FRÖKEN MISSNÖJD

...del nu har matteläraren tappat räkningen...

Givetvis fotbollen...
...man kan ju få frossbrytningar för mindre...
...men de höll sin lilla ledning matchtiden ut...

...och det där... INGET JINX!!!
Jag bara säger det. INGET JINX!!! Bara Grattis laget 

Och grattis till F19 tjejerna som tog EM-guld!!!

Grattis Sverige....

Ansiktsboken tycker jag är okej. Men resten - Grattis Sverige...

Jo, vi har exempel som att okända gärningsmän är ju ofta män, han som gjort detta osv. Där vore hen rättvist. Och vi kan finna flera liknande sådana fall där hen passar utmärkt. Men någonstans rann det över och blev knas Vi henifierar barn, husdjur, dinosaurier, minions etc etc... Vad blir nästa? Könsorganen? Kön är ju bara en social konstruktion... Alla ni som vill vara könslösa hen. Givetvis får ni vara det - men kan ni inte bara typ "go for it"? Och lämna alla oss andra ifred?

Idag tänker jag dela ut en liten  till min egen lilla minirant...

Jag får ju mina små utspel ibland. Känslorna styr.
Därför när jag läste det här...
-----------------------------------------------------

...så var igenkänningsfaktorn mycket hög Fast jag har alltid tillåtits vara högkänslig. Tack fina fina päronen

Och nog tusingen är jag högkänslig för vädret också. Sommaren var är du?

hehe... tur att man är #beachåretrunt för det där med att bara äta nyttigt är som sagt var inte min melodi...

(SvT - Opinion) Precis vad jag alltid har sagt - kladdkakor är inte farliga. De biter en inte i näsan. Vare sig det är vinter eller sommar.

Sommar i P1 - Alice Teodorescu  Har ni inte hört det avsnittet - så bara gör det! En berättelse om att kämpa för att nå fram, kämpa för sin rätt, sin röst och sin plats i samhället. Att hårt arbete lönar sig. Att vi alla är människor och individer och att vi alla kan vi skapa våra egna liv och göra klassresor om vi ges chansen.

Att det - för de flesta - gäller att kämpa. Framgång kommer inte gratis. Drömmar ska vara stora och visionära - för de allra flesta som ger sig tusan på det når en bra bit på vägen. Alla når inte till stjärnorna - men väl till månen, och det är väl nog så gott det? Så tro på dig själv och tro att du faktiskt klarar det mesta och att det största hindret i majoritetsfall ligger inom en själv.

Men vi måste samtidigt - tråkigt nog också kunna vara lite realistiska. För alla kan inte bli kärnfysiker, fotbollsproffs, musikstjärnor hur mycket tid och kraft man än lägger ner. Budskapet "envar är sin egen lyckas smed och bara man tror på det man gör kan man lyckas med allt" är en aning förrädisk - för vi har somt nämnt olika förutsättningar. Budskapet låter hoppfullt - och visst, många människor hade behövt tro mer på sin egen förmåga och uthållighet. Men långtifrån alla utmaningar i livet går att lösa med målmedvetenhet och idogt arbete. Att tro på sin egen förmåga är inte samma sak som att faktiskt ha en förmåga, vissa förmågor saknar vi som jag nämnde ovan helt enkelt.

Alla saknar vi vissa färdigheter. Ingen människa kan allt. För att bli bra på vissa saker här i livet måste vi förstå våra talanger. Insikten om våra begränsningar riskerar att gå förlorade i en samhällsanda där det utropas att "allt är möjligt". Mycket är möjligt, men inte allt, och i synnerhet inte för alla. En starkt individualistisk kultur har många fördelar. Människor tillåts odla sin excentricitet, gå sin egen väg och tro på  sina drömmar. Baksidan är många människor som inte inser sina begränsningar och därför drabbas extra hårt av en krävande omvärld. För det är ju inte så svårt att se ett scenario där de lagt all energi på en dröm som de faktiskt inte är ämnade för - psykisk ohälsa? utslagenhet?

