För mig spelar det verkligen ingen roll! För mig är det alltid en persons inre egenskaper som jag väljer att se till. Precis som det ska vara!

Men med dagens rådande identitetspolitik... :-(


Trams24 (archivelänk)

Tänk att vi lärt oss kolonisera som barn och nu för det vidare till våra barn. Helt ovetande om att vi är sådana skurkar! Tycker det är riktigt starkt jobbat. Spännande också att hon hon snackar om att vita approprierar kultur - och så  börjar hon texten med engelska. Varför approprierar hon deras språk?

Allvarligt så:

Precis!

Och tänk om "vit" skulle bytas mot "svart"? Eller som Arpi uttryckte det:

Det blir en fruktansvärd läsning Klicka på länken och läs. Det låter på ren svenska för jävligt! Och det är liknande man borde utgå från innan publicering. För rasism är rasism - oaktat mottagare/adressat!

Ibland undrar jag om inte syftet med sådana här texter - det går ju dussinet per dag numera - är att få bort fokus från de hårda sakfrågorna? Och den fällan ska vi se upp så vi inte faller i. Men jag anser att sådana här texter är mycket problematiska - kommer till det längre ner i blogginlägget.

Tacksam för dem som inte bara rasar utan som dessutom orkar ge ett ordentligt svar på tal:



Alldeles strålande av Angelica!  <3

Trams24, en plattform som i princip tar in lite vad som helst så länge det har förutsättning att ge klick. Och det kan vi väl förstå - det är ju klicken som ger pengar. Det är av den anledningen jag väljer att lägga trams24 på archivelänk (unvis fungerar inte på tramssajten). Att de håller på med trams är en sak - men som ni kan läsa så går det här över trams. Artikeln är helt klart problematisk, den är svepande och anklagande mot människor som har en vit hudfärg.

Resonemanget är att vita människor tar de jobb som borde gå till “rasifierade”, alltså människor med en icke-vit hudfärg. På så vis exploateras och utnyttjas de rasifierade av vita människor, ett resonemang som inte är helt nytt hos en del av de som kallar sig antirasister.

Men i en sak så kan jag se att hon faktiskt har en poäng. Den verkliga udden verkar riktas mot journalister, kulturarbetare, regissörer och producenter - ungefär samma människor som andra beskriver som eliten på Södermalm. Enligt trams24 så pluggar hon på konstfack - och antagligen så har hon själv upplevt att hon blivit undanskuffad? Och det ska givetvis tas på allvar - aldrig att förakta människors egna upplevelser. Och jag kan faktiskt tänka mig att det är till just Södermalmseliten som texten är adresserad. Det är batikhäxorna och kulturtanterna, socionomerna och de som hon kallar “vita antirasister”.

Och någonstans i detta kan jag förstå hennes raseri - för vem blir inte tokig på Södermalmseliten? Och om hon nu pluggar konst så verkar det som om menskonst är högsta mode. Och vad jag tycker om detta? Inte att det är konst i alla fall...

Så hennes raseri har jag full förståelse för. Men varför i detta användande av begreppet “vit” om nu det är som jag upplever det - att kritiken är mot Södermalmseliten och inte mot "vita" människor överlag. Beteenden sitter inte i hudfärgen (mer om detta längre ner från Anya och hennes blogg Vagabonddiaries) och det är farligt att koppla inre egenskaper till vilken nyans någon har på skinnet, oavsett vart udden är riktad. Det blir lika mycket rasism som om jag skulle vilja argumentera för att svarta människor minsann har vissa egenskaper.

Det är också just på grund av den retoriken som dessa skribenter och dessa sajter möter hård kritik. För att istället få fram sin poäng så blir hela debattinlägget rasistiskt och vad de egentligen vill ha sagt når inte fram till någon.

Läser vi texten lite mer med krassa ögon så kan det verka som hon själv få vantarna på de bidrag och skattefinansierade jobb som ryms inom den här soppan av alla vänsterflummiga och mångkulturella bidragsprojekt. Det är en fajt jag aldrig tror hon kommer vinna, de hon kallar “vita” och “priviligierade” är bara ömmande för invandrare och deras berättelser när det finns pengar, eller möjligen bra PR att hämta. Och givetvis schyssta ryggdunkningar...

Nu har jag läst ett ansiktsboksinlägg där det hela som tydligen startade det hela var en ilska (och missunsamhet?) mot att en vit fick ett pris. Identitetskriget mega satte igång på fb - and it wasn't pretty. Nu verkar dessa inlägg vara borttagna - eller anmälda så man kommer inte åt dem. And that says it all...

Sen har vi också vad Mohamedd Omar har skrivit på Det goda samhället om att denna debattör av ren och skär okunskap (får jag hoppas) propagerar för terroristbarbarerna Daesh. "En mogen människa och en mogen civilisation kan leva även med de mörka och obehagliga delarna av sitt förflutna. Det är genom att erkänna fel och göra om och göra rätt som både människor och civilisationer utvecklas." Avslutet med påståendet "att kolonialismen inte ifrågasätts i våra historieböcker, vilket får mig att misstänka att hon skolkade från för många historielektioner."

När alla dessa inom identitetsvänstern pratar om strukturer tror jag det beror på att de betraktar hela det här statliga, offentliga bidragssystemet från insidan. Jag tolkar dem som att de skönjer ett hyckleri och en påklistrad fasad och att det där bakom döljer sig strukturer där de från förorten, i regel invandraren, är längst ner på karriärsstegen. Och att invandraren ska stanna där. Men, mitt i allt så ställer de ju sedan upp på deras spel! Så länge man suktar efter de bidrag som värdegrundsprofeterna instiftar ställer man också upp på de cyniska incitament som bidragen är till för att upprätthålla.

