FRÖKEN MISSNÖJD

Spread your filth...

Samma person. Hm... lite split personality kanske?

Vilket då självklart kräver att det finns något i ramen först. Att vara en så kallad nagel i ögat på någon är väldigt lätt med dagens teknik. För inte alltför länge sedan fanns varken Twitter eller Facebook. Senaste siffran jag såg var att numera lägger svensken i genomsnitt ner en halvtimme på sociala medier per dag. Bland välutbildade och bland opinionsbildare är siffran klart högre. Ingen kan säga något annat än att Twitter, Facebook och Instagram har förändrat hur vi kommunicerar med andra människor. 

Man kan med lätthet säga att det handlar om en social revolution som påverkat oss som människor – hur vi förhåller oss till andra, vilka ämnen vi diskuterar och på vilket sätt vi diskuterar dem. Kanske har det till och med börjat påverka våra personligheter och syn på omvärlden. Men för att vara en revolution som i grunden kan förändra våra samhällen (kanske redan har gjort det) analyseras de sociala medierna anmärkningsvärt lite, åtminstone så det kommer allmänheten till del. Visst skrivs det artiklar ibland och visst finns det forskare som har koll men litet kommer ut och det som sägs är ofta ganska intetsägande och självklart. Visst har mycket gott kommit ut utav det hela - mycket lättare att skapa ny kontakter och bibehålla kontakter osv.

Men - nu tror inte jag att man behöver vara professor i sociologi för att se att sociala medier också ökar polariseringen i samhället. Låt oss börja med det mest uppenbara, nämligen att längre försök till resonemang inte gör sig besvär i ett tweet med maximalt 140 tecken eller ett Facebookinlägg där snuttifiering blivit allt mer mainstream. Men även själva karaktären på sociala medier gör att nyanserade diskussioner och försök till ett resonerande reduceras till tydliga åsikter i svart eller vitt och försök att sticka ut. I gamla tiders sociala medier – låt oss kalla det fikarumssamtalen – behövdes inga vulgärargument eller överdrifter, man hördes ändå. På Twitter eller Facebook behöver en åsikt vara övertydlig och framför allt framstå som motsatsen till den åsikt men inte gillar. I fikarummet var det okej och kanske till och med önskvärt att lyssna in och landa någonstans mitt emellan.

I fikarummet (symboliskt alltså) såg man också varandra. Det skapar en annan ton än en konversation i skrift och ger också andra förutsättning att lyssna in sin motståndare. Även om man känner till kombattanterna i sociala medier ser man dem inte i ögonen och det blir enklare att vräka ur sig saker. Det var dessutom mycket svårare att i fikarummet missförstå någon. Och när så skedde upptäcktes det ofta direkt och kunde snabbt rättas till. I skrift och på internet verkar människor vilja missförstå med flit. Jag gissar att det är fler än jag som tröttnat på åsiktsmaskiner från alla politiska håll som ger motståndare uppfattningar som de inte sagt, allt för att belysa den andres sida i ännu starkare kontrast mot sina egen, ”rätta”, ståndpunkt.

Det har ju ofta sagts om svenskarna att vi är konflikträdda och ogärna tar upp känsliga ämnen, som till exempel politiska ställningstaganden. Det stämde långt och väl in i fikarummet - kamratandan osv först. Och nu har de sociala medierna börjat slipa ned denna passivitet och gjort oss mer öppet aggressiva. Detta på både gott och ont. Den här ökade polariseringen som jag ser tycker jag är oroväckande. Kommer den att påverka vår demokrati och den politiska utvecklingen - och i så fall hur? 

De sociala medierna gör ofta att vi i mångt och mycket mest möter dem som tycker lika som en själv - och därmed tar man inte in andras åsikter. Detta är självfallet inget bra för ett samhälle - men det är en sak som är ganska uppmärksammat ändå. Mindre uppmärksammat är effekterna av att politiker och journalister själva tillhör de mest aktiva på sociala medier. Det påverkar förstås deras handlande. Min bild är att de tar till sig mycket av det som sägs här som om det vore av största vikt. En Twitterstorm blir en verklighet, trots att det faktiskt handlar om en ganska liten, twittrande medie-, politiker- och pr-konsultelit som alltid är på hugget, har hölstren laddade med skarpa tweets och är kompromisslösa i sina drev.

