...alla tittar på mig - där jag går i mina gyllne skor...

...ja, mina fina kemiskor...



...ihop med klänningen...

...så ämnesintegrerar vi med hemskunskapen: periodiska systemet...



...av cup cakes...

Jag är alldeles tvärsäker på att detta är sättet att höja kunskapsresultaten! Ja, vi har det här när verkligheten överträffar satiren: Peak flumskola... där framtidens skola inte har några lektioner, inga klassrum, inga bänkar. Bara lärande i harmoni och transparens. Där mattklädda trappläktare är det nyaste nya. Fantastiskt Huddinge!!! "Till skillnad från många andra skolor har eleverna inte heller mer än två lektioner per dag. En på förmiddagen och en på eftermiddagen. Lärarna styr sedan över rasterna utifrån behov och arbetssätt. (----) I skolan finns varken klassrum, korridorer eller bänkrader. Eleverna är inte heller uppdelade i klasser, utan de går tillsammans med alla elever från samma årskurs. Hemvisterna består av olika utformade grupprum och salar. I stället för bänkar i rader ska rummet möbleras med sittsäckar, ståbord och konferensbord. (----) Visst behövs det föreläsas ibland, men då har skolan istället små salar bestående av fem mattklädda trappsteg där eleverna kan sitta. Där har läraren uppsikt, och det finns inga bättre eller sämre platser."

Jo, tack! Jag kan riktigt se en hel del av mina elever i de där sittsäckarna, eller på de där mattklädda trappstegen. En dröm för alla ADHD elever där all forskning har visat hur det behövs tydlighet och strukturer och möjlighet till ett mer sk "eget utrymme". Här ska det bli holistiskt lärande, en himla massa IT och svårmobbat eftersom ytorna är öppna. Risken är förstås betydande att det blir precis tvärtom, att eleverna lär sig väldigt lite eftersom det ständigt finns distraktioner runtom. För en med ADHD som reagerar på minsta lilla? Att fokuserar samtidigt som man ser andra elever gå/springa förbi flödande. Jisses! VEM klarar egentligen det??? 

Att se hela människan - jag antar att det är det de menar med holistiska tänkandet. Det är naturligtvis bra att skolan lär eleverna att hantera stress, men det är oroande att se rektorn göra en koppling mellan psykisk hälsa, BMI och självskadebeteende å ena sidan och PISA-resultat å andra sidan. Vad menas med denna koppling? Håkan Fleisher skrev: "Måhända blandar rektorn ihop korrelation (samband) med kausalitet (orsak – verkan). Låt mig illustrera med ett övertydligt exempel. Antalet diagnoser inom Autismspektrum ökar i takt med att Brad Pitt gör fler filmer. En korrelation alltså, men knappast ett kausalt samband. Det rektorn säger är alltså sant – men är det över huvud taget relevant? Och apropå barn med särskilda behov, hur fungerar en sådan skola – en med avsevärt lägre rumslig struktur och dessutom med genomskinliga glasväggar in till rummen – för dem? Jag är mycket tveksam till detta."

Jag tvekar inte en sekund på att det är goda intentioner som ligger bakom. Verksamhetens fyra hörnstenar är kommunikation, kollaboration, kreativitet och kritiskt tänkande och så långt är det ju bra. Men var kommer kunskapen in i bilden - eller har de glömt den. Glömsta... Men åter till deras nyckelord: varför behövs själva yttre strukturen brytas upp för det. I klassrum klarar vi också av att kommunicera och samarbeta. Vi kan vara kreativa och jag lovar att vi tränar kritiskt tänkande. Tittar vi på beprövad erfarenhet samt vetenskapligt forskning så är det inte mycket som talar till Glömstaskolans fördel - då finns det en betydande anledning till oro. Visst kan det fungera i Glömstaskolan och jag hoppas även det. För om det skulle floppa? Det är många barn i omlopp som är labbråttor i detta experiment. 

Glömstaskolans underbara avslutande ord...

Men visst vore det fint om det fungerade. Liksom det där med mobiler...



För jag vill inte förbjuda mobiler i klassrummet - jag skulle vilja att de skulle kunna användas. Men verkligheten är en annan - och i valet mellan att mobilerna härjar fritt och ett förbud, ja då måste jag säga förbud. Men vaddå - det här med datorer är ju bara alltid så bra! Ta bort språk på schemat vet ja - vi har ju alltid google translate...


Det var det där med verkligheten och satiren...

