(Green Day: Basket Case)

Jo, jag ska whina lite...
...skolan såklart...

Hör och häpna: universitetskanslerämbetet (UKÄ) föreslår att lärare främst ska få ägna sig åt undervisningen. Tänka sig att detta ens ska behöva föreslås - det borde vara en självklarhet om ni frågar mig. Vi måste få vara lärare i första hand - inte socialarbetare.

Lärarnas Riksförbund (LR) har i dagarna lagt fram ett nytt förslag (eller en modernisering av Björklunds?) att det ska införas en ny yrkeskategori de svenska skolorna - lärarassistenter. Detta då enligt förslaget: "lärarassistenter har stor potential att nyttjas väl i skolan. Enligt TIMSS så lägger svenska lärare i genomsnitt mer på "allmänt administrativt arbete", exempelvis dokumentation och kontorsgöromål, än lärare i andra länder. Svenska lärare lägger också ner mindre tid på läraryrkets kärnuppdrag – undervisningen. Arbetsfördelningen är inte rimligt."

Att arbetsfördelningen inte är rimlig håller jag med om till hundra procent. Vårt huvuduppdrag måste få vara undervisning och tid med eleverna. Om lärarassistenter är rätt väg att gå? Kanske - men det är mycket dokumentation som har med just undervisningen och elevsituationen att göra. Diskussionen borde snarare handla om bristen på goda arbetsvillkor än bristen på lärare. För som jag skrev precis om lärarassistenter så är det inte så enkelt som att bara för "någon annan" att göra. Vilka uppgifter är det avgörande att just läraren gör och som då också gör reell skillnad? Vilka uppgifter kan "någon annan" lika gärna utföra, men som då inte heller kräver någon större arbetsinsats även av läraren, ändå?

Sist men inte minst och förmodligen svårast! Vilka uppgifter gör varken till eller från, oavsett om läraren/"någon annan" utför? Dessa ska bara SLOPAS!!! Annars blir det i värsta fall ännu en satsning som resulterar i dubbelarbete till obetydlig skillnad/nytta samt ännu fler utbrända. Om än "någon annan". För ska man då behöva informera den här assistenten om varje liten detalj så kan det istället leda till ett merarbete för läraren. Men nog finns det uppgifter som assistenter skulle kunna göra för att underlätta - för en hel del dokumentation är rent ut sagt in absurdum.

Mycket som har blivit tokigt. Kändisar som peppar och hyllar lärare i sociala medier. Visst är det tacksamt att vi uppmärksammas och får positiv cred för det jobb vi gör. Men uppmärksamma gärna då också vår höga arbetsbelastning - för det är den som det i första hand måste göras något åt.

Och vad sker då i skolan? Jo, jag skrev i whiskey in the jar om kommunikologer som predikade "krypmatte". Alltför många skolor som köper in dyra utbildningar istället för att inse att vi behöver satsa på kunskap och fler LÄRARE i skolan. Inte saker som inte stöds av forskning.

Men kommunikologi verkar vara dagens hippa trend...


(SR)

Bara snälla sluta tramsa med skolan! ASAP TACK!

Nog har de flesta lärare önskat sig det här med att tankeöverföring skulle kunna fungera. Som i matten till exempel när eleven har hamnat helt tokigt i sitt svar och det är omöjligt att fundera ut hur han/hon kom att hamna där. Tänk vad det skulle underlätta om eleven kunde föra över sina tankar till mig så att jag kunde se vart det blev tokigt och sen leda eleven rätt.

Eller om jag via tankeöverföring skulle kunna se till att mina elever verkligen förstod allt och spikade allt. Bara sätta A på alla. Tala om en minskad arbetsbelastning och nöjda elever och föräldrar. Där har vi det med andra ord. Genialt...

Och kreativa nog så ska väl någon då kunna få det att fungera. För det här med kreativitet...

Ur en C-uppsats med intervju av lärare:
"Hur beskriver då lärarna det entreprenöriella lärandet? Det finns vissa delar som samtliga lärare anser tillhöra entreprenöriellt lärande och det är ordet kreativitet. Ordet kreativitet är centralt för att förstå lärarnas syn på entreprenöriellt lärande. Lärare 7 beskriver ordet kreativitet så här:

Alla vet att 1+1 blir 2, men kommer du som elev och säger att det blir 3 tänker jag wow, då har du varit kreativ och vågat tänka nytt. Jag brukar säga till mina elever, så att mitt barnbarn som är 2 år att 1+1 är 2 och 2+2 blir 4. Då tycker jag det är viktigare att de är kreativa och hitta på. För entreprenörskap är ju det här med kreativiteten. (Lärare 7)"

Yey! är vi bara lite kreativa och påhittiga så kan vi ju hitta på att alla sinnesintryck bara är hallucinationer och ingenting spelar någon som helst roll. Heureka! detta är anledningen till att vi inte ska titta på PISA: Kreativitet belönas ej!

