FRÖKEN MISSNÖJD

...man blir ju rädd - på riktigt alltså...

...the petrified wood...

Årets tweet???

Årets semestermål???



(mymodernmet)
...om man vill känna sig som hemma...
är inte detta CA???

Ja, det skulle nog komma från Söders hjältar...

Att finna kurslitteratur - att tillägna sig kunskap via böcker verkar vara något som en hel del finner märkligt idag. Jösses! Att sluta plugga för att Google finns är ju som om folk hade slutat läsa för att boktryckarkonsten kom till. Blir så fascinerad över uttrycket "All världens kunskap finns idag på nätet". Som att säga: "Jag har kunskap - fast i bokhyllan." Inte konstigt att vi får en generation som inte vet vad de ska tro på - känslor eller känslor liksom...

Inget ovanligt att hjärta och hjärna inte är riktigt överens...



Denna vetenskap   Det har hänt en hel del...

...men vetenskaplig metod - är aldrig aldrig att förakta!

...jämför genusvetenskapen - som då har plockat bort steg 3, 4 och 6...

@BorgKult pratar formalia...

Redo för årets...


På rätt humör för det...

Jisses! hur gjorde vi innan datorerna? Ska datorerna betinga oss att jämt gå omkring i tjo- och tjimrus? Ingen(?) är glad alltid. Men går man omkring som Dåliga Stämningen inkarnerad så lär umgänget skoningslöst ränna gatlopp i motsatt riktning. Det beror inte på elakhet. Utan på att folk gemenligen inte orkar med hur mycket negativitet som helst. En högst mänsklig gränssättning.

Ibland så kanske man inte drar på sitt skämthumör i alla lägen...



...då kanske man blir portad...

Men jösses alltså! Vart är världen på väg. Att inte tillåta världens coolaste hund alltså...

Pretty cool moon...

Så såg himlen ut tidigt på morgonen - missinassen enligt många - när jag tog kollektivet in till stan i veckan för mitt morgongym. Gratistidningar är då bra så man inte försjunker för mycket i sina egna tankar och glömmer stiga av. Lilla Berlin i slutet på tidningen - ibland är den klockren och ibland missar den helt målet...



För när vi ändå inte riktigt hajat allvaret med antibiotikaresistenta bakterier...

Att Zara lider av sin akne är det ingen som tvivlar på. Och det är förståeligt. Och detta säger jag utan ironi. För ansiktet är ju ansiktet utåt. Det som folk har upprörts över är att det används mot akne - hur jobbigt det än må vara. Ska det användas mot akne anser jag att då ska aknen faktiskt vara riktigt svår. Och sen är det faktiskt inte mot just Zara kritiken främst har riktats - utan mot läkaren som skrev ut antibiotikan. Tänk på alla bönder som kämpar på sina gårdar när djuren blir sjuka att hålla nere antibiotikaanvändandet och sen får de läsa det här. Ni får ursäkta mig - men jag anser faktiskt att vi ska vara aktsamma och vara rädda om den livräddande uppgift antibiotikan har.

Jag blir lika irriterad - eller rättare sagt - jag blir än mer irriterad när jag får läsa om idrottsstjärnor hit och dit där de enligt nyheterna har fått det för att bli friska från förkylning snabbare. Vilket då för mig in på serien igen - att dessutom ha med att influensa botas med antibiotika. Kunskapsnivån känns i höjd med kollodialt silvergruppen på ansiktsboken...

Att det blir som det blir? Ja, det var det där med kunskapssyn...

Varför är det så många som tycker att skolan ska vara rolig och lustfylld? Konstigt. Hårt plugg är sällan roligt. Det är ansträngande. Och vissa saker kräver tragglande och repetition. Genrepet som bildas av flera DNA-strängar...

Vad som finns i vårt DNA? Lite vanligt folkvett skulle ta mig tusan inte skada!

Läser vidare om att gatunamnsmaktordningen nu nått Danmark. Skakar på huvudet och scrollar vidare. Sen bara: nä det är SJÄLVKLART att Astrid Lindgren ska kunna få ett torg uppkallat efter sig. Men hon ska få det för att hon är bra! Inte som del i symbolpolitik för att jämna ut någon tramsig könsobalans...

Jämna ut i genustjosansvejsannamn...

Yupp! Jämställd snöröjning (att ploga gångbanorna före bilvägarna) har nu även nått mitt hemort. Tur att det är cykelväg och gångbana i ett så att det blir något kvar att gå på. Men det skottas ju vintertid i alla fall...

Men sommartid, då jä... kör vi...

...så blir det barmark att springa och leka på...

Jisses Allers!!!  Att ge tjejen en röd med ett skuggstickat hjärta och killen en blå med en skuggstickad bil. Tala om könsnormativt!

Jag som tomboyen personifierad borde väl uppskatta könsöverskridande? Ja det gör jag. Enormt mycket till och med. Men! då handlar det om att barnet/individen fått välja detta själv - inte tvingats in i vare sig könsöverskridande eller könsnormativt! Men det var ju det dära med kön som social konstruktion - fakta struntar vi i som att vi tjejer och killar då generellt sett faktiskt inte väljer lika när vi får välja själva...

Om vi nu ska ta könsobalans - kolla OS: nordisk kombination - bara män, rytmisk gymnastik - bara kvinnor, konstsim - bara kvinnor...

Ja, det är faktiskt som så att numera tävlar även kvinnor i OS i backhoppning. Vad kan det finnas mer för grenar där det bara är ena könet som tävlar? (De ovan nämnda var vad jag såg vid en snabbkoll.) Och nej jag vill inte ha att killar har 10-kamp och tjejer 7-kamp, eller att killar har längd 50 km medan tjejer 30 km. De får anses motsvara varandra.

Men hur ofta hör vi att det ska bli könsbalans i OS-grenarna jag nämnde ovan? Hur mycket har vi hört om t.ex. rytmisk gymnastik? Jag har inte hört ett knyst. Och kom nu inte dragande med att killar då inte är tillräckligt intresserade för att det ska bli ett underlag för det. För att tjejer och killar skulle vara intresserade av olika saker gäller ju inte när det kommer till att välja själva vad man vill göra på nätet. Som Wikipedia...


(svt)

Höjden av entitlement att klaga på att tusentals män skapat något gratis som alla får använda alltså. Tänk att det fattas hemslöjd!!!

Det är faktiskt som så att tjejer och killar har samma möjlighet att skriva där! Det handlar INTE om diskriminering - däremot när man satsar pengar på enbart ett kön - då är det faktiskt diskriminering!

Vidare så hör vi om musikläger för enbart tjejer, satsningar på teknik för enbart tjejer...

...att locka tjejer till ingengörsutbildning. Tänk en förskollärarutbildning med samma "the future is too important..." Nä, just det. Motsvarande hör vi i stort sett aldrig. Och DET mina vänner är diskriminering. DET att inte samma möjligheter finns!

Detta 50-50-tänk: Den livsfarliga jämlikhetstanken
-------------------------------------------------------------
Det är en fin tanke, men det funkar inte i praktiken. Hur många gånger har vi inte hört detta påstående när historiens mest förfärliga samhällsexperiment kommit på tal? Men om det nu vore sant, hur kommer det sig att en så fin tanke varje gång den tillämpats har orsakat lidande och död i ojämförlig skala? Svaret är att det inte alls är en fin tanke.

Idén om ett fullständigt jämlikt samhälle, avseende på utfall, är i själva verket en av de mest förfärliga tankar som mänskligheten har skapat. För människor är inte likadana, de vill inte samma saker och varje försök att foga alla in i samma mall kommer att ta en ände med förskräckelse.

Det finns naturligtvis andra former av jämlikhet, såsom den liberala definitionen: likhet inför lagen och likhet i förutsättningar. Men sedan den liberala demokratin segrade över det gamla privilegiesamhället har jämlikhetsivrarna allt mer kommit att ansluta sig till definitionen att jämlikhet är först uppnådd när likriktning råder.

I grunden handlar det om människosyn. Den kristna föreställningen om människovärdet, varje människas unika värde och ansvar, har fått ge vika för den betydligt grundare idén om alla människors lika värde. Nyckelordet här är lika. När det unika människovärdet ersätts av en idé om lika värde innebär det också att två människor är dubbelt så mycket värda som en människa. Utifrån ett sådant synsätt blir det rimligt att offra den enskildes väl och ve för kollektivets bästa, och att offra minoriteten för majoriteten.

Den enskildes frihet får alltid stryka på foten när makthavare vill uppnå statistisk jämlikhet i utfall. Det behöver naturligtvis inte gå så långt som i diktaturerna, men tanken på att den enskildes frihet ska offras för ett högre, abstrakt syfte finns närvarande också i den dagliga svenska samhällsdebatten. Problemet för anhängarna av tanken på jämlikhet i utfall är att människor tenderar att välja fel. Utfallet måste därför korrigeras löpande, med allt strängare maktmedel.

Proletariatets diktatur var tänkt som en övergångsfas, som skulle vittra bort i takt med att den nya, likriktade människan växte fram. 1900-talets förfärande facit visar motsatsen. Jämlikhet i utfall är således inte ens en bra idé. Det är en livsfarlig idé.
---------------------------------------------
(jp)

Och då hamnar vi där ALLT ska göras genustjosansvejsan. De flesta grejer var för sig är egentligen ingenting - vissa till och med lite gulliga. Men när det kommer till ALLT, ja jag menar verkligen precis ALLT...

(DN)
Är de inte lite heteronorma ändå?  Men deras kärlek...

Frågar vi barn...

...så sägs det så bra - det finns skillnader!

Självklart! Och för mig är den här forskningen "att män är norm inom forskningen av medicin" inget nytt för mig. Det har varit så och att det har uppmärksammats är bra så att forskning även görs på kvinnor. Men att säga genusmedicin? Bara att lägga till ordet "genus" får nackhåren att resa sig. Men ok - visst har de rätt. Det tänker jag inte säga något emot. Kvinnor och män har generellt sett olika symptom och svarar olika på mediciner. Men visst är det konstigt att de här manliga och kvinnliga skillnaderna bara får förekomma när det ska komma kvinnan till gagn?

Jag hade ju uppe en massa om det här med feministisk jämställdhet i sounds of blue för en vecka sedan. Sedan dess hinner det komma mer och mer och mer. Bloggmaterial saknas aldrig...

Jag själv då - jo förra veckan:


Insändare i Metro 24/2-16:

Det är inte jag. Hedersord!

Så tekniken har gått framåt. Men vissa personer verkar ha fastnat i stenåldern...


Sådana här synsätt som stigmatiserar psykiska sjukdomar gör mig 

Som nyheterna (TVPlay) där sändningen inleddes med att ge psykiskt sjuka - främst då utmattningssyndrom - en rejäl känga. Sitter och säger att forskning visar att sjukrivningar och ohälsa inte alltid har ett samband. Jeeez...

Denne forskare i Nationalekonomi  säger: "På ett övergripande plan så handlar det ju om att viljan hos dom som är inblandade i sjukskrivningsprocessen, att undvika sjukfrånvaron, inte är tillräckligt stark." Vidare säger han: "Det handlar om individens vilja att gå tillbaks till arbete."

 

Sen intervjuas en lärare som drabbats av utmattningsdepression som minsann var tillbaka redan efter två månader. Hon menade att hon nog fått rätt hjälp att sortera sina tankar och att man nog kan förhindra många av sjukskrivningarna om man ser signalerna i tid och om man i arbetet gör de förändringar som behövs.

 

Jag blir så  som att vi sjuka tycker det är sååå roligt att vara hemma jättelänga. Vi är ju inte direkt ute och svänger våra lurviga, om man säger så. Vi försöker att bli friska så gott vi kan faktiskt. Vi tar de mediciner vi tilldelas och vi följer de råd vi får från läkare och psykologer. Vi försöker att fungera så gott det går hemma i vår egen familj fast vi egentligen inte ens orkar det många gånger. 

Majoriteten av de med utmattningssyndrom är de som har varit motsatsen till lata - lathet har inte direkt tillhört läggningen. Märkligt att denna lathet helt plötsligt bara nu skulle finnas där...

Viljan att arbeta och prestera intill det perfekta har varit det som ORSAKAT sjukdomen - att inte sagt nej utan istället kört huvudet i betongväggen. Sällan har en ovilja att gå till arbetet eller att hugga i där det har behövts vid friskt tillstånd uppvisats. Det som är att nu saknas förmågan att göra just det- Inte viljan! Och jag tror nog att det majoriteten är de som undvikit sjukfrånvaro väldigt, väldigt länge - istället så har sjuknärvaron varit stor. Et voilà...

Ovan nämnda lärare hade starka symptom på utmattningssyndrom - nog så jobbigt. Men jag har svårt att se att någon är tillbaka på den korta tiden efter att varit totalt körd. Att denna lärare fick hjälp med stoppet i tid och att förändringar hann göras i tid. Sen måste vi också kunna se att det faktiskt finns grader i helvetet. Jag tror faktiskt inte att så många som ser hur jag mår i min vardag tänker att jag inte arbetar för att jag inte vill. Jag tror att de tänker att de förstår att jag inte kan just nu. Jag hoppas det i alla fall. Trist bara att en forskare i nationalekonomi kan få stå och säga i TV att en grupp sjuka människor visar ovilja till arbete.

Det har gått några dagar sen nyhetsinslaget och för mig att skriva ett blogginlägg om det och om psykisk ohälsa tar nu flera dagar - för jag orkar bara koncentrera mig en mycket kort stund i taget. Att färdigställa blogginlägg är inte på övre halvan av prioriteringslistan om vi säger så. Min behandling tar tid och tar på krafterna. Självskattningen inför veckans terapisession:

Mycket handlar om att göra interoceptiv exponering för att få bukt med ångest och panikångest.

