FRÖKEN MISSNÖJD

...gissa om jag skulle velat vara där jag också...

Eller om han skulle kommat hit! "Wällkomm to Sweeden! This cåntry is an artinstallejtion!"

Så det får bli ett sådant inlägg idag - Absurdistan uppblandat med rent trams - eller så kanske det blir mest trams? Anyhow - Wällkomm!!!

Vaddå att vi har olika känslosinnen, och att luftfuktigheten som påverkar skiljer mellan olika ställen? Nej då! F o r s k a r e ha ju spräckt myten. Och en upplevelse är inte subjektiv - utan en enda stor kollektiv sanning... Fine! då vet vi varifrån dårarna har fått sitt tänkande om att det just de upplever som enskild individ är vedertagen fakta...

Känns som om tankeförmågan har gått på högvarv...

Gissar på att denna sexolog rekommenderar en Parkourkurs till sina klienter. Ja, så att de FÅR tillfälle att hoppa över skaklarna...

...risken är väl snarare att de ber mig stanna...

...dessa nametests på ansiktisboken alltså...

Sociala medier... säger sig ha riktad reklam...

hm... ja, jo, ja...

Frukt och grönsaker är hälsosamt och många skulle säkerligen må bättre av att äta mer utan sådan kost. Men att i det sen hävda som många av dessa vegopekpinnar gör att kött inte är hälsosamt alls är ju rent absurt. Kött är den bästa källan för högkvalitativt järn och innehåller dessutom bland annat protein, vitamin B12 och D-vitamin. Om man inte tycker om bönor, linser och andra baljväxter som innehåller fullvärdiga proteiner och en del järn finns det risk att man inte får i sig tillräckligt av vissa näringsämnen. Olika veg.trender har nu blivit så populärt - särskilt bland unga kvinnor och järnbrist är en ganska vanlig effekt hos dessa kvinnor, då de inte ersätter rätt. Då blir det vegofel...

Ja som jag skrev om i let's dance. Tack och lov för @Fnordspotting som gör detta program till ren -underhållning:
"Snart börjar #vegorätt! Det bästa satirprogrammet någonsin!  

Vi inleder starkt med sensuell lökplockning och fejkitalienska. En lök används som pendel. Kanske är man currylinjer på spåren.

Nu gör programledarna pasta. Av zucchini. (Det går enligt uppgift lika bra med potatisskalare.) Nu även pasta av svarta bönor och soyabönor. De har funnit flera alternativ till det animaliska vetemjölet. Olivolja (troligen framställd av kallpressat dinkelmjöl) hälls över pastan. Maten är så "krämig, citrusy" att en av programledarna nästan svimmar.

Havregrädde hälls upp ur en "mormory" glaskaraff.

Helt oväntat: Fitzcarraldopastisch.

Alla kastruller och redskap går i shabby chic.
I bakgrunden: Vita hingstar.

En paj skall tillagas över öppen eld. Man undviker återigen det animaliska vetemjölet och gör pajdegen på quinoa i stället. Mer havregrädde hälls upp. Denna gånt ur ett förzinkat kärl.

Zenbuddhistiska tankeövningar med en solros i handen.

"Världens enklaste och snabbaste vaniljsås". Man börjar med att blötlägga cashewnötter över natten."

 Jag hoppas på fortsättning nästa vecka...

En artikel i någon av tidningarna där någon tyckte att hon hade slut på argument till varför hon inte äter kött. Ja, inte mer än att hon var lat då... Denna ramlade in på mitt Twitter med kommentaren "Varför ifrågasätter vi alltid vegosar men aldrig köttisar?"

(Green Day: Basket Case)

Jo, jag ska whina lite...
...skolan såklart...

Hör och häpna: universitetskanslerämbetet (UKÄ) föreslår att lärare främst ska få ägna sig åt undervisningen. Tänka sig att detta ens ska behöva föreslås - det borde vara en självklarhet om ni frågar mig. Vi måste få vara lärare i första hand - inte socialarbetare.

Krypmatte, tankeöverföring och 1+1=3. Egentligen behöver vi nog inte göra så mycket mer, men...
--------------------------------------------------
Har du som nyårslöfte att sänka läraryrkets status under 2016 men är osäker på hur du ska gå till väga? Misströsta ej! Här kommer en enkel checklista du kan följa!

Som enskild lärare kan det tyckas hopplöst att påverka läraryrket i negativ riktning. Jag menar, jag är ju varken en Stor Stygg Facklig Organisation, Pappa Staten eller ens en Ondskefull Huvudman, så hur gör jag? Sanningen är att alla kan vi dra vårt strå till stacken för att förstöra läraryrkets arbetsvillkor och attraktivitet och här följer en lista på saker att tänka på.

1   Ta aldrig ut OB-tillägg för föräldramöten, öppet hus eller eventuellt annat arbete du beordras utföra på kvällar och helger.

2   Begär aldrig ut övertid för övertidsarbete.

3   Begär aldrig ersättning i enlighet med Bilaga L om du åker på läger eller klassresor med dina elever. Förutom att du härmed har bidragit till att sänka läraryrket slipper du också, som grädden på moset, bekymra dig om vad som menas med ”Bilaga L”.

4   Säg alltid ”ja” när rektor ber dig vikariera gratis för en kollega som är sjuk.

5   Säg alltid ”ja” när rektor frågar om du kan ta en extra undervisningsgrupp.

6   Kräv aldrig att få faktisk kompetensutveckling – nöj dig med det du får.

7   Undervisa extra i ämnen du inte är behörig i.

8   Godkänn allt och alla.

9   Begär aldrig kompledighet och om du ändå får sådan – ta aldrig ut den.

10 Rätta nationella prov hemma, gärna på loven och helgerna.

11  Ta självmant på dig okvalificerade arbetsuppgifter som inte har med undervisningen att göra. Vad sägs om att jobba i elevcaféet? Eller kanske lite extra rastvaktande?

12  Hjälp aldrig en kollega. Någonsin.

13  Visa aldrig empati när en kollega mår dåligt av arbetsbelastningen

14  Säg, så ofta du kan, ”äh, det spelar väl ingen roll om man kan någonting. Huvudsaken är att man är en vuxen som bryr sig!”

Som du märker finns det rätt mycket en enskild lärare kan bidra med till läraryrkets förfall och om vi alla hugger i tillsammans, kan 2016 bli det sämsta året någonsin!
--------------------------------------------
(lrbloggar)

Trams å sidor - hur många kan säga att de tycker att resurserna till skolan spenderas rätt? Ta dessa exempel: Personal utbildas i normkritisk pedagogik efter att EN! ny lärare påpekat genomsyrande av normer som begränsar eleverna. Skola beviljades 50.000 kr för inköp av litteratur med tema normkritik och HBTQ

Säger inte att ovanstående är oväsentligt - men när jag får höra från lärare på Twitter som berättar att deras gymnasieelever inte kan läsa ordentligt: Så vad får vi då Sverige 2025: hens på genuslekplatser - med talböcker som "Klara i rosabärsskogen" och räknar ut att 1 och 1 är 3...

Ett av skolans problem är att allt fler elever saknar fundamental hyfs, till följd av en till stora delar abdikerad vuxenvärld och föräldrar som är mer måna om att ungarna aldrig någonsin ska ha det tråkigt, än att vägleda dem till att fungera i ett större sammanhang.

Många barn har inte förstått innebörden eller vikten av att använda sig av ord som hej, tack och förlåt. Jo, det är sant. De där småorden som gör det drägligt att umgås många i grupp, orden som fungerar som ett lugnande kitt och skiljer oss från gapiga babianer. Då kanske det inte är så svårt att förstå sambandet med det där med ordningen i klassrummen...

Är det okej att någonstans i det hela fråga om vi i skolan kunde få satsa lite på kunskap också? Att vägleda, gränssätta och lära eleverna det elementära, så att de står rustade att bli accepterade av den stora flocken homo sapiens utanför familjen och bortanför skolan och välvilliga pedagoger som visst det ser en fantastisk potential under den muttrande, neddragna mössan, är inte att kuva eller förtrycka. Det är att verkligen bry sig om och hjälpa till en framtid där eleven ges alla möjligheter om den bara tar dem.

För detta måste vi ges tid med eleverna. Att satsa på de grundläggande färdigheterna. Datorer och iPads - visst är de bra till mycket - OM de nyttjas på rätt sätt. Men om inte eleverna kan läsa först - hur kan det komma sig att vi tror att allt ska ordna sig om varje elev har varsin iPad eller att varje klassrum är utrustat med interaktiva tavlor?

