något helt annat än det lösa tyckande och den auktoritetstro utan kontrollmöjligheter som utmärker alla former av pseudovetenskap.

Så de som tycker att naturvetenskap är stängd och pseudovetenskap är öppet - jag tycker ovanstående istället visar på det motsatta. För att vara öppen är inte att ta vad som helst för sanning. Att vara öppen är att inse felaktigheter, förkasta dem och istället söka reell kunskap!

Så i naturvetenskapen - no more Fiction...



let's dance...

RIP  <3

...RIP:en tillägnas många. Flera stora som senaste månaden fallit ifrån. Men avtrycken av dem finns kvar. Äkta hjältespår...

Inte debattartiklar...

(tack finaste Nova för bildidén)

...känns mer som regel än undantag numera. Går ju inte en dag utan att man får minst tre kraftiga reaktioner. Finner det ett problem att medierna faktiskt verkar ta in vad som helst numera. Klickbaits i all ära - men trovärdigheten. Ja, medierna har ett problem...

Inte blir de mindre av sådana artiklar inte. Veckans styrkekram liksom...

Så klart att man tror att man vet hur det ska vara - mansplaina?


"I don't need to call myself a feminist to be pro gender equality. The important thing is what you believe in and not what you call yourself." (@Sweden) Klockrent!!!

Feminismen i Sverige - så väl beskriven av Rocki:

"Det här med jämställdhet är ju som vi alla vet så väldigt viktigt att vi kan ju bara inte låta folk få leva på det sätt som passar dem bäst, för det skaver så väldigt mycket. I värsta fall kan det skava så mycket att klådan blir så stor att man hänfaller åt att kladda med mens. Nu kanske vän av ordning undrar vad detta har med en matblogg att göra men jag såg i går ett recept där en amerikansk jämställd radfem hade lagat en pannkaka med sin egen mens som en av ingredienserna. Det ska jag nog inte prova någon gång i framtiden.

Allt detta är ju som sagt SÅ HIMLA viktigt för jämställdheten, att kvinnor får vara de kvinnor de är (så länge de inte är svenska hemmafruar eller vill ta ut mer av föräldraledigheten i samråd med pappan) och det tar så mycket tid att kämpa för de här sakerna att tiden räcker helt enkelt inte till, flickor från Mellanöstern som är gifta med äldre män får helt enkelt klara sig själva. De svenska jämställdhetsfeminsterna har fullt upp med att kvotera till bolagsstyrelser, kladda med mens och tvinga svenska män att ta ut hälften av föräldraledigheten.

Folk måste ju förstå att en har helt enkelt inte utrymme att tjata om hederskultur och dessutom är det ju rasistiskt att lägga sig i hur flickor och män lever sina liv tillsammans som gifta. Och, det finns faktiskt svenska tonåringar som är sambos, det är samma sak. Att de svenska tonåringarna är fria att med både samhällets och sina föräldrars stöd när som helst lämna det förhållandet förändrar ingenting."

...hade det varit som i läge 1 hade jag klart och väl förstått det hela. Men i majoriteten av fallen här i Sverige så ser det ut som i läge 2. Eller ännu mer snarare med tokfeminismens härjningar så har vi fått en situation där mannen inte är vatten värd...

"Den brittiske entrepenören och journalisten Milo Yiannopoulos debatterade nyligen mot feministen Rebecca Reid på ett universitet i Storbrittannien. Hans fem minuters inledning och lika långa avslutning är lysande."

Tack William på AVFM som tog dig tid att skriva ner dessa! Läs!

"Om patriarkatet finns, borde kvinnorna tacka det"

Det för oss naturligt in på en riktigt hoppla! 😂
...hur hamnade vi där liksom...

En Mac? iBeth... ja - nyöversättningen av Shakespears Macbeth...

Ja skratta ni - men hånskratta inte, för då kan man tro att du är hånglad... Överglad låter de där som ringer upp och försöker truga på en alla möjliga och omöjliga ting. Trots tydligt NIX! Varför heter det telefonförsäljare och inte luras? Kvacksalveri... Varför heter det kvacksalvare och inte doktorand? Doktor Watson! det här vattnet kokar ju aldrig! Kör lock, Holmes...

En bra kock reder sig själv. En bra sås reder sig själv. Sig - säg - sej... fisken är det djur som är bäst på att vara sej själv....

Vill inte påstå att jag är någon mästerkock. Men biolog är jag - gravid lax. Ja, det sägs ju att en glad lax leker...

I leken/tävlingen Sveriges mästerkock står där en vän liten kvinna och säger att hon jagar. Helt urskön är hon! En Betty Boop röst som säger att hon älskar att filosofera i naturen, och att DÖDA de fina djuren..🐗 Manliga jurymedlemmarna tycker det är coolt, kvinnliga jurymedlemmen är skeptisk. Patriarkatet?

Eller så har man bara utvecklat en ny jaktmetod...


(SR)

LÄGG UT!!! CPR next...

...den alternativa tavlan...

Att ha alternativa kläder...


(bon)

Tur för världen att jag ofta såsar runt i mjukisar - för tänk vad übersmart jag skulle göra världen som alltid "klädd"... 😉

Skillnad på här och där, och skillnad på då...

...och nu...

Nu kommer det, Sveriges första rakt igenom vegetariska matprogram. 100% hälsosamt och naturligt.” Så presenterades ”Vegorätt” som precis hade premiär. Som den nästan inte alls köttätande person jag är så borde jag väl jubla? Men nja, redan vid ordet ”hälsosamt” i beskrivningen blir jag skeptisk. Bilder av dåtidens gråa hirsgryta på 80-talet sköljer över mig, tillsammans med minnet av alla gånger jag hört uttrycket ”kaninmat” om vegetarisk kost.

Det finns många olika anledningar till att man har valt bort kött. Men en studie skulle säkerligen visa att skälen på medaljplats inte skulle vara för att man för att man vill leva ”hälsosamt”. Så programmet...

Tre min in i programmet och de har redan dekorerat håret med grönkål...






En alldeles utmärkt beskrivning som fick mig att bara asgarva åt eländet när jag som då nästan inte alls äter kött bara ville dra ner skämsmössan långt ner över ansiktet. Tack! <3 Liksom beskrivningen som finns på Café. LÄS!

Avslutningen beskriven där är precis som det kändes! "Så nu vet ni. Blir ni vegetarianer måste ni  tyvärr också byta livsstil. Varje dag fyllas av en stor kärlek till er själva och naturen, bära kläder i hampa, andas in och ut, in och ut och fånga varje dag med ett leende, ett enormt leende så ni har plats med alla grönsaker. Det går inte bara att äta mindre djur och i övrigt vara helt som vanligt."

Och försvarstalet? "Vi sitter i vår kultur stenhårt fast i ett kött- och potatistänkande - och kanske pasta. Och man kan inte bara plocka bort köttet, utan ska man laga något med grönsaker i huvudrollen, eller enbart, måste man tänka om och ha olika konsistenser till exempel. (----) Vi har fått en del negativa synpunkter, visst, men även mycket uppskattning från många som programmet riktar sig till – unga tjejer som följer Eleonore och Karoline. Jag vet inte om du känner till dem, men de är väldigt stora i de här vegetariska kretsarna. Jag har sett någon synpunkt från äldre män som kanske inte riktigt tillhör målgruppen." (DN) (min fetmarkering)

Jag har faktiskt inte sett en enda synpunkt från någon äldre man. Och jag kan med hundra procents säkerhet säga att jag inte hör hemma i kategorin "äldre män". För min känsla - förutom skämsmössan då: Programmet osar Instagramfilter, mat-selfie-estetik och trötta klichéer. Det skulle ha alla möjligheter för att utmana fördomar om vegetarisk kost och vegetarianer - istället gör programmet allt för att befästa dem.

För den som tror att Fnordspottings rant är en parodi så kommer min berättelse: Först ut i första programmet är en smoothiebowl. Denna görs med stora åthävor och en överdos av ögonglitter. När de börjar prata om att man kan swirla smoothien för att få den lite snyggare då vill jag införa nya frukostdirektiv för hela befolkningen: cig och red bull (detta trots att jag inte röker och älskar min havregrynsgröt till frukost). När de sen tar skålarna och sätter sig på en höbal och äter sin frukost: för att säga det snällt från en som anser matlagningsprogram vara porrTV: Ingen ska någonsin få lov att laga mat i tv igen...

Senare i programmet ska de göra foliepaket med rotfrukter, som ska läggas på grillen och ätas till vegoburgare. Då går de till STRANDEN och skrubbar sötpotatisar i vattenbrynet. Sen sätter de sig i sanden och börjar skära sötpotatis och annat på en uppochnedvänd trälåda. Alltså mängden sand i de där foliepaketen, för det första. Sen gör de upp eld på stranden också (what?) och kyler kombucha (vad annars?) i vattenbrynet.

Och detta vansinniga mys. Inte tusan att jag känner mig LJUV när jag står och sköljer gruset ut grönsakerna köpta på torget. Eller SINNLIG när jag rör i löken som fräser i pannan. Dessutom denna fixering vid nyttigheten, att sätta likhetstecken mellan vegetariskt och nyttigt är lite världsfrånvänt. Det finns hur mycket god vegetarisk och vegansk mat som helst, och den kan vara både supernyttig och superflottig och allt däremellan. Men inte i ”Vegorätt”, för där är allting bara superfräscht och så supermysigt att självaste Ernst framstår som en riktig surgubbe i jämförelse. Allt är bara så vansinnigt perfekt och härligt att det mer liknar en pamflett från Jehovas vittnen än något annat.

Pamfletter och domedagsprofetior...

...jo men visst seru - precis i samma paritet som att ha oskyddat sex till höger och vänster. Alltid blir det någon skuld som man får sona hårt för...



...avd. när frukost verkligen inte känns som dagens bästa mål för barnen...

😖 

...ja, den minen går igen...

...när t.o.m. hetvägg låter mer aptitligt... 

Vad blir nästa? Friterad semla?

Jag tror jag håller mig till min choklad jag!



Chocolate de luxe 😍☺️

Så behåller JAG min form...



11 år yngre? Yeah sure... 🙄
Förtroendeingivande...

Sakine beskriver bra hur förtroendet för media sjunker. Nu menar hon inte media som i ovanstående fall, utan nyhetsrapportering etc. Hon ställde fråga på Twitter till journalistkollegor om vinkling för att inte gynna SD. Detta bland annat om händelsen med det som hände i Kungsan (som jag skrev om i Whiskey in the jar). Inte många vågade svara ärligt öppet - men hon fick många svar i mail om att så var fallet. En hel del av dem faktiskt medvetna om det kontraproduktiva i hanterandet av SD. Någon förvånad att mediaförtroendet sjunker och att alternativ media växer? Inte direkt va...

Men samtidigt så kan jag förstå en hel del av dessa journalister - för att hamna i kylan är inte roligt. Att bli så ifrågasatt och påhoppad som många då blir - det kräver sin person - att man verkligen är stark i sig själv där och då för att inte bryta ner sig själv. Och Sakines text kom att bevisa sig - för genast var det ett par finskribenter som körde direkt fulteknik mot hennes ledare. Angående gnället på Sakine så gör sig vissa väldigt dumma när de låtsas inte förstå att hon påvisar ett problem, inte avsett som vetenskaplig studie. Som ett brev på posten ska krönikan tystas som ens tar upp frågan om SD. Sinnesjukt  - drevet är som om Sakine skulle ha presenterat en ny Darwinteori: att hon gått emot "Guds ord". Så lågt! Dönickar! 😡

Eller som maktstormen mot Gallileo som dömdes för den heliocentriska världsbilden (fick då upprättelse och frikändes flera sekler efteråt). Det är som om Sakine har rubbat hela deras världsbild. Där har vi det...

