I had a black dog...
----------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------------------
...depression som gör att det känns som att man sjunker ner i ett hål...
"Jag är en osynlig sjukdom som finns i det inre. Jag har valt dig och jag kan påverka dig en lång tid framöver, kanske största delen av ditt yrkesliv. Minns du när du hade orken och glädjen att göra allt på en gång? Glöm det för nu är jag här! Jag fängslar dig i ditt inre, som ett fängelse sitter du fast. Hur gärna du än vill ta dig ut så kan du inte. När du tappar ord, det är jag som är framme och pratar, jag har tagit orden ifrån dig. När du håller i pennan och inte kan forma bokstäverna och glömt hur orden stavas, då är det jag som skriver.
Förmågan att läsa, även den tar jag ifrån dig. Kvar lämnar jag dig ensam fastän jag är hos dig. Jag kommer göra dig ensam, för jag kommer vilja ha dig för mig själv. Jag kan få dig att inte vilja gå ut genom dörren. Ingen musik kommer du vilja höra, inte heller kommer du vilja prata med någon.
Trött, det har du aldrig vetat innan vad det innebär, inte innan du träffade mig. Sova, önskar du att du kunde men trots att du prövar den ena tabletten efter den andra, kommer det inte att fungera. För jag låter dig inte sova. Och om jag någon gång låter dig få en timmes sömn eller två så kommer du att ha drömmar som är omöjliga att skilja från verkligheten och du kommer därför bära med dig dem vart du än går.
Du kommer göra allt för att bli av med mig, för jag kommer att vara svår att acceptera. Du kommer skämmas för mig och när någon frågar om mig, kommer du ljuga. Du kommer säga att allt är bra, att jag inte är där, ibland kommer du hoppas att ingen frågar och ibland kommer du önska att alla frågade. Du kommer skämmas över mig för jag kommer ta ifrån dig din förmåga att jobba.
Dina drömmar och planer kommer du få lägga på hyllan för hoppet kommer jag ta ifrån dig. Allt du tidigare tyckte var roligt att göra kommer nu bli jobbigt för glädjen är liten, den tar jag och istället ger jag dig det du inte vill ha, ständig trötthet. Du kommer tro att du behöver glasögon för jag kommer göra din syn suddig. Jag kommer att göra dig likgiltig, och dina vänner och familj kommer kanske säga att du ska blicka framåt och vara positiv. Försök du bara, för vad du än gör, så blir du inte av med mig förrän jag är villig att lämna dig.
Du kommer att koppla ur ringklockan för du kommer inte att klara av ljud. När jag är som mest framme kommer du be vänner att prata tystare eller helst inte säga något alls. Du kommer gå in i mataffären för att direkt gå ut med vagnen tom. Ännu en dag med ett tomt kylskåp, för du kommer inte klara av människor. Torgskräck kommer jag ge dig. Jag kommer ge dig ilska, en ilska du aldrig tidigare har sett. Du kommer vilja slå någon och känslan kommer ge dig ångest. Du kommer förneka mig, säga att jag inte finns. Du kan neka bäst du vill men jag är här för att stanna.
Du kommer önska att du vore normal, precis som alla andra. Du kan önska bäst du vill men jag kommer ändå göra dig till min. Jag kommer styra över dig och fastän du kämpar och gör allt för att slita dig loss, så kommer jag hålla dig i ett järngrepp. Dina vänner kommer säga att du inte är dig lik. Du kommer förlora en del, för jag kommer ta dem ifrån dig. Jag kommer göra så de inte förstår. Du kommer gråta i timmar, försök ha kul du. Mitt namn är utmattning och jag är här för att stanna så länge jag vill och behöver. Jag kommer inte se till dina behov, bara mina.
Jag kommer att vara någon som du kommer att be att fara åt helvete. Men se det kommer jag inte göra. Jag stannar så länge jag själv har lust och försvinner inte för att du skriker högt att du önskar att jag inte var här. Att du hatar allting med mig..."
Nej - den där utbrändheten är sannerligen ingen vän. Men de vänner du har ska du vara rädd om. Tänker att de sitter och funderar över hur de kan hjälpa - hur man som vän ska förhålla sig till en som lider av psykisk ohälsa. Det finns ingen mall - inte bara ett svar. Man måste lyssna på sin vän - verkligen lyssna - utan att vara fördömande. Att visa att man finns där alltid oavsett. Att försöka vara så mycket som möjligt som vanligt. Inte för peppig - men inte heller försvinna i rädsla för att göra något fel. Som vän är det inte ditt jobb att göra personen frisk - bara finnas där och stötta vännen i att hjälpa sig själv att bli frisk.
Det är lätt att man drar sig undan för man förstår inte vad sin sjuka vän går igenom. Andra kanske glömmer bort eller inte har tid - för det egna livet är så pressat hela tidn. Jag förstår det. Men var då inte rädd för att säga det. För om du vill hjälpa så måste du vara beredd på att det är du som får vara den drivande då den som är sjuk inte har ork nog för att hålla kontakten. Du kan inte offra dig själv - men du kan visa att du är där när det behövs.
Var tydligt som vän med att du vill ha kontakt. Våga fråga på vilket sätt det fungerar bäst och acceptera det även om det är på ett annat sätt än du själv föredrar. Kom ihåg människan som är din vän, den vännen finns fortfarande kvar även om livets förutsättningar har förändrats. Det finns många olika sätt att visa att man kommer ihåg någon. Ett enkelt tips är att det inte alltid är tanken som räknas - för precis som alla friska människor är inte sjuka människor heller några tankeläsare!
I dagens samhälle finns det så många kanaler att kunna hålla kontakt om det inte funkar att ses rent fysiskt. Om det är okej för vännen så kanske det finns praktiska saker man kan hjälpa till med. Kanske lite städning eller att försäkra sig om att vännen har mat hemma. Det som kan vara en hjälp eller avlastning för dig kanske inte alls fungerar för vännen. Tänk inte att din vän är otacksam om den tackar nej till hjälp. Att vara beroende är svårt, men att bli stämplad som otacksam är nog ännu svårare. Låt inte din egen frustration över situationen få dig att dra dig undan eller ta över situationen. Ta hand om dina egna känslor. Kom ihåg att det inte behöver vara orimliga saker - som att göra vännen frisk eller att ta ner månen - som behövs för att visa ditt stöd. Det lilla, enkla och vardagliga är mer än nog. Visa att du är en vän!
En vän - som man även om man inte orkar - önskade fanns hos en...
Jag och mitt inte-tålamod det kan allt ställa till det i hjärnan...
...inte konstigt att man ibland flippar. Ny krisplan i alla fall i kampen mot herr Scissorhands…

Sen jag skrev sist så har jag påbörjat årets våga vägra långbyxor...

Annars så har jag officiellt nu blivit gammal...















Föregående inlägg: Fiction...
Nästa inlägg: stranded...
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar