(Avenged Sevenfold: Critical Acclaim)

...it's time for something real...


(SvD)

Jag tyckte Tove skrev mycket balanserat och i min värld borde detta ej vara en höger/vänster-fråga. Någonstans man kan börja - är att dra in alla statsbidrag till SAMTLIGA religiösa organisationer. Tro och bön är gratis!

Men givet är att det finns de som inte håller med - från ena hållet då de som vill göra gällande att all islam är problemet och så vidare. Hur många som helst var på mig om detta - att jag skulle läsa dittan och se dutubklippet datt. Jag håller inte med dem om att all islam är problemet! Våldsbejakande islam är ett stort problem och även fundamentalistisk islam (liksom alla fundamentalistiska religionsrörelser).

Vi måste faktiskt kunna diskutera våldsbejakande islamism och kvinnoförtryck – utan att oskyldiga muslimer ges skulden för allt elände. Sakine skriver som alltid bra: "Religioner ska tåla kritik som alla andra livsåskådningar. Det är därför demokratiska länder skyddar satiriker och konstnärer som tecknar profeten Muhammed. Så ska det förbli. Men hatar man muslimer som grupp är man inte längre religionskritiker, utan en fördomsfull rasist. Det finns ingen ursäkt i världen för att skrika ”mördare” och ”jävla muslim” till en beslöjad kvinna på gatan."

Även Hanna Gadban tar upp samma ämne: "...hur somliga ger sig själva legitimitet att avsky andra individer, enbart för att deras utseende eller inbillade ras påminner om en problematisk del av världen. Ironiskt nog innebär inställningen att individens yttre attribut är utslagsgivande för hur man är som person, att man själv backar in i den klanmentalitet som (med rätta) kritiseras.

Fördomar kan komma av erfarenhet, sådant vi varit med om. Ibland behöver vi dem, ibland är de helt ogrundade. Likafullt finns det en tydlig gräns mellan fördomar och rasism. Det sistnämnda härrör ur intolerans och trångsynthet.

Den senaste tiden har det rapporterats i medierna om hur unga människor med utländsk bakgrund sextrakasserar, våldtar, mördar, hotar och sätter eld på polisbilar. Ja, detta har hänt. Men. Det ger oss inte rätt att se med fördömande på alla andra oskyldiga svenskar med invandrarbakgrund, vars enda orätt är att de råkar ha ”fel utseende”. Ska de alla stå i skamvrån?

Lika lite som alla arabiska män behöver känna skuld för att de är araber, lika lite ska vi överlåta till självutnämnda experter på rasism att frambringa en bild av Sverige som ett rasistiskt land.

Människors medvetenhet om sina egna fördomar varierar, liksom viljan och förmågan att ifrågasätta dem. Vi behöver motverka att fördomar blir styrande för hur vi är mot varandra – inte minst i de många dagliga möten som uppstår mellan olika kulturer. Detta arbete har var och en skyldighet att ta ansvar för."

Vi kan inte bara anta att alla muslimer är fundamentalister! Då skulle vi lika gärna kunna säga "alla män är..." vilket jag inte går med på. Det mycket märkliga här att extremvänster ifrån kan man säga "alla män" men inte "all islam" och extremhöger ifrån kan man säga "all islam" men inte "alla män". Konsekvent...

Sekulariserad islam är inte ett problem - har haft flertalet elever utan några som helst problem. Det som måste gälla - svensk lag och svenska värderingar om jämställdhet etc! Att respektera svenska lagar och regler är en förutsättning för att lyckas skapa sig ett bra liv här. Det personliga ansvaret för att integreras måste också betonas.

En tidig och tydlig introduktion om vilka normer och värderingar som gäller i vårt samhälle, om vad som är rätt och fel, om vad som är acceptabelt och oacceptabelt kan stävja denna sorts beteende. Alla vuxna i de som nu kommers närhet måste dessutom i vardagen bidra till att sätta gränser och tydliggöra vilka spelregler som gäller.

Jag anser att lika väl som vi ska hjälpa till med integreringen så finns det ett personligt ansvar för hur väl ens nya liv kommer att utveckla sig. Att förståelsen måste ökas för att de som kommer till Sverige har en annan kulturell bakgrund och ett annat tankesätt än de som är födda och uppvuxna här måste kunna accepteras för att integrering ska ske. Att låtsas som om det inte finns olika kulturer... 

