Ja, jösses...

Först en som dansar - eller i alla fall äter - med vargar. Extrema sådana! Vem kunde ana att en minister i miljöpartiet skulle bli den som förenade Sveriges vänster, höger och liberaler?

En olycka kommer sällan ensam - för gröna grodor...
Tänker inte göra en massa om detta när elfte september sas som en olycka. Alla kan vi säga fel och göra fel. Men! det krävs att påpeka att man kanske ska se på den samlade mängden gröna grodor? För vissa verkar ha en väldans otur när de talar...

Men veckans snurr som jag tänker ta upp lite är:

Tänka sig att det då finns feministiska män som försöker försvara detta. De pratar om rätten till religion och tro. Yupp! Men är tron så stor att man inte kan kompromissa med de värderingar vi har i Sverige - att behandla alla lika oaktat kön - så kanske man ska hålla sig till tron...

Såg en tweet där en då jämförde det med att vi inte tar i hand när vi är förkylda/sjuka eller när någon kommer ut från toaletten utan att ha tvättat händerna. Jösses! Jämför de kvinnor med en sjuk smittbärande eller otvättad person - det är väl att vara oren. Då säger de ju indirekt att kvinnor ÄR orena? facepalm liksom...

Snälla sätt det där med att inte vilja ta en kvinna i hand i ett större sammanhang. Som symbolisk handling har det stor betydelse. De som säger att detta är "likvärdigt" bemötande bör göra tankeexperimentet att han vägrat skaka hand med hänvisning till någons hudfärg...

Men att nudda en kvinna är alltså en intim handling, medan det inte är intimt att ta en man i hand. Då betyder det alltså att intimiteten uppstår för att hon är av motsatt kön och att man som man inte kan ha någon annan relation till en kvinna än som partner, barnaföderska eller ev sexobjekt. För om man såg kvinnor på samma sätt som män, som jämlikar, som nära vänner, schyssta kollegor eller vad det nu må vara, då hade det ju heller inte varit särskilt intimt att ta dom i handen.

Att det ligger i hans värderingar att inte ta i hand med en kvinna. Med en fortsättning av resonemanget ovan: tror ni verkligen att det slutar med att inte vidröra en kvinna? Tror ni verkligen inte att dessa värderingar går djupare - som att män och kvinnor inte förtjänar samma respekt? Så det är inte handskakningen det handlar om, den är bara symbolen för något mycket större och mycket värre. Nånting människor flytt till Sverige för att slippa.

En hand­skak­ning är inte ”bara” en hand­skak­ning. Sym­boler är på rik­tigt och har rik­tig be­ty­del­se. Om Sve­ri­ge är ett sy­stem så är det i så fall ock­så ett sym­bo­liskt sy­stem, upp­byggt av jäm­likt du:ande, pride­pa­rader, na­kna barn och fri­mo­dig­het mel­lan könen. Det gäller nå­got långt mer lad­dat än att ac­cep­tera en udda es­ki­må­puss med näs­tippen. Småexotiska sed­vän­jor brukar inte orsaka hjärt­klapp­ning, men att vägra ta i hand är nå­got an­nat. Ex-mil­jö­par­tisten som vägrade vid­röra en kvin­na är född i Sve­ri­ge. Det är faktiskt värt att ta en extra funderare på. Då kan vi fråga oss om det inte egent­li­gen är så att han en dag be­stämde sig för att sluta ta kvin­nor i hand. Var­för då, i så fall? Sym­boler är inga små­saker. Den senaste vec­kan har den grund­läg­gan­de in­sikten börjat gå upp för allt fler.

Hade han suttit i ett islamistiskt parti hade det inte orsakat någon förvåning. Men nu?

Är det också någon som verkligen tror på att Miljöpartiet inte har känt till att han vägrade ta kvinnor i hand trots att han verkat så länge och så omfattande i partiet att han till och med nominerats till partistyrelsen? Svaret är givetvis att MP måste ha känt till det hela men uppenbarligen inte agerat innan. Man kan ju faktiskt ställa sig frågan hur detta kom i dager just nu - kanske tänkt att händelserna tidigare i veckan skulle falla i glömska?

