FRÖKEN MISSNÖJD

Mjuk som sten? Hård utanpå men mjuk inuti?

Visst är det som så att man ibland funderar på vissa ord eller vissa uttryck. Ta till exempel etik och moral - två sidor av samma mynt, eller?

Etik och moral går ofta hand i hand och det är högst förståeligt. Och ofta så används de helt synonymt. Men hur är det egentligen är det två likställda begrepp som beskriver samma sak? Ofta hänvisas vi till etik och moral - och som jag sa nyss så är det för många är det samma sak. Kanske har det litet att göra med vår svenska språkliga tradition - att upprepa två synonymer för att förstärka vad man menar. Tala vitt och brett, att något är rätt och riktigt, ren och skär lögn (skär betyder inte rosa här, utan ren eller klar), tunn och fin tråd (fin i motsats till grov!)… Ja, listan kan göras lång.

Inte för att etymologi inte kan vara missvisande (jag tycker det är rent utsagt fånigt när folk envisas med att komma dragande med ords ursprung), men etik kommer från det grekiska ordet för “sed”. En sedvänja saknar värde, den kommer ur en ett regelverk eller ur en tradition. Etik är alltså på det stora hela något som styrs av ett regelverk eller en lagstiftning. När något är oetiskt strider det mot ett regelverk eller en lagstiftning, det är inte bara så att lag eller regel saknas. Något som inte är etiskt är inte nödvändigtvis per definition oetiskt.

Moral är en term förknippat av det mänskliga samvetet, känslan av förpliktelse eller ansvar. Den belastas därför med ett specifikt värde. Omoralen är det motsatta, det som lastar någon med skuld eller skam. Det som saknar moraliskt värde är amoraliskt. En etisk arbetsplats följer regler (sina och/eller andras) och lagar. Ett oetiskt företag anställer barnarbetare som arbetar 15 timmar om dagen. I denna fråga sammanfaller etik och moral. Det som är etiskt är här moraliskt, det som är oetiskt är (åtminstone för en klar majoritet) också omoraliskt.

Ofta krockar etik och moral. Ett extremt och ganska skrämmande exempel kan vara vid mord. För de flesta av oss är det ett brott mot moral såväl som mot etik. Samhället är reglerat av lagen som fördömer mord. Det är oetiskt att mörda. En mördare kan i sammanhanget känna skuld och vet då att denne har agerat omoraliskt. En annan mördare kan se mordet som rättfärdigat och sakna moralisk uppfattning, vara amoralisk i det avseendet. Breivik saknar, om man får tro honom själv, moralisk kompass när det kommer till terrordåden i Norge. Han känner ingen skuld och även om han förmodligen är medveten om att mord (i lagens mening) är fel, anser han att han agerat helt i linje med sin moral. Hans etiska uppfattning är också att han agerat i självförsvar, eftersom han anser att de som står för regelverken och lagarna i Norge saknar juridisk legitimitet. Personer som agerat liknande är Lasermannen John Ausonius och Knutbypastorn. De har agerat helt i linje med sin moral och ibland dessutom som de anser etiskt (eller religiöst) berättigat. De känner ingen skuld, inget moraliskt ansvar. Den utomstående tycker förmodligen att de rent ut sagt agerat omoraliskt ändå, såväl som oetiskt.

Även i genomsnittspersonens vardag är det inte alltid det etiska och moraliska sammanfaller. Ett sådant exempel kan vara att ta något från en återvinningsstation. Det är förbjudet, men få har moraliska dubier i frågan. En person som tar något från återvinningen och ändå känner åtminstone ett litet mått av skuld har krockat med sin egen moral (personen tycker kanske att man rent generellt bör följa regler och känner därför skuld över att ha brutit mot dem), men många av oss känner ingen egen moralisk förpliktelse. Vi är inte alltid omoraliska, vi agerar bara utan moral, amoraliskt. Det gäller exempelvis illegal nedladdning och att ta med sig block och pennor från arbetsplatsen. Här bryter vi mot upphovsrättslagen eller begår en stöld, ändå har nog de flesta av oss tagit med något block eller laddat ner en film. Få tycker att det är omoraliskt att göra det (såvida de inte jobbar i filmindustrin)…

Det samma gäller när det kommer till frågan att betala skatt, det är inte bara en fråga lag, för många är det förknippat med känslan av att “göra rätt för sig” (en moralisk förpliktelse, alltså!). Trots det finns här ett stort moraliskt spelrum: en del letar innerligt efter sätt att dra av på skatten även om de absolut inte vill vara skattesmitare, andra känner varken skuld eller bryr sig om skam och flyttar till exempel sina pengar till skatteparadis för att slippa betala skatt helt.

Ett fall där det helt saknas etiska regler, men som svämmar över av omoral, är frågor som rör otrohet. Det finns (såvida inte ens religion förbjuder det) egentligen inget oetiskt (enligt ordets ursprungliga betydelse) med att vara otrogen, men det finns ett stort moraliskt motstånd. Om vi kallar det etik är det för att vi utav moral skapat dessa regler i vårt förhållande. Så är det ju förstås ofta i grunden: lagar och regler har uppkommit i enighet med någons rättspatos någon gång.

En situationen de flesta av oss säkert känner igen är när ett sällskap ätit på en trevlig och välorganiserad restaurant och skall ta in notan. För vissa är det en självklarhet att åtminstone lämna litet i dricks, om de inte gjorde det skulle de känna att de gjorde fel, även om de kanske just då inte har råd. Andra tycker att det inte finns någon mening med att betala dricks i Sverige (det finns ju varken regelverk eller lagar som styr detta), eller tycker att det är rent ut sagt omoraliskt att göra det, av anledningar som att det kan pressa personalens löner. De i sällskapet som ändå betalar dricks upplever tvärtom att det är fel att inte betala dricks. Kanske tycker de till och med omoraliskt av andra att skippa dricksen för att dricks är något man är skyldig att betala, inte bara för att man med det kan tacka för den goda servicen.

Lite förenklat: En etisk person följer regler. Det behöver man inte göra av egna moraliska skäl, det räcker med att man är påverkningsbar av sitt samhälle, rädd för att bli skuldbelagd av andra. En oetisk person bryter mot regler. En person med stark moral agerar i enighet med sin övertygelse, som inte behöver sammanfalla med andras. En omoralisk person behöver inte själv tycka sig vara omoralisk, såvida de inte känner skuld eller skam över det de gjort. En amoralisk person saknar moralisk kompass. I praktiken är vi alla litet av varje, beroende på omständighet. Få av oss är bara det ena eller det andra. Man kan vara etiskt medveten och känna till vad som är det rätta att göra, utan att känna skuld över att man inte gör det, och det betyder inte automatiskt att man agerar omoraliskt eller i ren motsats till det som är etiskt (oetiskt).