...kontot som jag trodde var riktigt första gången jag träffade på det när det tweetade typ att "eleverna kan behöva hjälp även på helgerna - tack vara data så kan nu lärarna vara tillgängliga på helgerna". Liten skämskudde till mig - men se tweetsen ovan och varför inte: "Sol ute gör att elever som vill lära sig saker utomhus kan göra det. I lärarrummet finns det kakor för lärare som får tid över." och "Nu testar vi att lära på nya platser. Eleverna får hitta en egen plats (där de har mobiltäckning) och googla från den." och "Idag har vi sovmorgonslektion . Eleverna sover tills de vaknar och sen pratar vi om vad de drömt när de kommer." inte utan att man skulle kunna tro att det är @Furstelarare som har varit med i Huddingepedagogiken. Verkligheten och satiren som sagt var...

...ett visst mått av sanning ligger det där...

Jenny Maria Nilsson skriver befriande i SvD om skolans till övervägande del obegripliga betygskultur: "Betyg handlar inte längre om slutresultat, utan om hur barnet nått det och vilka egenskaper barnet uppvisar: hens lärprocess, problemlösningsförmåga, kreativitet och kapacitet att uttrycka detta i tal och skrift. Eleven ska tidigt förstå att denne har ett eget ansvar för inlärningen. En god ambition men svår att leva upp till. (----) Tänk er att ständigt skattas utan att riktigt förstå vad som begärs. Vardagen i grundskolan är tidvis en ohelig allians av marknadens curlande och en icke förlåtande betygskultur. Men – som förälder kan du hjälpa ditt barn och här följer några punkter jag försökt inskärpa i mina för att trumfa konkurrenshetsen.

Ett – bortse från de ständiga utvärderingarna av dig och fokusera på kunskapen, odla din integritet och din karaktär. Två – räkna med att bli felbedömd," hetsa inte upp dig över det och låt det ligga kvar länge i ditt liv...


"...hetsa inte upp dig över det såvida det inte inträffar ofta. Ibland blir det till din fördel. Tre – försök aldrig vara bäst utan gör i stället ditt bästa. Fyra – att misslyckas är en viktig konst: inget att rädas, även om ett ängsligt skolsystem vill inbilla dig det."

Vi har blivit en nation där vi alla är experter och vinnare som Susanna Mannelin skriver i GP: "Det skulle kunna tyckas att det finns ett värde i att både som barn och vuxen lära sig att hantera insikten att man inte alltid är bäst. Att man kanske inte är lika bra, man kanske till och med är riktigt kass i bland. Att man har mer att lära, att man behöver öva för att bli duktig på något eller kanske att man faktiskt inte är en fullt så lysande humanistisk stjärna som man föreställt sig. Att en del av att vara människa är att hantera det faktum att man förlorar, vet mindre eller fattar dåliga beslut – och sedan använda denna insikt för att anstränga sig för att bli bättre, kunna mer och göra rätt.

Men vi är redan en nation bestående av experter och vinnare. Alla barn får fotbollsmedalj, alla föräldrar gör alltid det som är bäst för deras barn, alla statsråd är goda feminister och antirasister – till och med när motsatsen är bevisad. Ingen kan mer eller bättre än någon annan, ingen är duktigare eller mer lämpad. Tänk att just vi är så begåvade att vi allihop alltid kommer på första plats."

Ja, så blir det om det fortsätter på det viset. I Huddinge där man ser till att allt är bekvämt och lugna gatan, sopa bort allt vad minsta motstånd heter. Vad får detta till följder - hur förbereder det för högre studier? Jo, vi har nu på högskola och universitet där vi har elever som kräver att få långt mycket mer serverat nu än vad det var när jag gick. Högskoleverket sammanfattar: "De vill veta vad som kommer att tas upp vid examinationen, vad de ska läsa och i vilken bok. De vill bli guidade genom studierna, lotsade."

Den här attityden går igen och igen och igen. Riktigt tydlig är den i en krönika i studenttidningen Lundagård, betitlad: "Jag vill inte ta eget ansvar - jag vill må bra". Den utbildningspolitiska redaktören skriver att det är för höga krav på studenterna att ta eget ansvar: "Du måste själv se till att läsa i takt med studieplanen, börja med hemtentorna i tid och komma på seminarierna. Detta är inte bra för studenternas psykiska ohälsa."

Jag har sett många som skrattat och denna världsfrånvarande hållning. Själv har jag varit tyst och funderat - jag vet vad psykisk ohälsa är. Och nog har den psykiska ohälsan ökat i vårt samhälle - men det beror ta mig inte tusan på att individens egna ansvar har ökat. Tvärtom skulle jag vilja säga - detta curlande, denna björntjänst, gör att många mår dåligt vid minsta motgång. Skribenten nyttjar ordet psykisk ohälsa för att slippa ta ansvar - men tro mig: vi med psykisk ohälsa är inte ute efter att bli curlade, daltade med eller att slippa ansvar.

