FRÖKEN MISSNÖJD

Mitt hjärta blöder. Ytterligare ett barbariskt dåd - den här gången i Pakistan. Över 70 människor har en självmordsbombare mördat, mest kvinnor och barn. De ville mörda kristna kvinnor och barn - de slaktades för att de var kristna. Och för att de var barn. Målen var medvetet utvalda - att ta död på så många kristna barn som möjligt.

Krasst konstaterar jag att det efter det vidriga attentatet i Lahore, Pakistan, att upprördheten över islamisternas dåd är omvänt proportionell mot avståndet till attentatet och står i direkt proportion till om svenskar är på plats eller inte.

Visst förstår jag skillnaden mellan närhet och att Bryssel känns som en granne. Dessutom när det är så nära - så kryper faran närmare sig själv. Att känna mer för det ena eller det andra är aldrig fel - att människor betyder olika mycket för oss på ett personligt plan. Detta betyder inte att man inte kan känna med andra. Men känslor och livet är ingen seminarieövning i Sociologi A.

Lite förenklat kan man väl säga att det är naturligt att känna med andra - det är kulturellt att känna mer för vissa. Kultur är inget hugget i sten. Det är föränderligt då det i mångt och mycket är produkten av socialisering – något som blir till och förändras över tid och rum. Kultur kan vara förgivettaget men aldrig bortom ifrågasättande. Men hur någon annan känner är inget vi kan styra över - alla har vi rätt till våra känslor.

Ibland är det bara oförklarligt - liksom det obegripliga som sker runt om i världen nu. Bara så mycket avskyvärt helt meningslöst våld. Hjärtat blöder för Belgien och hjärtat blöder för Pakistan. Det sker saker så ofta nu - låt våra hjärtan ALDRIG vänja sig vid detta. För alla döda och drabbade - så mycket

Däremot så tycker jag nog att medias rapportering angående övriga dåd ska kunna hålla en balans. Närhetsfokus kan jag förstå - men om man tänker lite längre? För vad vi ska hålla i minnet är att så sent som 2009 stod Pakistan på randen till statskollaps. Det är islamisternas mål. Att provocera fram samma situation som 2009. Fundera ett varv till vad en statskollaps i en stat med kärnvapen skulle innebära...

"Islamiska staten ser Sverige som legitimt mål för en attack. Det framgår av ett uttalande från terrorsektens propagandakanal. Nu står det klart att bombmännen från Bryssel ingick i samma terrorcell som terroristen som bodde i Sverige innan han sköts ihjäl i förra veckan." (ledarsidorna)

Kan vi inse att det är arbete som väntar? Och från alla politiska håll - det är inte hela folkgrupper, kulturer, religioner som ska bekämpas, utan våldet i alla. Att inte bara mycket snack och lite verkstad om detta barbariska extremismgift...

...som rinner ut i en telefonlinje, ja - det är att likställa med ingenting! Och så ännu ett möte...

Så det är därför det har blivit så mycket möten i skolans värld numera...

Det konfereras som aldrig för. Ämnes ska lyftas. Särskilt skickliga premieras. Kollegier lär sig kollegialt. Bloggar skrivs. Det twittras. Allt i den heliga skolutvecklingens namn. Vägen tillbaka till svenska skolans storhetstid är att göra ännu mer av det vi inte gjorde då. Trots forskare, förstelärare, föreläsare å konsulter fortsätter skolans kräftgång, i samma takt som allt fler lärare bränns ut. Lärare som ska göra alla de där sakerna ni utvecklar ORKAR INTE. De går på knäna. De dignar redan under saker de borde göra men inte orkar.

Finns att angripa: lärares arbetsmiljö, ordningen i klassrummen där elever blir kränkta vid tillsägelser, sjunkande resultat, IT-satsningar med oklart syfte, politiskt dubbelkommando, etc. Man väljer: sommarlovet!!!

Blir så trött...


(Fredrik Sandström)

Allt behöver inte dissekeras sönder. En god kaka - kan väl få vara en god kaka?