Som nämndes ovan - det går dussinet av liknande texter per dag numera. Har de månne en lathund?

Enkelt uttryckt vad det hela handlar om: identitetspolitik, normkritik, genusteori och postkolonialism - den postmoderna apokalyptens fyra ryttare. Då det är detta synsätt som blivit det officiella i Sverige så hamnar det de facto säger inom åsiktskorridoren. Vi har koll på rasism när färgade utsätts. Och det är superviktigt. Men lika viktigt tycker jag att all rasism bekämpas. Alltså även den får smyga under radarn. Den "fina" rasismen från antirasisterna...

Vi kan ta det här exemplet med Kvinna till Kvinna som jobbar i mellanöstern med frågor som rör flyktingkvinnors situation. De arbetar för en fred som är hållbar och de vill inkludera kvinnor i detta arbete.
-------------------------------------------
Tänk att jobba med att stärka kvinnors rättigheter i länder där de är under attack och plötsligt här på hemmaplan anklagas för att vara rasister? Hur ska man reagera då? De många kommentarerna på Kvinna till Kvinnas evenemang handlade om hudfärg, etnisk bakgrund och utseende.

Vid en första anblick skulle man kunna tro att det rörde sig om rasistiska extremnationalister som avskydde allt det Kvinna till Kvinna arbetade för. Men så var inte fallet. Det var inte rasisttrollen som organiserade en hatstorm mot Kvinna till Kvinna. Det var så kallade ”antirasister” med sina urlöjliga teorier om vithetsnormer och rasifiering.

Vad var problemet? Jo, de som skulle föreläsa hade svenskklingande namn. Det ansågs vara problematiskt att vita kvinnor skulle tala om läget i Mellanöstern. Kvinna till Kvinna upprätthöll de rasistiska strukturerna sades det. De var helt plötsligt osolidariska och vidriga. Trollen struntade i att de som skulle föreläsa var Kvinna till Kvinnas egen personal med erfarenheter från de länder som skulle avhandlas på mötet.

Vi måste prata om hudfärger och vithet brukar dessa antirasister säga. ”Hudfärgsblindhet” slängs ut som något negativt från denna falang av övertygade hudfärgsextremister. Det får stå för dem. Det är i alla fall inte vi ”hudfärgsblinda” som likt nätets allra mest mörka rasistiska sidor dömer människor utefter den hudfärg eller kulturella bakgrund man råkar ha. Och det är här vi är nu.

Antirasismen måste vara bred och inkluderande om man önskar sig bekämpa rasistiska fördomar, strukturer och rörelser. Men en liten del av denna folkrörelse ägnar sig hellre åt att brännmärka organisationer och personer med ett löjeväckande språk som får en att undra om det hela egentligen bara är ett Konstfacksprojekt som ska visa på hur destruktiva anhängarna till teorierna om vithetsnormer är.

Tyvärr var det inte så i det här fallet. Men man kan ju fortfarande hoppas att det kommer ett examensprojekt från en Konstfacksstudent våren 2016 med arbetstiteln: den goda trollfabriken - om de löjliga antirasisterna och hur de sabbar för en hel rörelse. Men grattis till dessa hudfärgsfixerade antirasister! Ni lyckades stänga ner ett oskyldigt Facebook-evenemang. Men rasismen, den finns kvar där ute.
------------------------------------------------
(Bawar Ismail)

Så bra skrivet. Instämmer i allt. Att uppmana till dessa olika under- och överordningar som ska ge vissa tolkningsföreträde och säga vad man vill. Som fint hat och fin rasism - ursäkta men det är som mödomshinnan - ingetdera existerar!

Men det spelar ingen roll vad vi säger - för pigmentbesattheten tycks bara öka och öka...


Metro (unvislänk)

Vad sägs om att alltid behandla varje individ efter dennes inre egenskaper?!

Och nej! Det är inte enbart vita som kan vara rasister. Deras tugg om att vita approprierar andras kultur, att vita förnedrar och degraderar och att vita är definitivt bara ute efter att utnyttja situationen till sin fördel. Nej, jag förringar inte deras upplevelse - men upplevelse är inte detsamma som fakta - och jag köper inte det att bara rasifierade kan utsättas för rasism. Rasism handlar om diskriminering, nedvärdering etc av det som kallas en annan ras. Och detta kan inte gömmas undan under förklaringar av kolonialism långt bak i tiden. Vi här och nu kan inte ha en skuld för det som skedde där och då. Men vissa nyttjar detta och gömmer sig bakom det faktumet att de kan kalla sig ”rasifierade” och genast blir de lika rasistiska som de som de anklagar för rasism.

Jag förnekar verkligen inte att rasism finns. Det gör den och den är vidrig, men talar man om en persons rasism, och det ska man, så måste man också prata om den andres. Talar man bara om en person och dennes tillkortakommanden missar man ju halva debatten. Rasism är alltid rasism! PUNKT.

Jag skulle vilja säga att det här landet är på väg mot hjärntvätt de luxe. Värst med det hela är att det är just de här här människorna som kommer att jobba inom kultur och media och de problem som uppstår när dessa postmodernistiska identitetspolitiska förespråkare ges inflytande över praktisk myndighetsövning!

Och se vart har vi hamnat...

