...nu vart jag så där arg igen...

Varje dag får vi läsa om våldtäkter - oftast inte bara en utan flera. Vi har festivaler där dessa ökar - förutom då Sweden Rock där det i år inte förekom en anmälan. Varför får ni tänka ut själva... Men det vanliga mantrat är "Det har alltid varit så - det är bara anmälningsbenägenheten som har ökat." Wtf liksom!!! Visst förekom det våldtäkter på festivaler förr. Och visst förekom det våldtäkter överlag förr. Detta är det ingen som har förnekat. Jag har inte sett en enda skriva att allt var fine and dandy förr. Och jag ser en hel del på sociala medier - tro mig.

Förr var dock det vanligaste att våldtäkter skedde "inom hemmet" - av en partner eller nära vän. Sen 2015 har den pendeln dock svängt och numera sker de flesta övergreppen utanför hemmet. Varför får ni tänka ut själva... Men kortfattat av detta från fantastiska @DivaFabuLiz: "https://twitter.com/pippiglassbil/status/892575527218946048Merparten av allt våld skedde i hemmet fram till 2015 då det skedde en ökning av sexuellt våld. Vi la en finfin grund i enlighet med precis all övrig svensk våldsbrottslagstiftningstradition där offret inte är vatten värt. De förebyggande insatserna är noll, konsekvenserna är noll. Signalen är tydlig & ökning är att vänta. För övrigt har ingen minskning skett ifråga om den tidigare dominerande våldtäktskategorin, i hemmet/av känd förövare. Vi suger fortfarande på att hantera de fallen. Varför? Jo, för att vi ger precis HELA utrymmet till genusfeminister som dels urskuldar enskilda förövare i många fall om de råkar pricka rätt intersektionalitetsparametrar, men än värre: för ett fullskaligt krig mot den goda maskuliniteten, den som driver män att riskera liv och hälsa för att försvara ofta helt okända kvinnor, visa civilkurage och nolltolerans för vissa beteenden. I kombination med ett system där försvararen riskerar både liv, hälsa OCH högre straff än förövaren vid inblandning i en attack på en kvinna är incitamenten få för män att stå upp för några andra än kanske sin mamma/syster/dotter/fru. Grattis, så föds en miljö där kinnor blir våldtagna i publikhav. Feminismen i sin tredjevågenform är ett större hot än någon alkohol, invandring eller vad som nu är poppis att skylla på. Genusdjuren har fått ensamrätt på frågan i decennier, och såhär gick det."

Innan jag nu går vidare: varje enskilt fall av våldtäkt är ett för mycket. Jag vill inte höra någonstans att jag på något sätt försvarar våldtäkter. Varje våldtäktsman/våldtäktskvinna ska behandlas som det svin han/hon är! Att få rabiatfeministerna att förstå att även kvinnor kan våldta män - är ingen lätt sak. För då faller ju deras "bara män" som ett korthus. Kvinnor som våldtar kvinnor är den kategori som ökar mest - vid övergrepp som sker i hemmet. "Bara män" - jo tjena...

Rabiatfeministerna vill ju gärna lägga skulden på alla män - eller i alla fall på merparten och den skadliga mansnormen. Vadå mansnormen? Det är en minoritet av männen som våldtar - och även om det är en minoritet så är det en minoritet för mycket. Men att det är en minoritet som våldtar går inte rabiatfeministerna med på. De hävdar bestämt att det är en majoritet som våldtar - se bara på alla våldtäkter som sker i samhället och se på festivalerna. Ja, ska vi ta ett räkneexempel: om det nu är tio kvinnor som har våldtagits på en festival - ja, det är tio kvinnor för mycket! Låt oss säga att festivalen hade tio tusen besökande och att hälften av dem var män. Detta betyder fem tusen kvinnor och fem tusen män. Om vi skulle få läsa om vart fall där en kvinna inte blir våldtagen - i mitt räkneexempel skulle det betyda 4990 stycken. Om tidningarna skulle ta upp alla dessa så skulle de bli tjocka som gamla tiders telefonkataloger. Och om vi i mitt räkneexempel anta att varje våldtäkt begås av olika män - så betyder det att 4990 män inte har våldtagit. Vadå majoritet...

