Inlägg från maj 2016 - FRÖKEN MISSNÖJD

ties that bind...

2016-05-30

...kan man väl verkligen säga att man skapar när man skaffar barn?

Nej, som de flesta övriga som är gravida så blir väl du mindre...

@rtendahl som är gravid (grattis ) satt och läste en tidning och twittrade om det: "Funderar du på varför du nu ser ut att vara gravid? Det beror på att bebisen växer för varje vecka." Behövs denna information ofta? Jisses. Vissa upplysningssaker kan jag förstå - som kaffe och det där med fisk. Men att även upplysa om att skala apelsinen innan den ska ätas (jo, samma artikel). Så alla övriga kan lugnt fortsätta äta sina apelsiner oskalade? Är detta då det manliga privilegiet? Förresten - gäller det även övrig citrusfrukt? Och bananer?

Taget av en vän till en vän på ögonmottagningen...

Ibland får man gnugga ögonen både en, två och tre gånger när man läser...

Inte för att jag vill vara sådan - men behöver man varna för läkare som de facto utger sig för att vara falska...

När man inte behöver läkarutlåtande...

Hörs ju på namnet jööööö...
Vad händer om man tvättar håret med bilschampo då rå?! man behöver inte papiljotter - det rullar sig själv...

Vore något att få på film det...

Yupp! varje gång man öppnar kameraappen och den råkar stå inställd på "självporträtt"...

En väntad reaktion! Oväntat...

Dessa rubriksättare för att få folk att klicka. Jo, jag klickade - för det kan ju bli direkt osmakligt att tramstweeta om det faktiskt skulle röra sig om en allvarlig sjukdom. Nu var det lite influensa som gjorde att konsert fick ställas in. Inget konstigt att media rapporterar - men sättet man gör det på - som att det skulle vara dödshotande nästan...

No shit Sherlock...

Att viss media verkligen skulle behöva kolla över hur det ser ut innan de trycker...

Intressant metod...

Spara pengar? Bästa sättet måste väl vara att ligga i gräset och bara titta på solen?

...var vad jag först skulle skriva när jag såg rubrik och bild. Men sen - sifferhanteringen... Och plåtbok? är det ett nytt ord för fotoalbum?

Många frågor...

Aha! därför far min är så förtjust i soppa...

Drickbart...
Vilket djur är lättast att omvandla till något drickbart? Pingviner? Vildsvinet? Marsvinet? Knölsvanen? Äsch - bara ta vilken insekt som helst...

Ja, alkoholfritt finns naturligtvis också - vattenbuffeln...

Lysande...
Vilka djur har högst lyskraft? Skinkor...

Detta med djur...

...inte lätt att veta allt inte...

NEWSFLASH! Bin kan inte läsa! Bannemej så var det mer bin därinne än någon annanstans... Även om det heter tambin så är de faktiskt inte så tama. Var inte så förbaskat lättlurade i tid och otid...

För det här scenariot känns väl sådär optimalt...

Ibland kunde man önska sig lite konsekvenstänk från de som tar plats i skoldebatten. Skoldebatten nu ter sig som ett ihoptrasslat garnnystan med många många lösa ändar. Skoldebatten hamnar allt för ofta i ogenomtänkta vinkelvolter. En högljudd problembeskrivning får fäste i media och landar hos våra politiker som svarar med en storskaligt framhastad reform av något slag. Tips till politiska partier: Skaffa en erfaren lärare som talesperson i skolfrågor! Idag är okunskapen om skolans vardag plågsam lyssna på.

Ett klubbmöte...

...utan dess like...

Varför inte våga sig på läskiga omvända världen - låta lärare komma med förslag på lösningar så verkställer politikerna? Men det är ju bara att inse att eftersom alla andra, förutom lärare och skolledare, får uttala sig och bestämma över skolan (de kan ju allt om skolan), så är kanske lösningen att alla lärare och skolledare säger upp sig, börjar andra yrken och får då mandatet att säga något om hur skolan ska vara framöver. Under tiden kan alla andra yrkesgrupper som nu kan allt om skolan, jobba som lärare. Det kommer ju gå sååå bra...

Likaså tror jag att det här verkar jättelockande för människor att vilja bli lärare...

...ja, det måste ju vara upp till varje lärare. Men det är faktiskt viktigt att helt koppla av arbetet - ledighet ska vara just ledighet. Och det där var väl ändå lite smågulligt - men vad händer när frågorna om hur man ska gå vidare, eller är det här bra nu, eller hur gör jag nu - något som verkligen kräver en insats?

Och om elever vänjer sig vid att konstant få hjälp - hur ska de då klara sig sen?

(Christian Dahlström)

Öppenhet och åter öppenhet om psykisk ohälsa. Bara fortsätta tills det förbaskade stigmat har brutits. Tills dess att killar/män som går i de värsta av tankar inte får höra "att män sviktar inte - visa att du är en riktig man". Jo, det sistnämnda inträffade för bara någon vecka sedan i gruppen "psykisk ohälsa". Så fortsätt dela med er av era berättelser. Ju fler vi är som är öppna desto större är chansen att vi får öppenhet kring ämnet ända in i kaklet!

Här är en: "Sorg är ständigt närvarande för den som kraschat helt. Gått in i väggen. Först. Jag vet att många drabbats ännu hårdare. Har större anledning att känna sorg. Men sorg är ej relativt. Minskar ej av att andra har värre. På en natt gick jag från att ha varit odödlig till att inte vara något alls. Eller i alla fall att känna det som att inte vara något alls. Från framgång i alla olika saker jag företog mig till att inte ens orka med mitt eget arbete. Eller ens att komma upp ur sängen. Det är ingen enkel sak att se sina drömmar om framtiden segla iväg. Det sätter sig i bröstet. Återkommande påminns man om det som var. Innan. Med tiden lär man sig att acceptera. Det blev inte som man tänkte sig. Det blev något annat. Och med tiden kanske nått bättre. Men då och då påminns man. Omgivningen är ganska bra på det. De har lite svårt att förstå. "Varför söker du inte det där jobbet"? "Kan du inte bara hoppa in och hjälpa oss i nämnden". "Snart är det väl dags att du gör karriär". När man knappt håller ansiktet över ytan. Då kommer den. Sorgen. Som en klump i bröstet. Liten på dagen. Stor på kvällen. Oftast borta dagen efter. Men bara för att återkomma annan gång Man behöver förstås inte gått in i väggen för att ha upplevt sorg. Sorg är något alla kan relatera till. Å bra sak med sorg är att tiden läker. Men vi börjar bli många som har den här sorgen nu. Som känner att arbetslivet inte är anpassat för oss. Som saknar hopp. Biter sig fast. De ekonomiska effekterna av stressen i arbetslivet är enorma. De flesta har vi inte sett än. De skjuts på framtiden. Folk kämpar på. Några kravlar sig upp igen. Jag är en av dem. Kostar inte så mycket mer än det egna lidandet. Men allt fler slås ut, på obestämd framtid. Jag kan mer än de flesta om sånt här. Men det är inte till sån jävla stor nytta. Det kallas hjärntrött. Jag orkar inte längre bråka med folk." (@Skolinkvisition)

Och en annan: "Två saker gör depression till en så farlig å dödlig sjukdom. Det första är att den drabbade helt tappar förmågan att uppleva glädje i livet. Att aldrig få "vila" från det svarta å ångest gör att döden till slut ses som den enda lösningen. Det andra är att det inte finns någon som är mer självkritisk än den som drabbats av depression. Självkritiken är så djup att man bara upplever sig vara till för sin omgivning. Dom skulle helt enkelt ha det bättre om man inte fanns. En viktig signal är om den drabbade plötsligt upplevs må bättre. Det är nämligen inte ovanligt att sk presuicidalt lugn infinner sig när den drabbade bestämt sig. Det här är viktigt att känna till. Än viktigare att känna till är att hjälp finns att få. Sjukdomen går att behandla. Om du själv är drabbad eller har någon i din omgivning som är drabbad - sök hjälp!" (@Krakel_)

Heja Nöjespanelen! Visst säger vi att vi har ångest över saker och ting - och det kan man ha utan att ha ångestsyndrom eller GAD så det är okej. Men man är inte bara lite deprimerad hipp som happ. För visst har vi alla fått lågt blodsocker någon gång - inte sjutton säger vi att vi då har diabetes? Så varför vid psykiska sjukdomar?

Vet har jag har haft den i ett tidigare blogginlägg - men skadar inte att ta den igen "I had a black dog, his name was depression".

Jag blir så trött på allt det här hur psykiska sjukdomar används...

Med många mediciner och behandlingar vet man inte alltid exakt HUR de bakomliggande mekanismerna fungerar, bara ATT de fungerar.
Psykofarmaka har bevisligen visat sig ge positiva resultat på patienter med depression. Om vi då tar antidepressiva så ser de till att normalisera halten av serotoninet. Alltså inte lägga tillföra något utöver det som kroppen skulle vilja ha som droger. För alkohol och andra droger kan då också hjälpa till vid depression. Hallå! Det där är bara så falskt. För det är en falsk känsla och kan då leda till ett verkligt beroende. Man ska avstå från alkohol och droger när man mår dåligt. För det vet vi ju alla att när man bra är det bara att köra på liksom... WOOOOOOOHOOOOO!!!

Åter till psykofarmaka. För de facto det är ju fruktansvärt tråkigt att alla som känner sig bättre av psykofarmaka inte vet bättre än att de då egentligen skulle må sämre... De som har fått psykofarmaka och BLIVIT bättre har alltså inte BLIVIT det utan bara TROR att de har blivit bättre fast de EGENTLIGEN borde veta bättre eftersom om man BLIR bättre så har man FEL. Och alltså inte ÄR bra. Men med RÄTT information kan man förstå VARFÖR man är bättre fastän man inte ÄR det, utan bara TROR det utan att VARA det. Som man felaktigt gärna TROR.
Om jag är korrekt informerad...

För att få lite på fötterna om deras påståenden så gjorde jag en snabbcheck i FASS. Och deras påståenden visade sig stämma... inte mycket alls för att vara snäll mot dem. Vissa ångestdämpande som bensodiazepiner kan vara beroendeframkallande - vanliga antidepressiva är det inte. Vidare så undrar jag över det här med att det inte skulle finnas psykiska diagnoser - att de bara då är hitte på. Yeah sure... Ett skeende observeras och beskrivs - gäller för såväl somatiska som psykiatriska diagnoser. Scientologanhanget säger att psykiska diagnoser gör att man sen blir fast i psykiatrins värld och måste ta hjälp av vänner och familj för att ta sig ur greppet. Jag säger bara Tack och lov för min psykiatri. Och jag vet många som inte fick rätt hjälp och var för sjuka för att kämpa för den själv. De fick hjälp av vänner och familj att bryta sig IN i psykiatrins värld och få hjälp. How’s that for irony...

"Fun" fact: depression kan ge ångest och leda till självmord. Jo, det är ju allmänt känt. Scientolognissarna hävdar då bestämt att man med antidepressiva får mer ork och då faktiskt göra allvar av sina tankar. Ja, så kan man ju också resonera. För personer som är riktigt illa däran kan vara så nere att de då inte ens orkar ta sitt liv. Med antidepressiva kan orken återkomma innan stämningsläget höjs varpå självmord kan företas i väldigt få fall... Jojo - även om jag tycker att självmordstalet är för högt så har siffran totalt gått ner kraftigt sedan de antidepressivas intåg i medicinen. Ren fakta som vem som helst kan kolla upp... Men det är säkert bara tillrättalagt för att fjättra fler i psykiatrins våld...

Som om man inte har nog med sig själv och alla de problem man brottas med vid psykisk ohälsa. Ska man dessutom då om man som jag äter antidepressiva få detta att oroa mig för också? Tala om att göra alla med psykisk ohälsa en otjänst!

--------------------------------------
Social fobi - det är naturligt att vara rädd

Det är inte konstigt att bli rädd för människor. Ända sedan vi bodde i grottor och samlade lingon för att överleva har det varit naturligt att vara lite skeptisk till nya människor.

- Det är vanligt. Det är inget fel på att man är nervös med nya människor. Evolutionen säger att man måste vara lite försiktig med nya människor. Annars kanske du blir uppäten.

Att vara nervös för att träffa nya människor är en naturlig signal, men när man får social fobi matar man den signalen. Varje gång man undviker att träffa någon så blir kroppen och psyket nöjda. Vi blev inte uppätna den här gången heller! På det viset blir undvikandet en livsstil som leder till dåliga resultat längre fram. Om man vill bryta en social fobi måste man gå försiktigt fram.

- Man försöker hitta utmaningar som inte är överväldigande och inte väcker en total skräck. Man ska kunna vara i dem i mer än en halvtimme så att ångestreaktionen hinner mildras, så att den inte lämnar ett starkt ärr.

Kanske man börjar med att träffa ett gäng kompisar man känner. Sedan träffar man ett gäng med några nya personer. Till slut kan man utmana sig själv med att träffa en grupp med helt nya människor.

Ett mycket vanligt sätt att undvika social fobi är att dricka alkohol.

- Man tar bort signalen, men då är sannolikheten att den dör bort också mindre.

Det är som att cykla med stödhjul. Du lär dig inte att balansera om du alltid använder stödhjul.

Psykos - alla kan få en om de verkligen försöker

När du drabbas av en psykos upplever du saker som inte är verkliga. Du kan uppleva saker med alla sinnen. Det kan vara dofter, ljud eller saker du ser eller något du känner.

Det är inte bara schizofrena som får psykoser. Psykoser är en del av andra sjukdomar och kan faktiskt också hända vem som helst.

- Det finns många som har en psykos i sitt liv och aldrig mera.

I USA gjorde man experiment på 70-talet där man tvingade soldater att vara vakna i två veckor. Alla fick psykoser.