Att det ska inrättas en jämställdhetsmyndighet? "Det är ett mycket viktigt verktyg för en feministisk regering. (----) vill att den regeringen snarast ska ge en ny myndighet ansvar för jämställdhetsfrågorna. Så här säger Carina Ohlsson, som är kvinnoförbundets ordförande."

Vad de konkret anser skulle bli bättre med denna myndighet: "Dels att man bevakar frågan hela tiden, så man inte behöver tillsätta utredningar och utredningar ska komma med förslag, utan att det faktiskt är en myndighet som har en kontinuitet att se över läget. (----) Det är viktigt med en myndighet som kan bevaka hur jämställdheten ser ut, och att man jobbar aktivt mot könsdiskriminering. Men det är också viktigt med kunskapsutvecklingen och kunskapsspridningen."

Vad jag förstår så är syftet att samordna jämställdhetspolitiken och att "följa upp" de jämställdhetspolitiska mål som riksdagen har antagit. I sak är detta inget konstigt. Grundproblemet ligger snarare i att riksdagen över huvud taget har antagit jämställdhetspolitiska mål som politiker vill följa upp. Det handlar om att styra vårt sätt att leva efter en godkänd feministisk mall. Detta omfattar allt från arbetsliv till utbildning och givetvis föräldraförsäkringen.
 
Risken är förstås att politikens inflytande över våra liv skulle växa ytterligare. En jämställdhetsmyndighet kommer nämligen behöva visa varför den behövs, och det kan den bara göra genom att lägga förslag på hur den upplevda ojämställdheten kan åtgärdas med mer politik. Bevare mig väl!

Illa nog är det att universiteten betraktar genusideologin som vetenskap. Tänker främst på det uppenbara Nationella sekretariatet för genusforskning på Göteborgs Universitet. De med grunduppdrag att sprida ideologisk styrd forskning...

Jag säger bara ett stort fett NEJ TACK! Ännu en lobbymyndighet är det sista vi behöver. Men det identitetsindustriella komplexet tycks breda ut sig allt mer...

Egentligen är det väldigt lätt att konstatera att genusteorierna inte fungerar i verkligheten då de bygger på lögner, fantasier, ohederlighet och vanföreställningar. Alla dessa teorier och analyser som inte har någon som helst koppling till verkligheten. Frågan är varför de framhärdar och, ännu viktigare, varför de tillåts smutsa ner universiteten med sina vanföreställningar?

Genusvetarnas kunskaper begränsar sig till det som ryms inom deras snäva ideologi. Annan fakta eller verklighet göre sig icke besvär. Genusteori bygger i princip på ideologin feminism, men ideologier har inte på universiteten att göra.

De så kallade genusteoretikerna vägrar acceptera och förstå vad människan och samhället är. De ser människan som ett instrument, en pjäs som de kan forma om för att nå sin samhällsutopi. Livrädda är de för olikheter. Enligt dem är olikhet en form av värdering. Själv uppskattar jag olikheter och lägger inga som helst värderingar i att människor är olika. Men genustomtarna kan definitivt inte hantera skillnader...

I dag utbildas massor med människor i genusvetenskap. De får diplom och certifikat i ett ämne som är ungefär lika relevant som religion med maktanspråk är för ett sekulärt samhälle.

Vad sägs om till exempel "Genusperspektiv på teckningar av favoritleksaker"?

...säg genus så är det inte en lada som är tom...


(SvT)

Jo, jag kan visst se nyttan av att kolla vad det finns för könsskillnader i många fall. Är det som så att fler tjejer döljer sin stamning genom att lättare välja bort ord eller tystna så är det självklart en viktig aspekt.

Men! När får vi se forskare som sätter genusperspektiv på skolresultat. Alltså ett område där killar halkar efter mer och mer? Att det kanske skulle bero på genuspedagogik...

Nej, vi kommer aldrig att få se något sådant här i Sverige. För genustrams är detsamma som att se saker ur ett tokfeministiskt perspektiv och då kommer inte ens pojkarna i sista hand. Det är därför de griper varje strå de kan för att hitta områden där flickor numera är eftersatta...

Genusvetare tillämpar vad som kallas "Motte and Bailey doctrine":

(slatestarcodex)

En återkommande sak är det här med kläder och färger som då sätter könsidentitet på barnen. Rosa säkerställer tjejers identitet som just tjejer, blått lurar in män i en könsnormativ makt, där de ständigt förtrycker kvinnan. Alltså måste detta motarbetas och bekämpas.

Här stannar vi och hoppar till verkligheten. En av de mest feminina musikperioderna är hårdrockens 1980-tal. Då män sminkade sig, bar tights, blonderade och våldsamt permanentade sitt hår. De bar kläder som skrek så mycket kvinnlighet att det enda som hårdrocken borde gett oss är kvinnor. Rockens flört med kvinnliga attribut under 1980-talet är episkt.

Under Barocktiden bar många män rosa och under nästan hela 1700-talet var de långhåriga och hade håret i en hästsvans. Och så har vi Leonardo da Vinci som var känd för - förutom för sin konst och alla uppfinningar han gjorde - att klä sig väldigt feminint, gärna i rosa. Med genusvetenskapens teorier fick alltså Leonardo Da Vinci en kvinnlig könsidentitet eftersom han gärna bar rosa tygbitar. Med samma logik kan vi då dra slutsatsen att en ”kvinna” ligger bakom många av de militära mördarmaskiner han tog fram...

Eller gäller det bara tjejer? Menar man att just tjejer är så svaga i sitt intellektuellt att utsatthet för rosa omedelbart ger dem en könsidentitet som ”underordnade” kvinnor? Rent blaha och nonsens är vad det är!