"Vart tog ”Good enough” vägen? Vi stressar sönder eleverna med ett ständigt återkopplande, betygsmatriser och kopplingar till kunskapskraven. Det finns en uppenbar risk att vi fråntar elevernas ork, mod och lust att lära. Det är inte bara eleverna som blir stressade och vilsna. Yrket är så komplext och tar en hel livstid att någorlunda bemästra. Dylan William har sagt ”Det viktiga är att en lärare kan vara en bättre lärare nästa månad än den här”. Om politiker, myndigheter och huvudmän fortsätter att förenkla, reducera och till sist överta makten över hur läraren väljer att lägga upp sin undervisning tror jag att skolorna kommer att få ännu fler och mer vilsna lärare, stukade med dåligt självförtroende. Lärares yrkesstolthet – att själv bemästra och utveckla professionen – håller på att gå om intet. Så kan vi väl inte ha det?

Jag trodde att min huvuduppgift som lärare var att leda eleverna in på kunskapens stundtals vingliga och förhoppningsvis hisnande väg in i ämnet för att till exempel utveckla deras förmåga att göra analyser med ett kunskapsdjup i form av fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet eller för att föra metakognitiva resonemang med kopplingar till tidigare erfarenheter, antingen självupplevda eller genom någon annan form av kunskapsinhämtning. Om eleverna inte tillgodogör sig undervisningen och verkligen lär sig ämnet på djupet blir det bara ett skrapande på ytan. En mycket klok elev sa till en kollega och mig för en tid sedan: Nu har jag resonerat så långt ifrån ämnet jag kan. Det är väl så ni vill ha det?! När till och med eleverna genomskådar systemet, borde inte någon ställa sig upp och fråga vad vi håller på med."

Jag kan inte annat att hålla med. "Good enough" betyder för mig att göra sitt bästa. Det betyder inte att vi ska spola att elever inte ska behöva jobba. Skolan ska inte vara tjo och tjim - lekande lätt, som en enda skrattsalva. Men ska skolan vara rolig då? Jo, det tycker jag - i den mån att vi då menar att det faktiskt ändå är roligt att man lär sig - att hårt arbete ger resultat - och främst att det inte är så tråkigt att det ger rena tråkdöden/ångesten att vara där. Rolig behöver inte sättas i synonym med att vi skrattar hela tiden. Många som verkar tro det när man säger att skolan ska vara rolig... 

Vad säger att hårt arbete och att få lyckas inte är roligt i det långa loppet?




Kortsiktiga vinster - ger ofta jobbiga konsekvenser i längden. Curlande är en sådan sak!


(Josefin Utas)

Barn som ska curlas från allt. Från verkligheten - ska vi låtsas som om det inte finns något jobbigt i livet förrän det säger PANG! och då är det ohanterligt? Filmen jag är bjuden på förhandsvisning är ett sådant exempel där curlingsamhället har satt femtonårsgräns på en film gjord för barn...

I sin senaste film Flickan, mamman och demonerna blandar Suzanne Osten skräckrekvisita med konstnärsdrift och vardagsrealism. Medan mamman försvinner in i psykisk ohälsa, vanvårdas barnet. Hon åker på spö i skolan när hon insisterar på att demoner faktiskt finns. Strax därpå dyker det upp två yuppies med hörlurar och rödsprängda ögon. Andra gånger tittar demonerna fram i köksskåp och garderober.

Prologen ”Det börjar läskigt men slutar lyckligt”, som flickan intygar allra först i filmen tycks inte nog. ”Avgörande är ofta graden av realism och möjligheten till identifikation”, står det att läsa i direktiven. ”Tydlig sagokaraktär och få beröringspunkter med barnets vardag kan bidra till en 11-årsgräns, medan en realistisk skildring som barn kan identifiera sig med kan motivera en högre ­åldersgräns.”