- Man kan inte säga att psykossjukdom är få förunnat. Alla kan få fel i huvudet om de riktigt försöker, säger Anders Englund med ett klurigt leende.

Det som är viktigt att komma ihåg är att människor tål stress på olika sätt. Om man lider av psykoser så måste man ta hand om sig själv på ett bättre sätt.

Man kan till exempel välja studier och arbetsliv som passar en och som inte skapar för mycket stress.

Schizofreni - vardagligare än du tror

Alla människor kan uppleva saker som inte finns.

- Tänker du på en rosa elefant, så ser du en rosa elefant framför sig. Tänker du på en apelsin, så kan du känna smaken av en apelsin, du kan till och med börja salivera. Schizofreni är en sjukdom där den här förmågan har börjat glida ur händerna på en.

Den som lider av schizofreni tappar under perioder greppet om verkligheten. Du kanske hör en röst. I vanliga fall förstår du att du inbillar dig den. Under den psykotiska perioden låter du inbillningarna styra dig.

- Du kan ha vanföreställningar på alla sinnen. Vissa upplever att de skuffas någonstans. Du hör någonting. Du kan höra någons röst utan att den säger något. Du kan känna en stark obehaglig lukt.

Schizofrena kan också ha bortfallssymtom. Det är saker som inte fungerar som förr i livet. Man orkar till exempel inte träffa sina vänner och isolerar sig.

Schizofreni brukar visa sig i en ung ålder. Anders Englund hoppas att folk kunde ta hand om varandra lite mer. Det kan faktiskt rädda någon från att sjunka djupare.

- Vi ska inte strunta i folk som beter sig lite underligt och frysa ut dem, utan låta dem vara med.

Schizofreni är en kontroversiell diagnos som har förändrats en del med tiden. De som fick diagnosen på 80-talet har ofta fått en annorlunda diagnos senare. Till saken hör också att det bara är de som mår dåligt som träffar läkare och psykologer. Kanske finns det någon som ibland känner en trevlig doft och inte reagerar på att det är en vanföreställning.

- Jag tror att det finns många som vi aldrig får reda på att har de här upplevelserna. Jag tror att alla känner någon.

Panikångest - som att bli attackerad av lejon

Du känner säkert någon som har haft panikångest. Kanske har du själv upplevt en attack?

En attack av panikångest kan vara många olika saker. Den kan vara tankar, känslor eller något som händer med kroppen. Du kan till exempel få fruktansvärda katastroftankar, samtidigt som du svettas och skakar, eller spyr.

- Många är rädda för att få en attack på nytt. Du upplever något som påminner om senast och börjar tänka på vad som skulle hända om du får en attack igen. Tänk om jag skulle spy mitt i supermarketen, säger Anders Englund.

När du får en ångestattack sätts kroppen i kampläge och alla mätare går på rött. Det är precis som när du blir attackerad av lejon. Trots att det inte finns några lejon.

Ett vanligt sätt att försöka lindra attackerna är att lära sig att behärska någon aspekt av dem. Det kan till exempel vara svårt att få kontroll på sina tankar när en attack är på väg. Då kan man istället försöka kontrollera kroppen, kanske med andningsövningar.

ADHD - fler problem än koncentrationssvårigheter

Den som har ADHD har svårt för att koncentrera sig, blir lätt distraherad och låter impulser styra livet. Om du lider av ADHD har din hjärna svårt att skapa det smala fokus som behövs till exempel för att sitta stilla och lösa en lång och komplicerad matematikuppgift.

Om du har problem med att koncentrera dig är det lätt hänt att du får problem med annat i livet. Barn med ADHD får ofta höra att det är stökiga och till besvär. Det sätter spår.

- Nästan alla ADHD-patienter jag har träffat har känt skam. Stor skam. Det har varit väldigt berörande möten.

När man behandlar ADHD försöker man uppmuntra hjärnan att fokusera smalt. Det är inte alltid en lätt uppgift. Medicin är ett medel som man rätt ofta använder.

Bipolär - upp och ner

Den som är bipolär har oftast maniska och depressiva perioder. I den maniska fasen kan du till exempel jobba frenetiskt och få höjd sexlust. Du sover knappt alls och blir ändå inte trött. Du känner att du klarar av allt. Att du är gud.

Den depressiva fasen är motsatsen. Du blir deprimerad och förlorar intresset för det mesta.

- Den depressiva fasen är alltid mycket längre.

Precis som med andra sjukdomar träffar Anders Englund bara de som verkligen lider av sjukdomen.

- Det finns säkert folk som har bättre koll och hanterar det bättre.

Föreställ dig att det händer något upprörande i ditt liv. Din kropp uppfattar det som ett katastrofläge och tänker att du behöver all energi som den kan hitta. Plötsligt klarar du dig nästan helt utan sömn.

- Vissa människor kanske ligger i sängen ändå. Det tar fem dagar och så är det över. Skadan är att du kommer att vara jäkligt trött i en vecka efteråt.

Ett annat alternativ är att du stiger upp ur sängen och börjat göra något. Kanske programmerar du maniskt hela natten. På det viset gör du av med ännu mer energi och det kan leda till att du tappar omdömet och skäller ut dina kompisar nästa dag.
-------------------------------------------------------

Make me rise - om jag bara fick sova så...

...skulle jag ändå inte bli en "drop dead gorgeous"...
Nej, jag tycker inte att jag är ful. Men jag vet mycket väl att jag inte har ett fotomodellsutseende på något sätt. Och det är inget jag gråter för - absolut inte. Jag har andra kvaliteter. Främst av dem räknar jag väl min hjärnkapacitet. Därav en av orsakerna till panik när tröttheten gör att jag blir bomull i skallen. För jag kan lova att det är skrämmande.

Nog om det. Jag funderar på varför så många verkar överskatta sina egna förmågor på olika vis. Vi har alla de som tror att de kan köra bil och prata i mobilen samtidigt - alltså utan handsfree. Bara i fredagsmorse på en tiominuterspromenad såg jag fyra gånger där det höll på att gå käpprätt... Och ja - förarna hade alla mobilen intill örat...

Ett av mina favoritprogram - so you think you can dance - när de visar auditions: Har verkligen inte vissa personer som söker en uppfattning om att de inte har de danskvaliteterna som krävs. Nu dansar jag inte illa - men nog dansar jag bättre än vissa av dem som söker - men nog har jag självkännedom att veta att jag inte har i programmet att göra. Likväl som jag vet att jag inte skulle ha att göra i sådana där musiktävlingsprogram som idol - dysmusi de lux, med den fördelen att jag inte är tondöv och hör hur det inte är en röst som håller - och då sjunger jag faktiskt bättre än vissa som söker till sådana här musiktävlingar.

Har folk ingen självkännedom? Alla kan faktiskt inte bli vad de vill. Visst kan man ha önskedrömmar och jobba hårt för att nå dem. Men alla har olika förutsättningar från början. Och har man inte förutsättningarna - alltså en medfödd begåvning för det - så får man räkna med att lägga ner extremt mycket tid på träning och övning. Kanske dessutom ta speciallektioner. Jo, jag tycker att juryns ord är väl taskiga till och från - det går att säga saker lite mildare. Men när Bard/Bagge/Kishti etc under åren har suttit och sagt sina kommentarer så är det som om personernas hela världsbild har gått i kras när de då för höra att de inte sjunger så bra som de själva trott. Ja, deltagare vars audition som gått ungefär lika bra som NUON-affären - och så sitter personerna där med en uppriktigt chockad min och en fras i stil med: "Alla mina vänner tycker att jag sjunger bra...".

Har man då vänner som far med osanning och bara inte vill vara taskiga eller är det som så att personerna sållar ut det de själva vill som passar deras bild. Jag tror, liksom många andra, att varje individ har sin alldeles egen verklighetsbild, vilken är skapad av dennes erfarenheter. Jag tror att allt det vi sett och hört genom livets gång sätter sig på våra ögon som ett par glasögon, genom vilka vi ser världen; Får oss att tolka världen på vårt alldeles egna vis. Det är ganska vackert, tycker jag, fast skitläskigt; Om alla har sin egen sanning betyder det ju att det egentligen inte finns något som är helt sant. Att det inte finns någonting som är rätt eller fel. Ingen solid regelbok att förhålla sig till utan istället miljarder sådana, alla skrivna utefter olika parametrar. Men till saken är ju att det inte är sanningar - det är upplevelser - och det är dem som formar vår verklighetsuppfattning. Viktigt att skilja på dessa två - för det finns sanningar och det finns hur vi upplever något. Det vi upplever som något kan vara sant för oss - men det betyder inte att det måste vara sant för någon annan.

Dessutom verkar våra "sanningsögon" påverkas av speglar också - de speglar vi finner i våra nära och kära, och i våra inte så nära och kära. Jag pratar om den respons vi får av omgivningen när vi gör någonting. Om man tänker på det var det ju faktiskt de reaktioner vi fick av våra föräldrar som blev våra första uppfattningar om "sanningar". Vi lärde oss att om föräldrarna blev arga, då gjorde vi någonting fel. Om de blev glada gjorde vi någonting bra. Någonstans blev denna respons den grund på vilken vi byggde vår första bild av världen, tror jag, och vår första bild av oss själva. Sedan snubblade vi ut genom ytterdörren och fann andra speglar i vänner, bekanta, kändisar, samhällsideal osv. Genom våra speglars respons upptäckte vi att vi uppfyllde kriterierna för vissa ideal medan vi i andra sammanhang var ute och cyklade - som att vi inte alls kunde sjunga...

Någonstans här tror jag då att de vars egenbild så totalt krockar när de får möta en verklighet inte har mött speglarna som har visat på att egenbilden kan tolkas på flera sätt. Sen finns det också de som väljer bort det de inte vill höra - så upptagna av att de är bäst. För inte kan det vara som så att alla de som dissas - bara visat speglar som visat att de är typ Celine Dion/Josh Groban? Men om det är så - så är det då inte så konstigt att de verkligen står där förtvivlade och undrar vad som egentligen hände? Så hur bra är det då att vara en spegel som bara reflekterar det som personen vill se och höra? Man kan vara ärlig utan att för den sakens skull vara elak!

För visst ska personer få sikta mot stjärnorna - men de måste samtidigt vara beredda på att det kan krävas blod, svett och tårar. Och ju förr de inser det - desto snabbare kan de då staka ut sin väg för hur de ska nå dit de vill. Kanske når man ändock inte den högsta stjärnan - men man kanske kan nå stjärnstatus i sin egen lilla galax - eller så inser man att man kanske ska ändra planen och istället sikta på månen. Och det kanske är gott och väl. Men var inte rädd att sätta höga mål - var inte rädd för att kämpa järnet för att nå målen. För bara F**ck Jante!

Häll lite whiskey i mellanmjölken - hur lättsvald den än må vara utan. Våga spänna bågen. Likväl som att inte vara så rädd att säga vad man faktiskt tycker. Man behöver som sagt var inte vara elak för det. Ofta om man säger vad man tycker - om det kommer från "fel håll" så bränner det till. Strunt samma om det handlar om att man gillar vaniljglass. Tycker du om vaniljglass så våga säg det - fast "fel personer" kanske öppet deklarerat att de älskar vaniljglass. Och våga säga att du älskar vaniljglass och inte gillar chokladglass fast kanske alla övriga i sällskapet gillar chokladglass. Sverige är ett land av konsensus och ett land där självständighet är något vi strävar efter men också är rädda för. Vi vill inte störa men heller inte hamna utanför. En gång läst jag något som Fredrik Lindström sagt något i stil med säger att vi reser själva - inte ensamma. För själv betyder inte att man är ensam, utan själv är självvald ensamhet.

Vi är det land som har flest möten för att ”alla ska med” och ”vi ska komma överens”. I svenska språket har ”säga vad man tycker” synonymer som ”kaxig”, ”sticka ut hakan” och den som gör detta är ”djärv” och ”modig”. Men att bli kallad modig måste betyda att vi har något att vara rädda för. Vad är vi svenskar rädda för? Vad är så skrämmande med andras ärliga tankar? En annan persons tankar är inte lag, det är bara en möjlighet att få se hur maskineriet ser ut bakom en annan persons pannben. Jag har verkligen svårt för det där när kallpratet är på allas läppar. Frisörsamtal om ditt och datt på ytan är döden. Och ärligt - inget samtal har väl egentligen bättre förutsättningar för varmprat som det som inleds med lite råa oelaka sanningar?

Så våga provocera lite. Våga tyck annorlunda! Ge mellanmjölken lite eftersmak. Att folk inte vågar säga vad de tycker för att slippa bli något så otäckt som oense får mig att undra om folk faktiskt inte är själva, utan ensamma, på riktigt. Jo, jag vet att vissa som säger vad de tycker hamnar i ett utanförskap och förlorar jobb och så - och det är fullkomligt åt fanders! Vi måste få ha rätt att ha olika åsikter och säga våra åsikter - även om inte alla åsikter inte är lämpliga. Att vi har yttrandefrihet är inte samma sak som att allt är lämpligt att säga. Och jag kan verkligen förstå att vissa håller sig tysta när det gäller vissa ämnen - det kostar för mycket. Men vad gäller i fall som vaniljglass kontra chokladglass (se symboliken) - säg vad du tycker och bli inte rädd för oliktänkande. Man dör inte av lite whiskey i mjölken, det kanske inte smakar jättegott. Men det lämnar eftersmak, eftertanke och ibland en helt ny väg att gå.