Men det är sådant här som numera styr mycket i vårt samhälle. Du ska hitan och ditan veta den rätta normlösheten för ett arbete? Att du kan ta dig an dina uppgifter med rosafärgade genusglasögon och där alla uppgifter synas ur ett norkritiskt perspektiv.

Jajamen - Bara att söka! Det är UR som ska göra en TV-serie  om ”historia ur ett normkritiskt perspektiv” och de söker en redaktör

Det är alltså ”Folkbildningsredaktionen” som ska folkbilda lite om historia ur ett ”normkritiskt perspektiv”… De vill ha ”andra sätt att berätta” om historien. Det brukar innebära att man vill skriva om historien samtidigt. Kanske det är ett nytt Fröken Frimans krig eller liknande som är på gång?

Kan de vara riktigt kloka liksom...


Metro (unvislänk)
"...ger exempel på varför både män och kvinnor vinner på social, politisk och ekonomisk jämlikhet. Det kan tyckas vara självklara konstateranden, men efter att ha sett det absolut sista programmet av SVT:s ”Debatt” förra veckan så förstod jag, något chockad, att vi ännu har lång väg kvar att gå. Att vara feminist uppfattas fortfarande som en krigsförklaring mot män i allmänhet. Det är hög tid att få stopp på den demonisering av feminism som fortfarande förekommer. Det är en seglivad fördom, lika ingrodd som bränd gröt i botten av en kastrull. Feminister vill inte ta någonting. Vi vill tillföra."

Jo tjena och tjoflöjt liksom...

Jag håller med henne om att det finns en stor okunskap om vad feminismen egentligen är. Det måste vara därför så många människor som säger sig vara emot sexism och diskriminering fortfarande vill kalla sig feminister. Men jag skulle inte direkt kalla dessa människor kloka...

...rädslan är fullt förståelig - och barnböcker är inte direkt vad de brukade vara...

Feminism - om det bara vore för jämställdhet - äkta jämställdhet - så skulle nog majoriteten av folket vara feminister. Men! svensk feminism ÄR inte jämställdhet, inte ett dugg. Och det "roliga" i texten: hur chockad hon är över SvT-debatt - inte hur korkade svenska feministrarna framstod, utan över det danska sunda förnuftet. Hjälp...

För i allt så går den svenska feministen sen igen om strukturer och förtryck. Som den här på SvT "Var fjärde pappa tar inte ut någon föräldraledighet under barnets första två år. Gamla strukturer och könsroller ligger bakom – inte argument som pengar. (----) Och då har jag inte ens börjat snacka om hur bra barnen kommer att må av att se jämställda föräldrar som bestämt sig för att bryta dessa unkna skitstrukturer och hjälpas åt att skapa ett samhälle där deras lilla knyte kan växa upp i en lite bättre värld." 

Vaddå bättre värld??? Fred på jorden eller...

För det första så är det där verkligen inte en nyhetsartikel som ska ligga på "inrikes". Det är helt enkelt en debattartikel som det ramlar ut flertalet av hela tiden. Men i det feministiska mediasverige så får det här största möjliga plattform. Visst serru, en privatperson som själv inte har barn som skriver en tycka och känna artikel om hur de som har barn borde fördela föräldraledigheten och hur hon tänker fördela den med sin partner om och när hon får barn. Public disaster går från klarhet till klarhet...

Mången kritik tycks dock veta vart den tog. För att från första publiceringen vara en inrikesnyhet...


...bli till en krönika...


...skademinimeringen har börjat...

Men innehållet kvarstår ju fortfarande: "Jag skiter i hur dåligt ni uppfostrar era barn bara ni gör det jämställt." Varför är det alltid välmående medelklassfolk som förvandlas till motvilliga mästrare och frälsare?

Vilka orsakerna än är så enligt sådana här personer så ser de genast en ideologi och att det är strukturer som tvingar henne (hur nu det går till…) och att de inte är ”vuxna” nog att bestämma själva vad de vill göra eftersom de väljer ”fel”. Som sagt, det man mest vill göra kanske är att vara hemma med sina barn…? Är det verkligen en omöjlig tanke?

Sen anser jag att man faktiskt inte kan bortse från allt det biologiska som kickar in som folk förblindade av ideologi och tro på det blanka pappret gör. Eller blundar och blundar - deras tro på vetenskap och fakta aldrig kan mäta sig mot upplevelse och känsla. Helt fantastiskt alltså! Det biologiska - det handlar om hormoner och det handlar om instinkter. Men, men - för de som tror på de Heliga Strukturernas makt, då beror allt på dem…

Dessa strukturer: "“Strukturer” liknar chemtrails i det att man ser något och hoppar till en slutsats baserat på egen tro." (@mikaelgrev)


Visst finns det de där könsrollerna styr - men hon visar en världsfrånvaro om hur många människor faktiskt har det rent ekonomiskt. Det handlar inte om bara en begagnad vagn i stället. Det handlar om att överleva ekonomiskt.

Det här är bara så bra replikerat:

...dessa klåfingrar...

...med sin utopi...

Public Disaster är inte direkt till ohjälp i den riktningen...

När medievärlden genomgår omvälvande förändringar skulle man kunna tro eller hoppas att de gamla trygga etermedieföretagen stod stadigt och var garanter för allsidig och korrekt information. Men tyvärr har SvT valt att kraftigt förändra sina prioriteringar och vandra i samma riktning som den kommersiella medieindustrin, det vill säga åsikter och privat tyckande tar alltmer plats.