Däremot så förstår jag poängen bakom retoriken "alla män är potentiella våldtäktsmän". För även om antalet våldtäktsmän är väldigt litet så vet man ju inte vilka det är. Sannolikheten att man ska råka ut för en är liten - men risken finns. Och de som är våldtäktsmän har ju inte detta direkt stämplat i pannan. Sen kan man välja vad man vill göra med detta - låta det begränsa en eller välja att de flesta män är goda och fortsätta leva sitt liv som vanligt. Se på trafiken - det finns trafikdrullar, för att inte tala om de som utgör en fara genom att prata i mobiltelefonen (utan handsfree) eller helt enkelt bara låta bli att använda blinkers. Statistiskt sett torde antalet som är en fara för trafiken vara tämligen stor. Förutom då det där att använda blinkers så är majoriteten av bilförarna ofarliga i trafiken. Men risken finns ju att man ska råka ut för en av dessa bildrullar. Hur många oss låter denna risk begränsa hur vi rör oss i trafiken?

På tal om räkneexempel så finns det en person som har gjort ett fantastiskt jobb. Jag råder er att läsa hela texten. För den är suveränt skriven. Men kort: "Varför ”97 % av våldtäkter begås av män” är ett bedrägligt argument."

                                           (----)  

"Man kan formulera det annorlunda: Om du blir våldtagen, så är det med all sannolikhet en man som begår våldtäkten. Det visar statistiken med all önskvärd tydlighet. Men vad statistiken inte visar är sannolikheten att bli våldtagen över huvud taget. Dessa två sannolikheter ska inte förväxlas.

Likaså är det märkligt att prata om en speciell norm och kultur bland alla män när man diskuterar en handling som begås av 0,02 % av männen. Det är förmodligen bortom allt rimligt tvivel att det finns horribla normer och värderingar bland de som begår våldtäkter. Men att det är en universell, snarare än partikulär, manlig norm följer inte från det faktum att våldtäkter begås nästan uteslutande av män.

Hela idén om att det finns en norm, i singular, i samhället är också löjeväckande. Det finns många normer som är i konflikt med varandra, som först uppenbaras när man reser runt i olika sociala konstellationer. Däremot har vi alla samma lag att rätta oss efter."

                                          (----)

"Vad man däremot bör göra är att ställa öppna frågor utifrån fakta: Varför begår män majoriteten av våldtäkter? Det är en fråga som ger ett mycket mer intressant svar än tautologin ”därför att de är män”, vilket föga förklarar varför resten av populationen av män inte våldtar om det nu vore det som är förklaringsmodellen.

Vad alla är överens om är att alla våldtäkter bör elimineras. Om sexualbrott överlag bör elimineras är dock en mer öppen fråga eftersom prostitution exempelvis inte nödvändigtvis skadar någon.

Vad alla däremot inte är överens om är vem som bär skulden för våldtäkten (det är alltid den som begår våldtäkten). Det finns dock sätt att minimera risken för våldtäkt, till exempel att inte befinna sig på platser där sannolikheten att bli våldtagen är högre. Det brukar dock kritiseras för ”victim-blaming”, att skulden läggs på offret snarare än förövaren. Men det är ett ensidigt sätt att se på frågan eftersom det inte nödvändigtvis bara handlar om individen utan också om situationen. Att minimera risken att utsättas för ett brott genom att undvika vissa situationer är inte skuldbeläggande. Det är ett praktiskt svar på ett problem som tillnärmelsevis inte låter sig lösas genom blott teoretiska resonemang om individuella ansvar. Av samma skäl semestrar man inte i Aleppo mitt under pågående krig, alldeles oavsett deklarationer om mänskliga rättigheter. Däremot är nog frågan om exakt vilka situationer som är riskablare än andra en svårare fråga att svara på, åtminstone när det gäller våldtäkter, men då kan rimligtvis undersökningar tjäna som underlag." (Peter Dahlgren, Opponent)

Vi kan tydligt läsa av detta att det är en minoritet av männen. Ja, jag vet att att svära i den feministiska kyrkan att ge fakta mot "den skadliga mansnormen" som måste motarbetas. Men när en minoritet - jag trodde att denna minoritet var betydligt större - som 4% - men den är 0,03% om man räknar bort de män som åldersmässigt torde falla under åldersgränsen för att begå våldtäkt (alltså små pojkar). Detta visar med tydlighet att det inte är en mansnorm att våldta - det är tvärtom väldigt normbrytande (vilket de där rabiatfeministerna förespråkar i den flesta fall - kanske därför de så enögt håller fast vid "den skadliga mansnormen"?)

Att säga att det är en mansnorm att våldta är dessutom att ge våldtäktssvinen något att gömma sig bakom. "Det är den skadliga mansnormen" och vips så slipper man undan den personliga ansvaret. Bra där...