Och till samhället - bli för tusan lite mer accepterande över att alla inte tycker lika. Visa att "vi gillar olika" faktiskt stämmer. För det här samhällsklimatet driver oss in en tunnel som bara blir mörkare och trängre. Allt är bara svart-vitt, svart-vitt... Det är antingen det ena eller det andra som man måste vara och förhålla sig till. Tänk om man faktiskt kan vara emellan - att man är så där lagom - lagom utan att vara tråkig, lagom utan att rätta sig efter förbenade Jante. Som det här med kroppsstorlek - inte borde det komma som en chock för någon att det inte är bra att vara alltför tjock och att det inte heller är bra att vara för mager? Sen kan det vara en variation däremellan som borde kunna accepteras av samhället - då tror jag att personer lättare skulle vara mer nöjda med sig själva. Inte som nu där vissa driver sig till extrem träning/ätstörningar för att nå ett pinnideal och där vi då har motreaktionerna där riktigt överviktiga ska visa upp alla sina kilon i sin härlighet. Nog borde alla kunna se att inget av alternativen är hälsosamt?

Och träning är hälsosamt att äta nyttigt är hälsosamt. Vill man lägga upp sina bilder på detta - be my guest! Jag väljer att inte göra detta. De som känner mig väl vet att jag älskar att träna och jag gillar nyttig mat. Men det är inget som jag känner att jag behöver basunera ut för omvärlden. De som vill göra det ska självklart få göra det också - det är valfritt att kolla på sådan bilder. Däremot ska samhället i sig vara försiktigare - alltså vad som visas på storbild ute. För många av bilderna på dessa "perfekta" kroppar är då retuscherade - men det är inte lätt att veta om man är en ung tjej/kille och ser bilderna och vill se likadan ut. Med det sagt så ska vi ändå inte vara rädda för att äta nyttigt och att träna sunt - men att det faktiskt kan ske under mer avspända former. Det skulle jag vilja se, men det är min åsikt det. Och vad för bilder jag väljer att lägga upp:

Barnkalas i onsdags!

Party!!!

Något som passar till denna fest kanske? Bakvärk de luxe...

Och kanske att vi kan ta och verkligen titta på varandra?

...och veckans egoboost...

5 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS

hanging tree...

2016-05-23

...att hänga saker i ett träd - julgran...

Det här är ju en så viktig del i jämställdhetsrörelsen...

1. Fortfarande finns ingen rödhårig emoji!!!
2. Att kvinnor måste ha långt hår - är inte det typ stereotypt?

Tror ni att detta kommer ha någon som helst effekt där de de facto har problem med patriarkala strukturer? Men det vågar man inte knysta om - lättare då att ta fasta på emojis...

...likväl som det där att svensk film utsetts till bäst i världen på jämställdhet...

Underbara Sanna Rayman tar fram motorkapen:

"Vilken fantastisk liten artikel! En riktig samtidsmarkör, trots sina få tecken. Och samtidsmarkör är i det här sammanhanget inte ett jättesmickrande omdöme är jag rädd.

1) Jag har inga problem med att folk lobbar för millimeterrepresentation, men jag har problem med att de låtsas som att deras preferens för sådan är något annat än just en preferens.
För det är vad det är. Att önska sig ett representativt antal olika skrev/hårfärg/hudfärg etc på scen på festivalen eller in action på vita duken (eller vad det nu må vara) är inte en KUNSKAP, det är en PREFERENS. Det går givetvis utmärkt att argumentera i enlighet med sin preferens, för en sådan ordning. Men, det går lika bra att argumentera för en ordning där filmers eller musikfestivalers persongallerier styrs av helt andra faktorer – genrer, popularitet, dragplåsterskap, osv osv. Vilken ordning man tilltalas mest av är en fråga om tycke och smak.
Mads Mikkelsens ointresse för A-märkning avfärdas av Ellen Tejle som "pinsam okunskap" - denna härskartekniska klassiker hos individer ur Team representation. Det föresvävar henne inte att någon skulle kunna vara oenig med henne inte av okunskap, utan på grund av oenighet.

2) Ellen Tejle berättar segervisst att hennes märkning nu går på export. Flera andra länder vill införa märkningen, däribland Kina, vilket Tejle tycker är särskilt spännande eftersom kinesiska feminister i nuläget lever farligt och rentav fängslas. Det kan de slippa nu, menar Tejle eftersom hennes filmmärkning erbjuder ett sätt att prata om jämställdhet som blir "oradikalt och ofarligt".

Eh. Inte för att vara sån, men om A-märkning är en form av feministiskt arbete som den kinesiska regimen INTE slår ner på utan tvärtom omfamnar så kan det eventuellt bero på att man bedömer det som meningslöst, verkningslöst och harmlöst i största allmänhet.

...vilket även skulle kunna förklara varför den där pinsamme okunnige dansken inte hade någon lust att lägga tid på att dividera om det..."

Och Mads
Ja, för jag tror inte alls att Mikkelsen en sur mansgris. Att vara trött på svensk feminism - ja, vi är många som tröttnat på menstjofaderallan och snippsnoppräknande i allt. Jag tror faktiskt att det är så enkelt att Mikkelsen helt enkelt anser att det är ointressant att diskutera andra värden än konstnärliga i relation till film. Kanske tycker Mikkelsen att vi borde fokusera på film, konst, skapande som mål i sig själva snarare än som medel till något annat. I så fall är jag böjd att hålla med honom. Politiseringen av filmbranschen kan diskuteras. Vilka värden ska egentligen premieras och bedömas när ett konstnärligt verk analyseras? Politiska? Moraliska? Estetiska? Kan man inte tänka sig att en film har ett eget, inneboende värde, att filmen som konstnärligt verk har ett värde i sig själv, är mål nog, utan att det behöver vara ett medel för att uppnå ett annat mål, som t ex ökad jämställdhet?

Naturligtvis påverkar både film och litteratur vår verklighetsuppfattning. Varför skulle vi annars se på film eller läsa böcker om vi inte blev berörda? Skulle någon orka skapa om de inte trodde att andra skulle beröras, skratta, gråta, häpna, äcklas? Kanske är jag romantisk, men jag tror på berättelsens egen kraft. Jag tror att en berättelse som är tillräckligt övertygande har kraft att förändra, våra värderingar, vår värld. Men jag tror inte att sådana berättelser blir till om de skapas för att klara diverse märkningar, certifieringar och kriterier. Konst skapas enligt mig bäst genom att det är "ett måste" - om det man brinner för - inte för att det tycks vara ett strategiskt val eller ett aktuellt tema. Hederlighet och passion. Det tror jag är långt viktigare faktorer i skapande än politiska och moraliska övervägande.

Men detta land: vi skrattar åt USA som vill ha kreationism på biologischemat. Samtidigt som vi själva lär ut bisarra teorier om kön som social konstruktion...

Bästa cybertwin

En vän till mig berätta om att när hon var liten så sydde hennes mamma mamma upp alla möjliga sorters outfits. Att hon ena dagen gled runt med lapp för ögat, guldringar i öronen, krok på ena handen och bandana. Till kreationen dessutom hemmagjorda träsvärd som målades och fästes stenar på. Andra dagar var det prinsessa som gällde - stora tyllkjolar och rosa glitter. Ju mera glitter - ju mera bling - desto bättre. Nu när hon själv har en liten dotter så låter hon dottern göra på typ samma sätt. Inte alltid att dottern får välja kläder själv - men ibland så. Och då kan det ena dagen vara stormtrooperdräkt som gäller och nästa dag är det en prinsessklänning.

Det jag vill komma till är att när dottern kommer i stormtrooperdräkt, topp till tå-warrior och med en mask över ansiktet, så är hon en ”cool tjej”. Hon får status, min väninna får status, och hon blir en lite coolare morsa som har uppfostrat sitt barn "rätt". Stormtrooperdräkten är dräkten för feminism och jämställdhet, och bevisar att ”tjejer kan, också”. Alla skrattar och ler och lägger huvudet på sned. Jo, vi gör det alla - tjejen ser fett tung ut när hon kommer glidande i den där dräkten och sin bikerjacka på sin sparkcykel.

När det sen kommer till prinsesseklänningen så kan dottern stå vid garderoben och välja, noga, varsamt. Välja en blå, för det har Elsa i frost, med världens största glittriga tyllkjol. Välja en krona, en med massa stenar och glitter, och ett matchande trollspö. Hon blir som tagen ur en Disneyfilm. Och lika snabbt försvinner den ”coola tjejen”. Och min väninna är inte längre en statusmamma - och det får hon veta. Få ”moderna människor” som kollar på dottern med samma respekt, ingen som tycker att den klänningen bevisar att ”tjejer kan, också”. Hon blir fjantig, och min väninna blir en ojämställd mamma. Att dottern - sockersöt som tusan - får uttrycka sig och ta på sig det absolut mest glittriga som finns, det sticker i folks ögon.

Borde det inte handla om att en tjej då (och även killar så klart) ska få välja själva? I dag har vi gått från dåtidens ”flickor ska ha rosa och pojkar ska ha blått” via ”flickor ska ha blått, pojkar ska ha rosa” till att ingen ska ha nåt. Vi lever i en tid som utvecklas många sätt. Vi är friare till egna uttryck - vilket är ett gigantiskt kliv framåt.

Men lever vi inte också i en tid där vi backar flera steg bakåt? För det är vad jag tycker när man dömer hur cool tjejen är efter kläderna. Coolt är väl att ha sitt eget uttryck. Om regeln ska gälla att ”alla ska få se ut som dom vill” då måste den gälla – ALLA.

Jag själv var som jag skrivit många gånger tidigare en pojkflicka - vilket inte var helt vanligt med en vilding till flicka då. Idag hade vi varit hippfamilj - ordet pojkflicka sägs med en klang som att det vore något bättre, något tufft och självsäkert. Men hur skevt är det inte om vi fostrar våra barn att få vara som de vill, samtidigt som vi prackar på våra unga att ju mer lik en ”pojke” man är, desto mer skinn på näsan har man? Se istället på varje individ för vad den är - visst finns det egenskaper vi kan anser vara mer pojkiga och mer flickiga - men är det ena bättre än det andra? Absolut inte - en pojke är inte mindre pojke för att han väljer dockor och en flicka är inte mindre flicka för att hon väljer fotboll. Svårare är det inte!

Men det är inte hos alla logiken verkar klaffa...

Majoriteten av människor kan säkerligen skriva under på välvillighetsprincipen i teorin - men det är först när vi tvingas använda den i praktiken - när vi tycker att någon har fel, som den faktiskt börjar funka. Så vad händer om vi tar ett djupt andetag och utgår ifrån att människan som skrev kommentaren vi reagerade så starkt på är vettig?

När det kommer till jämställdhet så är jag tämligen viss om att de flesta av oss vill att män och kvinnor ska ha lika lön för samma arbete. När man pratar jämställdhet blir det lätt fokus på just likheter. Vi pratar om lika lön för lika arbete. Om att dela lika på föräldraledigheten, om att familjer ska ha lika rättigheter oavsett föräldrarnas kön, om att kvinnors hälsa ska tas på lika stort allvar som mäns, och så vidare. Det vi ofta glömmer är att prata om syftet med all den här likheten. Det är här det har gått till millimeterlikhet mellan könen som grupp det har spårat ur enligt mig. Att grupperna har samma möjlighet - ja, men att man sen som individ kan välja olika. Det måste vara jämställdhet. Målet är att alla människor ska få vara individer. Oavsett var vi föds, hur vi ser ut, och vilket kön vi har ska vi ha samma (stora) möjligheter att bli den bästa versionen av oss själva.

När man då hamnar i en diskussion med någon som då anser att det är millimeterlikheten mellan grupper som är prio ett - så tycker jag att jag ska kunna tycka att ”vi är inga robotar som är exakt likadana” kan jag tycka att personen bör inse att jag har en poäng i det jag säger. Och att jag ser poängerna i det den andra säger - istället för att debattklimatet bara fokuserar på det som skiljer åt i åsikter. Inte utgå från att det ligger hat och troll bakom för att åsikterna går isär...

Att vi istället lyssnar på varandra och respekterar varandras åsikter.

Lite som Twitter. För alla twitterägg så finns det ett obligatoriskt badkarstest...

Det kommer många luftpastejer ibland kan jag lova...

Jag ser då inga luftgitarrer - jag ser bara stavfel...

...att då någon svarar: "Luftgitarrer syns väl inte för det är ju själva grejen?". BINGO! Tänk innan du tweetar. Ibland är det bra...

Jo, jag var dessutom medveten om den norska stavningen. Men jag kunde ju inte låta bli. Ack, dessa ord - ackord...

Lite spontant känner jag väl: "stackars lilla barn som ska döpas att hamna i den kategorin...

Men det är ju Twitter - inte alltid så lätt när man kanske hade behövt 150 tecken. Och så vägrar man göra en dubbeltweet - och då blir syftningen som det blir. Ingenting någon behöver rasa om att något barn hamnar i keffkategorin...

Här på orten har vi löst det där med de små...

Placera dem i växhuset så är de direkt redo för jobbverket...

Barn...

För b a r n !!!
Men Alfons är ju farlig! Och ger barn mardrömmar!

Ah! Nu fattar jag! Det är ju för att återupprätta Alfons förtroende efter Alfonsdebaclet. Samtiden...

...logiken...

...det där är då från nationella verket för skattepengar i arbete (genus.se) - och nej, tänker inte länka. Texten ovan är nog...

Ja, man kan tycka olika...

Kan väl hålla med om att vanligt smink gör sig dåligt i leksaksaffären - men måste man verkligen bete sig som att det är jordens undergång? Nu fick inte jag några reaktioner för att jag reagerade över att det förstoras upp så in i bäng. Men tänk om det varit en man som sagt emot...

Nu ska just det här exemplet med att Linné var med och grundade rasbiologiska institutet vara ett litet skämt. Men frågan är om det ändå inte finns några som inte tänker varvet runt - att Linné levde på 1700-talet och rasbiologiska institutet grundades i början på 1900-talet...

