Det som kan upplevas som en tragedi för vissa...
...kan i andras ögon te sig som vackert...

....tragedi anser nog de svarta att det är då deras chanser till spel i SHL är mikroskopiskt små... Vackert säger jag - inte bara för bottenläget ;-) - nä, självklart mest för hur toppen ser ut just nu. Här inne jinxas det inte - men som jag sa igår - så får allt vad kval heter gärna vara över nu...
Att spela borta... som att spela hemma... Så "få" och låter så mycket... Min twitterfeed i lördags: "Många djurgårdare har lyckats få tag på biljett ändå. Sittplatssektionen på kortsidan har djurgårdare gjort till extraståplats!" "400-500 djurgårdare sjunger högre än den dubbelt så stora Rögleklacken. Allt är med andra ord som vanligt i Hockey-Sverige."

...tyvärr är det ju inte över än... rafflande... otäckt... kval! Skåningar som flåsar i nacken... Skåne ja... Många med laget i den heliga treenighetens färger i sitt hjärta i skåne i helgen - skånehelg - hockey på lördagen och fotbollens allsvenska premiär på söndagen. För alltid trogen sitt lag...

...varför kan man inte låta det vara så? För trots den början jag skrev - så är den med glimten i ögat. Ja, man kan älska sitt lag... Och man kan tycka illa om andra lag - men man behöver inte se det som en personsak. För det som skulle bli en fortsättning om att den vackraste av sporter - fotbollen - att den äntligen är igång, förvandlades till en tragedi. Och ingen vacker tragedi heller... Idiotiskt är ett för milt ord om det meningslösa som hände under eftermiddagen. Nog för att man kan bli irriterad på huliganer som bråkar och stormar planen så att matcher avbryts. Nog är det huliganer alltid... det hörs ju på namnet. Bråk och våld, att förstöra - det är huliganism. Det har ingenting med support och kärlek till sitt lag att göra, vad man än säger... Supportrar stöttar - det hör vi på det namnet. Att supporta betyder att stötta det egna laget - inte att ge sig på det andra. Men SPORT är en LEK! Även om det kan låta som om det är det mest viktigaste som finns. Men det viktigaste är ju LIVET... så jäkla tragiskt (ja, jag svär) när någon inte får fortsätta sitt liv utan blir bragd om livet... Att få ner det som snurrar runt i mitt huvud efter det så oerhört tragiska... allt tankar, alla känslor, känns som en enda röra...vilket ni säkert märker. Så jag ska inte försöka mer... Det är bara så fullständigt galet och idiotiskt, meningslöst och tragiskt. Tomt... Tankarna går till den avlidnes nära och kära  



Hatet och våldet måste upphöra!!!



"Everywhere we turn more hatred surrounds us - And I know that most of us just ain’t right - (most of us just ain’t right) - Following the wrong steps, being led
by pride - How many lives will we take - How many hearts destined to break
Nowhere to run, can't escape..." (Avenged sevenfold - lost)