Av någon outgrundlig anledning vill några människor koppla ihop avslöjanden mot DN och polisen med.... håll i er... Putin!

Ja, naturligtvis ligger Ryssland bakom sexövergreppen i Köln. Att det avslöjades att DN underlät att rapportera om detta är naturligtvis Putins verk och ett resultat av psyops. Rysstrollen i S:t Petersburg lever sötebrödsdagar. Det förstår väl alla som tror på chemtrails, zionismen eller att förintelsen aldrig ägt rum.

Sunt förnuft och lite vanlig och enkel, hederlig logik: KOM TILLBAKA! Allt är glömt och förlåtet. Jag lovar!

DN-gejt - The Movie. (baserad på superverkliga superhändelser  ;-))
-------------------------------------
Actionkomedin börjar med att den elake Pruttin dricker sitt morgonkaffe en regnig morgon i en enorm sal i Kräml, samtidigt som han läser DN för att hålla koll på sin motsvarighet i världsmakt, Direktör W.

Plötsligt sätter han kaffet i halsen. Han har läst något som gör honom helt panikslagen. Han kastar sig mot skrivbordet och trycker på den enormt stora och enormt röda panikknapp som finns på skrivbordet. Med en enda knapptryckning utlöser han ett Code Red-läge till alla agenter på fältet. Men främst sin skickligaste och stenhårt onda agent i fält. Den fruktade agent Tjingeli-Tjang!

Detta code red-läge innebär att hundratals "sovande" agenter i alla samhällsskikt nu har fått aktiveringssignalen de väntat på.
Operation "Dreva DN" är igång.

Man har väntat på ett tillfälle som detta i åratal. Nu har en tragisk händelse, under en festival i Stockholm i somras, uppdagats som man kan utnyttja för att sätta stopp för den mäktiga organisation som satt käppar i hjulet för Pruttins planer ändå sedan den mäktige Direktör W tog över organisationen.

Agent Tjang skrider till verket. Med sina kontakter överallt ser han till att en agent, som vi kan kalla "psykologen", spelar in samtal med en DN-agent, där "psykologen", genom omvänd "Jedi mind trick"-psykologi, lurar DN-agenten att det tragiska som hänt inte är viktigt. Detta samtidigt som Pruttin-agenter, infiltrerade inom Polisen, tystar ner händelsen.
Denna genialiska plan kommer förhoppningsvis sakta ner denna mäktiga organisation med direktör W i topp.

Men vad Pruttins agenter inte tänkt på, är att superagent Syd-Sven och superagent Express har spionerat på Pruttins elaka lakejer i åratal. De är experter på att vara experter och de har koll på sanningen om ALLT.

Dessa superagenter släpper loss en av många supergenomtänkta motreaktioner. Den ene superagenten skriver ett gäng supertweets, som den andre superagenten retweetar och sprider vidare genom sitt gedigna supernätverk.
Inom några sekunder och hundratals miljarder RTs så har Pruttins hemliga "Dreva DN"-operation fått förlamande motstånd. Pruttins hemliga operation är nu blottad och rejält vingklippt. Hans agenter är förödande oskadliggjorda av dessa genialiska motåtgärder. Hur ska detta sluta?

Jag vill egentligen inte avslöja mer av filmen, men i slutet, under högtidliga former, mottager de två superagenterna en utmärkelse i form av en välformad huvudbonad i folie, som är den högsta utmärkelse man kan få inom denna storslagna organisation. Det är direktör W som personligen delar ut utmärkelsen. De är nu inte bara superagenter utan även superhjältar.
-----------------------------------------
(Patrick F.)

Det finns ju otaliga anledningar till att något inte blir en publicerad story. Stora konspirationer är sällsynta och ligger längst ner på listan av förklaringar. Hade DN sagt att ”hörni, vi följde inte upp för det försvann i allt jobb” så hade jag accepterat det. Det hade varit betydligt rimligare än att man aktivt begravt något. Man hade också kunnat köra storyn utan uppgifterna om etnicitet, om man tyckte de var orimliga. Också helt ok.

Men som vi vet kom inga förklaringar bortom de svepande sådana som inte går in på de ack så viktiga detaljerna. Och så en massa personpåhopp. Ingen skrev nåt om de uppenbara sakfrågor som faktiskt finns där. Som behöver svar. Här gick tydligen gränsen för upptäckarglädjen, för lusten att gräva fram sanningen. För skepticismen. Ja, gud förbjude att det blev ett drev. När det kunde vara befogat - bara en enda stor, tyst koloss. Drev är ju något som de bara använder mot de som inte tycker som dem. Gärna kryddat med personpåhopp. Men mot DN? bara en stor. Drev använder vi mot andra.

Att göra som "fineliten" gjorde mot Heberlein: ”Hon är kanske mitt i ett maniskt skov - någon borde medicinera henne.” Ett ångrande(?) och Filminstitutet såg det hela som ”utagerat”. Och personen kan fortsätta som om ingenting sagts. Till saken hör att Heberlein sedan länge varit öppen med sin psykiska sjukdom.

Ursäkta mig! Ursäkt? han bad om ursäkt genom att säga att hennes åsikter gjorde honom arg. Typ... Läxan är att den som tycker "fel" får finna sig i att tåla vilka påhopp som helst. Det blir knappast fler som vågar berätta om sin psykiska ohälsa om de ska få sin diagnos kastad i ansiktet när de uttrycker en åsikt. Psykisk sjukdom behöver öppenhet. Om det gullas med de som hånar sjuka lär knappast fler berätta

Psykisk sjukdom är det vanligaste hälsoproblemet i Sverige. 25 procent av alla kvinnor i Sverige och 15 procent av alla män kommer någon gång i livet att drabbas... Det innebär att så många som 1,4 miljoner människor i Sverige lider av psykisk ohälsa i någon form - oro, ångest, depressioner, manier, psykoser...

Ca 1600 av tar sitt liv varje år. Än långt fler försöker. Många av oss som har en psykisk sjukdom måste medicinera, varje dag, livet ut, för att hålla oss vid liv. Vi lider av dödliga, livshotande sjukdomar. Vi talar tyst om det, de flesta av oss. Vi skäms. Skäms, skäms, skäms. Vi är rädda för att bli betraktade som sämre än er andra, än er som är normala, välfungerande, friska. Rädda för att avfärdas. Betraktas som galna. 

Och visst är jag rädd att bli betraktad som galen. Än större är rädslan för att tappa fotfästet och verkligen bli galen. Men när jag till slut erkände för mig själv hur det var ställt - att jag mådde piss rent ut sagt. Då bestämde jag mig för att sluta skämmas. Jag bestämde mig för att vara ärlig, gå rakryggad, se folk i ögonen. Jag är inte sämre än någon annan. Jag har aldrig ångrat beslutet att vara helt öppen med min psykiska sjukdom - det är egentligen ett måste för att kunna bli frisk. Därmed inte sagt att jag berättar allt för alla - integriteten är också en viktig del i ens identitet.

Många tror för att man säger att man är helt öppen att alla får alla detaljer. Det är liksom allt eller inget. Men precis som med andra privata detaljer så väljer man vad och till vilka man berättar för. Vilket betyder att det med största säkerhet finns folk omkring mig som inte tror att jag har några psykiska problem. Men frågar man inte så är det inte som så att jag för det på tal som "hej mitt namn är Sofia och jag har psykiska problem" eller att jag har det skrivet i pannan. Sjukdomen är en del av mig - men den är inte min identitet. Så myten att man kan se att någon mår psykiskt kass kan vi direkt bara kasta i papperskorgen.

Myter ja, det finns många myter om självmord. De är i många fall en anledning till att en person med självmordstankar inte får rätt bemötande. En av de viktigaste insatserna för att minska självmorden är därför att sprida kunskap och diskutera tankar kring självmord. Detta sker just nu på instagramkontot suicidezero. Titta gärna in där och kolla kommentarerna till de olika bilderna.

Där kan vi finna bl.a. "Att om man frågar någon som mår dåligt om de har självmordstankar därmed triggar dem att göra det." Sanningen är tvärtom - omtanken kan ge den där lilla livsgnistan som behövs. "Att man ska tänka positivt och "rycka upp sig"", vilket ja, är totalt fel. Vet inte hur många ggr jag hört det?! Skulle man be cancerceller att bara sluta dela på sig också?

"Att alla som tar självmord har sökt hjälp innan." "Att om någon skulle ta livet av sig så skulle en redan gjort det." "Att den som bestämt sig inte går att stoppa." "Att om man inte planerat exakt tillvägagångssätt så menar man inte allvar." "Att de som talar om att ta livet av sig inte gör det." "Att personer som pratar om att begå självmord inte gör det utan bara söker uppmärksamhet."

"Att en person som lider av djup depression skulle vara fri från självmordstankar när de börjar bli lite bättre efter behandling." Istället är det tvärtom att det är då personen först har orken att genomföra sina eventuella planer. "Att det är lönlöst att försöka hjälpa någon som verkligen vill ta sitt liv - att så fort personen kommer ut från psyk kommer den ta sitt liv ändå." Sådana här syner lämnar mig illa berörd - för det känns som en mycket krass och okonstruktiv syn på självmordsbenägenhet.

Många tror att ett självmordsförsök är en självisk flykt eftersom personen inte bryr sig om de som blir lämnade. Men när en person kommer till den punkten tror de verkligen att deras anhöriga kommer att få det mycket bättre när de är borta. Detta är psykisk sjukdom och inte egoism. Sanningen: depression är en fruktansvärd sjukdom som kan tyckas obeveklig. Låt oss öppna ögonen för varandra, bryta stigmat och sluta sopa psykisk sjukdom under mattan.


Ingen historia är den andra lik. För vissa är det långsam nedbrytning och för andra är det något som träffar som en betongblock i skallen och smäller ner en för lång tid framöver.

Min historia innehåller så mycket olika delar som fick mig att till slut falla över kanten. En del av detta var den berömda väggen. Hur vet man att man är på väg mot den stenhårda väggen? När vet man? Hur i hela friden vet man att det är dags att stanna upp och se över situationen och kanske göra ett aktivt val om en annan inriktning på livet?

Ja, om jag hade svaret på den frågan skulle jag troligen bli en Hjälte med tanke på hur många som är på väg och hur allt fler "drabbas". För de som hamnar där är de som ska prestera så perfekt - bara lite till så löser det sig nog - jag är stark jag klarar det här. Och kroppens varningssignaler? Jo, men dem finns det ju inte tid att lyssna på...

Oavsett VAD det är som gör att väggen till slut bara står där - hög och oöverstiglig - så finns det ofta symptom som är den gemensamma nämnaren. Och det är inga roliga saker, det kan jag lova!

Egentligen så kände jag ett bra tag innan jag slutligen brakade in i "The Wall" (visst är det ändå lite coolare att ta det på engelska) att jag mådde piss. Det hade pågått ett bra tag - långsamt hade det nött ner mig och sen på det stora händelser som fick mig att stänga av. När allt bara föll så blev det då Farbror Doktorn, fast det var en hon då. Minns hur jag satt där och var i det närmaste oemottaglig för orden. Hon var bra och förstående.  