"Var Linné rasist? Utan tvekan, med dagens synsätt. Det var alla andra 1700-talsmänniskor också, liksom nästan alla 1800-talsmänniskor och sannolikt en majoritet av alla som levde under första hälften av 1900-talet. Hade Linné andra karaktärsbrister? Säkert. Men det hör inte hit. Poängen med Linné är att han var en av sin tids största naturforskare, vilket gjorde honom så världsberömd att till och med dagens ungdom kan relatera till namnet. Därmed blir han lovligt byte för historieförfalskare. Hans namn kan användas som ammunition i en kampanj som har ytterst litet med honom själv att göra.

(----)

Att ge Carl von Linné vanäran av att ha grundat Rasbiologiska institutet är, vid första anblicken, så skrattretande att man drar på munnen åt knasigheten. Men skrattet fastnar i halsen. Hur många vet att blomsterkungen inte grundade institutet? Vad känner gemene man och kvinna i dagens Sverige till om Linné? Om mellankrigstidens rasbiologi? Inte mycket. Allt glider samman i ett vagt ”då” som det står oss fritt att omforma efter behov, och man bortser från att man därmed i praktiken legitimerar för alla övriga att göra sammalunda – förneka Förintelsen och övriga folkmord, blunda för millennier av immigration och kulturell påverkan, lägga 1900-talet till rätta så att det passar den egna gruppens intressen.

Propagandalögner har tidigare förknippats med auktoritära stater. Vår förvridna uppfattning av trettioåriga kriget bottnar i den tillrättalagda version som predikades av kungamaktens apologeter på 1600-talet. Men i dag, i den medialiserade och individualiserade värld som vuxit fram efter välståndets och teknologins hastiga expansion, kan alla ta sig rätten att konstruera ett förflutet som saknar verklighetsförankring. Åsikter likställs med fakta. Detta är – på denna punkt är historiens erfarenheter glasklara – en livsfarlig utveckling. Ena dagens historieförfalskare är andra dagens barrikadbyggare och tredje dagens krigsförbrytare."

Den stora poängen i artikeln är enligt mig:

De goda intentionernas land - där det ropas varg åt precis allt hela tiden. Det går inte att prata med "fel personer" för då är man guilt by association. The boy who cried wolf borde bli en läxa att lära sig utantill för en hel del människor. De säger att rasism är på väg att normaliseras - men vilka är det som normaliserar det när de kletar epitetet på allt som inte stämmer med deras världsbild? Just det! begreppet urholkas. Kanske kan man kalla det normalisering...

Om vi återgår till det där med maktordningar...

...när identitetspolitiken goes totally bananaz...

Men hey! Du kan ju vara vad du själv vill. I alla fall om man beter sig till Södertörn - "Är jag en man om jag säger det? En 7-åring om jag påstår det? Två meter lång? En katt?" Studenter svarar:

Oj oj oj vilket kränkt Södertörn det blev. Hakelius svara upp mot den kränktheten:

(AB)
Stackars Timothy Leary. Han dog tjugo år för tidigt. Leary levde i en tid när folk var överens om att det fanns något slags verklighet. Saker och ting var som de var, helt enkelt. Vad man tyckte eller kände om det ena eller andra ändrade inte det. Den som tyckte att månen var en grön ost, hade helt enkelt fel.

Timothy och hans vänner stod inte ut. Så de började trippa. Inte på tå. Med LSD. ”Sinnesutvidgande” substanser. För det stämplade president Nixon honom som ”den farligaste mannen i Amerika”. Hade Leary fötts lite senare skulle han kunnat bli en samhällets stöttepelare.

Förra veckan blev det snack om ett filmklipp från Södertörns högskola. En klämmig blondin i tjugoårsåldern påstod att hon var en sjuårig, japansk kille och frågade studenter om de var villiga att hålla med henne. Svaren var på det stora hela ja. Man måste själv få avgöra vad man är. Blondinen heter Hanna Lindholm och är uppenbarligen sverigedemokrat. Att döma av en debatt i P1 är hon inte riktigt så slipad som man skulle kunnat tro. Ändå var det här antagligen veckans intressantaste händelse.

Finns det någon verklighet? Det är vad politiken allt mer kommit att handla om. De trendsättande rösterna, lydigt återgivna av Södertörns studenter, lutar åt ett nej. Politiker i mittfåran vågar sällan luta åt ett annat håll. Om en medborgare upplever sig vara en lila elefant, så är det bäst att acceptera den saken. Att ifrågasätta någons identitetsuppfattning vore en kränkning.

Det offentliga Sverige har, i den meningen, givit sig ut på en tripp. Det har valt Timothy Learys sinnesutvidgade värld, alldeles utan LSD. Småaktiga skiljelinjer mellan verklighet och fantasi måste lösas upp, för annars kan människor ta illa upp.

Att blondinen är sverigedemokrat fick många att inte låtsas om att hon satte fingret på något viktigt. Men det gjorde hon. För vad blir resultatet om hela den politiska huvudfåran inte vågar säga att en förnumstig blondin med heimatfläta inte är en sjuårig japansk pojke, oavsett vad hon själv tycker? Jo, att någon utanför den politiska huvudfåran gör det. Då ställs folk inför valet att stödja politiker som beskriver hallucinationer som verklighet, eller politiker som håller fast vid att en verklighet finns.

Vad tror ni att de flesta väljer?
----------------------------------------

Visst kan man vara kritisk mot filmen som spelades in - för syftet var faktiskt att visa på tramset som pågår på bland annat Södertörn. Hos mig väcker det tanken hur den oredigerade versionen såg ut - vilka svar togs bort. För fanns det vettiga svar? Om detta nu fanns så hade enligt mig filmen haft större trovärdighet. En klippning är alltid en klippning och ger sitt syfte. Men det fråntar inte de svar på frågorna som faktiskt kom - att de är klart så ängsliga att svara fel enligt identitetspolitikens principer mot att tänka själva, vad förnuftet faktiskt säger.

Att detta skulle sakna relevans för att frågorna kommer från SD? Det är så dumt så jag saknar ord. För vi är många som inte är SD som finner de här svaren käpprätt åt skogen och som är kritiska till Södertörnsflummet. Så om jag som inte är SD skulle åka dit och göra liknande intervju och få liknande svar - så skulle det då vara relevant. Hm, ja det väcker ju onekligen idéer...

För det här med sanningar - hur är det med graviteten egentligen? Kan vi vara säkra på att den teorin är sann?

Prova att hoppa från taket på ett högt hus hur får du se... Eller gör för allt i världen INTE det!!! (bäst att varna i det här landet)

På det goda samhället (läs gärna hela inlägget) är det en fin kapning av den post-moderna versionen av sanningar: "Jag tror inte att det inom naturvetenskapen finns några sanningar. Det finns bara provisoriska, tillräckliga sanningar. Newtons teorier var provisoriska men fullt tillräckliga till dess att mänskligheten satte igång med att på allvar utforska och resa i rymden. Då klarar man sig inte längre utan Einsteins teorier. Betyder det att Einsteins teorier är sanna? Nej, inte mer än Newtons en gång var. Men de är tillräckliga för oss här och nu. Det kan hända att det kommer andra och mer allomfattande teorier i framtiden.

Poängen är att vi inte vet vad sanningen är men att vi upptäcker vilka synsätt som funkar. Det som funkar utser vi till den bästa sanningen.

Ursäkta om jag gör en kort utvikning om post-modernismen. Post-modernismen utgår, ungefär tror jag i alla fall, från det resonemang jag just refererat, men drar fullständigt parodiska slutsatser. Att det inte finns någon absolut vetenskaplig sanning tar post-modernismen till ursäkt för att tillåta vilken sorts dumheter som helst. Envar knäppgök får enligt post-modernismen hålla sig med vilken sanning han vill och måste respekteras för det, ty annars kan han, och med rätta anses det, bli kränkt. När jag träffar sådana där dårfinkar säger jag åt dem att det kanske inte finns någon absolut sanning för en efterföljare till Einstein, men för dig, din åsna, finns det en etablerad sanning som du ska lära dig och kunna redovisa vid tentamen. Punkt slut."

Det går ju alltid att se sanningen på sitt sätt...

...för fakta...

Dessa anti-vaccare. Okej - diskussionen är så antingen eller. Det finns inget mellanläge att faktiskt kolla vad det gäller för sjukdomar och att vaccinet ska vara väl beprövat etc etc. Vi har ju en hel del som nu då har narkolepsi efter svininfluensavaccinet. Men jag ska stanna den diskussionen där. Jag råkade på ett blogginlägg "respektera mitt nej till vacciner" Det är lång och radar upp en massa orsaker för att inte vaccinera sig. Fine! att ni tänker så och det får ju gärna denna person göra...

Att fakta...

...talar sitt hjälper inte. Hade det varit en persons tyckande så hade det varit en sak - men de är många. Och det är faktiskt inte bara sitt eget liv och sjukdomar man då chansar med. Sina barn - att de får lite barnsjukdomar är väl inget? Bra för immunförsvaret och så. Att det är svårare att ta död på mässling, polio etc som det talas om tänker vi inte på. Och de som är vaccinerade behöver ju inte oroa sig för att bli smittade av en som inte är vaccinerad. Jo, sant - tänk om det bara hade varit den här lilla avskilda delen av världen det handlade om...

Jag anser att det är ett inte så lite egoistiskt synsätt anti-vaccarna har. Men det är min åsikt.

Höjden av egoism...

...kränkt för att räddningstjänsten bryr sig mer om det hus som faktiskt brinner. Svårslaget....

Nisse här tänkte inte så mycket på andra han heller...

Inte utan att man funderar på det...

...eller ska man vänta på att myndigheterna informerar?

Bra info om jag träffar på en förvildad veterinär i skogen.

Regler...

Amerikat - klockrent om vårt schlagerspektakel...

4 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS

diggiloo diggiley...

2016-05-16

...alla tittar på mig - där jag går i mina gyllne skor...

...ja, mina fina kemiskor...

...ihop med klänningen...

...så ämnesintegrerar vi med hemskunskapen: periodiska systemet...

...av cup cakes...

Jag är alldeles tvärsäker på att detta är sättet att höja kunskapsresultaten! Ja, vi har det här när verkligheten överträffar satiren: Peak flumskola... där framtidens skola inte har några lektioner, inga klassrum, inga bänkar. Bara lärande i harmoni och transparens. Där mattklädda trappläktare är det nyaste nya. Fantastiskt Huddinge!!! "Till skillnad från många andra skolor har eleverna inte heller mer än två lektioner per dag. En på förmiddagen och en på eftermiddagen. Lärarna styr sedan över rasterna utifrån behov och arbetssätt. (----) I skolan finns varken klassrum, korridorer eller bänkrader. Eleverna är inte heller uppdelade i klasser, utan de går tillsammans med alla elever från samma årskurs. Hemvisterna består av olika utformade grupprum och salar. I stället för bänkar i rader ska rummet möbleras med sittsäckar, ståbord och konferensbord. (----) Visst behövs det föreläsas ibland, men då har skolan istället små salar bestående av fem mattklädda trappsteg där eleverna kan sitta. Där har läraren uppsikt, och det finns inga bättre eller sämre platser."

Jo, tack! Jag kan riktigt se en hel del av mina elever i de där sittsäckarna, eller på de där mattklädda trappstegen. En dröm för alla ADHD elever där all forskning har visat hur det behövs tydlighet och strukturer och möjlighet till ett mer sk "eget utrymme". Här ska det bli holistiskt lärande, en himla massa IT och svårmobbat eftersom ytorna är öppna. Risken är förstås betydande att det blir precis tvärtom, att eleverna lär sig väldigt lite eftersom det ständigt finns distraktioner runtom. För en med ADHD som reagerar på minsta lilla? Att fokuserar samtidigt som man ser andra elever gå/springa förbi flödande. Jisses! VEM klarar egentligen det???

Att se hela människan - jag antar att det är det de menar med holistiska tänkandet. Det är naturligtvis bra att skolan lär eleverna att hantera stress, men det är oroande att se rektorn göra en koppling mellan psykisk hälsa, BMI och självskadebeteende å ena sidan och PISA-resultat å andra sidan. Vad menas med denna koppling? Håkan Fleisher skrev: "Måhända blandar rektorn ihop korrelation (samband) med kausalitet (orsak – verkan). Låt mig illustrera med ett övertydligt exempel. Antalet diagnoser inom Autismspektrum ökar i takt med att Brad Pitt gör fler filmer. En korrelation alltså, men knappast ett kausalt samband. Det rektorn säger är alltså sant – men är det över huvud taget relevant? Och apropå barn med särskilda behov, hur fungerar en sådan skola – en med avsevärt lägre rumslig struktur och dessutom med genomskinliga glasväggar in till rummen – för dem? Jag är mycket tveksam till detta."

Jag tvekar inte en sekund på att det är goda intentioner som ligger bakom. Verksamhetens fyra hörnstenar är kommunikation, kollaboration, kreativitet och kritiskt tänkande och så långt är det ju bra. Men var kommer kunskapen in i bilden - eller har de glömt den. Glömsta... Men åter till deras nyckelord: varför behövs själva yttre strukturen brytas upp för det. I klassrum klarar vi också av att kommunicera och samarbeta. Vi kan vara kreativa och jag lovar att vi tränar kritiskt tänkande. Tittar vi på beprövad erfarenhet samt vetenskapligt forskning så är det inte mycket som talar till Glömstaskolans fördel - då finns det en betydande anledning till oro. Visst kan det fungera i Glömstaskolan och jag hoppas även det. För om det skulle floppa? Det är många barn i omlopp som är labbråttor i detta experiment.

Glömstaskolans underbara avslutande ord...

Men visst vore det fint om det fungerade. Liksom det där med mobiler...

För jag vill inte förbjuda mobiler i klassrummet - jag skulle vilja att de skulle kunna användas. Men verkligheten är en annan - och i valet mellan att mobilerna härjar fritt och ett förbud, ja då måste jag säga förbud. Men vaddå - det här med datorer är ju bara alltid så bra! Ta bort språk på schemat vet ja - vi har ju alltid google translate...

Det var det där med verkligheten och satiren...