Konsekvensen i tänket? Det finns självmordsförsök i ”En man som heter Ove”, och den är barntillåten. I ”Hunger Games” mördar barn andra barn, och den har 11-årsgräns. Och för att inte tala om Hollywood och spelindustrin - där nioåringar spelar vuxenspel. Ergo: Så medan Star Wars och annan Hollywoodeskapism klarar sig undan med 11-årsgräns, hänger saxen i luften för en traumatiska verklighet i en film som noggrant har testats på barnpublik?

I ett land där public service-tv fortsätter skedmata oss med schlagerkultur, från vilken föräldrar tycks livrädda att exkludera sina barn, får den mer problematiserande barnrepertoaren svårare att göra sig hörd.

Kan det inte vara som så att de unga, mindre invanda har lättare att ta till sig det abstrakta och impressionistiska än vuxna med sina egna erfarenheter i bagaget? Vad jag har förstått utav den här filmen så är det att ämnet verkligen tas på allvar och att de unga inte underskattas. All vågad barnkultur om död och allvarliga ting är förstås inte bra per se. Men att realism i sig blivit alarmklocka är oroande. För hellre bearbeta ångest i tidig ålder, än total beröringsskräck resten av livet. Det var det där med kortsiktiga vinster och där konsekvenserna i det långa loppet medför stora inskränkningar på det egna livet och antagligen också då det egna själslivet.

Enligt vad jag har läst om filmen så får vi i den uppleva mammans fantasibilder av både läskiga och komiska demoner, som uppmanar henne att göra olika saker. Och det var framför allt två scener som fick Statens medieråd att reagera: dels då demonerna uppmanar mamman att hänga sig och dottern räddar henne, och dels då mamman får för sig att döda dottern. Allting slutar dock lyckligt. Suzanne Osten själv säger att det i hennes film är tydligt vad som är fantasi och vad som är verklighet: "Det finns inget realistiskt med demonerna. De är utklädda och teatrala. Jag har gjort jättetydliga estetiska val så att publiken kan orientera sig mellan fantasi och verklighet. Och alla barn nuförtiden vill se spöken och zombies."

Hur det är med den biten kan jag inte uttala mig om - jag får återkomma efter att jag själv har sett filmen. Men visst känns det som om att eftersom man inte kan stoppa det hemska som sker i världen så stoppar man det man kan - en film. Man känner att man har gjort något? Och man behöver inte ta de jobbiga diskussionerna eller utmana barnens känslor - för att det finns för lite tid/ork att sitta med barnen och förklara verkligheten och ta hand om barnens oro och känslor?

Jag tycker att det är ett svek mot barnen att inte ta diskussionen om livets stora frågor, där sjukdom och död är ofrånkomliga ingredienser. Det är läskigt att leva, och vi vet att vi ska dö. Det är en existentiell diskussion som det är ett brott att inte ta på allvar. Barn söker vägledning i dessa frågor. Att låtsas som att alla blir friska, och att det inte finns några problem är att luras – och det vet barn.

Åh ena sidan så är Alfons Åberg så hemsk och ska förbjudas och våra barn ska curlas in absurdum - och åh andra sidan ska de kunna allt om SEX innan de fyllt sex...

Frågan ställdes till ETC och svaret där var något som "prata om sex med barnen så tidigt som möjligt" - till försvar så stod det också i svaret att det skulle vara på adekvat nivå. Men herre jösses! Vad sägs om att se till att ha ett öppet klimat hemma där alla frågor kan lyftas och då vänta tills barnet nyfiket fråga själv och då hålla det på lämplig nivå för barnet. Låt barn vara barn så länge som möjligt!

Och dessa ängsliga föräldrar - är det konstigt att vi lever i landet dårfink där barnen blir allt mer söndercurlade och där barnen beter sig lite hur de vill för att generation curl inte vågar sätta gränser? Känns inte som en jubel i busken framtid direkt...

Jubel...

Visst är det coolt och stort att en svensk är gäst hos Ellen. Tänker absolut inte ta ifrån ZL detta. Mer säga grattis till att ha kommit så långt i karriären.

Min invändning är mot all media som trycker på att det jublades. Någon av dem som har sett Ellen/valfri am. talkshow? Det är ju för tusan så man kan tro att det är ett krav att få sitta i publiken - att man måste kunna jubla HYSTERISKT åt allt och åt inget...