Och visst fanns det mycket rätt där - vissa sjukdomar har vi inte en sportslig chans att värja oss mot och de drabbar skoningslöst människor vi älskar, men en del sjukdomar - som ex. kan uppkomma vid långvarig stress, det finns liksom ingen mer förklaring än att något i själva systemet är helt Galet!

                               

Men vårdcentraler är vårdcentraler - och deras kunskaper om psykiska sjukdomar är minst sagt varierande. Den läkare jag hade vid första mötet avled helt oväntat och jag fick en annan. Hon var väl också bra - men jag kände inte att jag fick någon större respons. Mest tid gick att få tag på henne för att få nya intyg etc - och att få medicinering utan kontroll. Också det helt Galet! det har de intygat på den suveräna psykiatri jag nu är.

Att då få kontakt med vårdcentralens kurator. Jo, tack - tänd ett ljus och jag trodde jag hade hamnat på shakramyoga eller något liknande. Högst förtroendeingivande. NOT! Enda som var bra var väl att INGEN av dessa i alla fall tyckte att jag skulle byta jobb. Jag har fått höra att det är en väldigt vanlig kommentar. Tala om förståelse...

Många får också beskrivningar via VC om "stresskurva" och att det inte varar så länge - och sen är man uppe igen.


Ett till två år? Jo, tjena... Och min vän som jag fick den här bilden av som placerade ut sig själv - att hon valde grodan som symbol var för att hon levde på hoppet. Bara wtf???

Det som är riktigt viktigt i den bilden är dock vågskålen längst upp till vänster. Det brakar käpprätt åt skogen om man inte återfinner balansen med jämna mellanrum. Enligt Vårdguiden definierar man utmattningssyndrom så här: "Om balansen mellan stress och återhämtning under en längre tid inte fungerar börjar kroppen sända ut signaler om att stressnivån är för hög. Med tiden blir man tröttare och risken är stor för fysisk och psykisk utmattning. Lite förenklat kan utmattning sägas vara det sista stadiet av stress. Man har under lång tid inte brytt sig om signalerna om att kroppen och själen far illa, och man kan behöva lång rehabilitering för att kunna fungera som vanligt igen."

Så blunda inte för när kropp och knopp säger att det är dags att få vågskålen rätt - att återfå balansen. Tveka inte att ta hjälp. Prata med personer som varit där, våga be om råd och hjälp och våga känna efter - det ni trycker undan nu riskerar annars att explodera i ett stort KABOOOM!

Jag är där jag är idag. Att inte lyssna på alla de varningssignaler som fanns där - envis som tusan. Jo, en av mina bättre egenskaper - och även en av de sämre när det går in absurdum. Hela livet sätts på paus och det roliga är inte längre roligt.

Stödet från min psykiatri är fenomenalt. Psykologen jag har och där jag nu är utbildningspatient och med det så innebär det intensiv individuell psykoterapi. Få förunnat såvida man inte hostar upp multum med kulor. Arbetet har börjat - det kommer ta ett tag till och det får det göra. Så mycket med depression, ADHD, OCD, paniksyndrom, GAD etc - finns att nysta i. Jag är beredd! 

Jag vet att jag har skrivit om GAD innan - men med risk för att jag upprepar mig - så tänker jag ändå skriva om det idag. För jag anser att det är viktigt att folk verkligen vet om att det är en sjukdom och inget som bara går att tänka bort med "positiva tankar". Man behöver hjälp för att bryta cirklarna och kunna få tillbaka ett fungerande liv. 

GAD - generaliserat ångestsyndrom - är ett tillstånd som ungefär 7 % av befolkningen lider av. Många som har GAD är inte ofta medvetna om att problemen är behandlingsbara och den ständiga oron man har, känns som en del av personligheten. Man har haft problemen så länge att man inte känner till något annat, och söker därför inte hjälp för det! Istället får man ofta sin diagnos i samband med att man sökt vård för något annat, som exempelvis magproblem eller depression.

Symptom på GAD kan vara saker som yrsel, overklighetskänslor, koncentrationssvårigheter, tanketomhet (orsakad av ångest), svettningar, problem med andning, muntorrhet och hjärtklappning. Vid GAD är det även vanligt förekommande med så kallade spänningssymtom. Eftersom man ständigt är uppjagad och på helspänn, samt har en ihållande oro och ångest, leder det till en ökning i muskulaturen, vilket då är ett tecken på överaktivitet i det somatiska nervsystemet. Bland annat påverkas skallens muskler och ofta drabbas GAD-patienter av spänningshuvudvärk samt att muskler och leder i framförallt rygg och nacke påverkas och ger smärtor och spändhet. Denna spändhet kan också avspegla sig i käkmuskulaturen med problem som en dov smärta runt käkleden som förvärras vid tuggningar, knäppningar i käkleden, ömhet i tuggmusklerna och en svårighet att gapa stort. 

Den som lider av GAD har lätt för att oroa sig och ängslas för saker som andra kan anse vara bagateller, men för personer med sjukdomen är det stora och svårlösta saker och problem. De vanligaste orosområdena är familj, jobb/studier, hälsa och ekonomi, och ofta oroar man sig trots att det egentligen inte finns några större problem. Till skillnad från "vanlig" oro är en GAD-oro mer ihållande och svår att kontrollera, den uppstår lättare, sträcker sig över flera områden och varierar starkt från situation till situation. Den ständiga oron och beredskapsläget leder ofta till koncentrationssvårigheter, otålighet, irritabilitet och osäkerhet.
 
Personer med sjukdomen har även svårt för att koppla av, eftersom det mer eller mindre finns en viss anspänning i kroppen hela tiden. Att leva i anspänning och med ett extra energipåslag större delen av vaken tid, men även också under sömn/vila, sliter på kroppen och därför är personer med GAD lätt uttröttbara. Vanliga tankar som spökar är "Tänk om.."-tankar och katastrofbilder målas snabbt upp i huvudet på tänkbara scenarion. Oron i sin tur leder lätt till grubblerier och hos många är det just upptagenheten med det ständiga tänkandet, analyserandet, vändandet och vridandet som är de största problemen. I mitt fall är det just så, och även att jag inte står ut med ovisshet/osäkerhet. Eftersom GAD-personer ägnar mer tid åt sina grubblerier ägnas mindre tid åt sina egna känslor. Därför kan de också vara överdrivet rädda för sina känslor och helst försöka hålla dem på avstånd.
 
Oro kan ses som ett kognitivt fenomen som utlöses av händelser utanför oss: nyheter om olyckor eller sjukdom, eller inom oss: minnesbilder, kroppsliga fenomen. Man kan beskriva oron som "kedjor av tankar och bilder som är förbundna med negativ affekt och är relativt svårkontrollbara" som ofta syftar till att lösa eller undvika faktiska eller möjliga problem. Därför är kognitiv beteende terapi (KBT) den mest effektiva behandlingsmetoden. Om man har GAD är det möjligt att man utvecklar en så kallad "meta-oro" - en oro för att man oroar sig. Då uppfattar man oron som någonting skadligt som inte går att kontrollera. Alltså att man oroar sig ofta för att man inte kommer att lära sig hantera oron och oroa sig okontrollerat hela livet.

Det är utmattande och energikrävande att lida av GAD och man känner sig ofta tvungen att "tänka tanken till slut" när en orostanke dyker upp, för att identifiera alla riskfaktorer och möjliga konsekvenser, med syfte att hitta en lösning eller förebygga en katastrof. Oron används ofta som ett säkerhetsbeteende och tillsammans med att ständigt söka bekräftelse hos omgvningen spinner ofta på beteendet.

Man tror att orsakerna till GAD är både biologiska och miljömässiga. Med andra ord kan det alltså handla om en kemisk obalans i hjärnan och/eller hänföras mer till den nuvarande situationen, eller hur man haft det tidigare i livet. Dessutom kan orsakerna också vara en kombination av inre stress och sårbarhet. Är man dessutom introvert och/eller har en highly sensitive person-personlighet (att nervsystemet är finkänsligare) så finns risk att GAD-symptomen förstärks. HSP-personer tillexempel är extra känsliga för intryck som ljud och ljus, är mer känslomässiga och kan både känna sina egna känslor starkt men även känna av andras känslor. Man har ofta stora behov av att vara ensam och socialt umgänge kan vara utmattande. Detta betyder dock inte att man är asocial. Viktigt att påpeka i det hela.

Att lida av någon slags psykisk sjukdom innebär ofta ett långvarigt, ibland även kroniskt, förlopp och det uppstår ofta svårigheter hos andra att förstå sjukdomen. Den sjuke individens relation till familj och andra närstående, sätts på prov och på grund av olika anledningar upplever ofta den som drabbats sig vara ensam och isolerad i sitt mående och sina känslor. När relationerna sätts på prov försvinner tyvärr ofta vänner och andra ytligt bekanta och förutom få kontakter med sjukvården är det ofta familjen som finns kvar som stöd.

Det är föräldrar och syskon som är de medlemmar som finns kvar år ut och år in i den drabbade individens liv, vilket kan ha att göra med att de har en vetskap och erfarenhet om den tid som fanns innan deras dotter, son, syster eller bror blev sjuk. Därmed har det skapats känslomässiga band mellan dem, som ger familjemedlemmarna en stark ansvarskänsla - i synnerhet hos föräldrarna. Föräldrar och syskon känner sig maktlösa och handlingsförlamade i sina roller då de inte kan underlätta eller reducera den drabbades lidande och mående.

Det är vanligt att känna en stor osäkerhet hur man som förälder och syskon ska bemöta den sjuke och hantera dess ångestattacker, vilket självklart skapar känslor av frustration och otillräcklighet. Även känslor av skuld uppstår, att inte ha upptäckt det dåliga måendet eller sjukdomen i tid och att känna sig otillräcklig och tafatt i sin relation till den sjuke kan leda till att syskon och främst föräldrar upplever en skam över att vara dåliga syskon och föräldrar.

Föräldrar och syskon upplever att omgivningen har väldigt svårt att förstå det lidande och den utsatthet familjer som dessa lever med. Det är psykiskt påfrestande och extremt jobbigt att se sin familjemedlem lida och egentligen inte kunna göra något åt det. Det är viktigt att familjemedlemmar och andra närstående även dem får hjälp och stöd för att kunna finnas där för den drabbade individen på bästa möjliga sätt, utan att själva riskera att börja må psykiskt dåligt. Vi mår som de vi håller kära, och om de mår dåligt mår vi också dåligt. Mitt råd är alltid kärlek, kärlek och kärlek. Tassa inte på tå - våga fråga - ha förståelse för irrationellt beteende, men dåligt beteende ska inte ursäktas och sopas under mattan. Kort sagt visa att ni finns där - no matter what. Så tacksam jag är för mina nära och kära  <3

Individer som lever med exempelvis GAD är ofta drabbade av förminskning då sjukdomen väldigt ofta inte tas på allvar. När en individ besitter ett stigma avviker individen på ett olustigt sätt från samhällets och omgivningens förväntningar, och går därmed från en fullt normal och vanlig människa i omgivningens medvetande till en utstött människa. Diskrepansen som sker mellan den förväntade sociala identitet och den faktiska identiteten i samspelet med andra, kan även skapa en nedsättande och negativ syn på det egna jaget även mellan individen och dennes spegelbild. Detta leder till att individen inte bara blir avskärmad från omgivningen och samhället, utan även från sig själv, och står ensam kvar i en värld som inte accepterar honom eller henne. Inte svårt att se att individer som hamnar här löper större risk för att drabbas av (ännu) sämre psykisk samt fysisk hälsa. 
 