Många är de som alla nickar och säger ja och amen till all ny teknik - utan att riktigt  förstå vad man har köpt in och varför man har köpt in det. Men att erkänna detta skulle väl vara samma sak som att erkänna sig dum eller att man är emot modernismens krav på ständig förnyelse. När man lämnade ”det gamla och gaggiga” slängde man verkligen bort eleven med badvattnet – och gav upp all sin auktoritet som den svenska skolan har byggt upp under 150 år. Det var fascinerande att se hur bländade alla blev av teknologin och lät den ta rodret. Som Picasso måste grunderna och teorin behärskas för att man senare ska kunna skapa sin fria stil, göra sina statements, och vara kritisk. Men med digitaliseringen så har vi i mångt och mycket hoppat över kunskapsgrunden.

Teknik ÄR bra - men att förlora kunskapsauktoriteten och ingen som lyssnade på oss som är ute i verkligheten att det är tid för eftertanke om hur tekniken ska användas. Vi fick en teknik som inte är det mista anpassad till läroplanen - utan lektionerna tvingades anpassa sig till tekniken. Plugg och böcker försvann som ”gammeldags” och alla barn med dyslexi eller andra inlärningsproblem hamnade på efterkälken så klart, när både läsning och upprepning försvann. Det skulle ”sökas kunskap på nätet” istället för att förmedlas kvalitetssäkrad kunskap – insikt om källkritik försvann, Wikipedia ersatte böckerna. Men för att kunna nyttja sökmotorerna måste man ju veta vad man ska söka efter - efter den kunskap man har. Det ska bli spännande att se om någon äntligen vågar säga att ”kejsaren är naken” – att man lär sig väldigt lite när man kan chatta och kika på lektionerna, gör sina läxor på i-pads och kopierar oftast direkt från nätet när det är inlämningsuppgifter.

Som sagt digital teknik är bra - men digitaliseringen har helt drivits igenom som en tro – väldigt lite har forskats om surfandets betydelse just för barnens hjärnutveckling vilket är förvånande då allt yngre barn använder digitala tekniker allt mer. Teknologin driver oss att göra allt fler saker samtidigt, vilket stör koncentrationen och leder till att vi gör allt lite sämre. Hjärnan avbryts ständigt och är också i jour-läge ständigt när barnen är alltid uppkopplade, vilket påverkar inlärningen såklart. Ungdomarnas vila blir inte av samma kvalitet när man är uppkopplad och stimulerar hjärnan ända in till sömnen.

Nu ska vi inte måla framtiden helt i svart - optimism är viktigt. Men om vi inte ser upp, för med i den riktning vi har nu så blir utbildning en allt större klassfråga. De med svårare för sig får svårare, de som inte har möjlighet att få hjälp hemifrån får det svårare. Är det verkligen det vi menar med att få en likvärdig skola?

Om vi ska prata om mina ämnen - matematik och naturvetenskap. Visst har vi alla olika lätt för det här med siffror. Det är en fördel att ha lätt för siffror och problemlösning - inte tu tal om annat. Men man kan klara matematiken ändå - och faktiskt nå hyfsat långt.

Matematik handlar, precis som hantverk, om att lära sig använda vissa verktyg. Verktygen är i sig inte svåra att använda. Man klarar sig väldigt långt med att bara kunna använda verktygen. De som blir riktigt duktiga på matematik klarar dessutom av att kombinera användandet av dessa verktyg så att mer och mer komplexa uppgifter kan lösas. Några få klarar av att utveckla nya verktyg för att lösa helt nya problem.

Matematik ska enligt mig inte handla om att leka gissningslek för att komma fram till lösningar. Ofta det nu kommer till att "pröva-dig-fram-metoden" ska användas. Yeck säger jag bara. Systematisk prövning är klart användbart - och kan man redovisa sina prövningar där man visar en förståelse för hur variabeln måste ändras för att lösningen ska framträda, så fine. Men att bara sitta och gissa för att få rätt svar?

Vilket är vad många elever som inte har så lätt för matematik känner att det är som. Någon som tror att de kommer uppleva matematiken lättare om de känner det som om de gissar sig fram? Inte jag i alla fall - jag är ganska säker på att det kommer att sänka deras självförtroende vad gäller matematik än mer. Om de i detta läge tappar sugen förstår jag.

Matematik handlar enligt mig om en förståelse för siffrorna och att man har fått verktyg för att lösa problem. Och när verktygen saknas när man ställs inför ett problem som man inte har verktyg till - då krävs det att man lär in ett nytt verktyg. Detta kräver tid för verktygen måste befästas så att man förstår varför man gör på ett visst sätt.

Matematik är inte hokus pokus - utan ett ämne där problem löses genom att använda inlärda verktyg. Med detta kommer man faktiskt långt. Detta motsätter inte att det finns de som har lättare för siffror och kan lösa långt komplexare problem. Men jag är ganska säker på att antalet panikslagna bara de ser siffror hade minskat om de fått grunder, verktyg och självförtroende. För vågar man inte så blir det ingenting. Och vad gör det om man gör fel ibland? Ingenting enligt mig, då tar man det som ett tillfälle att förstå varför det blev fel och så kanske man lär sig mer än om man löste problemet direkt?

Ibland kanske det krävs att laborera sig fram...

Så naturvetenskap...

"Det kräver en särskild disciplin och arbetsordning, det som brukar kallas den naturvetenskapliga metoden. Det är inte heller säkert att resultatet blir en särskilt fyllig verklighetsbild. Men den får en speciell kvalitet – den har förutsättningar att bli gemensam, en hållbar stomme i en livsåskådning i en alltmer globaliserad värld. Till detta kommer att den kan bjuda på hisnande perspektiv, stora skönhetsupplevelser och känslor av sammanhang. Och så har den förstås visat sig användbar för allt möjligt: ting och metoder som är livsavgörande för jordens befolkning i dag, men saker som också kan missbrukas.

                                       (----)

Utan tvekan bör undervisning i naturvetenskaper också belysa hur denna kunskap kommit till och kan användas, och de samhällsfrågor som berörs. Det är rimligt att diskutera djuretik i biologiundervisningen, eller kärnvapen i fysiken, eller miljögifter i kemin. Men att man skulle presentera tron att Gud skapade världen för 6 000 år sedan som ett tänkbart alternativ till att den uppstod i Big Bang, eller att astrologins horoskop kan jämföras med meteorologins femdygnsprognoser, eller att det är lika redigt att tro på varulvar som att tro att det finns varghundar, är inte acceptabelt. Och att göra detta för att eleverna måste ha roligt – för att kunna lära sig – är ett stort svek." (DN)

För mig känns det där ovan så självklart. Och jag kan lova att mitt fokus i NO-undervisning är enligt naturvetenskapliga metoder. Men tittar vi krasst på skolverkets kommentarer till läroplanerna i biologi respektive fysik så görs ingen distinktion mellan naturvetenskap och olika religioners världsförklaringar och ger därmed inte heller några redskap för att skilja riktig vetenskap från pseudovetenskap.

I USA finns starka fundamentalistiska krafter som vill framställa Bibelns skapelseberättelse som likvärdig med evolutionsteorin. En ovilja mot att skapa konflikter med bokstavstrogna grupper kan ibland anas också i Sverige. Och om inte skolverkets material kan ge tydliga direktiv så kan jag väl säga som så här att det är som upplagt för att skapa konflikter med kreationistliknande personer. För att hänvisa till läroplanen hjälper ju inte särskilt bra. Nu tror jag inte att problemet är särskilt utbrett här i Sverige och ingen NO-lärare jag har kommit i kontakt med skulle komma på tanken att frångå naturvetenskapen för religiös pseudovetenskap i de naturvetenskapliga ämnena.

Religioner försöker svara på frågor om hur vi bör leva och vad som är rätt och fel. Pseudovetenskap påstår sig ge svar på de frågor som vetenskapen ställer, men undandrar sig alla de grundläggande metodregler som utmärker verklig vetenskap. Undervisning om religioner har sin givna plats i skolan – men inte i undervisningen i fysik eller biologi. Pseudovetenskaper hör inte hemma där alls. Däremot bör alla elever få veta hur man skiljer exempelvis farliga eller verkningslösa ”alternativmetoder” från riktig medicinsk vetenskap eller astrologi från astronomi.

Att det finns de som anser att det är ett problem att naturvetenskapliga teorier är föränderliga. Det är ingen svaghet att naturvetenskapliga teorier är föränderliga och inte gör anspråk på att vara slutgiltiga sanningar. Tvärtom är det detta som är poängen med vetenskap: att steg för steg låta sämre teorier ersättas av bättre, utan att vi någonsin når ”ända fram”. Det är något helt annat än det lösa tyckande och den auktoritetstro utan kontrollmöjligheter som utmärker alla former av pseudovetenskap.

