...het...

Hur het kan den vara om den ligger på is? 🙈

🤔 it IS ON FIRE...
- humor på LÅG nivå...

*hittar ut själv*


Baka...

⚽️ + 🍿 = SANT Det är sen gammalt 😊

 Ja, det var ju dags för våra svenska gossar att göra entré...

DET hade varit en rejäl bomb i fotbollsvärlden det...

Jo, bättre i match två - men ändå Toulouse...

Pst Hamrén - landslag att hyra!

Kanske ändå att det behövs det här...

Älskade fotboll ⚽️⚽️⚽️ Fotbollskärlek!!!

...med glimten i ögat...

Tyvärr så finns det då sådana som inte kan uppföra sig...



Bara tänk så mycket de förstör för alla andra som sköter sig.

Det är många som kan hantera det här med socker/godis - och det är en stor del som inte kan hantera det. En hel del i den senare kategorien har samma patentlösning på det: höj skatten! Hm... Kålrot 16:90/kg. Lösgodis 89:00/kg. Är skattehöjningar lösningen?

Bara far åt... farot...

...och där kom förklaringen till baby carrots...

Som jag har skrivit många gånger innan så tror jag alltid att morötter är en bättre lösning. Minska skatten på nyttiga varor och på träningsskor och träning. Det finns också de som förordar att läsk, chips och godis ska ut ur matvaruaffärerna - men var drar man gränsen? Läsk och godis av sockerfria varianter kontra saft, sylt, kakor och bullar? För att inte tala om all skräpmat med mest tomma kalorier eller allt detta tillsatta socker i yoghurt och flingor? Så farligt är inte lite lösgodis mot kalaspuffarna... Så jag tror inte riktigt på det förslaget heller - även om tanken är god för all exponering för dessa varor påverkar mångas handlande (mer om detta senare). Så det gör att jag är klart positivt inställd till det där med att man ska kunna gå till kassorna utan att vara tvungen att passera en massa godis.

Dagens 😩-(p)ris...

Även om en majoritet inte är för en sockerskatt finns en stor förankring för ett sådant förslag. 38 procent – mer än var tredje svensk – är för en sockerskatt, enligt en undersökning från Sifo. För dem verkar det vara viktigare att staten ser till så att andra inte väljer fel, än att man själv försöker välja rätt. Dock är sannolikheten stor att en sådan skatt skulle motarbeta sitt syfte.

Danmark införde både socker- och fettskatt 2009, men beslutade 2012 att avskaffa dem. Konsumtionen av godis och läsk hade då inte minskat. Många danska konsumenter valde att köpa billigare produkter – med samma sockerinnehåll, men som generellt hade sämre kvalitet.

Det fanns också tydliga indikationer på att många valde att konsumera lika mycket fett och socker som tidigare, fast till ett högre pris, och i stället sparade in på frukt och grönsaker. Det är tveksamt om effekterna av en sockerskatt skulle bli särskilt annorlunda i Sverige.

Det finns de som gör jämförelsen med att bruket av tobak minskade när skatten på tobaksvaror höjdes. Problemet med den jämförelsen är så finns inte de där alternativen till lägre pris och sämre kvalitet på lagligt sätt som med sockervarorna. I tobakens fall så är då valet antingen eller vilket det då inte blir när det kommer till sockret. Så lite äpplen-päron på den jämförelsen.

Forskare som inte kan se skillnad på äpplen och päron - hur fixar de att se skillnad på virus och bakterier? Känns som det blir aningen svårt för dem att komma in i biologins finrum då...



Trams å sidor: titlar kan vara irrelevanta och direkt missledande! Tänk en debattartikel av mig om stickning undertecknad med lärare. Många skulle då nog automatiskt tro att jag undervisar i textilslöjd. Jeeez... för info så är jag lärare i matte och NO (+ idh) och jag är en livsfara för mig själv och andra när jag slåss med pinnar och garn...

Åter till socker- & tobaksvarorna - med tobaksvarorna så har det visat sig att de som av ekonomiska skäl egentligen inte har råd med att röka/snusa inte har orken att ta i den biten också. Och hur blir jämförelsen då...