Men mediavinkling är som den är...

Pst! Madonna. Schhhhhhhh...
Beyoncé, Rihanna, Taylor Swift, Adele...

Nej jag har inget emot Maggio - och tydligen så hade hon sagt att det gällde svenska artister. Något som då Metro missade i sitt citat - för inte hade de med intervjun heller. Och då blir uttalandet mer logiskt. Att som Metro försöka göra någon till en kvinnlig världspionjär och dock föga förvånande.

Men tänk att man faktiskt kan ta hela utdrag och göra det trovärdigt. För ett bra uttalande är ett bra uttalande - oaktat person. En bra text är en bra text - oaktat person.

För tänk att det finns personer som jag väldigt sällan håller med vad de säger - men ibland så säger de saker som jag håller med till fullo om. Och vice versa - det finns personer som jag gillar skarpt och håller med om i det mesta - men absolut inte alltid. FLASH: Om du verkligen gillar något en person säger så måste du inte jubla över allt den personen producerar...

Jo, det verkar faktiskt som om folk tror det idag. Och detsamma gäller då tvärtom. Vår media idag - den som går under namnet public disaster...

...betyder inte att jag vill ha högerstyrd media heller. Jag vill ha media som neutralt rapporterar över nyheter - det vore professionellt, att inte låta sin egen politiska åsikt spegla. Det är faktiskt något som vi ALLA med en TV-mottagare är ålagda att betala. Det där med att hålla en politisk profil får de gott lämna till privata aktörer.

Media som då ska utse feministiska förebilder...

(Susanna Mannelin)
Helt strålande text!

Det feministiska språket stämmer ganska så väl överens med detta.

- Kan vi göra nåt tillsammans efter jobbet idag?
= Kom och hämta mig för f-n, jag vill ha skjuts!

Det är den här världen där våra skattepengar - en ganska ansenlig summa - läggs på att genusgranska museer. och den som gör det - får pris för det. Hilfe...

Det är då saker som detta ter sig klart meningsfulla...

...nä, jag vill inte veta vad ni gör där inne - inte för att det är tabu, utan för att jag anser det vara privat!

Tänk om vi kunde skilja på dessa två ord - då kanske vi skulle slippa allt "Vi måste prata mer om mens"

Visst finns det kulturer i världen där mens är tabu - men inte här i Sverige. Kan ju undra vilken mossig sten skribenten ovan har legat under och missat menskonsten till leda. Och jisses! nu kommer dockan igen...


Jag trodde marknaden fick nog av cellulit & bristningsklistermärken. Alltför ofta så känns det som om man hamnat på planeten mensurius - där de länder som anses vara utvecklade - känns som om ett enda stort konstprojekt...

...kyrkan gör sitt till...

Christina Sommers berättar mycket bra om feminism och dess intersektionaliteten...

Det är kroppar hit och det är kroppar dit - denna samtidens kroppsfixering...

(GP)

Kropp kropp kropp
snippa eller snopp
Hudfärg o kön är deras musik
fy f-n för identitetspolitik

Ja, samtidigt som kön inte ska spela någon roll ska kön gå före i kön men olika kön kan inte bada ihop, men de ska dela toalett...



Jeeez! Så binärt Hm... kanske

Found it!

Snart på ett badrum nära dig där du själv kan välja vad du är när du går in. Allvarligt så tror jag det - Absurdistan är ju den lysande stjärnan världskonstprojektet "samtiden"...

Feministisk häxskola startar på Valand bara wtf??? Hogwarths har fått en filial i Göteborg? Så långt kan jag säga att Flumskolan fick en ny betydelse: "Häxskolan kan liknas vid en litteraturkurs och skrivarverkstad. (----) Det trasiga verket och den rituella texten beskrivs som viktiga beståndsdelar. Studenterna kommer att arbeta med röster som motsäger makten, eller som är så infekterade av makten att de blir omänskliga. (----) Vid sidan om litteraturen inkluderas även filmer, konst och popkulturella fenomen som använder häxan som en fristad från den rådande gemenskapen. Maktkritik löper som en röd tråd genom kursen, som kommer att innehålla ett par små, ofarliga ritualer."

