I miss you
You used to call me your angel
Said I was sent straight down from Heaven
You'd hold me close in your arms
I loved the way you felt so strong
I never wanted you to leave
I wanted you to stay here holding me
I miss you, I miss your smile
And I still shed a tear every once and a while
And even though it's different now
You're still here somehow
My heart won't let you go, and I need you to know
I miss you, sha-la la la la, I miss you
You used to call me your dreamer
And now I'm livin' out my dream
Oh how I wish you could see
Everything that's happening for me
I'm thinking back on the past
It's true that time is flying by too fast
I miss you, I miss your smile
And I still shed a tear every once and a while
And even though it's different now
You're still here somehow
My heart won't let you go, and I need you to know
I miss you, sha-la la la la, I miss you
I know you're in a better place, (yeah)
But I wish that I could see your face (oh)
I know you are where you need to be
Even though it's not here with me
I miss you, I miss your smile
And I still shed a tear every once and a while
And even though it's different now
You're still here somehow
My heart won't let you go, and I need you to know
I miss you, sha-la la la la
I miss you, I miss your smile
And I still shed a tear every once and a while
And even though it's different now
You're still here somehow
My heart won't let you go, and I need you to know
I miss you, sha-la la la la, I miss you
(Miley Cyrus, Brian Green, Wendy Foy Green)
Idag är det tretton år sedan morfar somnade in...
...men jag saknar fortfarande min morfar.
Minnena är ljusa och fina - det är de som finns bevarade i mitt hjärta.
"Missing someone isn't about how long it has been since you've seen them or the amount of time since you've talked. It's about that very moment when you find yourself doing something and wishing they were right there by your side."
In loving memory....
Det här inlägget skrevs ursprungligt för ett par år sedan - men lite lat tillåter jag mig att vara (se även Little Miss Perfect kan släppa på kraven). Som ni kan se så är inlägget tillägnat min morfar. Detta görs genom att jag delar med mig av några av mina fina minnen av honom. Ljusa stunder som jag aldrig kommer att glömma. För evigt bevarade stunder i mitt hjärta.
Du var en lycklig man som vinkade hej och adjö till tågen. Och när vi åkte hem till er så var man tvungen att ducka när vi körde under en bro - annars skulle man slå i huvudet. Din orangea gamla Volvo, "Morfars lalla" - systers uttryck - hade till och med getingar i garaget som öppnade dörren för den...
Klurgubben, det var du det - alltid med glimten i ögat. Ofta med ett korsord framför dig (därifrån kommer det intresset!). Ibland kunde det dimpa ner någon konstig vinst i brevlådan. För lösningarna skickades in, men inte i eget namn...
Personer i min omgivning undrar ibland hur jag sitter. Med en fot uppdragen under mig - precis som du. Så när folk undrar kan jag inte låta bli att få ett leende på läpparna.
"Finns det hjärterum så finns det stjärterum"
Så sant - ett knä som alltid hade plats för dina barnbarn. Kanske inte alla fem på en gång, men två var aldrig några problem.
Engagerad i dina barnbarn. Följde deras framfart på diverse idrottsarenor. Ibland lite för mycket så kära moster köpte Läkerol att tugga på så att inte domarna fick höra ett sanningens ord...
i håret...sa du att det var.
Brylkräm kommer väl närmare sanningen. Men det var ju den som gjorde att din kudde luktade morfar. Inte för att jag ville sova på den - hård som sten...
Lördagsgodis...
...inte samma som de flesta andra menar med lördagsgodis...
Nej, varje lördag skulle du ha stuvade makaroner och köttbullar!
Kaffekoppen...
Stor som en badbalja...tyckte jag när jag var liten.
Jämför man med vad vi dricker kaffe ur nu, så rymde den ingenting.
Och äkta kokkaffe skulle det vara, och starkt!
Inget kaffe utan sump...
Hemlighet
Ibland fick jag små hemligheter tryckt i mina händer. Oftast en peng och jag fick inte berätta för mormor...
