Min vän tyckte inte om Dirty Loops när jag "tvingade" honom att lyssna på dem. Han an trodde inte han skulle göra det heller - att det inte skulle vara hans musiksmak. Ärligt så tillhör ju inte Looparna det man förknippar med min musiksmak. Men nu gillar jag ju dem - musiken, deras musikalitet och deras spelglädje. Och man får gilla olika. Tack för det! Det viktiga är att man kan respektera varandras olika smaker och åsikter - och ibland får man nöja sig med att vara överens om att man inte är överens.

Ta till exempel detta:

Där man i metro kan läsa om att Brommapojkarna vill byta namn. För att "pojkarna" inte känns inkluderande. Och detta köper jag till fullo. För att när en så stor andel av deras medlemmarna är flickor, är "pojkarna" inte längre ett lika rimligt namn som när klubben grundades, när det BARA var pojkar/män som sparkade boll. Som Europas (till utövarantalet) största klubb för flickjuniorer är det kanske inte orimligt att namnändelsen "-pojkarna" blir lite... off?

Men vad jag önskar att den här namnändringen kommit på tal/skett redan när de fick flickor i klubben. Nu känns det lite som om de seglar lite på det här med "all in the name of inkludering". Jag hoppas att så inte är fallet. Men är tveksam...

Som det blev nu så blev det en ganska hetsig twitterdebatt där vissa jämförde men att "tjänsteman" nu ska bli "tjänsteperson". Men jag vill faktiskt hävda att det är ganska stor skillnad på "man" i det här fallet mot "pojkar". De som invänder mot pronomenet man identifierar det uppenbarligen med substantivet man och vill då ersätta det generiska (allmänna) pronomenet man med en. För mig som smålänning så känns en som väldigt väldigt dialektalt. Så som man kan höra vissa äldre ursmålänningar prata. Men man i det här fallet är inte det manliga man - utan ett allmänt pronomen. En mening som "Man lär så länge man lever" uttrycker en generell regel som gäller för alla människor.

Sen måste vi också skilja på att det där enligt mig tramset med byte till tjänsteperson bekostas med skattemedel. Att en klubb väljer att byta namn kan väl anses vara fri företagarverksamhet? Men som sagt, debatten som följde spårade ur - minst sagt. Kändes som en Wohooo! That escalated quickly! En tennismatch att bevittna med följande:

Kändes inte som att alla ville vara överens om att de inte var överens. Men som sagt - jag är pro ett namnbyte. Och då ska det ändras - för behåller de ändå förkortningen BP så kommer det ändå i många år framöver förknippas med just Bromma"pojkarna". 

Bytet borde - som jag redan nämnt - kommit tidigare. För även om inkludering i det här fallet faktiskt är rätt så har överutnyttjandet av orden inkludering/exkludering fått mig att få igång de automatiska kräkreflexerna (allt för att man inte ska kränka någon vad helst denne än identifierar sig som). För att namnbyte (om det nu blir av) kommer just i dessa tider när samhällsdebatten (och särskild den rabiatfeministiska delen av den) ofta skevar mer än lovligt. Och de tenderar att skrika så högt att det verkar som att de hela tiden får sin vilja igenom...


All in the name of inkludering - är egentligen då tjänste"person" rätt? Tänk på de som identifierar sig som hund eller katt... 

Givetvis är könsneutraliteten även där av högsta vikt:

Den personen bor i alla fall inte på Söder...

(Södermalmsnytt)
Och vi hamnade i ett helt annat universum...

...där de viktiga frågorna bara måste komma med i tidningarna:

Känns som om någon vill ha en klapp på axeln av någon rabiatfeminist...

Däremot så behöver man inte vara feminist för att reagera på en sådan här rubrik:

Som om det vore kvinnornas fel att deras ex. blev massmördare. Wtf??? Märkliga här var att jag fick ett par små mothugg. Fattar egentligen inte varför - då majoriteten av de som har haft något att göra med mig vet att jag skulle ha reagerat lika starkt på rubriken om könsrollerna vore ombytta. Att jag brukar reagera när även män behandlas orättvist - ja se God Damn. Frågan är om en rabiatfeminist skulle ha reagerat om könsrollerna i rubriken ovan varit ombytta? Nja... Men jag kan lova att de (med rätta) reagerade med ilska här. Lågvattenmärket i reaktion när jag reagerade kom nog ändå när en person gjorde en jämförelse med att separationer ökar självmordsbenägenheten. Att det var två sidor av samma mynt. Kände blodtrycket skjuta upp (tur att normalläget är väldigt lågt). Ja, hjärtesorg kan utlösa depression - det är vedertaget. Men hjärtesorg gör inte människor till barbariska odjur!!! 

Hade ett och annat att säga om det - det kan ni väl aldrig ana? Men jag tog tysta metoden istället - tig ihjäl idiotin. Ja, psykisk ohälsa ÄR ett av mina hjärteämnen. Ta tio minuter och se det här klippet: "Vem hjälper den som hjälper? En film om psykisk ohälsa och att se anhöriga som en resurs inom vården." 

Att finnas där som stöd - det är väl humant? Hm... Varför heter det människofett och inte humanister?

Trams och sidor - fast jag behöver mitt trams. Och mitt trams ska definitivt skiljas från tramset det här landet dryper av. När folk skriver tramsiga insändare om att mens är onödigt och får ett lika tramsigt svar att penis är onödigt. Jag vet vems trams jag föredrar - hoppas fler tycker som jag.

Jag då? Jo, läget är i stort samma som när jag skrev föregående inlägg - Psychosocial - största skillnaden är väl att det har gått ännu fler dagar sen jag sist sov. Det tär. Känner att tålamodet (som aldrig har varit på topp hundralistan över saker jag är bra på) brister än snabbare. Retar upp mig på småsaker. Acceptans och försöka få det att inte gnaga in. Viktigast nu: att försöka vila huvudet mitt så mycket jag kan.

Att finna ro i min natur:




Kallar den bildsamlingen: different moods. 

Denna däremot går under playing:

Inte så ofta jag leker med instagramfiltren på detta vis. Men ibland är det kul. Men naturen är så vacker i sig - så vacker att den ibland får mitt hjärta att slå ett extra slag. Second heartbeat...