FRÖKEN MISSNÖJD

...när det kommer till vissa sammanhang - hur saker och ting hänger ihop...

...underbara vetenskap...

NASA innan Powerpoint (1960) - det har ju hänt en hel del...

...tycker man tills man läser:

Min förfader är ingen apa
----------------------------------------------

Jag såg Skavlan häromkvällen. Sista gäst var R. Dawkins. Mycket sympatiskt framträdande. Han föreföll övertygad om att människan utvecklats ur amöbor via fiskar och i slutändan apor. Han är evolutionist och ateist. Det var även Stalin, Hitler, Mussolini, Pol Pot, Mao Zedong för att nämna några.

Sorgligt nog är det många framstående medborgare som tror som han.  Ser vi vart denna syn leder  finns det skäl att besinna sig.  Det handlar om människans värde. Har den handikappade, åldringen, det ännu ej födda barnet knappt mera värde än en mus eller en kalv? Dessa  uppräknade herrar tyckte inte så och handlade således därefter.

Jag tror att Bibeln är sann. Där sägs att jorden och vad därpå är skapades av Gud,

Jag är kreationist. (skapelsetroende). Människan skapades till Guds avbild. Människan struntade i det och gjorde uppror. Vi ser hur det har gått. Lidande, krig, mord, våldtäkter, sjukdomar och annat ont drabbar jorden. Rom 1: 20-32  Det finns i alla fall räddning till slut. Läs i Bibeln Romarbrevet (Rom.) kapitel 10:9 och Jesaja 45:19 och se själv ! 
----------------------------------------------
(Itz)

Jösses! *tar mig för pannan*

- Mitt svar: evolution

Kreationist och kreatören snö(o)guden...

Jag har förståelse för att man kan vara religiös, men jag har väldigt liiite svårt med de dära som inte tror på vetenskap...

Tar mig därmed an Illustrerad Vetenskap och läser: "Tonåringen tänker som en hjärnskadad". Att få ihop detta med förslag på 16 som rösträttsålder...  Alltså en del argument i denna debattartikel är... intressanta... Eftersom skolelever kan för lite om demokratin ska de få rösträtt. Briljant. Eller inte...

Så om ungdomar inte vet hur hantera alkohol vore det logik att sänka alkoholåldersgränsen för att de ska lära sig? Dessa ungdomar har alltså vid sexton års ålder gått typ tio år i skolan. Vad har de gjort under den tiden om de inte fått lära sig något om demokrati? Har vi sådana problem är lösningen betydligt mer omfattande än att inrättande av rösträtt vid sexton års ålder skulle lösa detta ens delvis...

Att unga människor i högre grad ser världen i svart eller vitt är väl inte direkt ett okänt fenomen? Att extrempartierna både på höger- och vänsterflankerna skulle öka är väl inte en helt ologisk slutsats. Att nu förslaget kom från en tillhörande liberala partiet??? Hade förslaget kommit från vänsterflanken kan man förstå om man tittar på hur röstningen ser ut på Globala Gymnasiet:

Att någon kan jämställa att inte vara för rösträtt vid sexton med att tycka att straffmyndighetsåldern bör höjas? I mitt tycke är det en ganska avsevärd skillnad att ta ansvar för sin egen handling om man gör något brottsligt mot att se orsak-verkan för ett samhälle...

Att begå rån, övergrepp och annat - det är på en individnivå. Att ha full koll på hur saker som energiförsörjning, matförsörjning, etc - grundläggande kunskaper hur samhället hänger ihop - är inte lätt för någon. Om sextonåringar anses behöriga att rösta måste de också kunna väljas in i kommunala församlingar. Vill svenska folket verkligen att omyndiga sextonåringar ska sitta i en socialnämnd och besluta om känsliga familjeärenden? Eller att det är en sextonåring och dennes röst som avgör ditt komplicerade bygglovsärende. Nej, skulle inte tro det. Det är många vuxna som inte har den här kollen och borde få styra och ställa - det ska gudarna veta. 

Men bland sextonåringar? En minibråkdel av dem skulle jag vilja säga som då jobbar med barn upp till sextonårs ålder. Säger jag för den sakens skull att ungdomarna inte skulle vara kloka? Absolut inte! Många kloka synpunkter har de - och deras åsikter ska definitivt få höras och respekteras. Men att gå därifrån till att rösta?

Att debattören hänvisar till att "forskarna" tycks vara tämligen eniga om att sextonåringars "mognad" inte skiljer sig avsevärt från artonåringars. Jo, tjena... Säg den psykolog som säger att inget hinner hända i hjärnans mognad under dessa två år fram till arton års ålder... Men om... Bara så enkelt alltså - då finns det snart ett argument att sänka till femton år, eftersom det inte skiljer sig så mycket från en sextonåring...

Utmärkande för åldersgränser är förstås att någonstans måste gränsen dras. En artonåring måste anses, oavsett mognad, ha en större kunskap i samhällsfrågor och högre väljarkompetens än en sextonåring. När allt kommer omkring är det orimligt att åldersmässigt frikoppla politiska rättigheter från andra rättigheter som invånare i Sverige tillerkänns.

För trots existensen av flera "myndighetsåldrar" finns en huvudsaklig gräns som går vid arton år. Det är från den dag man fyller arton som man får flytta hemifrån utan föräldrarnas medgivande, fritt förfoga över sin ekonomi och ingå bindande avtal, köra bil själv, gifta sig (där dispensen från arton år nyligen avskaffades), etc etc. Det blir inte helt lätt att förstå varför en ungdom som inte kan ta många steg i samhället utan målsmans underskrift ska ges rätt att indirekt fatta beslut som samma målsman måste rätta sig efter.

Möjligen kan man diskutera om inte rösträtten i allmänna val bör träda in från det år man fyller arton år. Så att färre av dem som blir myndiga relativt nära men inte före den fasta valdagen i september behöver vara nästan tjugotvå år innan de får rösta första gången.

Sedan kan jag inte låta bli att reflektera över saken att det talas om arbete med försöksverksamhet, utvärderingar etc för en sån här sak när hela skolsystemet svajar, det saknas lärare, PISA-resultaten är usla. Lägg till alla andra enorma utmaningar som landet står inför. Är det rätt tillfälle lägga våra gemensamma pengar på sådana här förändringar? Sorry, men jag tror faktiskt inte att detta är mer än en droppe i havet för att kunna påverka de samhällsproblem som finns. Tyvärr fortsätter vi pilla i enstaka frågor och i överbyggnaden i samhället istället för att ta i de svåra frågor som rör det grundläggande och som verkligen kunde göra en ordentlig skillnad.

Nog om det - läser vidare i den populärvetenskapliga tidningen...

Euw... Tack, men mer information än vad jag ville ha...

Feministiska fiskar???

Om tokfeministerna levererades en riktigt bra text. Många bra saker som tas upp där!

(Spectator)

Man kan lätt fråga sig vilken svenska tidning som skulle publicera det där. Här är vi så ängsliga så att det här ses som okej är närmast ett under...

"Ta en tur till Pepparkakeland. Här möts du av idéer som du kommer att skratta åt, imponeras av, förvånas över och som kommer att få din egen skaparlust att gå på högvarv."

Hittade bokhandelns julkatalog - där fanns den boken med. Och vad menar jag då med att boken ovan skulle kunna skapa upprördhet? Ptja, om pepparkaksgubbar i luciatåg kan anses som kränkande - vad ska då inte "ta en tur till Pepparkakeland" ses som...

Det här landets dumheter verkar aldrig ta slut. De där ömma lilltånaglarna och deras mening: "Jag försvarar yttrandefriheten, men..."

Vadå detta "men" - att inte sprida förtal eller att vara kränkande på riktigt är en helt annan sak än detta "men" för det som skulle kunna uppröra en enda person på det här jordklotet...

Nä, dags att förkasta detta "men" för gott. Yttrandefriheten är absolut - och en förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Dessvärre är det med yttrandefriheten som med de flesta andra rättigheter - vi tar dem för givna fram till den dag då de inte finns mer. Alltid alltid stå upp för yttrandefriheten - för utan det finns inga fria ord.

Vad som är kränkande och inte kränkande...

...bara jösses alltså. Tydligen så får vinnarna gå och fika medan förlorarna gör armhävningar. Inte ett sätt jag skulle rekommendera - för jag tycker inte att det är direkt lämpligt. Men det är definitivt INTE kränkande!

Betänk att detta då är idrottsgymnasium - alltså något eleverna själva har valt att gå på. Kan också vara så att priserna - ja, det är ett pris att få göra armhävningar är bestämda i förväg. Och att då sen inte tycka reglerna passar - vaddå elitsatsning. Håll er till sten, sax och påse liksom... 

Hundranittionio kronor för något som enbart kräver två händer. Jeeez... För mindre vetande vuxna kanske???

...obekräftade rykten säger att den skickades som julklapp till riksdagshuset...

När politik däremot låter vackert...

Riktigt ovackert: könsseparata bubbelpooler - hade inte tänkt skriva något om det men så dök det här upp i mitt flöde...


Sååå...

"Det finns ju tre butiker, om du blir sextrakasserad på ICA kan du ju handla på Konsum." = anka?

"Jaha du blir mobbad, du borde sjukskriva dig." => "Jaha du mår fortfarande dåligt och mobbarna arbetar kvar? Förtidspensionering vore kanske något för Dig! Hejdå!" = anka?

"Blir du sextrakasserad på tunnelbanan, så ta nästa tåg. De går ju så ofta." =anka?

BADANKA!!!

Ja, ni hör ju hur det låter. Så att klockorna stannar och blommorna vissnar... 

Sanna Rayman problematiserar det hela helt suveränt: "Som en kompromiss finns det nu bubbelpooler för varje smakriktning, det vill säga en för män, en för kvinnor och en som är mixad. Den lösningen kan ju i förstone låta flexibel, men den är inte utan problem.

För vad innebär det egentligen när en kvinna efter nyordningen sätter sig i den mixade poolen? Det finns ju en ”trygg” mansfri pool som hon skulle kunna välja om hon ”verkligen” ville vara i fred, inte sant? 