Oj - det känns som om det blev en himla massans svammel det där när jag tänkte på två ord som ofta nämns tillsammans. Själv kommer jag nog att fortsätta att koppla ihop dem både på ett felaktigt och rätt sätt. That's me. Egentligen skulle vi väl kunna se att etik och moral är två ord som är lite på dekis. Kanske gör det inte så mycket när det finns en glödhet ersättare som täcker in allt och lite till. Jag talar om inneordet framför andra just nu, nämligen ”värdegrund”. För vad vi upplever nu är en värdegrundshysteri.

Ordets framgångar är lättanalyserade. Det är mindre laddat än föregångarna, andas mindre uppfostring och mindre av dammigt religiöst tvång. En värdegrund är ju något som en grupp anammar tillsammans, en konsensusuppfattning som alla kan stå bakom. Jämställt och härligt: alla får vara med. Men baksidan är att innehållet riskerar att bli så urvattnat man kan förvänta sig när det handlar om minsta gemensamma nämnare och det inte finns något av substans att luta sig emot.

För att förhindra radikalisering av unga och undvika att Sverige blir nästa terrormål måste vi ”prata mer om värdegrund”, har det hetat när experter ska hitta lösningar på hotet. Det talas mer sällan om och det är mer oklart vad dessa värderingar innehåller. Att inte utlösa bomber och vara snälla mot varandra, kan man gissa, men mer än så?

Alla skolor värda namnet ska förstås ha en värdegrund. Långa dokument skrivs, alltid med den sensationella slutsatsen att barnen ska respektera varandra. Till och med annars torra Wikipedia konstaterar i sin text om värdegrund att: ”en svårighet är att det inte alltid är självklart vad som skall ingå i den gemensamma värdegrunden och vad som enskilda elever och deras föräldrar skall få avgöra på egen hand utan att styras av skolan.”

Näringslivet har förstås hakat på. Multinationella jättar såväl som småföretag tar fram långa värdegrundsdokument för att visa att nu minsann är det inte längre bara vinsten som styr bolaget utan också ett ansvar för samhället. Långa skrivningar som arbetas fram på konferenser, självklart efter ett omfattande processande av arbetsdokument, styrdokument och till slut några slutdokument – anpassat för anställda, aktieägare, kunder och så vidare. Läses av…ja vem då?

Fotbollsklubbar tar fram värdegrunder för att komma till rätta med supporterproblem, jobbiga föräldrar eller kaxiga barn. Bostadsrättsföreningar för att ingen ska agera fel i tvättstugan. Och så vidare. Det är som en försäkring och något att vifta med om något går fel. ”Titta vi har ju en värdgrund” (”men vi måste bara bli bättre på att kommunicera den”).

Konsulterna gnuggar händerna. En försäkring brukar vara enkelt att sälja in och arbetsbördan för att sno ihop en värdegrund torde vara begränsad. ”Det är dumt att lura någon, det är dumt att bryta mot lagen men bra att behandla andra som man vill behandlad själv.”

Ungefär så och så lite lullull på det. Floskler med andra ord...

Floskeltoppen i skolan - suveränt presenterad här:

Men hur är det med verkliga Brian Flanagans i vår samtid, finns de? De som vandrar in i olika sammanhang och tänker att deras charm och talang ska fixa biffen som i ett trollslag? Ta till exempel den där vanliga frågan till de som deltar i diverse olika talangtävlingar: "Vad gör du om du inte vinner?". Många är det som svarar att det vet de inte, att det inte finns någon annan plan.  

Senare står då dessa unga tjejer och killar (ja generellt sätt är det oftast unga människor) och ser nedslagna och påtagligt vilsna ut när de åkt ut ur tävlingen. Vad nu? Det fanns ju ingen annan plan - allt hade satsat allt på ett kort. Detta kunde möjligen ha uppfattats som inspirerande och modigt när tävlingen startade. Men i efterhand ser de flesta det som inte så lite verklighetsfrånvänt...

Nåväl - absolut inget illa i de där stora drömmarna. If you can dream it...

Men! när ingen plan B finns så är man liksom born to run...

Det pratas om passion, det enda som kan tänkas, osv. Som att bli fotbollsproffs. Jag är inte ensam om att ha suttit på utvecklingssamtal där ett barns inte direkta skolmotivation diskuteras. När den ena föräldern vill kalla det ett problem så invänder den andra med att barnet ju satsar på fotbollen, på tennisen, på sången, etc i stället. Alltså är det inte ett problem, snarare bara ett annat val.

Tack och lov debatteras detta fenomen oftare i skoldebatten nu för tiden. Möjligen har försämrade resultat i skolan bidragit till att fler faktiskt vågar prata om bortglömda ideal, som de om ansträngning, repetition, sena kvällar på kammaren och halvtråkiga – men åtminstone realistiska – målsättningar i livet. Ansträngning lönar sig alltid. Ansträngning utvecklar alla, oavsett individuella förutsättningar. Men genvägar är nästan alltid senvägar.

Men think outside the box då?

Yupp! Det är viktigt att kunna tänka utanför boxen. Men först måste man ha något I boxen!

Professor Punya Mishras (verksam vid College of Education vid Michigan State University och director för the Master of Arts in Educational Technology, samt mycket känd för att vara en av konstruktörerna bakom the TPACK framework) är minst sagt en intressant personlighet bland tänkare som inriktar sig på undervisning, utbildning och teknik.

Bland de av hans teorier som jag själv finner mest intressanta att återberätta om finns t ex en ovanligt kvalificerad gissning om vad som kommer att känneteckna morgondagens lärande, nämligen:

- foundational knowledge (att veta)
- meta knowledge (att handla/agera)
- humanistic knowledge (att värdera)

Alltså, morgondagens lärande skulle sannolikt kunna handla om dels kunskap (fakta, grundläggande vetande), dels ett handlande, någon form av praktik utifrån denna kunskap, samt om att kritiskt granska sammanhangen, att resonera, interagera, grubbla på resultat, förutsättningar - ja, allt som bottnar i det mänskliga psyket.
Visst låter det väldigt självklart och samtidigt väldigt flyktigt? Tja, och om allt detta låter lite för självklart och absolut inte nytt så beror det väl på att det inte heller är något nytt. Vi har i alla tider använt dessa parametrar som grund för att förklara lärandets mekanismer och förutsättningar.

Vältalighet

Vi börjar från grunden, bygger upp en liten bank inom oss om hur saker fungerar och utifrån detta sen så är det sedan bara att utnyttja all sin snillrikedom. Ta lego till exempel: alla som lekte med lego som barn vet att legosatserna kom tillsammans med en beskrivning av hur legomodellen skulle se ut när den var färdigbyggd? De flesta av oss byggde väl också den modellen. En gång, i alla fall. Men hur många rev sedan ner den bara för att bygga samma sak igen? De flesta av oss rev väl så småningom modellen, precis som vi gjorde med de andra modellerna, samlade sedan alla legobitarna från de olika modellerna i en låda. Där blandades de och blev en enda röra av bitar - och det var sedan det kunde bli riktigt roligt med lego! Reglerna försvann, bara fantasin satte gränserna!