Jag oroar mig för att de sociala medierna därmed i snabb takt och på olika sätt håller på att öka spänningen i samhället. Dels den mellan höger och vänster och dels den mellan eliten (eller ska vi säga etablissemanget) och resten av invånarna. För som sagt - inget undgår de som ska ta politiska poäng på allt och få äga twitterrummet.

Mängder med fulknep förekommer i den svenska debatten. Gemensamt är att de saknar alla former av intellektuell hederlighet. Att de endast används för argument som passar med ens åsikter och ideologi, aldrig annars. Vanligaste användningsområden är förstås inom politik.

Överdrivna beviskrav eller ”nu-driver-vi-motståndaren-till-galenskap-strategin”: Ett fult debattknep, som håller på att bli omåttligt populär, är att underkänna alla argument från motståndarna med att det saknas bevis. Indicier, artiklar, anekdoter, känslor är alltid underkända. Det nya är att detsamma kan sägas om forskningsrön – hur är metoderna egentligen? Om utsagor från polisen – det kan ju ha en egen agenda! Och om bilder – de kan ju ha manipulerats! Metoden används ofta i samband med händelser. ”Det där är ju bara artiklar – har du sett det själv med egna ögon?” Metoden är synnerligen effektiv för att driva motståndaren till vansinne. Inget räcker numera som bevis och Facebook-trådarna blir längre och längre precis som frustrationen blir större och större.

Halmdockan eller ”tillskriv-din-motståndare-stolliga-argument-strategin”: Här tillskriver en debattör sin motståndare åsikter och argument som den inte har, för att sedan brutalt slå ned på denna försvarslösa ”halmdocka”. Det finns flera varianter av denna debattstrategi som funnits sedan urminnes tider. En är att välja citat från motståndaren som inte är representativa och som ligger utanför kontexten. Men den just nu vanligaste varianten av halmdockan är att hitta på en fiktiv grupp som får representera en hel grupps åsikter. Detta utan att ge exempel på citat eller ens personer.

”Personangrepps-strategin”: Även detta debattknep, att attackera auktoriteten och trovärdigheten hos sin meningsmotståndare har en lång historia då den visat sig effektiv och svår att värja sig mot. Strategin är att flytta fokus från sakfrågan till motståndarens personlighet och karaktär.

Godwins lag eller ”säg-Hitler-först-så-vinner-du-strategin”: Amerikanen Mike Godwin noterade på 90-talet att diskussioner på nätet urartade och blev mer osakliga ju längre de blev och att sannolikheten för att någon skulle jämföra sin motståndare med Hitler till slut blev 1. När det väl hände blev det omöjligt att föra tillbaka diskussionen på sakliga banor och istället dog den.

Metoden är nära besläktad med Ad Hominem och har i Sverige fått en egen ofta använd variant, nämligen att anklaga den andra för att vara SD:are, ha ”bruna åsikter” eller bara ”rasist”. Uttrycket ”vifta med rasistkortet” har därmed sitt ursprung i Godwins lag.

Whataboutism eller ”men-titta-på-USA-då-strategin”: Whataboutismen uppfanns under kommunisteran i Sovjetunionen när kritik mot landet slogs tillbaka med att peka på något liknande fel i västvärlden. ”What about…”. Debattmetoden har därefter kopierats och förfinats av såväl statliga propagandaapparater som av vanliga människor i diskussioner. Denna strategi används av relativisterna och då genom att konsekvent se till att själva sakfrågan undviks.

Hur drabbar det dig-strategin?: Den går ut på att det är oärligt att ha en åsikt om något om man inte är direkt berörd, och då i första hand pekuniärt. Debattstrategin är besläktad identitetspolitik som har som en grundbult att bara människor med en viss bakgrund/etnicitet/socioekonomisk status kan ha relevanta åsikter om ett fenomen. Vi har ju det berömda rödvinet och det än mer berömda netflixabonnemanget ihop med en pizza. Metoden uppfattas som oärlig därför att den baseras på att människor bara bryr sig om sin egen plånbok och förutsätts sakna intresse för den allmänna samhällsutvecklingen.

Nu vill jag mest skrika "Gå hem världen - du är full"!

"Darkness cannot drive out darkness, only light can do that. Hate cannot drive out hate, only love can do that." (Martin Luther King Jr)

Bur right now - it feels So far away...

Om båten har en läcka kan man täta den, men om kaptenen har en skruv lös så hjälper det inte att det är torrt i kabyssen...

Ja, det här landet är sannerligen en parodi! Tror man verkligen att perversa tafsare hindras av ett armband??? Ptja, jag får reklam trots "ingen reklam tack"- skylt...