Christian Dahlströms har skrivit "Panikångest och Depression" och efter att ha läst den är det jag fick mest behållning av det här: 

Varför är psykisk ohälsa tabu? ”Under 1800-talet började psykisk ohälsa oftare beskrivas med vetenskapliga förklaringar men långt in på 1900-talet gjordes fortfarande ingen skillnad på olika psykiska sjukdomar. Nedsättande generaliseringar som ”nervsvag”, ”orolig” eller ”hysterisk” användes flitigt. Tiotusentals svenskar låstes in på mentalsjukhus, som var förvaring än vård, något som förstärkte tabut ytterligare. De stora mentalsjukhusen stängdes först under 1980- och 1990-talen. Generaliseringen kring psykisk ohälsa har länge fortsatt att vara ett problem. Alla sorters psykisk ohälsa klumpas fördomsfullt ihop till en enda, så alla riskerar att stämplas som ”galna”. ”

Är psykiskt sjuka personer våldsamma? Nej, självklart inte!!! ”Det viktigaste att tänka på är att ”psykiskt sjuk” kan betyda väldigt mycket, från att ha varit lindrigt deprimerad en kort tid, till att ha en svår psykossjukdom. En av anledningarna till fördomen att psykiskt sjuka skulle vara våldsamma är att alla med psykisk ohälsa buntas ihop i en och samma föreställning, inte sällan den om de allra svårast sjuka. Det är visserligen vanligare att personer som har vårdats i slutenpsykiatrin döms för våldsbrott än befolkningen i stort, men de allra flesta av alla psykiskt sjuka begår inte våldsbrott. Av dem med psykisk sjukdom som begår våldsbrott är orsaken till det inte heller alltid sjukdomen. Istället kan det till exempel bero på ett missbruk som har utöver den psykiska sjukdomen.”

Hur kan anhöriga stötta psykiskt sjuka? ”Det viktigaste är att hålla kontakten, lyssna och prata öppet om psykisk ohälsa.” Visst finns det skillnader från person till person men ”det finns vissa saker som de flesta är överens om är viktiga för den som drabbas som exempelvis förståelse, öppenhet, lyhördhet och engagemang.” ”Att försöka ”pigga upp” kan vara en bra idé – men inte alltid. Lyhördhet och dialog gäller i högsta grad här. För att ”pigga upp” kan upplevas som att inte sjukdomen tas på allvar. Dessutom kan den som är sjuk känna sig skyldig att låtsas ha kul, trots att han eller hon inte känner någon glädje alls. Man ser hur man gör vänner besvikna när man inte skrattar åt något roligt och är rädd att sprida så mycket negativ energi omkring sig att folk slutar höra av sig. Därför försöker man ofta reagera som man tror att andra vill att man ska reagera: le åt något roligt, se bekymrad ut åt något sorgligt och verka förväntansfull när man får förslag på att göra något roligt. Det är inte bara jobbigt för den som är sjuk, det riskerar också att få de runt omkring den sjuke att tro att allt är som det ska. Trots att den sjuke inom sig kanske inte känner något alls.”

Vad kan man göra själv? ”Det viktigaste är att söka professionell hjälp.” Men vad man kan göra själv är naturligtvis individuellt. Däremot finns det ingen som helst anledning på världskartan ”att förminska psykiska sjukdomar genom att säga: ”Läs en bok eller ta en skön promenad så blir du säkert frisk igen!”” Dessa så kallade tips är oftast helt kontraproduktiva och kan dessutom få en sjuk person att känna sig som en simulant.

Är panikångest vanligt? Ja, enligt boken ”Ingen Panik” har var tredje person haft en panikångestattack det senaste året. ”Under en panikångestattack är det lätt att känna sig som den ensammaste människan i världen. Utanför kroppen verkar allt och alla fungera som vanligt, trots att den egna världen snurrar.” ”När man får panikångest är det de negativa tankarna som styr mycket och inte alltid hjälper det att tänka positivt. Att man åter igen faller ner i det svarta hålet och det är en kamp att klättra upp från det igen. Ibland smyger sig ångesten på, det är de gångerna man har chans att påbörja arbetet innan panikångesten slår ut – om man är uppmärksam på sina kroppsliga signaler. Tyvärr så finns det även de gånger då paniken kommer som en blixt från en klar himmel, ena sekunden mår man bra och andra sekunden känns det som att man blir kvävd och ska dö.”

Hur kan livsstilen och miljön hänga ihop med panikångest och paniksyndrom? ”Låg motivation för fysisk träning är ofta vanligt när det kommer till låg stresstolerans och att utveckla panikångest.” En jäkla tur att jag tränar då… Anyhow: ”Att känslighet för stress ligger bakom panikattacker är till exempel möjligt, men det skulle också kunna vara panikattackerna som orsakar panikattackerna. Däremot något annat intressant – som har fått stöd i flera studier – är att panikångest och paniksyndrom är vanligare i länder med längre vintrar.” Vad det beror på är ännu inte klarlagt (min teori har med solljus och D-vitamin att göra), ”men här är i varje fall ett orsakssamband lättare att tolka: det är inte panikångesten som orsakar längre vintrar!”

Lite mer egna tankar: Måhända hade folk förr en mer hälsosam relation till psykisk ohälsa. Att de historier vi får höra om idag inte var normen. Att det gängse var att man kurerades i stressfria miljöer ute på landet och bland naturen för att på så sätt återhämta sig från sina kriser. Vikten av stressfria miljöer gjorde nog att en hel del befann sig där och på så sätt inte hamnade i dokumentationen – däremot att vi då bara har fått rapporter från dåtidens psykavdelningar.

Mycket av våra ångestsjukdomar har nog med att göra med att vi historiskt sett har fått kämpa för att överleva hårda vintrar. Att oroa sig höll våra förfäder överlevande.

(ur "sluta älta och grubbla")

Idag behöver vi inte oroa oss för att klara vintern matmässigt sett. Vi har också den faktorn med det så kallade moderna levernet vi har nu där allt ska ske på en gång och vi dagligen matas med nya intryck i stort sett varje sekund.

En person på ansiktsboken gjorde en jämförelse med inuiterna som då lever i ett hårdare klimat än oss och med mindre solljus - men att de är ändå väldigt välmående. Visst, men då bortser man från faktorn att de får i sig ganska mycket fet fisk med D-vitamin och därav kan vi nog bortse från den jämförelsen. Men om vi ändå ska göra det – så om vi skulle ta och plocka bort inuiterna från dess familj och grupptillhörighet och sätter den i valfri miljonstad, borta från deras invanda levnadsmönster nedärvt i flera tiotusentalsår så skulle vi med största säkerhet få se mindre välmående inuiter. Så solljus+D-vitamin är viktigt, + att människan då evolutionsmässigt sett inte anpassat sig till urbana levnadsförhållanden.

Christian Dahlström som skrev boken har även Podden sinnessjukt som jag lyssnar på. I avsnitt 20 har Christian Dahlström en gäst i programmen som heter Marie Åsberg. Sammanfattningsvis kan man säga att hon tar upp följande:

Man har provat diverse behandlingar som KBT, mindfulness, trädgårdsterapi etc. för att läka ett utmattningssyndrom snabbare, men ingenting verkar bättre än något annat. Åsberg jämför med ett benbrott. Det finns inget man kan göra för att ett benbrott ska läka snabbare, men det finns mycket man kan göra för att läkningen inte ska gå fel. Man kan alltså inte skynda på tillfrisknandet.

 

Utmattningssyndrom och depression är inte samma sak även om det är vanligt att depression blir en följd av utmattningen och antidepressiva mediciner fungerar inte på utmattning men vissa kan bli hjälpta av dem om de har en egentlig depression.

 

Vid ett utmattningssyndrom rör det sig om förändringar i hjärnan till följd av långvarig stress. Hjärnskador alltså. Dessutom har man sett förändringar i kroppens stresshormonsystem. Åsberg säger att det tar lång tid att bli återställd från dessa skador. Vidare säger hon att de som varit "rejält in i väggen" kanske aldrig blir som innan igen.

 

En vanlig orsak till utmattningssyndrom är att individen känner höga krav på arbetsplatsen, men har liten egen kontroll över sin situation. En annan vanlig orsak är samvetsstress. Det vill säga, den som arbetar får ständigt dåligt samvete över att tvingas prioritera bort viktiga arbetsuppgifter på grund av tidsbrist. Man mår dåligt eftersom man vet att man inte gör ett bra jobb.

 

Det här med samvetsstress känner jag så himla väl igen. Man springer fortare mellan uppgifterna. Man pratar fortare. Man jobbar helt enkelt fortare och fortare och ändå hinner man inte. Man tvingas prioritera bland mycket viktiga arbetsuppgifter. Man vet att någon behöver ett visst stöd, men man hinner inte hjälpa. Eller man vet att någon behöver ett visst stöd, men det ligger över ens huvud. Man har helt enkelt inte rätt kompetens och resurser finns inte att få. Man märker att man inte kan ge det som behövs trots att man arbetar och arbetar. Till slut orkar man inte...

 

Ibland vore det bra om man kunde begrava samvetet i någon djup grop och lägga en sten ovanpå. Men som Åsberg säger, det kan ingen normal människa göra utan att må mycket dåligt. Det här är bara ett axplock av allt Åsberg pratar om, så in och lyssna du med, om du vill.

Det är så mycket märkligt med turer runt sjukdomar. Är det t.ex. inte konstigt att man kan bli sjukskriven av en läkare som man träffat under lång tid, som sett precis hur man mår och som vet vad man behöver för att bli frisk. Därefter kan en läkare på Förskräckningskassan, som man aldrig träffat alls besluta att man inte är berättigad sjukpenning. Hur kan läkaren man aldrig träffat veta bättre liksom?

Sen har vi det här med att man fram tills februari har blivit utförsäkrad efter en viss tids sjukdom, trots att man fortfarande är sjuk (finns därför en hel del personer som är utanför försäkringen idag.) Detta då för att minska på sjukskrivningarna. Visst att det fanns en sorts bortre gräns - grundtanken var bra. Men denna fyrkantiga rigiditet. Så himla snurrigt! Som om man skulle bli friskare för att man inte får några pengar att handla mat och betala räkningar med? Snarare så är det väl så att utförsäkringen lägger sten på börda och man mår ännu sämre eftersom man solklart blir stressad av att inte få någon inkomst. Och man är väl för sjutton inte sjuk för att man vill vara sjuk. Man kan liksom inte bara bestämma att "Nä, hörrni, nu tror jag att jag ska ta och bli frisk. Nu har jag ju varit sjuk tillräckligt länge".

Jo, just det: ”Läs en bok eller ta en skön promenad så blir du säkert frisk igen!”...

...motion hjälper att hålla under kontroll - men det är inte ett botemedel! Att det ska vara så svårt hålla isär de två? Det är inte som små barn som har skrubbat sig lite lite där glass alltid är ett suveränt botemedel...

Den där oreon känns som ett måste - för att inte tala om lakritsstruten...

Ibland får man unna sig saker som kostar, men sanningen...

Kärlek...

...så sant!!! 

 

...själv är jag av den arten att jag mår bättre när jag försöker få andras ljus att skina starkare. Eller när man sänder iväg ett   eller...

Klubbor av alla de sorter...

Yupp! Alla de sorter...

Kunde jag. Nema problemas liksom

För mina kanariefåglar blev det ett raskt uttåg ur slutspelet. Inget som förvånade mig - men jag hade verkligen önskat att de hade bjudit upp till en bättre dans. Att de hade kämpat sig Dancing dead...

...när folk svävar i det blå...

Grattis Lyxfällan! Ni är härmed garanterade odödlighet...
Vadå procenträkning och SMS-lån med ockerränta liksom...

Eller så var det för lite dans???

(nationella sekretariatet för genusforskning)

Jomenvisstserru! I mattesalen dansar vi bråkräkning:
- polka 2/4-takt och vals 3/4-takt...

Man slutar aldrig att förvånas - fast man borde - om vad som sägs om skolan numera. Som "Programmering blir sannolikt inte ett eget ämne i grundskolan. Mycket tyder på att Skolverket istället kommer att föreslå att området integreras med ämnen som matematik, slöjd och teknik.

Programmeringen får naturliga hemvister, till exempel genom att delar av området har uppenbara kopplingar till matematik. Andra delar har kopplingar till teknikämnet. Slöjd skulle kunna vara en annan sådan hemvist, med kreativt skapande och byggande som har digitala inslag. Ytterligare ett exempel är samhällskunskap, som kan involvera de samhälleliga aspekterna av digitaliseringen och hur människors liv påverkas av digitala tjänster. Lämpligt att börjar från ettan eller tvåan och sedan kan man öka komplexiteten högre upp i skolsystemet."

Men nog har jag sett dem dyka upp på sociala medier. Män som förklarar saker, ofta på ett nedlåtande sätt. Inte alltför sällan handlar det om mindre kompetenta män som förklarar saker för kompetenta kvinnor. Män som sysslar med det vi idag refererar till som ”mansplaining”. Begreppet mansplaining blev ett sk allmänt begrepp då LA-Times publicerade Rebecca Solnits text ”Men Explain Things to Me”. Sedan dess har begreppet kommit att bli en vedertagen nätjargong.

Solnit beskriver mansplaining som ett resultat av en överdriven självsäkerhet i kombination med enfald. Många studier har faktiskt bekräftat det här - studierna har då visat att män har bättre självförtroende än kvinnor. Studierna har inkluderat data från en mängd olika länder och en genomgående könsskillnad framträdde tydligt, även om den faktiskt var mest uttalad i Västvärlden. Och vad det gäller sk enfald finns det också veteskapligt stöd för att män tenderar att överskatta sin egen kompetens. Ett klassiskt exempel är bilkörning. Framför allt yngre män är överdrivet självsäkra bakom ratten trots att det är just denna grupp som är främst representerade i allvarliga trafikolyckor.

