...ja, det hoppas jag i alla fall. Så att inte allt går krasch, boom, bang...

Är hemma på en veckas permission för att känna att jag fungerar hemma innan jag skrivs ut. Om det inte fungerar så behöver jag inte börja om på nytt med psykakut och antagligen ny avdelning.

På avdelningen är man i en trygg liten egen värld där inte mycket ångest kan komma in. Det är skillnad på hemma. Men det är ju hemma jag måste lära mig att vara - det är hemma jag måste lära mig att stå ut. Vill ju inte bli hospitaliserad. Och vad sömnen beträffar så är det ingen skillnad. Hellre sömnlös i egen säng än i sjukhussäng...

Räkna får? Det ska väl inte vara så svårt! Då känner ni inte mina får...

Får 1 och 2 hoppar snällt över, får 3 och 4 bestämmer sig för att hoppa över samtidigt. Får 9 slår en volt över. Får 11, 12, 13, 14 o 15 bestämmer sig för att hoppa strömhopp - ett sjå att hinna räkna dem. Får 21 - är det svarta fåret. Givetvis så tar det sönder staketet helt och hållet. Så då blir det bara att snickra ihop ett nytt staket. Får 25 hoppar baklänges över och får 32 gör en 360-gradare. Får 37 totalvägrar och lägger sig helt sonika ner framför staketet och vägrar flytta sig så att övriga får kan fortsätta. Då börjar DJ:n i mitt huvud spela "Bä Bä Vita Lamm" ivrigt ackompanjerad av alla fåren. Alltså jag orkar inte...

Jag vet - det där låter som något jag bara hittar på. Men det var hjärnan själv som hittade på det en natt. En hjärna väldigt typisk för ADHD.

 

 

Så klockren! 

Läget är alltså vad det är - men nu har åter lite tilltro till mig själv. Det är så viktigt. If I ever lose my faith in you...