Men var är vi nu? Jo, vi har en inte så lite luddig läroplan som i stort tolkas precis hur som helt och gärna grundar sig på ett konstruktivistiskt synsätt där läraren förpassas till servicepersonal som absolut inte får förmedla kunskap. I läroplanen ingår hela tiden värdeord som ”i hög utsträckning” och ”mycket goda”. Ju svårare att tolka desto bättre känns det som att det har tyckts. Minst sagt har detta satt griller i huvudet på lärarna - och när sedan kanske inte läroplanen tolkas korrekt så kan allt alltid skyllas på lärarna.

Det har byggts upp ett kontrollsystem där föräldrar kan anmäla lärare och skolor för i stort sett vad som helst. Nu säger jag inte att det inte ska kunna gå att anmäla lärare och skolor - men i den utsträckning det sker i dag är helt absurd. Det handlar om föräldrar som vet bättre vilket betyg deras unge ska ha och det handlar om föräldrar som vet bättre i vilken klass deras unge ska placeras i. I ett fåtal lägen så kan det här stämma. Men någonstans måste väl ändå den utbilda professionen veta bäst i dessa fall. Och om man nu har synpunkter så kan man ju ringa och föra ett samtal - inte som i dagsläget där det rings och direkt blir utskällningar. Om båda sidor lyssnar in och har som utgångspunkt att båda vill det bästa för alla barnen så finns förutsättningarna att lösa det hela lite smidigare. Istället för att nu - om man inte får igenom sina krav efter en kvarts gastande i luren/ett ilsket mail - vända sig till verket mot skolan.

Vi har en lönereformer som bara gynnar några lärare. Visst är det bra med lönespridning - men att på ett luddigt sätt kalla vissa för förstelärare och andra i stort sett för sistelärare...

...lite ironiskt grafiskt visat. Vad jag tror? Att vi får en splittrad lärarkår. Istället för kolleger som hjälper varandra och samarbetar så finns det stor risk för att rivalitet uppstår. Och att en hel del av de lärare som inte får ta del av löneökningarna blir mindre benägna att slita häcken av sig för ingenting. Missnöjda lärare känns inte direkt optimalt för att få en bättre skola...

Och så alla dessa administrativa uppgifter. Berg av papper - eller tonvis med filer att fylla i på datorn. Tillräckligt mycket av det här så borde vilken människa som helst kunna räkna ut att hos många så kvävs kreativiteten och lusten att lära ut släcks. För att inte tala om hur mycket tid det stjäl från undervisningen - alltså tiden i klassrummet, förberedelse och efterarbete. Känns inte heller som direkt optimalt för att få en bättre skola...

Men alla vet ju vilka skolans problem är...

1. Amatörtyckarna och förståsigpåarna
Jag har själv gått i skolan, så nog är jag insatt i skolan. Va! Finns inte flourtanten kvar? Har ni strukit lappskojs från skolmatsedeln? När försvann OBS-klasserna? Inte konstigt att skolan haltar.

  

MIDSOMMAREVANGELIET

Det hände sig på den tiden då nätterna var som kortast och solen stod som högst på himlen att någon i det mörka, kalla nord tyckte att just detta var värt att uppmärksamma.

Den här helgen har som bekant visst rykte om sig att ofta vara en hejdlös kombination av en sommarversion av Kjell Sundvalls Tomten är far till alla barnen mixat med lite mer nostalgiskt filmgods som Lars Molins Badjävlar och Svenska Ords Att angöra en brygga. I sommarstugor, på campingplatser och i lägenhetskök dukas sill, gräddfil, knäckebröd, brännvin och färskpotatis fram i aldrig sinande mängder, och på midsommardagen har ofta hälften av all dramatik från dagen före glömts bort i post-snapsdimmorna.

Hoppla - den såg jag inte komma! Mötley Crüe och snapshat???



Nä snaps är inte min melodi - fågeldansen...

Däremot så skulle jag vilja smaka det här...



Vin...



Äntligen! Ett 232 kronors vin till blodpuddingen...

Eller så tar man vinet och gör blodpudding av - den vegetariska varianten. För det där med kött...

Militanta veganer?

Känns som ganska omild behandling...

...faktiskt värre än den min fåne fick...

En upplevelse jag gärna hade varit utan. Upplevelse är det att springa i skogen - rävar, ett femtontal rådjur, femtioelva miljoner harar...

Naturen bjuder på mycket...

Det här känns verkligen jättenyttigt...

En kaffe tack!

Åjo, lite närmre kunde du allt ha kommit...  Riktigt så nära behöver ni inte vara när ni dansar runt midsommarstången. Önskar er alla - och särskilt alla barn...

Hur het kan den vara om den ligger på is?

it IS ON FIRE...
- humor på LÅG nivå...

*hittar ut själv*

Baka...

+ = SANT Det är sen gammalt

 Ja, det var ju dags för våra svenska gossar att göra entré...

DET hade varit en rejäl bomb i fotbollsvärlden det...

Österrikarna tycker alltså att svenska fotbollsspelare är lika stenhårda som en MumsMums...

Ja, något måste vi ju ha att skratta åt...

Jo, bättre i match två - men ändå Toulouse...

Pst Hamrén - landslag att hyra!

Kanske ändå att det behövs det här...

Älskade fotboll  Fotbollskärlek!!!

...med glimten i ögat...

Tyvärr så finns det då sådana som inte kan uppföra sig...



Bara tänk så mycket de förstör för alla andra som sköter sig.

Det är många som kan hantera det här med socker/godis - och det är en stor del som inte kan hantera det. En hel del i den senare kategorien har samma patentlösning på det: höj skatten! Hm... Kålrot 16:90/kg. Lösgodis 89:00/kg. Är skattehöjningar lösningen?

Bara far åt... farot...

...och där kom förklaringen till baby carrots...

Som jag har skrivit många gånger innan så tror jag alltid att morötter är en bättre lösning. Minska skatten på nyttiga varor och på träningsskor och träning. Det finns också de som förordar att läsk, chips och godis ska ut ur matvaruaffärerna - men var drar man gränsen? Läsk och godis av sockerfria varianter kontra saft, sylt, kakor och bullar? För att inte tala om all skräpmat med mest tomma kalorier eller allt detta tillsatta socker i yoghurt och flingor? Så farligt är inte lite lösgodis mot kalaspuffarna... Så jag tror inte riktigt på det förslaget heller - även om tanken är god för all exponering för dessa varor påverkar mångas handlande (mer om detta senare). Så det gör att jag är klart positivt inställd till det där med att man ska kunna gå till kassorna utan att vara tvungen att passera en massa godis.