Vi kan ju fundera över vidare möten som ex. queer-folk på besök: "nej, alltså jag är kvinna i dag, du får hälsa på mig en annan dag!" På riktigt - att ena dagen hålla på med genusfeminism med allt vad det innebär och andra dagen inte ta kvinnor i hand. Hur mycket "motverka traditionella könsroller" är det?

De som vill få det till att kritiken till stor del har handlat om kritik mot muslimer verkar inte se att en mycket stor del av kritiken kommer från just muslimer. Och något förakt? S.Dopping belyser det väl, och avslutar: "Jag kan helt enkelt inte finna att de senaste dagarnas händelser är ett uttryck för ett djupt och obehagligt förakt för religioner eller religiösa yttringar i Sverige. Och det är förstås gynnsamt för vårt offentliga samtal om det baseras på en saklig skildring av verkligheten. Kanske de senaste politiska avhoppen – och bevakningen av Miljöpartiet – i själva verket handlar om att vi är på väg att börja behandla människor lika?"

Om man misstänker att folk får gå på grund av sitt ursprung - kan man då kanske inte se att folk har valts in just av den orsaken? Så kallade randiga listor (kommunalvalslistor där varannan är utlandsfödd) har ju förekommit. Sen kan man ju också tycka att dessas minne inte sträcker sig särskilt långt tillbaka i tiden - för mer än en har fått gå på grund av icke betald TV-licens...

Vad folk vill ha för hälsningsfras är egentligen upp till dem. Men man kan ju förvänta sig att personer som ska sitta i partitoppar ska kunna ta i hand med en kvinna. Vad händer vid en inbjudan till slottet och ett möte med drottningen/kronprinsessan Victoria. Eller ett stadsbesök från Amerikat och Clintonskan är presidentska? Jag tror vi alla kan se scenarierna framför oss. Hur personer väljer att hälsa i det privata är upp till dem - men jag förväntar mig att kvinnor och män ska bli behandlade lika. Så egentligen bryr jag mig inte så mycket om just det där "seden dit man kommer". För mig är det likabehandlingen som är A & O, men en viss anpassning är aldrig fel...

Antonsson har gjort en nicig jämförelse: "Det finns de västerlänningar som har fostrats av naturister till naturister. Skulle de för sig att åka till stränderna utanför Dubai eller i Oman kan de inte hänvisa till sin uppväxt medan de struntar i de seder och bruk som råder i de länderna. De kan inte ens visa för mycket hud, och det anses vettigt om kvinnorna sätter på sig huvudduk utanför hotellrummet. Den västerländska turisten brukar visa hänsyn, ta seden dit turisten kommer – och följa de seder och bruk som gäller i den miljön, i den kulturen. Skulle man få för sig att inte göra det, får man ta konsekvenserna." (iotakt)

Underhållande uttalande...

...bara stort asgarv när de där dyker upp samtidigt i feeden. Men sen förstår jag uttalande nummer två...

...ja, jösses (igen)...
Kanske skulle skicka ett gäng sådana här till MP...

Det finns något som heter "tala är silver - tiga är guld" eller om man så vill "stå still i klaveret". Säger som @JohanHilton: "Att följa MP just nu är som att titta på den där Papphammarsketchen där han åker rullskridskor."



Så tre hör ihop och en ska bort med andra ord - och det går att kombinera det hur som? Kanske det...

Det klarnar betydligt...

De tio första sekunderna i detta klipp är totally mindblowing! "Det var med politisk teater som miljöpartiet markerade sim särart." Jo... jag gillar "alternativa" människor o livsstilar och att alla kan få vara sig själva. Men någonstans får vi ändå en förklaring till vad som komma skulle.

Inte utan att man kan undra om de var upphovet till...