Skattjakter
Alla dessa skattjakter...
Sommarnöjet nummer 1 att springa runt och leta efter kluriga, finurliga ledtrådar för att sedan pussla ihop dem. På baksidan kunde vi sen hitta skattkarta, rebus eller ibland bokstäver som skulle kastas om. Skatten bestod oftast av godis, och nej - inte "lördagsgodis"...
En sommar gjorde du också en "vuxenskattjakt" vilket betydde att åka omkring i bil efter ledtrådar. Så familjebilen och kusinbilen åkte bygden runt för att bl.a. stanna vid kiosken och fråga efter "morfars Tulo"...
Skatten - ja det var en heldag på Kolmården för oss och kusinfamiljen.
Så älskade MORFAR
Minnen från djupet av mitt hjärta
väcker både glädje och smärta
Livet så bräckligt och skört
du oss alla innerligt berört
Älskad du var, Saknad du är
dig som jag hade så kär
Men i mina minnen där lever du än
vila i frid du älskade vän
(Fia 2012)
Ljusa minnen - minnen som värmer...
...warmness on the soul...
5 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: När ingen vet...
Nästa inlägg: God Damn
Hur är det med dig, skönhet? Inte ett ljud på nästan en månad. Jag tror att du är felmedicinerad. Läkarna ger dig för lite att både skratta och gråta åt. Balansen, med andra ord om man vinglar själv.
Alla andra ger dig ju fel mediciner, så varför kan inte jag göra ett försök? Vet att du är hårdrocksflicka, men inget är nytt under solen. Detta är både skratt och gråt. Upp med dig, dina följare både behöver och älskar dig. Kolla ungarna!
https://youtu.be/GBaHPND2QJg
Kram från en där ute i den oberörbara rymden.
Klippet gick inte att spela upp - få försöka sen igen. Har varit i Lilla Småland ett par veckor nu, lugnt och skönt. Felmedicinerad - kanske det. För nu har jag sen en tre veckor tillbaka en ny medicin, vi testar den också. Får se när det kommer ut något på bloggen igen - när andan faller på så. Du får kolla mitt Twitter - där ifrån hörs det ljud hela tiden.
Kram / Fia
Tack!
Jag har många vänner som haft mindre bra relationer med sina föräldrar, men funnit en trygghet i någon/några av sina mor-/farföräldrar. Själv har jag en suverän relation med mina föräldrar.
När det kommer till mor-/farföräldrar så har jag fortfarande min mormor kvar i livet. Men hon är dement och inte så mycket kvar av "min mormor". Och farmor och farfar minns jag med mycket kärlek. Men med morfar så var det några extra speciellt.
Tanja Bergkvist mot en genuspedagog, ja jisses. När folk inte kan dra gränser för vad som är rimlig och bra fokus och forskning på genus utan att det ska kletas in i allt. Men de tror på sin doktrin, de är inte bättre än ortodoxa religiösa.
Varma kramar till dig Micke för att du finns här ute i cybern. / Fia <3
Så vackert, min avlägsna vän. Många är vi som med lite vilsna föräldrar fick tryggheten hos deras föräldrar som redan hade gjort misstagen med sina egna barn.
Min morfar lät mig springa omkring i hans mekaniska verkstad och leka. Han tänkte inte. Visst, farligt, mer än en gång blev jag sydd. Men blev vuxen på unga axlar.
Min mormor skötte allt det jordnära. Hon drack kaffe på bit de få gånger hon kunde koppla av, stirrade med sina blå ögon genom fönstret och sade: En sak säger jag dig Kalle (jag har två namn): Världen vill bedragas. Klokt. Exakt så är det.
På tal om kroppsspråk, kolla in denna bisarra "debatt" mellan en klok kvinna och en märklig människa som ska skapa regler för hur saker ska skapas utan att skapa något själv. Ett nästan sjukt kontrollbehov maskerat till godhet:
https://youtu.be/czF3Df7Z4c0
Varm kram Pippi Långstrump från Micke.