Så de som tycker att naturvetenskap är stängd och pseudovetenskap är öppet - jag tycker ovanstående istället visar på det motsatta. För att vara öppen är inte att ta vad som helst för sanning. Att vara öppen är att inse felaktigheter, förkasta dem och istället söka reell kunskap!

Så i naturvetenskapen - no more Fiction...

 

"Om patriarkatet finns, borde kvinnorna tacka det"

Det för oss naturligt in på en riktigt hoppla!
...hur hamnade vi där liksom...

En Mac? iBeth... ja - nyöversättningen av Shakespears Macbeth...

Ja skratta ni - men hånskratta inte, för då kan man tro att du är hånglad... Överglad låter de där som ringer upp och försöker truga på en alla möjliga och omöjliga ting. Trots tydligt NIX! Varför heter det telefonförsäljare och inte luras? Kvacksalveri... Varför heter det kvacksalvare och inte doktorand? Doktor Watson! det här vattnet kokar ju aldrig! Kör lock, Holmes...

En bra kock reder sig själv. En bra sås reder sig själv. Sig - säg - sej... fisken är det djur som är bäst på att vara sej själv....

Vill inte påstå att jag är någon mästerkock. Men biolog är jag - gravid lax. Ja, det sägs ju att en glad lax leker...

I leken/tävlingen Sveriges mästerkock står där en vän liten kvinna och säger att hon jagar. Helt urskön är hon! En Betty Boop röst som säger att hon älskar att filosofera i naturen, och att DÖDA de fina djuren.. Manliga jurymedlemmarna tycker det är coolt, kvinnliga jurymedlemmen är skeptisk. Patriarkatet?

Eller så har man bara utvecklat en ny jaktmetod...


(SR)

LÄGG UT!!! CPR next...

...den alternativa tavlan...

Att ha alternativa kläder...


(bon)

Tur för världen att jag ofta såsar runt i mjukisar - för tänk vad übersmart jag skulle göra världen som alltid "klädd"...

Skillnad på här och där, och skillnad på då...

...och nu...

Det finns många olika anledningar till att man har valt bort kött. Men en studie skulle säkerligen visa att skälen på medaljplats inte skulle vara för att man för att man vill leva ”hälsosamt”. Så programmet...

Tre min in i programmet och de har redan dekorerat håret med grönkål...

...jo men visst seru - precis i samma paritet som att ha oskyddat sex till höger och vänster. Alltid blir det någon skuld som man får sona hårt för...

Myter ja, det finns många myter om självmord. De är i många fall en anledning till att en person med självmordstankar inte får rätt bemötande. En av de viktigaste insatserna för att minska självmorden är därför att sprida kunskap och diskutera tankar kring självmord. Detta sker just nu på instagramkontot suicidezero. Titta gärna in där och kolla kommentarerna till de olika bilderna.

Där kan vi finna bl.a. "Att om man frågar någon som mår dåligt om de har självmordstankar därmed triggar dem att göra det." Sanningen är tvärtom - omtanken kan ge den där lilla livsgnistan som behövs. "Att man ska tänka positivt och "rycka upp sig"", vilket ja, är totalt fel. Vet inte hur många ggr jag hört det?! Skulle man be cancerceller att bara sluta dela på sig också?

"Att alla som tar självmord har sökt hjälp innan." "Att om någon skulle ta livet av sig så skulle en redan gjort det." "Att den som bestämt sig inte går att stoppa." "Att om man inte planerat exakt tillvägagångssätt så menar man inte allvar." "Att de som talar om att ta livet av sig inte gör det." "Att personer som pratar om att begå självmord inte gör det utan bara söker uppmärksamhet."

"Att en person som lider av djup depression skulle vara fri från självmordstankar när de börjar bli lite bättre efter behandling." Istället är det tvärtom att det är då personen först har orken att genomföra sina eventuella planer. "Att det är lönlöst att försöka hjälpa någon som verkligen vill ta sitt liv - att så fort personen kommer ut från psyk kommer den ta sitt liv ändå." Sådana här syner lämnar mig illa berörd - för det känns som en mycket krass och okonstruktiv syn på självmordsbenägenhet.

Många tror att ett självmordsförsök är en självisk flykt eftersom personen inte bryr sig om de som blir lämnade. Men när en person kommer till den punkten tror de verkligen att deras anhöriga kommer att få det mycket bättre när de är borta. Detta är psykisk sjukdom och inte egoism. Sanningen: depression är en fruktansvärd sjukdom som kan tyckas obeveklig. Låt oss öppna ögonen för varandra, bryta stigmat och sluta sopa psykisk sjukdom under mattan.

Ingen historia är den andra lik. För vissa är det långsam nedbrytning och för andra är det något som träffar som en betongblock i skallen och smäller ner en för lång tid framöver.

Min historia innehåller så mycket olika delar som fick mig att till slut falla över kanten. En del av detta var den berömda väggen. Hur vet man att man är på väg mot den stenhårda väggen? När vet man? Hur i hela friden vet man att det är dags att stanna upp och se över situationen och kanske göra ett aktivt val om en annan inriktning på livet?

Ja, om jag hade svaret på den frågan skulle jag troligen bli en Hjälte med tanke på hur många som är på väg och hur allt fler "drabbas". För de som hamnar där är de som ska prestera så perfekt - bara lite till så löser det sig nog - jag är stark jag klarar det här. Och kroppens varningssignaler? Jo, men dem finns det ju inte tid att lyssna på...

Oavsett VAD det är som gör att väggen till slut bara står där - hög och oöverstiglig - så finns det ofta symptom som är den gemensamma nämnaren. Och det är inga roliga saker, det kan jag lova!

Egentligen så kände jag ett bra tag innan jag slutligen brakade in i "The Wall" (visst är det ändå lite coolare att ta det på engelska) att jag mådde piss. Det hade pågått ett bra tag - långsamt hade det nött ner mig och sen på det stora händelser som fick mig att stänga av. När allt bara föll så blev det då Farbror Doktorn, fast det var en hon då. Minns hur jag satt där och var i det närmaste oemottaglig för orden. Hon var bra och förstående.  

Och visst fanns det mycket rätt där - vissa sjukdomar har vi inte en sportslig chans att värja oss mot och de drabbar skoningslöst människor vi älskar, men en del sjukdomar - som ex. kan uppkomma vid långvarig stress, det finns liksom ingen mer förklaring än att något i själva systemet är helt Galet!

                               

Men vårdcentraler är vårdcentraler - och deras kunskaper om psykiska sjukdomar är minst sagt varierande. Den läkare jag hade vid första mötet avled helt oväntat och jag fick en annan. Hon var väl också bra - men jag kände inte att jag fick någon större respons. Mest tid gick att få tag på henne för att få nya intyg etc - och att få medicinering utan kontroll. Också det helt Galet! det har de intygat på den suveräna psykiatri jag nu är.

Att då få kontakt med vårdcentralens kurator. Jo, tack - tänd ett ljus och jag trodde jag hade hamnat på shakramyoga eller något liknande. Högst förtroendeingivande. NOT! Enda som var bra var väl att INGEN av dessa i alla fall tyckte att jag skulle byta jobb. Jag har fått höra att det är en väldigt vanlig kommentar. Tala om förståelse...

Många får också beskrivningar via VC om "stresskurva" och att det inte varar så länge - och sen är man uppe igen.

Ett till två år? Jo, tjena... Och min vän som jag fick den här bilden av som placerade ut sig själv - att hon valde grodan som symbol var för att hon levde på hoppet. Bara wtf???

Det som är riktigt viktigt i den bilden är dock vågskålen längst upp till vänster. Det brakar käpprätt åt skogen om man inte återfinner balansen med jämna mellanrum. Enligt Vårdguiden definierar man utmattningssyndrom så här: "Om balansen mellan stress och återhämtning under en längre tid inte fungerar börjar kroppen sända ut signaler om att stressnivån är för hög. Med tiden blir man tröttare och risken är stor för fysisk och psykisk utmattning. Lite förenklat kan utmattning sägas vara det sista stadiet av stress. Man har under lång tid inte brytt sig om signalerna om att kroppen och själen far illa, och man kan behöva lång rehabilitering för att kunna fungera som vanligt igen."

Så blunda inte för när kropp och knopp säger att det är dags att få vågskålen rätt - att återfå balansen. Tveka inte att ta hjälp. Prata med personer som varit där, våga be om råd och hjälp och våga känna efter - det ni trycker undan nu riskerar annars att explodera i ett stort KABOOOM!