Dagens -(p)ris...

Även om en majoritet inte är för en sockerskatt finns en stor förankring för ett sådant förslag. 38 procent – mer än var tredje svensk – är för en sockerskatt, enligt en undersökning från Sifo. För dem verkar det vara viktigare att staten ser till så att andra inte väljer fel, än att man själv försöker välja rätt. Dock är sannolikheten stor att en sådan skatt skulle motarbeta sitt syfte.

Danmark införde både socker- och fettskatt 2009, men beslutade 2012 att avskaffa dem. Konsumtionen av godis och läsk hade då inte minskat. Många danska konsumenter valde att köpa billigare produkter – med samma sockerinnehåll, men som generellt hade sämre kvalitet.

Det fanns också tydliga indikationer på att många valde att konsumera lika mycket fett och socker som tidigare, fast till ett högre pris, och i stället sparade in på frukt och grönsaker. Det är tveksamt om effekterna av en sockerskatt skulle bli särskilt annorlunda i Sverige.

Det finns de som gör jämförelsen med att bruket av tobak minskade när skatten på tobaksvaror höjdes. Problemet med den jämförelsen är så finns inte de där alternativen till lägre pris och sämre kvalitet på lagligt sätt som med sockervarorna. I tobakens fall så är då valet antingen eller vilket det då inte blir när det kommer till sockret. Så lite äpplen-päron på den jämförelsen.

Forskare som inte kan se skillnad på äpplen och päron - hur fixar de att se skillnad på virus och bakterier? Känns som det blir aningen svårt för dem att komma in i biologins finrum då...



Trams å sidor: titlar kan vara irrelevanta och direkt missledande! Tänk en debattartikel av mig om stickning undertecknad med lärare. Många skulle då nog automatiskt tro att jag undervisar i textilslöjd. Jeeez... för info så är jag lärare i matte och NO (+ idh) och jag är en livsfara för mig själv och andra när jag slåss med pinnar och garn...

Åter till socker- & tobaksvarorna - med tobaksvarorna så har det visat sig att de som av ekonomiska skäl egentligen inte har råd med att röka/snusa inte har orken att ta i den biten också. Och hur blir jämförelsen då...

Att då på allvar tro att det enda som kan rädda en från att lämna macken med två-tre stora chokladkakor eller sin ICAnära med ett kilo plockgodis är att samhället tar sitt ansvar så är man med andra ord ute och cyklar. Vore ju bra i och för sig... Men om vi istället tog bort momsen helt på frukt och grönt, istället för att höja skatten på godis och läsk? Skulle personen då kunna passera frukthyllorna med skygglappar med godishyllan som mål…?

Tips till alla sockerskattsvurmare är sosseriets högborg - Venezuela, där har man nu sockerbrist så läskproduktionen stoppas...

Många är det som har gjort det enkelt för sig i motargumenten: att allt handlar om en dålig karaktär, att det väljs fel godsaker när vid handlingen – dyrt godis istället för billig frukt, att rörelse på en själv idkas alldeles för lite och sällan. Att det är ett eget val hur man ser ut. Att det är upp till den egna individen - när den känner för det och är motiverad. Rätt i det tycker jag är att individen själv har ett eget ansvar för sig själv och sina handlingar. Och för mig är det är med individens frihet så viktig - pekpinnar o dylikt och vi är många som har "göra tvärt emot"-genen.

Tyvärr är inte diskussionen så enkel som många vill göra gällande. För är det bara individens fel om han eller hon blir fet? Jacob Gudiol har ett bra inlägg om det. Jag tycker ni ska läsa hela! Han talar bland annat om reklamens påverkan "hur en exponering för vissa ord, tankar eller kontext omedvetet kan göra en människa mer benägen att tänka eller agera på ett visst sätt. Ett väldigt konkret exempel på just val av livsmedel." Alltså ju mer hjärnan exponeras för dessa livsmedel desto oftare tycks många välja dessa och dessutom äta oftare och senare - att reklamen då påverkar hungercentrat. "Det här är livsmedel som du oftast kan äta även om du inte är hungrig. Det innebär därför att du i alla de här situationerna medvetet måste säga nej till dig själv. Du blir alltså medveten om att produkten finns där, du vill äta den och sen måste du säga nej till den njutningen eftersom du vet att det inte är bra för dig.

Problemet här är att ju oftare vi utsätts för de här lockelserna desto större är risken att det någon gång kommer att ske i en situation då vi inte är mentalt starka, en situation då vi lägger vårt fokus på annat eller då vi faktiskt känner att vi ”förtjänar” en liten belöning. Och så har du ätit den där chokladbiten trots att du vet att du inte borde."

(----)

"Det är faktiskt också så att vår miljö på väldigt lång sikt, hur vi har växt upp och vad vi har hört och sett de senaste månaderna, även det påverkar oss mycket. (----) Att det här med vad som är ”normalt” har förändrats har jag skrivit om många gånger, både när det gäller träning och kost. Det som folk anser är normalt idag är många gånger allt för dåligt. Du känner säkert redan till många exempel så som större läsk, växande godispåsar, den ständiga ”rätten” att ”unna sig något” osv. Alla är de exempel på förskjutningar mot att folk äter sämre och sämre trots att de fortfarande tycker att de äter ”normalt.""

Och så har vi det här med arvet: studier finns som visar "ett ganska starkt samband mellan gener och övervikt. Det går givetvis inte att ge någon exakt siffra på exakt hur mycket generna spelar in men uppskattningar brukar säga att ungefär 40-70 procent av all fetma kan förklaras av gener." Helt enkelt det där, där vissa tittar på en kaka och går upp ett kilo - medan andra i stort sett behöver godis- och kakdieten för att inte gå ner i vikt.

"Träning, disciplin, vilja, dedikation och allt det där spelar givetvis in, precis som det har stor inverkan på skolresultat. Men extremt få människor går från att vara bland de dummare i din klass till att bli ett geni och att begära att alla som har svårt i skolan ska bli fantastiska akademiker är bara korkat. På samma vis är det enligt mig korkat att begära att alla överviktiga ska bli smala med hjälp av ”disciplin”, det kommer inte ske. Alla kan förbättra sin situation, precis som alla kan förbättra sina skolbetyg. Men någonstans så begär man något orimligt, vi sätter en för hög ribba för många människor."

Alltså att vissa personer de facto måste kämpa långt långt mycket mer mot så många mer faktorer för att tampas med sin övervikt. Ibland så mycket att det behövs något mer än bara den inre viljan. Och finns inte det - så är en förändring så mycket svårare. Och ju mer vi då exponeras för allt det söta och all sk skräpmat - desto mer kommer vi att få ett samhälle där fler och fler människor väger mer och mer. Jag tycker det är viktigt att hålla i minnet och inte vara så svartvita i synen i diskussionerna...