Känns frågeställningen vulgär och chauvinistisk? Givetvis är den det. Men det är de tre kommunalt inrättade alternativen som öppnar för den, vilket illustrerar problemet med den här typen av tänkt flexibla lösningar. De inte bara bekräftar ett befintligt problem, de skapar också en indirekt och uppgiven acceptans och skickar signaler om att trygghet för kvinnor bäst uppnås genom att undvika män – inte genom att uppfostra de män som beter sig gränslöst och kanske rentav anser sig ha någon sorts rätt till det."

För alla som varit på detta bad så vet vi att det finns många områden i "äventyrsdelen" som ligger lite gömt till. Ska det då bli könsseparata badtider härnäst? Bara nej! det här är INTE rätt väg att gå. Vad signalerar det till t.ex. våra elever - att tjejer o killar inte kan bada ihop?

Betänk: vi har alltså gått från att mäta så att inte kvinnors badplagg visar för mycket hud till att bränna bh:ar och bada toppless till könsseparata bubbelpooler. Grattis jämställdheten...

"Kan man porta huliganer från fotbollsmatcher måste man kunna porta sexualförövare från badhus." (Anna König Jerlmyr) Så sant!

De könsöverskridande personerna - är de förpassade till mixpoolen? Eller detta med att än är "kön är bara en social konstruktion" till att än "kvinnor ska ha separata pooler" - hur i allsefyr hänger detta ihop?

Just det! Det är som vanligt - det hänger inte ihop alls!

(SvT) "...en av sju kommuner som deltar i ett landsomfattande nätverk för att skapa mer jämställdhet bland dem som jobbar inom förskolan och få fler män att söka sig dit. Men bara nio procent av de anställda inom förskolan är män. (----) ...av de 14 pedagogerna är bara två män.

– Vi har sett till kompetensen i första hand. Vi tycker det är värdefullt att det också finns män här, men det är inte det som i första hand ger en jämställd förskola,

                    (----)

– Tänker du att det ska vara 50-50 så gör du en skillnad på vad män och kvinnor har att erbjuda. Vi ska inte göra den skillnaden,

Behövs det inte manliga förebilder i förskolan då? Det innebär att du gör skillnad på män och kvinnor, så nej, det tycker jag inte,"
(fetmarkeringarna är mina)

"Kompetensen sitter inte i könet".
Så sant! och BAAM
*hycklerimätaren slog i taket*

Ja men se bara - när det gäller mansdominerade yrken inom toppositioner så är det krav på kompetens. Men kvinnodominerande yrken - inom vilken sektor det än må vara - nä, då gör du skillnad på män och kvinnor...

Som jag håller på med detta genus hit och dit så är det lätt att anta att jag är emot allt vad genustänk heter. Men så är det inte. Vissa saker är bra - särskilt som lärare - att ha i huvudet om vad som kan skilja killar och tjejer åt och vara uppmärksam om det skulle visa sig vara ofördelaktigt för endera. Likväl som att behandla varje elev som en individ efter sina inre egenskaper och inte efter kön! Det är när precis allt ska vara genus det blir för mycket. Det är då det blir genustjosansvejsan...

Jahopp! och så fick vi då äntligen införliva även pingvinerna i genustjosansvejsan: Internationellt forskningsprojekt med genusperspektiv på Arktis    Uppdatering: efter rättelse i kommentarsfältet. Little miss perfect var lite för mycket fröken bråttom så det blev galen geografi här. Tänk det känns som om jag klarar av det felet. Men väntar vi bara lite så ser nog genusvetarna till att det blir pingviner även på nordpolen och isbjörnar på sydpolen. 50/50 av varje...

Dessa ideologier - dessa ismer...

Denna stoiskhet om den egna lilla ismen vad den än må leda till. Målet kan aldrig få vara att samhället ska bli så liberalt/konservativt/socialistiskt som möjligt - utan målet måste vara att samhället ska bli så som möjligt. Det system och den idé som fungerar bäst vid ett givet tillfälle ska enligt mig alltid ges företräde. Att kämpa (nåja) för en -ism är självfallet både enkelspårigt och rätt meningslöst. Som att hålla på ett fotbollslag när det spelas hockey...

Hockey spelar fina systersonen - han som mäter livet i gräddfil. Så att få den här frågan i quizkampen...



...blir gräddfil för både mig och mor min i kampen...

Föräldrar ja...



 blev något fel här  tror nog punkt 1 blev omkastad...

Jo, jag kan faktiskt laga mat - sällan det blir Gottröra (läs kraschlandning) - även om jag föredrar att baka. Och givetvis även att äta det jag bakar...

Att äta det bakade är dock gemensamt med min far. Eller jag är ju inte så glad i bullar, vilket han är. Och jag gillar definitivt inte semlor - han blev så  när jag köpte årets första semla till honom bara ett par dagar in i januari...

Tur för alla - liksom min pappa - med nöd och näppe har behärskat sig ända fram till nyår, för att sedan är det full rusch till konditorierna, att 1952 års regler gäller nu. Hade blivit dyra semlor det. Eller fastlagsbullar då...

Jo, men visst - bra att det finns rikligt med tid att äta upp sig inför fastan, så man har lite att ta av. I hävderna står det nämligen att fastlagen är avsedd att vara en tid av frosseri - före den fasta som börjar efter fettisdagen och fram till påsk. Att räkna lite lite på det här med er hantering av fastlagsbullarna: Påskfastan är 40 dagar och fastlagen 3 dagar. Om man gör som vissa gör och kör igång fastlagen redan nu med bullätande, då blir fastlagen cirkus 40 dagar. För att bibehålla proportionerna behöver vi då en fasta på cirka 520 dagar - räknat från årets fettisdag 9 februari. Det blir alltså fasta till fram emot juli 2017 för deras del. Bäst de äter riktigt många fastlagsbullar nu då med andra ord...

Jag? Nej, jag tänker inte äta någon semla för att äta upp mig - men å andra sidan så struntar jag i att fasta också. 7-0 är min diet, mycket av det allra mesta - alla dar i veckan...

So me - tar en kaka till...

För det här med att få till rätta looken...



...att Se-bra ut är ju viktigt...

Nja, jag kör mitt eget race och hoppar trenderna. Som det här...

...rawfoodsemlan... DÅ kan jag lova att jag kommer välja en vanlig semla istället. Ja, ja - bara jag får mitt kaffe så...



Varit tillbaka i Stockholm en halv vecka nu. Kylskåpet ser ut åter ut som vanligt = mat  för tomma kylar är  Och tillbaka till mitt bollhav. Tänk att jag har blivit så kompis med det så att jag faktiskt har saknat det.  Lättnaden att man inte har 10 kg kedjor utan 5 kg bollhav. Lakansbyte...

Byte av tid - förskräckningskassa och arbetsförnedring först på torsdag och inte idag måndag. Ytterligare några dagar till att ha detta som skavandes framför mig. Hade dessutom varit skönt att ha psykoterapin direkt dagen efter detta möte. Men, men det är bara att kämpa på. Liksom med mitt mående så är det som det är - men där har jag viljan och stöttning att förändra. Min kamp - the fight...

...så mycket vackert man kan se...

Den här bilden...

...jag bara älskar den...

Konst - sett genom betraktarens öga...
...genom kemistens öga...



Mycket som vi tycker olika. Gott så!!!

Hur vi förhåller oss till varandra har vi ju också olika preferensramar. Vissa saker i samhället fungerar dock smidigare om vi har någon sorts samsyn på. Vi kan kalla det för folkvett eller bara helt enkelt vanligt sunt förnuft...

Ta till exempel hur du skulle reagera om du fram till mig och ställde en artig och högst motiverad fråga och jag helt sonika lät bli att svara, utan istället bara tittade åt ett annat håll, eller rentav gick min väg? Eller om du ringde upp mig för att ställa en fråga och jag bara lade på luren i ditt öra?

Du skulle antagligen bli vansinnig, eller hur? Jag skulle bli det i alla fall om det var jag som var frågeställaren. Att bara ignorera någon utan anledning uppfattas i det verkliga livet som höjden av oartighet och brist på hyfs och fason. Samma sak borde gälla på nätet. Bakom varje mejl och meddelande finns en människa som har tagit sig tid och ställt en fråga eller framfört ett budskap. Jag menar naturligtvis inte att alla spam-mejl eller vansinniga kommentarer från webbtroll förtjänar att bemötas, men vanliga trevliga mejl och meddelanden med sakligt innehåll gör det definitivt.

Allra allvarligast blir detta oskick naturligtvis när det handlar om offentliga och semi-offentliga personer. Inom Stockholm stad så är det en policy att svar ska tillhandahållas inom tre dagar. Man behöver inte ha ett svar på det personen undrar - men man ska ha bemött personen i fråga. Ibland så undrar jag dock om den policyn slutar gälla när exempelvis vi lärare ställer frågor "uppåt"... Att den här policyn inte gäller föräldrar är ju självklart - men enligt mig så ska det inte behövas en policy för att svara på artiga förfrågningar. Det hör bara till god ton...

Jag hör och ser om att det på alla nivåer helt enkelt underlåts att svara på mejl som skickas till dem. Man undrar hur höga hästar de har satt sig på för att anse sig ha den moraliska rätten på sin sida för ett sådant beteende. Särskilt graverande är detta ignoranta uppförande när det handlar om arrangörer inom ramen för någon form av skattefinansierad verksamhet: den som bedriver någon form av myndighetsutövning skall svara på korrespondens. Punkt. Hursomhelst borde tumregeln vara: anger man en offentlig epostadress måste man också vara beredd att svara på den korrespondens som kommer.

Naturligtvis finns det de som faktiskt mottar epost i sådan mängd att det helt enkelt inte låter sig göras att besvara dem alla. Särskilt rör detta politiker som utsätts för de nuförtiden allt vanligare spamningkampanjerna där beslutsfattares inkorgar bombarderas av ilskna gräsrötter – en sorts civil obstruktion som faktiskt riskerar att utvecklas till ett demokratiskt problem om det eskalerar, eftersom det förhindrar seriös korrespondens med och mellan politikerna.

Som lärare gör man sitt bästa för att hinna med att besvara det som kommer. Och nu menar jag inte sälja tulpaner, salamikorvar och polkagrisar till klassresan eller matchmailutbildning "förskolläraren i skogen". Jo, tack - jag jobbar på högstadiet i Stockholms innerstad. Mycket match där... NOT!