Jag är där jag är idag. Att inte lyssna på alla de varningssignaler som fanns där - envis som tusan. Jo, en av mina bättre egenskaper - och även en av de sämre när det går in absurdum. Hela livet sätts på paus och det roliga är inte längre roligt.

Stödet från min psykiatri är fenomenalt. Psykologen jag har och där jag nu är utbildningspatient och med det så innebär det intensiv individuell psykoterapi. Få förunnat såvida man inte hostar upp multum med kulor. Arbetet har börjat - det kommer ta ett tag till och det får det göra. Så mycket med depression, ADHD, OCD, paniksyndrom, GAD etc - finns att nysta i. Jag är beredd! 

Jag vet att jag har skrivit om GAD innan - men med risk för att jag upprepar mig - så tänker jag ändå skriva om det idag. För jag anser att det är viktigt att folk verkligen vet om att det är en sjukdom och inget som bara går att tänka bort med "positiva tankar". Man behöver hjälp för att bryta cirklarna och kunna få tillbaka ett fungerande liv. 

GAD - generaliserat ångestsyndrom - är ett tillstånd som ungefär 7 % av befolkningen lider av. Många som har GAD är inte ofta medvetna om att problemen är behandlingsbara och den ständiga oron man har, känns som en del av personligheten. Man har haft problemen så länge att man inte känner till något annat, och söker därför inte hjälp för det! Istället får man ofta sin diagnos i samband med att man sökt vård för något annat, som exempelvis magproblem eller depression.

Symptom på GAD kan vara saker som yrsel, overklighetskänslor, koncentrationssvårigheter, tanketomhet (orsakad av ångest), svettningar, problem med andning, muntorrhet och hjärtklappning. Vid GAD är det även vanligt förekommande med så kallade spänningssymtom. Eftersom man ständigt är uppjagad och på helspänn, samt har en ihållande oro och ångest, leder det till en ökning i muskulaturen, vilket då är ett tecken på överaktivitet i det somatiska nervsystemet. Bland annat påverkas skallens muskler och ofta drabbas GAD-patienter av spänningshuvudvärk samt att muskler och leder i framförallt rygg och nacke påverkas och ger smärtor och spändhet. Denna spändhet kan också avspegla sig i käkmuskulaturen med problem som en dov smärta runt käkleden som förvärras vid tuggningar, knäppningar i käkleden, ömhet i tuggmusklerna och en svårighet att gapa stort. 

Den som lider av GAD har lätt för att oroa sig och ängslas för saker som andra kan anse vara bagateller, men för personer med sjukdomen är det stora och svårlösta saker och problem. De vanligaste orosområdena är familj, jobb/studier, hälsa och ekonomi, och ofta oroar man sig trots att det egentligen inte finns några större problem. Till skillnad från "vanlig" oro är en GAD-oro mer ihållande och svår att kontrollera, den uppstår lättare, sträcker sig över flera områden och varierar starkt från situation till situation. Den ständiga oron och beredskapsläget leder ofta till koncentrationssvårigheter, otålighet, irritabilitet och osäkerhet.

 

Personer med sjukdomen har även svårt för att koppla av, eftersom det mer eller mindre finns en viss anspänning i kroppen hela tiden. Att leva i anspänning och med ett extra energipåslag större delen av vaken tid, men även också under sömn/vila, sliter på kroppen och därför är personer med GAD lätt uttröttbara. Vanliga tankar som spökar är "Tänk om.."-tankar och katastrofbilder målas snabbt upp i huvudet på tänkbara scenarion. Oron i sin tur leder lätt till grubblerier och hos många är det just upptagenheten med det ständiga tänkandet, analyserandet, vändandet och vridandet som är de största problemen. I mitt fall är det just så, och även att jag inte står ut med ovisshet/osäkerhet. Eftersom GAD-personer ägnar mer tid åt sina grubblerier ägnas mindre tid åt sina egna känslor. Därför kan de också vara överdrivet rädda för sina känslor och helst försöka hålla dem på avstånd.

 

Oro kan ses som ett kognitivt fenomen som utlöses av händelser utanför oss: nyheter om olyckor eller sjukdom, eller inom oss: minnesbilder, kroppsliga fenomen. Man kan beskriva oron som "kedjor av tankar och bilder som är förbundna med negativ affekt och är relativt svårkontrollbara" som ofta syftar till att lösa eller undvika faktiska eller möjliga problem. Därför är kognitiv beteende terapi (KBT) den mest effektiva behandlingsmetoden. Om man har GAD är det möjligt att man utvecklar en så kallad "meta-oro" - en oro för att man oroar sig. Då uppfattar man oron som någonting skadligt som inte går att kontrollera. Alltså att man oroar sig ofta för att man inte kommer att lära sig hantera oron och oroa sig okontrollerat hela livet.

Det är utmattande och energikrävande att lida av GAD och man känner sig ofta tvungen att "tänka tanken till slut" när en orostanke dyker upp, för att identifiera alla riskfaktorer och möjliga konsekvenser, med syfte att hitta en lösning eller förebygga en katastrof. Oron används ofta som ett säkerhetsbeteende och tillsammans med att ständigt söka bekräftelse hos omgvningen spinner ofta på beteendet.

Man tror att orsakerna till GAD är både biologiska och miljömässiga. Med andra ord kan det alltså handla om en kemisk obalans i hjärnan och/eller hänföras mer till den nuvarande situationen, eller hur man haft det tidigare i livet. Dessutom kan orsakerna också vara en kombination av inre stress och sårbarhet. Är man dessutom introvert och/eller har en highly sensitive person-personlighet (att nervsystemet är finkänsligare) så finns risk att GAD-symptomen förstärks. HSP-personer tillexempel är extra känsliga för intryck som ljud och ljus, är mer känslomässiga och kan både känna sina egna känslor starkt men även känna av andras känslor. Man har ofta stora behov av att vara ensam och socialt umgänge kan vara utmattande. Detta betyder dock inte att man är asocial. Viktigt att påpeka i det hela.

Att lida av någon slags psykisk sjukdom innebär ofta ett långvarigt, ibland även kroniskt, förlopp och det uppstår ofta svårigheter hos andra att förstå sjukdomen. Den sjuke individens relation till familj och andra närstående, sätts på prov och på grund av olika anledningar upplever ofta den som drabbats sig vara ensam och isolerad i sitt mående och sina känslor. När relationerna sätts på prov försvinner tyvärr ofta vänner och andra ytligt bekanta och förutom få kontakter med sjukvården är det ofta familjen som finns kvar som stöd.

Det är föräldrar och syskon som är de medlemmar som finns kvar år ut och år in i den drabbade individens liv, vilket kan ha att göra med att de har en vetskap och erfarenhet om den tid som fanns innan deras dotter, son, syster eller bror blev sjuk. Därmed har det skapats känslomässiga band mellan dem, som ger familjemedlemmarna en stark ansvarskänsla - i synnerhet hos föräldrarna. Föräldrar och syskon känner sig maktlösa och handlingsförlamade i sina roller då de inte kan underlätta eller reducera den drabbades lidande och mående.

Det är vanligt att känna en stor osäkerhet hur man som förälder och syskon ska bemöta den sjuke och hantera dess ångestattacker, vilket självklart skapar känslor av frustration och otillräcklighet. Även känslor av skuld uppstår, att inte ha upptäckt det dåliga måendet eller sjukdomen i tid och att känna sig otillräcklig och tafatt i sin relation till den sjuke kan leda till att syskon och främst föräldrar upplever en skam över att vara dåliga syskon och föräldrar.

Föräldrar och syskon upplever att omgivningen har väldigt svårt att förstå det lidande och den utsatthet familjer som dessa lever med. Det är psykiskt påfrestande och extremt jobbigt att se sin familjemedlem lida och egentligen inte kunna göra något åt det. Det är viktigt att familjemedlemmar och andra närstående även dem får hjälp och stöd för att kunna finnas där för den drabbade individen på bästa möjliga sätt, utan att själva riskera att börja må psykiskt dåligt. Vi mår som de vi håller kära, och om de mår dåligt mår vi också dåligt. Mitt råd är alltid kärlek, kärlek och kärlek. Tassa inte på tå - våga fråga - ha förståelse för irrationellt beteende, men dåligt beteende ska inte ursäktas och sopas under mattan. Kort sagt visa att ni finns där - no matter what. Så tacksam jag är för mina nära och kära  

Individer som lever med exempelvis GAD är ofta drabbade av förminskning då sjukdomen väldigt ofta inte tas på allvar. När en individ besitter ett stigma avviker individen på ett olustigt sätt från samhällets och omgivningens förväntningar, och går därmed från en fullt normal och vanlig människa i omgivningens medvetande till en utstött människa. Diskrepansen som sker mellan den förväntade sociala identitet och den faktiska identiteten i samspelet med andra, kan även skapa en nedsättande och negativ syn på det egna jaget även mellan individen och dennes spegelbild. Detta leder till att individen inte bara blir avskärmad från omgivningen och samhället, utan även från sig själv, och står ensam kvar i en värld som inte accepterar honom eller henne. Inte svårt att se att individer som hamnar här löper större risk för att drabbas av (ännu) sämre psykisk samt fysisk hälsa. 

