(Avenged Sevenfold: Thick and Thin)

Ja - stand your ground - och inte vara så... Aj, Aj, Aj - mina stackars ömma lilltånaglar... Vart jag mig i världen vänder är det någon som snyftande blickar sänder. Kränktistan...   De flesta fattar inte skillnad på att bli förolämpad och kränkt. Spån är så vanligt nu för tiden.

Vad gäller kids och skola, många som spånar - men snillen spekulerar... Det är uppenbart att om vi ska lyfta den svenska skolan, så måste den återförstatligas. Det ska inte bero på enskilda kommuners ekonomiska möjligheter eller ambitioner. Lärarlönerna måste höjas. Det finns inga genvägar om fler ska vilja bli lärare, och om skolorna ska kunna behålla dagens lärare. Men det här...

(Expressen)

Som att högre löner vore lösningen på problemet? Tänk om, tänk rätt. Ja, Gustav har det inte lätt... Ja! du ska höja lärarlönerna - för att höja läraryrkets status. Vi måste få fler att vilja bli lärare och vi måste kunna behålla den kompetens som finns som jag nämnde ovan och som jag har skrivit om här (där finns också länkar till de tidigare stora blogginläggen jag har skrivit om skolan). Men det spelar ingen roll om jag så får hundratusen kronor mer i månaden och hur duktiga vi än är som lärare. Jag och mina superkollegor kan ändå inte lösa kunskapsproblemen när eleverna inte förstår svenska eller engelska. Det är ju två olika problem - och kräver två olika lösningar.

Och lösningen till den här uppgiften...

Ja, att kunna få ihop två dataskrivna sidor... Såvida inte läraren vill att eleven ska fantisera så borde ett blankt papper vara A...

Den där uppgiften som cirkulerar just nu på sociala medier. Ja, uppgiften ställer mer frågor än när muren sattes upp. Är uppgiften autentisk? Är läraren vikarie eller kanske inte direkt lämpad för att undervisa? Nu säger sig Metros viralgranskare att den är en fejkad uppgift...

...tack och lov. Men bara det att den så lätt tas för sann/finns sanning i den... Är det typbilden av en lärare som cirkulerar? Inte blir det då direkt lättare att höja lärarstatusen så att fler ska vilja bli lärare. Och de som vill - hur ska utbildningen se ut för att ge bästa möjliga förutsättning för lärarlivet. För även om vi nu skulle få tillräckligt många av de ”bästa” studenterna att bli lärare är det problematiskt att nyutexaminerade lärare i ganska hög grad lämnar yrket de första åren. De möter en komplex och krävande lärarroll där känslan av otillräcklighet snarare är regel än undantag. Få yrken har nog lika stort inslag av den enskildes oavbrutna ledarskap utöver kärnuppdraget (att undervisa). Förändring pågår och många skolor är organiserade för mer tillsammansarbete, men grundprincipen, är att läraren undervisar 25-30 elever per lektion där en ordinär tjänst består av flera klasser - olika många beroende på vilka ämnen man undervisar i. Ja, är du praktiskt estetisk lärare så har du fler klasser och hela tiden olika elever i veckan (okej idrott är två ggr/vecka). Jag som matte/NO har mer samma elever - men dessa ska då istället bedömas i fem ämnen. Du kan inte ha en dålig dag eller dra dig tillbaka bakom datorn. Flera timmar per dag står du ensam i hetluften. Viljan till teamarbete är nog stor men ekonomi och tradition styr.