Och sen är det all övrig spam. Bara att rensa mailkorgen är ett arbete i sig. Vi har nog att besvara mail från föräldrar, soc, huvudmän etc. Ibland känner jag att vissa mail vi får - samma information i tre olika mail eller förfrågningar från föräldrar som inte orkat läsa veckobrevet... Finns en hel del att förbättra på den punkten. Och det där var då ett sidospår... 

De flesta som underlåter att besvara mejl gör det dock inte för att de är utsatta för massiva spamningskampanjer utan för att de helt enkelt inte begriper att samma krav på hyfs och fason råder på nätet som i övriga relationer till medmänniskor och medborgare. En tölpaktig idiot är inte mindre tölpaktig bara för att han ger uttryck för sin tölpaktighet över nätet snarare än i telefon eller öga mot öga.

Telefonen ja, när mobiltelefonerna på bred front gjorde entré i vår svenska vardag var det många som såg yuppienallen, som den kallades på den tiden, som ett utmärkt redskap i sina strävanden att hävda sig i vardagen. Detta gjordes medelst högröstade samtal på olämpliga ställen: i bussen, i kön, i tunnelbanan, i tåget, i butiken och så vidare. Det vill säga de ställen där det högljudda enpartssamtalet (man hör ju inte den andra parten) skulle kunna irritera så många medmänniskor som möjligt.

Givetvis var vi många som trodde att detta oskick skulle falna bort i takt med nyhetens behag. Så har emellertid dessvärre icke skett. Istället för att vara en tillfällig barnsjukdom i mobiltelefonins inledningsskede har det blivit en integrerad del i vissa personers sätt att vara. Vad ännu värre är, är att de dessutom vidarebefordrar detta beteende till sin avkomma.

Hur ofta tvingas man inte sitta och åhöra hur djupt ointressanta människor sitter och skrävlar och redogör för ointressanta episoder ur sina ointressanta liv. Förvisso skulle det vara lika ohyfsat om det rörde sig om en intressant person med ett intressant liv, men det kanske inte skulle vara lika outhärdligt att tvingas lyssna till. För tvingas det gör man ju. De sitter alltid på sätet framför eller bakom en på tåget eller bussen och vrålar ut sina budskap så att de till och med överröstar ljudet från hörlurarna som omsluter den lomhörde hip hoparen på sätet bredvid.

För det är ju så att dessa akustiska fribytare, som dagligen gör våld på vår personliga integritet, alltid pratar högre i mobiltelefonen än vad de gör när de stänger av fanskapet och återupptar konversationen med sin kamrat. Fortsätter detta kacklande tänker jag verka för att mobiltelefonin röner samma oblida öde som tobaksrökningen på offentliga platser. SJ har redan infört mobilfria vagnar. En gång i världen fick man röka ombord på tågen, idag är hela tågen rökfria. Okej, nu gick jag kanske lite till överdrift. Men det blir lätt så när man suttit på bussen och tjejen framför detaljerat redogör vad hon och daten gjorde...

Detta bristande hyfs i samband med användandet av så kallade ”smartphones” eller om detta är en sjuka som skär igenom alla samhällsgrupper. Och det minskar inte - det bara ökar. Smartphones är fantastiskt - men sedan telefonen förvandlades till en liten dator med internetuppkoppling har bruket, och missbruket, av dessa tingestar, förändrats radikalt. Vad som tidigare framstod som närmast en lyx – ständig tillgång till mejl, sökmotorer, banktjänster, GPS och Gud vet vad, framstår numera som grundläggande behov. Jag försöker inte svära mig fri från ansvar – jag har själv genomgått samma förvandling – men jag tror att det är värt att resonera kring hur man tillfredsställer dessa skapade behov och samtidigt vidmakthåller någon form av hyfs gentemot sina medmänniskor. Folkvett helt enkelt.

How to use a dial telephone c. 1951 - gäller i högsta grad även dagens mobiltelefoner...

Tidigare var det vanligt att människor som ville framstå som betydelsefulla tog varje tillfälle i akt att med allvarsam min och ljudlig stämma tala i sin mobiltelefon på offentliga platser. De tidiga mobiltelefonerna, de så kallade yuppienallarna, blev till och med symbolen för åttiotalets nya, självmedvetna innerstadskultur. Efter hand som de mobila telefonerna kom allmänheten till godo har statusvärdet i att demonstrativt tala i en dylik tingest markant sjunkit, varför den som vill framstå som viktig måste tillgripa andra metoder.

Smartphonen dök upp som en räddande ängel. Med en sådan behövde man inte ens prata för att verka viktig och upptagen. Bara genom att med allvarlig min försjunka i sin lilla handdator ger man intryck av att syssla med någonting viktigt, åtminstone mer angeläget än att interagera med den närvarande omgivningen. Ingen, utom möjligen den som fräckt kikar över din axel, vet om du mejlar med dina affärskontakter, kollar aktiekurserna, läser nyheterna eller helt enkelt spelar Angry Birds. Just detta, att smartphonen också fungerar som förströelsemaskin, med till synes oändliga möjligheter att fyllas av trams, förtar emellertid en stor del av se-viktig-utpotentialen.

Om man då ska försöka applicera folkvettsperspektivet på denna företeelse: vad är acceptabelt beteende och vad är absolut inte acceptabelt? Det finns två grundläggande sätt att resonera härvidlag. Antingen menar man att samma sociala spelregler som gällde innan de tekniska landvinningarna gav oss smartphonen också skall gälla i de smarta telefonernas tidevarv. Utifrån detta perspektiv bör man inte hålla sin kommunikationsenhet under ständig uppsikt, i varje ögonblick redo att svara på inkommande samtal, sms, twitter- eller facebookmeddelanden. Under en social tillställning, exempelvis en middag eller en fest, bör givetvis telefonen utifrån ett sådant perspektiv, vara helt avstängd.

Det andra perspektivet utgår från att tekniska landvinningar konstituerar våra sociala mönster och att vett och etikett bör modereras utifrån innovationerna och de möjligheter dessa medför. Då vi byggt ett samhälle där ständig uppkoppling och nåbarhet är A och O för vissa yrkesgrupper bör man enligt detta synsätt också respektera att dessa frångår tidigare etikettsregler och istället skapar ett nytt system med gränser för vad som är acceptabelt beteende och inte. Att hålla telefonen på ljudlöst kan vara en sådan regel, liksom att lämna rummet så snart man ska ägna sig åt kommunikation i mobilen, vare sig det handlar om samtal eller text. Få saker känns så otrevligt som personer som försvinner ner i sina telefoner under pågående umgänge.

Det finns emellertid en risk att människor som inte tillhör denna ständigt uppkopplade smartphoneelit, företrädesvis representerad inom media och kommunikationsbranschen, håller fast vid gamla hövlighetsnormer och inte kan acceptera de nya spelregler som de närmast maniska smartphoneanvändarna har satt upp. Två sociala normsystem riskerar därför att befinna sig på kollisionskurs med varandra. Det är inte säkert att det är mediaeliten som går vinnande ur striden. För en utomstående betraktare ser inte samrtphoneanvändarna särskilt smarta ut. I alla fall inte smartare än andra.

Som lärare ser jag ju hur generation smartphone fungerar. De sitter på en bänk hoptryckta - med näsorna i sina fånar. Eller ta i matsalen där de samlar ihop stolar för att alla ska kunna sitta runt samma bord - men näsorna deras, de är i fånen. Och då är det inte "tillåtet" att sitta med mobilen i matsalen. Lärarjobbet nummer ett - matsalsregler - ingen jacka, ingen mössa, ingen telefånande... Jo, det är en VIKTIG uppgift...

Folkvett - ibland stöter jag på missuppfattningen att folkvett i själva verket skulle röra sig om samma sak som etikettsregler, det vill säga hävdvunna uppfattningar om hur man skall duka inför en middagsbjudning, hur man håller besticken, hur man titulerar kungligheter och så vidare. Det stämmer inte, men det finns beröringspunkter.

Folkvett handlar om en mer allmän typ av kunskap som bygger på respekt och förståelse för medmänniskorna men också för situationen och sammanhanget. Folkvett är det smörjmedel som får sociala relationer att funka. Tillämpningen av folkvett skiljer sig därför markant från tillfälle till tillfälle. Att framhärda med fasthållandet vid ålderdomliga etikettsregler vid uppenbart avspända tillställningar är inte detsamma som att visa folkvett. Å andra sidan har de flesta etikettsregler tillkommit och utvecklats av en anledning som påminner om folkvettets drivkrafter: nämligen att få den sociala samvaron mellan människor att fungera så smidigt som möjligt.

Dukning och bordsskick har exempelvis utvecklats över århundraden just för att göra måltiden praktisk och trevlig. De bestick vi skall använda först ligger ytterst av praktiska själ. Bordsskickets utformning handlar om respekt för andra. Vi tuggar inte med öppen mun eller pratar inte med mat i munnen eftersom många tycker att det är otrevligt att se de halvtuggade matbitarna som tumlar omkring inne i munhålan. Och så vidare.

Samma sak gäller med klädkoder på tillställningar. Under efterkrigstiden har vi sett en successiv nedtrappning i formalitetsgraden vid sociala tillställningar, av många hälsad med glädje och av andra beklagad. I dagsläget har vi emellertid nått en situation där den generation unga vuxna som kanske är den vilsnaste sedan mellankrigstiden - de som plötsligt försöker simulera vuxenhet samtidigt som de krampaktigt håller fast vid tonårens alla skateboards och bak och framvända kepsar. Den här generationen - ja, jag generaliserar, givetvis gäller det inte alla - har så liten relation till hur formella klädkoder faktiskt fungerar att de istället väljer att antingen helt avstå eller att göra något slags halvmesyr som inte gör gästerna klokare.

De flesta i min ålder och en fem-tio år uppåt och nedåt blir bjudna på bröllop med de mest märkliga klädkoderna - eller så lyser de helt med sin frånvaro. Men "sommarfin", "dina favoritkläder" eller "kom som du är" förekommer. Och vad i all världen innebär detta?

För mig: "Sommarfin" = brunbränd, linne och shorts. "Favoritkläder" = jeans och top. Och "kom som du är" - jeeez! Vad innebär det? Att komma som man är just när man läser inbjudan? Eller att komma som man skulle ha varit klädd dagen bröllopet hålls om man inte skulle på bröllop? Eller något slags genomsnitt av hur man brukar gå klädd i andra sammanhang?