Detta curlande har inte kommit ur tomma intet. Det är vuxenvärlden som har kommit skamligt till korta. Motgång hör till livet - att inte möte motstånd under uppväxten kommer göra att långt fler brakar under när de står i vuxenlivet. Alla unga har rätt att få lära sig attityden - och erfarenheten: "Jag tar eget ansvar - det får mig att må bra." Att inte lära dem det är ett monumentalt svek!

Sluta dessutom upp med att vara så in i bängen kränkt över allt och inget!

Ett svek är det också med allt det här "klipp-i-långstrumpandet". Pippis pappa är numera bara kung (i verkligheten dock en husritare - numera pensionerad numismatiker). Nu är näste man till rakning...
(DN)
Sverige... ❤️

Självklart har ett förlag rätt att refusera en text de inte anser håller, men det är inte vad det handlar om här. Anledningen till refuseringen är enkom politiskt hänsynstagande inför de ID-politiska strömningar som genomsyrar samhället. För på något annat sätt kan man väl inte tolka Bonniers utskick?

Vad skulle de säga om Fantomen???



😱😱😱

Ska de ge sig på dutuben också?

Snälla! Förklara för mig hur barn kan må dåligt av att läsa de nuvarande versionerna av Jan Lööfs böcker.




Vad folk reagerat på är givetvis stereotypen att alla hipsters stjäl äpplen...


(OBS! Jag vet! matteräkningen på svarta tavlan ÄR störande!)

Vad har hänt med det självklara att prata med barnen? Det som förr kallades föräldraansvar? En gammal bok ÄR gammal - den är ett tidsdokument. Ska inte barn få del av den aspekten? I några av Alfons-böckerna ses ibland en piprökande pappa. Vad är det? det är inte så jättevanligt numera att föräldrar röker inomhus. Men den vuxne kan förklara: "så var det ofta förr" och ger därmed barnets perspektiv på mänskliga moden. Vilken värld möter en 10-åring som i dag tittar upp från en gammaldags bok? Jo, en verklighet full av folk på stan – och på tv, på nätet – folk som kan gå i turban, bära slöja, stappla fram på stilettskor, vara tatuerade, uppklädda, utklädda, med turkos hår. Skulle en bastkjol i en barnbok väcka uppseende? Det tror inte jag. Inte utifrån barnens verklighet och världsbild. Det är ängsliga vuxna som inte vill påminnas om forna tiders vita kolonialism och rastänk. Ska vi fortsätta odla det tänket, genom att överföra det på en ny generation? Unga som ser klasskompisar och blandade hudfärger överallt?

Men vuxna kan berätta, förklara och ge vidare bakgrund – det vill säga en vidare värld. Att läsa texter tillsammans, diskutera stereotypa bilder, berätta om en värld som fanns förr, ett fördomsfullt Sverige vi aldrig vill ha tillbaka och varför detta samhälle tack och lov ser annorlunda ut i dag. Lär vi inte våra barn också vår mörkaste historia är det omöjligt att förstå vikten av det fria samhälle vi har i dag. Stereotyper är ett klassiskt verktyg för författare och konstnärer att förklara, förenkla, förändra och spegla världen. Stereotyper kan vara nedlåtande, men också uppskattande, humoristiska, kärleksfulla, absurda. En stereotyp framställning av andra folk är inte per definition rasistisk. Givetvis måste Jan Lööfs böcker och bilder kunna diskuteras, problematiseras och ifrågasättas, precis som all annan konst. Särskilt viktigt är det när det kommer till konst som vänder sig till barn. Att börja censurera böcker för att de innehåller stereotyper är dock en farlig återvändsgränd. Se, identifiera och erkänn stereotyper – men censurera inte!

Lars Anders Johansson skriver mycket av det som behöver sägas på sin ansiktsbok: "Att återge, förstärka, utveckla och utmana stereotyper är något konstnärer och författare har gjort i alla tider. Stereotyper kan vara oerhört effektfulla, för att roa, provocera eller förenkla. En stereotyp behöver inte vara något nedsättande, men kan givetvis vara det.

Oavsett vilket kan inte en konstnär eller en författare vara skyldig att återge verkligheten på ett sakligt korrekt, eller på ett med den politiska maktens, eller den gapande mobbens, önskemål överensstämmande sätt. Jan Lööfs stereotyper måste givetvis, precis som all annan konst, kunna diskuteras, problematiseras och ifrågasättas. Vad som däremot är orimligt är att kräva att kulturen skall rensas från verk som innehåller stereotyper, nidbilder och förenklingar av olika slag.