För färger...

...så vackert en solnedgång här hemma...

Amazing innan sängdags...

Yupp me!

Också me - att inte kunna räkna rätt på kaffemått när någon pratar med mig...

...tänk då hur jag funkar sittandes mitt i ett öppet kontorslandskap...

Tokigt ju...
Vilket är det tokigaste veckoslutsträdet? Helgalen...

Psykisk ohälsa...

...att bli frisk igen...

Så viktigt att ha i minnet. Attityden att t.ex depression eller kronisk ångest är som en förkylning - att när du väl börjar må bättre efter en svår period så kommer det inte tillbaks är så vanlig. Och om den kommer tillbaka så vet du vad du ska göra för att bli frisk och högfungerande igen så fort som möjligt. Som om det skulle finnas en brustablett mot feber i själen eller obalans i hjärnan...

Nej, sanningen är den att det går upp och ner - och det blir återbesök i avgrunden. Detta behöver inte betyda att det är ett steg bakåt - utan att det istället är hindren som måste passeras för att vägen ska kunna leda framåt. Att veta att vägen mot att bli frisk är som EKG:t på bilden och ta tillfällena när det är bra att få hämta andan. Bara för att orka. Att bli frisk är inte alltid en resa med en tydlig början och slut, eller en cirkel som ska slutas innan man går vidare. Orsak och verkan hänger inte alltid ihop på det enklaste av vis, utslagen det ger i livet är desto viktigare. Låt det som skaver också få finnas, stötas och slipas till mjukare kanter som stenar i vatten. 

Själv har jag börjat med mina in vivo exponeringar och att kurvan då går neråt är en naturlig följd. Att veta detta är så viktigt - att det inte är början till slutet. Men nog är det jobbigt med tröttheten som gör mig ofokuserad...

En totalt vilseledande rubrik. Att mer psykiatriska mediciner används där luften är dålig betyder INTE att sjukdomen beror på luften. Hade kunskapen om psykisk ohälsa varit vidare så hade inte en sådan rubrik förekommit.

Så lessamt...

Men det där jag sa om rubriken ovan - att den inte hade förekommit om kunskapen om psykisk ohälsa varit större - är en sanning med modifikation. För det är inte alltid man vet om det beror på okunskap eller otillräckliga svenskkunskaper på våra medier...

<host> <host> den lilla hårfina skillnaden att hänga ut eller hänga någon...

Om det tas fel på det så lär man behöva någon form av lyckomaskot - Amulet...

Lyckopiller...

Jag blir så förbannad att det fortfarande finns de som förminskar antidepressiva läkemedel genom att kalla dem för "lyckopiller". Trots att de räddat livet på hundratusentals människor, trots att deras effektivitet har konstaterats i ett flertal metastudier, finns det fortfarande personer som lite föraktfullt kallar dessa mediciner för "lyckopiller". Trots att det egentligen handlar om "piller" som kan få dig att må och känna normalt. Ingenting annat. Några tvivlar till och med på att de gör någonting alls förutom att ge biverkningar.

Självklart ska man förstås inte skriva ut antidepressiv medicin och sen strunta i patienten. (Se vad jag skrev i ties that bind.) Men ibland är det nödvändigt med läkemedel, det är inte någon "enkel väg ut". Tvärtom - för många är det svårt att försonas med tanken på att man ska behöva ta ett antidepressivt preparat. Jag tror att det finns en syn att det är en enklare, snabbare och mindre bra väg att ta. "Jaha, du tog den enkla vägen med antidepressiv medicin". I själva verket har medicinerna hjälpt hundratusentals människor tillbaka till ett normalt liv. De har räddat många från att begå självmord. Ska man kalla det för något ska man kalla det för normalpiller!

Det har inte med att rycka upp sig, eller att köpa en guldfisk eller liknande. Kosten kan ha viss betydelse (det finns samband mellan depressioner och D-vitaminbrist likväl som samband mellan ångestattacker och B-vitaminbrist). Men det är så mycket komplext. Det är ju som det där att tro att man skulle bli smartare av att äta viss kost...

Kaffe, choklad & sex
Betyder inte att man blir smartare av att göra detta - men man får en förnyelse av sina hjärnceller och kan därmed behålla sitt intellekt. Och då kanske man också blir smartare. Men nej - IQ ökar inte som vissa pseudovetenskapliga hävdar "ät choklad och bli smart".

Att känna sig smart...
När man har fler rätt än megadatageniet (=lillebror) i den här kategorin...

går och köper en lott...

Jo...

Tror att fine lillebror tålde att jag var tvungen att mula detta lite i hans ansikte. Är med största säkerhet säker på att vi fortfarande är vänner...

Sten, sax, påse...

Så egentligen borde då stenen vara den som rockar...



Me? I both rock and rule...

Phew...

Jösses! Den ärligheten...

Att vara ärlig...

Vilken väg väljer nu lärarna på sitt sommarlov?


(@skrivbordspedagog)

Tills vi hörs igen - ta hand om er    

En liten påminnelse till er som tröttnat på er snubbe...

...men det ger i alla fall en förklaring till det där med inget kön...

Könsneutrala omklädningsrum är i bästa fall ett symboliskt slag i luften, i värsta fall kontraproduktivt. För mig som alltid kännetecknat mig som kvinna är det naturligtvis svårt att sätta mig in i hur det är att uppleva sig som inte tillhörig något av de två gängse könen, för vilka omklädningsrum vanligen är anpassade. Så det vore mig främmande att sätta mig till doms över andra människors subjektiva upplevelser och hur de ser på sin egen könstillhörighet. Men jag vet att många HBTQ-personer också upplever det som att det blir minst sagt märkligt - att det var lättare att vara HBTQ-person för tio år sedan...

Men vi kan ju faktiskt fundera på varför de könsuppdelade omklädningsrummen uppstått från första början. Min erfarenhet som ung flicka - och sen som idrottslärare i flera år - är att ett tungt vägande skäl till att inte duscha och byta om i könsblandade omklädningsrum är blygsel inför det andra könet. Jo, en nyfikenhet för det andra könet, att gärna spionera in i motsatta omklädningsrum (gäller både tjejer och killar) - men att byta om tillsammans skulle för de flesta vara ett big NO NO och skulle då resultera i att det inte blev något badhusbesök alls istället. Och detta för då att vi kan förstå att någon som upplever en annan könstillhörighet känner sig obekväm med den gängse uppdelningen.