Jag tänkte inte här gå in i detalj på hur de olika klädkoderna som bör användas ser ut, för den som är intresserad finns utmärkta guider på nätet, och för den som vill fördjupa sig finns utförlig litteratur i ämnet. Men eftersom det är så kul att googla ska ni få en liten kort sammanfattning: Helt kort kan sägas att utgångspunkten för den traditionella klädkoden är högtidsdräkten. Man börjar så att säga uppifrån och arbetar sig nedåt, utifrån devisen ”hellre för uppklädd än för nedklädd”. Således var det brukliga vid tillställningar under förra seklets första hälft att man utgick från att det var högtidsdräkt, det vill säga frack eller långklänning (eller uniform eller folkdräkt) som gällde om ingen klädkod fanns angiven i inbjudan. Idag är det dock inte särskilt troligt att det är frack som avses om man får en inbjudan utan angiven klädkod. Möjligen i Uppsala eller Lund.

Ett steg ned kommer smokingen (eller cocktailklänningen), vilket räknades som en mer avspänd umgängesklädsel. Smokingtillställningar brukar anges i inbjudan, annars kan man ofta ha smoking på festliga kvällstillställningar med mörk kostym. Har du ingen smoking kan du ofta komma med mörk kostym och mörk fluga till en smokingtillställning, men kolla med värden i förväg för säkerhets skull.

”Kavaj” är kanske den klädkod som ställer till mest bekymmer eftersom den ofta missuppfattas. Med ”klädsel kavaj” avses inte udda kavaj utan kostym. På ett sommarbröllop går det bra att ha ljus kostym, om det inte uttryckligen står angivet ”mörk kostym”. Det går alltså inte bra att komma i en blazer om klädkoden är kavaj. Det är kostym som avses. Med slips. Det allt mer utbredda oskicket att hoppa över slipsen (eller flugan) är just ett oskick, som kanske kan passa när du och kollegorna går ut på lokal efter en hård arbetsvecka, men knappast när du blivit inbjuden till en social tillställning med klädkod kavaj. Udda kavaj bär du just vid de tillfällen då detta står angivet i inbjudan. Men ta slips för säkerhets skull.

En del tycker att denna typ av klädkoder skulle vara uttryck för något slags exkluderande snobberi, men faktum är att syftet är det rakt motsatta. Genom en gemensam och tydligt angiven klädkod minskar man skillnaderna mellan gästerna. Alla är där på samma villkor. Precis som med skoluniformer syftar klädkoderna till att skapa ett sammanhang där ekonomiska och andra skillnader inte spelar någon roll, det är sammanhanget som är det väsentliga. Och med det sagt så menar jag inte att jag är för att införa skoluniform i Sverige.

Ungefär här i klädkodsdiskussionen brukar någon indignerad viktigpetter invända att detta är en klassfråga och att alla inte har råd att köpa en frack/smoking/kostym/slips/whatever. Det är inte sant. Eller det är det ju - rent ordagrant. Men till saken hör att personerna som kommer med dessa invändningar bär inte sällan sportmärken och träningsskor för tusentals kronor. För den som sällan går på sådana här tillställningar som kräver "det lilla extra" så kan man ofta låna stassen med lite framförhållning, eller hyra en till ringa kostnad. Att ha en tydlig klädkod som gäller för alla är att inkludera alla. Var och en som håller sin tillställning är i sitt fria val att bestämma över sin fest. Vet man om att man har en hel del som inte har det så gott ställt så behöver man ju inte ha "frack" och "smoking"...

Visst kan man framhärda i tron att det är trevligare om folk inte bryr sig, sitter på golvet och dricker ur förpackningarna, klädda som om de just kommit ut ur duschen (i bästa fall) och ryckt åt sig något ur tvätthögen. De flesta uppskattar emellertid lite vägledning redan i inbjudan och där är de traditionella klädkoderna till god hjälp. Och nej, du är inte en stropp om du anger en klädkod i inbjudan till din egen fest, det är den som inte kan anpassa sig till sammanhanget som är en tölp.

Tölpaktigt beteende märker jag en hel del av som dagligen då pendlar med buss och tub mellan hem och jobb. Och sen har vi det där beteendet - det är inte tölpaktigt, men det är ett beteende som jag retar mig på liiite grann. Jo, jag blir lätt irriterad på folk som stör mitt kollektiva resande med vad jag anser vara ett beteende som inte ser någon annan än just dem själva. Som om jag inte tycker folkmassan och kollektivtrafiken är et %&#"*^?%¤& i sig...

Jag anser att man ska respektera det akustiska utrymmet. Att lyssna på musik så behöver inte ALLA höra det sippra ut ur dina lurar. Att sitta och höra någon spela spel med diverse pling kan driva den bäste tokig. Och samtal i luren - ja se ovan om fånreglerna...

Att ta sig fram i rusningstrafiken är för mig ett åbäke. Jag går snabbt - extremt snabbt - och att resten av folket är lusar är jobbigt. Men det är för mig att jobba på, det är jag medveten om. Så jag bara muttrar lite över lusandet UTAN att begära att alla ska anpassa sig efter mig...

Om vi då tar det motsatta: tuben till exempel - folk har så bråttom på vagnen. Hyfset att låta folk kliva av först... Nej, de ska in så fort dörrarna öppnas och stoppar de som ska ut - vilket då gör att själva proceduren med avstigande och påstigande de facto tar längre tid. När inte huvudet är med...

De allra flesta pendlare är införstådda med de oskrivna spelreglerna och respekterar dem. Det finns naturligtvis kålhuvuden som envisas med att bryta mot dem gång på gång, men över lag fungerar det väl så länge som det bara är pendlare ombord på tåget. Verkliga svårigheter inträffar framförallt då tåget fylls med en blandning av pendlare och andra typer av resenärer, värst då de som är på väg till eller från festligheter av olika slag. Eller skolklasser... Ja, inte mina elever då - de uppför sig alltid exemplariskt...

Sen kommer vi då till den stora stötestenen - rulltrapporna. För mig som är så lättuttråkad så går jag i rulltrappan. Ja, det går fortare så. Och ibland (läs ganska så ofta) så springer jag för att hinna med tub/buss. Detta gäller dock inte bara mig. I stort sett alla i den här stresstan önskar att mer folkvett skulle vara att prioritera i rulltrapporna. Medmänniskornas brist på etikett i rulltrapporna är en så gott som daglig källa till irritation, men är så utbrett att de flesta tycks resignera inför det och många knappt ens märker det längre.

Det finns inga tvingande lagar som talar om hur vi ska färdas i rulltrappa - med andra ord inget påbjudet sätt att färdas i en rulltrappa, inget lagrum som reglerar vårt umgänge när vi åker upp och ned för dessa bekvämlighetsinrättningar. Det man kan tala om här är mer oskrivna underförstådda överenskommelser hur man åker - och ja, i rulltrappa är "turist" en svordom... 

I rulltrappan finns, i likhet med den allmänt (nåja…) accepterade blixtlåsprincipen i biltrafiken, oskrivna och underförstådda regler för hur man beter sig. Allt för att minska friktionen och öka trivseln medmänniskor emellan. Det grundläggande axiomet som rulltrappeetiketten utgår från är att en rulltrappa är tvåfilig, låt vara att detta inte står skriftligen angivet någonstans. Alla som ofta åker rulltrappor vet emellertid att så är fallet. En rulltrappa består alltså av en högerfil och en vänsterfil, där vänsterfilen utgörs av en ”omkörningsfil”. Detta praktiska och vedertagna system har inrättats för att de som har bråttom på ett enkelt sätt och utan att någon konflikt uppstår ska kunna passera dem som inte har lika bråttom utan hellre använder färden i rulltrappan till en välbehövlig vilopaus, ett ögonblick av andrum och kontemplation i den stressade storstadstillvaron.

Trots att alla lätt kan förstå fördelarna med detta tvåfilssystem finns det alltjämt människor som bryter mot det. Demonstrerande sin brist på folkvett står de till vänster i rulltrappan när alla andra står till höger, och bromsar därmed upp de stressade medborgare som kommer skyndande i omkörningsfilen bakom. Inte sällan ger de dessutom uttryck för ett milt förakt när de bakomvarande på ett eller annat sätt gör sig påminda och försöker passera.

Ett annat vanligt förekommande fenomen som föranleder minst lika stor indignation är sällskap av två eller fler individer som tror att rulltrappan är en plats för social samvara snarare än ett transportmedel, och därför anser sig ha rätt att uppta båda filerna för att lättare kunna samspråka med varandra. Naturligtvis till stor förtret för de som kommer skyndande på väg till något angeläget.

Bristen på hyfs i rulltrapporna kan tyckas vara ett trivialt problem, men skulle kunna sägas ringa in precis den allmänna nonchalans och brist på folkvett som, om den åtgärdades, skulle göra samvaron i våra alltmer tättbefolkade städer betydligt angenämare.

Förbud är en styggelse - men instruktioner kan vara att underlätta för alla.

Vanligt folkvett - sunt förnuft helt enkelt!!!
...almost easy...

ja...
...att i efterhand säga att jag skulle ha hijackat den där bilen i tisdags och dragit till Lisch. För det ska bandygudarna veta att det inte är alla lag som lyckas vända ett tråmålsunderläge i halvlek mot villavillerkullalaget. Mina kanariefåglar gjorde en makalös andra halvlek med suveräne kapten Löfstedt i spetsen. Så nu är jag bandynöjd igen.

Absolut inte almost easy...
...hej då Lilla Småland för den här gången... 

...med Thirteen Senses...

Tretton - trettondagen imorgon - tretton dagar efter jul - mycket reaskyltar har det varit i dessa dagarna tretton nu. Do no wrong...

Uhu???  

Många är affärerna som dribblar med sin rea. Päronen berättade om affären som skrev rea i annonsen - men i affären var priserna höjda. Tydligen så medföljde nu något som ingen efterfrågat tidigare - benen - gratis. Ända roliga i den historien var att det var de butiksanställda som slog larm. Cudos!

Några cudos vill jag däremot inte ge till dem som FORTFARANDE tror att det är nyårsafton och pangar på. Varför heter det förresten nyårsfyrverkeri och inte kalaspuffar?