 

GAD är minst sagt en vidrig sjukdom. Det är obeskrivligt jobbigt att hela tiden vara på krigsstigen, som min psykolog sa. Sjukdomen är tyvärr kronisk men det går att leva ett värdigt och härligt liv, men det krävs mycket eget jobb samt stöd från både omgivningen och vården. Viktigt är att det ÄR en sjukdom och ska tas på allvar och får absolut inte slätas över som ett rent personlighetsdrag.

Så till mig: beteendeanalys är gjord så nu är det till att själva behandling ska starta. Bryta rutiner - vilket betyder att typ läsa tråkiga saker på natten. Inte gå upp och sysselsätta mig med sådant som intresserar mig. Detta kommer med största sannolikhet inte att fungera som ett mirakel och få mig att somna (vore ju i och för sig bra). Syftet är att bryta de vanor jag har skaffat mig. Och så ska vi starta med interoceptiv exponering - detta för att försöka framkalla de fysiska reaktioner jag får. För att lära mig att de inte är farliga. Detta vet jag som den humanbiolog jag är - men i situationen är det en annan sak. Så vad för övningar?

...vissa av de där kommer verkligen vara "nema problema". Sen finns det en del av dem jag känner usch fy och tvi för bara genom att läsa övningarna. Som åtsittande kläder eller instängd. Vill de framkalla en direktattack så kan de ta fram en krama-mig-sjäv tröja. Allt i ett där. Jo, bara tanken fick mig att gå i ångestspinn. Och då har jag inte ens GJORT någon av övningarna.

Lugn och fin - jag FÅR inte göra övningarna själv. De kommer att göras tillsammans med min psykolog - för det är inget man ska sysselsätta sig själv med i det läget jag för nuvarande befinner mig. Och att jag under behandlingen kommer att må sämre finns det en stor risk för. Men jag är beredd på det. Jag vet ju syftet - att få mig ända upp igen.

Och jag har pratat med psykologen om det inträffade. Kände att det var bättre att få göra det direkt medan känslorna ännu var färska. Nästa vecka så kanske det blir till att jag bara bagatelliserar det annars. Jag har verkligen fullt förtroende för min psykolog. Han är helt superb! Jag hoppas att majoriteten som kommer i kontakt med psykvård får en sådan guldperson. Att jag inte bara har haft turen på min sida.

För när man läser vissa psykologers uttalandet...

...lek på jobbet ökar folks kreativitet? Visst kan det göra det. Men ovanstående? Nä, det tror jag inte på - inte det minsta! Känns som ytterligare ett försök till att få oss till en enda lätthanterlig massa...

...men ibland så är det rent ut sagt jäkligt svårt...

(SvT-Opinion)
"Bacon - en krycka för vår kulturella identitet"

"Varför är det just bacon som blivit en symbol för vår rätt att bete oss lite som vi vill?" Uhu???

Och att bacon, tillsammans med Nutella, är en identitetsmarkör för oss i väst för det har hon märkt på flera personer på sin Tinder. Uhu???

"Om vi kunde sluta hänga upp oss på bacon som en del av vår identitet hade vi kunnat göra världen till en mer inkluderande, hälsosam och klimatvänlig värld. Du behöver inte sluta äta det helt."

Bacon är en del av identitet som gör oss exkluderande, mindre hälsosamma och mer klimatovänliga. Men det är lugnt, du behöver inte sluta äta det helt tydligen, du får äta lite bacon.

"Ingen kommer slänga "men tofu som är så gott" i ditt ansikte när du äter bacon. Men det behöver inte definiera vilka vi är som personer. Våga se vem du skulle vara utan bacon."

Det enda jag kan tydligt särskilja i texten är att skribenten går "Aftonbladets ledarskribentutbildning." Grattis Aftonblaskan! framtid ser ljus ut...

Då jag själv som sagt nästan inte alls äter kött har jag lite svårt att relatera till texten. Hjälp mottages tacksamt! Ja, för det där med att kunna relatera är alltid viktigast. Särskilt till yttre egenskaper. Tack identitetspolitiken för påminnelsen...

För inte på många många år har kön hudfärg fått spela så stor roll  som nu. Kön och hudfärg ska inte spela någon roll. Ja, då blir det också ett problem... "Bara vita skådespelar nominerade till Oscars"  

...om det där så uttryckte jag mig som en viss politiker "det tycker jag är en viktig fråga"...

...och det visade sig vara just det!!!

Visst ska man vara uppmärksam på om det skulle vara diskriminering. Men kön och hudfärg ska inte spela någon roll. Inre egenskaper och kompetens måste alltid få komma i första hand. Som det är nu så är det ett himla nyanssnack - eller snarare enkom ett svartvitt tänkande. Mer nyanser i tillvaron tack!

Men det känns så långt borta. För när det i en debattartikel på SvT-Opinion (det var det där med spår av nötter) börjar debattera för att vi människor inte har vettet att välja film efter en regissörsfördelning på 50/50. "En granskning av topp tiolistorna över de biofilmer som haft flest besökare under de senaste 10 åren (totalt 100 filmer under åren 2005-2015), visar att 94 procent av filmerna är regisserade av en man."

Och om det nu skulle vara så - så skulle säkert filmen inte fixa bechameltestet. Tänk att jag väljer film efter story - att den verkar intressant. Hur rent ut sagt kass jag är på film och regissörer skulle ni förstå om ni såg alla mina röda markeringar på quizkampen under kategorin "film på bio". Kan inte någon bara ta den här genusgalenskapen och begrava den i urberget tillsammans med det radioaktiva avfallet?

Det enda som är konsekvent med tomtarna är deras inkonsekvens...

För att när män vinner så är det okej att gaffla om gubbvälde och peka finger. Att de inte ser hur tokigt allt har blivit själva. Och att de orkar!

Vansinnet tar aldrig slut...

Men kön är ju bara en social konstruktion...

...undra om man kan hävda det i raden i mataffären när man ska betala?
Eller gäller uppförandekoder då? Normer? Men om jag då står i kön - och går före - det måste ju betyda att jag är normkritisk???

För hur ska man uppföra sig...

De har N O R M E R !

Ursäkta, får man hälsa? Gör det något om jag sträcker fram handen? Tänka sig att när världens mest lättkränkta grupp ska träffas krävs naturligtvis regler för hur man hälsar och kramas. Yupp! på kramens dag dessutom. Ha så kul... Mest spännande i det hela är väl att se om någon av dem vågar vara normkritisk?

För det är ju det viktiga!!!

...but jeeeez....

...ett ROSA flickrum!!!

Ja, förskräckligt!!! Detta land alltså... där vissa ser förtryck i bacon, plåster, schampo mm. Men med en dåres envishet vägrar erkänna verkliga existerande problem.

Som det där med Här-går-man...

(unt)
Älskade Sverige...

Men hon är ju fortfarande närmast hälsosamt slank. Det måste ändras, snabbt! Smala förtrycker! Och är inte själva triangeln lite väl patriarkal! Det är ju en fallos-symbol!

Men stackars Fru Gårman - hon börjar bli gammal! Titta bara på spänsten i steget - säkert minst 15 cm kortare steglängd! Fru Gårman gick från att vara 16 till 61 innan hon ens hunnit passerat övergångsstället.

Tydligen kunde man rösta om det också...

Men Göteborgarna kan i alla fall andas ut...

(GP)

För inget LÅT STÅ! där inte...
...de har nu lyckats sudda ut sitt gigantiska problem... Vilken tur att de agerade med kvast istället för att läsa väderprognosen och vänta ett halvt dygn - med tanke på all snö som sen kom...

Viktiga frågor det här! Tur att Public Service finns och kan ta ifrån oss villfarelsen att det bara går att göra snoppar i snön...

Och priset   till dagens mest hänsynstagande i tunnelbanan går till?

Ja, det är tusan mig inte svårt att bli Ior i denna samtid...