Att då på allvar tro att det enda som kan rädda en från att lämna macken med två-tre stora chokladkakor eller sin ICAnära med ett kilo plockgodis är att samhället tar sitt ansvar så är man med andra ord ute och cyklar. Vore ju bra i och för sig... Men om vi istället tog bort momsen helt på frukt och grönt, istället för att höja skatten på godis och läsk? Skulle personen då kunna passera frukthyllorna med skygglappar med godishyllan som mål…?

Tips till alla sockerskattsvurmare är sosseriets högborg - Venezuela, där har man nu sockerbrist så läskproduktionen stoppas...

Många är det som har gjort det enkelt för sig i motargumenten: att allt handlar om en dålig karaktär, att det väljs fel godsaker när vid handlingen – dyrt godis istället för billig frukt, att rörelse på en själv idkas alldeles för lite och sällan. Att det är ett eget val hur man ser ut. Att det är upp till den egna individen - när den känner för det och är motiverad. Rätt i det tycker jag är att individen själv har ett eget ansvar för sig själv och sina handlingar. Och för mig är det är med individens frihet så viktig - pekpinnar o dylikt och vi är många som har "göra tvärt emot"-genen.

Tyvärr är inte diskussionen så enkel som många vill göra gällande. För är det bara individens fel om han eller hon blir fet? Jacob Gudiol har ett bra inlägg om det. Jag tycker ni ska läsa hela! Han talar bland annat om reklamens påverkan "hur en exponering för vissa ord, tankar eller kontext omedvetet kan göra en människa mer benägen att tänka eller agera på ett visst sätt. Ett väldigt konkret exempel på just val av livsmedel." Alltså ju mer hjärnan exponeras för dessa livsmedel desto oftare tycks många välja dessa och dessutom äta oftare och senare - att reklamen då påverkar hungercentrat. "Det här är livsmedel som du oftast kan äta även om du inte är hungrig. Det innebär därför att du i alla de här situationerna medvetet måste säga nej till dig själv. Du blir alltså medveten om att produkten finns där, du vill äta den och sen måste du säga nej till den njutningen eftersom du vet att det inte är bra för dig.

Problemet här är att ju oftare vi utsätts för de här lockelserna desto större är risken att det någon gång kommer att ske i en situation då vi inte är mentalt starka, en situation då vi lägger vårt fokus på annat eller då vi faktiskt känner att vi ”förtjänar” en liten belöning. Och så har du ätit den där chokladbiten trots att du vet att du inte borde."

(----)

"Det är faktiskt också så att vår miljö på väldigt lång sikt, hur vi har växt upp och vad vi har hört och sett de senaste månaderna, även det påverkar oss mycket. (----) Att det här med vad som är ”normalt” har förändrats har jag skrivit om många gånger, både när det gäller träning och kost. Det som folk anser är normalt idag är många gånger allt för dåligt. Du känner säkert redan till många exempel så som större läsk, växande godispåsar, den ständiga ”rätten” att ”unna sig något” osv. Alla är de exempel på förskjutningar mot att folk äter sämre och sämre trots att de fortfarande tycker att de äter ”normalt.""

Och så har vi det här med arvet: studier finns som visar "ett ganska starkt samband mellan gener och övervikt. Det går givetvis inte att ge någon exakt siffra på exakt hur mycket generna spelar in men uppskattningar brukar säga att ungefär 40-70 procent av all fetma kan förklaras av gener." Helt enkelt det där, där vissa tittar på en kaka och går upp ett kilo - medan andra i stort sett behöver godis- och kakdieten för att inte gå ner i vikt.

"Träning, disciplin, vilja, dedikation och allt det där spelar givetvis in, precis som det har stor inverkan på skolresultat. Men extremt få människor går från att vara bland de dummare i din klass till att bli ett geni och att begära att alla som har svårt i skolan ska bli fantastiska akademiker är bara korkat. På samma vis är det enligt mig korkat att begära att alla överviktiga ska bli smala med hjälp av ”disciplin”, det kommer inte ske. Alla kan förbättra sin situation, precis som alla kan förbättra sina skolbetyg. Men någonstans så begär man något orimligt, vi sätter en för hög ribba för många människor."