...kontot som jag trodde var riktigt första gången jag träffade på det när det tweetade typ att "eleverna kan behöva hjälp även på helgerna - tack vara data så kan nu lärarna vara tillgängliga på helgerna". Liten skämskudde till mig - men se tweetsen ovan och varför inte: "Sol ute gör att elever som vill lära sig saker utomhus kan göra det. I lärarrummet finns det kakor för lärare som får tid över." och "Nu testar vi att lära på nya platser. Eleverna får hitta en egen plats (där de har mobiltäckning) och googla från den." och "Idag har vi sovmorgonslektion . Eleverna sover tills de vaknar och sen pratar vi om vad de drömt när de kommer." inte utan att man skulle kunna tro att det är @Furstelarare som har varit med i Huddingepedagogiken. Verkligheten och satiren som sagt var...

...ett visst mått av sanning ligger det där...

Detta curlande har inte kommit ur tomma intet. Det är vuxenvärlden som har kommit skamligt till korta. Motgång hör till livet - att inte möte motstånd under uppväxten kommer göra att långt fler brakar under när de står i vuxenlivet. Alla unga har rätt att få lära sig attityden - och erfarenheten: "Jag tar eget ansvar - det får mig att må bra." Att inte lära dem det är ett monumentalt svek!

Sluta dessutom upp med att vara så in i bängen kränkt över allt och inget!

Självklart har ett förlag rätt att refusera en text de inte anser håller, men det är inte vad det handlar om här. Anledningen till refuseringen är enkom politiskt hänsynstagande inför de ID-politiska strömningar som genomsyrar samhället. För på något annat sätt kan man väl inte tolka Bonniers utskick?

Vad skulle de säga om Fantomen???

Ska de ge sig på dutuben också?

Snälla! Förklara för mig hur barn kan må dåligt av att läsa de nuvarande versionerna av Jan Lööfs böcker.

Vad folk reagerat på är givetvis stereotypen att alla hipsters stjäl äpplen...

(OBS! Jag vet! matteräkningen på svarta tavlan ÄR störande!)

Vad har hänt med det självklara att prata med barnen? Det som förr kallades föräldraansvar? En gammal bok ÄR gammal - den är ett tidsdokument. Ska inte barn få del av den aspekten? I några av Alfons-böckerna ses ibland en piprökande pappa. Vad är det? det är inte så jättevanligt numera att föräldrar röker inomhus. Men den vuxne kan förklara: "så var det ofta förr" och ger därmed barnets perspektiv på mänskliga moden. Vilken värld möter en 10-åring som i dag tittar upp från en gammaldags bok? Jo, en verklighet full av folk på stan – och på tv, på nätet – folk som kan gå i turban, bära slöja, stappla fram på stilettskor, vara tatuerade, uppklädda, utklädda, med turkos hår. Skulle en bastkjol i en barnbok väcka uppseende? Det tror inte jag. Inte utifrån barnens verklighet och världsbild. Det är ängsliga vuxna som inte vill påminnas om forna tiders vita kolonialism och rastänk. Ska vi fortsätta odla det tänket, genom att överföra det på en ny generation? Unga som ser klasskompisar och blandade hudfärger överallt?

Men vuxna kan berätta, förklara och ge vidare bakgrund – det vill säga en vidare värld. Att läsa texter tillsammans, diskutera stereotypa bilder, berätta om en värld som fanns förr, ett fördomsfullt Sverige vi aldrig vill ha tillbaka och varför detta samhälle tack och lov ser annorlunda ut i dag. Lär vi inte våra barn också vår mörkaste historia är det omöjligt att förstå vikten av det fria samhälle vi har i dag. Stereotyper är ett klassiskt verktyg för författare och konstnärer att förklara, förenkla, förändra och spegla världen. Stereotyper kan vara nedlåtande, men också uppskattande, humoristiska, kärleksfulla, absurda. En stereotyp framställning av andra folk är inte per definition rasistisk. Givetvis måste Jan Lööfs böcker och bilder kunna diskuteras, problematiseras och ifrågasättas, precis som all annan konst. Särskilt viktigt är det när det kommer till konst som vänder sig till barn. Att börja censurera böcker för att de innehåller stereotyper är dock en farlig återvändsgränd. Se, identifiera och erkänn stereotyper – men censurera inte!

Lars Anders Johansson skriver mycket av det som behöver sägas på sin ansiktsbok: "Att återge, förstärka, utveckla och utmana stereotyper är något konstnärer och författare har gjort i alla tider. Stereotyper kan vara oerhört effektfulla, för att roa, provocera eller förenkla. En stereotyp behöver inte vara något nedsättande, men kan givetvis vara det.

Oavsett vilket kan inte en konstnär eller en författare vara skyldig att återge verkligheten på ett sakligt korrekt, eller på ett med den politiska maktens, eller den gapande mobbens, önskemål överensstämmande sätt. Jan Lööfs stereotyper måste givetvis, precis som all annan konst, kunna diskuteras, problematiseras och ifrågasättas. Vad som däremot är orimligt är att kräva att kulturen skall rensas från verk som innehåller stereotyper, nidbilder och förenklingar av olika slag.

Det är i sanning en ironi att den generation som fostrats i att "kritiskt tänkande" är det högsta goda, väljer att använda detta tänkande till att försöka tysta och rensa ut politiska och konstnärliga uttryck som inte faller dem själva på läppen. Att stora kulturinstitutioner och ansedda bokförlag viker ned sig för denna intoleransens ideologi säger så mycket om den feghetens och ynkedomens tidsålder som vi förmodligen bara sett början på. Frågan är om inte det idoga sopandet av isen i själva verket är en björntjänst?"

Leo Flavums blogginlägg "Oavsett vad man som upphovsman skapar (och oavsett alla goda intentioner), så kommer det att göra någon tjurig i luvan. Förr eller senare. Nu eller om trettio år.
Det går inte att gardera sig från detta. Inte med mindre än hela ens skaparglädje försätts i handfängsel under processen. Och i en anständig, förmodat kulturbejakande samtid ska det heller inte förväntas av en.

”Men när det riktar sig till små barn. De ska inte behöva utsättas för…” Säkert, hördudu! Idag är det ‘stereotypa skildringar’ som anses påkalla skyddsbehov. Om ett decennium är det någonannan noja. Det finns dessvärre flera drivande faktorer i denna sorgliga utveckling. Tongivande är en relativt fåtalig, men högljudd skara ideologiskt motiverade tyckarlobbyister. Som sin uppgift har de tagit att polisiera kulturen i jakt på misshagligheter, bland vilka förlegade värderingar, stereotyper, bristande representation, traditionella könsmönster et cetera, brukar nämnas.
Med hjälp av goda mediakänningar (samt hyfsad räckvidd på sociala medier) för de aggressivt fram sin ståndpunkt. Eller agenda, kanske man bör säga? ”Det här är problematiskt. Det ska bort!” Utgivarna lyssnar ängsligt, för att sedan rikta pekpinnar mot kulturskaparna, vilka förväntas dagtinga med sina alster. ”Håll tungan rätt i mun eller få dina titlar strukna”, säger de kanske inte. Men det framgår snart.

Har då inte dessa tyckare en poäng, kan man undra? Är det inte av godo att ta itu med ovanstående? All konst värd namnet är raka motsatsen till ”hålla tungan rätt i mun”. Varje odödlig saga – från Gilgamesheposet till Star Wars – dras med sina tvivelaktigheter. Det är bland annat dessa som gör berättelserna levande, mänskliga. Ingen av kulturskatterna torde ha förvärvat sin odödlighet ifall de blott höll sig till det oförargliga och säkra.

Om man säger som så… Det finns en anledning till att ”Sagan om det lydiga och inkluderande barnet som kontrollerade sina privilegier varje kväll före läggdags” aldrig blivit, och lär heller aldrig bli, någon varaktig storsäljare.

Tillvaron blir inte perfekt hur mycket vi än går loss med rödpennan. Därför är strävan efter Korrektopia inte annat än en enkelautostrada mot fördumning. Och som på vägen riskerar att skymma undan fantastiska kulturskapare och deras verk."

Och bara lyssna på Joakim Lamotte när han går igång om att Pelle Svanslös skildrar stereotyper och att den saknar mångfald. Att tokfeministrarna i åratal har rasat över könsfördelningen i Lööfs böcker. Att man på allvar tror att barn inte klarar av att se hur det är i en bok mot hur det är i verkligheten. Ta den här boken:

En vän till en vän skrev: "Den kryllar av flickor som är pigor, kivas, leker m dockor, hjälper mamma, plockar blommor och inte kan såga. Och pojkar som är käcka, våghalsiga, leker m flygplan, sågar ved, hjälper pappa, åker på äventyr och tappar porslin (som mamma sopar upp). Och så finns här n-doktor och n-land. Men barnen älskar den fortfarande - den är en del av vårt gemensamma kulturarv. Den speglar inte hur vi ser på världen, människor och relationer nu. Men när den kom ut, på mormors tid(?), var detta bilder av Sverige. Genom att visa dem detta och sen samtala, jämföra och problematisera så förstår barn mycket om vi visar och berättar." Barn är inte dumma i huvudet!

(GP)

I de lättkränktas land, som detta sannerligen är, så kommer snart ingenting vara säkert från de ivriga saxarna. Varför ska vi inordna all tidigare litteratur utefter dagens moraliska rättesnören? Hur mycket förlorar vi inte i kunskaper om hur man tänkte och resonerade förr genom denna vittvättning av vårt förflutna. Ska vi inte veta någonting om hur européer förr beskrev andra folk och kulturer? Ska man till exempel förbjuda eller klippa i de krigsfilmer som skapades under andra världskriget som ger uttryck för den rasism gentemot ”den gula mannen” som, om inte skapades så i alla fall späddes på, av de grymheter som japanerna utförde under sin expansion i Stillahavsområdet? Hur ska vi då kunna förstå denna rasism och aversion och hur den påverkade krigsföringen?

Ta "Tintin i Kongo" - vad blir kontentan av att man städar undan det man inte vill ha i litteraturen? Vad är det vi inte kommer förstå då? Jo, då kommer vi sakna insikt i hur västerlänningar resonerade när de ansåg sig ha en civiliserande mission i de ”barbariska länderna” där bland annat kristna missionärer såg sig ha en stor uppgift att fylla. ”Tintin i Kongo” är proppfull av den här ”white-mans-burden” andan. Hur ska vi kunna förstå den stora drivkraften, vid sidan av de ekonomiska incitamenten, för den koloniala expansionen om vi inte får läsa om den?

Invändningar mot Lööfs "Morfar är sjörövare" så tänker de bland annat på en svart man som vaktar den arabiska prinsens palats. Är detta verkligen en nidbild? Är det inte istället en historiskt korrekt bild? Det är ett faktum att de arabiska rikena tog väldigt många svarta slavar från medeltiden och framåt. Dessa fick bland annat bli slavsoldater och palatsvakter (som eunucker), men de flesta slavade på fälten eller i hemmen. Detta är kanske en bild som många inte vill se idag, men den är inte mindre sann för det. Om bilden är en "nidbild" så är den inte det av svarta, utan av den arabiska slavkulturen! För övrigt uppvisar albumet inte en nedlåtande bild av araber, som kritiken antyder, utan istället tvärt om. Den visar araberna överlista morfaderns piratgäng på ett ganska fantasifullt och rent av omöjligt sätt. Om något så speglar albumet överlag en orientalisk romanticism från tiden det skrevs.
Men vi kan ju inte ha böcker och album som speglar en tidsanda, eller hur?

En vän till mig bläddrade härom dagen i gamla skolböcker. Det var texter och bilder från alla världens hörn i bland annat geografiska läseböcker. Hon beskriver en bild med en undertext som säger bl.a. "arabgubbe". På bilden såg man en äldre man som såg helt vänlig ut, fullt sysselsatt med något slags hantverk. Med all rätta undrar hon nu om vi kommer att få se kulturetablissemanget rensa ut bland våra litterära och historiska skatter på muséer, hembygdsföreningar och arkiv också så småningom? Och tänk detta smått otroliga hur många som har läst dessa skolböcker tidigare - och inte blivit rasister. Samma sak med alla oss som växt upp och läst Pippi, Tintin och Lööfs böcker - visst är det helt fantastiskt att så många av oss faktiskt inte har blivit det minsta främlingsfientliga eller nedlåtande mot andra kulturer? Snarare tvärtom!

Att plocka bort och tillrättalägga så det ska passa in i dagens världsbild är att förminska barnen. Kan vi börja sluta använda barnens första bokupplevelser som projiceringsyta för vuxenneuroser? Absurdistan! Barn tänker liksom i drama. Barnlitteratur vilar på stereotyper, eller figurer skulle man hellre säga. Barn behöver höra och läsa en massa böcker - ja, i stort sett bada i kultur - så plockar de själva ut kursen, med hjälp av vuxna. Det bortplockande resulterar istället i att vi får en generation ängsliga individer som inte själva kan skilja på rätt och fel. Att vi får rädda elever som hellre låter bli att svara på frågor för rädslan att det skulle vara fel. Ja, hellre lämna det blankt. Jag har sett sådana exempel - och jag gör vad jag kan för att få dem att skriva något i alla fall. Bara för att våga skriva - även om det inte är helt rätt...

Rättigheter...
DET ÄR MIN FÖRBANNADE RÄTT ATT FÅ HA FÖTTERNA PÅ SÄTET!!!

Only in Absurdistan...

(smp)

Autentiska skyltar som anses som kränkande??? Detta galna land. Givetvis så ska man väl inte sätta skyltar för att kränka. Men här satte de upp en massa autentiska skyltar från andra länder.