...Carry On...

Rekommenderad läsning: inläggen på bloggen @psykiatri_ssk

I Storbritannien är reklam för alkohol och tobak reglerad. Men det finns inga regler för hur produkterna får synas i digitala musikvideor.

Forskarna bakom studien föreslår att musikvideor med överdrivet positiva skildringar av alkohol och tobak, med tanke på ”den uppenbara hälsopåverkan på ungdomar” också ska regleras." (mina textfetningar)

Jo, jag vet att det gäller UK. Men vänta bara - snart når det även det förlovade bubbelplastens land. Här där det ska tassas på tå runt allt - för är det inte för farligt så upprör det de ömma lilltånaglarna. Jag skrev om idrottsgymnasium i you know you're right där skolinspektionen ansåg armhävningar vara kränkande. Inte visste jag att de även skulle anse TÅRTBAKNING vara kränkande...

                                       (----)

Denna kränkthetshysteri - eller rättare sagt kränkt å någon annans vägar/kränkt by Proxy. Finns snart inget vi skulle få göra om vi lät det ta överhanden. "Det är lätt att bli raljerande över den eskalerande relativiseringen av kunskap och bildning som vi i dag omsveps av – och det är lätt att tröttna, att skaka på huvudet åt dumbommarna och ignorera det hav av kränkbara integriteter som självodlas på mediernas fält. Men på sikt är situationen för allvarlig för att kunna bagatelliseras." (Magasinet Neo - LÄS!)

Och vad jag tycker om skolinspektionen är ingen okändhet. Att bara ge sin in och leta fel - klart fasingen de hittar fel då. Klart alla skolor måste bättra på sitt värdegrundsarbete...

Värdegrundsarbete är alltid bra
ingen får differentierande tankar ha
Så vinner vi framgångens pris
nu vi tar skolan ur kunskapens kris...

Med det sagt så vill jag ändå inte säga att allt värdegrundsarbete är fel - OM det syftar till att få eleverna att verkligen tänka själva! Att kunna göra egna värderingar och forma sin egna moraliska kompass ÄR viktigt.

Med tanke på hur skolan ser ut just nu - där vi tappar allt mer i kunskap. Är det då verkligen rätt att lägga tid och pengar på en inspektion som letar fel in absurdum? Riktiga kränkningar måste givetvis arbetas med för att få bort - men de som inspektionen nu verkar ha dammsugit sig in i minsta vrå med kränkthetsfilter på för att hitta så många fel som möjligt? Får de betalt per antal fel eller?

Fokus på kontroll skapar anmälningskultur och rädda lärare. Kontrolltänket kommer från bilbranschen, som all annan organisationskultur i väst. Bilar måste kontrolleras. Inget får gå fel. Att vara lärare är mer likt att vara konstnär än att bygga en bil. Men kontrollkulturen gör att fokus hamnar på att inte göra fel. Lagstiftaren höjer kraven på skolan och uppmanar föräldrar a anmäla brister. Huvudmannen effektiviserar och anpassar verksamhet efter budget. Mitt i smeten hamnar lärare som vill göra rätt men som ges allt sämre möjligheter att nå de krav som ställs. Såklart att folk mår dåligt.

Skillnad mellan krav och möjligheter skapar stress. Stress utan möjlighet till återhämtning skapar ohälsa. Det är faktiskt så enkelt. Lägg till det ifrågasättande över a inte skolan lever upp till lagstiftarens krav å stressen eskalerar till samvetsstress för de med hjärta. För skolans del gäller det att fokusera på klassrumsmiljö och kunskap!!!

Hade inte mörkandet skett kanske ett arbete mot detta kunnat påbörjats mycket tidigare. Skadan hade faktiskt kunnat bli mindre - inte för de redan utsatta tjejerna, men det kanske inte hade blivit fler?

Uppenbart är ju att DN gjort en efterhandskonstruktion av skulden och valt att försöka skicka allt på polisen. Men DN hade info från trovärdiga källor men man VALDE att helt kallt mörka istället, detta samtidigt som polisen VALDE att också mörka på grund av politiska skäl. Att det sen har blivit ett blamegamande om vem som gjort MEST fel...

Vi ska inte tro att många är de poliser som mått dåligt av vetskapen av hur illa kommunikationen med allmänheten ser ut. De yttre poliserna är inte de som ska stå till svars för detta - det sitter mycket högre upp. Och ytterst är det media och politik som ska ta hundhuvudet, vilket Cattasbubbla mycket bra visar på. Alltså att den största skulden i den här mörkläggningen finns hos en media som styrt klimatet så att alla har blivit underhuggare av rädsla att hamna i kylan. Läs!

Jag finner det direkt beklämmande att läsa upprörda texter i diverse medier om polisens tystnad när man själva i många fall är de som orsakat tystnaden. Själv känner jag som Cattasbubbla - bara avsmak! Djävla land! Tolvåriga flickor har trakasseras och myndigheter har inte vågat säga som det är för det kan gynna SD. Grattis knallkorkar! Ni har just gynnat SD  

Syltryggar!!! Jag skiter fan i SD - De som får lida av detta nu är 12 åriga flickor. Vissa verkar ta det som en "välkommen bieffekt" att SD gynnas. Så icke jag. Snacka om felfokus. Också knallkorkar!

När påpekanden om att det faktiskt finns skillnader i olika kulturers kvinnosyn finns det många som snabbt replikerat "Svenska män har inte bättre kvinnosyn"...


Och så har det publicerats hatfyllda feministiska artiklar mot svenska män. Fler och fler blir det för att visa på detta påstående - de sprider sig som björkpollen en blåsig vårdag. Indignationen är som mjölk i en het kastrull: ytan brister plötsligt och det kokar över på ingen tid alls. Efteråt luktar det illa och det som bränt fast är svårt att bli kvitt. Tänker inte länka in åbäket - men nog tusan handlar det om att det visst är ALLA män, älgjakten har fått sin patrikala börda och ett riktigt lågvattenmärke som försöker lägga skuld på idrottande killar och "kulturen i omklädningsrummen".

Vad som motiverar folk att begå våldtäkt är en empiriskt vetenskaplig fråga, och inte en åsiktsfråga för att skapa clickbait-krönikor. Och det här med att inte kvinnosynen i Sverige skulle vara bättre? Ett tips - kolla in World Economic Forums jämställdhetsbarometer. Sverige är i topp där. Det betyder inte att Sverige är perfekt i den frågan - ingen seriös människa som menar det heller. Men attityderna skiljer sig ganska så markant. Att försöka likställa svenska norm- och attitydproblem med exempelvis patriarkala normer i Mellanöstern/Nordafrika, är ju bara ett enda stort skämt. Ett skämt som även är destruktivt, om vi vill försöka ta oss an problemet.

Det är nästan så att jag tror att dom trollar som skriver och delar saker om hur hemska svenska män är nu. De som menar att "vita svenska män brukar minsann också tafsa". Jo, visst - ingen har förnekat detta. Men då kan vi se så här att här betraktas den sortens agerande som svinigt. De som sysslar med sånt blir socialt utstötta, riskerar att få på truten av både kvinnor och andra män och kan även dömas till böter eller korta fängelsestraff ifall brotten anmäls och kan bevisas i domstol.

Men i delar av Mellanöstern och Nordafrika är det kvinnornas agerande som anses svinigt, horigt. Kvinnor som rör sig fritt på stan, utan huvudduk och utan medföljande manlig släkting, är fritt villebråd. Uppfattningen att hustrun ska lyda sin man är mycket utbredd och sanktionerad av sharia, islams traditionella lagar. I dessa länder – och flera andra länder i världen - saknar kvinnor kroppslig integritet. I Afghanistan behandlas många kvinnor illa. I Saudiarabien får kvinnor inte köra bil. I Iran beskär mullorna kvinnors livssfär. Det måste gå att säga att det finns kulturella skillnader i synen på kvinnor och sexualitet. Det måste gå att säga att många pojkar och män som vuxit upp i patriarkala kulturer bär detta med sig – också till Sverige. Att bara väsa "rasist" gör det hopplöst att komma åt problemen.

Det som gäller i dessa samhällen är den manliga hederns suveränitet. Det som gäller är att män alltid har rätt till kvinnors kroppar och att skulden för mäns kränkning av kvinnors kroppsliga integritet läggs på kvinnor. Det är ovanligt att kvinnor rör sig ute utan manligt sällskap. Segregering är norm och män och kvinnor lever i olika världar. Sextrakasserier hör till vardagen. I flera länder förekommer könsstympning, tvångsäktenskap, barnäktenskap, månggifte och hedersmord. Helt enkelt - att sextafsa i sina hemländer är inte att riskera något - varken socialt eller juridiskt. I vetskap om att man inte riskerar vedergällning och i avsaknad av lojalitet mot det omgivande samhället ser man sig fri att behandla oskyddade kvinnor som byten.