Alltså att vissa personer de facto måste kämpa långt långt mycket mer mot så många mer faktorer för att tampas med sin övervikt. Ibland så mycket att det behövs något mer än bara den inre viljan. Och finns inte det - så är en förändring så mycket svårare. Och ju mer vi då exponeras för allt det söta och all sk skräpmat - desto mer kommer vi att få ett samhälle där fler och fler människor väger mer och mer. Jag tycker det är viktigt att hålla i minnet och inte vara så svartvita i synen i diskussionerna...

För färger...

...så vackert en solnedgång här hemma...

Amazing innan sängdags...

Yupp me!

Också me - att inte kunna räkna rätt på kaffemått när någon pratar med mig...

...tänk då hur jag funkar sittandes mitt i ett öppet kontorslandskap...

Tokigt ju...
Vilket är det tokigaste veckoslutsträdet? Helgalen...

Psykisk ohälsa...

...att bli frisk igen...

Så viktigt att ha i minnet. Attityden att t.ex depression eller kronisk ångest är som en förkylning - att när du väl börjar må bättre efter en svår period så kommer det inte tillbaks är så vanlig. Och om den kommer tillbaka så vet du vad du ska göra för att bli frisk och högfungerande igen så fort som möjligt. Som om det skulle finnas en brustablett mot feber i själen eller obalans i hjärnan...

Nej, sanningen är den att det går upp och ner - och det blir återbesök i avgrunden. Detta behöver inte betyda att det är ett steg bakåt - utan att det istället är hindren som måste passeras för att vägen ska kunna leda framåt. Att veta att vägen mot att bli frisk är som EKG:t på bilden och ta tillfällena när det är bra att få hämta andan. Bara för att orka. Att bli frisk är inte alltid en resa med en tydlig början och slut, eller en cirkel som ska slutas innan man går vidare. Orsak och verkan hänger inte alltid ihop på det enklaste av vis, utslagen det ger i livet är desto viktigare. Låt det som skaver också få finnas, stötas och slipas till mjukare kanter som stenar i vatten. 

Själv har jag börjat med mina in vivo exponeringar och att kurvan då går neråt är en naturlig följd. Att veta detta är så viktigt - att det inte är början till slutet. Men nog är det jobbigt med tröttheten som gör mig ofokuserad...

Fritt fram - leken är slut tack!

Jag vet att jag har en gåva
Jag vet att jag är där jag behövs allra mest
Men det tar på krafterna
Jag behöver andrum
Behöver andas...
När det blir för mycket
Som det blivit nu
Jag önskar jag hade en famn, en hamn
att landa i
Behöver ladda batterierna
behöver tystnad i min själ
Behöver få vara liten
så jag orkar vara stor

Jag kämpar på. Vissa dagar - förutom exponeringen då - handlar om att bara vara.



Och jag är så tacksam för att jag har det superba supportnätet (love you all <3) som förstår att det här med psykisk ohälsa inte behöver vara att man ligger och ulkar i ett hörn och att det bara är att rycka upp sig. Det finns så många som inte har detta och jag vet hur det drar dem djupare mot botten. Det är en av anledningarna till att jag är så öppen - hjälper det bara en person så är det värt det. Men hur normaliserar man egentligen psykisk ohälsa? Hur är man öppen med sin ångest och andra mentala problem utan att bli den där ”störda”?  

Jag vill ju vara transparent. Finns ingen anledning att låtsas vara normalstörd, inte längre. Det brakar bara. Fasaden  - teflonlagret - försökte jag mig på, och det var ju verkligen ingen hit. Så det största skälet till min öppenhet är att det faktiskt stärker mig. Att verkligen få vara hela jag och inte känna som att jag har stängt av en del av mig själv. Och kan man samtidigt då klämma ur sig en och annan någotsånär intelligent kommentar så tror jag att man hjälper öppenheten.

Det viktiga är väl att få vara MYCKET? Att både få lov att vara skör och stark, lätt och svår… Full av glädje och full av mörkare känslor? Att det är helt normalt att det svänger, att en människa oftast rymmer alltihop. Att man inte känner sig tvungen att välja vad man ska visa av sig själv, för att det på nåt vis är lättast för omgivningen att hantera. Men för att jag är öppen betyder inte att jag ger upp den för mig så viktiga integriteten.

