Speak now - tala nu!
Om alla talar svenska...
Varför slänger vi in så mycket engelska ord och uttryck både när vi skriver och talar? Jag är den första att erkänna att jag använder mig av alldeles för mycket engelska uttryck. Ibland bara för att det är coolt (se där!) och ibland så hittar jag inte ordet jag letar efter på svenska. Men det är ju jag det - just deal with it!  ;-)

Kanske ska jag börja att se mer på svenska TV-program och läsa mer böcker på svenska? Nääääää, vill inte!

Har varit några artiklar i veckan som fångat min uppmärksamhet.
En handlade om att lärare läser alldeles för lite skönlitteratur. (När skulle vi hinna med att läsa mer för vårt nöjes skull - när vi sover?) Dessutom då lite förslag på litteratur som då ska kallas finkultur. (Föredrar filkultur  ;-) ) Jag har alldeles för svårt att läsa av akademivärlden rekommenderade böcker. Då blir det tvärstopp - Vill inte! Vägrar!Däremot så har jag ju läst - på eget initiativ - Dostojevskij, Tolstoj, Allende mm. Räcker det för kulturSverige måntro? Men att läsa för lite skönlitteratur gäller inte mig - det måste väl räknas att läsa på engelska?
En annan handlade om att studenter var alldeles för dåliga på att skriva texter. Att chatrum, SMS, twitter mm har gjort att de inte klarar av att skriva längre texter, särskilt inte på korrekt svenska. Vetenskapliga texter skrivs dessutom i jag-form. "Vad duktig jag är", tänkte jag då (bästa fröken  ;-) ), för jag tränar mina elever att skriva längre arbeten, samt att då försöka undvika den förkastliga jag-formen när det kommer till fakta.

Bra så - Kokalolasosfofinontot  :-) 
Att man ändå inte är svensklärare...