På frågan "”Vad är häxskolan egentligen?” Och det är meningen att man ska vara lite osäker, att den ska vara en smula farlig, som något som inte riktigt går att sätta på plats, likt en häxa som inte heller är så lätt att sätta på plats"

Att man då ska få högskolepoäng för det? Inte för att det är förvånande - Absurdistan där det bedrivs HÄXjakt på ett spöke - aka patriarkatet...

Någon mer än jag som får lust att storma in på en kvast och sopa ut föreläsaren? Har ni sopat ut påskresterna förresten?

Wtf??? ett RÖTT ägg...

(SvT)

Ja jösses! "ägg är mens".

Visst kan man få rött att komma ur ett ägg...

(the perfect Easter egg)

Men nej! ägget är inte hönsmens utan bara ägg. Det är en tradition att äta ägg till påsk. Den traditionen har uppstått genom att hönsen gjorde uppehåll med att värpa ägg under vintern. Kläckandet tog fart vid Fastan. Men då fick man inte äta utan sparade äggen. Till påsk hade man mycket ägg och kunde slösa med dem. Och eftersom man inte fått äta ägg under fastan så föll sig äggfrossan naturlig. Dessutom så är ägg en symbol för fruktbarhet - och påsken förr var också ett sätt att önska fruktsamhet av det man skulle så och utav djuren.

Visst mens är ett ägg - precis som ett hönsägg är ett ägg. Men sen upphör ju skillnaderna - för här handlar det inte om utstötning av ett obefruktat ägg tillsammans med en massa slemhinnor. Dessutom känns det som om skribenten har missat att hönsägg behöver tvättas innan de hamnar för försäljning. De flesta av oss kokar dessutom dessa hönsägg till påskbordet...

Skribenten har självklart rätt i att de flesta av oss idag skippar den där fastan och att det där med äggätandet då kan ses som överdrivet. Men traditioner är traditioner - och för de flesta av oss viktiga i vår gemenskap. Inte som så att familjekittet luckras upp - men man ska inte förringa alla små traditioners gemensamma betydelse.

Och tar vi påsken så har vi väl annat än detta äggätande att förundras över? För fjädrar i ris...

...tala om påskris...

Okej, den knäckta äggfrågan: Det man borde fokusera på mer är väl att se till hönsen har en bra miljö. För hur många tror ni skulle hålla sig med höns om det inte var för att de kunde göra någon form av vinst på äggen? De där veganförespråkarna verkar väldigt ofta sakna förmågan att tänka hela varvet runt - att om man plockar bort det som gör att de som livnär sig på köttdjur, mjölkkor, värphöns etc - ja, då kommer också djuren att försvinna.

Så fokus på bättre levnadsmiljö. Och att vi behöver äta mer grönt? Det håller jag med om - men pekpinnar är inte rätt väg. Låt dem som vill äta kött äta kött, och de som vill äta helvegetariskt göra det. Och vill man öka mängden grönt...

Food-ish! Cap-ish!!! Säkert en bra produkt - men namnet? Dum-ish...

Här har vi en annan höjdare...

Absolut att man kan ha med vad det ska påminna om. Men typ kyckl-ish...

I den här världen där kött nästan verkar vara tabu...

Får man verkligen säga "kötta på"? Quorna på som någon sa på Twitter...

Älskade, hatade Twitter...

Twitter som då inte för så länge sedan fyllde tio år. Grattis! Jag skaffade mitt konto på Twitter februari 2012 för att en person som jag hade kontakt med via dennes blogg skaffade Twitter. I början var det mest ett tittande, sen började det twittras - det tog ett tag innan jag började twittra regelbundet - men sen så blev det lite till och lite till och... och så vips! hade det ramlat in 2,7k följare. Vad hände??? 