Trams och sidor - men ett ursprung där man kan komma att tänka på att "kontaktnät ickevålds"-medlemmar var ett mischmasch av det som var alternativrörelsen, just den mylla Miljöpartiet växte fram ur vid samma tid. Fredsaktivister, gröna vågen-människor, anarkister, feminister, anarkafeminister, kärnkraftsmotståndare, militanta medlemmar ur Skogås-kollektivet, skönt flummiga snubbar från musikrörelsen, biodynamiska jordbrukare och helt vanliga proggare med växtfärgade kläder, hennafärgat hår, etc etc. Så mycket god vilja!

Och så fel det understundom blev. Det är faktiskt inte konstigt att det var ett sådant extremt lobbande för Wetterstrand för att få ett parti att verka normalt och tilltala den stora massan. Men vissa saker kommer tyvärr sen igen, för fortfarande blir det ibland så uppenbart fel...

I ambitionen att vara öppna och inkluderande var man så oändligt mycket mer tillmötesgående och förstående inför allsköns teatrala påhitt än inför exempelvis en kristen prästen som enbart skulle hålla sig i kragen och inte komma och pracka på folket religion. Livrädda att verka trångsynta och fördomsfulla och med en genuin om än ibland naiv önskan att omfatta, inkludera och respektera allt och alla - utan att ifrågasätta det rimliga i teatralismen på stormöten eller för allt i världen vägran att skaka en kvinnas hand med någon flummig hänvisning till att det är ett sätt att visa respekt...

Nu pudlade visserligen Fridolinen senare med sitt uttalande - och medgav faktiskt att det här med mångkultur ibland kan krocka med feminismen. Tänka sig - identitetspolitik - detta förgörande gift...

Ja, jösses! "College kids can’t explain why a short white man isn’t a tall asian woman" Det som slår mig är hur obekväma och rädda de intervjuade är. Rädda för att säga fel, så de går med på vad som helst. Grattis framtiden...

...jag kan köpa det där med privilegiesnacket på individnivå. Men på gruppnivå? Är det då inte att ta andras förhistoriska privilegier - för alla som lever här och nu kan ju inte säga sig själva ha upplevt kolonisationen... Och det där med överordningar och underordningarna - jag har fortfarande inte lyckats klura ut hur de får ihop det med att de samtidigt säger allas lika värde.

Men om vi sätter hela cirkusveckan i ett än större sammanhang: en överväldigande majoritet av de journalister, politiker och debattörer som idag inte gör något annat än att håna och sprida dynga om MP var veckan före cirkusveckan inte bara knäpptysta. Minsta kritik som framfördes misstänkliggjordes snabbare än någon hann blinka. Ta till exempel det här med att MP försökte trada med aktuellt - att de skulle få mer information om inte-skaka-hand-med-kvinnor-snubben mot att de inte körde mer om ex.bostadsministern? Säger inte det en hel del? Jag är faktiskt rädd för att för bara ett par veckor sedan så hade detta funkat med tanke på att en övervägande del av Sveriges samlade journalistkår röstar MP. Jag hoppas såklart att det fortfarande hade kommit allmänheten till känna. Men jag är ta mig tusan inte säker. 

För att inte tala om att journalisterna först nu gör en grej av islamisttecknen som fångades på bild i Almedalen -15. Varför först nu? Den här blodtörsten vi nu ser - är det ett sätt att försöka rädda sitt eget skinn kanske? Att de nu tar avstånd från identitetspolitiken är utmärkt - men lite självkritik skulle inte skada. F!, vänsterpartiet, stora delar av sossarna och även delar av de borgliga partierna (särskilt deras ungdomsförbund) har hela tiden fram till nu - som en lejonhona - försvarat samma identitetspolitik som MP nu kollapsar kring. När ska ni prata om det? Att så många som hoppat på precis samma identitetspolitiska tåg nu hämningslöst hudflänger MP skaver faktiskt en hel del!

Angående värderingar så skriver Anna Dahlberg:

"Många tycks utgå från att människors värderingar förändras i samma stund som de passerar en nationsgräns. Det anses rentav fördomsfullt att spekulera i möjliga kulturkrockar. Utgångspunkten ska vara att alla är lika goda feminister och hbtq-anhängare tills motsatsen är bevisad.