Det är faktiskt viktigt att vi tydliggör att i Sverige har vi alla lika rättigheter och skyldigheter. Oavsett om man är man eller kvinna. Vi respekterar varandra oavsett sexuell läggning. Det som är gemensamma angelägenheter beslutar vi om på demokratisk väg och allas röster väger lika tungt. Om man ska lyckas i sitt nya hemland är det viktigt att förstå och respektera detta redan från första dagen.

Vi kan inte blunda för att unga flickor som bor i Sverige utsätts för könsstympning, att det förekommer så kallat hedersrelaterat våld samt tvångsgiftermål. Detta är företeelser som är helt oacceptabla och som vi måste få stopp på genom att vara glasklara kring vilka värderingar och lagar som gäller. Alla som anländer till Sverige - barn, unga och vuxna - måste få en tydlig introduktion så snart som möjligt efter att de har kommit hit. Genom att faktiskt se problemen med öppna ögon kan vi också ta oss an dem.

För visst borde var och en av oss tycka att nyanlända måste få en chans att komma in i samhället? Skolan är en bra väg. Visst är det bra att mitt skolförbund prånglar ut en massa material om hur vi ska arbeta med nyinkomna - men på vilken tid ska vi hinna ta oss an det materialet. Jag häpnar lite över naiviteten när de skriver om det i negativa ordalag att alla lärare inte fått utbildning över hur man ska arbeta med nyanlända. Visst är det negativt att vi inte har fått det - men man kan inte bara skriva så utan att komma med en lösning om när vi ska få den. Det var det där med gott om tid är det ont om.

Att alla skolor ska ta emot nyanlända är bra. För som det är nu där det finns områden med skolor med majoritet nyanlända tror inte jag kan hjälpa integreringen. Att de som inte är så glada i invandringen gladeligen sprider alla artiklar de kan hitta där det inte fungerar är inte att förvånas över. För de vill ju så klart visa att det inte fungerar. Men det finns ställen där det fungerar - låt oss ta del av det också. Låt det bli en balans. Och snälla - låt oss se nyanlända som elever i första hand - de är inte krokodiler eller från mars.

På många sätt tycker jag att vi lägger för mycket tid på att vara rädda för det nya för att istället söka gemensam kraft, visa intresse och engagera oss. Vuxna problematiserar för mycket. Barn lär sig snabbt bara de får rätt förutsättningar. De behöver komma in och ta del av Sverige fortast möjligt. Vi måste ge dem en chans. För om vi inte hjälper de nyanlända direkt tror jag verkligen att risken ökar för utanförskap och misslyckande och vidare då till kriminalitet. Det behöver verkligen inte vara så - men skolan är en väldigt viktig väg in i samhället och livet i det nya landet.

Det vi måste vara medvetna om är att vi måste start med enkla uppgifter - att komma in i sammanhang och att de får uppleva trygghet. Det finner jag som det väsentliga. Kunskapskraven får i det här fallet vila lite - och det är något skolverket får ha överseende med. Viktigt när man jobbar med det här är också att se till så att inte övriga elever får för sig att känna skuld för att de har det så bra i jämförelse. Då är det bättre att förklara allt i ett större sammanhang.

I skolan får de nyanlända barnen en chans att snabbt lära sig svenska. Det är det språkbadet som måste till. Att de får kamrater på skolan, hittar på saker på fritiden, skapar sig ett sammanhang. Och för de eleverna tror jag det är värdefullt att träffa nya barn och även de får perspektiv på sin tillvaro. Skolan är en bra start för att integreras och för att kunna skapa sin egen framtid. Därmed inte sagt att det är enkelt att arbeta med det här - men vi måste se problemen med öppna ögon för att kunna lösa dem. Inte blunda för dem och inte bara visa på det svarta som görs nu - den här otäcka destruktiva polariseringen.

Migrationsdebatten är full av skit här, från höger till vänster. Från rasister till välmenande finliberaler. Både rasister och de som propagagerar för en mer generös invandring än idag svänger sig med märkliga siffror. De citerar den statistik de har för att visa på sina belägg att ingen systemkollaps kommer att hända: att arbetslösheten sjunker, brottsligheten sjunker, sysselsättningen ökar etc. Som sagt, man kan alltid visa vad man själv vill med statistik...

Statistiken är dock helt korrekt i de flesta av de fall jag har sett. Men däremot finner jag dem inte helt relevanta givet vilka deras slutsatser är. De ska bevisa att det inte finns någon fog för oro över systemkollaps som migrationsvågen kan orsaka, för att det går bra på X, Y, Z sätt. De blandar för att säga det enkelt äpplen och päron...