Det är i sanning en ironi att den generation som fostrats i att "kritiskt tänkande" är det högsta goda, väljer att använda detta tänkande till att försöka tysta och rensa ut politiska och konstnärliga uttryck som inte faller dem själva på läppen. Att stora kulturinstitutioner och ansedda bokförlag viker ned sig för denna intoleransens ideologi säger så mycket om den feghetens och ynkedomens tidsålder som vi förmodligen bara sett början på. Frågan är om inte det idoga sopandet av isen i själva verket är en björntjänst?"

Leo Flavums blogginlägg   <3 "Oavsett vad man som upphovsman skapar (och oavsett alla goda intentioner), så kommer det att göra någon tjurig i luvan. Förr eller senare. Nu eller om trettio år.
Det går inte att gardera sig från detta. Inte med mindre än hela ens skaparglädje försätts i handfängsel under processen. Och i en anständig, förmodat kulturbejakande samtid ska det heller inte förväntas av en.

”Men när det riktar sig till små barn. De ska inte behöva utsättas för…” Säkert, hördudu! Idag är det ‘stereotypa skildringar’ som anses påkalla skyddsbehov. Om ett decennium är det någonannan noja. Det finns dessvärre flera drivande faktorer i denna sorgliga utveckling. Tongivande är en relativt fåtalig, men högljudd skara ideologiskt motiverade tyckarlobbyister. Som sin uppgift har de tagit att polisiera kulturen i jakt på misshagligheter, bland vilka förlegade värderingar, stereotyper, bristande representation, traditionella könsmönster et cetera, brukar nämnas.
Med hjälp av goda mediakänningar (samt hyfsad räckvidd på sociala medier) för de aggressivt fram sin ståndpunkt. Eller agenda, kanske man bör säga? ”Det här är problematiskt. Det ska bort!”  Utgivarna lyssnar ängsligt, för att sedan rikta pekpinnar mot kulturskaparna, vilka förväntas dagtinga med sina alster. ”Håll tungan rätt i mun eller få dina titlar strukna”, säger de kanske inte. Men det framgår snart.

Har då inte dessa tyckare en poäng, kan man undra? Är det inte av godo att ta itu med ovanstående? All konst värd namnet är raka motsatsen till ”hålla tungan rätt i mun”. Varje odödlig saga – från Gilgamesheposet till Star Wars – dras med sina tvivelaktigheter. Det är bland annat dessa som gör berättelserna levande, mänskliga. Ingen av kulturskatterna torde ha förvärvat sin odödlighet ifall de blott höll sig till det oförargliga och säkra.

Om man säger som så… Det finns en anledning till att ”Sagan om det lydiga och inkluderande barnet som kontrollerade sina privilegier varje kväll före läggdags” aldrig blivit, och lär heller aldrig bli, någon varaktig storsäljare.

Tillvaron blir inte perfekt hur mycket vi än går loss med rödpennan. Därför är strävan efter Korrektopia inte annat än en enkelautostrada mot fördumning. Och som på vägen riskerar att skymma undan fantastiska kulturskapare och deras verk."

Och bara lyssna på Joakim Lamotte när han går igång om att Pelle Svanslös skildrar stereotyper och att den saknar mångfald. Att tokfeministrarna i åratal har rasat över könsfördelningen i Lööfs böcker. Att man på allvar tror att barn inte klarar av att se hur det är i en bok mot hur det är i verkligheten. Ta den här boken:



En vän till en vän skrev: "Den kryllar av flickor som är pigor, kivas, leker m dockor, hjälper mamma, plockar blommor och inte kan såga. Och pojkar som är käcka, våghalsiga, leker m flygplan, sågar ved, hjälper pappa, åker på äventyr och tappar porslin (som mamma sopar upp). Och så finns här n-doktor och n-land. Men barnen älskar den fortfarande - den är en del av vårt gemensamma kulturarv. Den speglar inte hur vi ser på världen, människor och relationer nu. Men när den kom ut, på mormors tid(?), var detta bilder av Sverige. Genom att visa dem detta och sen samtala, jämföra och problematisera så förstår barn mycket om vi visar och berättar." Barn är inte dumma i huvudet!