Intressant nog är det ofta människor med utländsk bakgrund som har ropat högst till försvar för de grundläggande värderingar som det svenska samhället vilar på. Det är kvinnor som Amineh Kakabaveh och Zeliha Dagli som har larmat om ett växande kvinnoförtryck och hederskultur i utanförskapsområden. Det är Nuri Kino som tar striden om religionsfriheten på asylboendena och Nalin Pekgul med flera som har varnat för den svenska undfallenheten mot islamism. De är inte bara skickligare på att tolka tecken på eventuella reträtter; de lever ofta med konsekvenserna i sin vardag.

(----) Toleransen för avvikelser visade sig i skarpt läge vara högst begränsad. Det är bara det att vi inte har medvetandegjort denna värdegrund och reflekterat kring den. Det är hög tid att göra det. Ett invandrarland som Sverige måste till att börja med lära känna sig självt. Vad utmärker oss? Vad bör betraktas som privatsaker och vilka värderingar är inte förhandlingsbara? Och hur väljer vi när två värden står i konflikt med varandra, såsom mångfald och jämställdhet?"

Den som inte är tolerant är inte per definition undergiven. Vi behöver varken förbjuda eller acceptera det avvikande förbehållslöst. Däremot behöver vi börja bedöma alla utifrån samma måttstock och inte göra undantag av rädsla för att uppfattas som intoleranta. Det är rasism om något. Förminska inte allvaret i frågorna som nu lyfts. Inse att identitetspolitiken inte är rätt väg att gå. "Representanter för ett parti ska dela dess åsikter och ideologi. Men den grundläggande principen har partierna frångått i jakten på röster och mångfald. I stället för att lyfta fram politiker utifrån vad de står för, har man fokuserat på etnicitet och religiös bakgrund. Många partier har som sagt hakat på, låtsas inte som att partierna skulle ha varit omedvetna eller bara haft otur. Vad som behövs är självrannsakan: lär av MP:s magplask och sluta uppmuntra fel krafter." (Sakine)

Någon som i flera blogginlägg nu har belyst hur djupt allt går och igenom många partier hela den gångna veckan är Fnordspotting. Han visar föredömligt på kappvändarna, att det inte bara är MP och att vi inte ska låsa oss vid individperspektiv. Viktigt i det hela är faktiskt också att enskilda personers uttalanden och göranden INTE behöver vara partiet de tillhörs åsikt eller ansvar. Det ska egentligen inte behöva sägas. Men ibland behöves det påminnas...

Tror inte det är många i S som står bakom det här till exempel...


(dagensarena)

"...vi ska ha fullständiga examinationer på detta, med möjlighet att få allt från A till F i betyg. Utan godkänt får du inte ha sex. (----) Ett körkort för att ligga ska finnas av exakt samma anledning som att folk med vapenlicens låser in sina vapen så inte barnen kommer åt dem."

Ja, jösses alltså. Jag har verkligen inga problem att förstå tanken bakom det hela. För det är många - av båda könen - som går med på saker som de egentligen inte vill då påtryckningar osv kan vara extrema. Men! skillnaden är ju den att du kan köra bil utan körkort - men blir du påkommen så åker du dit med bl.a. böter så det tjongar om det. Detta då av poliser som kontrollerar gatorna. De flesta har nu sex på avskilda ställen - menar hon då att vi ska ha sexkontrollanter som gör stickkontroller hemma hos folk för att kolla att erforderlig licens innehas? Bevare mig...

Ibland kan det vara bra att tänka idén till sitt slut innan man skriver en artikel om det. Men visst kan vi se ett roligt scenario framför oss: Tänk en person som snart ska fylla magiska femton - den dagen hen tänker begära tillstånd av staten att få ha sex om hen så önskar. Alla som vill börjar med att framför en sådan förfrågan till Myndigheten för Sexkontroll och snart har de ett lämplighetsintyg i handen, dvs om de har förtjänat det. Om någon mot all förmodan har viskat ”fula” ord i någon annans öra, eller kastat lystna men oönskade blickar är det kört redan där. Men om allt går bra står de så där med sitt lämplighetsintyg och en kallelse till första teorilektionen.