Och ska man kolla generellt så finns det också könsskillnader i självuppskattad IQ. Forskningen visar tydligt att män tenderar att genomgående överskatta sin intelligens i betydligt större utsträckning än kvinnor. Särskilt intressant var att de som kraftigt överskattar sin IQ nästan alltid är män. Vilket bekräftas om man kollar på Mensaresultat som då säger att andelen kvinnor mot andelen män som tar Mensatestet så är andelen kvinnor högre som klarar testet. Ja, att fler män tar testet säger sig i det läget självklart - men som sagt det är andelen det handlar om i detta uttalande. Inte antal personer.

Detta hänger självfallet ihop med den numera berömda normalfördelningskurvan - där vi har fler män i toppen och i botten av IQ, medans kvinnorna generellt sett återfinns i mitten. Detta i samband med att män är mer benägna att ta risker (y-kromosomen och testosteronet) gör att vi får fler män i toppositioner men att vi samtidigt får fler män som hamnar i samhällets botten.

Så hur slipper vi mansplaining? Man pratar mycket om att kvinnor måste få bättre självförtroende. Och visst måste vi kvinnor ha ett tillräckligt självförtroende för att känna att vi duger. Men ett överdrivet självförtroende som får en att överskatta sin förmåga är knappast något kvinnor bör eftersträva. Världen blir inte bättre om kvinnor också överskattar sin förmåga och kompetens. Trafiken blir knappast säkrare om båda könen tror sig vara rallyproffs så fort man fått körkortet i hand. Nej, lösningen här är nog snarare att män måste få en mer realistisk syn på sig själva och sin kompetens. Världen behöver inte inkompetenta kvinnor som förklarar saker, världen behöver ödmjukare män.

Vilket vi har mängder av. Vad jag har mött i mitt liv så har jag i stort sett enkom mött män som för dialog och inte "jag vet bäst"-monolog. Men jag tvivlar inte på att biologin faktiskt har gjort att det är fler män än kvinnor med det här beteendet. Hur vi sen reagerar på det beror nog på hur vi är som personer. För hur ska någon veta att informationen är totalt onödig om vi inte säger det. Människan är inte tankeläsare liksom...

Men just manslplaining - kollar man på nätet så tror jag att det ser ut att vara mer utbrett än vad det egentligen är. För att bara för att det är en man som förklarar något som han faktiskt kan (som ex. en hantverkare som ska förklara vad han gör när han blivit anlitad) så är det inte mansplaining. Men ordet har blivit en sådan term att den då gärna tas till så fort en man öppnar munnen. Jo, våra tokfeminister tar ju gärna det som ett bevis på spökvärlden patriarkatet...

Och därför ska givetvis den där förbenade genustjosansvejsan in i allt!!! "Feministteologi kan vidga diskussionen om frigörelse" Yupp! Nationella sekretariatet för genusforskning...

"...en inriktning som tittar närmare på hur teologi kan konstrueras på nya sätt så att den bidrar till kvinnors frigörelse. Det är ett väldigt mångfacetterat fält med många olika strömningar som går in i varandra. En viktig ingång är queerteologi som menar att det inte nödvändigtvis behöver vara kvinnor som är subjektet eller att det ens behöver finnas en tudelad könsförståelse.

Inom queerteologi menar man att frigörelse uppnås genom normkritik och gränsöverskridande agerande och detta ansluter till queerteorin genom kritiken av stabila sexuella och könsmässiga identiteter.

En annan viktig strömning är den postkoloniala feministteologin som kritiserar den västerländska teologin och ifrågasätter missionen och dess konsekvenser. Den visar hur missionen har samverkat med kolonialismen och ekonomisk imperialism och hur detta konstruerar andra etniciteter än den vita västerländska som avvikande.

Medan dessa två perspektiv följer genusvetenskapliga strömningar följer andra teologins, till exempel det som kallas interkulturell feminism. Där är man ute efter en teologisk konstruktion utifrån de förutsättningar som finns i olika länder genom det religiösa och kulturella arv som fanns innan kristendomen kom. Genom att ta fasta på det vill man försöka plocka fram en teologi som kan vara frigörande för kvinnor."

Ska tydligen utgå från ifrågasättandet av det enhetliga autonoma subjektet som är utbredd både inom feministteologin och genusteori i stort. Och givetvis ska det in lite kroppsperspektiv också. God Morgon kroppar...

"Feministteologin har alltid kämpat med att sammanfoga de två perspektiven. I kristen teologi har ju människans beroende, inte minst av Gud, alltid varit ett centralt tema. En ständig fråga i feministteologin är huruvida det finns någon potential för frigörelse i kristendomen överhuvud taget, alla feministteologer skulle inte svara ja på den frågan. Det finns också en postkristen eller posttraditionell teologisk strömning som säger att kristen teologi är så färgad av patriarkala värden att den inte går att använda frigörande.

I feministteologin finns ett starkt etiskt perspektiv, det finns ett stort intresse kring vilka konsekvenser en viss teologisk konstruktion får och hur det kan skapas mer hållbara konsekvenser. På så vis kan teologi användas på ett frigörande sätt men kan likväl användas i andra syften. I min forskning är frågan om samtidighet central, det vill säga att beroende och frihet inte behöver utesluta varandra.

Det finns delar inom feministteologin som skulle kunna vara viktiga att ha med både inom genusteori och i ett större feministisk samtal. Till exempel det jag sysslar med, relationalitet.

Inom genusvetenskapen finns tyvärr få kopplingar till feministteologin. Det är ett intressant fenomen, det är så självklart idag att etnicitet, sexualitet och andra faktorer påverkar vilka vi är och att detta ska få ta plats i det offentliga rummet. Men ofta glöms religion bort.

I vårt samhälle är religion något som helst ska höra till det privata, något som ska kunna stoppas åt sidan. Vi är medvetna om att det exempelvis inte går att stoppa ålder eller funktionsvariation åt sidan, det är en del av oss och gör oss till dem vi är. Men religion har inte den platsen. Feministteologier från olika religioner skulle kunna vara med och lyfta fram både existentiella perspektiv på frigörelse men också religion som en del i ett intersektionellt perspektiv.

...planerar att vara klar med sin avhandling om två år. Den har ingen titel ännu, men temat är "mellanmänskligt beroende i feministteologi".

Blev vi så mycket klokare av texten mer än att vi får se skattepengar i arbete? Nope! men...

"Queerteolog"
"Allt blir till på nytt i varje ögonblick"
"Förmodernt mystiskt tänkande"

BINGO! i postmodernism...

Där det numera också tycks att man ska ta hänsyn till vad folk tänker när det gäller ”obetalt hemarbete”: "Vem var där och mätte de sju minuterna i går när du planerade veckans matinköp? Vem var där och mätte när du i går gjorde en mental anteckning om att tandkrämen snart är slut? Vem var där och mätte din ambivalens i går när du ville delegera sysslan att tvätta sängkläderna, men inte orkade ta den diskussionen utan tvättade dem själv?"

Alla dessa idéer - eller snarare konstiga påfund då - som kommer upp värre än Grönans grodspel. När man inte tror det kan bli knäppare, så kommer genast en ännu knäppare groda och kväker. Alltid är det något - de flyttar och mixtrar med tolkningar och gränser med reglerna så ingen vet vad som gäller. Det som känns bäst för stunden...

Ja, jäklar alltså...

Anyhow - om det dära mentala hemarbetet kom det i alla fall ett roligt svar...

Ja jisses...
Visst kan det kännas en aning överdrivet. Men huvudpunkten är faktiskt att generellt sett så hanterar män och kvinnor det där med hemmet olika - och för att det ska fungera så handlar det om att tillsammans kunna kompromissa och komma fram till den lösning som passar bäst för just dem.

Går vi vidare till arbete och lön - många olika är siffrorna om hur mycket "mer" männen i genomsnitt tjänar än kvinnorna. Jag har sett siffror på upp till 30%. Och överallt så tas de här höga siffrorna för fakta (fast de dessutom anger olika siffror) och sprids till våra barn om hur eftersatt kvinnan är. Nu är inte den exakta siffran det viktiga - det som ska synas är ju hur priviligierad mannen är. Men om vi kollar riktig fakta så på Medlingsinstitutets hemsida:

Utan ett ens ladda ner deras rapport kan man utläsa vad den egentliga skillnaden är. Det tog mig mindre än en minut...

Laddar jag ner rapporten finner jag snabbt:


Detta är dessutom en skillnad som MI i sin egen rapport konstaterar att det inte går att säga att den beror på diskriminering. Varför skillnaden finns är oförklarligt och kan lika gärna bero på andra faktorer, som att män underrapporterar sin arbetstid. 

De höga skillnaderna är siffror som får stå emot motsagda och de prånglas ut till våra barn (bland annat genom boken "Alla borde vara feminister". Ska vi verkligen lära våra snart unga vuxna detta? En felaktig oklart siffra som absolut inte tar hänsyn till sådant som ålder, yrke, utbildning och arbetets omfattning. Ska vi lära våra barn att det alltså inte spelar någon roll vilket jobb de väljer, vilken utbildning de väljer, hur länge de studerar eller hur mycket de jobbar?

Och det här med att de "utslagnas" - varav 9/10 är män - inkomst inte tas med när det ska könsjämföras är ju självklart. De tjänar ju noll! Att vi har män i toppen och botten förklaras av normalfördelningskurvan (se ovan). Nu har inte jag tokläst MI:s rapport - men jag kan faktiskt inte se att de utslagna är med när det räknas medelinkomst. Någon som tror att 5% då blir ännu lägre?

Att det fortfarande finns de som tror att denna tokfeminism handlar om riktig jämställdhet är för mig en gåta. Senaste exemplet nu: "Västra Hisingen tänker införa feministiskt självförsvar i grundskolan. Endast flickor får delta medan pojkarna ska få utbildning i normkritik och hur man beter sig mot flickor."

I GP kommer ett bra svar mot det hela: "Flickor utbildas i feministiskt självförsvar, en kampsportsliknande försvarsteknik. Varför inte välja avvärjande teknik i stället för slagteknik? Dessutom får pojkarna inte möjlighet till motsvarande utbildning, och detta i en skola som skall vara jämlik och lika för alla. Särskilt skall detta beaktas mot det faktum att även pojkar utsätts för våldsbrott, vilket inte skall glömmas bort. Majoriteten verkar tro att utbildning i feministiskt självförsvar gynnar solidaritet och jämlikhet, trots att man utestänger alla pojkar från att lära sig självförsvar. Det här ser ut som ett beställningsprojekt från Feministiskt initiativ och Ung vänster, vilket skulle förklara varför pojkar inte får delta i självförsvarskurserna. Uppdraget tycks inte handla om att göra samhället säkrare för alla utan enbart vara ett sätt att införa symbolpolitik. Vi ifrågasätter hur majoriteten har tänkt när man i en skola som skall vara jämlik, öppen för alla och dessutom obligatorisk inför en kurs som enbart framställer en bild av att pojkar slår flickor och att pojkar inte behöver lära sig att försvara sig utan att pojkar skall lära sig att tänka normkritiskt men inte flickor."

Förbaskat bra att det finns politiker som faktiskt protesterar mot snedseglandet i detta land. Att pojkar är mer utsatta kan man läsa hos skolinspektionen - "Vanligare att pojkar anmäler fysiska kränkningar."

Surprisen alltså att killarna på samma tid som flickorna tränar självförsvar få lära sig normkritiskt tänkande och hur flickor ska behandlas. Delarna i sig är väl inte fel - men alla sägs ju enligt dessa behöva mer normkritik så varför fråntas tjejerna det...

Och det här med självförsvar - jag vet en hel del om kampsport, vilket är det som ”feministiskt självförsvar” bygger på. Visst är kampsport bra både för självförsvar och för motion. Men i hela idén med kampsporter ingår detta med respekt för utövandet. Att man inte får tjoffa ner folk lite hur som helst bara för att man kan. Ganska så ofta får vi läsa om en och annan som bortser från dessa principer och spöar upp någon, bara för att de kan. I majoriteten av dessa fall så utesluts dessa personer ur klubbarna.

Självförsvar bygger alltså på helt andra principer, man måste bli anfallen först och försvaret ska enbart användas för att värja sig. Den som tror att ”lite stryk har väl ingen dött av” eller rent av tänker ”Nice att få smälla på lite” är med andra ord rätt illa ute, i varje fall i mina ögon. Utan den etiska riktlinjen eller vetskapen om vilken person man sätter ett vapen som ”självförsvar” i händerna på, kommer ofelbart tråkiga saker att hända. Kommer dessa etiska grundprinciper som är förenade med kampsport att läras ut. Jag hoppas så - men något inom mig tvivlar...

Den här uppdelningen som hela tiden ska ske av flickor och pojkar - fast vi ska vara normkritiska och könsöverskridande - jag får verkligen inte ihop det. Jag växte upp där det sågs som fullkomligt självklart att pojkar och flickor lekte tillsammans. Som jag har skrivit otaliga gånger så har jag mestadels lekt med pojkar - och ingen har någonsin sett något konstigt i detta. Som barn lekte vi bollen-i-burken, cowboys och indianer, spelade fotboll i lekparken etc etc. Vi gjorde kojor i skogen och annat kul och bus.

Som tonåring där kärleken var evig - bara föremålet för kärleken som växlade. Man blev förälskad och där känslorna ibland var besvarade och ibland inte. En omtumlande period i gränslandet mellan barn och vuxen där känslorna kunde pendla mellan bottenlös förtvivlan och salig lycka. Det var normkritik i att bryta mot regler satta hemifrån - det naturliga i att testa gränser. Tack tålmodiga föräldrarna! Jag hade - tro det eller ej - en rosa period (tapeterna i flickrummet är kvar som bevis) och frisyr som passade den tiden (jo tänk en sprayad Joey Tempest på den tiden). Det var en tid där vi umgicks killar och tjejer - det var killar på mopeder, senare i EPA-traktorer och senare även i bönande amerikanare. Trots att vi var tjejer och killar (jo, jag då som tomboy) så fanns det inga gränser för att det där kan inte tjejer göra eller det där kan inte killar göra - för vi umgicks, vi gjorde saker tillsammans. Är inte det att acceptera varandras egenheter så säg?