Förlorare är publiken, men på sikt sannolikt också programbolaget självt.

Saklighet och opartiskhet har ända sedan starten varit kungsorden för Sveriges Radio och Sveriges Television. Programmen skulle inte gynna någon särskild aktör i samhället, verksamheten skulle vara i hela befolkningens intresse och en särskild återhållsamhet med personliga åsikter hos medarbetarna skulle skydda från missbruk av mediernas påtagligt stora genomslagskraft.

De här principerna, som är fastlagda i flera olika styrande dokument för programbolaget – bland annat i radio- och TV-lagen och det så kallade sändningstillståndet – har skapat en viss stabilitet under åren, även om både radio och tv har genomgått stora förändringar i takt med samhällsutvecklingen.

Det grundläggande har emellertid stått fast, saklighet och opartiskhet ska gälla och programledare och andra medarbetare i programmen ska avstå från att uttrycka ställningstaganden i de samhällsfrågor som programmen ska rapportera om och belysa.

Mycket av det här tycks ha förändrats. På senare år har vi kunnat se hur personer med framträdande roller i SvT (även i SR, men i något lägre utsträckning) ventilerar sina personliga åsikter i olika samhällsfrågor, både i egna program och i andra kanaler.

Får alla reportrarpå SvT:s nyhetsredaktioner lufta åsikter och anekdotisk bevisföring på nyhetsplats? Är den här nyordningen med medarbetares rätt till öppna åsikter i nyhetsverksamhet förankrat hos SvT:s ledning och hos nyhetspersonalen?

"SVT har en privilegierad ställning i den svenska mediebranschen. Äger du en TV så måste du betala för de program SVT producerar och sänder, alldeles oavsett om du tittar på dem eller inte. Det gör att vi också kan ställa särskilda krav på SVT. Till exempel ska SVT vara opartiskt och inte driva en särskild politisk agenda. För när SVT låter sina reportrar skriva politiska krönikor av det snitt som man finner på ledar- och debattsidor så tycker jag att en gräns som inte bör passeras har överskridits." (Marcus Bohlin) Håller helt med om att SvT genast ska lägga ner satsningen på en  licensfinansierad ledarsida!!!

Och om så är fallet: att i ena ögonblicket säga att det där kan vi inte ta - det är för politiskt ställningstagande, för att i nästa ögonblick ha med något än mer politiskt...


(Sanna Rayman)

Briljant! Och en riktig OUCH!!! där på slutet. "som halvtaskig ledarkrönika skulle den säker passa både här och där"...

Love it!!!

Som halvtaskiga och heltaskiga artiklar så är ändå trams24 alltid vinnaren...

Sluta sända datingprogram... 😂😂

Trams24 (archivelänk)

Hm... ensam mamma då? Måste vara att den förstärker bilden av kvinnan som behöver en man - för det behövs för att kunna iklä sig offerrollen. Som kvinna har vi ju inte fria val. Alltid är det omständigheterna som tvingar oss. Även val av TV-program...

Men om det är som så att man kan påverka genom dessa helt sagolika debattartiklar i tusental - tror tusan jag ska skriva en debattartikel om att det ska vara mer sport på TV. För att just JAG tycker det...

Dejtingsajt de luxe... 😂😂

Jag håller faktiskt med om att dessa program är rent jäkla nonsens. Inte för att de är upprätthållande av strukturer eller liknande - för det är nonsens, utan för att jag bara inte finner något som helst värde i dem. Men de som vill får självklart titta på dessa program och tycka de är underhållande. Jag hoppas bara att de då och då emellanåt faktiskt berikar sinnet med lite annat också.

För i längden så bidrar alla dessa märkliga program till fördumningskulturen. Jag brukar kalla det såpeffekten. Runtom oss råder en fördumningskultur, i vilken idealet är en intellektuell och kulturell analfabet – en kultur där det framställs som trendigt att inte veta, inte kunna. Eller mest av allt: att inte ens vilja veta eller kunna.

Vad? Vem? Varför? Jag kan riktigt se ”what the hell”-minerna framför mig, rakt genom skärmen. Tänk helhet, säger jag bara! Det är inte en enskild kvällstidningsartikel, nått lösryckt YouTube-klipp eller ens en hel säsong utav någon av alla dokusåpor som gjort affärsidé av att förnedra arbetarnas barn till andras förnöjelse. Det är snarare summan som när och utgör fördumningen. Den finns ju överallt omkring oss och är närapå omöjlig att välja bort. Ställ dig frågan: Hur mycket av det du ser och läser faller i själva verket, oavsett rubrik, under kategorin underhållning? Därefter: Vad förmedlar denna kvot egentligen?

Tänk dig en helt vanlig kväll i tv-soffan. Du tror kanske att det är ett populärvetenskapligt program du just satt dig att se. Visst, en handfull duktiga hjärnor må ha samlats i lag för att lösa ett svåröverkomligt problem eller bygga något avancerat. Men så snart såpeffekten kickar in ändras narrativet (dubbeltolka gärna). Vad du efter en timme och fem reklampauser fått dig till livs har egentligen inte alls handlat om att bygga eller göra framsteg, utan om intrig och den destruktivitet som följer i dess spår. På ässjan ligger ränksmidet, pakterna har paketerat. Är det sen en riktigt sunkig kanal du lyckats ratta in så har säkert någon av deltagarna supits ner lagom till halvtid, nånannan vädrat sina sexualvanor och en tredje sett till att säkra prispengarna för egen vinning. Folkligt så det förslår. Eller?