Jag menar - att vi inte tänkte på det tidigare. Vi skulle haft skylt som sa att vi inte vill ha inbrott i huset. Tror säkert tjuvarna hade vänt i fönsterkarmen då...

Det måste vara förövarna man ska förhindra! Att säga till en kvinna att bära armbandet för att hon inte vill ha någon annans händer överallt på sin kropp är att lägga ansvaret på kvinnan. Jag förstår den delen om att ge mer ljus åt diskussionen för att få fler att anmäla. Men det är väl att förhindra brott som måste vara prio ett så att det inte behöver anmälas?

Landet som försöker förhindra översvämning från en rinnande kran genom att ösa med en sked istället för att stänga av kranen... Eller Nej! man satte dit en lapp med "rinn inte"...

Lisa Magnusson skrev en mycket bra kolumn häromdagen: Våldtäkt är inte som på film – det är dags att domstolarna inser det.
----------------------------------------------------
Att drunkna är inte som på film. En del hinner ropa ut sin nöd, men det är innan. Sedan kickar överlevnadsmekanismerna in, och så grymt är ödet att de främsta tecknen på att man håller på att drunkna är att man varken syns eller hörs.

Ens huvud är nästan i jämnhöjd med vattenytan, ofta bakåtlutat, blicken stel. Man skriker inte, för man är fullt upptagen med att försöka andas. Utåt sett märks inga tecken på panik, tvärtom ser man ovanligt stillsam ut. Alla experter känner till detta fenomen. Ingen enda läkare skulle efteråt få för sig att fråga varför man inte gjorde tydligare motstånd.

Annat är det med våldtäktsoffer. De som förväntas kunna känna igen en våldtäkt har ofta mycket lite kunskap om vad det är. Även en del domstolar förväntar sig att det ska vara dramatiskt, som på film, och förstår inte de överlevnadsmekanismer som kickar in. Frozen fright, kallar psykologin det när någon som utsätts för ett trauma reagerar med att bli passiv; spela död.

Det är en smart strategi. För hur skulle du, herr nämndeman, reagera om någon med våld, eller hot om våld, tog sig innanför dina byxor fastän du gjort klart att du inte ville. Skulle du våga fortsätta kämpa? Eller skulle din chockade autopilotröst ta över; den som faktiskt någonstans är logisk när den säger dig att risken är att det blir ännu värre om du fortsätter spjärna emot?

Allt fler ropar på lagändringar. Själv skulle jag vilja säga att det räcker alldeles utmärkt med de lagar vi redan har. Domstolarna behöver bara använda dem. 

De måste sätta sig in i vad en ”särskilt utsatt situation” betyder i våldtäktssammanhang, i stället för att hålla det emot den utsatta att hen inte försökte ta sig därifrån. De måste börja ta till sig begrepp som ”likgiltighetsuppsåt”, vilket betyder att gärningspersonen inte brytt sig om hur handlingen har påverkat offret. De måste se till ordet "rimligt" i ”utom rimligt tvivel”, och sluta tolka termen som att även de mest långsökta bortförklaringar ska godtas. 

Det finns dessutom en lag som skulle kunna tillämpas vid gruppvåldtäkter, nämligen den som säger att man är skyldig att larma om pågående brott så länge ens eget eller ens närståendes liv inte är i fara. Lagen skärptes ytterligare nu 1 juli, så att den som själv ingår i sammanhanget även är skyldig att försöka förhindra brottet. Om denna lag började användas skulle gärningspersonerna inte längre kunna gå helt fria bara för att de var så många att offret inte säkert kunde säga vem som gjorde vad. 

Våldtäkt är tyvärr ett svårbevisat brott. Ord står mot ord, för det finns sällan teknisk bevisning och nästan aldrig några direkta vittnen. Ett frikännande är inte i sig ett underbetyg åt rättvisan, det är viktigt att inskärpa. Vi kan helt enkelt inte begära att varje anklagad ska dömas. Men vad vi däremot kan begära är att domstolarna faktiskt anstränger sig för att rättssäkerheten även ska omfatta offren.
-----------------------------------------------------------
(Metro)

Inte något kollektivt beskyllande och till skillnad från så mycket jag läst om detta på senaste tiden så har det verkligen tänkts hela varvet runt - att vi har en rättssäkerhet som måste värnas. Men att domstolen faktiskt se mer - så att skulden aldrig aldrig läggs på brottsoffret.