Jorå - jag har stött på avartarna inom det manliga släktet jag också. Liksom jag har inom det kvinnliga släktet. Men aldrig att jag har ens snuddat vid tanken på att det här skulle gälla alla män/kvinnor - avarterna är på individnivå. Och vad jag har märkt att i det manliga släktet - de som inte behandlar kvinnor väl döms som hårdast av andra män. Det om något talar väl om att i Sverige är respekten för kvinnor norm. Ja, just det - mer normkritik behövs ju alltid...

Men in alles så har allt detta lett till att vi alltså har en generation unga tjejer och kvinnor som är livrädda för gruppen killar och män? En generation unga killar som ska utbildas i "normkritik" för att lära sig respekt för tjejer och kvinnor eller bli mindre "manliga"?



Likheten...

...jo... <host> <host>...

Fiskar - enligt skattepengar i arbetesekretariatet så kan man studera normbrytande akvariefiskar och föra in det i undervisningen. Hur kan sjöhästar, blågyltor och clownfiskar bidra till större medvetenhet om normer och könsroller? Just sjöhästen är då ett djur som passar bra för att använda sig av för att diskutera föreställningar kring kön och genus. Sjöhästhonan stoppar sina ägg i hanens mage och sedan är han gravid i en månad. (nationella sekretariaten för genusforskning) Mm... och hur överför vi detta till mänskliga könsnormer?

Det är väl ytterligare ett sätt att de då ger "bevis" för att kön är en social konstruktion? För mig som naturvetare är detta påstående minst sagt märkligt. Jag klarar inte av att med hedern i behåll påstå att människan är tillhör den lilla unika skaran av unika arter i djurvärlden där kön byts på naturlig väg eller att hanen är gravid. Inte heller att människan är unik i majoriteten av djurarter och att skillnader som kommer ur våra gener saknas mellan könen betraktade som grupper. Att inte alla detaljer är fastslagna in på atomnivå är inte en vink om att kön är en social konstruktion. Vi vet tillräckligt för att kunna säga att det finns skillnader i vår inre kemi såsom hormoner och könskromosomer (x mot y) som påverkar våra beteenden. Det handlar alltså inte bara om kroppsbyggnad och yttre attribut. 

Vi människor drar oss för att erkänna att vi är biologiska varelser. Vi vill gärna se oss som högre stående än djuren men vi har faktiskt fortfarande gener, slipade av evolutionen, som spelar roll för de kroppar vi fått och de fallenheter vi har. Ännu jobbigare blir vår biologi när det gäller kön, för att inte kalla det tabu. Den som tar upp ett biologiskt perspektiv i jämställdhetsdebatten kan förvänta sig stämpling som stenåldersmänniska, eller rätt och slätt som en som är emot jämställdhet.

Men jag är verkligen för jämställdhet - alltså strävan efter jämställdhet ur ett individperspektiv. Detta har numera blivit till en strävan efter rättvisa mellan grupper, det som kallas identitetspolitik. Jag anser inte att människor är fria bara för att en grupp de kan sägas tillhöra (bl.a. könsgruppen) behandlas rätt och rättvist. Målet tycker jag borde vara att människor blir behandlade utifrån de är som helhet, utifrån vad de kan, vill och tycker. Frihet ska vara individuell, annars är den inte mycket värd. Och eftersom jag som jag nämnde ovan anser att det finns biologiska skillnader mellan kvinnor och män sett som grupper, så anser jag inte att 50-50 män-kvinnor är en målsättning inom till exempel en utbildning eller ett yrke. Det spelar ingen roll hur få eller många av samma kön som gör samma val som man själv. Det viktiga är att man kan ta de vägar i livet som man vill och att man har samma möjlighet att göra det som alla andra.

Men se - det duger inte i denna genustjosansvejsanvärld.

Finns det fortfarande de som på riktigt tror att dessa genustomtar är för äkta jämställdhet?

Detta genustjosansvejsan hit och dit gör mig totalkollrig! Alltså att det har funnits toaletter som både tjejer och killar kan använda på skolor och offentligt är inget konstigt. Det tillhör kanske inte det vanligaste - men i min värld så är det inget konstigt. Däremot så blir det det när det uppmärksammas och döps till hentoalett...


(unt)
...eller inte just själva ordet hentoalett då utan att man gör det till en så stor grej. "Nu öppnar universitetets första hentoalett" och så ska det till en specialdesignad skylt (skattepengar i arbete?). Det hade väl gått att bara sätta upp både herr- och damtoalettskyltarna? Men vad vet jag?

Är ganska säker på att det är nagellacket som gör det! För just nagellack är ju det som de flesta frågar efter på en toalett - vare sig man är han, hon eller hen...

Till honom...



Säkert har vissa rasat över dessa kalsongförpackn men än är de kvar i skyltfönstret. Undrens tid inte förbi...

Är det verkligen möjligt? Då borde det med andra ord vara vegetariska korvar...

Det gäller att ha realistiska förväntningar...



Beger man sig till Södermalm till exempel...



"Hipsters Som Möthas i Natthen och Pröfwande Sniffa Warandras Skäggh." (@Muralgranskaren)

Men det är inte lagligt att köpa...

Och vill du ha kaffe till...

...så blir det lite dyrare...

Två typer???

Är det två tillsammans med...

Inte lätt att veta vad som är inne och ute...

...vissa saker har gällt länge...

Hoppas du fixade översättningen...


Google translate...

Underbara google translate alltså. Prova att översätta från svenska till engelska: "Din mamma har talgoxar, men varför är där en tupp på din åsna."

Det där skulle ju kunna tas för en förolämpning om man verkligen sa det till någon - för att inte tala om översättningen då...

Jo kränkthetsmaffian...
---------------------------------------------
Så Stephen Fry stängde sitt Twitterkonto efter råskället mot Baftagalan, där han skämtat om att vinnaren av ”bästa kostym” klätt sig som en baglady kvällen till ära. Twitterdrevet beskyllde Fry för mobbning och sexism. De visste inte att Fry är god vän med damen i fråga. Ingen frågade. Och de brydde sig inte om att Fry bara med sitt Twitterkonto gjort mer för att bekämpa fördomar än de tillsammans gjort under hela sina liv.

De börjar bli tröttsamma. Alla de självrättfärdiga och lätt förstoppade kverulanter som betraktar det mänskliga livet mest för att då och då finna en liten förgriplighet eller något opassande skämt som de triumferande kan lyfta ur sitt sammanhang och gallskrika åt. De tror att de är djärva kämpar mot strukturellt förtryck, när de i själva verket ägnar sig åt den billigaste formen av felfinneri: Att vara den tretusende personen som djärvt twittrar om att det där var faktiskt lite nedlåtande.

Från början var sådan vaksamhet ett viktigt korrektiv mot hets och mobbning förklätt till humor, men det har urartat till fobi mot allt som stör. Vi angriper folk vi aldrig träffat för uttalanden som vi gissar sårar människor vi aldrig hört talas om. Det är en klappjakt som riskerar att fälla all lekfullhet. Jerry Seinfeld har berättat att komiker numera varnar varandra för att uppträda inför studenter eftersom de bara är där för att hitta något att känna sig kränkta över.

Men är inte just komedi den sfär där vi kan utmana gängse moral och leka med tabun? Där vi kan neutralisera våra fördomar, vår misstänksamhet och ångest genom att skämta om det. Humor kan förstås användas för att förnedra och trycka ned, men ofta är den ett smörjmedel i relationer, även ibland när vi skämtar om andra. Efter en studie av de etniska skämtens historia har sociologen Christie Davies observerat att skämten sällan riktades mot grupper man hyste verklig fientlighet emot. De handlade oftare om grupper som stod en relativt nära (svenskarna berättade till exempel generande Norgehistorier, inte Rysslandshistorier). Humorn blev ett sätt att leka med olikheter och garva åt dem. Humorn är dålig på att piska upp fruktan och förakt, eftersom skrattet i sig är förlösande. Den som har ljusskygga syften sprider vandringssägner som förfärar, inte lockar till skratt.

Det finns förstås undantag, men av dessa skäl kan humorn underlätta samlevnad. Lite som det där paret som på middagarna skämtar om varandras excentriska sidor. De kan vara pinsamma och ibland gå över gränsen, men det kan vara bättre än att gå omkring i tystnad och reta upp sig, med risk för att det slutar i en explosion. Många är rädda för att någon, någonstans ska bli sårad. Jag är mer rädd för ett samhälle där vi betraktar varandra under isande tystnad.
-------------------------------------------
(Metro)

Sen har vi ju den där andra delen också - med största säkerhet hade Frey gjort ett liknande uttalande även om pristagaren varit en man. Och då hade nog denna kränkthetsmaffia varit tyst. Just saying...

I kölvattnet av de lättkränkta Alfonsföräldrarna - som jag skrev om i staten och kapitalet - kom följande underbara...

(nyheternasverige)
Je suis Pippi!!!

Det här med ironi är inte lätt - särskilt då inte i de 140-tecknens förlovade land...

Ja, äpplet äger!!!

Citrusfrukter...

...ett riktigt otips finns det de som tycker. Var naturligtvis tvungen att skicka det till svägerskan...

Dagens tips!!!

Ja, ni fick två i ett där. Post-iten är också ett tips. Goda de där thailändska chilisarna som jag fick av en vän. Men starka - och när jag säger det - starka grejer...

Andra grejer...

Har väl hört knafe eller kadayif för det då. Men men, inte ska jag märka ord inte. Men vi kan nog lista ut vad hjulet hade fått heta om denna affär uppfunnit det...

På hjul...

Tror det har chevat ur lite här - inte så jag direkt blir grön av avund...

Andra transportmedel: Hur hittar man lättast en båtplats i Danmark?
- Köp en hamn...

Andra länder: Hur ser man att ett fisknät kommer från Grekland?
- satt sik i...

...i vattnet tappade jag mobilen. IGEN! Tur att jag har ett bra simkort. Ris and shine liksom...

Avdelning dåliga skämt. Vi stryker dem...

Att få saker strukna - det vore service det...

Många företag gör det enkla väldigt svårt för sig. Att vårda kunderna är lättare och billigare än all reklam i världen.

Helt rätt att gå sin väg - absolut kommit fel där...

Ooooops! Sorry! wrong story...

Det är viktigt att förstå varandra rätt... 

...en liten parlör...

För när man talar olika språk...

Den bilden passar in på mycket i dagens samhällsdebatt. Det jag känner igen mig mest i är det här med psykisk ohälsa. Och fler blir vi i Sverige som drabbas av det - vad hjälper då fakta att Sverige som nation är friskare än någonsin? Absolut nada om man då som jag är den där tilltufsade personen. Kontraproduktivt är det för den sjuka som det är stor risk för känner sig ännu mer tilltufsad, som att den psykiska ohälsan bara är påhittad. Det som behövs här är förståelse för varje individs situation - att lyssna, finnas där och bara stötta. Tack finaste familjen!

"När en politiker säger att vi sitter i samma båt så var på din vakt, betyder det att det är du som skall ro." (Vilhelm Moberg)

"Mer pengar till område X" är så lätt att säga inom politiken. Betydligt svårare är det att säga "det här vill vi spara in på". Men tiden närmar sig med stormsteg då det kommer att vara helt nödvändigt. Självklart kommer partierna och politikerna fortsätta att försöka låtsas som att massa "satsningar" görs utan att resurserna kommer någonstans ifrån. Och att på motsvarande sätt försöka dölja besparingarna så att det ska se ut som att de inte görs. Man kan ju i alla fall drömma om en större tydlighet, öppenhet och ärlighet än idag. Medborgarna har rätt att få veta. Och man kan tycka att det borde vara politikernas plikt att göra detta klart och tydligt för dem.

Det borde inte vara så svårt att förstå. Det är inte raket forskning och inte heller är det "Higgs Boson"...

...men svensk politik är banne mig mer svårbegriplig...

Naiviteten...
---------------------------------------
Igår tittade jag på filmen Bamse och tjuvstaden med Milo. Har sedan funderat över handlingen. Tjuvarna i Bamses stad är numera snälla, och ägnar sig åt hederligt arbete. Av berättarrösten får vi veta att om man är snäll mot de dumma, så blir de till slut snälla de också. Om familjen gris bjuder Vargen på saft, så blir han snäll och hjälper sedan till att sköta om hästen.

En massa om det vanliga snacket - statistiken som säger ditt och datt och faran om att folk nu köper på sig pepparspray och dylikt. Att fler oroar sig? Inte konstigt! Sjätte Mannen beskriver det bra i Nu och Då:

Sen kan alla dessa kändisar stå och säga vad kattsingen de vill i youtubklipp, politiker kan bedyra motsatsen etc etc. Men människor upplever det ju otryggare. Nej! jag tänker inte påstå att upplevelser är samma som fakta. Inte ens om många människor upplever samma sak. Men om många människor upplever samma sak - så kanske det är dags att lyssna? Att som nu påpeka än fler statistiksiffror hit och dit gör människor förbannade för att det inte lyssnas på folket. Jag tror inte att vad de flesta behöver är peppig inspiration, brandtal eller någon fiffigt komplex handlingsplan. Utan lite lugn och ro. Visa mig ett stapeldiagram eller en överbetald föreläsare till och jag ska visa dig ett monster.

Och inte blir vi lugnade ett dugg heller! För se otrygghet är inte vetenskap! Vi lever i statistiken och de hårda källornas tid. Åsikter väger inte tyngre än de siffror på vilket argumenten vilar. Med tabeller och grafer låter vi beskriva vår omvärld, inte så mycket som den känns utan som den faktiskt är. I vår enfald inbillar vi oss att bara vi har all fakta på bordet är debatten vunnen, eftersom motsatsen är ologisk. Och ologiskt hade det kanske också varit, om människan var rationell.