Efter en tid med teorilektioner där motparten har fått betygsätta i ett enskilt samtal där endast läraren och paret är närvarande, har de blivit redo för den stora dagen. Det är dags för uppkörning! De har fått välja vem de vill köra upp med. Någon idiot föreslog att man kanske kunde titta i annonser för partnerbyten i fultidningarna man kan köpa i kiosken nere vid stationen. Den personen fick ett F och måste nu gå om hela kursen eller inte ligga alls. Rätt åt hen som bara har bråkat och skrattat åt allt under hela kursens gång.

Och ja - kommer man för fort, så får man böter...

Vad de här tre herrarna visar, det kan vi bara sia om...

...kanske ett forskningsprojekt?


Känns ju sådär för någon att kalla sig forskare sen...

Själv har jag efter ihärdigt forskande och experimenterat hittat den ultimata smaken...

Choklad ja. Funkar utmärkt ihop med lakrits - så visst hann jag med en sväng till Lakritsfestivalen och uppleva lakritskoma. Annat med choklad...

Svägerskan måttligt road - finns inte plats för den någonstans i hennes vagn...

Men jag kunde ju inte låta bli att messa henne om "den daimiga nyheten. Hjälpsam... 



Lugn och avspänd? jo, jo...

...lite av min fasa - att bli som en överkokt grönsak...

Psykisk ohälsa...

...var och lyssnade på dessa båda - Christian Dahlström & Emelie Loxi - i onsdags när de pratade på ett bibliotek i närheten om sina böcker och att bl.a. skriva av sig sin psykiska ohälsa.

Visst är det en terapi att skriva - för mig är det dessutom ett sätt att bringa ordning i mina egna tankar. Att hålla fokus och få mer kunskap om mig själv. Om jag dessutom kan hjälpa bara en enda person på min resa så är det strålande. För psykisk ohälsa - enligt statistik som så lider var femte person i Sverige av någon form av ångest eller depression. Man skulle kunna säga att det är som en landsomfattande epidemi - det här med psykisk ohälsa. Något har hänt de tio senaste åren. Var femte lider som sagt var av ångest/depression och var fjärde svensk upplever stress och psykiska påfrestningar av sitt arbete.


Faktum är att Sverige är det land i västvärlden där andelen (särskilt då unga med psykisk ohälsa ökar som snabbast). Det effektiviserade och allt mer pressade arbetslivet knuffar fler och fler allt närmre bristningsgränsen.

Många som frågar sig: ”Varför kan jag inte klara det som alla andra verkar klara?” Men med tanke på hur många som far illa så är det inte ett tillstånd som sticker ut (tyvärr vill jag tillägga) - i ett samhälle präglat av stress och ångest. Viktigt att lägga alla siffror på bordet och se att ingen är ensam i sitt tillstånd.

Jag skulle vilja säga att det är ett enfaldigt system när vi inte kan hantera människors ångest. Det spelar faktiskt roll hur vi mår. Att vi har hälsan, att vi känner oss rimligt glada och tillfreds, måste vara ett mål – oavsett vilket pris det har. Om man nu får prata om saker som viktiga oavsett lönsamhet?

Välmåendet, den psykiska hälsan, är något så ovanligt som ett kvalitativt mål gemensamt för mänskligheten. Centralt för vår existens (!) till och med, inte bara något som spelar roll för hur vi presterar som ekonomiska aktörer på en marknad eller som delar av en produktionskedja. Men ohälsan är kostsam - inte bara för den enskilde individen - utan också för samhället, i reda pengar. Enligt WHO så beräknas från i år till år 2030 tolv miljarder arbetsdagar försvinna på grund av ångest, depressioner och andra psykiska sjukdomar och mental ohälsa.

