Mmm... Mitt liv idag. Varit för mycket med genustjosansvejsan och los kränktnes ett tag nu. Så idag blir det en avskalad jag. Det där andra, orka... Peak stupidity får ligga tills en annan dag. Faktiskt! Man behöver inte göra allt på en gång - bara för att det ryker om det. Bättre att fortsätta på min inslagna väg och fokusera på mig och mitt här och nu. Saker kan vänta - för om man ska beta av allt på en kontrollista som bara växer, så... Ja, enkelt förklarat man blir aldrig klar. Jag har ett starkt kontrollbehov - att ständigt vara i kontroll över alla detaljer i mitt liv. Ett skrivande av listor vad som ska göras in i minsta detalj, göra allting så fort det går så att jag inte glömmer det (stor risk - med mitt minne) och ett liv enligt Skalmans mat- och sovklocka... Stressande när det inte går enligt planerna? Om... Rätt ofta har mitt starka kontrollbehov därmed fått mig ur balans. Tömd på energi men samtidigt med något envist pockande att sakerna bara ska göras. En liten ond cirkel.

Sedan en ganska så bra tid så har jag vågat lämna mina strukturerade rutiner. Istället försöker jag leva mitt liv i smått kaos. Ordning i kaoset... I min värld innebär det att bryta rutiner vad gäller mina Skalmans mattider. Jo, även sovklockan ändrades - men de där som kan sin sak och som jag litar på framhöll värdet av den sk sovklockan... Ja, ja... liksom... Sak samma... Sova... när mina vänner irl och på twitter bönar och ber "Sömn Sofia! Sök sängen"... Jag blir ju gärna sån att jag klackar bort att det inte är sådär hälsosamt att inte sova för att lugna andra. Fast jag vet ju att det inte är det bästa - för någon. Licens på melatoninbehandling är visst på g (någon som har någon erfarenhet?) Något ska väl funka någon gång... Vidare så skjuter jag faktiskt upp saker medvetet... Man behöver inte lägga in räkningarna i systemet den 15:e, behöver inte läsa mail flera gånger om dagen, behöver inte lägga in elevfrånvaron 1 minut efter avslutad lektion och jag skriver inga listor som aldrig tar slut. Bara det absolut nödvändigaste förs ner i kalendern...

Det låter väl som en baggis för många av er. Men tro det eller ej, det här är en stor utmaning för en som jag. Det är svårt att släppa invanda mönster och beteenden och våga leva på ett annat vis. Att bara vara jag - att vara den förvirrade professor Kalkyl och den impulsiva Tigger. Lite roligt är det när det förbryllar en hel del när jag inte har järnkoll på allt... "Chocken" hos vissa jobbarkompisar efter sexton år med järnkoll... Men samtidigt så ser de att jag mår så mycket bättre och att jag är jag igen. Teflonet är borta. Visst - det är sina kringelkroka att hitta lösningar när saker inte blir som det var tänkt. Men oh så mycket bättre istället för att stödja hela sin vardag på ett energislukande kontrollbehov. Vissa dagar är det en kamp att inte falla tillbaka i rutiner som för mig var rent destruktiva. Visst blir det lite bakåtsteppande ibland, men det spelar ingen roll så länge jag försöker. För jag vågar ju - jag vågar släppa taget om mitt kontrollbehov. Viktigast av allt - jag vågar att vara mig själv och de dagar sårbarheten är påfallande så vågar jag visa det också. Bara det...

Att psykisk ohälsa är något som uppmärksammas mer och mer finner jag glädjande. Däremot så kan jag inte släppa det där med psykisk förkylning - för riktig psykiskt ohälsa är något man behöver hjälp med. Kan det vara sådana förringande grejer (ja, förkylning är ingen big deal) att tidningar publicerar texter som typ Pressexens tips till kroniskt deprimerade häromdagen: "Lev i nuet i stället för att gnälla”
*Ryck upp dig
*Tänk positivt
*Se livet från den ljusa sidan
*Sluta klaga

DN hade också med en 158 glada saker skulle förhindra självmord En utbildad terapeut ger en lista där några punkter bland annat handlade om att "köpa ett akvarium", "shoppa" och "gå ned i vikt"... En hel del reagerade på denna lista och ett svar levererades i Aftonblaskan. "Varsågod svensk psykvård, här kommer 158 tips från människor som vet bättre än de flesta hur ni fungerar i dag."

Pressexen valde att plocka bort idiotartikeln efter kritik. Vet att en hel del anser att det var kränkthetsdrevet som vann. Det anser inte jag! För det där som står där om positivt tänkande mm - jag gör allt det där. Och jag har gjort det hela tiden. Men utan hjälp så vet jag inte vart jag hade befunnit mig idag...

Vill tillägga en sak till tipsen till psykvården i Aftonblaskan. Skicka den gärna till min vårdcentral där jag mest sprang och jagade läkare via telefonen... jättebra behandlingsmetod - verkligen inte! Men det finns psykiatri dit den listan inte behöver skickas - min är en sådan!  Riktig hjälp finns att få - det vill jag att alla ska veta. För den hjälp och det stöd jag får där och har fått hela tiden har tagit mig dit jag är idag. Den känslan, den vetskapen, att jag faktiskt finner glädje över häret och nuet är en berusande känsla. Jag lär mig hela tiden nya saker om mig själv, växer som person och utvecklas på så många nivåer att jag ibland tappar andan. Det är sant det de säger. Att man går stark ur psykisk ohälsa och får med sig en livserfarenhet som många andra inte har. Jag förstod inte riktigt innebörden av de orden då, men jag gör det nu. Och det - det tar mig och mina babysteps vidare framåt.  

Tillsammans med min musik - Avenged Sevenfold - bästa inspelade konserten ever (hittills i alla fall) - live in the LBC...