Det senaste exemplet är diskussionen om svensk brottslighet som tornat upp under den senaste veckan. Statistiken talar sitt tydliga språk: det dödliga våldet i Sverige minskar. Detsamma gäller andra våldsbrott, så som misshandel och personrån. Samtidigt är den allmänna uppfattningen en annan. Många människor känner sig otrygga i Sverige av i dag; en känsla som ytterst sällan kan botas med statistiska sanningar. Människor fungerar liksom inte så.

Dagligen rapporteras det numera om dåd som begås på öppen gata. Det är skillnad på våldsbrott och våldsbrott. Att grovt kriminella har ihjäl varandra från tid till annan ingår liksom i spelets regler. Den kriminelle vet att livet han lever innebär betydande risker; inte bara för honom själv utan även för människor i hans närhet. Så har det alltid varit – så kommer det alltid att vara – i en värld där samhällets lagar inte gäller. Och för de flesta av oss utgör dessa få individer inte något som helst hot mot vårt eget liv och hälsa.

Men det våld vi nu ser - de mord som det rapporteras om - vi upplever dem som om  de kom från ingenstans och att de äger rum på platser som de flesta av oss upplever som säkra. Liken ligger plötsligt i vår egen farstu och vi kan inte hjälpa att undra hur f-n det kunde bli så här.

Det är naturligtvis viktigt att påminna människor om att Sverige av i dag inte är otryggare än Sverige av i går. Rent statistiskt sett. Det är dock minst lika viktigt att påminna sig själv om att människans känslospektrum inte består av ettor och nollor. Rädsla, om än bara en inbillad sådan, upplevs minst lika starkt alldeles oavsett om den är befogad eller ej. För även om vi lever i statistikens tidevarv är vi till syvende och sist bara människor. Människor som känner, i kött och blod.

Men att vara rädd för rädslan? Syltryggspris till Malmö stad. För att de plockar bort film för att ett föräldrapar fått ett oroligt barn. Ja, i sydsvenskan kan vi läsa:

"Alfons och odjuret" producerades av Malmöbolaget Pennfilm efter Gunilla Bergströms bok med samma titel från 1978.

I boken och filmen har Alfons fått en ny boll och spelar med kompisarna. Alfons får till ett jätteskott och bollen försvinner. Alfons skyller på den minsta pojken, bollkallen.

Alfons slår bollkallen, som flyr. Alfons letar efter den slagna pojken i en vecka, utan att hitta honom. På nätterna vrider sig ett odjur under Alfons säng. Odjuret försvinner inte förrän Alfons hittar bollkallen och ber om ursäkt.

"I detta fall har förskolan visat en film som varit direkt opassande för små barn, våldsam och alldeles för skrämmande," skriver föräldrarna i anmälan till Skolinspektionen.

Skolinspektionen har med stöd av skollagen (se fakta) begärt utredning och svar från Malmö stad.

Nu har Malmö stad fattat följande beslut:

Att film inte ska visas på förskolan den närmaste tiden."

Ursäkta mig! men jag smäller ta mig tusan av. Förstå när den här generationen kommer ut i verkligheten. Tänka sig att det inte bara är sockersött i barnböcker. Alfonsböckerna och -filmerna är ju faktiskt sådana att de handlar om att bearbeta den verklighet barn befinner sig i.

"Filmen har visats på bio i 25 år. Det kan nog vara en miljon barn som har sett den. Det här är första gången jag hör att någon förälder har blivit upprörd, säger Pelle Svensson.

Någon gång ska vara den första - och har man väl gett efter en gång så är det bara att förvänta sig att fler sockervaddsföräldrar följer efter...

Lisbeth Mårtensson, utbildningschef över en rad förskolor i västra Malmö, medger att Alfons Åberg är väletablerad barnkultur: Så är det. Men de individuella upplevelserna är olika. Vi måste hantera vad som händer på förskolan, säger hon."

Ja, givetvis så lyckas de hitta något i skollagen...

"Malmö stads beslut grundas på skollagen 4 kap 7 §: "Om det vid uppföljning, genom klagomål eller på annat sätt kommer fram att det finns brister i verksamheten, ska huvudmannen se till att nödvändiga åtgärder vidtas.""

Jo men visst serru! Farliga farliga Alfons! Så här växte vi upp...

För att inte tala om alla fina sagor med kärlek som typ lura ut bonusbarn i skogen och lämna dem till en pepparkakshäxa eller om vargen som åt upp gamla släktingar och där man sen skär upp magen på vargen för att få tillbaka släktingen...

Vi har sett Ronja Rövardotter springa själv i skogen och bli angripen av vildvittror och även då tillåtas leka själv på "taket" där hon hoppar över helvetesgapet...

Eller Calle Snusk - som lärde oss harakiri med hjälp av en brödkaka...

Allvarligt: Så här blir det när curlade, vaddinlindade barn får sätta agendan - eller rättare sagt deras föräldrar då.

Vi bor i ett samhälle där den som skriker högst får rätt. Min gamla ironi "Förbjud allt" är snart verklighet - ja som i Whiskey in the jar

Hoppla!
Jag trodde juice redan var pressad...

Annat att pressa - men som tydligen inte får plats. Vi pratar STORA problem här...


(trams24 - archivelänk)

 

Kan någon allvarligt tala om för mig vad det är för skillnad mellan trams24 som säger sig inte vara en satirsite och satirsiten inzoomat?

Det mest PK vore väl ändå att svampen hette Göta Petter...

När till och med att hur man ska äta en semla rätt!? Så äter du semlan utan att tappa stilen TRAMS!!! Bara att ta upp ämnet...

Jo jag vet - SEMLA - är ju sååå gardagens nyheter...



Kan någon förklara för mig vad falsk grädde och mandelmassa är? Det senare kanske är något som förekommer i denna?

Tack @Fnordspotting att du gör TV så underhållande...

Undvikande TV däremot...

Bandyn är världens näst största Vinteridrott Skärpning TV!!!

Sargvakten från tweeten ovan - han kan beskriva bandy som ingen annan. Läs kusligt och snörikt samt en alla hjärtans dag-hyllning till bandyn och förundras! Jag är så tacksam att Bandypuls sänder en del - så även från mina kanariefåglar. Höjdpunkterna lägger de också upp - så ALLA kan se. Bara stort tack! Och så bandynöjd är jag efter fredagens match. Även coachen - bördig från Lilla Småland - verkar nöjd. Det handlar om att slutspelsplatsen faktiskt är klar! Så jäkla gött! Detta efter ett härligt målkalas mot Lilla Paris i en match som slutade 9-4. 

Mer bandypositivt att Löfstedt och Andersson förlängt! Yey! bara jätteyey alltså! En match återstår av seriespelet sen ser vi fram mot kvartsfinalerna och jag hoppas verkligen (nope! inget jinx) att mina kanariefåglar kan bjuda upp till en rejäl kamp.

Mindre rejäl kamp här...

...mest stolt att jag tog alla i makt & pengar. Staten och kapitalet...

Ja, i detta genustjosansvejsanland anses det där väl som Unholy confessions...

God Morgon Måndag!!!

(The Inependent)

Ja, jösses säger jag bara. Gå in själva och läs - och se diskussionen om appropriation och appreciation....

Hon kan få komma till Sverige - för här pratar vi ju inte om olika kulturer...

Feminism var något som en av de allra bästa människor jag känner ägnade sig att prata offentligt om. Efterspelet av detta? Ja, herre... Hur min vän som pratar med och står med pensionärer och medelsvenssons är extremist medan motdebattören som står med maskerade? bland röda fanor med hammaren och skäran och PCP påmålat inte är extremist? Jag får inte ihop det? Ja, läs toklandet1 om det!

Och vidare... 

"I kölvattnet efter demonstrationen är det många olika som vill göra sin röst hörda på lite olika sätt, en del gör det på normala sätt, det vill säga att man undrar vad som framfördes som var så fruktansvärt och så finns det som skiter totalt i vad personerna faktiskt sade, de går på personerna istället. Och de gör en del personer ansvariga för vad ANDRA personer eventuellt har sagt, påstått och gjort, inte vad de sagt själva sagt, påstått och gjort själva.

Till och med Expo har känt sig manade att göra exakt så. De hade en jättelång artikel på 837 ord! som baserades på att hon tryckt på gilla-knappen på facebook på ett av Expo icke godkänt inlägg och delat ett annat från en av Expo icke godkänd avsändare. 837 ord alltså baserat på det. I de 837 orden, som består av 5579 tecken, så nämns inte med ett enda ord vad hon sade på demonstrationen. 837 ord och 5579 tecken och man kunde inte slösa ett enda ord eller ett enda tecken på vad hon sade. Allt handlade om vad ANDRA sagt, gjort och påstått. Vad säger det om… Expo?" Ja, titta vidare på toklandet2

Märkligt det här med Expo - för det Expo jag gillade hade inte som huvuduppgift att brunstämpla liberaler och konsekvensneutralitet. De har gjort utmärkta insatser i kampen mot rasism, men det de håller på med nu. Jag är snäll och säger att de får i läxa att läsa "The boy who cried wolf". Egentligen borde man inte förvånas längre - men ändå blir jag det gång på gång på gång på gång...

För ta mig tusingen "Sverige hade fått något så unikt som en högerextrem socialdemokrat." Läs sjätte mannen om hur både GP och medierna (som ska granska medierna) har fått till det. Allt höger om Afa är högerextremt??? En socialdemokrat beskrivs som högerextrem och en centerpartist som nazist av media - och media undrar varför vi tycker de har vänstervridning?

Ja, själv tappade jag hakan och ögonen blev klotrunda och poppade ut för ett tag när jag läste om ledarsidorna. Johan Westerholm??? En trogen och övertygad socialdemokrat, politiker, diplomat och militär - visserligen kritisk till den förda migrationspolitiken - men alla inlägg består alltid av nyanserade, väldokumenterade argument. 

Det som står är så sanslöst illa underbyggt att det nästan känns overkligt...

  
(GP-archivelänk)
Något som tydligen ledningen på GP också tyckte eftersom de efter mycket strul då tog bort den. Men tänk att nätet glömmer inte...

Men att en seriös skribent som Johan Westerholm kallas för högerextremist så blir det enligt den (o)logiken att andra som ger uttryck för en kritisk hållning när det gäller den förda migrationspolitiken då blir kallade näthatare som bör tystas med lagens hjälp. (Hade uppe om det i always look on the bright side of life) 

Och medierna som tydligen då själva säger om sitt ordval "invandrarfientlig" säger:  "...att om man läser hela meningen så beskrivs en korrekt utveckling. Viktigt våga säga som det är utan politiska hänsyn." Så då är medierna mediefientliga för att de rapporterar om fel och brister hos medier? eller...

En mycket bra text om hur dikotomt debattklimatet om detta ämne här hittar vi i DN där de avslutar med "vad man än kan säga om den ena eller den andra gruppen bör man minnas att de individuella skillnaderna alltid är större än de kollektiva likheterna."

En kommer hit för att fly från nöden
En kommer hit för att undgå döden
En kommer hit av terror tvungen
En kom hit för att gifta sig med kungen
Dom är tyskar, iranier, greker, och turkar
Mest är dom snälla, andra är skurkar
En del är ärliga, andra skummae
n del är genier, andra dumma
Mest är dom fredliga, andra vill slåss
med andra ord: Så lika oss!
(Bosse Parnevik: ”Invandrarna”, 1992)

Men en ursäkt från medierna då? jodå...

Läs Fnordspotting! Och jag håller med helt och fullt. Johan Westerholm förtjänar en ursäkt på riktigt!!!

Jag finner det rent ut sagt skrämmande när avvikande åsikter, saklig kritik eller avslöjande av direkta felaktigheter utmålar alla till lakritstroll...


Vi återgår till min vän och ser vad Martin Moreaus har att säga:

"Förra året fick jag ett erbjudande om att skriva ett kapitel till en antologi. Antologin skulle handla om relationen mellan stad och land. Jag skrev om mitt favoritämne, äganderätten. Jag såg det som en oerhört möjlighet att få utveckla ett äganderättsligt resonemang på djupet. Boken heter ”Kluvet Land” och kom ut förra våren. Problemet med antologier är att man inte har en aning om vad de andra författarna är för några och vad de skriver för texter. Risken finns alltså att man får stå till svars för något som någon annan har skrivit.

Skulle jag för ett år sedan ha kunnat göra följande analys: Någon av mina medförfattare kommer kanske, om ett år, att hålla ett tal på ett torgmöte i Stockholm. I anslutning till mötet kommer det att dyka upp nazister. Min medförfattare kommer då att anklagas för grumliga värderingar och dåligt omdöme. Detta kommer att göra att även jag har visat dåligt omdöme som har skrivit ett kapitel till samma antologi som hon, ett år tidigare. Nej, den analysen kunde jag inte göra för ett år sedan. Men så som logiken verkar fungera i dagens samhällsdebatt så finns det faktiskt fortfarande en risk att någon annan, nu med facit i hand, gör den kopplingen. Det är väldigt svårt att ha gott omdöme." Stört omöjligt enligt dagens konsensuskultur skulle jag vilja säga!

Min vän - hon ska inte behöva säga det...

...för inte en sekund att jag tvekar i vilka hennes värderingar är! Min vän (och givetvis övriga vanliga i denna demon) förtjänar en ursäkt! Att försöka få min vän att se ut som en nazistsympatisör kommer vara ett av 2016:s lägsta lågvattenmärken, och då är det bara februari än...

Nej, jag var inte där men jag har sett många bilder från hela politiska spektrat och jag har sett många klipp från demon. Inte på ett endaste ställe kan jag finna det medierna rapporterar om. Det känns som om just nu ska all media haka på i detta drev och vill komma med något eget. Men kollar de upp fakta eller lyssnar de på talet? Inte en chans att de har gjort det. Men det hade nog inte spelat så stor roll för i dagens Sverige så har det dock blivit som så att budskapet inte ens är det sekundära. För före allt annat så kommer i vilket sammanhang och vem som säger vad. Så det är ju då strålande lätt att påverka i positiv riktning om det bara ska anses okej att sprida sina kloka ord till likatänkande. Försöker man att prata till andra så ska man tystas. Är det det som menas med att gilla olika???  

