Det kommer larmrapporter om allt. Ät inte för mycket ditt, det är gift i datt. Gör inte så det är farligt. Vad hände med att låta folk själva få tänka och komma underfund med vad som är farligt/ofarligt? Visst, vi är inte odödliga. Men istället har vi skapat oss ett samhälle där föräldrar curlar sina barn så pass mycket att man blir orolig för hur dessa barn ska klara av framtidens samhälle. Hur ska de kunna ta ansvar när föräldrarna sopat undan allt som kan tänkas farligt och lindat in dem i ett tjockt duntäcke? Trygghetsbehovet kan bli för stort, så att man till slut inte vågar gå utanför dörren.

I en värld där råheten ökar behövs människor som vågar stå för sina åsikter och ta ställning för vad som är rätt. Tack vare människor som trotsar rädsla och trygghetsbehov har vi ett samhälle med åsiktsfrihet, öppenhet och tolerans. Att ta ställning, våga vittna mot brott och visa civilcurage innebär att kasta duntäcket åt sidan och lämna trygghetsbubblan. Ja, det är otäckt och det innebär rädsla. Men en livsnödvändighet för det öppna samhället.

Lita inte på att någon annan ska ta klivet i ditt ställe. Våga krossa glaset kring trygghetsbubblan: ta ställning och säg ifrån. För varje gång så växer man som människa och humaniteten går en ljusare framtid till mötes. Vi måste alla bidra. Tillsammans är vi starka!

Älska varandra, va vänner
Förstör alla bomber och svärd
Om kärleken till världen vi känner
Får vi en skönare värld