Vad som däremot är obegripligt är på vilket sätt vederbörande skulle känna sig mer bekväm i ett könsneutralt omklädningsrum som vänder sig till "alla kön och inget kön", som det står på skyltarna. På vilket sätt skulle en enskild person känna sig mindre utsatt i en sådan miljö? Finns inte också risken att ett sådant omklädningsrum hemsöks av fluktare och andra med tveksamma bevekelsegrunder? Hur säkerställer badhuset att de som duschar där verkligen gör det av rätt anledningar?

Om det nu den traditionella könsuppdelningen av omklädningsrummen på offentliga badinrättningar upplevs som ett problem av vissa individer, vilket jag inte ifrågasätter, borde inte en mer självklar lösning vara en återgång till individuella omklädningsbås med vidhängande dusch, såsom det var brukligt längre tillbaka? På så sätt respekteras den enskildas integritet och det offentliga slipper att överhuvudtaget ta ställning till så privata saker som enskildas sexualitet och upplevda könstillhörighet.

Men unisexomklädningsrum - nog tror jag det skulle vara en bättre metod än...

Själv tänkte jag banta - köpte därför hem chips, kakor och godis...

Ja för det ÄR ju min diet - i alla fall kakor och godis. Det där med LCHF lämnar jag till andra...

Bröd med korv...

Den egentliga frågan är väl om det lockar folk...

Jag tycker mitt inre liv är rikt (fantasin de luxe ni vet) - men jag kliar mig i skallen och undrar hur vissa idéer egentligen uppstår...

Humor? Jahopp - då var jag utan humor numera för jag skrattar inte. Inte ens ett litet drag i mungiporna åt uppåthållet. Men just det att man tar just Zlatan i ett försök att bryta de oh så farliga könsnormerna...

(SvT)

"Är det okej att den manliga politikern gör en mjuk pussmun, att den kvinnliga vd:n inte ler mot kameran eller att chefen för tidningsföretaget har halsband eller nagellack?"

Och när vi inte tror att Sverige kan leverera mer så...

Jag är ett fan att inkludering och integrering. Men vår nationaldag ska väl ändå vara svenska - att få möta svensk kultur? Visst kan man få ha sitt multikulti - det kan ju vara jättetrevligt, men hur hänger det ihop att fira Sveriges Nationaldag?

Ja, det är även första dagen i Ramadan - och den kan man givetvis fira och uppmärksamma. Men det är faktiskt inte första dagen i Ramadan som gör att den här helgen blev tre dagar istället för två, utan för att den svenska nationaldagen råkar inträffa just samma måndag - denna måndag - idag. Det här borde ha varit ett perfekt tillfälle att visa lite av svenska traditioner, våra sånger och danser – kort sagt den svenska kulturen. Vill de nu göra en mix så borde det kunnat stå och inte som det står nu att det firas en svensk nationaldag. Eller valt att det bara skulle vara en multikultifest - funkar det också. För ja ni vet att i Amerika så firar svenskar där midsommar. Att det för den sakens skull skulle bli en amerikansk tradition - inte en jalle liksom. Den inbjudan som skickades ut inleds som ni ser med välkommen till en familjefest med ”nya och gamla traditioner” och tittar man på programpunkterna så måste de gamla traditionerna vara en barnshow med Prinskörven och Kapten Snorkråka. Vad nu detta är??? Låter svenskt så det förslår - men jag skulle knappast vilja kalla det för svenska traditioner...

Vad får vi mer - jo vi får bland annat dans och musik från Uganda, Uzbekistan, Somalia och Brasilien. Azonto-dans från Ghana och så Bollywood opera. Skulle man inte ha kunnat tänka sig ett svenskt folkdansgille som visar upp svenska danser och lite svensk folkmusik också? Men nada sådant. Är detta verkligen ett sätt att introducera det nya hemlandet för de nya innevånarna - genom att inte visa en enda svensk tradition. Den här uppfattningen att det inte finns någon svensk kultur - vilka konsekvenser får det för de som kommit hit från andra delar av världen? Hur ska en person förväntas bli integrerad om samhället förnekar att det överhuvudtaget finns något att integreras in i? Den svenska identiteten utgörs i det sammanhanget av miljontals osynliga sociala koder, omöjliga att lära sig för någon som inte är född i landet. Är det verkligen så man tror att man kan få en integrering - att en multikulti i stort sett utan svenskt inslag ska gynna integreringen - helt enkelt bli en del av det svenska samhället? Jag är faktiskt mycket tveksam på att det är rätt sätt att gå tillväga...

Visst tycker jag att de även ska kunna behålla sina seder och traditioner som religion, sånger och dans - så länge det inte går emot svensk lag. Svensk lag måste väl ändå i Sverige stå över Sharia?

Att synen på kvinnor skiljer sig åt - vågar man inte som feminist säga det - så kan vi ju undra vilken nytta deras feministiska kamp har gjort det senast seklet. Av de som söker asyl i Sverige utgör kvinnor en tredjedel. De placeras på anläggningar där den största majoriteten av de inneboende är män - där många av männen har en kvinnosyn som den i det land och det kvinnoförtryck de flytt från. Detta är verkligen inte optimalt - men att bara flytta männen - löser det det verkliga problemet: kvinnosynen? Det tror jag verkligen inte - men att flytta de män som inte kan bete sig måste ändå göras som en första åtgärd. För att skydda kvinnorna måste vara prio ett. Se det som att det brinner i ett hus - att rädda levande ut är prio ett, men sen måste branden släckas!

Runt om i landet för frivilligorganisationer och myndigheter diskussioner med nyanlända om rättigheter och värderingar. Men det tas inte alltid emot positivt. Som en polis om informationsinsatserna på flyktingförläggningarna sa: "Det kan bli mycket hätska diskussioner om kvinnors rättigheter". Varför är det så här? Vissa hävdar i samhällsdebatten att kulturella olikheter kan påverka förekomsten av sexuella övergrepp. Många flyktingar kommer från samhällen där kvinnan systematiskt är underordnad mannen. Det påverkar synen på kvinnor. Men en del människor vägrar dock tala om kulturer. Vad spelar det för roll om man är svensk eller kommer från Irak? Sverige är inte perfekt. Patriarkatet är globalt! 

Nej, Sverige är verkligen inte perfekt. Men självklart finns det kulturer vars normer och värderingar påverkar attityden till kvinnors status och rättigheter. Få skulle ju hävda att den svenska synen på kvinnors rättigheter står nära den syriska, irakiska eller afghanska. Det är länder vars lagar är tydligt färgade av både hederskulturer och religionens framträdande roll i det vardagliga livet. Just därför är värderingsarbetet i asylprocessen nödvändigt. Sverige ska vara ett tryggt land för alla invånare. Men när asylsökande kvinnor inte vågar klä sig som de vill och inte vågar lämna sina rum så har samhället svikit kvinnorna rejält. Sverige kan inte betraktas som ett välkomnande land för flyktingar om vi inte kan erbjuda trygghet till nyanlända kvinnor.