De flesta försök att synliggöra fördumningskulturen brukar dessvärre stranda i en icke-debatt om folkförakt. ”Vadå? Ska inte människor få se och läsa sånt de tycker om och vill ha? Eller är det inte fint nog för er kultursnobbar?” Och sen är hönseriet i full gång. Men visst, frågan får väl anses motiverad. Är det så illa att ge människor vad de vill ha - sådant som ett flertal lätt kan ta till sig? Nej, kanske inte per definition. Men en samtidskultur som inte bara låst sig vid det lättsmälta, utan som rentav håller på att göra bildningsförakt till kult, är ett högst påfallande hot mot människors möjlighet till såväl yttre som inre utveckling. 

Därmed inte sagt att man inte kan titta på dylika program emellanåt och finna ett underhållningsvärde. Men för de som bara ser detta och det blir deras verklighetsuppfattning vilket vi faktiskt ser ske i allt större utsträckning numer. Som samhälle måste vi inse att förmågan att ta till sig information och perspektiv är i de flesta fall på intet vis medfödd och självklar, utan snarare något vi lär oss under livets gång. Ett barn som växt upp med en rikedom av kultur och bildning har helt andra förutsättningar än det barn som fick hålla tillgodo med endast Bonde söker halmstrå.

Det senare barnet lär få det svårt, rentav omöjligt, att komma ikapp det första. Hon saknar nämligen verktygen som behövs för att tillgodogöra sig det vilket barn nummer 1 mer eller mindre kränger till frukost. Bildning, kunskap, kultur…
När ”vad folk vill ha” blivit lika med ”det enda folk förmår förstå” existerar inget egentligt val längre. Då har fördumningskulturen blivit ett självspelande piano. Ta ifrån en människa kunskapen om kunskapande och dörren är låst långt innan den ens stängts.

Än det digitala samhället då? All information finns ju därute. Det är väl bara för vem som helst att söka? Som svar tänker jag citera ännu en filmkaraktär; den här gången Newt Jorden i Aliens (1986). ”It won’t make any difference!” Så är det! Utan god läsförståelse kan man exempelvis inte ta till sig mer avancerade texter. Saknar man därtill förförståelse blir det nära nog omöjligt att sätta all information - hur fritt tillgänglig den än må vara - i kontext. Mer än förbipasserande brus blir den inte. Det kan till och med förhålla sig så illa att man inte vet vad man söker efter, då man aldrig fått veta vad som finns därute att söka efter. Kort sagt, du kan ha hur mycket googlande som helst till ditt förfogande. Utan kunskapen om kunskapande står du antingen inför en stuprak inlärningskurva eller ett platt fall. Det är inte det ”roliga” YouTube-klippet i sig som är tragedin, utan att alltid hamna där…

Så vi måste öppna upp ögonen för den fördumningskultur som alltmer brer ut sig i vardagen. Hur den yttrar sig, var den yttrar sig och varför. Vi måste våga blottlägga, ifrågasätta och hitta perspektiv. Och skoningslöst! Inga heliga kor. Vi kanske borde fråga oss på vilka sätt en befolkning påverkas när landets troligen mest inflytelserika pressorgan lägger lika mycket krut på att bevaka dokusåpadeltagares krogkvällar som större internationella händelser? Eller när en politisk programpunkt på nationell public service-tv börjar likna The Jerry Springer Show?

Jo, en del vet vi - Rosa kuddrum, bubbelplastinlindning och en generation bortskämd. Läser om stackars lilla Thea. Hon hade en önskan till jul. En ny Iphone 6. Ingen billig sak men önska får man. På julafton blev det som borde vara glädje något helt annat. För nån Iphone 6 blev det inte. Pappa hade köpt en lätt begagnad Iphone 5. Detta passade INTE lilla fröken. ALLS.

" ”Det var inte på något sätt avsett att köpa en sådan billig telefon, jag gjorde ett stort misstag och tror att jag har ångrat mig upp till flera hundra gånger” berättar en upprörd pappa. Han har ingen aning om de olika modellerna och trodde en Iphone var en Iphone. När dottern Thea packade upp sin julklapp stod mamma och pappa redo med kameran för att fånga den glädje de var säkra på skulle komma som en följd av gåvan. Reaktionen de fick var hjärtskärande berättar mamman som medger att hon är mycket irriterad på misstaget pappan gjorde. ”Han förstörde julaftonen för vår dotter, men vi arbetar oss igenom resten av julen trots detta”, sade hon"

Vänta lite här nu. Ungen får alltså ett anfall för att pappa köpt fel modell och mamman blir irriterad på pappan?!

" Fick ny Iphone och lite pengar!
Vidare kan pappan berätta att de redan tidigt på måndagsmorgonen har varit ute för att köpa en helt ny Iphone6 till Thea och hon nu åtminstone är glad över att äntligen ha telefonen i sina händer. ”När vi köpte telefonen i morse blev stämningen något bättre”, säger fadern. Han säger att han också som ett plåster på såret gav Thea 5000kr extra att handla för så att de nu kan få en trevligare jul. ”En sak är säker”, sade fadern; ”Nästa år kommer det att bli en noggrann genomgång av modellerna och min dotters önskemål. Det är i alla fall säkert ”, avslutar han"

Huruvida denna historia verkligen är sann eller inte vet jag inte. Men det jag vet är att detta scenario inte är helt ovanligt. Tyvärr. Dagens ungar vet inget om tacksamhet eller pengars värde. Dom tycks tro att "jag önskar mig" betyder "jag skall ha". OM det varit min dotter som betett sig så här på julafton skulle jag tagit telefonen och sagt: Passar det inte så slipp. Då får du vara utan.