Jo, när jag väl satte igång så vande jag mig vid formatet ganska snabbt. Visst kan man ibland muttra över 140 tecken - särskilt när man hade behövt 141. Som ni säkert har märkt så tycker jag om att skriva - och det finns något speciellt med att försöka uttrycka så mycket som möjligt på under 140 tecken. Man måste tänka.

Ja! Man måste tänka. Det finns många taskiga inlägg, infekterade twittergräl, uthängningar och annat tjafs och bjäfs som starkt pekar på att tidigare nämnda påstående inte alls stämmer. Det här är dock inte allt med Twitter: coola one-liners, snygga slagord och ordvitsar passar bra på Twitter. Och Twitter är i allra högsta grad ett socialt medium: via Twitter har jag kunnat umgås, diskutera och lära känna människor, något som jag hade behövt anstränga mig mycket mer för att åstadkomma utan att installera den där blå fågelappen.

Jo, jag har ett socialt liv IRL också - precis lagom för mig. Det ena behöver inte utesluta det andra. Det är på Twitter jag först stötte på min cybertwin - vi har inte setts IRL än. Men någon gång kommer det ske - och det snart.

Det är på Twitter jag har mött min ängel...

...att han till och med dök upp i mitt korsord!

Vi har hela skoltwitter - många värdefulla inputs om allt som rör skolan där. Vi har också hela gänget som twittrar om psykisk ohälsa - det är via dem jag har fått biljett till biofilmen jag skrev om ovan.

Bara det här att få scrolla upp i flödet och skänka lite kramar och lite pepp - eller vara lite tokig bara. Det där lilla som gör att någon annan blir lite sedd i just den situation där och då - gissar på att det betyder lika mycket för dem som det betyder för mig.

På Twitter har jag mött personer som blivit bekanta IRL - och där vi då och då träffas för en fika eller bara för att snacka lite. De som bor så det fungerar vill säga. Metallbruden och jag blir det en del telefonsamtal med. Men vi kommer med stor säkerhet att ses snart - då hon har fått ett brinnande intresse för Stockholm just nu.

Via Twitter mötte jag bandyfeber - också det blivit en vän i det privata. Inget möte IRL än - men där kommer det att bli en fika när så passar. Till dess är det mycket snack på DM. Vi har också andra bandynördar som det blir en del snack med - den salte gitarristen som jag skulle vilja träffa - men där lilla världen gör att det inte kommer att ske. Vi har han som vaktar sargen och där har vi också min egen Twitter-SSK - en som kommit att bli en riktigt bra cybervän.

För att inte glömma fina tösen i Örebro - en nattens vampyr med en förkärlek för Lana - och alltid med minst ett hjärta att dela ut. Vi har min nutellafriend. Och för att inte tala om paret gin och yoga och deras fina hund. Så tomt det skulle vara utan dessa som visar delar av sig själva. Så även han som själv beskriver sig som pappan där vi även får härliga familjebilder. Vi har den lille talaren - kommer alltid med kloka inlägg eller kommentarer.

Vi har fröken bubbla, ett troll i tankar, en borgerlig kultur, en tokig grumpy herre och givetvis fru Arabia - som liksom jag bara älskar tramsfeminismen...

Vidare så givetvis Twitters älskade arga kurd. Och lovely dragqueen DJ:n. Och J som blev the madhatter (jag gillar Depp som the madhatter - så inget negativt i det) & fina Västervikskillen och pretty boy Kimpan. Och skånetösen som hunnit passera 20 som är en lysande fotbollstalang som jag har följt från att jag startade mitt Twitter (och hon mig) som har varit bort från Twitter i över året nu - men nu är tillbaka. Inte att glömma, Q och X och pastorn och basisten. Och givetvis min skugga - hon med hjärtat i de rätta färgerna och med de allra bästaste balkonglådorna...

Ja, det finns många många fina på mitt Twitter. Det smakfulla hade varit att köra på "ingen nämnd, ingen glömd", men bara för att jag glömt att nämna dig här betyder det inte att du inte spelar roll för mig. Du spelar roll!