Man får den respons man förtjänar. Sverige står inför utomordentligt stora utmaningar som kommer kräva seriös, vuxen diskussion med bidrag från de skarpaste hjärnorna i alla politiska läger. För de som istället vill hitta på roliga öknamn och dunka rygg med dem som redan tycker exakt likadant går det bra att ta plats vid barnbordet. Mången media, men framförallt Svenska Pravda, kör FULL Guilt-By-Association med personer som råkar ha någon gemensam åsikt utan att för den delen dela unkna värderingar. Vad föreslår de? Att aktivt förhindra personer med "förbjudna" eller för den delen unkna åsikter att röra sig fritt?...

Ska vi börja fördöma VARJE demonstration med vänsterinriktning? Enligt den här snedvridna logiken måste vi ju göra det då det troligtvis aldrig förekommit en vänsterdemonstration utan diverse exemplar från den autonoma vänstern och det absolut sämsta från den yttre vänstern. Vi hör aldrig någonsin något liknande, men givetvis ska det skrikas när en demonstration med framför allt högeråsikter dragit till sig en del av det absolut sämsta från högeryttern.

Vad jag tycker och vilka åsikter jag tycker om det rent politiska i demonstrationen är inte av värde för den här diskussionen. Det jag vill föra fram är den mycket mycket dåliga mediahanteringen och med ett efterspelet med en rejäl bitter eftersmak. Vi har demonstrationsrätt och vi har yttrandefrihet i det här landet. DET är något som media om några borde värna om - inte försöka tysta. Dessutom borde de som säger sig företräda media och granska makten göra detta genom saklig och objektiv nyhetsrapportering. Medias beteende att inte stå upp för det fria ordet och att fara med rena osanningar finner jag rent ut sagt osmakligt. Och att det hela tiden ska användas ordet invandringskritisk? Det finns det de som är - men det jag ser är till majoriteten personer som är väldigt positiva till våra invandrare, däremot så är de kritiska till den migrationspolitik som förs. Den som faktiskt inte hjälper våra invandrare alls, snarare tvärtom.

Men samma människor är sådana som ska göra sig lustiga. Eller är de rent ut sagt korkade? Att leka roliga och visa en filmsnutt på ett lugnt T-centralen mitt på ljusa dagen för att visa på "systemkollaps"? Jo, vi har även de åt andra hållet som bara visar upp precis ALLT vidrigt som sker - även det som faktiskt fanns innan systemkollaps blev ett ord. Men varför inte lägga upp en filmsnutt från ett av våra no-go-zoner när det blivit mörkt istället?

För vad ska vi säga om det som numera rapporteras om? Bara i helgen så har en hel del medial uppmärksamhet visats en slaktad ambulans och en uppeldad polisbil. Två angrepp mot två av samhällets trygghetsskapande funktioner som vi faktiskt med all rätta ska uppröras över och känna ilska för. Men att några sen vill säga att det är sällsynt? Enligt mig så händer det alltför ofta numera eller är det bara medias rapportering som blivit bättre. Egentligen spelar det ingen roll - för här är sådana tillfällen där en gång banne mig är en gång för mycket!

Sanningen - det är inte isolerade incidenter - de är en del av en tilltagande otrend: Blåljuspersonal har blivit alltmer utsatt. I stadsdelar som präglas av social oro och utanförskap är risken för hot, våld och skadegörelse särskilt stor. Och de som ska utföra några av statens viktigaste kärnuppgifter, att skydda människors liv och säkerhet, hindras i sitt arbete.

Det har blivit vanligare att polisen och brandmän luras in i bakhåll i återvändsgränder och attackeras. Att vi har områden där räddningstjänsten anpassat sitt arbetssätt till förhållandena i våra no-go-zoner bl.a. genom att blåljuspersonal har poliseskort när de ska in i dessa områden för att utföra sitt arbete. Våldsverkarnas brott kan inte, på något sätt, bortförklaras med hänvisning till frustration, utanförskap eller svåra sociala problem. Att det ändå finns de som blundar för det och sätter på sig batiktröjan och säger "de har inga fritidsgårdar" eller något liknande flum???

Men fatta att det aldrig - aldrig någonsin - kan finnas ett försvar för de som ger sig på vår blåljuspersonal. Det är ett angrepp på allas vår trygghet, det är ett systematiskt användande av våld och förstörelse i landets mest utsatta utanförskapsområden med målet att slå ut känslan av trygghet. De vars jobb är att hjälpa och beskydda oss från fara ska bemötas med respekt, inte med stenbumlingar. Det är illa nog att de kriminella utsätter blåljuspersonal för fara, men de riskerar även sina grannars liv och hälsa.

När de lurar in brandmän i bakhåll och bränner polisbilar slösas värdefulla resurser bort, inte bara rent materiellt. Blåljuspersonal uppehålls medan någon som är i desperat behov av hjälp tvingas vänta längre än nödvändigt. Det är förmodligen bara en tidsfråga innan någon mister livet som en konsekvens av att räddningspersonal distraheras från sin uppgift. De som utsätter polis, ambulanspersonal och brandmän för våld bidrar till att det skapas ett A-lag och ett B-lag: De som kan få hjälp i tid och de som behöver ge sig till tåls innan samhället hinner komma till deras undsättning. Utsattheten för dem som bor i socialt oroliga områden blir än värre, på liv och död. Och känslan av att de glöms bort av samhället förstärks ytterligare.

Och att vi nu har gatubarn i Sverige? Aldrig någonsin trodde jag att gatubarn och Sverige skulle kopplas samman annat än när det handlar om hjälpinsatser i andra länder. Att vi nu har fått medborgargarden som ska ta hand om detta? Nä, jag trodde faktiskt inte att vi skulle få det i Sverige. Det behövs ingen särskild förklaring till varför dessa ”medborgargarden” uppstått. Ligister tar helt ­enkelt fasta på varje ursäkt de kan komma på för att puckla på folk. Den här gången gömmer de sig bakom svepande påståenden om att ge igen för andra, ­importerade ligisters våldsdåd.

Men våldet kan inte och får inte relativiseras eller ursäktas, oavsett vilken ideologi eller världsbild förövarna har. Det finns inget djärvt eller hjältemodigt i deras idiotiska gärningar. Det är handlingar från sådana som saknar mod men är fyllda av hat. De ”tar inte lagen i sina egna händer”, för deras agerande har inget med lagen att göra. Och aldrig att glömma - två fel kan aldrig göra ett rätt! Vad man ska göra åt ­saken är enkelt: grip ligister, oavsett ursprung, och åtala dem. Det ska aldrig finnas en ursäkt för dem. Det måste råda nolltolerans mot intoleranta handlingar.

Men sen kanske vi också kan kosta på oss lite självrannsakan? Är det en slump att ”medborgargarden” uppstår nu? Eller är det den oundvikliga slutpunkten, när staten i det närmaste slutat upprätthålla det offentliga, i det offentliga rummet? Vi måste fördöma gärningarna, men kan vi bara sluta upp med att vara förvånade att det har uppstått och att relativisera idiotin? För det är fasingen mig långt värre än killen i Lyxfällan som grät när de tog hans X-box pga "Det är ju allt jag har!" och Lyxfällanprogramledarna fick påminna "Fast du har ju fyra barn?"...

Jag blir rent ut sagt förbannad på det här med att idioti ska relativiseras eller att man ska försöka visa på en oidiologi genom att dra upp de extremaste fallen. Som exempelvis att visa på på våldtäkter och sen säga att "feminismen har gått för långt, jo, jo...". Hoppla! i mitt sinne trodde jag att vara mot våldtäkter och fördöma dessa var att vara människa. Se där då blev man feminist...

Att man låtsas(?) att man inte förstår att majoriteten som säger nej till feminismen är för att den i Sverige har spårat ur med saker som att ha mensblod på politiska agendan.

Borde inte feminismen utgå från kvinnans fria val att välja och att möjligheterna till alla olika vägar ska finnas? Nej, istället så ska alla kvinnor vara en unison enhet och allt i samhället ska vara exakt på millimetern lika i saftglasen. Fast det kanske inte alls gynnar varje kvinna som individ - kanske till och med stjälper istället?

Enligt mig så ju mer klåfingerkvoteringar som införs i samhället, desto fler hemlige-Arne-metoder kommer vi att få se...

Denna tokfeminism i Sverige som sysslar med att omyndigförklara kvinnor och får oss att framstå som offer för så kallade strukturer. Och det här patriarkatet - nog är det en märklig könsmaktsordning de pratar om?
- 7/10 självmord är män
- 9/10 arb.rel. dödsolyckor är män
- 9/10 av "uteliggarna" är män
Är förklaringen kanske att männen förtrycker och tar kvinnornas platser i dessa kategorier...

Eller all misandri som av det stora samhället i helhet accepteras? Lite roligt kan det ändå bli när man hör dem sitta och snacka - som på bussen för några veckor sedan. Två tjejer satt och läste magasinet Elle och pratade samtidigt om alla könssterotyper som fanns i samhället. Om jag kunde hålla mig? Nope! Innan jag klev av bussen så något i stil med att om ni vill bryta könsstereotyper kanske ni skulle köpt ett motormagasin istället...

Och när det då kommer in på män som ska engagera sig i feministfrågor. Jo, de efterlyser ju det. Men så kommer då kullerbyttan - för i ett antal artiklar så står det då att det männen egentligen sysslar med är revir-pinkande och att när allt kommer omkring så är deras engagemang falskt (????????!!!!!!!!!).

Deras argumentering bygger (som vanligt) på generaliseringar som ”alla män är xxxxxx”. Skulle man vända på resonemanget och säga att ”alla kvinnor är korkade höns” skulle det inte dröja länge innan anmälan låg på polisens bord. Men när det gäller män så är det okej!!?? För exempelvis så är alla män fotbollshuliganer (jo, det var ett par artiklar om det). Men alla män går inte på fotboll och de som gör det är inte alla fotbollshuliganer. Att VISSA män är det gör inte att man kan generalisera och säga alla. Det är ju inte okej i andra sammanhang så varför har det blivit så okej när det kommer till män?

Jag funderar på om inte den här kullerbyttan som tokfeminismen sysslar med kommer bli dödsstöten för dem. Alltså det här paradoxala att det påstås att de vill ha männen på sin sida och att feminism också gynnar dem. Att de män som motsätter sig (o)ideologin inte ser detta och att de inte ser att de också dagligen är offer för en mansroll som den är fast i. Att om de bröt sig loss och bejakade feminismen skulle de bli fria, riktigt fria. Det är sen i tokfeminismargumentationen som kullerbyttan och paradoxen kommer in - för hur ska män kunna känna sig fria om de hela tiden tillskrivs egenskaper och beteenden som de inte har? Hur ska de kunna bli fri från sin mansroll om de hela tiden blir påminda om en de inte känner igen och som de dessutom tycker är motbjudande? Blir inte den nya rollen som de tillskrivs av feminister i själva verket just den boja som de påstår att deras nuvarande är?

I kölvattnet efter Köln och Kungsan så har den ena relativisering efter den andra trätt i kraft. Istället för att verkligen ta tag i problemen och se till att händelser inte upprepas tar man till alla medel istället för att se sanningen. Ja, lite hitte på går väl alltid bra...

(Expressen)

"Det finns inget land i världen där sexuellt våld, generellt, är socialt accepterat. Jag upprepar: inget. Idén om att människor ifrån Afghanistan eller Syrien är omedvetna om att det är fel att utöva sexuellt våld är inte enbart felaktig, utan även i grunden farlig.

Det innebär självfallet inte att misogyni är ett icke-problem i regionen. Tvärtom. Och det innebär inte heller att patriarkatet inte tar sig uttryck på olika sätt, i olika kontexter, sammanhang, och länder.

Men vad undersökningarna talar om för oss är ytterst relevant. Det visar dels på hur kvinnors villkor förbättras i takt med hur långt landet kommit i sin demokratiprocess. Att synen på kvinnors kroppar hänger ihop med synen på exempelvis yttrandefrihet. Men framför allt visar undersökningarna att samtidigt som diverse politiker och organisationer i Sverige vill utbilda ensamkommande flyktingpojkar i bland annat jämställdhet, i syfte att lära dem att sexuellt våld är oacceptabelt, har flera av de länder de flytt ifrån dessförinnan satt i gång jämställdhetsarbetet."

Hon skriver alltså att det inte finns ett enda land i världen där sexuellt våld är socialt accepterat. Inte ett enda. Hon menar också att det är felaktigt att tala om att utbilda män och pojkar från regioner i Mellanöstern och Nordafrika eftersom det pekar ut dem som barbarer. Kort sagt: Håll tyst om de kulturella skillnaderna och låtsas som om det regnar. Någon kan ju bli kränkt. Skribenten tycks redan ha blivit det.

Resonemanget bygger på det som vi jag redan nämnt redan sett till leda senaste tiden, nämligen att det inte är någon skillnad på kultur och kultur. Alla män våldtar. Det är könet som är orsaken. Och precis som alla andra som för fram den här tesen haltar hon betänkligt i diskussionen och gör ett antal logiska kullerbyttor. Å ena sidan är det ingen skillnad på män från Mellanösternregionen och män från de västerländska demokratierna. Å andra sidan ska man ha i åtanke att Mellanösternmännens kvinnosyn varierar i takt med hur långt jämställdheten framskridit i deras respektive hemländer. Det är alltså inte en fråga om kultur – utan en fråga om kultur.