Vad gör denna familjen?! Jo, dom belönar sin dotters otacksamma beteende. Går och köper en Iphone 6 OCH ger henne ytterligare 5000 kr. För att hon skall lugna sig och familjen skall ro. Hur i h-e tänkte dom där?! Lära barn att "skrik o vråla så får ni som ni vill"!

Hela denna historien gör mig heltokig! Vi har en hel generation med bortskämda snorungar. Som aldrig är nöjda. Som alltid skall ha lite mer oavsett hur mycket dom får. Föräldrar ruinerar sig för att göra ungarna nöjda och möts med otacksamhet. Bara blrgh!!!

Står det i lagen att varenda 13 åring har rätt till senaste modellen av Iphone? Är det lag på att ALLA ungar skall ha en dyr mobil?  Allvarligt. Ser folk verkligen inte att dom gör sina ungar en otjänst?!

Kanske dags att lära dagens ungar innebörden av tacksamhet. För det vet dom flesta av ungarna inget om. Ser det så ofta hos barn numera - bjuds det på något så kommer lystna ögon om hur många får man ta och besvikelsen att det aldrig verkar vara tillräckligt. Att det ska räcka till alla eller att man inte har råd att köpa hur mycket som helst verkar inte finnas i deras värld.

Jul handlar inte om en dyr Iphone! En unge som får en Iphone 5 istället för 6 och ställer till ett jäkla liv. Den ungen skall ta mig tusan inte ha nån telefon!

Förstår dem!

Den där frustrationskänslan är vad jag känner när jag ser (o)förmågan att debattera hos vissa. Anya har skrivit så bra om detta när personliga yttre egenskaper blir till märkliga slagord och företräden i debatter och diskussioner:
---------------------------------------------
“Ja, fast så säger du bara för att du…” Stäng av öronen. Sluta läs. En mening som börjar så här leder rakt in i en återvändsgränd. Vi har förmodligen alla tänkt tanken i alla fall. Några av oss har sagt det högt, troligen i affekt. En del anser att det är ett relevant och fullkomligt godtagbart argument och säger det ofta.

“Så där säger du bara för att du är…” (avsluta med valfritt ord nedan)

Man. Ljushyad. Heterosexuell. Kvinna. Mörkhyad. Homosexuell. Medelklass. Äldre. Antirasist. Stockholmare. Jude. Arbetslös. Sosse. Muslim. Utlandsfödd. Moderat. Rasist. Militär. Arbetarklass. Yngre. Feminist. Norrlänning. SD:are. Lärare.

Vissa av dessa låter bättre än andra, inte sant? Vissa får det att vända sig i magen. Inget av dessa är i ljuset av de andra mer relevant eller godtagbart som argument. Mest för att detta inte är argument, de är epitet vi ger andra människor när våra riktiga argument tagit slut. “Du resonerar som du gör bara för att du är medelklass!” säger mer om hur man själv i sin lilla inskränkta hjärna (för let’s face it, vi har alla dagar då vi tänker som om det bara fanns vårt högst personliga sätt att göra det) uppfattar någon med en viss socioekonomisk bakgrund än vad det utgör en faktiskt poäng.

Vad man egentligen gör när man slänger ur sig “Du säger så bara för att du är en ljushyad, heterosexuell man!” är att man förminskar sig själv och den andra personen man pratar med. Som en slags ironisk bonus har man lyckats klargöra att man själv är fördomsfull samt inte respekterar den andra personens perspektiv på grund av dennes bakgrund, hudfärg och sexuella läggning. Det är förmodligen något man sällan finner eftersträvansvärt.

Det kommer naturligtvis alltid att finnas frågor där våra tidigare erfarenheter spelar in, det vill säga: hur vi gått genom livet och bemötts just som de män, ljushyade, heterosexuella, kvinnor, mörkhyade, homosexuella, utlandsfödda, SD:are (välj en eller flera!) vi kanske råkar vara. Därmed inte sagt att två, låt oss säga kvinnor, delar exakt likadana erfarenheter just på grund av att de är kvinnor. Är de båda homosexuella kommer fler variabler eventuellt vara samstämmiga, men det är absolut långt ifrån säkert. Är de kristna, från Fagersta, med utlandsfödda föräldrar och varsin treårig son kan vi möjligen anta att de kommer ha intressanta meningsutbyten. Däremot kan den ene mycket väl vara centerpartist och den andra sosse. En av dem gillar kanske att köra litet för fort när ingen ser och den andre saknar kanske körkort och föredrar cykel framför buss. Den ena älskar punkmusik (gärna KSMB) medan den andra tycker att det bara låter som skrammel (“‘en slemmig torsk’? allvarligt?”). Att generalisera och påstå att en person du pratar med bara har åsikter som går att härleda till en viss typ av bakgrund är med andra ord ganska korkat. Den enda person vi möjligen kan göra detta med är oss själva, beroende på hur hög självkännedom vi har och hur vi tolkat vår egen omvärld.

