...but you are so far away...

Jag tycker jag har varit snäll... hittills... Han fick sina hundra dagar - och vad hörde vi? Inte ett jota! Jo, då det var det där talet till lärarkåren - att jämföras med att Mora Träsk gör ett bättre jobb när de framträder för barn, för vuxna också för den delen - så det talet kanske vi kan glömma... Men sen kom gårdagens historiebokstrams - ja, vad jag och en del andra tyckte om det finns här: blinded in chains Och vad händer jo då börjar ministern börjar röra på sig...

Gustav vill ha mer kvinns i boken
nu blir jag riktigt moloken
Inte rätt sätt göra skolan fin
skärpning käre Fridolin

...populism goes big liksom... Men som ni vet så är jag sååå snäll... haha... :-P Så jag låter någon annan leverera - nej inte en totalsågning, det här är storsläggan

Själv anser jag att den svenska politiken har blivit patetisk. En märklig tunghäfta för att inte diskutera det som måste diskuteras och som det ändå diskuteras om så in i bäng... Men schhh... precis - det är allt vi talar om istället. Att ta den svenska politiken på allvar är stört omöjligt. Den svenska politiken känns helt handfallen inför allt vad framtidsutmaningar heter. Vi har ett parti som lämnas ensamma i en ringhörna för att de inte ska synas - och vad händer... jo, självklart får de huvudrollen. Sen har vi ett annat parti som fick en cirka sex procent... sex procent!!! som verkar ha fått ta över spelkontrollen... och det med tumvantar på... helt inkompetent med andra ord...

Självklart vill jag som lärare att politikerna pratar om skolan! Men inte att de ska kvotera i historieböckerna. Inte vill jag att det går en massa skattemedel till att betala genusforskare och annan märklig forskning. Eller vad sägs om att det tydligen behövs forskning för att visa att det är bra för barns läsförmåga att träna läsning i alla ämnen... Jösses! Fråga vilken lärare som helst. Det tar inte ens fem minuter att få ett svar då... Det jag vill är att det verkligen lyfts hur vi ger våra barn en bra start för sitt framtida liv som vuxna. Jag vill... Ja, jag vill en j-a massa rent ut sagt. Men först och främst - självklart att skolan ska fungera. Och för det så måste politikerna ut i verkligenheten - oavsett blått eller rött lag - och kolla med oss lärare hur det förhåller sig. Lärares arbete med elever får inte riskeras på grund av politikernas oenighet om skolan, att de tagit fel beslut eller undvikit att ta beslut. Verksamhetsmedlen måste alltså säkras från besparing när löner och lokaler ska finansieras. Vi pratar också om att få en likvärdigt skola - självklart! Men det betyder inte att alla elever ska gå ut med samma betyg - men alla ska ha möjlighet till det. Och då måste det inses att vägen dit ÄR olika - det måste alla inse. Det är skillnad att bo på landsort mot i centrum av en storstad. Det är skillnad mot förort och centrum etc etc... Och det har med hela miljön och allt som inkluderar den att göra. Jag anser att skolan ska tillbaka till staten för den stora övergripande kontrollen - för kommunaliseringen... näää... vill jag inte ens prata om... and that says it all...

Men politikerna måste lämna den röd/blåaprestigekampen för att det ska bli en lösning. För enligt mig så finns det bra och rent ut sagt usla förslag på båda sidor. Så lyssna på många lärare, kolla på Finlands modell och ja - man kan även lyssna på forskare. Men inte de där med rosa genusglasögon... Och snälla sluta i att försöka överträffa varandra om vem som kan presentera lösningen för minst antal elever i varje klass. Man behöver faktiskt också diskutera hur gruppkonstellationerna ser ut. Kontroversiellt - kanske det... Men det är behövligt. Kan ju bara nämna som exempel min sexa på trettio elever mot parallellsexan som jag också undervisar på tjugo elever... Samma lärare, samma ämne - men totalt olika undervisningsklimat. Klassen på tjugo elever är en utmaning, min sexa på trettio elever är rena biten av kakan. Underbara barn...