GAD är minst sagt en vidrig sjukdom. Det är obeskrivligt jobbigt att hela tiden vara på krigsstigen, som min psykolog sa. Sjukdomen är tyvärr kronisk men det går att leva ett värdigt och härligt liv, men det krävs mycket eget jobb samt stöd från både omgivningen och vården. Viktigt är att det ÄR en sjukdom och ska tas på allvar och får absolut inte slätas över som ett rent personlighetsdrag.

Så till mig: beteendeanalys är gjord så nu är det till att själva behandling ska starta. Bryta rutiner - vilket betyder att typ läsa tråkiga saker på natten. Inte gå upp och sysselsätta mig med sådant som intresserar mig. Detta kommer med största sannolikhet inte att fungera som ett mirakel och få mig att somna (vore ju i och för sig bra). Syftet är att bryta de vanor jag har skaffat mig. Och så ska vi starta med interoceptiv exponering - detta för att försöka framkalla de fysiska reaktioner jag får. För att lära mig att de inte är farliga. Detta vet jag som den humanbiolog jag är - men i situationen är det en annan sak. Så vad för övningar?

...vissa av de där kommer verkligen vara "nema problema". Sen finns det en del av dem jag känner usch fy och tvi för bara genom att läsa övningarna. Som åtsittande kläder eller instängd. Vill de framkalla en direktattack så kan de ta fram en krama-mig-sjäv tröja. Allt i ett där. Jo, bara tanken fick mig att gå i ångestspinn. Och då har jag inte ens GJORT någon av övningarna.

Lugn och fin - jag FÅR inte göra övningarna själv. De kommer att göras tillsammans med min psykolog - för det är inget man ska sysselsätta sig själv med i det läget jag för nuvarande befinner mig. Och att jag under behandlingen kommer att må sämre finns det en stor risk för. Men jag är beredd på det. Jag vet ju syftet - att få mig ända upp igen.

Och jag har pratat med psykologen om det inträffade. Kände att det var bättre att få göra det direkt medan känslorna ännu var färska. Nästa vecka så kanske det blir till att jag bara bagatelliserar det annars. Jag har verkligen fullt förtroende för min psykolog. Han är helt superb! Jag hoppas att majoriteten som kommer i kontakt med psykvård får en sådan guldperson. Att jag inte bara har haft turen på min sida.

För när man läser vissa psykologers uttalandet...


...lek på jobbet ökar folks kreativitet? Visst kan det göra det. Men ovanstående? Nä, det tror jag inte på - inte det minsta! Känns som ytterligare ett försök till att få oss till en enda lätthanterlig massa...

Det finns ingen som är helt identisk någon annan. Ändå är det högst vanligt att vi försöka göra människor identiska i sina värderingar och syn på världens förhållande. Ett samspel är klart eftersträvansvärt. Men utan den individuella olikheten att skruva korken medsols när den ska upp. Utan det skulle människan förvandlas snabbt till en tråkmåns och jorden till ett apatiskt mörkerhål. Så nästa gång du blir lite irriterad på någons annans annorlunda världsfrånvända idiot grejer. Försök då glädjas åt att idioten är garantin för din och världens utveckling...

...men ibland så är det rent ut sagt jäkligt svårt...


(SvT-Opinion)
"Bacon - en krycka för vår kulturella identitet" 😳

"Varför är det just bacon som blivit en symbol för vår rätt att bete oss lite som vi vill?" Uhu???

Och att bacon, tillsammans med Nutella, är en identitetsmarkör för oss i väst för det har hon märkt på flera personer på sin Tinder. Uhu???

"Om vi kunde sluta hänga upp oss på bacon som en del av vår identitet hade vi kunnat göra världen till en mer inkluderande, hälsosam och klimatvänlig värld. Du behöver inte sluta äta det helt."

Bacon är en del av identitet som gör oss exkluderande, mindre hälsosamma och mer klimatovänliga. Men det är lugnt, du behöver inte sluta äta det helt tydligen, du får äta lite bacon.

"Ingen kommer slänga "men tofu som är så gott" i ditt ansikte när du äter bacon. Men det behöver inte definiera vilka vi är som personer. Våga se vem du skulle vara utan bacon."

Det enda jag kan tydligt särskilja i texten är att skribenten går "Aftonbladets ledarskribentutbildning." Grattis Aftonblaskan! framtid ser ljus ut...

Då jag själv som sagt nästan inte alls äter kött har jag lite svårt att relatera till texten. Hjälp mottages tacksamt! Ja, för det där med att kunna relatera är alltid viktigast. Särskilt till yttre egenskaper. Tack identitetspolitiken för påminnelsen...

För inte på många många år har kön hudfärg fått spela så stor roll 🙄 som nu. Kön och hudfärg ska inte spela någon roll. Ja, då blir det också ett problem... "Bara vita skådespelar nominerade till Oscars"  

...om det där så uttryckte jag mig som en viss politiker "det tycker jag är en viktig fråga"...

...och det visade sig vara just det!!!

Visst ska man vara uppmärksam på om det skulle vara diskriminering. Men kön och hudfärg ska inte spela någon roll. Inre egenskaper och kompetens måste alltid få komma i första hand. Som det är nu så är det ett himla nyanssnack - eller snarare enkom ett svartvitt tänkande. Mer nyanser i tillvaron tack!

Men det känns så långt borta. För när det i en debattartikel på SvT-Opinion (det var det där med spår av nötter) börjar debattera för att vi människor inte har vettet att välja film efter en regissörsfördelning på 50/50. "En granskning av topp tiolistorna över de biofilmer som haft flest besökare under de senaste 10 åren (totalt 100 filmer under åren 2005-2015), visar att 94 procent av filmerna är regisserade av en man."

Och om det nu skulle vara så - så skulle säkert filmen inte fixa bechameltestet. Tänk att jag väljer film efter story - att den verkar intressant. Hur rent ut sagt kass jag är på film och regissörer skulle ni förstå om ni såg alla mina röda markeringar på quizkampen under kategorin "film på bio". Kan inte någon bara ta den här genusgalenskapen och begrava den i urberget tillsammans med det radioaktiva avfallet?

Det enda som är konsekvent med tomtarna är deras inkonsekvens... 🙄

För att när män vinner så är det okej att gaffla om gubbvälde och peka finger. Att de inte ser hur tokigt allt har blivit själva. Och att de orkar! 💤💤💤💤

Vansinnet tar aldrig slut...

Men kön är ju bara en social konstruktion... 😁

...undra om man kan hävda det i raden i mataffären när man ska betala? 😁
Eller gäller uppförandekoder då? Normer? Men om jag då står i kön - och går före - det måste ju betyda att jag är normkritisk???

För hur ska man uppföra sig...

De har N O R M E R ! 😳

Ursäkta, får man hälsa? Gör det något om jag sträcker fram handen? Tänka sig att när världens mest lättkränkta grupp ska träffas krävs naturligtvis regler för hur man hälsar och kramas. Yupp! på kramens dag dessutom. Ha så kul... Mest spännande i det hela är väl att se om någon av dem vågar vara normkritisk? 😎

För det är ju det viktiga!!!

...but jeeeez....

...ett ROSA flickrum!!! 😱
Ja, förskräckligt!!! Detta land alltså... där vissa ser förtryck i bacon, plåster, schampo mm. Men med en dåres envishet vägrar erkänna verkliga existerande problem.

Som det där med Här-går-man...


(unt)
Älskade Sverige... 🙄

Men hon är ju fortfarande närmast hälsosamt slank. Det måste ändras, snabbt! Smala förtrycker! Och är inte själva triangeln lite väl patriarkal! Det är ju en fallos-symbol!

Men stackars Fru Gårman - hon börjar bli gammal! Titta bara på spänsten i steget - säkert minst 15 cm kortare steglängd! Fru Gårman gick från att vara 16 till 61 innan hon ens hunnit passerat övergångsstället.

Tydligen kunde man rösta om det också...

Men Göteborgarna kan i alla fall andas ut...


(GP)

För inget LÅT STÅ! där inte...
...de har nu lyckats sudda ut sitt gigantiska problem...
Vilken tur att de agerade med kvast istället för att läsa väderprognosen och vänta ett halvt dygn - med tanke på all snö som sen kom...

Viktiga frågor det här! Tur att Public Service finns och kan ta ifrån oss villfarelsen att det bara går att göra snoppar i snön...

Och priset 🏆 🏆🏆 till dagens mest hänsynstagande i tunnelbanan går till?



Ja, det är tusan mig inte svårt att bli Ior i denna samtid...

...Carry On...

Rekommenderad läsning: inläggen på bloggen @psykiatri_ssk



whiskey in the jar...

...kan ju inte motstå just den här titeln...
...ja, DuTub-klipp KAN vara en hälsorisk för unga:
"Forskare varnar för att Youtube-videor som innehåller alkohol och tobak kan påverka ungdomar i fel riktning. ”Musikvideorna är en betydande hälsofara som kräver tillräcklig myndighetskontroll,”

I Storbritannien är reklam för alkohol och tobak reglerad. Men det finns inga regler för hur produkterna får synas i digitala musikvideor.

Forskarna bakom studien föreslår att musikvideor med överdrivet positiva skildringar av alkohol och tobak, med tanke på ”den uppenbara hälsopåverkan på ungdomar” också ska regleras." (mina textfetningar)

Jo, jag vet att det gäller UK. Men vänta bara - snart når det även det förlovade bubbelplastens land. Här där det ska tassas på tå runt allt - för är det inte för farligt så upprör det de ömma lilltånaglarna. Jag skrev om idrottsgymnasium i you know you're right där skolinspektionen ansåg armhävningar vara kränkande. Inte visste jag att de även skulle anse TÅRTBAKNING vara kränkande...

😩🔫


(Sydsvenskan) "Två av utbildningarna som får bakläxa är NA-programmet med hippologisk profil och nationella idrottsutbildningen i ridsport vid Polhemskolan.

                                       (----)

Enligt Skolinspektionens intervjuer på plats förekommer det att de som vid ridträning ramlar av hästen måste baka en tårta. Samma påföljd förekommer också om en elev vid körning med häst och vagn kör på några koner.

Personal som intervjuats av Skolinspektionen menar att rutinen är vanlig i all ridträning i Sverige och inte kränkande för eleverna. Skolinspektionen håller inte med utan anser att tårttvånget kan utgöra kränkande behandling.

Därför kräver Skolinspektionen att tårtbaket för dem som trillat av hästen avskaffas före den 18 mars. Dessutom behöver skolan enligt beslutet intensifiera värdegrundsarbetet och "i det spegla de skillnader som kan finnas mellan skola och idrottskultur"."

Heberlein har skrivit ett bra svar: "Jag satt upp i sadeln när jag var sex år gammal. Min dotter red första gången när hon var tre. Jag har bakat och ätit otaliga avramlingstårtor under årens lopp. Ett talesätt bland ryttare är att man måste falla av minst hundra gånger innan man kan rida. Varje gång du ramlar av en häst ska du fira – den där tårtan är alltså inte ett straff utan ett sätt att fira att du nu är ett steg närmare målet att vara en duktig ryttare. Låt för Guds skull eleverna på hippologprogrammet fortsätta att vårda sina traditioner."