Förutom ensamarbetets organisatoriska orsaker, finns också en alltmer utbredd betoning på det personliga ledarskapet som skolans heliga graal. Gemensamma regler ses ibland som repressiva utifrån tanken att allt gott samarbete bör springa ur lärarens entusiasm och ledarskap. Frekventa utsagor inom skolvärlden är exempelvis: undervisningen måste göras mer lustfylld, med rätt uppgifter och rätt förhållningssätt finns inga ordningsproblem, eleverna måste utmanas mer, skolk beror på att lektionerna inte är tillräckligt intressanta, bristande motivation beror på trista uppgifter… I Stockholms senaste personaltidning (LÄRA 2/15) uttrycks detta tydligt apropå mobilfrågan: ”… lärarens uppgift att skapa ett arbetsklimat där eleverna självmant prioriterar lektionen före mobilen” /…/ ”Det allra viktigaste är att vara en självklar ledare och ha förmågan att skapa goda relationer. ”

Även om ovanstående utsagor är relevanta inses lätt vilken mental press de innebär för läraren som person. Jag bär ansvar för vars och ens motivation och lärande alltmedan jag är en entusiastisk förebild som upprätthåller struktur och ordning för alla. Jag gör korrekta och rättvisa bedömningar och hanterar kritiken jag får. Visserligen får jag ett erkännande när forskare och politiker ser mig som den viktigaste faktorn för goda resultat, men alla de gånger resultaten inte blir goda är det ju följaktligen jag som brustit. När jag inte är tillräckligt bra måste jag se till att förbättra mig.

Fokus på lärarens betydelse ligger farligt nära allt hänger på läraren. Ju mer det handlar om individens skicklighet, desto mindre resurser behöver läggas på att förändra strukturer och system som stärker kollektivet. Naturligtvis har skolor olika svåra utmaningar, och olika skolor/kommuner har kommit olika långt, men det finns generella tendenser som anger en riktning inom skolan, en riktning där läraren ofta blir utlämnad till sig själv.

Vad den enskilde läraren i nuläget förväntas axla är på många håll ohållbart, vilket inte lockar studenter till yrket – även om lönen skulle höjas. Att däremot satsa på lärarens personliga utveckling parallellt med en organisation för tillsammansarbete gör förmodligen yrket mer attraktivt. Det måste skickas ut signaler att läraryrket är viktigt och att kunskap är viktigt. För sänds signaler att kunskap inte är viktigt och skolan inte klarar av att stimulera de särskilt begåvade barnen är det inte så konstigt att respekten för läraryrket urholkats. För jag kan ju bara se att jag verkligen försöker att lyfta ALLA mina elever - men som nämnts ovan en lärares uppgift är så mycket mycket mer än bara undervisa. Förutom det som nämnts ovan så ska det dokumenteras in absurdum. Vi ska "dokumentera och kartlägga alla elever som riskerar att inte nå målen i preventivt syfte. Sedan ska elevernas tillkortakommanden noga dokumenteras och resultera i ett åtgärdsprogram. Detta åtgärdsprogram ska sedan utvärderas och noga följas upp med samtliga intressenter som delaktiga i processen. Därefter görs en avstämning med förslag på framtida åtgärder med hänsyn tagen till de observationer och iakttagelser som har gjorts. Alltmedan detta fortgår dokumenteras elevernas sviktande resultat noga och skyndsamt och delges vårdnadshavarna i en öppen och transparant demokratisk process." (Annelie) Och i klassrummet - 30 elever med någon särskilt begåvad, en hel del smarta, en klump i mitten och så då de svaga. Att hinna med alla dessa är ett trolleri. Vrider man ur sig själv till maximum så går det. Men det kräver att man snittar 60-70 timmar per vecka... Skulle jag då vilja ha något annat yrke? No way! För det eleverna ger  uppväger allt annat men råge. Men till våra politiker - det räcker inte att ideligen påpeka hur viktig läraren är - ni måste visa det också!

Några som har börjat visa sig...

Ja, vad är det som händer?



Många djurgårdare frågar sig nog vad det är som händer? Har laget förvandlats till ett topplag? Oh nej - inget fotbollsjinx här inte!!! Mycket huvudbry - men en sak är i alla fall säker: det är otroligt kul att se DIF spela just nu.

                    

Jo, en sak till är säker när det kommer till det här med kärleken till ett lag... Addicted to Pain...