Jag hamnade i en diskussion för några dagar sedan med en rabiatfeminist som jag ändå trodde var något av en "vän". Jag har låtit henne fylla bl.a. fb-flödet med sin rabiatfeministiska propaganda. Jag kan lova att jag suttit på händerna många gånger för att inte ge mig in i diskussion. Jag är nämligen av den åsikten att vi får tycka olika, vi behöver inte likrikta åsikter så att allt stämmer överens om hur jag ser på saker och ting. Men vad händer när jag pratar om att det är en minoritet som våldtar - jo, hon flyger på mig med en rasande ilska - som senare mynnade ut i ett ilsket blogginlägg om "varför alla män". Vägrar överhuvudtaget ge er länken till detta inlägg så fyllt av halmgubbar. Och "vän" - jo tack sådana vänner kan man gott klara sig utan. De där som säger sig vara så toleranta och gilla olika. Men här blev man unfriendad på fb och avföljd på Twitter på studs. Och sedemera kom då den väntad blocken. "Vi gillar olika" - jo, tjena...

De griper efter varje halmstrå för att bevisa sin teori om de patriarkala strukturerna. Som t.ex. att hänvisa till hundra år gammal (och även ännu äldre) historia. Att kvinnor saknade "egna rättigheter" och kunde bli intagna på hospital som psykiskt sjuka bara för att de hävdade sina kvinnliga rättigheter. Detta skulle då vara bevis för att det är samma strukturer än i dag. Blir verkligen ledsen när jag ser sådant - tala om att förringa sina feministiska föregångare. Att det de har uträttat under de senast hundra åren varit nada. Wtf? Kämpa... Och alltid kommer detta upp om rösträtten - ja, hur det egentligen ligger till med den saken kan ni läsa här: Fröken Missnöjd https://twitter.com/pippiglassbil/status/892575527218946048hVarför ”97 % av våldtäkter begås av män” är ett bedrägligt argumentDe förebyggande insatserna är noll, konsekvenserna är noll. Signalen är tydlig & ökning är att vänta. Fö har ingen minskning skett ifråga ttps://twitter.com/pippiglassbil/status/892575527218946

Fler "bevis" för patriarkatet: Flest män i bolagsstyrelser och fler snoppar än snippor i tecknade filmer. Varför är det bara toppen som är intressant? Ja, det får ni tänka ut själva... Men man vägrar alltså att se till samhällets botten - som att 9/10 av uteliggarna är män, att 9/10 av de som dör i arbetsrelaterade olyckor är män och att 7/10 som begår självmord är män. Detta är totalt ointressant för rabiatfeministrarna - för då faller ju deras teori om patriarketet - igen... Och aldrig får vi läsa om förslag att kvotera in fler gruvarbetare...

Dessutom så spyr jag på syltryggsfeminism som finner "hitte-på-patriarkala-strukturer". För hur ofta får vi höra rabiatfemisterna uttala sig om det förkastliga i hedersförtryck, att flickebarn (och kvinnor) inte får lämna hemmet utan slöja. När balkonger blir en väldigt farlig plats. Att bära slöja är alltid frivilligt - däremot inte kvinnans rätt att välja det yrke hon vill. Kämpa...

Att när det kommer till att bruka våld i nära relationer så är fördelningen 50/50. Men att inse detta? Nä... Jag hänvisar till en HELA fyra år gammal studie som belysts av Dagens Juridik. Vad får jag till svar: jo, en massa länkar till diverse feministiska sidor på fb - alla dessa utan minsta källhänvisning. Dessa ska då var mer gångbara (att de är skrivna med tydliga ideologiska ögon spelar ingen roll) än neutrala Dagens Juridik - för den är ju fyra år gammal. Som om fördelningen har ändrat sig sååå mycket på fyra år...

Det är inget tävlande i lidande. Jag är inte ute efter ett könskrig. Jag vill att män som kvinnor (eller vad man nu räknar sig som) ska kunna arbeta och fungera tillsammans. Och för att göra det och för att minska våld och våldtäkter (som jag i början skrev så är detta helt förkastligt) så måste frågorna problematiseras ordentligt. För utan att lyfta problemen och finna dess kärna så kommer vi aldrig att komma något så när till rätta med det hela. Och problematiseringen måste ske utan ideologiskt färgade glasögon. Allt för att vi ska kunna leva tillsammans och säkra miljön för kvinnor och män. Då kan vi inte bar titta på problemet från en sidan - utan vi måste även kolla "The Other Side"...