Det är för dessa personer jag stannar på Twitter - för allt de ger mig. Många gånger är jag så less på debattklimatet att jag bara känner för att stänga ner kontot. Men jag låter bli dår-Twitter och håller mig till det ljusa - det som ger mig energi. För Twitter - ja, ni borde alla pröva det - och göra det till just ert Twitter. Följ många - följ få, följ personer som du - följ personer som inte är som du. Ja, gör det till ditt Twitter - att det passar ditt syfte och ändamål. Att du mår bra utav det.

Följ kändisar om det är vad du är ute efter - är du ute efter att konversera så är finn de som gillar att konversera. De med alltför många följare eller är allt för kända hinner ofta inte med att respondera på tweetsen. Var dock inte rädd för att hoppa in i samtal - att märkas, såvida du inte bara vill betrakta och följa. Du väljer själv. När du twittrar - ja, du kan välja att sprida humor, nyheter eller bara vara du. Våga skriva vad du känner - var inte rädd för det. Men ha gärna hövlighet i åtanke. Det du säger på Twitter får snabbt vingar.

Och det är något som jag tycker händer allt oftare nu mera - det som brukar kallas ”twitterdrev”. Det innebär, något förenklat, att en twittrare på eget bevåg utser sig själv till domare och bödel. Denna person hänger ut en annan twittrare, ofta genom att skärmdumpa eller citera något ”dumt” denne har skrivit. På Twitter är mobben inte svårflörtad och när andra personer hakar på detta påhopp är drevet ett faktum.

Att folk som skriver idiotiska saker får mothugg är naturligtvis oundvikligt och knappast något man bör kämpa för att motverka. Men till sammanhanget hör att det i princip inte finns någon på Twitter som man inte skulle kunna sätta dit genom att feltolka något de skrivit. Twitterdrev handlar såklart ofta om att man ogillar vad en person skriver. Men jag tror att det i stor utsträckning handlar om man ogillar personen som skrivit det. Och även om alla personer på Twitter (som någon gång skämtat eller uttryckt något som kan tolkas som en åsikt) är potentiella byten för ett drev så har vissa högre risk att drabbas. Dessa högriskindivider är de som ogillas av ”bödlarna”. Med andra ord finns det all anledning att ta twitterdrev personligt.

Ibland beror dreven på att någon på ett medvetet och ondskefullt sätt försöker sätta dit en fiende. Men de kan också orsakas av ett psykologiskt fenomen som gör att vi tenderar att tolka det någon skriver utifrån vad vi tycker om denna person. Alltså att vi inte dömer personer vi fått en positiv respektive negativ bild av på ett objektivt sätt. Om vi gillar en person för att den besitter vissa egenskaper tenderar vi att ge denne en mer positiv bedömning även i andra avseenden, medan vi överlag är kritiska mot personer vi ogillar.

Så länge Twitter finns kommer twitterdrev förekomma. Det kommer alltid att finnas bödlar – drev-entreprenörer som bygger sina karriärer på att missförstå, skärmdumpa och hänga ut personer de vill sätta dit. Men om man är en vänligt sinnad person som inte vill hänga ut personer som inte förtjänar det är mitt bästa tips att ibland reflektera över hur mycket budbärararen påverkar budskapet. Försök att ha lite snällare ögon när du läser - 140 tecken låter ofta hårdare än vad som var avsikten. Om du blir provocerad av en tweet som skrivits av en person du ogillar (vi har alla personer vi ogillar, det är inget att skämmas över) så försök att fundera på hur du hade reagerat om din förälder, partner eller bästa vän hade sagt samma sak. Hade din tolkning påverkats avsevärt? Om svaret är ja kanske det är en bra idé att avstå från att haka på drevet denna gång? Bara för att man verkligen starkt ogillar en person - så kanske den ändå inte är allt igenom vidrig?

Fem sekunders regeln är bra innan du trycker tweeta...

...ser alldeles för många som inte hinner räkna till ett innan de trycker tweeta...