Och nyårslöftena har väl som vanligt haglat på...

...gym är vanligt för många. Lär väl märka av det när jag kommer upp till Stockholm igen. Det är säkert en skillnad här i Lilla Småland också - bara inte så tidigt som jag kör

Så tidigt är det mest reklam-TV som snurrar där i bakgrunden till mitt tränande. Men alltid vid viss reklam så kommer samma tanke...

Menar att jag ska köpa en av de där pryttlarna och bli av med mina muskler...

Bäst i sådana fall (vilket då aldrig kommer att ske) att välja handla hos Classe - för kan man få hjälp där...

Stöld av personal?

Man brukar ju kalla Classes för "herrdagis" - kanske det är någon tanta som tänkte jag tar med något annat hem i stället...

Okej - trams och sidor. För nu kommer något ytterst viktigt och allvarligt!

Fy f-n rent ut sagt! Detta är ett satans otyg och bara MÅSTE upphöra. I många fall så handlar det om liv eller död. Jäkla knallkorkar!!!

Det måste på något sätt kunna gå och beivra detta. Med dagens teknik borde det vara rätt enkelt att med ett knapptryck registrera det telenumret som idiotlarm och fakturera? Något måste i alla fall göras - det ÄR viktigt!

Till skillnad från...

(miljöaktuellt)

"I programmet får tittaren följa de två matexperterna när de odlar sina grönsaker, plockar vilda ingredienser och lagar nya recept, som lemonad på björksav. De enda animaliska produkterna som används i maten är honung och bipollen, alltså inte mjölk eller ägg. Tanken är att vara en inspiration och ögonöppnare för såväl vegetarianer som hälsomedvetna och nyfikna."

Som jag har längtat...  Och detta säger jag med ironi trots att jag själv då inte äter mu, bä eller nöffkött...

Vi har ju opartiska publicdisaster - som jag skrev om i black or white - så nu väntar vi in att det även kommer ett RENodlat köttprogram. Men den konflikten med veganpekpinnarna kommer de väl aldrig att våga ta...

Visst man ska välja vilka strider man ska ta och vad som är värt att ödsla energi på. Att lägga min energi på de som vill vara utan överdel. Näää... Vi kan tycka vad vi vill om det här med att som kvinnor springa runt och flasha tuttarna hit och dit. Men det här... 


(Aftonbladet)
Alla dumma metaforers urmoder - jösses...

Tramsdebatt - mest märkligt att de som vill ha flashade tuttar och brände bh:ar på 70-talet nu samtidigt tycker könsseparata bad är okej och förespråkar heltäckande burkinis för särskilda grupper. Men i det hela - diskussionerna och debattargumenten slår bara alla rekord...

Här hade jag förstått om de gapat lite högre om att få ha sina bröst bara...

(SvT)
Ansiktsboksregler de luxe...

(GP) Phew...

Dags kanske att förbjuda någon grekisk adonis snart här i de millimeterrättvisa saftglasens land?

I millimeterrättvisa saftglasens land där feministisk snöröjning efterfrågas. Jo, tack, den finns i Lilla Småland...

Alltså intelligensen i att först ploga trottoarerna och därefter gatorna så att precis all jox hamnar på trottoarerna...

Det är så mycket dumheter - hur ska man utrota allt???

"The secret of my success is that I don't use chemical poison but feminist ants. They will instantly begin to complain about their ant roles  and demands diversity quotas. Then they will convince the Queen to not procreate and blame everything on the males. In the last phase they will invite hostile worms from the neighorhood to immigrate into their nest. It takes only three generations to destroy the ant society. Or you get your money back." True story... 

Or get your money back - äktenskap brukar inte ge insatsen tillbaka...


(Vision Höglandet)
Självklart! Att relationer havererar är alltid enkom männens fel! Phew...

Det spelar nog ingen roll hur bra pappa du är - du kan vara världens bästa pappa - men skulle det där dravlet ovan vara sanning så finns det nog många pappor som då bär skulden för sina döttrars havererade relationer...

Det här med familj kan ju vara extremt komplicerat...

(HuffingtonPost) "What about transgender men or non-binary individuals who want to access breastfeeding support services?"

75 procent nonsensord! Jaja, zzzzzznark... Vi lider med er! Gå och lägg er nu! Stackars transpersoner som identifierar sig som hen och känner sig kränkta av cis-personer med binär könsuppfattning som ammar sina barn. "samhället påtvingar bilden av att kvinnor ammar" Jösses NEJ! biologin gör det.

Många vars uppfattning om saker som känns minst sagt liiite märkligt...

Visst kan jag tycka att kultursidorna fyller sin funktion, just som kultursidor. Tyvärr så blir de allt mer politiserade. Men att därför skriva att de svåra frågorna (nästan) bara behandlas där?

Nej, jag kommer nog aldrig att förstå det postmoderna tankesättet. Där ryms ju identitetspolitiken:

Jo, men visst seru - ta Pascalidou och Teoderescu, samma hudfärg och till och med födda i samma stad. De skriver ju lika... Nja... Så dumt så - sist jag kollade så satt inte kompetensen i hudfärgen!

Hoppsan...

Det normlösa samhället???

Metro (unvislänk)
i avdelningen för genustjosansvejsanförespråkande artiklar så vinner den priset:

Men pojkar och flickor fungerar ju lika...



...eller hur...

Då borde kanske inte könet vara så viktigt...

(SvT)
Det är en mycket viktig fråga tycker jag! Liksom att det blir fler kvinnliga dirigenter...

Men än viktigare är att vi får fler manliga konstsimmare - dags att starta en lobbygrupp för det kanske...

Vad är då verkligen viktigt? För mig är svaret självklart - mina nära och kära!

Hur många personer kan ärligt svara på att de inte prioriterar sina närmaste först? Egentligen så självklara saker hon säger cybertwin - men hon säger det så bra. Och tänk att detta inte ryms inom "det rätta värdegrundstänket"...

...hen hann bli alldeles matt innan hen kom till punkten "bonde kan bli dam"...

Bra att ha en ordentlig ursäkt menar jag - inte det där med att schack kräver tålamod. Annars borde väl schack passa mig - matematiskt och logiskt!

(Martin Moraeus)
Bara... 

Ja, matematik...

...of course!

Men...


WTF?

Childsplaining???

Brukar ju maska ansiktsboksinlägg som är privata - men Sanna har själv spridit denna vidare öppet via Twitter så det känns ok.

Apropå Twitter...

...det där kontot är bara för underbart. Och hur det hänger ihop med bilden nedan det får ni lista ut själva...

Rätt svar vinner en önskan om att få sitt musikval här hos mig...  Så spana i ert huvud så finner ni svaret...

Spaning - på spaning efter världen igår av Lars Anders Johansson. Som alltid välskrivet och med poängerna väl invävda. Tycker ni gott kan läsa den - om kultur och konst  

"Det har alltid förvånat mig, att den modernistiska indoktrineringen varit så framgångsrik att dessa utställningar ständigt lockar fler besökare än sådana som den om romantiken. Jag erinrar mig en vän som skulle förklara för mig varför han föredrog modernistisk konst framför äldre måleri:

”Jag tittar hellre på en röd fyrkant på en duk än på tjocka tanter på moln!”

När jag frågade vad han fick ut av att titta på en röd fyrkant på en duk blev han dock svarslös. Det intressanta med uttalandet är dock den raljanta beskrivningen av äldre måleri som ”tjocka tanter på moln” (en förvisso inte helt inadekvat skildring av fjompigt rokokomåleri). Vi har i generationer skolats i att betrakta de estetiska uttrycken för den civilisation som föregick modernismen som förlegade, fåniga och bakåtsträvande, medan den modernistiska konsten, förvisso adekvat i sin tid upphöjts på grund av att den ansågs ”framåtblickande”, ignorerande det faktum att det var bland modernisterna, inte klassicisterna som anhängarna av totalitära ideologier var legio.

Men även om Wien i många avseenden känns som ett museum över världen av igår är det befriande att det inte tycks vara lika skambelagt att uppskatta den äldre tidens konst och arkitektur här som i Sverige. Wien är kanske ett museum, men ett vackert sådant som inte skäms över sitt förflutna."

Konst...


(En helt fantastisk teckning på Myles Kennedy av Lucia Maninetti)

Addicted to pain...

Ja, ta mig tusan - för andra halvlek... Pinsamt är bara förnamnet. Tala om att ge bort en seger! Alltså att på tre minuters stopptid låta det andra laget göra två mål och ta med sig båda pinnarna hem till västkusten. Kapten Löfstedts sammanfattning är spot on: "Vi är inte ödmjuka nog. Vi börjar tänka i andra änden istället för att fokusera på det vi gjorde bra i första halvlek och defensiven. Vi slarvar bort segern på ett oförlåtligt sätt. Att de får vända den här matchen är en katastrof." 

Efter första halvlek var jag på väg att hijacka bilen idag och dra till Lisch, men nu...

(VetlandaPosten)

Och ja, jag är fortfarande bandyonöjd! Så det är väl lika bra att ösa på lite mer...

Det är för sjutton ingen bandy på TV:n!!! Förra säsongen så tog SvT som bekant över rättigheterna till elitseriebandy från TV4. Det var inte många matcher förra året - och en - EN match har vi fått hittills i år.

Det är vinterstudio och tour de ski. Jag gillar skidåkning både på längden och tvären - men tour de ski känns riktigt ospännande i år. Och så all denna håkki! Jag förstår de större turneringarna och definitivt JVM - men var eviga träningsmatch som de ska sända också???

SvT säger själva att de inte har sändnigsrättigheterna till fler matcher än de de visar. Varför i helsefyr köpte de inte fler då - är ganska säker på att bandyförbundet gärna hade sålt fler - så lite rättvisa i vintersportsvärlden tack!

Hur mycket av slutspelsmatcherna - mer än finalen kommer de att sända? Känns klart luddigt det där. Frågan är varför det blev som det blev. TV4 gjorde det bra och sände kontinuerligt. Det sägs att en stark bidragande orsak till SVT-bytet att klubbarna ville finnas med i Vinterstudion och synas i en kanal som kan ses av alla. Tvivlar starkt på att alla klubbar var överens om detta...

Det räcker inte att stoltsera extra med ”klassiska SM-finalen”. Vi har en grundserie också. Fokus snälla SVT! Sporten förtjänar mer respekt och behöver ett tydligt skyltfönster för att inte hamna i idrottshimlen...