För det är faktiskt ingen som har sagt att den vanliga medborgaren inte kommer att ha råd att köpa sitt rödvin, sin pizza eller sitt netflexabonnemang. Det handlar alltså inte om Sveriges allmänna ekonomiska tillstånd - utan hur mycket mottagningssystemet för just flyktingar och välfärdssystemet rent tekniskt kan ta emot utan att kollapsa. Fysiska saker, som antal bostäder, antal tolkar, antal socialsekreterare, antal flyktingförläggningar etc är alltså det som sätter ramarna. Fysiska ramar, men även mänskliga. Finns det inte socionomer som kan placera barn så finns det inte.


(ledarsidorna)
Finns det inte lärare nog att undervisa alla barn i skolan så finns det inte. Trolla med knäna visst - men även det har sin gräns. Ren utopisk magi fungerar inte!

Men systemkollaps kan även hänvisa till situationen efter mottagandet, när alla dessa människor ska hitta försörjning, bostad, dagisplatser och skola etc. Initialt handlar hänvisningen till system däremot om just mottagningssystemet, eftersom det är där vi är nu. I ett akut läge. Med asylboenden, tolkar, flyktingförläggningar, identitetsprövningar etc. 
 
Det är här många debattörer medvetet eller omedvetet missförstår. Att systemkollaps hänvisar till att Sverige som land plötsligt upphör att fungera tvärt. Att allt bara kollapsar. Visst förstår jag att man vill visa sin poäng - men det bidrar bara till polariseringen. Givetvis kan deras syn på vad kollaps komma till stå om systemkollapsen sprider sig i systemen och påverka fler system och allt bara faller. Men detta är inte vad som menas med systemkollaps. Men OM man hävdar just det, att samhället kommer gå under, har man givetvis fel.

Med sin statistik så vill man med andra ord få oss att tro att allt är bra med det resultatet att folk blir än mer förbannade. Och så ska då andra sidan visa hur rätt de har genom sina siffror. Klimatet hårdnar och källkritiken blir allt sämre från båda håll för man ska få ut sin så kallade information så fort och så extremt som möjligt. För på andra hållet så vill man ju gärna kunna skylla allt på invandringen och att alla som kommer är ute efter att lura systemet. Visst förekommer det att det finns de som vill lura systemet och att det finns de som missleder stort om sin ålder. Och därmed så är det klart att vi ska ha ålderskontroller. Att hävda att barnen drabbas? Hur tänker man då? Det är ju inte barnen som drabbas - utan de överåriga! Och jag har skrivit det här tidigare - för mig handlar det inte om arton-nittonåringar, utan om att tjugofemåringar inte ska ta platserna på hem för barn för just barnen. Dessa platser finns inte i outtömlig mängd. Att hjälpa även de som inte är barn - ja! men de behöver inte utbildad barnpersonal.

Men det jag vill komma till här att högerextrema sidan då tar varje chans de kan att sprida bilder på barn som då inte är barn. Och detta i många fall utan att kolla källan. För när de då ska statuera exempel och inte bryr sig om att kolla om det är sant eller falskt - att inte bry sig om att oskyldiga människor drabbas. Fy f-n! Bra beskrivet av Julius här på hans fb!!! Och även Julius skriver som jag att det förkommer och att religiösa vanor som inte är förenliga med svenska lagar ska inte tolereras. Vi har med andra ord ingen stoppa-huvudet-i-sanden-person här, utan en vän som jag litar till fullo på.

Som Julius säger att när inte granskning av källor görs "Någon drabbas. Myter sprids. Jag säger inte att det inte finns folk som missbrukar systemet, eller att systemet är perfekt. Men, låt oss då ta en seriös diskussion om detta, inte sprida sådant. Tänk på konsekvenserna för individer innan ni bara sprider. Försök vara lite källkritiska, och gärna se ett sammanhang. Vad är budskapet? Om delar av en nyhet är korrekt, kan den ändå paketeras för att säga en viss sak."

När jag debatterar - vilket jag numera inte gör så ofta då det tar så mycket energi från mig. Min hälsa är viktigare än att lilla jag ska försöka rätta till all världens oförrätter. Men vid diskussion så har jag lärt mig att alltid diskutera SAK och inte PERSON. Det är viktigt tycker jag att man tänker igenom sina argument innan och att man är noga hur man uttrycker sig. Sen har vi då de 140-tecknens förlovade land som är som gjort för att missförstås. Vissa tror jag vill missförstå med flit. Så varför inte tänka till en gång extra innan man kritiserar någons tweet och istället för att fråga hur personen menade innan man ger sig in i världens jättedebatt. Att vara ironisk och raljant är en sak - likaså att ta till liknelser. Detta kan då lätt landa fel och någon hugger. Så mycket enklare det vore att fråga istället - att alla faktiskt skulle tycka att det är A och O att använda god ton, aldrig kränka och respektera debattmotståndare.