Jag vet att det finns skyltar här i Sverige som innehåller ord som får de flesta av oss att dra på smilbanden (några kränkta individer också gissar jag - det är ju ändå Absurdistan vi talar om). Ett par av dessa placeras i landet ZZ som del i ett projekt. Nu anser några i landet ZZ att dessa skyltar kan vi då inte ha kvar i landet ZZ - för de kan kränka svenskarna som befinner sig i ZZ. Detta trots att skyltarna finns på riktigt - ja just i Sverige. Ni hör ju hur galet det låter?

Och att skyltarna sen plockas ner? Snälla lilla landet. *suck* Allt mer och mer känns det som att jag lever i ett gigantiskt konstprojekt där vi är majorinetter. Snälla klipp av snörena så vi får styra oss själva - och packa ner konstrprojektet och ställ det någonstans där solen aldrig skiner. Orkar . Inte . Mer !

Ett fik på söder (varannars) löste dock det där med skyltning på en viss bolls dag smidigt...

Föräldraskap...

Ansiktsboken ger oss fler prov på hur det står till hos vissa....

Och nästa...

Moment 22...

Många val och kval...

Stackars barn - inte bara giftfri, utan snart oxå "giftfree" Denna grupp - nästan lika sekteristisk som kollodialt silver - diskussion om man ska tvätta multnade träklädnypor eller slänga dem. Nuff said...

Och detta - vilket solskydd och vågar vi verkligen ha solkräm? Men samtidigt så måste ju barnen skyddas från solstrålningen. Skönt att de åtminstone är medvetna om det. Men nu har det startats så många trådar om det att admin tröttnat och startat en enskild "solskyddstråd". Alla dylika fristående solskyddstrådar kommer raderas. Mest fascinerad över all tid de verkar spendera vid dator/mobil - tänk all denna STRÅLNING...

En sak jag med säkerhet kan säga är att de läser i alla fall all informationen som står på varorna...

När man är disträ - av virrigt virke - behövs ordning och reda...

Klart och tydligt! Ingen risk att ta miste...

Escalator™...
...Förbudsministerns lömske tvilling som jäklas med brorsan?

Ja, ja - ett varningens ord är väl på sin plats...

...här verkar det inte ha gått så bra...

För jag tror att någon i närheten där jag passerar när jag går till träningen har inte så lite ont i foten... Mitt twitterflöde associerade till menskonst - hm, jo jag tänkte själv skriva något liknande först, men jag avstod att skriva något sådant - för jag tror att den där foten är ganska illa däran i verkligheten. Men bara ett tecken på hur samtidsrubbade vi har blivit...

"I don't belong here, I gotta move on dear
Escape from this afterlife"

Nu i afterlife efter den blå himlen som vi bjudits på...

Hallucinations...

Har vi inte tagit det där med Eurovisionpå lite för stort allvar nu? En slumpcheck säger att svenska folket är musikmasochister: tittar på Eurovision för att twittra hur illa de far av det. Undantag som Niklas finns dock...

Inga hallucinations...

Kärleksmumstårta!!!

12 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS

emergency...

2016-05-09

Kolla in tjejen! 10 år - fantastisk! och håller så hög nivå

Emergency...

Jag säger bara WOW!!! Ett under att människan inte har dött ut för länge sedan...

Den nya sitt-skatten. Eftersom sitta är det nya röka. När kommer den? Samt förbud mot att sitta på allmän plats. Och Ikea måste gömma sina stolar under bordet... hm disken. Dags att börja bunkra stolar kanske? Förbudsministern får mig att vilja börja röka och nästan så att tanken slår mig om jag kanske inte skulle ta och sluta träna. Fast det kommer aldrig att ske - hur mycket motvallsgen som än slår in. For the record: raljerar inte över satsningar på bättre folkhälsa. Men att hävda att sitta är bland det farligaste som finns är absurt!

Känns nästan som om han varit i kontakt med denna myndighet...

Oooops - de sitter och de PRATAR snus. FÖRBJUD!!!

Att sitta är ett förstadie till ligga?

Nu börjar vi närma oss låg nivå...

Bottenvåningen - måste det kännas surt att bo på... Nedstämdheten...

Den kommer särskilt när tröttheten bara sköljer över mig. Jag . Vill . Sova .

Inte bara jag...

Jag brukar använda badhandduk när jag har badat...

Hur stor andel av befolkningen kan läsa och verkligen? Antagligen färre än du tror. Den starkaste myten om läsning är antagligen att i vår moderna, utbildade västvärld kan alla läsa. Många kan hanka sig fram något så när - men när man säger "att kunna läsa" så finns det vissa kriterier man brukar titta på. Den undersökning för 15-åringar som heter Pisa, delar in läskunnigheten i olika nivåer mellan ett och sex. Den som klarar nivå ett kan läsa vad som står på vägskyltar, information om öppettider eller annan mycket kortfattad text där det bara finns ett enda tydligt budskap.

På nivå två krävs att man kan utläsa huvudtanken i en text där informationen finns att hämta på ett enda ställe och är ganska tydligt utskriven. På nivå tre krävs att man kan hitta information på flera olika ställen i texten och sammanfoga den för att härleda textens huvudtanke. Först på nivå fyra kan läsaren hitta information som bara är underförstådd i texten, och ta till sig en text om ett ämne som man inte visste något om i förväg.

En dagstidning ligger ungefär på nivå tre. Läroböcker i olika skolämnen kräver en läsnivå på minst två. Och för att kunna läsa en roman med behållning, skriven för vuxna, krävs oftast minst nivå fyra. Så vilken nivå är "att kunna läsa"? Pisa har satt den gränsen vid nivå två, en slags miniminivå för att man ska kunna ta till sig några andra kunskaper i skolan. Det visar sig att nära på 20% - alltså nästan var femte - av EU:s 15-åringar inte når upp till den nivån.

Svenska elevers läsförmåga har rasat. Andelen icke läskunniga har ökat från 13 till 23 procent på tio år. Könsskillnaderna är stora; var tredje pojke hamnar på nivå ett i läsning. Svenska pojkars läslust har minskat mer än dubbelt så fort som bland pojkar genomsnittligt sett i OECD. Detta sker samtidigt som läsförmågan blir allt viktigare för att kunna få och behålla ett arbete, sköta sin hälsa, delta i det sociala livet, ha god självkänsla och vara en fullvärdig konsument och medborgare.

För att vi har en fördumningsindustri på gång...

(nyteknik)

...så indoktrinerade i postmodernt genustjosansvejsan att de faktiskt tror att det har med jämställdhetsarbete att göra. Så DET bara SKA appliceras på allt - vare sig det passar eller ej...

Tänk om man går en INGENJÖRSUTBILDNING i FORDONSTEKNIK- , ja då kanske det är som så att motorer, kolvar och bromsskivor ÄR det mest adekvata att syssla med. För om de vill ha in massa genus istället - ska de plugga ett år längre eller ska något bytas ut och i så fall vad, motorerna eller?

Att införa genus i utbildning med syfte att öka andelen kvinnor är fel. Teknik bör inte ha ett genusperspektiv av samma anledning som att kvinnor inte bör reduceras till ett kön. Genom att antyda att kvinnor skulle känna sig mer hemma bland ”kvinnligt” klassade attribut gör debattörerna precis det dem själva vill förhindra; placerar människor i fack och tilldelar dem egenskaper. Men det här med att motorer, kolvar och bromsskivor skulle vara manliga attribut? Jag hänger faktiskt inte med alls - vi ska inte köna barn och med leksaker så ska det inte finnas pojk- och flick. Men jäklar i mig - motordetaljer ha manliga attribut. Ett konstprojekt à la social konstruktion skulle jag vilja säga...

Ni får ursäkta - men jag har undervisar i teknik och fysik där vi pratar ellära, mekanik, motorer mm och aldrig har jag någonsin stött på att dessa ting skulle vara manliga attribut. Hur sjutton uppstod alla dessa tokigheter?

Och nog tusan blir det galnare...

Jag säger bara: LÄS TOKLANDET om det! Jag orkar inte med mer genustjosansvejsangalenskaper...

Visst finns det saker i samhället som behöver analyseras ur genusperspektiv - men när det håller på så här - så blir det bara tramsigt!

En röd cykel med cykelkorg döpt "F 12" och en blå sportvariant döpt "Helmer". Förlåt men jag skrattade högt när jag såg det - har en vag känsla av att den där cykelfabrikören inte har läst genusteknik...

Som ni märker så gillar jag att tramsa själv - men då vet jag om att det är trams, jag tror inte tramset är på riktigt. För nog kan vi tycka att vi bör få fler tjejer intresserade att gå teknikutbildningar (likväl som vi behöver få fler killar intresserade av att bli förskollärare. Men det hör vi väldigt sällan något om från genusvetarna - liksom det att fler tjejer bör satsa på det här med gruvdriftsteknik, renhållningsteknik (som sopavfall) mm). Men! Det sker inte på genusnivå - att öka intresset för teknik redan i yngre år - alltså på geninivå...

Inte direkt geninivå...

Ja jävlar...

Ja, det var min reaktion när jag såg den i tidningen - jo, artikeln är från 2014 - men det bekom inte mig. Att klä på en staty efter att vi passerat 1970 är enligt mig trams. JÄTTETRAMS!

Att det var just MP? Jo, lite kul - då det handlar om att lägga icke-naturliga saker till naturen. Men det var det enda. Inte en annan tanke på att det skulle ha med cirkus-MP att göra. Jag hade för tusan reagerat likadant om det var min mamma som hade klätt på en staty!

Så det fick jag förklara för någon som tyckte jag höll "låg nivå" - som trodde jag ville misskreditera MP. Men ingen fara på taket där. Dock tycker jag att personen kunde kollat min feed och sett mina tidigare tweets så hade nog aldrig denna lilla sak inträffat. För jag fick medhåll i att det känns som något puritanskt frikyrkligt tilltag.

Att en hel del till min tweet har skrivit MP stollepartiet - mm. Det är ändå en okej nivå. Även om min reaktion som sagt INTE var på MP. Sen har hur många som helst då skrivit MP och islamistpartiet. Och det gillar jag inte alls! För då har man kommit långt ifrån syftet med min tweet. Och där tror jag att jag fick förklaringen till att en tvåårig artikel låg så synlig på webben - att flera kopplat ihop det som hände då med cirkus-MP. Folk givetvis skriva vad de vill - yttrandefrihet you know. För ingen kan hållas ansvarig för vad någon annan sen skriver i efterhand. Och det är något jag alltid har tyckt. Inget GBA här - som med de stackars glassarna...

(SvD)
...i samma associationskategori hittar vi också 88:an och en lakritsglass. Så GB-glass står för "guilt by glassociation"? Det är så det blir när man tolkar in saker som inte finns och när man själv har en föreställning om vad saker kan betyda eller vad olika personer och kön kan tänkas gilla.

JA - för vad gillar kvinnor...

Cirklar och K:n??? Ursäkta mig - men för min del handlar det mest om att sortimentet inte är så särskilt roligt och att varorna är ett antal kronor dyrare än i vanliga affären. Så hur det kommer funka? Tja, som bensinmack och som "nöden-har-ingen-lag-mitt-i-natten" typ. Alltså som innan...

Så smart!!!

...för visst är det en alldeles strålande idé att ha vita sockor när man ska springa i skogen...

Strålande - sagolik - är i alla fall naturen - när man springer förbi i soluppgången...

...breathtaking...

...utsikten under dagen...

...är inte heller den helt fel...

Jo tack - det var en utmaning...

Nej Lyckokryss! Ett korsord som tar under halvtimman är INTE en utmaning! Det är som ett pussel som det står 2-3 år på - och så fixar man det på 3 veckor...

Utmaning - ja det är härliga smarta skämt:
-------------------------------------------------
1. Einstein, Newton and Pascal are playing a rousing game of hide and seek. Einstein begins to count to ten. Pascal runs and hides. Newton draws a one meter by one meter square in the ground in front of Einstein then stands in the middle of it. Einstein reaches ten, uncovers his eyes, and exclaims "Newton! I found you! You're it!" Newton replies "You didn't find me. You found a Newton over a square meter. You found Pascal!"

2. A mathematician and an engineer decided they'd take part in an experiment. They were both put in a room and at the other end was a naked woman on a bed. The experimenter said that every 30 seconds they could travel half the distance between themselves and the woman. The mathematician stormed off, calling it pointless. The engineer was still in. The mathematician said "Don't you see? You'll never get close enough to actually reach her." The engineer replied, "So? I'll be close enough for all practical purposes."

3. A buddhist monk approaches a burger foodtruck and says "make me one with everything." The buddhist monk pays with a $20 bill, which the vendor takes, puts in his cash box, and closes the lid. "Where's my change?" the monk asks. The vendor replies, "change comes from within".

4. Jean-Paul Sartre is sitting in a cafe revising his first draft of Being and Nothingness. He says to the waitress, "I would like a cup of coffee please. No cream." the waitress replies, "I'm sorry sir, but we're out of cream. How about with no milk?"

5. Noam Chomsky, Kurt Godel and Werner Heisenberg walk into a bar. Heisenberg turns to the other and says "Obviously this is a joke, but how can we tell if it's funny?" Godel replies "We can't know that because we're inside the joke." Chomsky says "Of course it's funny, you're just telling it wrong."

6. It's hard to take kleptomaniacs and puns seriously. Why? They take things literally.

7. What do you get when you cross a joke with a rhetorical question?

8. Three logicians walk into a bar. The bartender asks "Do all of you want a drink?" The first logician says "I don't know." The second logician says the same. The third says "Yes!"

9. A Roman walks into a bar and asks for a martinus. "You mean a martini?" asks the bartender. The Roman replies, "If I wanted a double, I would have asked for it."

10. Another Roman walks into a bar, holds up two fingers, and says "Five beers please!"

11. A logician's wife is having a baby. The doctor hands the baby to the dad. His wife asks if it's a boy or girl. The logician replies "Yes."