Alla kvinnor har inte upplevt kvinnoförtryck på grund av könsnormer. Det betyder inte att det inte finns kvinnor som har det. Alla utlandsfödda har inte upplevt rasism på grund av “vithetsnormen”. Det betyder inte att det inte finns utlandsfödda som har det. Det finns män som åsamkats skada på grund av könsnormer. Det betyder inte att alla män har det. Det finns svenskfödda som upplevt rasism på grund av olika normer. Det finns många normer med potential att begränsa och skada. Det finns normer som gynnar människor och samhälle, såsom arbetsmoral, barnvänlighet och artighet. Alla normer kan vara dåliga, beroende på vem de drabbar. Det betyder inte att alla normer är dåliga. Dessutom ser vad som är normativt helt olika ut beroende på plats (Södermalm? Östersund?), socioekonomiskt skikt (Medelklass? Överklass?) och generation (40-talister? 70-talister?). Det kan uppstå en stor kulturkrock mellan en medelklassman från Östersund född -43 och en överklasskvinna från Södermalm född -79. Deras upplevelser om vad som är normativt (och hur de har reagerat på vad som är normativt!) kan ha extremt stora olikheter. Och likheter. Beroende på vilken norm också.

Nog om resonemanget kring normer. Min slutplädering: En människas åsikt kan inte automatiskt härledas till varken etnicitet, läggning eller kön. Att tillskriva människor åsikter på grund av deras bakgrund eller självvalda alternativt ofrivilliga eventuella grupptillhörighet är bästa fall orealistiskt och i sämsta fall bara fördomsfullt och elakt. Vi är i första hand människor och som sådana vill de flesta av oss bli bemötta. Som individer, utan att tillskrivas speciella egenskaper, erfarenheter eller åsikter utifrån hur någon som inte är vi själva tolkat oss. Bemöt människor som de är. De är faktiskt unika. Varenda jävla en. Om du finner någons argumentation dålig, förklara i så fall varför. Vifta inte bort personens argument genom att förminska denne till en kategori som du inte har den ringaste aning om huruvida denne korrelerar till eller ej. Det är ogeneröst och opraktiskt ifall du faktiskt vill komma någonstans i din konversation. Om du inte alls vill komma någonstans, utan bara vill framstå som en tarvlig rövhatt, är det tvärtom en extremt bra taktik.
--------------------------------------------------
(Anya M-ova A.)

Och det här med att folk som tror sig veta hur det förhåller sig innan man ens har hunnit öppna munnen? Bläää!!! Tro aldrig att du vet. För i samma stund som du tror att du vet utesluter du också möjligheten att du faktiskt har fel. Således slutar du lyssna på information och källor som på något sätt motsäger din vetskap. Helt enkelt för att det är onödigt att ta till sig i och med att du redan vet, tror du. Istället förstärker du din egen vetskap genom att ta in mer information och källor som understryker det du redan tror dig veta. Eftersom du vet, så känner du också att du står över alla andra som inte vet. Detta gör att du gärna, medvetet eller omedvetet, förlöjligar dina meningsmotståndare och hånar dem för att de inte är lika kloka som du. För du vet ju att du har rätt och de har fel.

För det jag UPPLEVER är ju sanning för alla. Det här med så kallad upplevd vetskap är något som sprider sig som björkpollen. Tyvärr tror jag att vi människor har alltför lätt att uppleva att vi vet saker och ting som vi i själva verket bara tror eller tycker. Det värsta är när personer med fast övertygelse hamnar i ledande och/eller framträdande positioner i samhället. När någon påstår sig veta något uppfattar ju andra det lätt som en sanning. Denna “sanning” kan de sedan sprida vidare som sin vetskap. Detta är sånt gör att ideologier och religioner kan födas och leva vidare. I lagom mått är det inget problem, men tyvärr kan det vara extremt destruktivt för vårt samhälle och är sannolikt roten till mycket ont i världen. De personer som är fast övertygade och påstår sig veta tror jag är samma människor som skulle kunna användas som verktyg för destruktiva ändamål under fel ledning. Ja, se bara på Absurdistan...

Landet som vill ha triggerwarnings för precis allt. Vi klarar inte av någonting. Själv skulle jag gärna vilja att det varnades för reklamen för barncancerfonden i TV då jag av personliga anledningar känner så starkt att se en tom stol - barnet som inte längre finns där. Men det är min upplevelse och en varning skulle inte vara bra för varken mig eller för samhället i stort. Tvärtom skulle jag vilja säga. För egen del så handlar det om att detta är verklighet och att vissa saker hur smärtsamma de än känns inte blir bättre för att man försöker att gömma dem. För samhällets del - reklamen för barncancerfonden är så viktig! Ju fler bidrar - desto bättre forskning - och desto fler överlevande barn.



Om triggerwarnings i stort så uttryckte sig USpres. O.B. sig så bra i en tv-intervju: ”Jag pratar med mina döttrar om vad yttrandefrihet egentligen innebär. Jag vill att de ska lyssna på andra. Jag vill att de ska förstå att det inte ligger någon styrka i att tysta andra människor, utan att möjligheten till förändring ligger i att lyssna till och försöka förstå den andres synpunkter och argument.”

Detta med en slags förvarning om eventuellt stötande innehåll som då vissa tycker att det kan ha sin plats för den enskilde. Jovisst! och det skrev jag också ovan - men! det skapar mer problem än det motar. Det pekar på en i mitt tycke farlig utveckling mot en generellt mer auktoritär syn på information och kunskap där de trygga rummen krymper och rymmer allt mindre. Den säkraste vägen till ökad kunskap är trots allt att diskutera med människor som tycker annorlunda. Tänk det va! Då skulle vi få se en kraftig minskning av alla tokigheter i Absurdistan...

Kanske en sisådär 92 procent...

Det kallar jag rea det!

Knappt något Absurdistan alls. Det skulle vara ett skönt 2016 det. Men vad ska jag då skriva om... :-P

Överlever nog det också ska ni se - Almost Easy...



Gott Slut och Gott Nytt År önskar jag er alla!  <3