När man pratar om näthat så vill media bara visa på extremhögern. Men jag ser lika mycket skit från andra hållet...

...att hata under en förespegling att detta hat skulle vara "fint". Sjuttsingen heller! Det finns inget fint hat. Allt hat är bara så destruktivt för allt och alla!

Att vi alla kan stå upp mot rasism - visst borde det vara så? Men enligt vissa så finns det bara ett sätt - de som gjort antirasismen till sin. Där kampen mot rasism inte längre verkar handla om allas lika värde. I stället har det blivit ett forum där de som inte tycker exakt som dem utmålas som rasister och gud vet vad.

När till och med Rosling hamnade i kylan hos vissa efter att ha sagt som det är: vi kan hjälpa många fler på plats. Men det kan man ju inte säga - för den humanitära stormakten gäller bara om det är just i Sverige vi kan hjälpa. Sjuttsingen om Sverige nu har så mycket kapacitet och resurser som de säger borde vi väl kunna höja biståndet extremt mycket. Varför så få som propagerar för det? Människor lider i världen,har lidit länge - och Sverige vägrar höja biståndet till 10% av BNP. Eller 20%.

Varför måste det sägas vara det ena eller det andra? För att hjälpa på plats motsätter enligt mig inte att vi ska hjälpa så många vi har kapacitet att hjälpa även här. Varför kan inte detta lyftas och diskuteras under ordnade former istället för att kasta invektiv och extrema fall på varandra?

Att sidorna blir bättre på att lyssna på varandra. Som det är nu så talas det enkom rakt ut i luften för döva öron. Sidorna når inte varandra och allt längre ifrån glider de. Och där står jag - jag som aldrig har tänkt på folk i termer av kön, hudfärg etc. Nu är det allt som diskuteras. Istället för att se varje individ och dess inre egenskaper och meriter så är det kön, hudfärg, läggning, ursprungsland mm som har blivit kompetensen? Att detta inte ska gälla som en måttstock är kriterier som alla borde kunna ställa sig bakom. Det borde också vara en bärande bjälke inom antirasismen och därför också göra denna rörelse till partipolitiskt obunden. Både höger och vänster. Men detta har visat sig inte stämma och det gäller främst några av de så kallat antirasistiska rörelser och hemsidor som figurerar mest i debatten. Vad som nästan är ännu värre är att man i strävan efter att vara god har slängt all förmåga att komplicera och problematisera frågor till förmån för att framstå som godhjärtad för den goda sakens skull.

Och det har blivit ett märkligt tal om "vithetsnorm". En grammisvinnare tyckte det var för många vita här och UR sökte något som bröt mot "vithetsnormen". Vithetsnorm här i Sverige? Verkligen jättekonstigt att det är mest vita människor i Nordeuropa. Lika konstigt som om jag åker till valfritt land i Afrika och finner att antalet vita människor är i minoritet...

Om Grammisuttalandet: Först och främst mycket märkligt att det uppenbarligen är fullt normalt att i möblerade rum hävda att personer med ett visst pigment är oönskade. Och att det inte är något underligt att anse att det behövs fler personer med en annan pigmenthalt i stället. Något som borde betraktas som ett reaktionärt extremistfenomen har upphöjts till något nästan vardagligt. Det signalerar även att det är fullkomligt accep-tabelt att referera till människors hudfärg som något politiskt relevant, så länge det anses slå underifrån. 

UR - de sökte någon med erfarenhet av att ha rasifierats som afrosvensk. Detta är rena mumbojumbon, men i praktiken betyder det alltså att man vill ha någon där någon annan tror att den förste har afrikanskt ursprung. UR fick helt rättmätigt ändra i annonsen då den faktiskt var diskriminering. Det råder ett strikt förbud i diskrimineringslagen mot att överhuvudtaget beakta en sökandes etniska bakgrund vid exempelvis rekrytering, även om sökande har likvärdiga meriter, det är i den situationen däremot tillåtet att beakta kön. För det andra så är det oklart vem som räknas som afrosvensk. Ska man vara född i Afrika eller räcker det att man har afrikanska föräldrar?