För vad jag än har på mig, vart jag än befinner mig:



As simple as that!

Men tyvärr så förekommer det. Våldtäktsmän finns i alla storlekar, former och färger. Att tjejer våldtas och tafsas på är inte ett nytt fenomen. Visst tror jag att anmälsbenägenheten har ökat och medias vilja att lyfta fram det hela gör att vi alla ser det som att det har ökat. Om det har ökat eller inte kan jag faktiskt inte svara på - men jag kan säga direkt att våldtäktsmän kommer från alla olika kulturer. Det som jag skulle vilja säga har bytt skepnad är att tafsandet har blivit grövre. Mindre smånyp i rumpan och mer direkta skamgrepp på könsorganen. Och detta att det är grupper på runt åtta personer som går runt på festivaler och liknande och ofredar och begår sexuella övergrepp känns för mig också som tämligen nytt. Och då har jag varit på en hel del festivaler under mina levnadsår.

Att många tjejer nu i vittnesmål säger att det har varit utlandsfödda med MENA-ursprung som står för dessa gruppövergrepp får vi inte förringa. Att hålla på och prata runt varandra om att våldtäkt är kulturellt eller att våldtäktsmän finns från alla olika kulturer hjälper inte situationen ett dugg. Upp med alla fakta på borden - att dölja gör bara att spekulationer ökar och då ökar troligtvis också främlingsfientligheten. För tror man att det döljs fakta - så är många snara att dra slutsatsen att det är långt värre än vad det kanske de facto är.

Men de som säger att våldtäktsmän finns från alla kulturer - de har rätt. Likväl de som säger att det finns kulturella skillnader. För ja, våldtäktsmän kommer från världens alla olika hörn - men den största skillnaden är hur samhället ser på våldtäkter. Här i Sverige så anser alla med minsta vett att det är fullkomligt vidrigt, vi har lagar som gör att om bevisen finns så döms våldtäktsmännen och i fängelset måste dessa vara isolerade för att övriga brottslingar annars skulle gå bärsärk på dem.

Tar vi MENA-länderna där tjejer inte får gå utan slöja, där omskärelse sker och där vi har hedersförtryck och mord för att familjen anses att deras rykte har blivit skamfilat. Det är verkligen tjejen som anses vara den felande länken. Kan en ung tjej promenera på gatorna i Kabul på sommaren klädd i kort kjol och linne utan att något händer? I Mogadishu? I Riyad? I Bagdad? I Teheran? I Kairo? I Rabat? Kunde hon det i Damaskus? Och så vidare? Om inte, varför är det så? Knappast någon media där som talar om trakasserier om tjejer som inte är täckta blir tafsade på, inga domstolar som dömer för våldtäkt i sådana här fall. Det anses snarare vara en manlig rätt. Det är istället tjejen som blir dömd, och då menar jag verkligt dömd. Att det sen inte är alla män från MENA som beter sig så här är en självklarhet - det vi måste se är skillnaderna hur samhället ser på vidrigheterna.

"Män har genom historien stått för både våldtäkter, krig och massmord. Men att för den skull hata exempelvis Dalai Lama blir både märkligt och kontraproduktivt.

En del debattörer har framfört att våldtäkt minsann är värre än generaliseringar och att det därför är fel att protestera mot uttalanden om att alla män är svin.

Våldtäkt är självklart ett värre övergrepp än generaliseringar. Men att låta debatten handla om att gärningsmännen skulle begå övergrepp för att de är män är att fokusera på fel sak och framför allt att låta dem slippa undan sitt ansvar.

Våldtäktsmän begår inte övergrepp för att de är män. De våldtar för att de är uslingar." (DN)

För alla män? Nej! det är verkligen inte alla män. Det är ett fåtal män som begår dessa övergrepp.

Men för en tjej som befinner sig på en festival eller liknande så vet inte hon vilket fåtal män det är av hopen män som är där som är idioterna. Det står ju inte "våldtäktsman" i pannan. Så för varje enskild tjej så är det faktiskt som så att alla män där är potentiella våldtäktsmän. Även om man vet att det inte gäller alla män. Man vet bara inte vilka.

Sen är det vad man väljer att göra med den informationen. Hur mycket man låter den begränsa sig. Ta till exempel i trafiken - majoriteten kör faktiskt okej, men det finns ett fåtal direkta bilidioter. Vi vet inte på förhand vilka bildrullarna är - men några av alla dessa trafikanter är det - så därför är alla bilister potentiella bildrullar. Men avstår vi från trafiken för det? Hatar vi alla bilförare för det?