Man kommer långt med kamp, energi och vilja. Och drömmar ska man ha och försöka uppfylla - men att föra in lite realism är faktiskt inte fel. Man kan göra det utan att platta till och knäcka personen. Och att få personer att vidga sina vyer - att inhämta kunskap, så mycket som möjligt...

...man vet aldrig hur högt man kan nå. Och kanske hittar man en ny väg, en ny dröm?

För vem vill inte kunna lösa följande fysikuppgift...

(från kanadensisk fysikbok)

...eller se till att sätta sitt namn och Sverige på kartan...

...eller bara lyckas med marängen...

...avd. att inte utebli från NO- eller HKK-lektionerna...

Skolan kan lära ut mycket. Men skolan kan inte lära ut allt. Och skolan kan definitivt inte ha alla de ämnen som dyker upp i debattartikel hit och debattartikel dit. Då skulle vi säkert ha en fyrtiotusen ämnen...

Nu senast - eller har det hunnit komma något nytt? - så var det i GP att skolan borde ha känslokunskap, emotik, på schemat. Skälet är att barn inte ledsagas känslomässigt av sina frånvarande, curlande föräldrar. Och emotionell övning är inte oviktigare än intellektuell. Som sagt - den gode professorn är ingalunda ensam om att vilja fylla ut det svenska skolschemat med allehanda nyttigheter.

Dataprogrammering i ettan, ANDT (undervisning om alkohol, narkotika, dopning och tobak), dans - både som eget kunskapsområde och integrerat i andra ämnen. Inte heller att glömma på andra fenomen som står i kulisserna och väntar på att få schematiseras på bred front som livskunskap, sömnskola, psykisk ohälsa, mindfulness, yoga, mediekritik, avslappning och feministiskt självförsvar.

Ja, alla saker är bra och nyttiga. Och självklart är det berikande att lära sig en massa olika saker och färdigheter. Att införa mer idrott tror jag dock på - för det finns många studier som visar att ökad rörelse ökar kunskapsinhämtningen. Viktigt i det här sammanhanget om skola är faktiskt själva tiden. Någonstans måste vi ju hinna med själva kunskapsinhämtningen också bland alla andra nyttigheter. PISA-resultaten är ju inte direkt något att hänga ens i en utslängd, avbarrad, förtorkad julgran...

Tyvärr är nog alla ovan nämnda förslag ett symptom på skolans kris. Det svenska samhället har i mångt och mycket förlorat respekten för genuint lärande, för kunskap och intellektualitet. I stället tycks många se den idealiska skolan som ett slags mjukisrum där barnen ska lära sig att må bra. Men skolans primära uppgift måste vara kunskapsbiten - föräldrarnas att uppfostra och lära sina barn att hantera sina känslor och bli lyckliga. Självklart finns det - som jag har nämnt i många blogginlägg tidigare - en överlappning. Att vi tillsammans ska jobba för barnens bästa - där den absoluta tyngdpunkten i klassrummet måste ligga på bildning.

Och får barnen all den där tryggheten, all den där bildningen och att de kämpar väl - ja visst finns det stora möjligheter till toppen...

...den likade...
So use your brain...

...så du håller uppmärksamheten på topp...

Oh oh...  päronen var i Vetlanda...

Hur det i sådana fall lät i bilen...

 sorry. Love you both

Ingen risk att det går som för familjen Boxer...

Fru Boxer säljer sin man billigt hon...

Hon verkar inte ha förstått det hela...

...nä, han brukar titta på fögglara...

...genom fönstret...

...inte i skogen som jag...

...springer i...
Kanske inte hon på bilden - men väl en massa rött...

Tack älskade mamma!
Fast skorna får nog inte hänga med på 15 km lervälligslöpning över hinder (nedfallna grenar) plus över vattengraver (översvämningar) plus vildsvinssällskap i min skog.
No one can ever slow me down - I stay unbound...