Att jämföra då med att sexbrottslingar döms här i Sverige. I fängelset får de placeras på särskilda avdelningar för att övriga interner skulle gå bärsärk med dem. Sexbrottslingar tillsammans med barnamördare är fängelsehierarkiernas paria.

Att bunta ihop människor och tillskriva dem egenskaper är illa, att misstänkliggöra alla män är ännu värre. Alla muslimska män eller män från Mellanöstern eller Nordafrika – som nämns i debatten – är inte heller likadana, alla ser inte ner på kvinnor. Världen är fylld utav många olika kulturer där beteenden och värderingar varierar. Att de ibland hamnar i konflikt med varandra borde inte vara så svårt att förstå. Att påstå att det inte finns kulturella skillnader som kan skapa konflikter eller att det inte finns någon väsentlig skillnad mellan kvinnosynen på många håll i Mellanöstern och Nordafrika och bland majoriteten i Västeuropa - det är som Hakelius sa: "som att säga att det inte spelar ­någon roll om barnen kommer hem från zooaffären med en hamster eller en ­blåval. Båda är däggdjur."

En sak i det hela är det faktiskt nu diskuteras om övergrepp, unkna beteenden som kan vara kulturella etc. - synd bara att de ideologiska känslomässiga utspelen tar för mycket utrymme och gör det svårt att prata om problem och lösningar på ett konstruktivt sätt. Rasisterna diskuterar i formen “Nu ser ni själva, detta är hur svartingarna är av naturen, skydda våra svenska kvinnor”, relativisterna säger “Det har inget med etnicitet och kultur att göra utan kön”.

Likheter finns mellan dessa två grupper: Rasisterna generaliserar degraderande och inhumana traditioner och praktiker till alla inom en specifik grupp. Relativisterna generaliserar, i sin tur, en specifik grupps inhumana och kvinnofientliga traditioner till att i stället gälla alla etniska, religiösa och kulturella grupper - för att inte peka ut en specifik grupp. Helt felaktigt sätter båda likhetstecken mellan kultur och etnicitet. Båda bortser ifrån att inom en och samma etniska grupp kan olika kulturer praktiseras och att samma kultur kan praktiseras av olika etniska grupper. Det både rasisterna och relativisterna sysslar med är inget annat än en vilja att underminera universella mänskliga fri- och rättigheter.

Till alla som har velat relativisera den här frågan - en riktig smocka:
------------------------------------------
Det här är länder där värderingar på ett fundamentalt sätt skiljer sig från våra. Kvinnor tillmäts lägre värde än män – och kvinnor som betraktas som sexuellt utlevande är horor. Hos två gripna vid järnvägsstationen hittade den tyska polisen en handskriven lapp som visade hur männen hade förberett sin nyårskväll – en liten arabisk-tysk parlör med lämpliga fraser att kommunicera till den kvinnliga delen av lokalbefolkningen: ”Ich töte Sie – ficken!” (”Knulla – eller jag dödar dig!”) Så ska den västerländska kvinnan hanteras.

Jag är bestört över den flodvåg av texter som nu massproduceras av Sveriges mest profilerade feminister i akt och mening att relativisera sexuella övergrepp på kvinnor och ursäkta en vidrig syn på kvinnan, hennes kropp och hennes sexualitet som hör hemma i ett annat årtusende. Jag är djupt oroad över att den svenska offentligheten så lättvindigt offrar kvinnors fri och rättigheter, kvinnors trygghet och rättighet att vistas i det offentliga rummet på lika villkor som männen tillmäts så liten vikt.

Vi måste kunna föra en öppen dialog, en ärlig debatt, kritisk ifrågasätta andra kulturer utan att avfärdas som rasister. ”Rasist” är tveklöst 2000-talets mest missbrukade ord och har kommit att användas för att tysta misshagliga personer och element. Att bli stämplad som rasist i dagens Sverige är värre än att misstänkas för att vara pedofil eller styckmördare. Jag tar den risken. Jag är inte beredd att sätta min dotter, alla döttrars framtid på spel. Jag är inte beredd att offra hennes och alla andra kvinnors frihet. Min dotter ska kunna vistas tryggt i ett badhus. Hon ska kunna fira nyår med sina vänner på stan. Hon ska inte behöva skyla sin kropp för att undvika att bli antastad.

Vad är då en rasist? En rasist är en person som anser att det finns rasspecifika, essentiella egenskaper. Det anser inte jag. Däremot menar jag att vi alla påverkas av det sammanhang och den kontext vi befinner oss i. De värderingar vi växer upp med, de normer som omger oss påverkar naturligtvis oss, vår moraliska identitet och vårt agerande. Värderingar är sega, vilket betyder att de tar tid att ändra. Vi har gjort ett gott arbete i Sverige. Sverige är ett, relativt sett, jämställt land. Män och kvinnor åtnjuter samma fri och rättigheter. Det finns problem även här, inte minst med sexuellt våld, men vi har kommit en bit på väg. Andra samhällen, andra kulturer, har andra värderingar och andra normer angående manligt och kvinnligt, angående sexualitet. Detta måste diskuteras, på riktigt, inte trivialiseras och relativiseras.
-------------------------------------------
(Heberlein)

Det som har hänt är man istället för att ta itu med ett reellt problem genom att hårt och skoningslöst lagföra de som medvetet och strukturerat brutit mot svensk och internationell lag (och vanlig hyfs) försöker man dölja verkligheten. Och så känner man sig god. Förmodligen för att man annars skulle fått löpa gatlopp i medierna eftersom man där skulle ha blivit anklagad för rasism.

Istället låtsas(?) man det som skett enbart är en fråga om kön - ursäkta, men det är mer än lovligt infantilt alternativt ett medvetet falsarium (välj själva). Massövergreppen har utförts av män och pojkar som inte är hemmastadda i den svenska jämställdheten, och är kulturellt betingade. Det är varken rasistiskt eller stigmatiserande att vara sanningsenlig om detta eftersom det är ett sedan länge känt faktum att människor påverkas av de miljöer de fostras.

I alla internationella undersökningar hamnar Sverige i topp som ett av världens minst rasistiska länder. Inte sagt att vi ändå inte är befriade från det som är verklig rasism - och det måste vi jobba med. Men det här dödsskräcken - trots motsatsen står - att stämplas som rasister av en handfull publicistiskt högljudda mobbare gör att det här landet väljer att blunda för verkliga övergrepp bara för att de begås av personer som inte är födda i Sverige. Tror de att toleransen ökar i samhället på det här sättet - genom att blunda och acceptera alla former av beteenden? Knappast, om ni frågar mig. För att människor med olika viljor och olika värderingar ska kunna leva tillsammans är det mest centrala att vi ställer krav som klargör för oss alla vad vi får, respektive inte får, göra. Och att vi aldrig accepterar beteenden som inte följer detta.

Kulturella orsaker till brott (och en väldig massa annat) diskuteras för det mesta utan att det väcker särskild ilska. Polisvåld, fotbollshuliganer och klotter är fenomen som man försöker begripliggöra bland annat med begrepp som kåranda,  gängkultur och ungdomskultur. Det är inte speciellt märkvärdigt. Att erkänna att svenskar har mer alkolholrelaterad brott jämfört med beduiner är inte att anklaga alla svenskar för fyllekriminalitet. Brott begås i ett socialt sammanhang, och vi tänker oss att attityder, normer och förväntningar som finns i den sociala miljön också påverkar sannolikheten för att individer beter sig på ett sätt snarare än ett annat.

Det betyder inte att en kåranda skulle föreskriva att en polis ger en slyngel på truten eller att alla poliser är determinerade att göra på det viset. Normer och kulturella faktorer kommer i många skepnader och kan påverka på många sätt – regelmässigt på marginalen, som tendenser sida vid sida med viktigare individuella faktorer. Det normala är trots allt att poliser inte missbrukar sin tjänsteställning.

Vi blir förvånade om en myntsamlarmässa slutar i kravaller, men inte när en fotbollsmatch gör det. Vuxna människor brukar ändå begripa att även om fotbollsfans är mer sannolika slagskämpar än myntsamlare, betyder inte det att alla eller ens de flesta fotbollsfans är våldsverkare, att ingen myntsamlare skulle kunna vara det, eller att fotboll borde förbjudas och alla borde tvingas samla på mynt. Men skillnaden är inte heller för den sakens skull helt slumpmässig. Ansvaret för brottet är individuellt, men orsakerna är inte strikt och uteslutet individuella och oförutsägbara. Allt detta är rena självklarheter och distinktioner som vuxet folk klarar av att göra, utan att någon kulturskribent först tar dem i hand och förklarar världen.