12. Boy I tell ya, entropy ain't what it used to be.

13. How do you tell the difference between a plumber and a chemist? Ask them to pronounce unionized.

14. Why do engineers mix up Christmas and Halloween? Because Oct 31 = Dec 25

15. Pavlov is at a bar enjoying a pint. The phone rings and he shouts "Oh! I forgot to feed the dog."

16. Helium walks into a bar and orders a beer. The bartender says, "Sorry, we don't serve noble gases here." Helium doesn't react.

17. Shrodinger's cat walks into the bar and doesn't.

18. A Higgs Boson walks into a church. The priest says "We don't allow Higgs Bosons in here." The Higgs Boson replied, "Well, without me, you can't have mass."

19. A programmer's wife asks him to pick up a loaf of bread and, if they have eggs, get a dozen. The programmer comes home with a dozen loaves of bread.

20. There's a band called 1023MB. They haven't had any gigs yet though.
------------------------------------------------
(highperspectives)
Tänk vad man missar om man inte förstår detta

Världen klarar sig nog ändå. Men vad missar världen genom att inte ge introverta samma villkor att utvecklas som extroverta? Styrkan hos introverta:

"Genom sin natur brukar introverta bli passionerade kring en, två eller tre saker i sitt liv. På grund av deras passion för idén så kommer de att bygga allianser, nätverk och anlita experter för att göra allt man kan för att det ska kunna bli verklighet", säger Susan Cain.

Vidare: "...det är en myt att introverta är blyga, utan det handlare snarare om att man får energi av små grupper och tappar energi i större sociala sammanhang.
Introverta har heller inga problem med att spendera långa stunder med sig själv, vilket kan vara en fördel för en entreprenör. Duktiga entreprenörer ger sig själva den ensamhet de behöver för att tänka kreativt och originellt – att skapa någonting från ingenting. Det är så introverta fungerar."

Någonstans läste jag en artikel där det ansågs att extrovertas ständiga stimulansbehov gör att dessa bildar sig en uppfattning medan man talar och att det leder till att det kan bli svårt att hantera de stora frågorna kring verksamheten. Att ensamhet dränerar dem och det är inte like kreativa om de spenderar för mycket tid själva.

Mer kan man säga att introverta litar mer på sin "inre kompass" än på omgivningen och därför heller inte behöver stämma av med omgivningen vad den tror om en viss idé. Man går heller inte igång på priser eller massmedial uppmärksamhet på samma sätt som extroverta och har också enklare att ta misslyckanden. Vissa har till och med angett att ett problem för extroverta är att de kan skada relationerna med en kund genom att de inte är tillräckligt inlyssnande, utan redan tycker sig veta vad kunden har för behov.

Studier har visat att introverta ledare ledde till bättre resultat och högre vinst - extroverta var visserligen bättre på att leda passiva anställda som behöver en viss riktning, medan introverta var bättre på att kanalisera talangen hos kreativ personal och sedan hålla sig ur vägen. Huruvida allt detta stämmer eller inte vill jag inte uttala mig om. Jag tycker att man ska försöka se till varje individs styrkor och se till att utveckla dem. Samt att det kan vara bra att vara medveten om sina mindre starka sidor - vilket gör att man kan vara uppmärksam på fallgropar och nå sin fulla potential.

Det viktiga i det här är väl mer att faktiskt glömma fördomar och myter om introverta:
De är blyga och anti-sociala.
De är dåliga ledare
De är alltid tysta
De är deprimerade
De är bara bokmalar och nördar
De är arroganta

Introvertas lyckliga utrymme är ett tyst sådant med mindre avbrott. Samhällets syn på att om man inte visar upp hela sitt register för alla - utan att man behöver sin egen space för att tanka energi - gör lätt att introverta känner en press att passa in i den utåtriktade andan. Detta i sin tur kan då leda till att introverta är känsligare för att bli deprimerade, och eller alternativt att oftare få ångest och panikattacker av yttre förväntningar. Fick fatt på ett radioprogram där den som skrivit "Ingen Panik" - Per Carlbring - mästerligt förklarar om panikångest och paniksyndrom. Lyssna!

Ett annat tips på samma ämne är "Jag är inte galen". Här en videointervju med Anna Lithander. I boken skriver Anna "om när hon drabbades av panikångest, något som idag klassas som en folksjukdom. Det är en skambelagd sjukdom som dock är både ofarlig och behandlingsbar. Men vad sker egentligen i kroppen vid en panikattack? Varför drabbas kvinnor oftare än män? Är symtomen en reaktion på vårt sätt att leva idag? Bokens medförfattare, psykologiprofessorn Per Carlbring, är en av Sveriges ledande experter på panikattacker och i boken delar han med sig av sina erfarenheter av hur man kan hantera panikångest med kognitiv beteendeterapi."

Det här med psykiska sjukdomar - många som verkar ha haft en släng av än det ena och än det andra. Cissi Wallin säger det så j-a bra:

Jag är ingen trenddiagnos. Jag är på riktigt! Det går en massa föreställningar - och så sägs det en hel del som är bara tokfel! Som:

"Du är inte den enda som mår dåligt": Att säga så till en person som lider av depression förminskar känslorna och måendet på ett brutalt elakt sätt. Skulle någon må bättre för att man vet att andra också mår dåligt eller? Allas mående måste tas på allvar. Det är inte som att många får höstförkylningar liksom - när man kan kraxa och snora ihop...

"Det är bara en fas": Nej, det är inte bara en fas. Det är en kamp som för många av oss tar år att vinna. Det finns de som är deprimerade stora delar av sina liv - är det bara en fas för dem också? Nä, säg inte att någons depression bara är en fas som kommer "gå över" av sig självt för det är inte sant. Även om det vore jäkligt bra om det bara gick över som en förkylning. Adekvat hjälp är ett och två är den egna insatsen. Eller som att fråga varför någon är deprimerad... Seriöst? Det man önskar sig som deprimerad är så klart att inte vara deppig. Enkla svar brukar ha enkla lösningar, och här finns inga enkla svar och lösningar - det ska gudarna veta...

"Du har ett så bra liv, du borde vara tacksam istället": Alla varianter av den meningen borde bara bannlysas! Tro sjutton att många av oss vet att våra liv är bra på papper - ska man då förutom depressionen och ev. GAD brottas med ångesten att man ändå mår dåligt? Känslorna kring detta kommer försvinner för att någon försöker övertala en om hur vackert livet är. Depression är en sjukdom och inte ett val att vara "otacksam". När man är deprimerad känner man sig inte stark och det hjälper inte att andra människor försöker bygga på känslan av att man är misslyckad som inte ens kan kämpa sig ur en depression på en vecka eller två. Folk som undrar hur en som till synes har allt kan lida av depression, frågar ni också hur folk kan ha astma när det finns så mycket luft?

"Tänk positivt istället": Bara nej alltså! Många av oss försöker tänka positivt för allt vad vi kan - vilket kan vara ett sätt att bara orka sig igenom. Men att tro att positiva tankar skulle vara något universellt botemedel - det är bara förminskande. Och dessutom kan det verka kontraproduktivt. Försök att stötta och finnas där för den som mår dåligt utan att försöka dig på att läka dem med dina kommentarer och tankar. Lyssna och bara visa att du finns där.

För med depression och ångest - det är känslor, likväl som paniksyndrom är en känsla som ger fysiska symptom som är i högsta grad verkliga. Fruktan man känner ÄR en känsla och inte en sanning - och som alla känslor går det att lära sig att kontrollera dem. Men det tar tid och det kräver beteendeförändringar. För att något upplevs som farligt - det är däremot sant!

Den här bilden har väckt många känslor:

(Foto: David Lagerlöf)

Först vill jag ta upp att jag anser att vår yttrandefrihet och demonstrationsrätt är nummer ett här. Så i det avseendet kan vi väl då se att hindra detta tåg inte är rätt. Att vilja förbjuda? Vart drar man gränsen i sådana fall för demonstrationsfriheten?

(blt)

"Det är Sveriges Kommunistiska Parti som står för åsikten. För de fram en skrämmande och extrem uppfattning? Ja, utan tvekan. Bör de förbjudas att framföra sina åsikter? Likväl som nazisterna så har de avskyvärda budskap. Vad de tycker vet vi alla. En skrämmande och extrem uppfattning? Ja, utan tvekan. Bör de förbjudas att framföra sina åsikter? Ja, tycker tydligen många

Detta är två rörelser med ett gemensamt mål. Historiskt sett har de flutit in i varandra – de kallades ”oxfiléer” på 20-talet: Bruna utanpå, röda inuti. De vill bekriga alla som inte är som de är och som inte delar deras skruvade uppfattningar. Upplysningsvis har dessa rörelser tillsammans gasat, svultit och skjutit ihjäl så många miljoner människor under 1900-talet, och har ställt till med mer lidande på den här planeten, än vad som är mänskligt fattbart. Det är helt enkelt svårt att se skillnad på dem.

Rasism, säger någon, är en legitim gräns. Det kan man förstå. Men uppmaningen att skicka skattesmitare till arbetsläger, för omskolning får man förmoda (eller något ännu värre), är också ett budskap som är ganska hårdsmält. Många skulle nog tycka att det var en legitim gräns, det också. Men - våra vida yttrandefrihetslagar är stiftade med en tanke i grunden. Inte bara att alla ska ha rätt att höras, vilket är givet. Men också att det omgivande förmodat demokratiska samhället ska vara så starkt, och motarbeta politiska och religiösa avarter så effektivt, att de inte blir en politisk kraft att räkna med.

Hellre det, har lagstiftarna tänkt, än att förbjuda människor att framföra sina budskap. Det är i grunden en god tanke, värd att vårda. Och det ställer höga krav på var och en av oss. Krav som vi måste leva upp till, nämligen: Våra yttrandefrihetslagar vilar på att vi andra bjuder demokratiskt motstånd. Den som tycker samhället är snett ute och att människor har märkliga åsikter, uppmanas härmed att engagera sig, politiskt eller i civilsamhället på annat vis. Demokrati ska inte serveras, utan levas. Därtill krävs förstås en rättsstat som fungerar och tar hand om rena förbrytare. Men att ropa på förbud stoppar inte dessa mörka krafter. Då vore världen enkel."

Jag kan förstå de som är upprörda över de som vill sätta stopp för yttrandefriheten (hur vidriga vi än finner budskapen) och samtidigt fördömer nazisterna - för det är så jag känner. Vad jag finner oerhört märkligt är dock att mitt twitterflöde verkar vara mer upprört över att bilden eventuellt skulle vara arrangerad än det faktum att vi har nazister på våra gator 2016.

Samtidigt som jag inte anser att ett beteende att hindra demonstrationsfriheten är rätt och definitivt inte att två fel gör ett rätt så känner jag ändock att bilden visar ett mod. Som ni märker är det delade känslor - men det är mina känslor - inte en sanning och inget som någon annan behöver känna. Jag hade i alla fall inte vågat ställa mig i vägen för 300 nazister (hur planerat det hela eventuellt än är). Inte själv, i alla fall. Jag hade behövt fler av vid min sida för att våga. ”Mod innebär inte avsaknad av rädsla – utan handlar om att inspirera andra att överkomma den.” (Nelson Mandela)

Att jag när jag skriver detta får till svar att folk är mer rädda för islamister. Jo, men jag tycker lika illa om nazister som jag tycker om islamister och andra rasister och mördar- och våldsextremister. Hat är en destruktiv känsla - men dessa ideologier är något jag verkligen hatar. Inte så att jag låter hatet ta över och äta upp mig, det är det inte värld. Däremot så kan man på alla sätt ta avstånd från dessa - och då menar jag hela högen av skitideologier - för alla är ta mig tusan vedervärdiga. För min del så kan de dra dit solen aldrig någonsin har eller kommer hitta en endaste ljusstråle. Det betyder inte att jag vill förbjuda eller inskränka yttrandefriheten - det är bara en önskan om att världen var bättre och att dessa inte fanns.

So what om bilden nu skulle vara arrangerad. Hur kan det vara mer upprörande än att det handlar om nazister - är folk på väg att glömma?

(se gärna alla avsnitten)

...på väg att glömma deras strävan efter "en ren arisk ras"? Fy fan!!!

Dessutom så fick jag en massa statistik över hur små nazistpartierna är - hur få röster de fick. Som om det var det jag efterfrågade? Att det då kommer från personer som gör allt för att visa hur otryggt Sverige nu är trots att det finns statistik som visar på att så inte är fallet. Man kan som sagt bevisa vad man vill med statistik och när det kommer till det här så struntar jag blankt i statistiken. Jag tar det igen: Åsikter väger inte tyngre än de siffror på vilket argumenten vilar. Med tabeller och grafer kan omvärlden beskrivas - inte så mycket som den känns - utan som den faktiskt är. Men all fakta på bordet så är debatten vunnen, eller? eftersom motsatsen är ologisk. Och ologiskt hade det också varit, om människan varit allt igenom rationell.

Visst kan det vara bra att påminna sig själv om att det rent statistiskt sett inte är så farligt. Kanske för att bara våga möta farorna? Men det är dock lika viktigt att påminnas om att människans känslospektra inte består av ettor och nollor. Fruktan - om än den bara finns i huvudet - upplevs minst lika starkt oavsett om den är befogad eller ej och som sagt upplevs den som sann för personen som upplever det. För trots all statiskt och hårdfakta är vi tack och lov fortfarande människor - i kött och blod - och som känner! Ni kan visa mig hur mycket statistik som helst över hur mycket större risken är att bli dödad i trafiken än att det ska ske en flygolycka - lik förbenat kommer jag inte att känna någon större rädsla för trafiken, men flygrädslan - den består. Känslor är inte logiska - är de sanning? Nej, men känslan är sann.

Och känslan om vädret som är - May it stay forever!

Warmness on the soul...

6 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS

highway to hell...

2016-05-02

WOW! bara WOW alltså!