(GP)

I de lättkränktas land, som detta sannerligen är, så kommer snart ingenting vara säkert från de ivriga saxarna. Varför ska vi inordna all tidigare litteratur utefter dagens moraliska rättesnören? Hur mycket förlorar vi inte i kunskaper om hur man tänkte och resonerade förr genom denna vittvättning av vårt förflutna. Ska vi inte veta någonting om hur européer förr beskrev andra folk och kulturer? Ska man till exempel förbjuda eller klippa i de krigsfilmer som skapades under andra världskriget som ger uttryck för den rasism gentemot ”den gula mannen” som, om inte skapades så i alla fall späddes på, av de grymheter som japanerna utförde under sin expansion i Stillahavsområdet? Hur ska vi då kunna förstå denna rasism och aversion och hur den påverkade krigsföringen?

Ta "Tintin i Kongo" - vad blir kontentan av att man städar undan det man inte vill ha i litteraturen? Vad är det vi inte kommer förstå då? Jo, då kommer vi sakna insikt i hur västerlänningar resonerade när de ansåg sig ha en civiliserande mission i de ”barbariska länderna” där bland annat kristna missionärer såg sig ha en stor uppgift att fylla. ”Tintin i Kongo” är proppfull av den här ”white-mans-burden” andan. Hur ska vi kunna förstå den stora drivkraften, vid sidan av de ekonomiska incitamenten, för den koloniala expansionen om vi inte får läsa om den?

Invändningar mot Lööfs "Morfar är sjörövare" så tänker de bland annat på en svart man som vaktar den arabiska prinsens palats. Är detta verkligen en nidbild? Är det inte istället en historiskt korrekt bild? Det är ett faktum att de arabiska rikena tog väldigt många svarta slavar från medeltiden och framåt. Dessa fick bland annat bli slavsoldater och palatsvakter (som eunucker), men de flesta slavade på fälten eller i hemmen. Detta är kanske en bild som många inte vill se idag, men den är inte mindre sann för det. Om bilden är en "nidbild" så är den inte det av svarta, utan av den arabiska slavkulturen! För övrigt uppvisar albumet inte en nedlåtande bild av araber, som kritiken antyder, utan istället tvärt om. Den visar araberna överlista morfaderns piratgäng på ett ganska fantasifullt och rent av omöjligt sätt. Om något så speglar albumet överlag en orientalisk romanticism från tiden det skrevs.
Men vi kan ju inte ha böcker och album som speglar en tidsanda, eller hur?

En vän till mig bläddrade härom dagen i gamla skolböcker. Det var texter och bilder från alla världens hörn i bland annat geografiska läseböcker. Hon beskriver en bild med en undertext som säger bl.a. "arabgubbe". På bilden såg man en äldre man som såg helt vänlig ut, fullt sysselsatt med något slags hantverk. Med all rätta undrar hon nu om vi kommer att få se kulturetablissemanget rensa ut bland våra litterära och historiska skatter på muséer, hembygdsföreningar och arkiv också så småningom? Och tänk detta smått otroliga hur många som har läst dessa skolböcker tidigare - och inte blivit rasister. Samma sak med alla oss som växt upp och läst Pippi, Tintin och Lööfs böcker - visst är det helt fantastiskt att så många av oss faktiskt inte har blivit det minsta främlingsfientliga eller nedlåtande mot andra kulturer? Snarare tvärtom!

Att plocka bort och tillrättalägga så det ska passa in i dagens världsbild är att förminska barnen. Kan vi börja sluta använda barnens första bokupplevelser som projiceringsyta för vuxenneuroser? Absurdistan! Barn tänker liksom i drama. Barnlitteratur vilar på stereotyper, eller figurer skulle man hellre säga. Barn behöver höra och läsa en massa böcker - ja, i stort sett bada i kultur - så plockar de själva ut kursen, med hjälp av vuxna. Det bortplockande resulterar istället i att vi får en generation ängsliga individer som inte själva kan skilja på rätt och fel. Att vi får rädda elever som hellre låter bli att svara på frågor för rädslan att det skulle vara fel. Ja, hellre lämna det blankt. Jag har sett sådana exempel - och jag gör vad jag kan för att få dem att skriva något i alla fall. Bara för att våga skriva - även om det inte är helt rätt...


Man kan i alla fall få en glad gubbe ☺️

Ja, som betygssystem är det väl inte så bra då...

...för att behöva öva och anstränga sig...


Vi lärare är faktiskt människor och inte trollkarlar - även om vi alltför ofta trollar med knäna. Var och en inser att snickaren blir skickligare endast av att snickra med sina egna händer, att mästaren förevisar och instruerar gesällen, men han snickrar inte åt honom. Alla vet att idrottsliga framsteg kommer av träning utförd av idrottarens kropp, inte tränarens. Men så fort kunskapen blir teoretisk krånglar vi till det något kolossalt. Allt förmodas med ens vara medfött och omöjligt att påverka på egen hand, tränaren görs viktigare än träningen och lärandet står och faller med metodik, antal personer i rummet och en magisk auktoritet som sitter på hemligheterna.