When the sky comes looking for you...

R.I.P. Lemmy  

Det är att önska andra något riktigt det!

Liksom alla lärare i december önskade sig det som snart är över - jullovet...

Precis så!

Ett tillägg till föregående inlägg - sweet child o'mine - om skola och arbetsbörda

Dark years, brought endless rain,
Out in the cold I lost my way.
But storms won't last, they clear the air,
For something new.
The sun came out and brought you through.
A lifetime full of words to say,
A hope... 
(Avenged Sevenfold: Crimson day)

...tillit tro...

Underbara barnalogik!

Barnen som är basen till så mycket...
...no base under assault there...

Oooops...

Red alert!!! Jo så kände jag när jag läste 10 myter om skolan...

---------------------------------------------------------------

1. Arbetsvillkoren för lärare är under all kritik

Om jag vill stå i lärarrummet och metagnälla över att jag aldrig har tid att planera lektioner är det ett aktivt val från min sida. Att istället använda tiden till att planera lektioner är också ett aktivt val. Ett val som gör att arbetsvillkoren blir bättre. N av anledningarna till att jag har valt läraryrket är att jag har makt att bestämma mycket av mina arbetssätt själv. Det är en förmån.

2. Eleverna tar över skolan med tjat om elevdemokrati

Kaxiga elever och dess föräldrar är ett ständigt återkommande samtalsämne i skolors lärarrum. Vad det inte finns lika många förslag om är hur man faktiskt tar tillvara på elevers kunskaper om vad en bra skola är. Hur kan eleverna vara med och förbättra sin arbetsmiljö? Hur kan föräldrarna bli mer delaktiga i elevernas utbildning? Utan eleverna stannar skolan. Likaså utan elevperspektivet.

3. Lärarlöner behöver höjas!

Nej. Lärarlönerna är inte så pjåkiga. Däremot kan löneutvecklingen bli bättre.

4. Skolan behöver förstatligas

Vår skola behöver inte en reform som skakar om redan invanda arbetssätt till förmån för någonting som vi inte vet om det är bättre eller inte. Vår skola behöver lugn och ro,

5. Lärarna hinner inte undervisa

En mäklare säljer inte bara hus. En läkare träffar inte bara patienter. En politiker håller inte bara tal. Om jag bara ville undervisa hade inte jag valt läraryrket. En del av yrket är också att genomföra studiebesök, bedöma elever, bemöta föräldrar, rätta nationella prov, delta i fortbildning och i arbetslagsmöten. Och andra saker som det ofta gnälls om i lärarrummet, men det är det jag vill göra. Annars är jag inte lärare.

6. Skolan får för lite resurser

Istället för att ständigt påpeka den resursbrist som finns i skolan (för ja, den finns) är det mer relevant att prata om hur resursfördelningen ser ut. Böcker eller iPads? Specialpedagogik eller dramapedagoger? Det handlar om vad skolan behöver bäst.

7. Skolans resultat fallerar

Det är en större utmaning att gå i skolan idag än vad det var för tio år sedan. Skolan är en helt annan värld idag än vad det var för 50 år sedan. Det som var viktigt igår är det inte idag. Kunskap förändras och blir mer eller mindre relevant. Jag förnekar inte att resultaten på nationella prov och andra mätningar inte är där det borde vara, men den riktiga frågan borde handla om vad kunskap faktiskt är och hur det bedöms. Sedan kan vi ta oss an frågan om hur resultaten ser ut.

8. Det var bättre förr

Det var det inte. Det var sämre förr. Speciellt på den tiden då dagens pensionsfärdiga lärare växte upp. Jag är glad över att jag lever och verkar i den tid som jag gör. Det har aldrig varit roligare att vara lärare än idag.

9. Fler söker till Paradise Hotel än till lärarprogrammet

Det må vara sant, men det är inte relevant. Det som är relevant är vilka som faktiskt tar en lärarexamen efter en fullgången utbildning och hur vad de har för kunskaper i att vara lärare. Hur väl förberedda är de för det yrke och hur förändringsbenägna är de i att anpassa yrket efter den tid som de lever i? Hur blir läraryrket ett aktuellt yrke och i vilken mån kan de kommande lärarna tänka förbi lärande managementföretag och idolpedagoger och köra sin grej? En grej som ska fungera. Det är det som är relevant att prata om.

10. ”Jag förstår inte hur du kan välja läraryrket frivilligt”

I augusti 2015 blev jag publicerad i Expressen där jag bad om ursäkt för mitt yrkesval. Många blev glada och många blev upprörda. En äldre lärare skrev följande ord: ”Se om du kan stå för den här texten när du har jobbat som lärare i tio år. Jag tror inte det”.

Det tror jag. Lärarbrist eller ej, men de som inte vill vara lärare ska inte heller arbeta som det. Det är dessa lärare som är skolans största problem.
-----------------------------------------------------------
(Jessica Schedvin)

Jag tycker verkligen om Jessica och hennes engagemang. Men jag är rädd att hon kommer att få verkligheten som en smäll i ansiktet när hon kommer ut. När hon skrev tio myter så trodde jag hon skulle presentera fakta, alltså att falska påståenden skulle avslöjas med stöd av fakta. Känns som om det behövs en replik...

Självklart så har strålande Isak Skogstad ett alldeles briljant svar på de så kallade myterna:
----------------------------------------------
1.

Det kan vara lätt att tro att lärare kan välja mellan att antingen ”metagnälla” eller faktiskt planera lektioner. Schedvin menar att om man väljer att lägga ner tid på att planera lektioner istället för att gnälla så blir arbetsvillkoren bättre. Det verkar dock inte som om att yrkesverksamma lärare står i valet och kvalet mellan att gnälla och att planera lektioner. Diagrammet nedan visar hur lärare faktiskt fördelar sin arbetstid i praktiken. I genomsnitt lägger en yrkesverksamma lärare 15 procent av sin arbetstid på att planera lektioner. Fyra procent av lärarnas arbetstid åläggs åt ”andra uppgifter”. Är detta den tiden Schedvin menar att lärare lägger på att gnälla? Jag skulle inte tro det.

Källa: Skolverkets sammanfattning av TALIS, 2013

2.

Det är mig veterligen ingen som påstår att eleverna tar över skolan med tjat om elevdemokrati. Att svenska elever garanteras förhållandevis stort inflytande i skolans styrdokument är däremot en sanning. Att svenska elever internationellt sätt får vara med att bestämma i hög utsträckning är också en sanning. Se statistiken i International Civic and Citizenship Study.

Att elevernas föräldrar försöker påverka lärarnas yrkesutövning är också sant. Var tredje lärare uppgav i en undersökning i Skolvärlden att de är rädda för att bli anmälda av elevernas föräldrar. Fyra av tio lärare uppgav att de har blivit hotade av en elev eller förälder med en anmälan. Det är ett rätt kaxigt beteende, om du frågar mig.

Källa: Skolvärlden, 2015 

3. 

Så lärarlönerna är inte ”så pjåkiga” men löneutvecklingen kan bli bättre? Det är just på grund av avsaknaden av en reell löneutveckling som lärarlönerna är dåliga. Att läraryrkets löner är det främsta skälet till varför intresserade studenter väljer bort läraryrket är självfallet något att ta på största allvar. Det kanske inte är så konstigt att vi har lärarbrist i Sverige, då det är en förlustaffär att utbilda sig till högstadie- eller gymnasielärare. Livslönen för en individ som nöjer sig med att ta sig igenom samhällsprogrammet i gymnasieskolan är alltså högre än för den som blir lärare.

”Inte så pjåkigt”? Det är diskutabelt. Minst sagt.

Källa: Saco, 2015

4.

Att skolan behöver ”lugn och ro” är något jag har fått höra alltför många gånger. Skolan befinner sig i en mycket allvarlig situation. Andelen elever som är lågpresterande i något så basalt som läsförståelse ökar kraftigt. Andelen högpresterande minskar kraftigt. Det hjälper föga att sitta kvar i en båt som sjunker. Detta skrev jag i somras i Aftonbladet: Skolan behöver fler, inte färre reformer. Även OECD efterfrågar fler reformer i deras granskning av svensk skola som överlämnades till regeringen i början av året. Läs själva, här (s. 55).

Gällande skolans huvudmannaskap kan vi konstatera att dagens styrsystem inte fungerar optimalt. OECD har tidigare konstaterat att det är ”Oklart vem som har ansvar i svensk skola” (läs artikeln här). Det är inte rimligt att det är otydligt vem som har huvudansvar i något så viktigt som ett skolsystem. I dagsläget råder ett dubbelkommando, där staten avgör vad skolan ska arbeta med och kommunerna avgör om de ska få tillräckligt med resurser för att utföra sitt uppdrag. Det fungerar säkerligen på sina ställen, men i alltför många kommuner når alltför få av eleverna grundläggande gymnasiekompetens.

Skolan behöver en nationell finansiering för att tillförsäkra likvärdighet och kvalitet. Ett statligt huvudmannaskap har även ett mycket starkt stöd i lärarkåren. När Lärarnas Riksförbund tillfrågade drygt 24 000 lärare om de ansåg att en statlig huvudman skulle ge dem bättre förutsättningar att bedriva god undervisning svarade 82 procent ja.

Källa: Lärarnas Riksförbund, 2015

I övrigt vill jag påpeka att det är huvudmännen som har huvudansvaret för den svenska skolan. Under den period de har haft huvudansvar har elevernas kunskapsresultat försämrats kraftigt, lärarnas löner släpat efter och antalet sökande till lärarutbildningarna minskat. Att fler söker sig till lärarutbildningarna den senaste tiden är naturligtvis positivt. Det är dock från en historiskt låg nivå, vilket många tycks vara omedvetna om.

5. 

Visst har Schedvin rätt i att lärarna hinner undervisa. Däremot så bör det påpekas att en svensk grundskollärare hinner i snitt lägga en kvart på förberedelser och efterarbete för varje lektion (Dagens Nyheter). Skolverket skriver i sin sammanfattning av TALIS, 2013 att ”skillnaden är att svenska lärare uppger att de lägger en mindre andel tid till undervisning (40 procent) jämfört med TALIS-genomsnittet (42 procent) och en relativt större del av sin tid på allmän administration (10 procent) jämfört med TALIS-genomsnittet”.

