av stenar...

Man är ute och springer. Allt känns toppen. Löpningen går av sig självt och fort går det. Men vad händer? Jo, en bunt med lösa stenar på vägen får för sig att attackera. Kowabunga skriker de och sopar undan fötterna på mig   ;-)

Klumpighetsklubben har haft möte igen...
Det gäller att gå (springa) försiktigt i kurvorna så man inte får sladd...