Att vara så in i den med genusperspektiv och jämställdhetsperspektiv i allt i det svenska samhället - men inte på asylinvandringen och på anläggningarna. Nog för att jag tycker att det har gått till överdrift med genustrollandet i samhället i stort - men på asylboendena så behövs det. Det måste till att djupare motarbeta hur kulturkrockarna slår mot jämställdheten med så många människor som kommer från kulturer där synen på kvinnan skiljer sig avsevärt från vår syn på jämställdhet. Att tro att man bara kan dra åt skruvkranarna i asylinvandringen för att lösa problemen och inte ha en samlad politik för hur alla människor som är här ska integreras in i samhället är inte bara naivt. Det är ett farligt synsätt som i längden riskerar urholka den öppenhet som de flesta av oss värnar.

Den tystnadskultur, som tyvärr fått allt större acceptans i politiken, drabbar just alla de kvinnor, hbtq-personer och religiösa grupper som får sina grundläggande rättigheter kränkta på asylboenden. Det är cirka ett år sedan debatten om radikaliseringen av förorterna drog i gång på allvar när första debattinlägget kom där det lyftes fram att många kvinnor i Sverige inte kan röra sig fritt eller ett leva ett självständigt liv. För en del blev det en ögonöppnare. Men inte för alla.

Att tycka att exempelvis könsseparata bad är ett bra sätt att lösa problemet för de utsatta kvinnorna? Jag baxnar faktiskt över att noll reflektion förekommer över att det i förlängningen riskerar att dra undan mattan under fötterna för de som allra mest behöver samhällets stöd för att komma undan patriarkalt förtryck. Att vi har ett samhälle som inte alltid tar hoten om tvångs- och barnäktenskap på allvar är horribelt. Varje år är det barn som inte återkommer efter utlandsresa - som har blivit bortförda och bortgifta. Att sådant förekommer trots skärpt lagstiftning är fullständigt oacceptabelt. Ändå är det så verkligheten ser ut. Bland annat för att det finns en rädsla för att kränka, vilken leder till att framförallt flickor från familjer med en annan etnicitet eller kultur än majoritetsbefolkningen inte åtnjuter samma skydd och rättigheter som sina medsystrar. Vi får faktiskt inte glömma att jämställdhetskampen måste gälla ALLA kvinnor i Sverige. Att den ska gälla alla oavsett bakgrund, etnicitet, kultur eller religion.

Alla som tror på ett Sverige där människor inte begränsas, hotas eller nedvärderas på grund av sitt kön har ett ansvar för att se till att deras strid fortsätter tills dess att jämställdhet är en realitet. Inte bara vackra ord på ett myndighetsdokument och ett privilegium för vissa. I realiteten innebär kvinnohat, homofobi och annan inskränkthet att kvinnor och minoriteter blir ofria. På badhus kan kvinnor skyddas av personal och separata badtider. Men hur ska det fungera vid stränderna i sommar? Där finns inga badvakter, och det går inte att markera ut kvinnozoner på bryggor och stenhällar. Den relevanta frågan är hur flickor och kvinnor i vårt land ska kunna cykla ner till stranden och bada i sommar med samma självklarhet som tidigare. I det är genusteori inte till någon hjälp.

För någon månad sedan hölls Fadimegalan och om ett par veckor är det dags för Peladagen. Över hela landet uppmärksammar GAPF, Riksorganisationen Glöm aldrig Pela och Fadime på olika sätt hedersvåld och förtryck. Sara Mohammeds fantastiska insats som en av grundarna till GAPF och det fantastiska jobb hon gör idag i arbetet mot hederskultur och hedersförtryck som verksamhetsansvarig för Riksorganisationen GAPF borde hyllas av alla som tycker att jämställdhetskampen är lika viktig för alla!

Men...

Det är så sanslöst så jag saknar ord. Att de kvinnor (och även män) som själva upplevt och sett detta hedersvåld och vittnar om det blir kallade för rasförädare och andra fula tag för att tysta. Till er som står kvar starka     

Finns en hel del personer som borde läsa Waries Diries "En blomma i Afrikas öken". Waries Diries är en kvinna - med rötterna i Somalia - som blev könsstympad som mycket ung. Beskrivningen av detta i boken är fruktansvärd och jag far illa av det trots att jag läst just detta avsnitt så många gånger. När hon sen som flicka står inför att bli bortgift så rymmer hon. Och så var det med somaliska kvinnor och inte förtryckta...

Och vi har den här tjejen:

Fatima Siad från Amerikanska Top Model. Född i Somalia med en somalisk mamma och en etiopisk pappa och som upplevde stor del av sin barndom i Somalia - hon kom till Amerika som trettonåring. Som sjuåring blev hon könsstympad... 

Majoriteten av kvinnorna i Somalia (över 90 procent) har genomgått kvinnlig omskärelse. Att jag beskrev de två ovan lite närmare beror på att de använt sina plattformar för att arbeta mot kvinnlig omskärelse och mot hederskultur och hedersförtryck. Detta borde vara känt även för de som säger sig föra den feministiska kampen här i Sverige...

I förorter och på asylboenden där kvinnor inte får gå utan slöja, där de hålls under stenkoll av männen, där de sextrakasseras och att kvinnor är könsstympade inte tillhör ovanligheten. Men att dessa kvinnor är förtryckta det får man inte säga - för då är man multikultifobisk. För mig att inte erkänna detta är att svika alla de kvinnor som fortfarande av olika skäl hotas, nedvärderas eller tvingas in i förutbestämda könsmallar. Men däremot är då den svenska kvinnan fortfarande förtryckt (och ett feministiskt arbete som behövdes och som förts under 100 år har gett nada? För ve den som säger något annat - så den svenska syltryggsfeminismen fortsätter med sitt trams. Det är menstjofaderallan, flasha tuttar, snippsnoppsräknande av tecknade figurer, efternamn...

...feministiska män som ska bidra i det viktiga...

Ja jösses, detta dagis! Säg den kvinnliga mattläggare som jobbar i högklackat. Jag är inte ens säker på att det finns jobb i Sverige som kräver högklackat. Och finns det så tillhör de väl klädkoden som man då har blivit informerad om innan man skrev på sitt anställningsbevis. Om detta kan vi då tycka vad vi vill - och det bör givetvis uppmärksammas och arbetas mot - men att en golvläggare jobbar i ett par obekväma pumps kommer varken göra till eller från i denna fråga. Så bra att en man måste testa för att se om det gör ont att jobba i obekväma skor för att sen kunna säga att det är fruktansvärt...