Det är en ganska så ogreppbar siffra, som blir aningen mer begriplig om man bryter ner det en smula: Den psykiska ohälsan kostar 925 miljarder dollar varje år. Och det är här de mänskliga och demokratiska systemens svaghet blir tydlig: Det är alltså rätt rimligt för de flesta att betrakta människors generella välbefinnande som ett artgemensamt mål för människan. Det skulle inte vara svårt för politiska partier att vinna stöd för ett påstående om att det vore bra om alla mår bra. Samtidigt kostar motsatsen alltså hutlösa summor, fantasipengar. Det är alltså inte särskilt begåvat eller rationellt att avstå från att motverka psykisk ohälsa med alla tänkbara medel.

Att ett land generellt sett är till övervägande del är välmående går inte att se som en parameter i det här enligt mig. Lidandet för varje enskild individ är så stort - i värsta fall där det då slutar med självmord. Kan man verkligen sätta någon form av totalekonomi mot dessa liv? Ändå tycks det vara omöjligt att verkligen prioritera detta och avsätta tillräckliga resurser, eller att förändra samhället och organisera arbetet på ett sånt sätt att ångesten och depressionerna inte dyker upp i samma utsträckning. Hur enfaldigt är inte det?

Men försöka ta upp det? Tja då blir det mothugg. Det är lite som att ta upp ordning i klassrummet - för de flesta eleverna så är det inget konstigt och de köper ordningsregler. Men så har vi någon som opponerar sig. Ja, som att kasta in en sten i en hundgård - bara den hund som känner sig träffad skäller...

Kombinationen hårt samhälle och mjuka människor är lika delar förutsägbar som destruktiv. Vad har vi för arbetsliv egentligen, vad kräver vi av varandra? Arbetslivets organisering och villkor är direkt avgörande för hur vi mår. Det håller inte att peka ut den enskildes ohälsa som en avvikelse, något tråkigt men oundvikligt. Quick-fix är aldrig lösningen - men vi måste kunna kombinera att få de som redan trillat dit samtidigt som vi då arbetar på en samhällsnivå att förhindra att fler trillar dit. En trygg arbetsmiljö och vettiga villkor är en bra början. Och är det verkligen så mycket begärt om vi slipper gå till jobbet med gråten i halsen?

Skolinkvisitionen visar tydligt hur det ser ut i mitt yrke:

Vad som händer - inte är det raketforskning inte: Betongvägg!!!

Innan jag blev sjuk var jag ett arbetsbi - eller en ettrig myra om ni hellre vill se det så. Flitig, snabb, envis och stark så tog jag mig an alla uppgifter hörande läraryrket till. Ja, eftersom uppgifterna överstiger den tid vi har så krävdes då 60-70 arbetstimmar per vecka. För att jämföra med myran så bar och slet och bar jag hela tiden min egen vikt (och ofta lite till) och drog så att säga mitt strå till stacken. Jag gillade myllret och höll mig gärna bland de andra myrorna i stacken.

Mycket av det där arbetsbiet/myran ligger fortfarande kvar i det jag företar mig. Det jag orkar och det koncentrationen fixar. Krävs ett påminnande till mig själv ganska ofta att jag istället ska vara en sköldpadda (som jag skrev om i lillies of the valley). Jag måste sträva sakta mot mitt utsatta tydliga mål. Och verkligen försöka undvika onödigt energispill på vägen. Jag behöver vara noggrann, organiserad och planera noga för att slippa göra om och ändra riktning i onödan. Men om jag får göra saker på mitt eget sätt och i min egen takt kan jag fortfarande genomföra stora saker. Jo, jag kan se vilka steg jag faktiskt taget - kunskapen om mig själv och om psykologins olika mekanismer är till stor hjälp.  

Jag ser saker ur ett annat perspektiv nu. Ibland tror min hjärna att den fortfarande är en myra, då försöker jag för mycket alldeles för snabbt och blir besviken när det inte går som förut. Då får jag påminna mig om att en sköldpadda gör på ett annat sätt - sakta och metodiskt istället för snabbt och mycket - och att det går lika bra. Om inte bättre - med tanke på var jag hamnade som myra. När det blir för mycket omkring mig behöver jag krypa in i mitt eget skal en stund och vila i tystnaden och ensamheten. Ta en paus innan jag fortsätter min strävan framåt. Att jag har mitt guldpsyk till hjälp - mer och mer inser jag vilken tur jag har haft som fått dessa fyra helt underbara personer som på olika sätt får mig att hålla mig på rätt kurs. Psykologen, sjuksköterskan, läkaren och arbetsterapeuten - om ni bara visst hur mycket jag värdesätter er.