Men att folk inte ska gå och tro att en person som är öppen med sina mentala problem och mörkare sidor (nu menar jag alltså inte som i American Psycho-mörka, hehe) då per definition är ständigt labil och jobbig att ha i sin närhet. Faktum är väl, eller i alla fall kanske att vi öppet "skörstarka" är lättare att ha nära eftersom vi är ärliga med hur det är att vara människa. Och att vara människa inte kommer med EN j-a etikett. Ett sätt att hantera livet på. Det är mer, det ryms betydligt mer bakom en fasad.

Det är så lätt att glömma det. Tyvärr. Och i och med det kommer knöligheten i att normalisera psykisk ohälsa. Det finns så mycket märkliga föreställningar om hur någon som dras med till exempel återkommande ångest är och gör. Och det gör mig ont - att vi inte har kommit längre.

Som det här...

En totalt vilseledande rubrik. Att mer psykiatriska mediciner används där luften är dålig betyder INTE att sjukdomen beror på luften. Hade kunskapen om psykisk ohälsa varit vidare så hade inte en sådan rubrik förekommit.

Så lessamt...

Men det där jag sa om rubriken ovan - att den inte hade förekommit om kunskapen om psykisk ohälsa varit större - är en sanning med modifikation. För det är inte alltid man vet om det beror på okunskap eller otillräckliga svenskkunskaper på våra medier...

<host> <host> den lilla hårfina skillnaden att hänga ut eller hänga någon...

Om det tas fel på det så lär man behöva någon form av lyckomaskot - Amulet...

Lyckopiller...

Jag blir så förbannad att det fortfarande finns de som förminskar antidepressiva läkemedel genom att kalla dem för "lyckopiller". Trots att de räddat livet på hundratusentals människor, trots att deras effektivitet har konstaterats i ett flertal metastudier, finns det fortfarande personer som lite föraktfullt kallar dessa mediciner för "lyckopiller". Trots att det egentligen handlar om "piller" som kan få dig att må och känna normalt. Ingenting annat. Några tvivlar till och med på att de gör någonting alls förutom att ge biverkningar.

Självklart ska man förstås inte skriva ut antidepressiv medicin och sen strunta i patienten. (Se vad jag skrev i ties that bind.) Men ibland är det nödvändigt med läkemedel, det är inte någon "enkel väg ut". Tvärtom - för många är det svårt att försonas med tanken på att man ska behöva ta ett antidepressivt preparat. Jag tror att det finns en syn att det är en enklare, snabbare och mindre bra väg att ta. "Jaha, du tog den enkla vägen med antidepressiv medicin". I själva verket har medicinerna hjälpt hundratusentals människor tillbaka till ett normalt liv. De har räddat många från att begå självmord. Ska man kalla det för något ska man kalla det för normalpiller!

Det har inte med att rycka upp sig, eller att köpa en guldfisk eller liknande. Kosten kan ha viss betydelse (det finns samband mellan depressioner och D-vitaminbrist likväl som samband mellan ångestattacker och B-vitaminbrist). Men det är så mycket komplext. Det är ju som det där att tro att man skulle bli smartare av att äta viss kost...

Kaffe, choklad & sex 😊
Betyder inte att man blir smartare av att göra detta - men man får en förnyelse av sina hjärnceller och kan därmed behålla sitt intellekt. Och då kanske man också blir smartare. Men nej - IQ ökar inte som vissa pseudovetenskapliga hävdar "ät choklad och bli smart".

Att känna sig smart...
När man har fler rätt än megadatageniet (=lillebror) i den här kategorin...

😊 går och köper en lott...

Jo...


😂😂😂

Tror att fine lillebror tålde att jag var tvungen att mula detta lite i hans ansikte. Är med största säkerhet säker på att vi fortfarande är vänner...

Sten, sax, påse...

Så egentligen borde då stenen vara den som rockar...



Me? I both rock and rule...



Phew...

Däremot den här...



...har gjort sitt bland stock och sten...


- Rest in flis...😢

Inte fleece här inte...

Jösses! Den ärligheten... 😳🙈

Att vara ärlig...



Vilken väg väljer nu lärarna på sitt sommarlov?


(@skrivbordspedagog)

Tills vi hörs igen - ta hand om er   <3