Idag är det 50 år sedan det berömda talet.
Den 28 augusti 1963 uttalade Martin Luther King de berömda orden "I have a dream" vid en demonstration i Washington DC. 250 000 människor hade samlats till en känsloladdad protest mot rasdiskriminering, arbetslöshet och ekonomiska orättvisor. Manifestationen och det mässande talet är en av medborgarrättsrörelsens milstolpar. Året därpå undertecknades Civil Right Act - som i stort förbjöd diskriminering.
Denna femtioårsdag uppmärksammas givetvis bland annat genom att det i dag kommer att hållas en minnesceremoni i Washington där Barack Obama och de tidigare presidenterna Bill Clinton och Jimmy Carter deltar. Det kommer också att vara klockringningar i städer över hela USA.
Då - för 50 år sedan - skedde diskriminingen helt öppet. Hur är det idag? Jag anser att den fortfarande existerar - men i "smyg" och mycket svårare att komma åt. Ta det uppmärksammade fallet i USA t.ex. där en ung svart man sköts ihjäl av en områdesvakt i Florida förra året. Områdesvakten friades och många ser den friande domen som ett tecken på att USA:s rättssystem fortfarande diskriminerar svarta.

Sverige då? Fråga alla de som söker jobb som inte har traditionella svenska namn... Folk som diskrimineras på grund av annat utseende, namn, tro, sexuell läggning etc etc... Är vi bättre i Sverige eller är den än mer i mörkerrummet? Jag vill gärna tro att vi går åt rätt håll... Men för oss alla gäller det att inte blunda när vi ser orättvisor begås. Att våga protestera...Att våga agera...
Minns "I have a Dream"...

Dansen handlar om mobbing och hur många som bara går förbi utan att reagera.
REAGERA NU!!!