Även en färsk undersökning från Lärarnas Riksförbund visar att 75% av lärarna uppger att de inte har tillräckligt med tid till för och efterarbete.

Källa: Lärarnas Riksförbund, 2015 

6.

Här har Schedvin helt rätt. Allt handlar om vad skolan behöver bäst. Först vill jag dock påpeka att även om Sverige lägger mycket resurser på skolväsendet tycks resurserna inte hamna där de behövs. LR har beräknat att enbart hälften av skolornas pengar går till undervisning. Eftersom kommunerna är skolans huvudmän krävs en enorm skolbyråkrati. Skulle man skära ner på kommunernas skolbyråkrati finns det nära 5 miljarder kronor att lägga på undervisning. Sverige utmärker sig internationellt genom att en mycket liten andel av grundskolans totalkostnad går till undervisningen, endast 50,1 procent. Motsvarande genomsnittssiffra för OECD-länderna är 63,6 procent.

Handlar det verkligen om vad skolan behöver bäst? Då borde rimligtvis lärare uppleva att det finns resurser att köpa in de läromedel som de vill använda sig utav. Det verkar dock inte som om så är fallet. Lagom till årets Bokmässa presenterades en undersökning som visade att var fjärde lärare uppger att de inte alls kan bestämma vilka läromedel som köps in. Är det rimligt att stora resurser hamnar i kommunal skolbyråkrati istället för i klassrummen? Det tycker inte jag.

 

Källa: Lärarnas Riksförbund, 2015

7.

Självfallet kan man diskutera vad kunskap faktiskt är och hur det bedöms. Det som är intressant med PISA-resultaten är att de vittnar om att fallet i elevernas kunskapsresultat går så fort. PISA mäter dessutom literacy, inte rena ämneskunskaper. För den intresserade kan man läsa TIMSS och PIRLS-studierna som mäter mer av de klassiska rena kunskaperna. (Hint: även där faller elevernas resultat i i princip samtliga mätkategorier). PISA mäter elevernas förmåga att sätta deras kunskap i en vardaglig kontext. Det handlar helt enkelt om den kunskap som eleverna får nytta av i vardagliga situationer. Kan de förstå en enklare tidningstext? Kan de göra basala uträkningar om hur de beräknar åtgången av mjöl i en pannkakssmet? Ni förstår.

Källa: PISA, OECD

Det som gör mig väldigt orolig är att alltför många tycks bortförklara den allvarliga situationen. Det gör mig alldeles förskräckt när jag tänker på hur vi sviker våra kommande generationer. Skolan ska ta tillvara på varje elevs fulla potential. Schedvin skriver att ”det som var viktigt igår är inte det idag”. Jag skulle vilja påstå att det även är viktigt att kunna läsa, skriva och räkna idag. Och att det med all sannolikhet kommer att vara det även imorgon. Det mest framtidssäkra skolsystem är det skolsystem som ger eleverna goda kunskaper i basfärdigheterna. Det kommer att stå emot tidens rad.

8.

Visst har mycket förbättrats. Jag tror att de flesta, med några få undantag, är glada över att de lever och verkar i den tid som de gör. Det är dock lätt att använda liknande argumentation för att avfärda de katastrofala skolresultaten. På bara nio års tid har andelen högpresterande elever i matematik halverats och andelen lågpresterande i matematik fördubblats. Det är felaktigt att avfärda allt som om de var sämre förr. Elevernas kunskaper var ju faktiskt bättre för bara tolv år sedan. Det ska vi ta på största allvar.

 

Andel låg- respektive högpresterande elever i PISA:s matematikdel. Källa: OECD

9.

Schedvin har rätt i att det inte är relevant att jämföra lärarutbildningarnas söktryck med Paradise Hotel. Däremot så är det låga söktrycket till lärarutbildningarna ett stort problem. Antalet förstahandssökande per antagen student har 2009–2013 varierat mellan 1,3 och 1,4. Antalet är något lägre än till yrkesprogram på högskolan generellt. Där varierade antalet förstahandssökande per antagen student mellan 1,9 och 2,0. Intresset för lärarutbildningen är lägre än för yrkesprogram som leder till socionom- respektive sjuksköterskeexamen.

Under 1980-talet var det svårt att komma in på de olika lärarlinjerna, antalet sökande per plats varierande mellan 10 och 25 för de olika inriktningarna. Detta var alltså betydligt fler än till exempelvis juristutbildningen. Utbildningar med ett högt söktryck antar i högre utsträckning studenter med bättre förkunskaper. Samtidigt som söktrycket har minskat och därmed kraven för att antas har gått ner, har den lärarledda undervisningstiden på lärarutbildningarna minskat kraftigt. Det betyder att studenter med lägre förkunskaper får mindre utbildning idag. Det är ingen bra kombination. Här kan du läsa hela min genomgång av undervisningstiden i lärarutbildningarna.

Källa: Lärarnas Tidning

10.

Jag uppskattar verkligen att undervisa. Det är fantastiskt roligt och givande, vilket jag tror att de allra flesta lärare är överens om. Det som däremot är skolans största problem är att våra lärare inte får de förutsättningar de behöver. Detta drabbar direkt våra elever. De allra bästa skolsystemet präglas av att läraryrket är ett av de mest attraktiva yrkesvalen man kan göra. Så attraherar man de allra bästa studenterna till att undervisa i klassrummen. Läraryrket har varit attraktivt i Sverige. Vi har haft goda resultat. Trots detta har något allvarligt hänt. Sedan 2006 har var fjärde lärare lämnat klassrummet av andra skäl än pension. Skolan är inte längre en attraktiv arbetsplats. Barn till lärare väljer i allt mindre utsträckning att bli lärare.

På fem år tid har andelen gymnasielärare som sjukskriver sig på grund av psykiska diagnoser ökat med 87 procent. Är det dessa lärare som Schedvin menar är skolans största problem? Eller är det kanske så att lärare lämnar yrket på grund av de undermåliga förutsättningarna – inte på grund av att de inte älskar att undervisa? Jag tror att det är så. Det är även de lärare som har lämnat yrket uppger är anledningen. Skolans största problem är snarare ideologisering, kommunalisering, individualisering och segregring. Samtidigt.

Diagrammet baserad på data från Bertilssons doktorsavhandling.

Avslutningsvis vill jag bara säga det att jag uppskattar Schedvins inlägg. Hon redovisar sina åsikter. Likväl som hon vill ge en kontrast av vad hon upplever, vill jag ge en kontrast till vad hon skriver. Det finns naturligtvis ljusglimtar i den svenska skolan. Det är viktigt att vara medveten om. Men det är också av största vikt att vara medveten om de enorma utmaningar vi står inför. Det kommer att krävas mycket jobb för att vända utvecklingen. Det förutsätter dock att vi tydligt vet vilka problem som finns. De får aldrig sopas under mattan.
----------------------------------------------------------
(Isak Skogstad)

Att "mytavslöjandena" dessutom får stå på Expressen debatt numer gör mig ganska så irriterad. Okej för åsikter - men myter som avslöjas ska vara falska påståenden som avslöjas! Isak har dock lämnat in en förträfflig replik där essensen av hans blogginlägg kommer fram - att skolans situation (eller snarare osituation) visst är allvarlig.

Att ha olika åsikter är en sak och även att inte hålla med alls. Men när det helt spårar ut...



Fy f-n rent ut sagt! Jag hoppas Jessica polisanmäler.

...eller fejan... eller hota. Kettils fråga är högst relevant!

Jessica har tydligen jobbat som lärare - dock så tror jag inte att det är särskilt lång tid under full arbetsbelastning och med fullt ansvar - för då kan man inte stå och säga att det är myter. Därmed inte sagt att hennes åsikter och upplevelser av skolan ska förringas. Jag kan känna igen mig själv från pluggtiden och mina första år. Jag respekterar Jessicas åsikter och jag älskar hennes engagemang. Framförallt så älskar jag mitt yrke som lärare - men utmaningarna (läs problemen) är faktiska och blir inte hjälpta av att kallas myt!

Men...

...inte svårt att förstå vem det inlägget handlar om...

Att jag inte håller med om det hon skriver - men att kalla hennes artikel ett av de allvarligaste hoten mot vår skola på mycket länge är verkligen att vara helt fel ute. Att Jessica med flera skulle se som sin uppgift att sänka lärarkåren - skratta eller gråta? Och definitivt att Jessica och hennes entusiasm har plats i skolan. Hon behövs mer än någonsin. Därvid ska ingen komma och säga något som helst annat - DET är verkligen urbota dumt.

Att jag själv som person har tagit illa vid mig av banaliserandet av arbetsbördan kan ni förstå som känner mig utan att jag behöver skriva det. Att jag tycker att det känns som ett hån mot alla oss som de facto kraschat. Men för att svara lite: att allt fler lärare byter yrke just på grund av arbetsvillkoren och mycket märkligt att antalet sjukskrivna lärare ökar av psykiska orsaker pga arbetsvillkoren om det bara är en myt...

För inte så länge sedan så skrev jag I don't like Mondays hur jag och många andra med mig upplever arbetsbördan. Om detta bagatelliseras och att det skulle vara en myt - risken är om det synsättet skulle bli gängse så kanske än fler lärare biter ihop lite till och lite till för att slutligen få storsläggan och bli ytterligare en siffra i långtidssjukfrånvaron. Att tycka att arbetsvillkoren är helt åt helvete för att kunna göra ett bra jobb som lärare är inte i motsatsförhållande till att älska sitt jobb som lärare. Tvärtom! För bara den som har brunnit tillräckligt starkt kan brännas ut. 

Lärares psykiska ohälsa är högre än någonsin. Folk bränns ut. Ofta de bästa. Många kommer aldrig tillbaka. Detta är fakta. Inte gnäll. Studier visar att 78% av alla lärare är minst en dag i veckan för trött eller saknar tid för familj och vänner. Att jobba under ett för högt påslag under för lång tid leder i de flesta fall till psykisk ohälsa. Jämför att försöka springa en mil i hundrameterstempo...