Så komplicerat kan det inte vara. Det är ingen skillnad att träna för att bli fysiker eller löpare. Den som vill bli en bättre löpare tittar inte på en instruktionsfilm, utan springer. Och man förstår inte fysik först och räknar sedan. Man lär sig formlerna, sedan räknar man och läser, räknar och läser; ur det uppstår successivt förståelse om hur formlerna åskådliggör naturlagarna. De ämnesspecifika kunskaperna ligger sammantvinnade med utövandet, inte utanför det där en superpedagog kan visa och berätta så att man ska slippa mödan att göra kunskapen till en del av den egna hjärnans processer.

All kunskap och inlärning är praktisk. Man måste utföra den med sin kropp och sitt huvud. Inget annat fungerar. Ingen annan kan göra det åt en. Studerandet på kammaren kommer ingen undan. Det är böckerna man till sist måste ner i om man ska lära sig något teoretiskt. Läraren finns där för att förklara, sätta fenomen i perspektiv och bena ut sammansatt stoff. Men tyvärr, inlärningsjobbet måste varje hjärna göra själv. Det att det inte kräver egen insats skulle säkert bli JÄTTEBRA för många av mina matteelever. Tiden är snål som den är ändå. Läste i en debattartikel att de vill införa mer mattetimmar. Bra men de borde stannat där - för att göra programmering till ett eget ämne? Jag har inget emot programmering - tro inte det. Men A & O måste väl vara att matten sitter som berg först?



Och nya vårproppen - regeringen drar ner anslaget till undervisning med 900 miljoner kronor.

Som om det som var innan räckte. Ärligt talat?

Åter till det där med programmering - visst är programmering viktigt - men man klarar inte programmering om man inte har matematikgrunderna. Bra att veta vad ettor och nollor är... Samt att vi har en skola som ger en bättre läsgaranti än att vi har cirka 25% av de som kommer till gymnasiet som inte klarar av att tillgodogöra sig texterna?

Att det finns de som säger att programmering är grundläggande. Tja, jämför med vad jag sa ovan... Och någon som vill jämföra med att det krävs matematik för avancerad kemi men att man ändå kan läsa kemi parallellt som matematik. Jo, men inte i låg- och mellanstadiet vilket är på de stadier detta med programmering faktiskt vill in. Så fortsätt blanda äpplen och päron och tioåringar med sjuttonåringar så blir det säkert förståeligt...

I detta område kändes det onekligt så. Sen finns det områden jag är mindre kunnig på. Men då håller jag hellre en låg profil - tänka er - och läser in mig på vad det hela handlar om INNAN jag drar slutsatser som hamnar milsvis utanför kastsektorn.

I den bästa av världar skulle vi givetvis kunna satsa även på programmering - men som det är nu: skolsystemet fungerar inte och varken tiden eller ekonomin räcker inte till för att fixa att alla kan läsa och räkna när de går ut grundskolan. Ni får faktiskt ursäkta med måste man då prioritera så anser jag att det är där prioriteringarna ska ligga! 

Vi måste sluta hetskonsumera snabba svar och enkla lösningar. Det finns inga quick-fix eller genvägar. Och nej IG var ingen bra lösning det heller...

När barnen trodde det var bra att vara IG-barn?😨

Under ett antal år har statliga beslutsfattare försökt kommendera svenska skolledare och lärarkollektiv till bättre resultat genom mängder av nya regler, detaljstyrande beslut och ett virrvarr av statsbidrag som är så komplicerade att många kommuner avstår att söka pengarna som staten erbjuder. Alla dessa ramar och regleringar - det här med att det finns något kvar till lärarkreativitet? Inte mycket...

Undervisning, som naturligtvis är vår huvuduppgift, får en mer och mer undanskymd roll på grund av allsköns administration. Nåväl, det där har de flesta hört till leda, men det är ju det där med att det sitter en massa folk och bestämmer som inte har så där jättemycket hum om hur det verkligen fungerar där ute i verkligheten. Så man försöker kommendera en välutbildad och självständig lärarkår på samma sätt som man kommenderar ett militärt kompani höger eller vänster om marsch...