Denna kränkthetshysteri - eller rättare sagt kränkt å någon annans vägar/kränkt by Proxy. Finns snart inget vi skulle få göra om vi lät det ta överhanden. "Det är lätt att bli raljerande över den eskalerande relativiseringen av kunskap och bildning som vi i dag omsveps av – och det är lätt att tröttna, att skaka på huvudet åt dumbommarna och ignorera det hav av kränkbara integriteter som självodlas på mediernas fält. Men på sikt är situationen för allvarlig för att kunna bagatelliseras." (Magasinet Neo - LÄS!)

Och vad jag tycker om skolinspektionen är ingen okändhet. Att bara ge sin in och leta fel - klart fasingen de hittar fel då. Klart alla skolor måste bättra på sitt värdegrundsarbete...

Värdegrundsarbete är alltid bra
ingen får differentierande tankar ha
Så vinner vi framgångens pris
nu vi tar skolan ur kunskapens kris...

Med det sagt så vill jag ändå inte säga att allt värdegrundsarbete är fel - OM det syftar till att få eleverna att verkligen tänka själva! Att kunna göra egna värderingar och forma sin egna moraliska kompass ÄR viktigt.

Med tanke på hur skolan ser ut just nu - där vi tappar allt mer i kunskap. Är det då verkligen rätt att lägga tid och pengar på en inspektion som letar fel in absurdum? Riktiga kränkningar måste givetvis arbetas med för att få bort - men de som inspektionen nu verkar ha dammsugit sig in i minsta vrå med kränkthetsfilter på för att hitta så många fel som möjligt? Får de betalt per antal fel eller?

Fokus på kontroll skapar anmälningskultur och rädda lärare. Kontrolltänket kommer från bilbranschen, som all annan organisationskultur i väst. Bilar måste kontrolleras. Inget får gå fel. Att vara lärare är mer likt att vara konstnär än att bygga en bil. Men kontrollkulturen gör att fokus hamnar på att inte göra fel. Lagstiftaren höjer kraven på skolan och uppmanar föräldrar a anmäla brister. Huvudmannen effektiviserar och anpassar verksamhet efter budget. Mitt i smeten hamnar lärare som vill göra rätt men som ges allt sämre möjligheter att nå de krav som ställs. Såklart att folk mår dåligt.

Skillnad mellan krav och möjligheter skapar stress. Stress utan möjlighet till återhämtning skapar ohälsa. Det är faktiskt så enkelt. Lägg till det ifrågasättande över a inte skolan lever upp till lagstiftarens krav å stressen eskalerar till samvetsstress för de med hjärta. För skolans del gäller det att fokusera på klassrumsmiljö och kunskap!!!

-----------------------------------------------
Vi som verkligen
vet, vi som dagligen finns eller har funnits i klassrum, korridorer och skolmatsalar, har nog var och en vår egen lilla lista över varför det blivit som det nu är med arbetsmiljö och trivsel i skolans värld.

Min personliga, ingalunda kompletta, lista kan du läsa nedan. För att lägga lite tyngd bakom tillåter jag mig använda lite statsministeruttryck.

Det är inte okej...

* att låta kommunerna vara huvudmän för den obligatoriska skolan. Ofta är kommunal besparingsiver förödande för både undervisning och trivsel. Sällan har det väl varit lättare att datera en samhällsinstitutions nedgång, än den som skolan genomgått. Den började 1991.

* att inte värdera lärarna och deras utbildning.

* att ge lärarna en arbetsbörda som är stressande och leder till utbrändhet.

* att nationella beslut, när det gäller skolan, inte följs av kommunerna.

* att dessa beslut ofta inte har någon koppling till det som sker i vardagen i klassrum och undervisning.

* att dokumentation med mera tar allt för mycket tid av undervisningen.

* att specialister i skolan, som kuratorer, skolsköterskor och psykologer har allt mindre tid i skolan.

* att allt fler skolor bryter mot lagen och inte ger elever tillräckligt stöd för att klara undervisningen.

* att föräldrar förutsätter att lärare inte bara undervisar utan också uppfostrar och sysselsätter barnen under allt fler av dygnets timmar.

* att lärare har en inkomst som är betydligt lägre än jämförbara gruppers om man ser till erfarenhet, arbetsbörda, ansvar och utbildning.

Nu tror Fridolin och många kommunpolitiker att digitaliseringen ska lösa de flesta av skolans problem. Men datorer, paddor, mobiltelefoner tillsammans med läroböcker, pennor och papper kan aldrig bli annat än hjälpmedel vid inlärningen.

Utan en god personlig kontakt och respekt mellan elev, lärare och förälder hjälper inte dessa hjälpmedel oss att förbättra vår usla position i Pisamätningarna.

Ordning och reda är inte några konservativa klyschor utan fullständigt nödvändiga förutsättningar både när det gäller trivsel och undervisning. Det är när detta inte fungerar som bara var fjärde lärare vill stanna i yrket. Hur många datorer det finns i klassrummet spelar ingen som helst roll.

Detta skulle Fridolin och de kommunala beslutsfattarna snart bli varse om de arbetade på någon högstadieskola under några dagar. Om de har lärarlegitimation, förstås.
------------------------------------------------
(Sydsvenskan)

En mycket bra artikel det där. Inget tokeri om krypmatte där inte. Som mattelärare säger jag bara aldrig i livet! Kommunikologer... 😤 Det där har absolut ingen stöd i forskningen - och ändå så försöker så många skolor sig på det där? Och PISA-resultaten sjunker. När ledande hjärnforskare sågar metoden bör det vara en självklarhet att man sätter stopp för den ovetenskapliga läran. Den svenska skolan måste skyddas från pseudovetenskapligt kvacksalveri. Skattemedel ska inte gå till att finansiera idéer som saknar stöd i forskningen, bara för att kommun- eller skolpersonal tror att det är en bra idé. Bara stoppa idiotin nu!

Artikeln ovan innehåller heller inget tramsande om absurditeter om olyckan i ett fall av tusen skulle var framme. Ta till exempel att i skolan får ungarna inte kasta snöboll på varandra. För snöbollen kan innehålla stenar så barn som träffas blir blinda. Men de får spela mörda-och-döda dataspel på fritis? Jag kan köpa argumentet med snöbollarna - men i hela sammanhanget så blir det mer och mer som plockas bort "för att det kan vara farligt".

Vad blir nästa? Träd som man kan klättra i för grenarna kan gå av och man ramlar och bryter nacken? Hoppa rep och hage för man kan snubbla och bryta ett ben? (Repet kan man dessutom trassla in sig i så pass att blodtillförseln stryps så allvarligt att man måste amputera.) Busringa på dörrar för ungen kan få dörren i skallen om den som öppnar är nära?

Snart träffas väl något barn av en gunga och då blir det internationellt gung-och-gungbräde förbud eller tänk på alla vassa hörn på stolar och bord man kan bli blind på om man ställer sig på knä på 43 respektive 90 centimeters höjd och forcerar valfritt öga mot bord- eller stolskanten. Rundpingis är definitivt förbjudet för man kan halka till och så man ramlar in i hörnet och bryter revbenet! Och ahhh.... snögubbar kan välta och skada barn, en fuktig snögubbe kan säkert väga 200 kilo + 1 meter höjd X hastighet i fall, törs knappt tänka på konsekvenserna...

Trams och sidor - det finns en motrörelse till hela den här bubbelplastinlindande curlinghysterin: "Free Range Kids". Psykologer som menar att barn växer genom att möta risker och viss oro, och att de annars gör om sina rädslor till fobier. Barn som föll från små höjder och slog sig mellan 5 och 9 års ålder hade mindre rädsla för höjder vid 18 års ålder. Droppen kom nog i landet i väster bortanför den stora Atlantpölen när två föräldrar vände sig till jurister efter att deras barn snubblat på en stubbe på lekplatsen! Psykologen som är ledande i "Free Range Kids" gick till direktangrepp mot de riskfria lekplatserna och sa verkligen rakt ut att de som inte får hantera vardagliga risker inte klarar av stora, överraskande risker senare.

På tal om skolverksanmälan och curlande föräldrar...


(Sydsvenskan)
Farliga Alfons - Ja det är väl lika bra att vi förbjuder allt!!! Herrejösses bara - visst mardrömmar ÄR obehagliga. Men som förälder måste man i detta läge hjälpa barnet att hantera situationen och komma över/hantera den här rädslan. Att nu anmäla skolan för att filmen var hemsk och förskräcklig???


Skräckfilmsmaraton någon? "Jag ska bara"-terrorn... 😱😱

Tänk om det varit en rädisa... 😱

Jag hoppas verkligen skolverket bara lägger ner det hela. Trams rent ut sagt! Med det sagt så vill jag ändå påpeka att barnets känslor ska tas på allvar. Det är föräldrarna här som i sin välvilja i långa loppet gör sitt barn en otjänst. Men våra känslor är viktiga - de kan vi inte göra något åt. Vad vi kan göra något åt är hur vi sen väljer att agera.

Finns det bra känslor och dåliga känslor? Finns det känslor som vi bör försöka ”trolla bort” eller inte tänka på? Jag tror inte det. Jag brukar föreställa mig känslor som symbolerna på bilens kontrollpanel. Alla symboler är viktiga och på samma sätt som en blinkande oljetryckslampa indikerar att det krävs en åtgärd, visar förekomsten av de känslor som ofta kallas ”negativa” att något behöver tas omhand. Det ledsna barnet kanske behöver förståelse eller trygghet? Det arga barnet kanske längtar efter respekt eller gemenskap?

Vad behöver det sura barnet? Det blyga? Det missmodiga? Att inte reflektera över detta, utan istället försöka avleda (”Skall vi se om vi hittar ditt favoritpussel?”) eller förminska (”Det går snart över!”) är jämförbart med att försöka täcka över oljetryckslampan när den lyser. Det kan förefalla fungera på kort sikt, men långsiktigt riskerar det att få en del negativa konsekvenser.

”Men skall vi verkligen alltid ta barnets känslor på allvar? Vissa barn reagerar överdrivet starkt. Då är det väl bättre att försöka mildra känslorna och lära barnet att inte överreagera?” Jag möter ibland den här idén, att vuxna bör försöka hjälpa barn att känna lagom mycket. Jag ser åtminstone två problem med att omsätta den i praktiken.

För det första förstår jag inte hur vi skall kunna avgöra om barnets reaktion är överdriven. Det som är en liten sak för den vuxne är kanske en stor sak för barnet? Vad ger den vuxne rätten och förmågan att definiera vad som är stort och smått för barnet och vad som är lagom mycket oro, rädsla, sorg eller glädje?

För det andra är det inte säkert att det är tydligt vad ett barn reagerar på. Hur många av oss har inte varit med om något som gjort oss riktigt ledsna men vi bär det inom oss - och så kanske det brister när vi tappar mjölkpaketet? En person utan inblick i mitt liv hade säkert kunnat tolka det som en överreaktion. En person med inblick kanske istället bara ger en varm kram och förstår att gråten handlar om så mycket mer än spilld mjölk och att känsla är okej.

När ett barn, till synes, blir argt över en felplacerad tallrik eller vettskrämt för en humla – hur kan vi avgöra om detta är en stor eller liten sak och vad det egentligen är som barnet reagerar på? Det kan vi inte, eller hur? Tills motsatsen är bevisad – vilket den förmodligen aldrig kan bli – tycker jag därför att vi bör utgå från att barnets reaktioner är adekvata, rimliga och berättar något om barnets behov. Så uppmärksamma behovet - men inte curla, sopa undan problemen eller ha en tro att allt i närheten är farligt för barnet.

Naturligtvis måste vi vara uppmärksamma på de risker barn de facto löper, men en av dessa risker kommer från vuxnas egna ovilja att låta barn upptäcka själva, finna egen passion och utveckla självkänsla. Hur ont det än kan göra i en föräldrasjäl så måste bane tillåtas vara barn och tillåtas att växa upp. Ett skrubbsår är inte ett nederlag, det borde visas upp med stolthet, som forna tiders duellanter med stolthet visade upp sina mensurärr.

De faror som faktiskt lurar - vidrigheter har nu uppdagats. Jag är så förbannad på hela historien och allt det som har snurrat upp runt omkring är så förbenat dumt och tar på min energi. Hade först inte tänkt skriva något om det - andra har skrivit så bra om det hela (t.ex. Sjätte mannen, Fnordspotting och Toklandet) - men känner att jag måste få rasa av mig också i längre sjok än bara några tweets.

Allas likhet inför lagen? Allas lika värde? Tjoflöjt liksom... Unga kvinnor har ofredats av vad det visar sig ensamkommande asylsökande från MÖ-området och DN har valt att offra flickornas rätt för att istället skydda gärningsmännen - allt för att då inte bli kallade rasister och gå i "mörka krafters fotspår". Med andra ord bara att fortsätt a på samma inslagna spår. Att media gör så här är mycket mycket beklämmande - men föga förvånande.

Att polisens däremot följer i samma fotspår - att de skyddar brottslingar, bara därför att de är asylsökande. Unga tjejer har i ett cyniskt(?) politiskt spel bara rakt upp och ner offrats på altaret.


(@ifablernas)

Hade inte mörkandet skett kanske ett arbete mot detta kunnat påbörjats mycket tidigare. Skadan hade faktiskt kunnat bli mindre - inte för de redan utsatta tjejerna, men det kanske inte hade blivit fler?

Uppenbart är ju att DN gjort en efterhandskonstruktion av skulden och valt att försöka skicka allt på polisen. Men DN hade info från trovärdiga källor men man VALDE att helt kallt mörka istället, detta samtidigt som polisen VALDE att också mörka på grund av politiska skäl. Att det sen har blivit ett blamegamande om vem som gjort MEST fel...



Vi ska inte tro att många är de poliser som mått dåligt av vetskapen av hur illa kommunikationen med allmänheten ser ut. De yttre poliserna är inte de som ska stå till svars för detta - det sitter mycket högre upp. Och ytterst är det media och politik som ska ta hundhuvudet, vilket Cattasbubbla mycket bra visar på. Alltså att den största skulden i den här mörkläggningen finns hos en media som styrt klimatet så att alla har blivit underhuggare av rädsla att hamna i kylan. Läs!

Jag finner det direkt beklämmande att läsa upprörda texter i diverse medier om polisens tystnad när man själva i många fall är de som orsakat tystnaden. Själv känner jag som Cattasbubbla - bara avsmak! Djävla land! Tolvåriga flickor har trakasseras och myndigheter har inte vågat säga som det är för det kan gynna SD. Grattis knallkorkar! Ni har just gynnat SD 😠😡👿 

Syltryggar!!! Jag skiter fan i SD - De som får lida av detta nu är 12 åriga flickor. Vissa verkar ta det som en "välkommen bieffekt" att SD gynnas. Så icke jag. Snacka om felfokus. Också knallkorkar!

När påpekanden om att det faktiskt finns skillnader i olika kulturers kvinnosyn finns det många som snabbt replikerat "Svenska män har inte bättre kvinnosyn"...


Och så har det publicerats hatfyllda feministiska artiklar mot svenska män. Fler och fler blir det för att visa på detta påstående - d
e sprider sig som björkpollen en blåsig vårdag. Indignationen är som mjölk i en het kastrull: ytan brister plötsligt och det kokar över på ingen tid alls. Efteråt luktar det illa och det som bränt fast är svårt att bli kvitt. Tänker inte länka in åbäket - men nog tusan handlar det om att det visst är ALLA män, älgjakten har fått sin patrikala börda och ett riktigt lågvattenmärke som försöker lägga skuld på idrottande killar och "kulturen i omklädningsrummen".

Vad som motiverar folk att begå våldtäkt är en empiriskt vetenskaplig fråga, och inte en åsiktsfråga för att skapa clickbait-krönikor. Och det här med att inte kvinnosynen i Sverige skulle vara bättre? Ett tips - kolla in World Economic Forums jämställdhetsbarometer. Sverige är i topp där. Det betyder inte att Sverige är perfekt i den frågan - ingen seriös människa som menar det heller. Men attityderna skiljer sig ganska så markant. Att försöka likställa svenska norm- och attitydproblem med exempelvis patriarkala normer i Mellanöstern/Nordafrika, är ju bara ett enda stort skämt. Ett skämt som även är destruktivt, om vi vill försöka ta oss an problemet.

Det är nästan så att jag tror att dom trollar som skriver och delar saker om hur hemska svenska män är nu. De som menar att "vita svenska män brukar minsann också tafsa". Jo, visst - ingen har förnekat detta. Men då kan vi se så här att här betraktas den sortens agerande som svinigt. De som sysslar med sånt blir socialt utstötta, riskerar att få på truten av både kvinnor och andra män och kan även dömas till böter eller korta fängelsestraff ifall brotten anmäls och kan bevisas i domstol.

Men i delar av Mellanöstern och Nordafrika är det kvinnornas agerande som anses svinigt, horigt. Kvinnor som rör sig fritt på stan, utan huvudduk och utan medföljande manlig släkting, är fritt villebråd. Uppfattningen att hustrun ska lyda sin man är mycket utbredd och sanktionerad av sharia, islams traditionella lagar. I dessa länder – och flera andra länder i världen - saknar kvinnor kroppslig integritet. I Afghanistan behandlas många kvinnor illa. I Saudiarabien får kvinnor inte köra bil. I Iran beskär mullorna kvinnors livssfär. Det måste gå att säga att det finns kulturella skillnader i synen på kvinnor och sexualitet. Det måste gå att säga att många pojkar och män som vuxit upp i patriarkala kulturer bär detta med sig – också till Sverige. Att bara väsa "rasist" gör det hopplöst att komma åt problemen.

Det som gäller i dessa samhällen är den manliga hederns suveränitet. Det som gäller är att män alltid har rätt till kvinnors kroppar och att skulden för mäns kränkning av kvinnors kroppsliga integritet läggs på kvinnor. Det är ovanligt att kvinnor rör sig ute utan manligt sällskap. Segregering är norm och män och kvinnor lever i olika världar. Sextrakasserier hör till vardagen. I flera länder förekommer könsstympning, tvångsäktenskap, barnäktenskap, månggifte och hedersmord. Helt enkelt - att sextafsa i sina hemländer är inte att riskera något - varken socialt eller juridiskt. I vetskap om att man inte riskerar vedergällning och i avsaknad av lojalitet mot det omgivande samhället ser man sig fri att behandla oskyddade kvinnor som byten.

Att jämföra då med att sexbrottslingar döms här i Sverige. I fängelset får de placeras på särskilda avdelningar för att övriga interner skulle gå bärsärk med dem. Sexbrottslingar tillsammans med barnamördare är fängelsehierarkiernas paria.

Att bunta ihop människor och tillskriva dem egenskaper är illa, att misstänkliggöra alla män är ännu värre. Alla muslimska män eller män från Mellanöstern eller Nordafrika – som nämns i debatten – är inte heller likadana, alla ser inte ner på kvinnor. Världen är fylld utav många olika kulturer där beteenden och värderingar varierar. Att de ibland hamnar i konflikt med varandra borde inte vara så svårt att förstå. Att påstå att det inte finns kulturella skillnader som kan skapa konflikter eller att det inte finns någon väsentlig skillnad mellan kvinnosynen på många håll i Mellanöstern och Nordafrika och bland majoriteten i Västeuropa - det är som Hakelius sa: "som att säga att det inte spelar ­någon roll om barnen kommer hem från zooaffären med en hamster eller en ­blåval. Båda är däggdjur."

En sak i det hela är det faktiskt nu diskuteras om övergrepp, unkna beteenden som kan vara kulturella etc. - synd bara att de ideologiska känslomässiga utspelen tar för mycket utrymme och gör det svårt att prata om problem och lösningar på ett konstruktivt sätt. Rasisterna diskuterar i formen “Nu ser ni själva, detta är hur svartingarna är av naturen, skydda våra svenska kvinnor”, relativisterna säger “Det har inget med etnicitet och kultur att göra utan kön”.

Likheter finns mellan dessa två grupper: Rasisterna generaliserar degraderande och inhumana traditioner och praktiker till alla inom en specifik grupp. Relativisterna generaliserar, i sin tur, en specifik grupps inhumana och kvinnofientliga traditioner till att i stället gälla alla etniska, religiösa och kulturella grupper - för att inte peka ut en specifik grupp. Helt felaktigt sätter båda likhetstecken mellan kultur och etnicitet. Båda bortser ifrån att inom en och samma etniska grupp kan olika kulturer praktiseras och att samma kultur kan praktiseras av olika etniska grupper. Det både rasisterna och relativisterna sysslar med är inget annat än en vilja att underminera universella mänskliga fri- och rättigheter.

Till alla som har velat relativisera den här frågan - en riktig smocka:
------------------------------------------
Det här är länder där värderingar på ett fundamentalt sätt skiljer sig från våra. Kvinnor tillmäts lägre värde än män – och kvinnor som betraktas som sexuellt utlevande är horor. Hos två gripna vid järnvägsstationen hittade den tyska polisen en handskriven lapp som visade hur männen hade förberett sin nyårskväll – en liten arabisk-tysk parlör med lämpliga fraser att kommunicera till den kvinnliga delen av lokalbefolkningen: ”Ich töte Sie – ficken!” (”Knulla – eller jag dödar dig!”) Så ska den västerländska kvinnan hanteras.

Jag är bestört över den flodvåg av texter som nu massproduceras av Sveriges mest profilerade feminister i akt och mening att relativisera sexuella övergrepp på kvinnor och ursäkta en vidrig syn på kvinnan, hennes kropp och hennes sexualitet som hör hemma i ett annat årtusende. Jag är djupt oroad över att den svenska offentligheten så lättvindigt offrar kvinnors fri och rättigheter, kvinnors trygghet och rättighet att vistas i det offentliga rummet på lika villkor som männen tillmäts så liten vikt.

Vi måste kunna föra en öppen dialog, en ärlig debatt, kritisk ifrågasätta andra kulturer utan att avfärdas som rasister. ”Rasist” är tveklöst 2000-talets mest missbrukade ord och har kommit att användas för att tysta misshagliga personer och element. Att bli stämplad som rasist i dagens Sverige är värre än att misstänkas för att vara pedofil eller styckmördare. Jag tar den risken. Jag är inte beredd att sätta min dotter, alla döttrars framtid på spel. Jag är inte beredd att offra hennes och alla andra kvinnors frihet. Min dotter ska kunna vistas tryggt i ett badhus. Hon ska kunna fira nyår med sina vänner på stan. Hon ska inte behöva skyla sin kropp för att undvika att bli antastad.