Och konstant dessa viktiga bolagsstyrelser. Tänka att kvinnor faktiskt kan välja själva - det finns inget som hindrar kvinnor att komma in i bolagsstyrelser. Ja, det finns lite strukturknök som med tidens gång kommer att radera detta. Men det måste få ta sin tid. Jämställdhet är att kvinnor faktiskt kan få välja själva - inte bli tvingade att ta ett val som de inte vill göra.

Verkar vara mycket viktigt mot det som sker på asylboendena och i förorterna. Prioritering någon? Ja, visst har alla rätt att föra sin egen lilla kamp för vad de tror är jämställdhet. Men att sådant där får så mycket större utrymme i våra medier - sjukt är vad det är. Allt detta - jag tror att snart har de spänt bågen för hårt och jag är rädd för att vi snart nått gränsen. Att mycket snart kommer det att komma en ordentlig motreaktion från killar/män och vi får ett otäckt könskrig, vilket är det sista jag vill. Jag vill inte att det ska bli blamegames (mer än vad som redan är) och att tjejer som grupp ska stå och gasta och visa att de är bättre än killar som grupp - eller att killar i grupp ska gasta och visa att de är bättre än tjejer som grupp. Jag vill att varje individ ska få möjlighet att göra det bästa av sig själv som individ. Det här är bara så destruktivt och kontraproduktivt.

Undantaget där kvinnor kan få vara lite överlägsna är väl det där i att föda barn då...

(Lundagård)

"...föreläsningen som rör könsskillnader. Då blir det politisk propaganda, inte nyanserad undervisning. (----) Det är konstigt att han får föreläsa i ämnet när han så uppenbart argumenterar för en viss ståndpunkt och förlöjligar alla andra förklaringsmodeller."

Så om en man kommer till sjukhuset med smärtor och svullen mage så kan han vara på väg att föda?

Som den kritiserade föreläsaren säger: ”Den moderna feminismens program kan inte genomföras i ett civiliserat samhälle. Män och kvinnor är biologiskt olika. De skilda livsval som män och kvinnor gör har ofta en biologisk grund och kan därför inte automatiskt tas som belägg för diskriminering.” ytterst noggrann med att hålla mig till det vi kan veta och belägga vetenskapligt. Vad jag lär ut är balanserat och nyanserat. Det här låter som förevändningar för att slippa föreläsningen, slippa det man inte vill höra." Typ så ja! Vad jag tycker om trygga rum lämpar sig inte att skriva. Men skulle jag råka på en "kön är bara en social konstruktion"-läkare på en mottagning så skulle jag nog behöva ett tryggt rum...
Eller hen...

Men läs underbara Jämställdhetsfeministern! För Pepp Pepp Sverige <3 Bäst att se till att inte få några könsspecifika kroppsåkommor i framtiden...

<host> <host> jo...
... visar då att kön bara är en social konstruktion

Ja för kön är bara en social konstruktion! Förutom klockan 14-15 då...

För de farliga männen...



Patriarkatet!

Impossible! Because - the könsmaktsordning...

Han kan inte ha gått på genusdagis!!!

Ja, jo, ja...
själv skulle jag vilja säga att på genusdagis så tvingas barnen att vara tvärtom det feministerna bestämt är könsstereotypt. Alltså att killarna måste leka med dockor - för att barn skulle leka förlossning???

Eller kanske...

...en bebis som fått en bebis? Sjukt!

Känns ju som att den där genuspedagogiken är framgångsrik...

(AB)
...då en liten tjej på slutet av 70-talet (moi) trodde sig kunna spela fotboll. Inte bara trodde - hon kunde också  

Hon som tog cykeln till fotbollsplanen när de flesta tjejkompisarna for till stallet. Jag vill inte påstå att mitt val var det vanligaste - men det ansågs då aldrig att tjejer inte kan spela fotboll. Och vad har hänt sen dess? Jo, fotbollen för tjejer och damer har utvecklats och utvecklats och breddas och vinner framsteg. Så hur kan då en liten fyra årig flicka säga att hon inte kan spela fotboll för att hon är flicka?

Vad jag tror? Detta är ord som lagts i ett barns mun (om barnet överhuvudtaget har sagt orden själv) med en med feministisk agenda som ska ituta barnet hur förtryckt hon är som flicka och vilka könsstrukturer som hon har att rätta sig efter. Istället för att ta de verkliga kamperna så ser man till att få in fler i kampen mot väderkvarnarna...

Blås lite på patriarkatet...

Okej nu är inte jag i de manliga omklädningsrummen så jag ska nog inte säga mer om en sådan skyltning... 

Och inte heller har jag varit i äktenskapskris...

...så jag bör nog vara tyst där också. Men jag tvivlar starkt på att övriga äktenskapskriser är bit av kaka...

Det här hur man väljer att formulera sig...

Trodde det var det normala - att det var arrangörernas utställning...

Tacka vet jag tydlighet!!!

Försvarsmakten   
...men får man verkligen säga arg lapp? Men det är nog ingen som ignorerar den i alla fall...

Lite som med "inga uteskor på gymmet" - det gäller inte mig. Det senare fallet stör väl mig då oändligt mycket mer. För att det är torrt ute - kommer ingen skit in. Vad sägs om smågrus, damm, djururin...

Hur man väljer att trampa...

Inget att se här - cirkulera! Absolut helt normal vänstervrist...

Skruttfot!!! Så blir det när man går med tankarna på annat håll och sätter foten liiite fel så att den bara viker sig och man dimper pang i backen. Ärligt så stör mig anledningen mer än foten av orsaker som jag inte orkar ta upp nu. Men foten - visst vet jag att den borde ha satt tryckförband direkt. Men inte ens jag - som den klumpsmurf jag är - går omkring med lindor i väskan. Ja, det var lite värre än jag trodde först - men alla som ska komma med sina synpunkter och förhållningsordrar som att jag vore typ 15 år? Jag vet att de menar väl - men snälla - när det kommer till sådant här: tro på mig när jag säger att jag har både utbildning, erfarenhet och intellekt nog att veta vad som hänt med min fot och hur den bör behandlas.

Nu var det inte bara män - annars hade man väl kunnat kalla det mansplaining? Nä, jag tycker inte det då det är av omtanke. Detta däremot...

På språng...

Precis vad jag alltid gör! Sprejar på lotion med kläderna på medan jag är på full språng...

Att få små flygfän i mun, näsa och ögon - så värt det när man springer i denna underbara natur

Ljudet av vatten - Sounds of blue...

Love running
No one can ever slow me down - I stay unbound...

Mycket möjligt att det inte blir något blogginlägg på ett tag nu. Men det kan lika gärna komma ett om ett par dagar som om ett par veckor. Också möjligt att tramsmaja kommer med ett inlägg. Skrivlusten får bestämma hur det blir. Tills vi ses igen - ta hand om er. Själv ska jag ta hand om mig.