Parallellt med detta har vi en kontrollerande myndighet som kallas Skolinspektionen och som har till enda uppgift att granska, felrapportera och sanktionsförelägga. När vi som arbetar i skolan ställer frågan: ”Har ni några tips på hur vi ska komma vidare i vår utveckling?” – får vi till svar att det inte ingår i Skolinspektionens arbetsuppgifter att ge råd, den ska bara felrapportera. Statens granskande myndighet för våra finaste pedagogiska verksamheter - förskola och skola - arbetar alltså på det mest opedagogiska sätt man kan föreställa sig. Tänk om lärarna skulle jobba likadant i utvecklingssamtalen med elever och vårdnadshavare: ”Kalle uppfyller inte kraven i matte - men hur vi ska hjälpa Kalle, ja, det får ni räkna ut själva”...

Vi lärare är som marionetter där de som håller i snörena inte har en aning om hur de ska sköta marionetterna. I DN beskrivs det på åsiktssidan att vi är som Kalle Ankafigurer som rusar runt och så går det som det går - att psykisk ohälsa har blivit den främsta orsaken till att antalet lärare minskar på fältet. "Inga pengar i världen kan få en lärare att söka sig (tillbaka) till ett yrke som är i sådan avsaknad av vettig personalpolitik och som totalt kan bryta ner dig psykiskt.

Det krävs av dig som lärare att du har ett pannben av stål, är i princip helt självgående samt är som en gås där alla galenskaper som inträffar ska rinna av dig så lätt som möjligt. Du tar ofta med dig känslan av otillräcklighet, ångest och obehag hem till familjen som i värsta fall får lyssna på ditt jobbtjat vid middagsbordet.

De parametrar som förs fram i politiska diskussioner är ofta ”materiella” som löner, karriärmöjligheter och lärarutbildningens utformning.  Sedan nämns även skolmiljön som en sorts ”sidekick”.  Man fortsätter från skolpolitiskt håll att låta lärarna spela rysk roulette med sin egen hälsa som insats och kommer aldrig åt grundproblemet. Problemet stavas psykosocial ohälsa och är direkt relaterad till otryggheten som skapas av stora, stökiga grupper som inte uppför sig och där allt ska ifrågasättas."

Fokus för lärare ska utgå från undervisning, förberedelser, uppföljning etc. Ta en noga titt och rensa bort alla överflödigt. För det är en skam att så många lärare knappt hinner gå på toaletten under dagens gång. Kurvan av antalet lärare som hamnar i utbrändhetetens helvete blir allt brantare. Detta måste vändas - och det NU! Det är liv som står på spel. Och inga jäkla quick-fix, det måste hålla på lång sikt. Ge mandatet till lärarna - inte till de som inte dagligen befinner sig i skolans värld.

För omvärlden - vi har det  här då med att mången i omgivningen anser att rätt till kunskap betyder att kunskapen bara kommer. Och att alla kan nå högsta betyg i alla ämnen. Det är ett jättesvek mot barnen - ingen påstår att alla kan bli fotbollsproffs eller operastjärnor, men alla ska kunna bli Einstein??? Att människan har rätt till kunskap betyder inte att alla klarar att nå högsta betyg och det betyder inte heller att lärare kan "ge" kunskap. Att människor har rätt till kunskap betyder att ingen har rätt att hindra någon från att studera. Den återkommande förvrängningen av rättighetsbegreppet - att rättigheter är något andra är skyldiga att förse en med - blir på inlärningsområdet rent naturvidrigt på grund av hjärnans funktionssätt. Det går att ålägga andra att förse en med allt möjligt, men inte med kunnande, reflektion och insikt. Det är än så länge en biologisk omöjlighet. Frisörtjänster består som bekant i att frisörer arbetar med en annan persons hår utan dennes inblandning tills nöjaktigt resultat uppstått. Tror man att utbildningstjänster utgörs av att läraren bearbetar studentens tänkande och hjärna såsom frisören bearbetar kundens hår, har man gruvligt missuppfattat tingens väsen.

Den tjänst det här handlar om är att man erhåller rättigheten till möjligheten att tentera kunskaper och få ett papper på det. I tjänsten ingår tillgång till lärares kompetens och organisering av kunskapsmassan. Det man inte köper eller erhåller som rättighet är fakta- och förståelseöverföring. Den är nämligen oköpbar, och därför omöjlig som rättighet, dock ej som frihet. Den är oköpbar men fri på exakt samma sätt som högre syreupptagning är det för löparen. Den kan bara införlivas genom eget utförande.

Rättigheter...
DET ÄR MIN FÖRBANNADE RÄTT ATT FÅ HA FÖTTERNA PÅ SÄTET!!!