Men highway to hell - någon som jag tror störtdök i mångas anseende:

Jennifer Wegerup skriver om När världens starkaste björn tappar fotfästet. Är det godhjärtat att stjäla? Ja, om man ska tro barnens vän Bamse. Dagens Bamse har snubblar totalt i balansgången att kunna vara en god och att hålla konstig politik borta från tidningen. Numera används termerna ”fattiga” och ”rika” konsekvent. De fattiga framställs som goda men helt utan egen makt över sitt öde. De rika är själviska, inskränkta och otrevliga, som damen i fina huset. Att de jobbar hårt och betalar mycket skatt till välfärden? Asch. Den som tjänar pengar är ond, som Krösus Sork.

När Vargen stjäl ett halsband från den rika damen tänker Bamse att det var ”godhjärtat” och ”hjärtat säger en sak, lagen en annan”. Vad är detta - Det ska aldrig vara okej att stjäla! Vi må tycka vad vi vill om klassklyftor - men att anse det vara godhjärtat att ta från någon annan? Var det verkligen godhjärtat mot kvinnan som bestulen? Var hon "ond" och "girig" bara för att hon är rik? Och lite så utmålas då fattiga som tjuvar - vadi? så är det ju verkligen inte!

"Så hur tänker Egmont publishing och övriga ansvariga då de framställer världen enligt politiska schablonbilder? Ska Bamse, de små barnens idol, lära dem att det är fel, men ändå rätt, att stjäla? Var åsiktskorridoren på redaktionen så trång att ingen reagerade? Det skorrar också lite falskt det hela, då varumärket Bamse exponeras allt hårdare. Bamse på hotell och i djurparken, Lille Skutts tandkräm och schampo, Skalmans solkräm, biofilmer, böcker … det rullar in många miljoner på Bamse-kontot. Oj. Bamse är rik! Hoppas att ingen godhjärtad varg kommer och stjäl alla pengarna."

Känner mig lika besviken som JW. Låt bli att indoktrinera barn. Att det kan vara gott att ge till den som inget har - ja! Men det kan aldrig aldrig vara gott att stjäla. Här bör man väl ta upp Robin Hood då? Yupp! Det han gör är faktiskt inte gott. Många vill se det som att Robin Hood tar från de rika och ger till de fattiga. Visst! Men hur har den rike blivit rik? Jo, genom skatter. Folket som betalat höga skatter har svårt att klara sig och Robin Hood tar då tillbaka detta så att de ska kunna leva. Som Broder Tuck säger "Prisa Gud - här kommer skatteåtebäringen".

Sverige blir allt mer och mer likt Prins John - skatt skatt skatt. Bränsleskatt där vi betalar skatt på skatten och nu ska det visst bli mer bankskatter också. Och de övriga skatterna skulle visst höjas nu. *suck* Snart har vi väl skrattskatt? Ja, jag har ganska lätt att hålla mig för skratt...

Att betala skatt till vår gemensamma välfärd ÄR okej. Jag anser att det är en bra försäkring att vi inte betalar mer än en viss kostnad för sjukbesök, att alla kan går i skolan. Och det är bra att vi kan hjälpa andra och och och... sen finns det en hel del saker där skattepengarna bara försvinner - fallskärmar till petade höga poster, all förgjordad genustjosansvejsan som detta...

Läs toklandet för mer om allt detta snömosande som ex. "förtryck mot andra djur pga att de är andra djur". Och missa för allt i världen de yra hönsen i början: "Vi lever i ett speciesistiskt samhälle där vår bekvämlighet och våra intressen alltid sätts före ickemänskliga djurs."

...klart äggstra mycket kackel i hönsgården...

Vi skulle kunna etc etc om hur jag tycker att skatterna inte ska användas och hur de borde användas. Men! skatterna ska aldrig vara så höga att folk inte klarar sig på sin inkomst. PUNKT!!! Märkligt om skatten ska vara så hög att man sen måste be om bidrag... Pensionärer som inte har någon megapension och absolut inte lever ett slösaliv får några tusen i restskatt? En som har varit helt sjukskriven hela 2015 - en som verkligen vrider och vänder på slantarna - och ändå inte fixar månaden ut - får en restskatt på tusen kronor. Då har något blivit helt på tok galet!Deklarationssext: dra av dina arbetskläder!!!

Men vi anses väl alla rika...

...inte utan att man kan undra om de använder Yoggis definition av "rik"...

Skatt - förbud - skatt - förbud - welcome to the new Sweden! Landet där förbuden haglar allt mer - pekpinnestaten med förbudsministern i spetsen. (kolla själva här). Och annars kan ibland affären hjälpa till...

...för att inte tala om alkoholskatten... Sprit är skitdyrt. Och skitbilligt! CNN hade ett reportage "What's wrong with Stockholm". Deras slutsats var väl att en liten fjantig Dry Martini kostade skjortan. Så hur dyrt är det egentligen - med tanke på vår höga alkoholskatt?

Jo, uppgifterna är från 2011 men det är inte direkt mindre alkoholskatt eller minskade spritpriser nu - så håll till godo: Lagen anger skatten för etylalkohol i högre koncentration, dvs starksprit. Den berättar att skatten är 501,41:- per liter ren alkohol. Så låt oss räkna ut detta för en vanlig flaska sprit - en flaska Renat (700ml för 199:-) där alkoholhalten är 37,5%:

501,41 x 0,375 x 0,7 = 131,62:-

Skatten på helflaskan Renat är alltså ungefär 132:- !!!

Men det stannar ju inte där - vi har ju även en moms på 25%:

199 x 0,8 = 159,2:-

...och drar bort alkoholskatten...

159,2 - 131,62 = 27,58:-

Sen har systembolaget ett påslag för att någonstans ska de få in pengar och betala löner och dylikt. 19% ligger den på:

27,58 x 0,84 = 23,17:-

När Systembolaget tagit sina 4:- (!) i avans återstår således 23:-

Tänka sig att hela 23 kronor är vad tillverkaren får för sin flaska - resten 176:- = 88% - tar då staten. Ja bolaget är ju statligt. Visst är det mycket alkoholrelaterade skador och så, och att alkoholskatt kan användas till att finansiera dessa skador känns okej. Men till saken är ju att Sverige har världens näst högsta alkoholskatt (Norge leder). Att vi har så hög skatt brukar ju politiskt säga - att det ska minska drickandet. Vad ska man säga om det? Straffbeskattning är ju, som bekant, en otroligt väl fungerande politik. Eller? Sverige är självklart det land som konsumerar näst minst alkohol i världen och vi är i princip helt befriade från alkoholrelaterade problem. Eller? Ganska mycket så - känns verkligen som att vi inte har några alkoholrelaterade problem...

Det finns de som säger "Sverige är bara en illusion". Jaså? Jag föddes alltså och växte upp i en illusion? Jag har levt och verkat i hela mitt liv i något som bara är en illusion? Hur kom det att bli så här? Varifrån kommer denna historielöshet? Varifrån kommer bristen på sammanhang? Jag känner igen patoset. De vill rädda världen undan förtryck och orättvisor. Men på något sätt tycker jag att deras kamp är mot strukturer och olika typer av normer. Könsnormer, vihetsnormen, heteronormen, , patriarkatet och allehanda strukturer av olika slag.

Apropå vithetsnormen...

(Resume)

Jag har sagt det förr - det är jättemärkligt att vita människor är en majoritet här i norra Europa. Lika märkligt som att vita är en minoritet i Afrika...

Tycker det är tur att skribenten själv inte alls är vit så att alla icke-vita kan identifiera sig med henne. Det är enkelt egentligen, vill man leva som man lär, vilket är nödvändigt för trovärdigheten, så är det bara för skribenten att lämna sin plats som chef för sociala medier på Bonnier till en icke-vit som inte kan ett skit om sociala medier för det finns säkert massor av sådana som måste ha någon att identifiera sig med? Lätt att kräva av andra det man inte är beredd att göra själv…

All denna normkamp - det låter i mina ögon mest som att man slåss mot sig själv. Nu hör tydligen också nationer till de strukturer man säger sig vilja kämpa mot. Någon slags osynlig maktordning med troligtvis en dold och ond agenda som står för förtryck av människor. Blir verkligen världen en bättre plats i en gränslös, global tillvaro utan nationer, normer eller strukturer? Tillåt mig tvivla...

Nationell chauvinism säger jag blankt nej till - det anser jag vara ett exkluderande gift. Nationell stolthet är något helt annat – den bjuder in och välkomnar dem som vill ta del av den. Att känna sig trygg i sin kultur tycks leda till en öppenhet som i Europa nu känns allt mer avlägsen. Land efter land sluter sig och bland många tycks den existentiella vilsenheten stor. Vilka är vi? Vilka vill vi vara? Vilka är våra gemensamma värderingar och hur ska vi skriva vår historia? Att låta nationalistiska krafter kapas av människor med död i blicken är ett väldigt europeiskt misstag.

De facto så är normer inget annat än gemensamt överenskomna koder som underlättar förståelse för varandra. Ibland bryter även jag mot normer men aldrig på ett sätt som kränker andra människor eller gör de illa! Gör man det så anser jag att det bara är ett sätt att vara obstinat och en maktdemonstration. Sådana maktdemonstrationer kommer från en dålig uppfostran och brist på förståelse av andra människors behov av normer! Allt normbrytande som på något sätt skadar någon annan är av ondo! Vad vi behöver är med andra ord ingen ”normkritisk revolution”, utan snarare en normkritik som kritiserar den normkritiska norm som utgår ifrån att svenska och västerländska normer alltid är av ondo. (Läs gärna Christoffer Lernö om normer: Det progressiva är en tonåring.)

"Vi gillar olika" - de har ett märkligt sätt att visa detta i Absurdistan 2.0. I svenska debattprogram vänder man ju inte på argumenten; där sitts det på läktare och skriks rakt ut i luften, utan ögonkontakt med motståndaren. Där de på förhand har bestämt sig för vad som är "rätt" att tycka - tyck olika, bara vi tycker samma olika. Det finns begrepp som i vår tid har kapats av en liten grupp. Dessa skapar hierarkier och kategoriserar sina medmänniskor som mer eller mindre medvetna, mer eller mindre aktivistiska, bättre respektive sämre "vad-det-nu-än-gäller". Det har lett till att bland annat frågor om antirasism och jämställdhet reducerats till en angelägenhet för en liten "upplyst" förtrupp av självutnämnda hjältar.

Politiken har blivit fotboll, eller som ishockey. Det finns två lag och två klackar som visar total lojalitet med den ena sidan och sågar allt den andra gör. När en motståndare beter sig illa kommer en skur av protester, när det sker på ens egen sida är det tyst. Lite som det jag beskrev ovan om mitt DIF - att jag faktiskt vill att båda lagen på plan ska bedömas lika. Även om jag har det ena laget intill mitt hjärta. Och jag kan medge att det inte är lätt alla gånger. Men så mycket bättre klimatet skulle bli - eftersom nätmobbarna förmodligen skulle påverkas betydligt mer av kritik från de egna.

Det blir en kapplöpning mot botten, en anpassning till de lägsta motståndarna i stället för de mest renhåriga. En obehaglig effekt av fotbollstendensen är också att kritik mot enstaka påståenden direkt tolkas som ett avståndstagande från precis allt den personen står för. Men det går ju utmärkt att tycka att A har fel i flyktingfrågan men ändå generellt är en betydligt vettigare debattör än B. Mer polariserat nätklimat leder till mer polariserat samhälle. Det är farliga krafter som sätts i spel.

Aggressionen mellan sidorna ökar - men man får ju denna ryggdunk från de egna. Varje lajk eller RT ger hjärnan en liten dopaminbelöning, och jakten på den blir också den en stor drivkraft. Men det fungerar egentligen helt enkelt bara som "tomma kalorier" - efter att ha blivit lajkad och RT:ad så man är mätt kan man lämna det digitala matbordet, men utan särskilt mycket näring. Och suget efter lajks och RT:s är tillbaka innan du har hunnit blinka.

Ligger mycket i det!

Själv försöker jag - trots all min impulsivitet - att inte öka på polariseringen...

...tacket kom som ett brev på posten. Pippipajas liksom...

Tusen gånger hellre är jag då en pajas än att jag bidrar till en ökad polarisering. För det är ta mig tusan INTE vägen som för oss framåt. Hur wacko man än tycker att det personer säger är.

Ja, givetvis var vi tillbaka i det där med fel på psykvården, inte tagit sina mediciner och att det borde tvångsinläggas om snubben ovan. Känner mig faktiskt tvungen att upprepa orden från ett tidigare blogginlägg:

Och det där med tvångsinläggning - jag var millimeter ifrån det för dryga två år sedan. DET är ett minne som sitter etsat och är klart en fasa. Nu vill jag i sammanhanget också påpeka att jag inte känner mig ett dugg träffad eller att jag är som de som gör wacko saker/uttalanden. Jag är så pass klar i mig själv i min egen psykiska ohälsa. Men långt ifrån alla är det och att då dessa wacogrejer jämställs med psykisk ohälsa kan få en hel del från att tiga om sina besvär. Och så slutar det inte väl alls.

Ta tecknen på allvar - stanna upp - är du stressad?

Samvetsstress beskriven i en bild. Och har man väl gått för långt finns något annat att tampas med - förskräckningskassan...

Så j-a Genialt!

...inget nytt under solen där...

Och någon verkar ha tänkt...

Nu ingår terapi i Officepaketet. Rimligt med tanke på hur fullkomligt bananas man kan bli av Word.

Själv kändes min hjärna klart mosig efter veckan...

...att belöna sig är viktigt. Och sötsaker gillar jag (det visste ni inte va?). Ja, jag vet att det kanske inte är så där jättebra för tänderna...

Jag hade nog märkt att det var något galet redan vid första tanden - men vid tre så hade det varit totalstopp. Då hade nog den tandläkaren fått börja leta efter sina egna tänder...

...synd...