Vad är då en rasist? En rasist är en person som anser att det finns rasspecifika, essentiella egenskaper. Det anser inte jag. Däremot menar jag att vi alla påverkas av det sammanhang och den kontext vi befinner oss i. De värderingar vi växer upp med, de normer som omger oss påverkar naturligtvis oss, vår moraliska identitet och vårt agerande. Värderingar är sega, vilket betyder att de tar tid att ändra. Vi har gjort ett gott arbete i Sverige. Sverige är ett, relativt sett, jämställt land. Män och kvinnor åtnjuter samma fri och rättigheter. Det finns problem även här, inte minst med sexuellt våld, men vi har kommit en bit på väg. Andra samhällen, andra kulturer, har andra värderingar och andra normer angående manligt och kvinnligt, angående sexualitet. Detta måste diskuteras, på riktigt, inte trivialiseras och relativiseras.
-------------------------------------------
(Heberlein)

Det som har hänt är man istället för att ta itu med ett reellt problem genom att hårt och skoningslöst lagföra de som medvetet och strukturerat brutit mot svensk och internationell lag (och vanlig hyfs) försöker man dölja verkligheten. Och så känner man sig god. Förmodligen för att man annars skulle fått löpa gatlopp i medierna eftersom man där skulle ha blivit anklagad för rasism.

Istället låtsas(?) man det som skett enbart är en fråga om kön - ursäkta, men det är mer än lovligt infantilt alternativt ett medvetet falsarium (välj själva). Massövergreppen har utförts av män och pojkar som inte är hemmastadda i den svenska jämställdheten, och är kulturellt betingade. Det är varken rasistiskt eller stigmatiserande att vara sanningsenlig om detta eftersom det är ett sedan länge känt faktum att människor påverkas av de miljöer de fostras.

I alla internationella undersökningar hamnar Sverige i topp som ett av världens minst rasistiska länder. Inte sagt att vi ändå inte är befriade från det som är verklig rasism - och det måste vi jobba med. Men det här dödsskräcken - trots motsatsen står - att stämplas som rasister av en handfull publicistiskt högljudda mobbare gör att det här landet väljer att blunda för verkliga övergrepp bara för att de begås av personer som inte är födda i Sverige. Tror de att toleransen ökar i samhället på det här sättet - genom att blunda och acceptera alla former av beteenden? Knappast, om ni frågar mig. För att människor med olika viljor och olika värderingar ska kunna leva tillsammans är det mest centrala att vi ställer krav som klargör för oss alla vad vi får, respektive inte får, göra. Och att vi aldrig accepterar beteenden som inte följer detta.

Kulturella orsaker till brott (och en väldig massa annat) diskuteras för det mesta utan att det väcker särskild ilska. Polisvåld, fotbollshuliganer och klotter är fenomen som man försöker begripliggöra bland annat med begrepp som kåranda gängkultur och ungdomskultur. Det är inte speciellt märkvärdigt. Att erkänna att svenskar har mer alkolholrelaterad brott jämfört med beduiner är inte att anklaga alla svenskar för fyllekriminalitet. Brott begås i ett socialt sammanhang, och vi tänker oss att attityder, normer och förväntningar som finns i den sociala miljön också påverkar sannolikheten för att individer beter sig på ett sätt snarare än ett annat.

Det betyder inte att en kåranda skulle föreskriva att en polis ger en slyngel på truten eller att alla poliser är determinerade att göra på det viset. Normer och kulturella faktorer kommer i många skepnader och kan påverka på många sätt – regelmässigt på marginalen, som tendenser sida vid sida med viktigare individuella faktorer. Det normala är trots allt att poliser inte missbrukar sin tjänsteställning.

Vi blir förvånade om en myntsamlarmässa slutar i kravaller, men inte när en fotbollsmatch gör det. Vuxna människor brukar ändå begripa att även om fotbollsfans är mer sannolika slagskämpar än myntsamlare, betyder inte det att alla eller ens de flesta fotbollsfans är våldsverkare, att ingen myntsamlare skulle kunna vara det, eller att fotboll borde förbjudas och alla borde tvingas samla på mynt. Men skillnaden är inte heller för den sakens skull helt slumpmässig. Ansvaret för brottet är individuellt, men orsakerna är inte strikt och uteslutet individuella och oförutsägbara. Allt detta är rena självklarheter och distinktioner som vuxet folk klarar av att göra, utan att någon kulturskribent först tar dem i hand och förklarar världen.

Hela denna välbekanta tankevärld ställs på ända så snart den ”kultur” som diskuteras gäller skillnader mellan en inhemsk majoritetsbefolkning och olika invandrargrupper. Medan det är gängse att diskutera hur kulturell variation inom ett land kan ligga bakom skillnader i beteende, är det i vissa läger mycket kontroversiellt att föra sådana resonemang om det gäller geografisk variation. Det kan finnas en relevant skillnad mellan fotbollsfans och myntsamlare, men icke någon internationell kulturell variation av minsta betydelse.

För att ta ett annat exempel - det indiska kastsystemet - inför det står vi mållösa och undrar hur någon kan vilja bevara det eller rättfärdiga det. Tanken att en person i Indien kan stå så lågt i rang och i stort sett helt sakna rättigheter är bisarr, varför relativistens förklaring att ”det kan vara rätt där, och för den personen” inte går att sympatisera med. Så är det också få som försvarar kastkulturen som något aktningsvärt. Aldrig skulle vi tycka att den borde få utrymme här ibland oss, i Skandinavien. Så hur kan vi då stå och säga att kulturella värderingar inte har någon betydelse?

Det faktum att män och kvinnor i Sverige är lika inför lagen är en stark indikation på jämställdhet. Hur kan ett land säga sig vara ett av världens mest jämställda länder och samtidigt säga att kulturella skillnader inte finns? Att bortse från kulturella faktorer innebär inte bara ett hån mot offren, utan antyder också att decennier av väl underbyggt jämställdhetsarbete varit fullkomligt meningslöst. Det är lite som att säga att ”lyssna inte på oss feminister, för vi kan inte åstadkomma någonting”...

Att nu skygga för kulturella förklaringar och hellre hänvisa till maximalt generella beskrivningar, som att detta handlar om ”mäns våld mot kvinnor”? Va f-n! även om flertalet av alla sexförbrytare är män, så är inte flertalet av män sexförbrytare! Att vilja förklara nyårsövergreppen med att förövarna är män är inte mer klargörande än att säga att förövarna är däggdjur...

Skillnaden mellan "alla" och "tillräckligt många" tycks vara alltför svårfångad för vissa. Medan "förhållandevis få" och "alla" går bra. Att bunta ihop alla män för att de har snopp? Att deras könskromosomer är XY? Ptja, en flodhäst har fyra ben - så också en gasell - alltså är gasellen en flodhäst? Med största sannolikhet är då mitt bord här och stolarna runt det också flodhästar...

Tänk att det bara är män från andra kulturer som är "individer", medan alla män i Sverige kollektivt utövar kulturellt patriarkalt förtryck. Att vi här har pojkar och män som uteslutande kommer från ”traditionella” kulturer. Den kulturkrock som uppstår ifråga om synen på relationer mellan könen ska inte underskattas. Ju snabbare detta inses, desto snabbare kommer vi att kunna undvika en ödesdiger upprepning av det som skedde när det svenska samhället valde att ignorera hedersvåldet. Om åtta av tio män är uppfostrade i en kultur där synen på kvinnan är att hennes kropp tillhör en man skapar det en helt annan norm än om en av tio män har fostrats så. Det betyder varken att individer inte bär ansvar för sina handlingar eller att de saknar möjlighet att inte följa den rådande normen!

En annan undanflyktsförklaring är av typen ”sexuella övergrepp pågår hela tiden”. Det skulle alltså inte vara något speciellt med just nyårsangreppen. Sicken tankevurpa bara - samma typ av handlande kan ha olika förklaringar, tänka sig. Att nattvardsritualen består av bröd och vin innebär inte att alla som dricker vin och äter bröd därmed ägnar sig åt nattvardsritualer. Att sexuella övergrepp förekommer ständigt och överallt innebär inte att alla förövare drivs av samma motiv. Varför ska det vara så svårt att förstå?

Att säga att det finns kulturella skillnader betyder INTE att det gäller alla. För om alla följde det som var det kulturella så skulle ju inga infödda svenskar då trakassera/våldta tjejer. Och det vet vi ju att så är inte fallet. Men att få detta att vara i relevans med massexövergreppen är faktiskt helt urlöjligt!

Att tro att det som ett huxflux försvinner bara för att man passar gränsen till Sverige är bortom sans och vett. Att vara medveten om att denna kvinnosyn finns anser jag vara viktigt. För att stoppa huvudet i sanden - hur många fler liknande Köln och Stockholm kommer vi få? Att vara medveten om problemen - ja, då kan vi arbeta med det. Undervisning, undervisning och åter undervisning - asap när de har kommit hit. För det om något är väl att se till att integrationen ska fungera?

För att skriva något positiv - om hur många fina det faktiskt finns. Jonas har skrivit det så bra på sin ansiktsbok. Bara läs!

Jag verkligen är så anti det här att ge kollektiv egenskaper. Behandla människor efter de individer vi är. Det finns rötägg och goda människor bland alla grupper. Öppna ögonen så ser ni den! Även den goda manligheten - för den finns, jag lovar!

"På varje man som skrämt mig, försökt skada mig eller bara varit en idiot, så har det gått tio som hjälpt mig, velat mig väl eller bara varit trevliga. Ganska förträffliga siffror, kanske framför allt med tanke på hur mycket fanskap alla mina medsystrar har åsamkat mig genom åren.

Flickor sägs behöva starka förebilder – och så förstås även pojkar. Kanske framför allt de som kommer från länder där självständiga kvinnor misstas för sexuellt allmängods. Vi ska inte svika vare sig männen eller kvinnorna från dessa kulturer med välment tal om att alla män innerst inne är driftstyrda djur i olika grader av civilisationsbeslöjelse.

Låt oss erkänna att det finns bättre och sämre sorters uttryck för manlighet. Att antasta kvinnor är en last, att skydda dem en dygd. Inte alla män. Det har det aldrig varit, på gott och ont." (Margit Richert)

Men dessa feminister ser inte utanför sin egen agenda, och har ingen tanke på att göra det heller. Alla dessa som nu har något att "berätta" - och alla dessa kvinnor som nu minns att de blev tafsade på under sin mellanstadietid? Tänk det blev jag också. Jag tvekar inte en sekund på att en hel del av er faktiskt fann det här riktigt obehagligt och att det finns fall som handlade om pojkar som ville kränka. Men i många fall - om alla tänker lite noggrannare så kanske en hel del även minns att det gladeligen tafsade tillbaka. Eller? Och det tafsandet från killar (och tillika då tjejer) handlade inte om strukturer. Det är hör och häpna  - ren och skär biologi. Det kallas nyfikenhet och sexuellt uppvaknande.

Hm... hur går könstillhörighet ihop med social konstruktion?

En uppriktig fråga till alla "kön är bara en social konstruktion"-människor: tror ni könsovetenskap botar den sexuella nyfikenheten i mellanstadieåldern...

Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta åt dagens feminism - de som blir mer upprörda över män som sitter bredbent än massövergrepp och könsseparatism? Men vi ser ju vad svensk feminism tycker är de viktigaste frågorna - debatten som nu har pågått om att avsaknad av Star Wars-dockan Rey. Den har varit i varenda eviga tidning.

"När kvinnliga karaktärer i filmer systematiskt plockas bort ur sin egen merchandise för att de inte anses locka tillräckligt många så har det slutat att handla om leksakerna och börjat handla om människosyn. Genom att godta att Rey, Gamora och Black Widow tonas ned skapar vi samtidigt en värld där synen på att kvinnor är mindre värda upprätthålls och att Star Wars och superhjältar fortfarande är något för enbart män."

Blir så trött - vart var alla dessa 50/50 rösterna när det var tusen Barbies på en Ken?

Och så har vi ju den här oerhört viktiga frågan:

 

Vad säger att det inte är en kvinnlig ambulanssjukvårdare, eller en kvinnlig polis? Trodde inte det var tvång att kvinnor måste ha långt hår? Och vem har sagt att vara prinsessa inte är ett yrke? Tänk på alla semestrar de är tvungna att ta - om man nu ska tro på skvallertidningarna...

Att tro på...


...med största sannolikhet fake. Men den skulle gott och väl kunna symbolisera det som @Rocki_M kallar för penetrationsångestfeminism...

Jag förstår faktiskt inte allt det här klankande på den svenske mannen. Jag kan ju bara tala för mig - men min upplevelse är att majoriteten av svenska män är som alla (det är många) de jag har kommit i kontakt med: De hjälper till i hemmet med det som då anses vara "typiska kvinnosysslor". Alltså, byta blöjor, diska, städa, tvätta, putsa fönster m.m.

Utöver det gör de också typiska manliga sysslor som att byta däck på bilen, klippa gräset, fixa med internet som inte fungerar, o.s.v. Jag vet faktiskt ingen man som har svårighet med att hans kvinna skulle tjäna mer pengar - om så är fallet.

Samtidigt är majoriteten av männen gentlemän, många är de som låter damerna gå först, håller upp dörren samt i finare sammanhang vara noga med att damerna sätter sig först. Enligt mig så är det sött - men inget som jag kräver. Men när så sker så är det uppskattat. Kort och gott, den svenska mannen är en bra man.

Sen finns då de som anser att detta är bevis på patrikala strukturer och förlegade metoder. Samtidigt så har många av dessa feminister inget emot att de oftare hamnar i VIP-köer till utestället eller att mannen betalar när de är ute - de snarare förväntar sig detta.

Och vi som inte passar in i deras mall - ja, för att vara snäll så kan jag väl säga att det inte passar i deras föreställningsvärld som att vi kvinnor är en enda stor likformig grupp. Jo, tjena...

Eller att alla familjer har samma behov:
--------------------------------------------
Nu är jag så less på alla bajsnödiga åsiktsmaskiner som spyr galla på de 23% män som inte tar ut sina föräldrardagar medan barnen är små. Så. Jag måste häva ur mig jag med. Tack vare er, kan jag inte längre vara hemma med mina barn för min man inte får ge sina dagar till mig. Tack vare er måste mina barn lämnas på dagis på heltid med långa dagar där jag bara nästan hinner hem och natta dem. Och nej, det är inte för att vi ska ha råd att resa till Thailand varje år som min man inte kan ta de dagarna. Det är inte för att vi vill byta bil varje år och det är definitivt inte för att min man inte älskar eller inte vill vara med sina barn!

Det är för att han är lantbrukare. Hans jobb finns inte kvar om han tar ledigt ett år. Eller 6 månader. Han kan inte anställa någon som gör hans 200% för en struntsumma pengar som inte är i närheten av den månadslön ni besitter kära åsiktsmaskin.
Men visst, vi skulle överleva på den ersättning han skulle få från FK och min lön. Men inte hans företag. Men för dig förstår jag att det spelar ingen roll om en familjegård i tredje generation går i stöpet. Du vill ju bara att allt ska vara jämställt.

Och vad vet du om dessa värdelösa kräk till karlar som inte älskar sina barn? Kanske är någon mer lantbrukare? Kanske han kommer hem och äter lunch med sina barn varje dag och to.m mellanmål. Kanske han tar med barnen på en sväng i traktorn och låter dom vara med på gården och fixa? Ja, du vet, medan ditt barn sitter på dagistoan och ropar fäääärdig i fem minuter innan fröken hör och ropar " kommer snart, ska bara byta på Cajsa och Holger först! Kanske han tom går på babysim mitt i veckan för att han är flexibel och kan styra sitt eget jobb.
Ja, eller så kanske han inte ens jobbar heltid och har mer tid än du tror för sina barn? Eller jobbar obekväma tider så han är hemma oftare än du kära jämställda åsiktsmaskin.

Kan inte du bara hålla dina åsikter för dig själv, styra över din egen man!? Tack vare er så får man idag inte bestämma över sin egen familj, fritid eller värderingar. Nej det tycker inte du verkar jämställt. Och kanske finns det några män och kvinnor där som faktiskt inte vill vara med sina barn, vilket är fruktansvärt sorgligt. Men. Det är inte ditt jobb att tvinga dem. Kan du inte bara acceptera att alla är olika, man ska få bestämma över sitt eget liv, ha egna värderingar. Nu pratar jag såklart inte om när barn far illa, då ska man ju få annan hjälp.

Kanske behöver du vidga dina vyer, lära känna lite nytt folk, lära dig att du kanske bara vet bäst vad som är bäst för just din familj. Förmodligen
-------------------------------------------
(ansiktsboken)
Bara så jäkla bra!!!
⭐️❤️ Det här är med stor säkerhet något som majoriteten egna företagare kan skriva under på - detta oavsett inom vilket område. Ovan har vi ett fall där de åtminstone skulle gå runt under tiden barnledigheten pågick - men efteråt? Inte alltid lätt att få ett nytt jobb när företaget har kraschat...

Och många är de familjer där inkomstskillnaden är så stor att de faktiskt inte kan få ekonomin att gå runt om pappan ska vara hemma istället. Att de här då tycker att dagis måste vara bättre...

Visst förstår jag intentionerna - och visst är det bra att pappor är hemma mer. Men ett system kan inte vara så fyrkantigt att det inte kan se till individers olika förutsättningar. Och till syvende och sist så vet i de flesta fall familjerna själva vad som är bäst för deras barn. Om inte - så ska väl barnet omhändertas?

Kvotera in en tredje pappamånad - pappor behövs!
Artificiell befruktning av ensamstående kvinnor - pappor behövs?

För lite kvinnor i toppositioner - kvotera in kvinnor!
För lite män på genusförskola - kön spelar ingen roll!

Genusplogning, genustrumpeter, genusjärnvägsstationer, genusparker - jämställt!
Könseparata bubbelpoler - jämställt?

6 av 10 priser går till män - gubbvälde! patriarkatet!
9 av 10 priser går till kvinnor - hurra! kvinnor dominerar! patriarkatet?

Vi måste prata mer normkritik - kön är bara en social konstruktion!
Vi måste prata mer mens - kön är bara en social konstruktion?

Logiken? Att få ihop ovanstående ekvationer, det är mer än matematikern här klarar av. Har en stark känsla att det beror på avsaknaden av feministisk logik hos mig. Jag kanske behöver en genuskurs?

...visserligen...
...men att jag skulle gå en sådan frivilligt...
...So far away...

...så långt borta känns sommar och värme...



...men vintern KAN vara vacker... 💕💕💕


Friday I'm in love...

...låter nog flaskan förbli oöppnad...
...spinner vidare på gruppen i låten ovan i stället - The Cure...

...hoppla! näää...

🤒

Inte mycket energi här inte. Så det där på började utkastet jag har om lite allvarligare grejer ligger bra där det ligger. Med risk för att när det då blir färdigställt blir långt. Bra att varna i förväg.

Att tala om att mitt möte igår gick bra - det verkar vara bra personer. Så inga konstigheter - men lite mackel med pappersgöra, några telefonsamtal, och ett antal datum att hålla i huvudet. Men som sagt - i huvudsak så blev det bra. En underbar taxisnubbe fick jag också som visade bilder på sina barn och pratade stjärntecken. Lagom konversationsnivå.

Lagom koncentrationsnivå för mig just nu - lite quiz kamp, med hopp om frågor som inte överstiger följande svårighetsgrad...



Lite egoboost på det sen...



😍 WOW!  ❤️

Men hur mycket bomull det än känns som om jag har i huvudet just nu - och med min osomnia - så har jag ändå förmågan att tänka varvet ut...

(Metro)
J
amen ja! Ploga lite halvdant och gärna medan det är full trafik på vägarna... 😓

Jösses... skyll på sömnlös... Snarare vettlös... Nä, nu ska jag vara snäll. Det finns ju the cure för denne insändarskribent...

Någon som däremot tänkte hela varvet runt...

...denne sjuåring undgår med största sannolikhet att ingå i generation guldfisk...

Nu vet jag i och för sig inte koncentrationsförmågan hos en guldfisk. Kanske att en guldfisk kan hålla fokus i mer än åtta sekunder så det kan hända att jag kränker guldfiskarna? Vi människor däremot - vår genomsnittliga koncentrationsförmåga har fallit från tolv till åtta sekunder under de senaste femton åren. 

Ett tapp som tydligt hänger ihop med ökad digital användning. Barns hjärnor är  särskilt formbara - och nedbrytbara. I Sydkorea, ett av världens mest digitalt utvecklade länder, har läkare börjat använda diagnosen ”digital demens” om barn och unga vars hjärnfunktioner nedsatts av överdriven användning av smartphones, datorer och plattor. Symptomen är bland annat koncentrationssvårigheter, minnesförlust och känslomässig likgiltighet. Detta är väl indikation om något på att barn inte borde utsättas från överdrivna mängder digitala intryck.

Därmed inte sagt att jag är emot att barn använder teknik - för det är utvecklande och lärande. Men jag tror också på att barn ska vara ute och röra på sig, på läsning och på interaktion och samvaro med andra - barn som vuxna. Så allt i en kombination - mängden av varje är självklart individuell.

Kan hända att jag har helt fel - att det inte alls blir några långsiktiga konsekvenser av överdrivet dataanvändande. Det är ju liksom inte direkt möjligt att överblicka då den generation som växer upp nu är den första som varit utpräglat digital från tidig ålder. Snart lär vi veta mer.

Men man kanske inte ska ha mobiler och plattor som barnvakter jämt och ständigt - hur bekvämt det än må vara. Nej, inga pekpinnar - alla får göra som de vill. Men som förälder är det nog inte fel att vara medveten om den kortsiktiga tillfredsställelsen slår tillbaka senare. När det visar sig att man inte har fått en tonåring, utan en... guldfisk???

So be aware of generation guldfisk!!!  :-P

Allt i måttlig mängd så blir det säkerligen bra. Viktigast tror jag är att man ger sig tid att vara med sina barn. Och att då vara i häret och nuet - att vara närvarande - att fånga de stunderna med barnen. Snart nog blir föräldrar pinsamma varelser.

Så seize the day...


 
Yupp! Nu ser vi fram mot nästa event! Alla-❤️-dagen...
KJAAAAMIS...😘


Äldre inlägg