Tro vad du vill...
Tro rätt - Tro fel.
Eller tro vad du vill!
Om "free speech" - yttrandefrihet.
Ämnet är viktigt för mig. Självklart så anser jag att alla ska ha rätt att uttrycka sig utan att vara rädda för repressalier. Detta gäller såklart också åsiktsfrihet.
Men 1: Man ska då vara noga att det är ens egna åsikter som framförs.
Men 2: Om man anser sig ha rätt att tycka och säga vad man vill så ska man även låta andra få ha ett eget tyckande.
Men 3: Man ska hålla sig inom lagen. Det här innebär då att man inte får hota någon, komma med förtal eller kränka någon.
Dessutom får vi då inte glömma de sju diskrimineringsgrunderna (etnicitet, religion, kön, sexuell läggning, funktionshinder, ålder och könsöverskridande identitet eller uttryck). Alla människors lika värde!
Det här med yttandefrihet - att tro att man för den sakens skull kan skriva vad man vill på diverse bloggar och andra sociala medier. Det finns något som behöver lyftas upp på en högre nivå, och det är nätetik - hur man ska/bör bete sig på nätet. Kanske krävs det att någon känd person gör en polisanmälan för att vissa ska lära sig.
Här följer en liten sammanfattning av nätkommentarer dagen efter en känd talangtävling från personer som tyckte att fel person åkte ut. Givetvis skyller de då på den jurymedlem som fick lägga sin röst sist...
Man ifrågasätter jurymedlemmens musikalitet och lite vanliga hate you och f--k you. Så långt inga större övertramp utan bara några som måste ta ut frustrationen någonstans. Men man sjunker så lågt att man talar om att man har xxx:at med personens mamma (herregud - väx upp!). Värst av allt är ändå alla hot; som att man ska attackera med en dammsugare för att personen är så smutsig, att hela förorten är efter personen, att den dagen personen skådas är det synd om hen och att personen har en vecka kvar att leva. De sistnämnda är tydliga exempel på olaga hot.
Varför är det så förbaskat enkelt att sitta bakom sin skärm (dator/iPad/telefon) och bara vräka ur sig saker. Saker de flesta aldrig skulle säga rakt ut till någon annan. Jag lovar att jag som lärare gör mitt bästa för att försöka få mina elever att se värdet av en god nätetik. Grundtankarna är egentligen inte så svåra:
1. Det du inte kan säga direkt till någon - ge f-n i att skriva det på nätet
"Be silent or let the words be worth more than silence." (Pythagoras)
2. Titta framåt i tiden och tänk att även om jag har bytt åsikt så ska jag kunna stå för att det var jag som skrev det utan att skylla på "ung och dum"
"Do something now that will make the person you'll be tomorrow proud to have been the person you are today."
"Lead your life so you wouldn't be ashamed to sell the family parrot to the town gossip." (Will Rogers)
3. Följ lagen
Men hänger då allt detta ansvar om nätetik på oss lärare? Självklart inte. Inte för att det som skrivs ofta sker utanför skoltid, utan för det handlar om grundläggande värderingar. Värderingar som varje förälder måste ta sitt ansvar för. Att som förälder prata om värderingar - om vad som är rätt och vad som är fel. Och att ha koll på "Vad gör mitt barn på nätet!"
"Having children makes you no more a parent than having a piano makes you a pianist" (Michael Levine)
Som den matematiker och naturvetare jag är så måste jag ju låta Einstein avsluta detta inlägg: "Great spirits have always faced violent opposition from mediocre minds."
5 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Helljus(t)
Nästa inlägg: Alla dessa frågor
Ja, det är så sant det du säger.
Jag tycker att både vi föräldrar (i första hand) och samhället har ett ansvar där. Att vägleda och i vissa fall förbjuda när det behövs. I dagens samhälle där man pratar väldigt mycket om kränkningar och hur man ska minska dem - var går gränsen? Någon måste sätta ner foten. Jag som förälder kan tjata och prata hur mycket som helst med mina barn om detta. Men det känns inte som om det räcker, tyvärr.
Ha en skön kväll!
Man får bara tjata tjata...
Och kanske lära dem vad är en kränkning är.
För i dagens samhälle så är ju många kränkta över allt. Det har blivit ett sk modeord. Vilket lätt leder till att det är svårt att förstå när någon har blivit "äkta kränkt".
*de*...
Bra skrivet! Det du säger om föräldrarnas roll att ituta barnen ett etiskt tänkande, är viktigt tycker jag. Man kan inte lassa över allt ansvar på skola och samhälle. De grundläggande värderingarna skapas trots allt i hemmet.
Håller med på ett vis, att vederbörande i det här fallet borde göra en polisanmälan (vem vet, denne kanske redan gjort det?). Men så tänker jag att som offentlig person kanske man ska välja sina krig? Antagligen kostar det för mycket cred att hänga upp sig på vad "unga och dumma" har för sig. Mitt rättspatos skriker "Nolltolerans!" men mitt förnuft säger mig att kanske det är bättre att ignorera vissa dumheter. Däremot skulle kanske föräldrarna ha koll på vad som skrivs (där erkänner jag genast att jag syndar) för att kunna ta sina ungdomar i hampan när de går över gränsen. Förhoppningsvis finns det i just de här personernas närhet några kompisar med bättre omdöme, som kan säga till dem att det har betett sig illa.
Tack!
Jag säger inte att en polisanmälan är det bästa, bara att det kanske behövs. Dessutom intressant att se vad en polisanmälan skulle leda till...
Antagligen ingenting...
Och jag har full förståelse för att man väljer sina strider och ibland bara väljer att "skaka av sig det".