Förvirringen i artikeln känns minst sagt stor. Att hon dessutom har fel i sitt påstående om acceptansen för sexuellt våld är uppenbart för var och en som tagit del av rapporter framtagna av organisationer som Amnesty och Unicef. Det finns nämligen ett påfallande stort antal länder där sexuellt våld är socialt accepterat och har starkt stöd i traditionen. I många länder, till exempel Iran och Jemen är den sociala acceptansen för tvångsäktenskap påfallande stor, trots att dessa inte har stöd i lagen. Fortfarande tvingas många flickor ingå äktenskap långt före vuxen ålder, och därmed utsätts de automatiskt för sexuellt våld.

Könsstympning är fortfarande allmänt förekommande i många länder i regionen. Traditionen är stark, och den sociala acceptansen är stor – medan acceptansen för dem som väljer att inte könsstympa sina små flickor är betydligt mindre. Sexuellt våld? Ja naturligtvis, vad ska man annars kalla det för?

I Irak och Syrien utnyttjar fundamentalistiska islamister i IS kvinnor och flickor som sexslavar – fullkomligt socialt accepterat i de kretsar som stödjer terrorväldet.

I Saudiarabien är det fortfarande lagligt för en man att ta sig en barnbrud och kvinnor som blir våldtagna kan bli straffade med spöstraff. Kvinnors rättigheter i övrigt är i många avseenden obefintliga. I länder som påbjuder heltäckande klädsel för kvinnor är det sexuella våldet dessutom lagstadgat. Hela idén om att kvinnor har ansvar för männens sexualitet är nämligen ingenting annat än sexuellt våld.

Frågan är då varför denna lögn om acceptansen för sexuellt våld framförs som en sanning. Ren och skär naivitet, och en god portion önsketänkande? Eller har hon en dold agenda i syfte att normalisera den kvinnosyn som råder i Mellanöstern och Nordafrika? Oavsett vilket är det direkt skrämmande att ta del av hennes åsikter eftersom de för resonemanget om kvinnors jämställdhet tillbaka till en punkt där Sverige inte befunnit sig på decennier.

Däremot har hon rätt i att alltfler röster, både manliga och kvinnliga, nu höjs för att öka kvinnors ställning och motverka det sexuella våldet. Det är alltså inte så att alla män i Mellanöstern säger ja till den kvinnoförtryckande traditionen eller accepterar sexuellt våld. Men ännu har dessa röster inte fått tillräckligt mycket genomslag för att kvinnor i Mellanösternregionen ska kunna känna sig trygga. Sexuellt våld är socialt accepterat i många av de länder från vilka många av de unga manliga flyktingarna kommer. Och det enda som hjälper i kampen mot det sexuella våldet är öppenhet och rättframhet.

Från Metro som då listat där kvinnorna är eftersatta.

Nähä??? Känns som det är mycket kluvna hårtoppar här. Men hon svarade ju i alla fall. Man får vara nöjd med det lilla... 

Om vi läser vidare i Metro så kan vi se att:
- i Nigeria där är det lagligt för män att slå sin fru "i korrigeringssyfte".
- i Egypten får en man som kommer på sin fru när hon är otrogen och likaså i Syrien finns liknande lagar.
- det finns länder där det är klart knepigt för en kvinna att få skilja sig, t.ex. Mali.
- i Iran räknas kvinnors vittnesmål bara hälften så mycket som mäns i frågor som rör otrohet och annan sexuella aktivitet. Dessutom kan kvinnor straffas om de inte skyler sig med "Islamisk klänning".
- i Kina, Madagaskar och Ryssland finns regleringar om kvinnors arbete - att det kan vara för ansträngande, hårda, farliga eller ohälsosamma.
- i Kongo-Brazzaville får kvinnor inte utföra tjänster eller underteckna avtal utan mannens tillstånd. Där likväl som i Guinea har mannen bestämmanderätt om kvinnan ska få jobba och med vad. Liknande lagar finns också i Jemen, där en kvinna måste ha sex med sin man när han önskar, bo med honom och utföra det arbete han vill. Hon får heller inte lämna sitt hem utan "legitim anledning". Även i Sudan har mannen rätt att "bli omhändertagen" av sin fru.
- i Saudiarabien får kvinnor inte skaffa körkort/köra bil

Så grattis alla relativiserande feministrar! Ni har verkligen lyckat bra i er kvinnokamp om ni inte tycker att det finns kulturer där kvinnosynen skiljer sig åt.

Men de stirrar efter färger så jag skulle vilja säga att de blivit färgblinda i sitt svartvita tänkande.

Men det är sådant de sysslar med. Bara fortsätt ni att blunda för/relativisera hur vi de facto börjar få patriarkala strukturer i vissa förorter och för ofredande på badhus. Sila mygg och svälj kameler bara! Bättre att snacka mens i stället, räkna snippar och snoppar in absurdum, efterfråga att det finns gatunamn även av kvinnlig karaktär (gatumaktsordningen), jämlik snöröjning (där trottoarer plogas först - därefter vägen och vips är kommer resterna från gatuplogningen upp på trottoaren) och kontrollera att det finns kvinnliga tecknade karaktärer av varje sort, även av urkorkade minioner...

...det där med Positivt Tänkande - knixar man bara till det ordentligt så går det ta mig tusan i alla situationer....

...fast kanske inte just där då...

Men lite positivism kan gott och väl kanske räcka för den stunden! Att man behöver något som gör tillvaron lite lättare. Detta inte att förknippa med att det är ett bot mot psykisk sjukdom. För om det skulle vara så lätt...



....den tillverkaren vore miljonär nu...

Inte att förakta att faktiskt ha en positiv inställning och inte måla allt i svart. Men hårt arbete och kunskap är den enda vägen upp...

...att läsa på eget initiativ. På psykologens inrådan - det vi jobbar utefter...

...sist gjorde vi den här:



Fy f-n! rent ut sagt. Detta var i tisdags. Jo, och nu i skrivandets stund - flera dagar efteråt - är jag fortfarande läskigt påverkad. Så pass mycket att jag har inte fått mycket uträttat sedan dess - att färdigställa ett blogginlägg har inte funnits på kartan, det har blivit lite duttskrivande då och då. Jag förväntade mig att jag skulle bli påverkad (så därför bestämde vi att göra övningen på sessionen) - men jag hade inte riktigt förväntat mig detta påslag.

Men jag såg nog rätt cool ut ändå när jag lämnade sessionen. Men inombords var det kaos. Fortfarande skakig som sagt - reder jag ut det här själv? Vet inte än faktiskt, men jag kämpar. Ja jäklar vad jag kämpar. När när jag kom hem efter sessionen så var det bandy - lika spännande som ett parti sten-sax-påse mellan en hummer och en krabba...

Detta var ändå mot Finland och Kazakstan. Ryssland borde väl blivit intressantare - jorå, men inte mycket. Och så blev det slutspel: spänningen - skratta eller gråta? Sverige gjorde så många mål i bandy-VMs"kvartsfinal"att t o m text-tv tappade räkningen...

Inte lett: det blev 28-3...
Och med mål i var tredje minut försvinner det bästa och vackrast med bandyn: SPELET!!!

TV...

Ni vet på den tiden när licensen var värd sina pengar...

Man ska vara försiktig vad man ropar efter. För bandyspänning? 
Ta slut snart  Och så talar vi definitivt inter mer om det!!!

A Stop sine!

Men åter till tisdagen och min belöning efter sessionen - så värd det...

Ja för det där med att tänka hela varvet runt - ATT oproduktiva kor kommer slaktas och resterande kossor måste stå inne i sina bås hela tiden om det ska odlas havre på all mark. Sen har vi ju också det här med proteinvärde - att det är 2,5g/100g mindre i havremjölken spelar väl ingen roll? Positivt är väl att D-vitaminvärdet är högre - för många får låga D-vitaminhalter på vintern, det är ju inte så där jääättemycket sol den här årstiden...

Ja, förutom då i Vegofel - där kan man tro att det är sommar året om...

"Vitklädda står de på en altan i solen. En chokladmousse lagas - av avokado och banan. Programledarna rider iväg på vita hingstar. Temat är vitt, således.

Böljande fält. De går på en grusväg. Flugor som ljudeffekter.

Konstiga chokladbollar rullas i giftgrönt tepulver.

Programledarna gör en ansiktsmask: "Den är väldigt god".

Nu: Sensuell urkärning av dadlar. En patentflaska med mandelgrädde kan ses i bakgrunden. Enligt obekräftade rykten har alla utflykter ut i sädesfältet resulterat i crop circles.

En lassi görs. Utan yoghurt, men väl med aloe vera.

Vita hingstar följs av en regnbåge.

Gräddfil tillverkas av cashewnötter och näringsjäst. Med förenade krafter lyckas programledarna mixa en deciliter guacamole.' Totalt har nu cirka ett kilo tungmetallhaltigt hamalayasalt gått ned i maten.

Nu är det brasa på stranden. Sedan steker de tortillabröd gjort på ??? - ja, säg det... Programmet avslutas med ett fyrverkeri hämtat från en 80-talsmusikvideo." Tack @Fnordspotting som gör det hela till Vegorätt...

Detta eviga stönande och vandrande i blåsande fält. Bara väntar på att de ska tala om att det kommer en nu site om rotfrukter - men att den just nu bara finns i beta-version... Ja, fnissa på ni. Men de är småfnissiga kvinnor som mixar ihop ord som får till och med min fantasi att se ut som den ligger på minus: "Glada mandlar". Ja jeeez...

Inte utan att undra om de lider av...

Riktigt vin alltså. För matlagningsvin??? "I Sverige gör vi ett vin som är för äckligt för att drickas. Det häller vi i maten, för den ska ju bara ätas. Gör ni likadant i Italien?"

Livskvalité brukar vissa använda... 

...så lämna valet om kött/inte kött upp till varje individ!

...kan vara så mycket...

...när den är som bäst...

...så är det ju bra om det också kan få beundras...

...utan förbud mot mentolcig. & alvedon i livsmedelsbutikerna...

Det går väl lika bra med selleri...

...eller kolodialt silver då. Bra att den där gruppen finns så att jag inte lär eleverna fel om det här med kvinnlig anatomi och hur man ska bli gravid och hur man kan skydda sig...

Jooo...

Fy dig i sådana fall!

...och avsluta vad du påbörjat...

...på rätt sätt...

Tänk så bra med erfarna kvinnor...



Låter lite som att hon är på väg att säga: "Jag brukar gå till demensboendet här bredvid och öva på att göra ett bra första intryck"...

Då kanske en snygg gång är bra?

...kontroller...

Något säger mig att Netto inte blivit genuscertifierat...

Måste bar älska min granne i lägenheten ovanför - hennes fyraåriga tvillingar:
- killen: blå mössa med texten "BOY"
- tjejen: rosa mössa med texten "GIRL" grannen

Var inte utan att jag funderade på att ta en runda till förskolan senare under dagen för att se om personalen hade bytt mössor på barnen vid uteleken. Nä, det är en bra förskola - barn får vara barn och inte genustjosansvejsansöndras. Men annars...

...dröjer nog inte så länge innan skrikhönorna gör sig hörda...


(SvT)

Hoppla! kanske att de ska ta en funderare på om MENS ska vara prio ett till tio på agendan. Just saying... 

För Sveriges nutid...


(Inzoomat)

...säger det en hel del om när det emellanåt kan vara fruktansvärt svårt att avgöra om en text är satir eller verklighet. Nu ÄR det där en satirsite - men det klart sjuka är det att det skulle kunna vara sant. Sen skrattar tokfeministrarna åt när folk inte kan se skillnaden. De kanske borde tänka på vad det egentligen innebär...

Handen upp den som vet...

...eller så använder ni glasspinnar liksom. "No hands up": varje elevs namn skrivs på glasspinnar och dessa dras sedan slumpvis om vem som ska svara på frågan. Syftet är att skapa en lärandemiljö där alla får chansen att svara.

"Det ska inte vara pinsamt att svara fel, vi är här för att lära och allas svar bidrar till gruppens lärande." säger hon i videon. Jo, jag förstår det och syftet är gott. Men jag är ganska säker på att vi som lärare är kapabla att skapa en sådan klassrumsmiljö utan glasspinnar...

Visst finns det de som svarar för mycket och visst behöver vissa komma över att det är svårt att tala. Men vi får inte glömma de som är introverta - tänk oron i magen när de ska sitta och hoppas att inte deras namn ska dras. Kanske att de vissa dar skippar skolan? Så jag anser att det är mycket viktigt att inte tvinga in dessa i situationer som kanske gör att de tappar skolmotivation. Med rätt miljö så kan man få dessa elever att blomstra också - och detta på deras egna villkor!

Fel miljö däremot - ja, det skrivs mycket om det nu för tiden. Det skrivs om kaos, kränkningar och ”total avsaknad av studiero”. De från andra länder som betraktar dessa skolor - de måste ju tro att vi är galna här uppe. Att vi alla har halkat på isen och slagit vårt huvud mycket hårt.

Om vi skulle se ett drömscenario:
----------------------------------------------------
Vi befinner oss i en vacker, välstädad lokal. Ventilationen är ljudlös och fungerar perfekt. Jag är trygg i vetskapen om att tekniken inte kommer att strula. Samtliga mobiler är avstängda, och de bärbara datorerna kommer endast att användas till skolarbete. Dagens första lektion kan börja.

Om någon av eleverna skulle tappa koncentrationen en stund, innebär det inga större problem. Läs- och skrivsvårigheter utgör inte heller några allvarliga hinder. Det finns nämligen fina hjälpmedel och flera specialpedagoger till hands.

Tonåren kan vara svåra, och det händer förstås att någon blir deprimerad eller känner sig ångestfylld. Men tack vare skolans välfungerande hälsoteam, med både kurator och psykolog på plats, så brukar även de som inte mår så bra ändå klara av att gå till skolan. Alla har dessutom föräldrar som har både tid och ork att stötta sina barn.
Vi har ett betygssystem som är väl genomtänkt, så ingen behöver känna sig stressad över hur det ska tolkas. För övrigt går inte skolan primärt ut på att bli bedömd och få betyg, utan på att lära sig nya saker och utvecklas som människa.