Vad som är säkert är att vi lärare måste få hjälp med arbetsuppgiftsprioriteringen - alltså med vad vi kan prioritera bort. Helt orimligt att lärare ska behöva plocka bort uppgifter på egen hand. Många skulle gynnas av att arbetsgivaren faktiskt klargjorde det här kan du plocka bort från din tjänst. Att när gör tjänstefördelningen och vid schemaläggning räknar in att det behövs tid att planera och för efterarbete och framförallt att det finns en möjlighet till det. Inte heller att glömma att det ska finnas chans att få ta de lagstadgade pauserna - att hinna pudra näsan och äta till exempel...

Uppifrån måste resurser skjutas till. Det är ganska A och O att adekvata vikarier finns att ta in vid sjukdom. Som det är nu så är sjuknärvaron hög bland lärare. Det blir helt enkelt för mycket och för svårt att hinna ikapp när man kommer tillbaka. Att arbeta när man är sjuk någon enstaka gång är väl inte så farligt, men återkommande och tillsammans med den höga arbetsbelastningen så blir det dåligt med tid för återhämtning. Detta är ytterligare en faktor som då påverkar att fler lärare träffar betongväggen - vissa som aldrig kommer tillbaka. 

Många tror att lärare - ni har ju alla lov och hela sommaren. Jo, tjoflöjt... Att vi lärare lagstadgat arbetar fyrtiosex komma någonting timmar per vecka (och de flesta långt fler timmar än så - själv en 60-70h) gör att vi definitivt jobbar lika mycket som övriga kategorier sett över ett år. Så sommarlovet är inarbetat tid plus lagstadgad semester. Så var det med juni, juli och augusti...

Ärligt talat så är det härmed skolan inte raketforskning. Fokus måste vara att lärare ska undervisa och att eleverna ska få sin kunskap via undervisningstiden. Utgå från det när verksamhetsplaneringen görs! För det är heller ingen "myt" att skolans resultat faller. Det är en sanning som inte borde behöva påpekas. Det är ett ovedersägligt faktum att skolans resultat var bättre förr.  Fler än 1/3 av grabbarna kunde läsa en nyhetsartikel förr t ex.

Så utmaningarna finns - inte sopa dem under mattan - utan ta sig an dem. Jag tror på back to basics: genomgång, läsa gemensamt, förklara och diskutera, plugga, läxförhör. Sedan MÅSTE vi ju göra något åt de 28 mer eller mindre ideologiskt galna lärarutbildningarna...

Ibland är det skönt när studenterna själva reagerar. Nu riktar de massiv kritik mot lärarutbildningen på Södertörn:

(SvT)

Så sant om Södertörnstramset! Plocka bort genustflummeriet också tack!

Hur mycket trams ser vi inte inom skolvärlden? Nya hippa metoder införs utan att ens kontroller på något sätt att de fungerar och helt utan utvärdering. Och detta bygger många sin karriär på? Jösses! att låta barn vara försökskaniner för allt detta? Vad vill man med framtiden? Som lärare så kan man bara ta sig för pannan, sucka, och fortsätta för elevernas bästa och för kunskapen.

Mycket klok och läsvärt av Heller-Sahlgren om kunskapsskolans fall: "Sedan andra världskriget har progressivismen haft utbildningspolitiken i ett järngrepp. Dess avantgarde avskyr utlärning av fakta och traditionella relationer mellan lärare och elever, som anses förhindra ”djupare kunskaper” och ”glädje” i skolan. Recepten följer logiskt: lärare måste ta ett steg tillbaka och eleverna bör tillåtas söka efter kunskaperna själva. Betyg, läxor och annat som ökar elevkonkurrensen måste bort. Fokus på disciplin och lydnad bör minskas.

                       (----)

Crescendot kom på 1990-talet i och med 1994 års läroplan, med utökat elevinflytande över undervisningen. ”Eget arbete” blev standard och lärarens roll minskade. Problemet är bara att progressiv pedagogik är nonsens. Ändå har dess förespråkare lyckats snärja politikerna från höger till vänster. Troligtvis beror detta på kulturella förändringar de senaste årtionden, efter hög ekonomisk tillväxt och utbyggd välfärd som gjort oss ganska lata.

                     (----)

Progressivismens intåg, som i sin tur underblåste denna utveckling, låg på så sätt i tiden: föräldrar vill inte längre att barnen skulle jobba hårt i skolan. Det var mer attraktivt att pressa lärarna att ge högre betyg än att kräva mer av sina barn. Det grundläggande problemet är att press och stress anses vara ensidigt negativt. Men press och stress tillhör livet. Och måste naturligtvis tillhöra en välfungerande skola.

                         (----) 

Lärarutbildningen måste baseras på rigorös forskning i stället för teoretiskt dravel. Kraven på elevinflytande i skollagen och läroplanerna måste bort. Centralprov som ökar incitamenten att plugga bör införas, helst i kombination med ett relativt betygs-system. Välordnad konkurrens bör stimuleras. Utbildningspolitiken måste helt enkelt motarbeta, inte elda på, incitamenten som i dagens kultur uppmuntrar elever och föräldrar att gnälla i stället för att jobba hårt. Progressivismen lovade oss både glada och kunniga elever. Den bidrog i stället till lägre arbetsmoral, nedbruten lärarauktoritet och sjunkande resultat. Endast med en helhjärtad offensiv mot dess idéer och underliggande kulturella uttryck är en återupprättelse av den svenska kunskapsskolan möjlig."

Väldigt mycket så ja! Bort med flumteorierna och återinrätta kunskapsskolan.

Något som tål att upprepas: "Skolan tar stryk när barn tillåts vara gränslösa"

(Eberhard)

Däremot så vill jag INTE PÅ INGA VILLKOR ha tillbaka det relativa betygssystemet. Det finns bättre sätt att hindra betygsinflationen - vad varje enskilt barn ska ha för betyg i olika ämnen kan inte få hänga enbart på de nationella proven.

Vi gör ju så mycket mer i skolan - den muntliga biten där mycket kunskaper visas får inte glömmas bort. Att varje lektion är viktig för att visa vad man kan. Tänk på språkämnena? Och alla laborationer vi gör i NO'n? Nej, det faller platt om inte detta ska spela in multum i betyget. 

Vi kan inte heller ha en skola som blir så fokuserad på enbart nationella prov och inlärning inför dessa. Visst det heter att man ska lära för livet - men säg det till den elev i årskurs nio som mest är intresserad av största möjlighet att fritt kunna välja gymnasium. Men att kraven måste öka det är jag den första att skriva under på. Jag har fått höra om hur barn inte hinner med alla sina miljoner fritidsaktiviteter - de vill prioritera dem... 

Arbetsgivaren är säkert mån om att du är bättre på att ta hand om din fritid än dina faktiska förmågor för arbetet. Tänk att de elever jag har haft som varit storsatsatsande på sin fritidsaktivitet (sport, musik etc) är de som planerar bäst och  som klagar minst på hemuppgifter. Ja, det finns elever som pluggar sig till psykisk ohälsa - det ÄR ett problem. Men att så många opluggar sig till underkända betyg är dock ett större!

Så ny tag...



366 ju - vi får en extra dag!!!

Och det - det kräver arbete!

(Aftonbladet)

Jamen ja! Det är så jäkla enkelt!

Precis så!

Att jag i fredags cyklade omkull TVÅ gånger på blankisen och slog i höften lite grann. Inte tusan gör det mindre ont för att jag skulle vara på platser som gör mig glad. Däremot hade det varit bra om jag undvikit situationer som kan leda till ont...

Har tusan aldrig varit så rädd på cykeln förut. Och varför gick då inte tokan av och ledde cykeln? Jo, det var ännu svårare än att cykla. Som sagt - såpad blankis. Men allt gick ju bra. Och den lilla värken den läker fortare och långt långt lättare än allt det psykiska jag dras med.

En orsak...



Little miss perfect - samvetsstress som uppstår i krocken mellan strävan efter orimliga godhetsideal och den inbyggda mänskliga felbarheten. För mig att jobba på. Jag vet. Kräver arbete och inte som Aftonblaskans lilla hallelujahliknande lyckoguide för att ha sitt eget Shangri-La...

Att jag är öppen med min psykiska ohälsa betyder inte att mitt eget space är vidöppet. Mer skulle jag vilja säga att min fredade zon är svårare än någonsin att ta sig förbi. Detta betyder inte att man inte kan vara social med andra - men hur långt in de får se - det bestämmer jag, och när det ska ske. 

Och helt ärligt så tror jag det är grejen; att jag återigen lär mig att människor hör mina nej och respekterar mina gränser. Samtidigt anar jag att det är när jag igen kan lita på att majoriteten respekterar mina Nej så kommer tryggheten att säga Ja. Till vad det nu vara månde.

Svårt för folk att förstå skillnaden mellan att ”inte vara rädd för/att vara rädd för folk” och att ”inte vilja ha in någon i zonen”? Jag tror att många verkligen inte fattar skillnaden. Men…

Tänk Dig en cirkel som Du står i. Den är Din, och i Din egen cirkel så är det Du som bestämmer hur Du möblerar och vilka Du släpper in i att sitta i Din bekvämlighetszon. Bara Du. Ingen annan kan bestämma att Du ska släppa in någon. Lika lite som Du har rätt att tränga Dig in i någon annans cirkel med tvång.

Saker behöver ta tid. Tålamod och jag... jo, men jag är ju medveten om det. Det gäller att känna sig själv och i vilken fas man står i livet. För det hänger väldigt nära ihop med vilka uppoffringar man är redo att göra - utan att tumma på sig själv och sina egna värderingar.

Jag kämpar på med min psykiska hälsa och med hjälp av ett superbt stöd från psykiatrin och nära och kära så blir jag starkare. Det går långsamt - men det räcker att titta tillbaka två år så är det lätt att se resan uppåt även om den ibland återigen tar mig ner i de mörka svackorna. Att vissa nätter med min osomnia när rastlösheten inte vill få mig att slappna av, när tankarna vandrar sina destruktiva banor att jag bara vill fly allt. Men jag kämpar som f-n! 

Och med de personer jag har i min cirkel - jag har ärligt talat inget behov av att ha en trängsel därinne - så finns det de jag kan få hjälp att stå när det är svårt. Samt att jag får ha min fredade zon - känslomässig integritet tror jag att det kallas. Att själv få välja vilken sida av mig jag vill visa...

Just Carry On...

Läs också: Är NO-lärare ett utdöende släkte?