Jag kan förstå att man i affekten sveper sig med och säger "hatar alla killar". Så långt kan jag sträcka sig - men när det sen vidhålls - och att det är okej att generalisera för alla män tillhör en priviligierad grupp...

Alltså det här patriarkatet - förbaskade priviligierade män!!!

Jag är säker på att de kvinnor som startade de feministiska rörelserna, som slogs för att kvinnor skulle ha samma rättigheter för män, när feminismens mål var jämställdhet är jättestolta nu att ordet feminism förknippas med bland annat att kunna använda kondomer som stay-ups...

Mensspel...

Mensskydd...

tror nog inte många pappor önskar sig detta...

Rena hallucinations...

Ja, det försöks på alla sätt att få män att bli kvinnor. För det är så jag tolkar kampanjen F! gick ut med #sheforhe - att manlighet är en sjukdom...

Ja, det beryktade patriarkatet - länkar ånyo till Ekvalist som förklarar det hela så bra varför inte Sverige är ett patriarkat.

Men alla vi kvinnor är ju så av naturen förtryckta så vi fortsätter med de viktiga frågorna...

Och på andra ställen i Sverige får kvinnor inte gå ut utan slöja eller träffa vem de vill. Prioritering...

Nja, Åhléns har väl egentligen inte så mycket med slöjan att göra. Eller...

...just det, så var det. Både Åhléns och H&M lyfte fram modeller i slöja i sina kampanjer för inte alls länge sedan. Att klädjättarna har beslöjade modeller är inte konstigt. Det avspeglar dagens Sverige. Butiker erbjuder vad de tror att kunderna efterfrågar och uppskattar.

H & M och Åhléns vill med den aktuella reklamen säkert också signalera att de hänger med och inkluderar. Är det något som kommersiella aktörer gillar är det att slå in öppna dörrar. Gärna PR-spinn och uppmärksamhet, men bolagen sätter inte ner foten i kryddiga, politiska frågor. "I vår kampanj tar vi inte ställning för eller emot slöja, och vi uppmanar ingen att börja bära slöja", som en PR-ansvarig sa.

Våra politiker slår också gärna in öppna dörrar. Skillnaden är bara den att politiker har en annan uppgift än kommersiella aktörer: de måste lösa problem och även ta tag i svåra frågor. Svåra frågor som rör slöjor är exempelvis att kvinnor som inte täcker sig kallas hora och riskerar att trakasseras i förorter där självutnämnda sedlighetspoliser styr på gatan. Det är att barn tvingas bära heltäckande kläder och isoleras i skolor där den enda identiteten som erbjuds är föräldrarnas.

Jag har när jag varit i vissa förorter ofta sett flickor i förskoleålder stå stilla i ett hörn på förskolegården med täckande plagg som nådde ner till marken. När de andra barnen lekte fritt fick de snällt titta på. Det borde vara i allas vårat intresse att tyg på det sättet användas i syfte att hindra lek och rörelse - att se de flickor och kvinnor som begränsas och saknar friheten att välja.

Beslöjade har all rätt att synas och ta plats, även i reklamen. Men samtidigt som så gott som alla försvarar rätten att bära slöjan – varför nonchaleras rätten att slippa? Och säg till den lilla tjej att det är "mode" med slöja - hon som inte får lämna hemmet utan. Tala om att legalisera förtrycket.

Nu var det ju egentligen inte själva affärerna jag var kritisk mot att de har könsblandat kläderna. Det får de gärna göra för mig - för mig personligen så är det en icke-fråga. Det jag reagerar på är mer de som gastat om att det är så viktigt för jämställdheten att kläderna blandas - men när det kommer till kvinnorförtrycket som de facto existerar så hörs det inte ett knyst. Snarare tvärtom - så har det i många fall försökt att tystas ner. De kvinnor som har vittnat om detta har blivit släpade i smustsen och anklagats för att gå mörka ärenden.

Så stark och vi måste lyssna på dessa kvinnor som vågar vittna om vad som sker. Allt annat är ett gigantiskt svek.

Det är inte rasistiskt att stå upp för allas rätt att slippa ett förtryck. Det är att värna demokrati och mänskliga rättigheter.

Inga fler som lever i en förtryckande mardröm - nightmare...

Alla som inte kan ställa upp på det...