FRÖKEN MISSNÖJD

SvT-play Christianias barn: "1971 bildades fristaden Christiania i Köpenhamn. Den blev en gränslös lekplats för de vuxna men kanske inte för några av de barn som lämnades vind för våg medan deras föräldrar ägnade sig åt fri sex och droger. Nu 40 år senare konfronterar några av dem sina föräldrar med sin bild av en tillvaro utan gränser."

Att vi har fått det samhälle vi har fått är ta mig tusan inte konstigt...

Brown för fram tanken att all självupptagenhet bottnar i skam. Detta innebär att vi inte kan ”fixa till” något genom att ta ner människor på jorden och påminna dem om hur små och ofullständiga de är. Skammen är snarare orsaken till beteendet än ett möjligt botemedel. När hon betraktar självupptagenheten genom sårbarhetens objektiv ser hon en rädsla som bottnar i skam – rädslan för att vara vanlig, för att aldrig känna sig tillräckligt unik, inte bli sedd eller älskad eller höra till eller känna att det finns ett syfte med ens liv. 

Hur kommer det sig då att allt fler människor får svårt att tro att de duger? En faktor som Brown lyfter fram är det budskap som förmedlas överallt i vår kultur: ett vanligt liv är ett meningslöst liv. Hon pekar på att vi matas av en strid ström av dokusåpor, kändiskultur och oövervakade sociala medier som bidrar till en skev världsbild. Jag är inte värld mer än antalet gilla-markeringar på facebook eller Instagram (se bilden ovan där instbilden går i första hand). Vi människor vill få känna att det vi gör är något viktigt och det är lätt att förväxla det behovet med att vara något extra. Det kan vara frestande att mäta sitt eget lilla liv mot kändiskulturens måttstock. För den som upplever sig som vanlig och obetydlig kan det vara ett sätt att bota värken genom att blåsa upp sig, bada i självgodhet och fiska efter uppmuntran. Det är här är tankar och beteenden som i slutändan leder till mer smärta och mindre kontakt, men när vi mår dåligt och kärleken och tillhörigheten hänger på en skör tråd, då tar vi till det som vi tror ska skydda oss bäst.

Otillräckligheten är något som många plågas av i dagens samhälle. Det går ganska snabbt att fylla i formuleringen Aldrig_____nog. Aldrig bra nog, aldrig perfekt nog, aldrig smal nog, aldrig framgångsrik nog…osv. Brown hänvisar till Lynne Twist (som arbetat med sociala frågor på ett globalt plan) som skriver att för många är dagens första tanke: ”Nu fick jag inte tillräckligt med sömn” Nästa tanke blir: ”tiden räcker inte till” osv. Twist kallar otillräcklighetskulturen för den stora lögnen. En kultur där ingenting är nog och där det blir stort fokus på bristerna. En kultur där man ägnar mycket tid åt att räkna ut hur mycket man har, vill ha och inte har, hur mycket alla andra har och behöver och vill ha. Detta ständiga värderande och jämförande blir destruktivt då vi jämför ex. våra liv, äktenskap eller sociala sammanhang med ouppnåeliga, av medierna understödda bilder av något perfekt.

Brown menar att otillräcklighetskänslor frodas i skambenägna kulturer som genomsyras av konkurrens och splittras av likgiltighet (när hon benämner vår kultur som skambenägen menar hon att många i vår kultur har svårt att känna sitt värde). Tre begrepp som otillräckligheten frodas genom och som Brown lyfter fram är Skam, Konkurrens och Likgiltighet. Hon skriver att det krävs att man gör aktiva val för att bryta med och kämpa mot otillräcklighetskulturen då den omedvetet präglar alla människor som är en del av kulturen. Motsatsen till otillräcklighet är nog, alltså det Brown kallar för att leva helhjärtat. De kanske viktigaste delarna i denna livsstil är sårbarhet och egenvärde: förmågan att hantera ovisshet, nakenhet och känslomässiga risker i vetskap om att man duger som man är.

Vi är nog ganska många som kan känna igen oss - inte i allt - men i delar av det Brown beskriver. Att känna igen sig...