För alla som läst biologi är ju saken rätt glasklar. Vi är alla från afrika, men så lätt är det inte, men skall nämligen av någon anledning se ut på ett visst sätt så någon annan tror man är från Afrika. I klartext ville man alltså ha en mörkhyad person som inslagsproducent, fast bara om någon också noterat att denne är mörkhyad och på något sätt gett uttryck för det. Troligen räcker det med att man känt att någon "rasifierat" en. Fakta är som alltid ganska ointressant. Identitetsmaffian är ta mig lika tusan besatta av hudfärg som vilket apartheidsystem som helst.  

Begreppet rasifierad är väldigt luddigt. Det finns flera olika definitioner om begreppet rasifiering. Vissa påstår att alla kan vara rasifierade och då blir ju begreppet urvattnat. För mig är det obehagligt att man redan där börjar indela människor i olika grupper efter vilken hudfärg man har. All form av diskriminering är förkastligt. Om det är så att man måste ha en speciell hudfärg för att få ett jobb är det diskriminering.

Rasfixeringen är inte bara farlig och destruktiv, den är uttryck för en myopisk och direkt antiintellektuell förståelse för världen vi lever i. Den förenklar in absurdum och kräver därefter korrigering av hudfärgsförekomsten. I stället för komplexitet erbjuder den populistiska verklighetsbeskrivningar. I stället för verklig förändring av samhället erbjuder den pigmentsbaserat ögontjäneri. Plocka in fler färgade, så är det avklarat. Det både förvånar och skrämmer att hudfärgsfixeringen mött ett så svagt motstånd i svensk offentlighet. Vad hände med målsättningen att befria människan från ursprungets bojor? Hur blev det höjden av moderiktig progressivitet att kodifiera samhället efter rastillhörighetens gränser? Att rasism blev politiskt korrekt - bara det kommer från rätt håll?

Mångfald ÄR bra - men för mig så ska det vara en mångfald av egenskaper. Inte som hos identitetsmaffian där mångfald helt sonika reducerats till härkomst och hudfärg. Människors kunskaper är däremot ointressanta. Lars Åberg skrev bra i SvD: "Ett av problemen med begreppet mångfald är att det är så lätt att förenkla. Genom att prata om det i allmänna ordalag, och gå på kurs, kan man känna sig fördomsfri utan att ha funderat särskilt mycket över vad verklig mångfald – i tanken, i perspektiven – skulle kunna innebära på arbetsplatserna, för samhällsfunktionerna, i medierna.

Idén med representation – att en invandrad taxichaufför företräder alla invandrare eller att en syriskfödd ingenjör talar för alla muslimer, också om han eller hon är kristen – hör till tankefelen i mångfaldsdebatten. Hur ska statistisk rättvisa uppnås? Vad skulle den vara värd? Och varför begränsa resonemanget till hudfärg och födelseort?

För journalistikens del, och givetvis även för public service, leder föreställningen att uppnästas villkor endast kan skildras av uppnästa till ett slags paralysering. Saknar man förmåga att beskriva sådant som inte är omedelbart bekant upphör inte bara möjligheterna till journalistisk verksamhet utan dessutom förutsättningarna för kunskapsinhämtning, empati och solidaritet. Det finns inga skäl att lämna sin lägenhet.

Det mesta som jag själv har gjort under mitt yrkesliv har i ett sådant mångfaldsperspektiv saknat värde. Böckerna om indianer och somalier och kvinnor med skyddad identitet och överlevande från Förintelsen vore bättre oskrivna eftersom de har handlat om ”den andre”. Decennier av intervjuer med människor i annorlunda miljöer har då varit ett slags bedrägeri mot sanningen eftersom jag inte varit en av dem.

Nu tror jag förstås inte på den sortens självömkan. Däremot vore det inte fel med en journalistisk granskning av mångfaldsytlighetens konsekvenser runtom i detta ängsliga Sverige, som har så förtvivlat svårt att ta till sig att människor kan tycka olika och vara både mer eller mindre nyfikna på sin omgivning."

Dagens identitetspolitik har lett till återgång till att se vissa grupper mindre värda = ha mindre rättigheter. Och för de som då hävdar den vita mannens skuld sen koloniseringen av världen...

Visst blir det knäppt. Så istället bör vi stå upp för de svaga utan att se till om de är vita, bruna eller svarta. Vi bör titta på den verkliga situationen istället för att förirra oss i teorier om gruppers över- och underordning...



...hur det där hänger ihop med "allas lika värde" får de också gärna förklara för mig. Nä bara lämna det där - att vi alla är skin of our kin...