Det satsas på skolan! De extraresurser som kommunen delar ut äts inte heller upp av extrema lokalhyror. Skolan har råd att anställa administratörer, elevassistenter och andra yrkesgrupper som bidrar till den fina arbetsmiljön vi har.

Mitt eget arbete handlar huvudsakligen om undervisning och pedagogiska frågor. Jag har gott om tid att planera intresseväckande lektioner som aktiverar eleverna. Jag hinner också läsa och kommentera deras skriftliga arbeten i lugn och ro. Fortbildningen som erbjuds är givande och stärker mig i min yrkesutövning. På kvällar, helger och lov kan jag dock känna mig helt ledig. Då släpper jag tankarna på jobbet och ägnar mig åt trevliga fritidsaktiviteter.

Visst har jag ett ansvarsfullt yrke som kräver en lång utbildning, men så har jag också lön därefter. Jag kan utan problem betala tillbaka mina studieskulder, och jag är beredd att jobba det där lilla extra eftersom jag vet att jag får betalt för det.

Jag känner stort förtroende för rektorerna på skolan. De är inte i första hand anställda för att hålla budgeten i balans de ansvarar för skolans pedagogiska utveckling. Skolan ses inte som ett affärsområde och eleverna betraktas inte som kunder. Rektorerna visar alltid sin uppskattning när jag har gjort ett bra jobb. Och självklart ställer de sig på personalens sida om politikerna någon gång skulle glömma bort de löften som gavs inför valet.

Normalt sett förstår även politikerna att det i längden lönar sig att satsa ordentligt på ungdomarna och deras skolgång. Det är faktiskt så att hela samhället genomsyras av en positiv syn på skolan. Alla har insett hur viktig den är för att landet ska klara sig i konkurrensen med resten av världen.

Men, kanske några av er tänker. Det här är väl ändå inte en korrekt beskrivning av verkligheten? Nej, det är det förstås inte.
--------------------------------------------
(Expressen)

Lärare som älskar sitt yrke väljer att sluta för att det inte är hållbart längre. Men att fokusera på de verkliga problemen? Nej då, så det fortsätts att silas mygg istället för att koncentrera sig på kamelerna...

Det senast nu var att UV-säkra skolgårdar! Herre... bor vi i Australien kanske? Juni, juli, augusti gäller faktiskt eleverna...

Tre miljoner kronor satsar staten. Nära noll i en statsbudget. Men - och det är ett mycket stort Men! Väldigt många gårdar måste i så fall byggas om och då handlar det om många miljoner, i varje kommun. Nu säger jag inte att det inte är viktigt att få skydd mot cancer - det vet ni. Men kläder och hatt kan göra mycket för att skydda barnen. Och pengarna - till fler lärare kanske...

Men vi har alla amatörtyckare och förståsigpåare: "Jag har själv gått i skolan, så nog är jag insatt i skolan. Va! Finns inte flourtanten kvar? Har ni strukit lappskojs från skolmatsedeln? När försvann OBS-klasserna? Inte konstigt att skolan haltar."

Eller Nisse och Nisselina hemma runt köksbordet: "Hur ur svårt ska det vara? Slå näven i bordet och riv i till ynglen. Själv tränar jag 20 kids i fotboll tre gånger i veckan. Aldrig några problem. Nä, lite jävlar anamma, det är vad som behövs i skolan."

Någon som förundras att men den inställningen så vänds inte den nedåtgående trenden?

Ja, allt för ofta numera så blir det minst sagt tokigt...

...gäller inte så länge till. EU har ju fattat ett beslut om målsmans tillstånd för att kunna registrera konton på sociala medier. Själva åldersgränsen får varje medlemsland bestämma till någonstans mellan 13 och 16 år. Men beslutet att så ska ske är alltså redan taget. Känns inte som om man har tänkt varvet runt först...

Jag ser tre huvudproblem med beslutet. För det första (som jag skrev i hög standard) så kan nätet faktiskt vara det stöd ett utsatt barn vågar ta sig till. Det kan handla om mobbing från andra barn och det kan vara att de på något sätt utsätts av brott av vuxna (vålds- sex- psykiskt utsättande) - nätet är ofta det första ställe man vågar anförtro sig till någon i skydd av anonymiteten. Detta kan ge kraft att klara påfrestningarna och att våga ta det stora steget att anmäla. Detta anser jag vara huvudproblemet med det hela. Sen tillkommer också de stora problemen att man inte alls har tagit hänsyn till barns rättigheter samt att risken är stor att den önskade effekten blir kontraproduktiv och barnens utsatthet på nätet istället ökar.

Om vi tar barns rättigheter först så får vi ändå utgå från att direktivet är tänkt att skydda just barns rättigheter men det finns stor risk att de misslyckas. Det är en märklig och lite gammeldags barnsyn som ligger till grund för beslutet, där barn ses som extremt utsatta och samtidigt som potentiella förövare. Och det är självklart upp till var och en att ha en sådan syn på barn, men att beröva barn deras rättigheter att uttrycka sig, att umgås och att söka hjälp är inte en fråga om åsikter. Det handlar istället om mänskliga rättigheter och det är vårt ansvar, vi som inte längre är barn, att omsorgsfullt bevaka dessa.

Sen det här då med att barnens utsatthet riskerar att öka - ja vi har ju då det jag skrev som jag anser vara huvudproblem ett. Det här med att man inte har konsulterat experter på barns personliga säkerhet på nätet vid framtagandet av direktivet är direkt märkligt. Forskningen säger nämligen att barns trygghet kan motverkas av att vuxna övervakar eller begränsar barnens användande av exempelvis sociala medier. Om det i praktiken blir omöjligt för vissa barn att få tillstånd från en vuxen att skaffa ett konto, är risken stor att barnet ändå skaffar kontot, fast i hemlighet.

När barns internetanvändning går under jorden på det sättet blir de mer utsatta för potentiella faror. De för svårare att larma om något går fel och de har ingen vuxen att diskutera med. Till exempel finns det en risk att många barn inte vågar berätta för sina föräldrar om eventuella obehagligheter de råkar ut för i sociala medier – om de riskerar att bli straffade för att de använt plattformarna över huvud taget. Redan i dag ser vi att många barn låter bli att berätta om sitt liv online för att skydda sina föräldrar mot oro och av rädsla för att få sina liv på nätet begränsade genom olika förbud. Och då har vi skapat en större risk än om vi inte alls hade haft någon åldersgräns. Forskningen är alltså enig om att övervakning inte gör barn tryggare och att säkerhet på nätet handlar om något helt annat än förbud.

Om man som barn blir utestängd från sociala medier blir man inte bara utesluten från en stor del av hela tillvaron och den sociala samvaron, utan också utesluten från en stor del av vårt offentliga samhälle. Utestängda från kommunikation som en mängd skolor och myndigheter idag driver just i sociala medier. Är det någon som tycker att det är rimligt? Själv undrar jag också vad det kommer att skicka för signal till unga, om man nu ändå ger sig in i sociala medier - utan förälderns tillåtelse - anger att man är vuxen - och alltså lär sig att tidigt bryta mot lagen. Är det så vi vill lära våra unga? Att lagen, det är inte något man behöver ta på allvar. Lagen är till för att brytas. Om nu denna lag verkligen kommer att ha något att säga till om, vill säga, när man ställer den mot yttrandefriheten. För yttrandefriheten omfattar exempelvis i många fall bloggar i sociala medier, det är redan prövat i svensk domstol. Yttrandefriheten står inskriven i grundlagen och som gäller alla våra medborgare, självklart då även barnet. Och grundlagen, står över alla andra lagar i vår lagbok, även en uppdaterad PUL-lag, omskriven efter EU:s nya förordning. Frågan är om den här lagen ens är i enlighet med barnkonventionen? Men inom två år är Sverige bundet att införa detta. Jag tycker att ett första steg borde vara att tillsätta en utredning som ser över konsekvenserna för barn och unga så att vi kan få en lag som skyddar mot kommersiell exploatering av barns personuppgifter utan att det ökar risken för barn på andra sätt. 

För att komma åt problemen krävs, i stället för förbud, ett långsiktigt och preventivt arbete kring värderingar och hur vi behandlar varandra, online och offline. Att trumma in att världen online också är verklig – på andra sidan skärmen sitter en människa. En av nycklarna är att föräldrar och barn pratar mer med varandra om livet på nätet. Det tryggaste för barn är att de har förtroende för någon vuxen i sin omgivning och att de får stöd att utveckla strategier så att de kan navigera och skydda sig mot faror. Vi behöver alltså inte övervaka och begränsa, utan istället bli bättre på att prata med barnen om nätet, livet, konflikter och faror.

De flesta föräldrar frågar sina barn vad de gjort i skolan eller vart de ska när de går ut genom dörren hemma. Men få frågar var deras barn befinner sig varje dag på nätet. En Demoskopundersökning med tusen föräldrar som ett telebolag gjorde i höstas förra året visar att nästan alla föräldrar tror att de har stor eller mycket stor koll på sina barns vardag online. Men en jämförelse med barnens verkliga användande visar en annan bild. Många föräldrar har till exempel väldigt låg kunskap om flera av de populäraste sociala nätverken bland unga. Bara var tredje förälder känner till exempel till Kik, endast var tionde vet vad Ask.fm är och inte ens fyra av tio känner till Snapchat. Fyra av tio föräldrar pratar aldrig eller sällan med barnen om deras liv online, hälften ser inget behov.

Nätet är en fantastisk plats som innebär många möjligheter, inte minst för barn och unga. Man behöver inte vara datatekniker för att som förälder prata med sina barn om vad som händer på nätet. Det räcker långt att bara vara intresserad och fråga vad som händer, precis som vi gör när det gäller skolan eller fotbollsmatchen. Då nätet nu är så stor del av många barns vardag så borde det vara lika naturligt att höra sig för om detta. Sen att när det gäller tretton- till sextonåringar att svaret ofta blir ett "bra" vad det än gäller. Det enda positiva med lagen skulle väl vara att vuxna blir mer tvungna att sätta sig in i de olika sociala mediekanalerna. Att det blir en större diskussion om nätetikett. Men i övrigt ger jag tummen ner till denna lag! 

Visst förstår jag syftet att man vill skydda barn från näthatet. Och det är givetvis ett bra syfte. Men jag tror som sagt var inte att det här är rätt väg att gå. När vi ändå är inne på det här med nätetikett så bör vi vuxna banne mig lära oss att föregå med gott exempel. Klassiska "barn gör inte som vi säger utan barn för som vi gör" är faktiskt en mycket bra parameter att utgå ifrån.

Jag ser så mycket skärmdumpar från tweets, fb, artiklar mm där personer som jag anser ofta har en god ton på nätet faktiskt skriver ganska misskrediterande saker om denna person. Inte hat eller hot - men ändå inte direkt trevliga saker. Varför inte tilltala personen direkt eller på något sätt göra personen uppmärksam på att man inte är nöjd med beteendet om man nu vill få till ett bättre samtalsklimat på nätet? För som det är nu så når ju orden i stort sett bara de som tycker lika - är det bara ryggdunkar och delningar man är ute efter? Det här är något som jag ser i hela den politiska skalan: från vänster till höger och alltså från personer som jag ofta anser vara förnuftiga. Här skulle vara en bra start att få till ett bättre samtalsklimat på nätet.

Om vi då går vidare till det som då är hat och hot så var det i SvD: inför nya straff för näthat Vem ska bestämma vad som är "kränkande"? Är det exempelvis kränkande för den utpekade att publicera uppgifter om maktmissbruk?

Jag tycker det är bra att man försöker komma tillrätta med avarterna på nätet. Vissa kränkningar som spridande av nakenbilder och sjukjournaler har jag ingen som helst problem att det skärps och både straffrättsligt och för skadestånd. Sverige har onekligen haft ett alldeles otillräckligt skydd mot då spridning av nakenfilmer. Men jag ryggar tillbaka direkt när man börjar gräva i hatträsket. Visst mycket hat är väldigt otäckt, men oftast borde det otäckaste bedömas som hot. Däremot har betydelsen av hat ändrats till något mycket bredare, och är man inte tydlig med vad som avses sätts högre värden på spel. En del av resonemanget ligger på ett sluttande plan. Nu är det varken utredningen eller lagstiftarna som kommer att sköta tolkningen utan domare och politiskt tillsatta nämndemän.

Och den politiska agendan utgår ju allt som oftast från ett feministiskt perspektiv. Alltid är det kvinnan som är den utsatta som ska räddas. Kollar man till exempel på Aftonblaskan så publicerade de för inte så länge sedan en undersökning om näthat där det då framkom att kvinnor är mest utsatta. Nu ska självklart allt hot och otäckt hat - oaktat kön - stävjas enligt mig. Jag är dock inte riktigt beredd i att fullt ut tro på Aftonblaskans resultat - jag tror isället att vi inte alls skiljer oss så mycket från Amerika: "Men more likely to be harassed online; women more likely to be upset by it" (pewresearch)

Haverist?

Haveri...

De flesta tweets gör sig bäst i realtid - som nyhetstjänts gör det sig klart meningslöst annars. Jag älskar mitt twitterflöde. Med det liiiiillllllaaaa flöde som jag följer med sina tweets och retweets är det ett underbart stilla flöde av tankar. Så för den idiotin - bara:

Emojis är talande...

Skriftspråksutvecklingen har verkligen gått framåt, eller?

...kanske inte så stor skillnad för oss dock...

Konsten är dock mer talande...

"Ace Frehley och Gene Simmons Afskedade Bandets Förstha Batterist Glynwr Zabbot ety The Fann Honom Någhot Extrem." (@Muralgranskaren)

Kanske säger något om min framtid...

Ja - ni vet väl vad som kommer ur min mun? Avenged Sevenfold naturligtvis Hellfest...

Söndagsfrukost: äppelpannkakor på havremjöl och givetvis med kanel i