Men det ska inte handla om tur vilken behandling man får...


(Expressen)

...alla ska ha rätt till bra och adekvat psykvård!

Ibland kan det tyckas som om jag tramsar om viktiga saker. Men det är ett sätt för mig att hålla huvudet klart. Och humor och ironi är ett sätt att bringa lite ljus och att göra det mörka klart mer uthärdligt.

De andrummen behövs det kan jag lova. Det har blivit en hel del tweets från Nova här. Nova från mitt Twitter...

+💯

Ja, jag har samma känslor för min twitterfamilj. I torsdags var jag och tog en kaffe med J. eller "the mad hatter" som jag numera kallar honom. Kul att få ett ansikte till personen bakom det kontot. Att få träffas IRL.

Innan vi träffades så var jag och sa hej på skolan. Eller mest hos världens bästa Å då. Medan jag sedan väntade på kaffedags så var det skönt att sitta ute.

Ligger mycket nära mitt gym - på vägen till gymmet på morgonen kan man ibland inte få en bättre inspiration...

...inför ett benpass. Men vad är det man säger? Karma always wins...

Jo tack! Men bra inspiration så får man betala dagen efteråt. Men I love it! På tal om gym...



...lite roligt är det faktiskt att ett av gymmen här ute där jag bor har sina lokaler ovanpå en pizzeria. Många påpekade då det idealiska - nära till maten efteråt - med ironi i rösten. Fast det var ju inte min tanke - de som vill äta pizza får väl göra det. Inga pekpinnar från mig. Jag tänkte mer på gymnamnet "fresh fitness" - väldigt fräscht med pizzaoset som tränger in i gymlokalerna...

Några som verkligen hade kalas var några i ett hörn på väg till mitt gym inne i stan...


Birdie Nam Nam🐦🐦🐦 liksom...

Detta gatuhörn...

Är det nya möbler som någon faktiskt har målat? Sju sådana sett med samma vackra skylt. Man kan undra om det var deras kassa personal som varit framme...

...lite så ja...

Hur folk väljer att skriva ut saker...

Vad de glömde: "såvida du inte tvättar dig i ansiktet". De? Ja de i sminkbutiken - alltid för-utseende...

Ja, bäst att vara beredd på allt...



...men det tvättrådet? 😳

Tryggare då:


Phew...

Tryggheten att det faktiskt inte är någon på Mars som sitter och fifflar...


...hörde att han tjuvkopplar också - man fasar...
För att inte tala om ligan som bröt sig in på ett elföretag. Chocken när larmet gick - det blev bara en kort stöt...

Åter till det här med märken på kläder: en vän till mig syr de allra underbaraste barnkläderna under "märket" Elsak 💚 - en namnkombination av hennes båda barn.

















Visst är de alldeles underbara? I love it. Den här vännen är en tjej som jag bodde ihop med under det sista året jag pluggade. Vi tappade kontakten - men har nu fått kontakt igen via ansiktsboken. Sociala medier i rätt form är bra!

Tillbaka till Twitter - en vän där var ledsen då en mycket bra vän till honom gick bort efter en tids sjukdom. Det är min Twittervän som pratar i början (trevligt att få en röst)

RIP Danny Gasmoe 😪❤️

I år verkar vara året då många musiker tar avsked till jordelivet

RIP Prince ❤️ med Purple Rain...

Där var det enligt papprena droger. Så många som fallit för dessa och lämnat jorden alldeles för tidigt. Idag tar jag upp två som är betydelsefulla för mig:

RIP ❤️ Jeff Buckley: Opened Once

RIP ❤️ Jimmie "the rev" Sullivan
Avenged Sevenfold: So far away...