😓 kork liksom...
"Visst kan man tycka att alla som sitter med fötterna på sätet bredvid på tunnelbanan är dumma eller idioter. Men ibland är man trött och måste vila sig. För mig är det okej om man åker då det inte är rusningstrafik – är det rusningstrafik så är det respektlöst. Ibland måste jag ha mitt vänstra ben på sätet för att jag måste vila eftersom jag har opererat mitt knä. Men ska jag då behöva skriva en lapp och förklara hur det är? Morgonen är min heliga stund, då vill jag lyssna på musik och inte bli störd av folk som klagar på att man har fötterna på sätet." Har vi nått peak curl snart? Snälla! det måste väl finnas ett stopp på alla absurditeter?

Only in Absurdistan...


(smp)

Autentiska skyltar som anses som kränkande??? Detta galna land. Givetvis så ska man väl inte sätta skyltar för att kränka. Men här satte de upp en massa autentiska skyltar från andra länder.

Jag vet att det finns skyltar här i Sverige som innehåller ord som får de flesta av oss att dra på smilbanden (några kränkta individer också gissar jag - det är ju ändå Absurdistan vi talar om). Ett par av dessa placeras i landet ZZ som del i ett projekt. Nu anser några i landet ZZ att dessa skyltar kan vi då inte ha kvar i landet ZZ - för de kan kränka svenskarna som befinner sig i ZZ. Detta trots att skyltarna finns på riktigt - ja just i Sverige. Ni hör ju hur galet det låter?

Och att skyltarna sen plockas ner? Snälla lilla landet. *suck* Allt mer och mer känns det som att jag lever i ett gigantiskt konstprojekt där vi är majorinetter. Snälla klipp av snörena så vi får styra oss själva - och packa ner konstrprojektet och ställ det någonstans där solen aldrig skiner. Orkar . Inte . Mer !    

Ett fik på söder (varannars) löste dock det där med skyltning på en viss bolls dag smidigt...



Men trettiotre kronor?
Hujedamej...

...jo vi har ju alla märkt hur törstsläckande chokladbollssmaken är...

Galenskaperna i detta land är en non-stop-saga...

Inte bara Sverige...

Måste vara kul för barn att gå in på Facebook och se att föräldrarna gått med i den här gruppen. Inte direkt som att det känns att man passar in med sina föräldrar då...

Föräldraskap...

Ansiktsboken ger oss fler prov på hur det står till hos vissa....

Vet inte hur jag ska berätta det här på ett mjukt sätt men DET ÄR KLOR I BASSÄNGEN!

Och nästa...

Moment 22...

Många val och kval...

Stackars barn - inte bara giftfri, utan snart oxå "giftfree" 😯 Denna grupp - nästan lika sekteristisk som kollodialt silver - diskussion om man ska tvätta multnade träklädnypor eller slänga dem. Nuff said...

Och detta - vilket solskydd och vågar vi verkligen ha solkräm? Men samtidigt så måste ju barnen skyddas från solstrålningen. Skönt att de åtminstone är medvetna om det. Men nu har det startats så många trådar om det att admin tröttnat och startat en enskild "solskyddstråd". Alla dylika fristående solskyddstrådar kommer raderas. Mest fascinerad över all tid de verkar spendera vid dator/mobil - tänk all denna STRÅLNING...

En sak jag med säkerhet kan säga är att de läser i alla fall all informationen som står på varorna...

När man är disträ - av virrigt virke - behövs ordning och reda...

Prioritering skulle varit med också!
Och tidspassning - en timstock...

Klart och tydligt! Ingen risk att ta miste...

Escalator™...
...Förbudsministerns lömske tvilling som jäklas med brorsan?

Ja, ja - ett varningens ord är väl på sin plats...

...här verkar det inte ha gått så bra...

För jag tror att någon i närheten där jag passerar när jag går till träningen har inte så lite ont i foten... 😰 Mitt twitterflöde associerade till menskonst - hm, jo jag tänkte själv skriva något liknande först, men jag avstod att skriva något sådant - för jag tror att den där foten är ganska illa däran i verkligheten. Men bara ett tecken på hur samtidsrubbade vi har blivit...

"I don't belong here, I gotta move on dear
Escape from this afterlife"

Nu i afterlife efter den blå himlen som vi bjudits på...

...att unna sig behöver inte vara så jobbigt...

...jag och sol...

Väderhumör? jo, jag vet...



Undra om det där med väderhumör förekommer hos meteorologer?


De släppte väder?

Ooooops! avslöjade...

...så nu vet ni - de där fötterna är inga hallucinations...

Hallucinations...

😨 Har vi inte tagit det där med Eurovision



Inga hallucinations...

Kärleksmumstårta!!! 🤗 ❤️