Men för att återgå till själva skolan. Släpp prestigen om betyg från vilken årskurs och ta och diskutera fördelar och nackdelar med varandra. Och ta för jösse namn hjälp av folk som vet hur det fungerar i skolan. Vad jag själv anser - att så som betygssystemet är utformat idag så ska det inte ner i åk 4. Tioåringar till att se skillnad på att det är vad de presterar som bedöms mot att det är de personligen som bedöms... Jo, det finns de som klarar det - oftast de barnen som sitter med höga betyg... Medan de som det går sämre för tror jag att vi riskerar att sänka rejält i självförtroende. Men skulle man ändra så att det var icke godkänt/godkänt så skulle det inte bli samma problem. Sen har vi det här med att de har betyg i åk 6 efter en kursplan och sen byter de till åk 7... Så ett år där de då kan ha riktigt höga betyg för att sen i åk 7 då sitta med betydligt sämre betyg. Inte för att eleverna i sig har blivit sämre - snarare så har de blivit bättre. Men nu bedöms de efter en annan måttstock - hur lätt är det som tolvåring att förstå sådana eventuella sänkningar i sina betyg...

Vi behöver höja kvalitén - och allt visar att den viktigaste faktorn i den delen är läraren. Så vad då göra för att behålla duktiga lärare - det finns många som söker sig till andra sektorer både på grund av låg lön och arbetsbördan. Vi behöver locka fler duktiga att vilja bli lärare - det får inte vara ett alternativ "det var vad jag kom in på"... För det säger sig självt...  

Jag anser att det krävs stora satsningar på alla nivåer i skolan. Och så var vi tillbaka till punkten för att tala ihop sig mellan färgerna. Blå laget och röda laget är bara så långt ifrån varandra vad gäller synen och värderingen av kunskap. Blåa lagets arbete med kunskapskrav, ändrade betygssteg samt tidigare betyg var väldigt ambitiöst och grundtanken i det hela var god. Men hela tiden detta mätande och en inflation av styrprov för eleverna som ökar deras stress och en godkäntnivå som riskerar att få de svagare att helt ge upp. Dessutom i det hela så såg man då inte lärarnas allt tyngre och hårt stressande arbetsmiljö. Mer bedömningar och mer kvalitetssäkringar åt alla håll som ledde till en ökad administrativ börda utan att något annat plockats bort. Resultat att tiden med eleverna och tiden till förarbete, efterarbete och reflektion reducerats. Och de flesta lärare anser den tiden vara den viktigaste - den vill vi inte rubba på. Så vi jobbar way to much... och så går det som det går... Röda laget anser sig förbättra för lärarna med löften om främst pengar – istället för verkligt genomgripande förändringar vad gäller deras förutsättningar att lyfta skolan kvalitetsmässigt. En utkörd lärare blir knappast mindre utkörd av ett par tusenlappar mer i månaden. Man tar alltså inte tag i lärarnas arbetsvillkor och de allvarligt inskränkta möjligheterna till en god undervisningskvalitet. För att dra det så långt att ett parti i röda laget istället vill förbjuda läxor och ett annat avskaffa betyg. Ge eleverna en glass vet jag... 

För att uppnå kvalitet krävs enligt alla att stärka lärarprofessionen för att undervisningskvaliteten och elevernas lärare ska höjas. För att få behålla bra lärare och locka fler kompetenta till detta underbara yrke så krävs att läraryrket blir attraktivt. Det är - utöver högre lärarlöner - mer lärartid för varje enskild elev, tid för samverkan och reflektion, tillräcklig undervisningstid, en rimlig arbetsbörda, kvalificerad fortbildning och nödvändiga befogenheter. Det krävs vidare tillräcklig självstyre och i det ligger då i att vi lärare ges förtroende... Så det här med reglerad arbetstid och förtroendetid... Ja, jösses - det är ett pussel att få in sin reglerade arbetstid på schemat. Finns det då där några längre pass som kan krävas för planering, rättning osv? I de flesta fall inte... Så det är ett konstant start - stopp, start - stopp, start - stopp... Och sen kommer då frågan "vad gör ni på förtroendetiden?" Jeeez...

Det jag faktiskt kräver av politikerna nu är att de faktiskt sätter elevernas bästa före prestigen mot varandra. Nothing else matters...