Ja, för vad ska man annars kalla det...
Kval är det i alla fall att se och följa...
...men det blir nog ingen kvalserie...
Aaaahhhh... Vad säger jag? Hoppet är ju det sista som lämnar...
...lämnar dem på twitter är det jag som gör när kvalen blir för stora... De undrar nog vem den där Pippi är som inte kan bestämma sig för vilka hon håller på...
Men så är ju inte fallet...
...i själ och hjärta...
...för evigt trogen...
Nog om detta - här inne jinxas det som sagt var inte...
Här kör vi på för fullt...
...eller inte - stor klapp på axeln till mig själv. Att jag trots all denna energi som jag fortfarande inte förstått källan till lyckas med konststycket att inte trycka på för fullt på benträningen. Bara nästan... Och vet ni att den där som vi inte vill prata högt om faktiskt snart kan börja nämnas vid namn... Peppar, peppar... Stackars alla andra på gymmet där på morgonen mellan klockan sex och sju när jag far omkring som en enda leende studsboll :-). De ville också ha lite. Jag lovade att dela med mig när jag hittat orsaken till denna märkliga - men oh så välkomna - energi. Jag är ju som den där batterikaninen som aldrig tar slut... Fast när den gör det så är det tvärnit... Yeck! Gissar på att det är det som händer när det blir från. Men inte grotta i det - njuta av energin som är och vara i nuet. Tror ju inte direkt att bästa musiken att lyssna på gör att träningen går sämre heller... Med andra ord bra musik i lurarna - A7X om ni inte förstod det direkt - då är ju även benträning...
...Almost easy...

Hör vad de sjunger "I'm not insane - I'm not insane". Så jag sjunger med - tyst alltså, ska ju inte förstöra dagen för andra ;-) och säger tack A7X - Jag tar er på orden :-) Häftigt med allt detta spritt i benen. Sitta still - vad är det? Ingen aning... idag... Får väl se hur mycket superhjälte man är i morgon...

Not insane var det - alltså inte galen. Bara snubbarna däruppe som får för sig att inte fatta hur de ska koppla mellan de olika nerverna. De har riktigt tuppjuck. Och sova vore också bra - nej, fortfarande tror jag inte på det där med fotmassage... Snälla snubbarna i skallen - alldeles säker på att det är snubbar för de verkar inte ha förstått att en flicka behöver sin skönhetssömn. Men i sovfallet så önskar jag inte att snubbarna i skallen ska koppla om, de ska koppla av...
Fick frågan idag varför jag alltid refererar till mig själv som knäpp. Alltså inte som galen utan använder ordet knäpp. Men det blev ok när jag förklarade att det är ok att vara lite allmänt knäpp så där... lite halvtokiga jag... bara inte galen... OCH vem vill vara normal??? Jag vill ju bara vara JAG...


(favoritmantrat i repris)
Men jösses...
...här bestämmer man sig för att släppa på sin (h)järnkontroll och lita på att de professionella vet bäst... När det gäller det här i alla fall...
...och vad händer? Jo, man får frågan om man är redo... Hallå! Kontrollen över den där biten är ju er. Har inte reflekterat över det där över huvud taget. Titta vilka stora babysteps jag tar... Så där kunde vi inte bestämma något än - vi? de! Ingen mer skendemokrati här där de svingar sina trollspön och får mig att tro att jag har bestämt det själv eller att jag åtminstone har varit delaktig i beslutet. Litar på dessa guldpojkar... Fast ett visst veto har jag lagt in. Jag tänker inte stå på huvudet och gala som en tupp eller springa naken genom orten - det kan de aldrig få mig att tro att det skulle vara det bästa för mig. Har fått löfte om att det inte blir så. Tack! 

Nähä... halvtimmen kvar till nedsläpp... Bortamatch... Blir till att nervöst sitta och krama halsduken... Sitta??? hahaha... spring upp och ner kolla datorn, inte våga kolla datorn... Matchen går på TV - men den kanalen har jag inte. Tyvärr... Eller tur... Aaaahhh denna kval, denna vånda... Vet att jag inte är ensam om att uppleva det här när ens lag spelar. När andra lag spelar kan man slappna av och förhoppningsvis njuta av en trevlig sportunderhålling (upp till lagen). Men när egna laget spelar så är det obeskrivliga känslor - vid vinst ett obeskrivligt rus. Nej fortfarande inget jinx! Men vägen fram dit... Eller förlust - hemska tanke. Att man kan låta ett lag ta upp så mycket av ens tid är ju egentligen helt absurt - men samtidigt helt underbart! Den här staden är rätt rolig - det finns många lag att hålla på, Ja det finns ju bara ett lag då... Men det är tre större - hmpff ett stort! I den här staden - du kan byta partner, du kan byta kön, du kan byta sexuell läggning, du kan byta politisk åsikt etc etc utan att det anses som konstigt. Men skulle du byta lag... Då är du helt spritt språngande galen. Och det är jag ju inte som tidigare nämnts... För evigt trogen... Men håll med om att det där är helt weird i den här staden - det finns ju bara ett lag! Tiden går - NU är det snart dags - aaahhh denna kval - denna vånda. Kan aldrig vara nyttigt... Farligt ju...
Dangerous...

Vad som anses som farligt är ju relativt...
...vem är då bättre att ta hjälp av än Mr Relativity him self...