Hela denna välbekanta tankevärld ställs på ända så snart den ”kultur” som diskuteras gäller skillnader mellan en inhemsk majoritetsbefolkning och olika invandrargrupper. Medan det är gängse att diskutera hur kulturell variation inom ett land kan ligga bakom skillnader i beteende, är det i vissa läger mycket kontroversiellt att föra sådana resonemang om det gäller geografisk variation. Det kan finnas en relevant skillnad mellan fotbollsfans och myntsamlare, men icke någon internationell kulturell variation av minsta betydelse.

För att ta ett annat exempel - det indiska kastsystemet - inför det står vi mållösa och undrar hur någon kan vilja bevara det eller rättfärdiga det. Tanken att en person i Indien kan stå så lågt i rang och i stort sett helt sakna rättigheter är bisarr, varför relativistens förklaring att ”det kan vara rätt där, och för den personen” inte går att sympatisera med. Så är det också få som försvarar kastkulturen som något aktningsvärt. Aldrig skulle vi tycka att den borde få utrymme här ibland oss, i Skandinavien. Så hur kan vi då stå och säga att kulturella värderingar inte har någon betydelse?

Det faktum att män och kvinnor i Sverige är lika inför lagen är en stark indikation på jämställdhet. Hur kan ett land säga sig vara ett av världens mest jämställda länder och samtidigt säga att kulturella skillnader inte finns? Att bortse från kulturella faktorer innebär inte bara ett hån mot offren, utan antyder också att decennier av väl underbyggt jämställdhetsarbete varit fullkomligt meningslöst. Det är lite som att säga att ”lyssna inte på oss feminister, för vi kan inte åstadkomma någonting”...

Att nu skygga för kulturella förklaringar och hellre hänvisa till maximalt generella beskrivningar, som att detta handlar om ”mäns våld mot kvinnor”? Va f-n! även om flertalet av alla sexförbrytare är män, så är inte flertalet av män sexförbrytare! Att vilja förklara nyårsövergreppen med att förövarna är män är inte mer klargörande än att säga att förövarna är däggdjur...

Skillnaden mellan "alla" och "tillräckligt många" tycks vara alltför svårfångad för vissa. Medan "förhållandevis få" och "alla" går bra. Att bunta ihop alla män för att de har snopp? Att deras könskromosomer är XY? Ptja, en flodhäst har fyra ben - så också en gasell - alltså är gasellen en flodhäst? Med största sannolikhet är då mitt bord här och stolarna runt det också flodhästar...

Tänk att det bara är män från andra kulturer som är "individer", medan alla män i Sverige kollektivt utövar kulturellt patriarkalt förtryck. Att vi här har pojkar och män som uteslutande kommer från ”traditionella” kulturer. Den kulturkrock som uppstår ifråga om synen på relationer mellan könen ska inte underskattas. Ju snabbare detta inses, desto snabbare kommer vi att kunna undvika en ödesdiger upprepning av det som skedde när det svenska samhället valde att ignorera hedersvåldet. Om åtta av tio män är uppfostrade i en kultur där synen på kvinnan är att hennes kropp tillhör en man skapar det en helt annan norm än om en av tio män har fostrats så. Det betyder varken att individer inte bär ansvar för sina handlingar eller att de saknar möjlighet att inte följa den rådande normen!

En annan undanflyktsförklaring är av typen ”sexuella övergrepp pågår hela tiden”. Det skulle alltså inte vara något speciellt med just nyårsangreppen. Sicken tankevurpa bara - samma typ av handlande kan ha olika förklaringar, tänka sig. Att nattvardsritualen består av bröd och vin innebär inte att alla som dricker vin och äter bröd därmed ägnar sig åt nattvardsritualer. Att sexuella övergrepp förekommer ständigt och överallt innebär inte att alla förövare drivs av samma motiv. Varför ska det vara så svårt att förstå?

Att säga att det finns kulturella skillnader betyder INTE att det gäller alla. För om alla följde det som var det kulturella så skulle ju inga infödda svenskar då trakassera/våldta tjejer. Och det vet vi ju att så är inte fallet. Men att få detta att vara i relevans med massexövergreppen är faktiskt helt urlöjligt!

Att tro att det som ett huxflux försvinner bara för att man passar gränsen till Sverige är bortom sans och vett. Att vara medveten om att denna kvinnosyn finns anser jag vara viktigt. För att stoppa huvudet i sanden - hur många fler liknande Köln och Stockholm kommer vi få? Att vara medveten om problemen - ja, då kan vi arbeta med det. Undervisning, undervisning och åter undervisning - asap när de har kommit hit. För det om något är väl att se till att integrationen ska fungera?

För att skriva något positiv - om hur många fina det faktiskt finns. Jonas har skrivit det så bra på sin ansiktsbok. Bara läs!

Jag verkligen är så anti det här att ge kollektiv egenskaper. Behandla människor efter de individer vi är. Det finns rötägg och goda människor bland alla grupper. Öppna ögonen så ser ni den! Även den goda manligheten - för den finns, jag lovar!

"På varje man som skrämt mig, försökt skada mig eller bara varit en idiot, så har det gått tio som hjälpt mig, velat mig väl eller bara varit trevliga. Ganska förträffliga siffror, kanske framför allt med tanke på hur mycket fanskap alla mina medsystrar har åsamkat mig genom åren.

Flickor sägs behöva starka förebilder – och så förstås även pojkar. Kanske framför allt de som kommer från länder där självständiga kvinnor misstas för sexuellt allmängods. Vi ska inte svika vare sig männen eller kvinnorna från dessa kulturer med välment tal om att alla män innerst inne är driftstyrda djur i olika grader av civilisationsbeslöjelse.

Låt oss erkänna att det finns bättre och sämre sorters uttryck för manlighet. Att antasta kvinnor är en last, att skydda dem en dygd. Inte alla män. Det har det aldrig varit, på gott och ont." (Margit Richert)

Men dessa feminister ser inte utanför sin egen agenda, och har ingen tanke på att göra det heller. Alla dessa som nu har något att "berätta" - och alla dessa kvinnor som nu minns att de blev tafsade på under sin mellanstadietid? Tänk det blev jag också. Jag tvekar inte en sekund på att en hel del av er faktiskt fann det här riktigt obehagligt och att det finns fall som handlade om pojkar som ville kränka. Men i många fall - om alla tänker lite noggrannare så kanske en hel del även minns att det gladeligen tafsade tillbaka. Eller? Och det tafsandet från killar (och tillika då tjejer) handlade inte om strukturer. Det är hör och häpna  - ren och skär biologi. Det kallas nyfikenhet och sexuellt uppvaknande.

Hm... hur går könstillhörighet ihop med social konstruktion?

En uppriktig fråga till alla "kön är bara en social konstruktion"-människor: tror ni könsovetenskap botar den sexuella nyfikenheten i mellanstadieåldern...

Vad säger att det inte är en kvinnlig ambulanssjukvårdare, eller en kvinnlig polis? Trodde inte det var tvång att kvinnor måste ha långt hår? Och vem har sagt att vara prinsessa inte är ett yrke? Tänk på alla semestrar de är tvungna att ta - om man nu ska tro på skvallertidningarna...

Att tro på...

...låter nog flaskan förbli oöppnad...
...spinner vidare på gruppen i låten ovan i stället - The Cure...

...hoppla! näää...

Inte mycket energi här inte. Så det där på började utkastet jag har om lite allvarligare grejer ligger bra där det ligger. Med risk för att när det då blir färdigställt blir långt. Bra att varna i förväg.

Att tala om att mitt möte igår gick bra - det verkar vara bra personer. Så inga konstigheter - men lite mackel med pappersgöra, några telefonsamtal, och ett antal datum att hålla i huvudet. Men som sagt - i huvudsak så blev det bra. En underbar taxisnubbe fick jag också som visade bilder på sina barn och pratade stjärntecken. Lagom konversationsnivå.

Lagom koncentrationsnivå för mig just nu - lite quiz kamp, med hopp om frågor som inte överstiger följande svårighetsgrad...

Lite egoboost på det sen...

WOW! 

Men hur mycket bomull det än känns som om jag har i huvudet just nu - och med min osomnia - så har jag ändå förmågan att tänka varvet ut...