Twitter kan vara som en skolgård för förvuxna barn. Så lite liknande att komma ihåg vore bra...

Nu: lågnivå bemöts med lågnivå och skärmdumpar. Sen gnäller vi på tonåringarna när de gör likadant. Enkelt sagt så är Twitter idealiskt med sina 140 tecken för att tweets ska missuppfattas, tas ur sitt sammanhang och utnyttjas av bödlarna. Om du misstänker att du kan ha missförstått någon: fråga vad denne menar istället för att attackera. Tänk på hur du kan bidra till ett bättre debattklimat - alltså genom att inte sprida obekräftade uppgifter okritiskt. Skärmdumpar  - du får RT:s och ryggdunkar av likatyckande - men den långtgående konsekvensen är att polariseringen ökar.

När man ser vissa dumheter i sitt flöde: Sitt på händerna!
- inte alltid så lätt, som fakiren sa...  

Ja, du gör naturligtvis som du vill. Inga förbud. Ha kul - allt är inte blodigt allvar. Här ryms även trams. Jag lovar! Ja, välj själv vad du vill visa helt enkelt.

Att förstå saker - jag har en stark drivkraft för det. Jag bara MÅSTE förstå. Roligt ibland - ibland bara jobbigt (särskilt för omgivningen). Det gäller det mesta - som psykologiska saker, filosofiska saker - men främst gäller det vetenskap...

Det är i alla fall helt omöjligt att låta bli att kommentera när nötterna är i farten...

Vad hade de innan - nötter med operfekt nötsmak? Rostade i imperfekt? 

Någon som inte heller kan låta bli att kommentera är min svägerska:

En klart adekvat fråga! Eller så kan man ju undra om det är ett resultat av svensk PISA-matte, det är svårt att räkna så höga tal...

Min svägerska - hon är lite som jag - ser också sådana där saker, och bara MÅSTE kommentera. Jo, vi har våra olikheter också...

Men även Happy Morning people surnar till ibland på morgonen. Tänk om folk kunde inse att det inte är mängden parfym som avgör hur gott det luktar utan det är parfymen i sig. Tänk på att man faktiskt kan dö av parfym - du sprutar på odör...

Alla luktar fisk i...

Får man ett sådant kvitto - ja då vet man att man är i Göteborg...

Att få räkning...

Elektriker...
- är de närsynta använder de kontaktlinser... 
- kan vara svårt att umgås med. De håller sig mest till sina egna kretsar..

...OHMygod som elektrikerns barn - sladdbarn naturligtvis - sa när de kom ut i köket och det vankades andra bullar - kanELbullar... Alltså spänningen i köket när ett av barnen därpå gjorde en glädjevolt...

- deras bilar har ofta problem med kopplingen. Men oftast bara de som har dåliga stöt-dämpare. Nackdelen med elbil är man ofta får sladd och tappar kontakten med marken. Bilföretaget då? Jo, jag har hört att det är mycket motstånd i ledningen...

Kanske ska satsa på biobränsle istället?

...en drömteater - moment of betrayal...

Betrayal - alla de där quick fix som dyker upp nu - de där säkra vårtecknen: "fixa platt mage till midsommar." Den här var dock lite ny...

Lek med lemurer
Stå på alla fyra
Lek med lemurer igen

Det där och viktväktarna

Bäst i test: IKEA:s bord "banta"...

Annat man kan placera i fällan...

...de här ser också riktigt riktigt goda ut...

...finns säkert en nyttovariant av dem också för dem som vill. Jordgubbsrecept är ett ganska säkert vårtecken - liksom...



Conversingtime

Nåja - en svala gör ingen sommar...

...men vädret en dag i påskhelgen så var det i alla fall äkta vår

Men bästa vårtecknet är dock att fotbollen drar igång igen.

 Hoppas Mr Jinx håller sig hemma hela det här året. Slutar alla matcher som premiären så - hemfärden kändes bit av kaka. Men inget jinx om fler matcher hos mig inte. För nog kommer det kännas i hela kroppen inför VARJE match! Addicted to pain...