Men visst: 1+1=3 är synnerligen kreativt. Det ser vi varje dag i samhället när det handlar om skolan. Kommunerna nyttja kreativ bokföring: färre personal + flera elever => högre kvalitet...

Nej jag är inte motståndare till entreprenörskap - men någonstans blev det fel om vad entreprenörskap handlar om. Entreprenörskap handlar - inte helt fel om kreativitet - men om uthållighet och kunskap i första hand. För det gäller ju att kunna göra något brukligt av den där kreativiteten.

Krypmatte, tankeöverföring och 1+1=3. Egentligen behöver vi nog inte göra så mycket mer, men...
--------------------------------------------------
Har du som nyårslöfte att sänka läraryrkets status under 2016 men är osäker på hur du ska gå till väga? Misströsta ej! Här kommer en enkel checklista du kan följa!

Som enskild lärare kan det tyckas hopplöst att påverka läraryrket i negativ riktning. Jag menar, jag är ju varken en Stor Stygg Facklig Organisation, Pappa Staten eller ens en Ondskefull Huvudman, så hur gör jag? Sanningen är att alla kan vi dra vårt strå till stacken för att förstöra läraryrkets arbetsvillkor och attraktivitet och här följer en lista på saker att tänka på.

1   Ta aldrig ut OB-tillägg för föräldramöten, öppet hus eller eventuellt annat arbete du beordras utföra på kvällar och helger.

2   Begär aldrig ut övertid för övertidsarbete.

3   Begär aldrig ersättning i enlighet med Bilaga L om du åker på läger eller klassresor med dina elever. Förutom att du härmed har bidragit till att sänka läraryrket slipper du också, som grädden på moset, bekymra dig om vad som menas med ”Bilaga L”.

4   Säg alltid ”ja” när rektor ber dig vikariera gratis för en kollega som är sjuk.

5   Säg alltid ”ja” när rektor frågar om du kan ta en extra undervisningsgrupp.

6   Kräv aldrig att få faktisk kompetensutveckling – nöj dig med det du får.

7   Undervisa extra i ämnen du inte är behörig i.

8   Godkänn allt och alla.

9   Begär aldrig kompledighet och om du ändå får sådan – ta aldrig ut den.

10 Rätta nationella prov hemma, gärna på loven och helgerna.

11  Ta självmant på dig okvalificerade arbetsuppgifter som inte har med undervisningen att göra. Vad sägs om att jobba i elevcaféet? Eller kanske lite extra rastvaktande?

12  Hjälp aldrig en kollega. Någonsin.

13  Visa aldrig empati när en kollega mår dåligt av arbetsbelastningen

14  Säg, så ofta du kan, ”äh, det spelar väl ingen roll om man kan någonting. Huvudsaken är att man är en vuxen som bryr sig!”

Som du märker finns det rätt mycket en enskild lärare kan bidra med till läraryrkets förfall och om vi alla hugger i tillsammans, kan 2016 bli det sämsta året någonsin!
--------------------------------------------
(lrbloggar)

Trams å sidor - hur många kan säga att de tycker att resurserna till skolan spenderas rätt? Ta dessa exempel: Personal utbildas i normkritisk pedagogik efter att EN! ny lärare påpekat genomsyrande av normer som begränsar eleverna. Skola beviljades 50.000 kr för inköp av litteratur med tema normkritik och HBTQ

Säger inte att ovanstående är oväsentligt - men när jag får höra från lärare på Twitter som berättar att deras gymnasieelever inte kan läsa ordentligt: Så vad får vi då Sverige 2025: hens på genuslekplatser - med talböcker som "Klara i rosabärsskogen" och räknar ut att 1 och 1 är 3...

Ett av skolans problem är att allt fler elever saknar fundamental hyfs, till följd av en till stora delar abdikerad vuxenvärld och föräldrar som är mer måna om att ungarna aldrig någonsin ska ha det tråkigt, än att vägleda dem till att fungera i ett större sammanhang.

Många barn har inte förstått innebörden eller vikten av att använda sig av ord som hej, tack och förlåt. Jo, det är sant. De där småorden som gör det drägligt att umgås många i grupp, orden som fungerar som ett lugnande kitt och skiljer oss från gapiga babianer. Då kanske det inte är så svårt att förstå sambandet med det där med ordningen i klassrummen...

Statistiken är minst sagt skrämmande. Precis som med att kunskap skulle vara i motsats till kreativitet så finns det någon form av överkuckutanke att ordning och reda skulle hämma kreativiteten. Det är bullshit rent ut sagt. De kreativaste eleverna jag har är oftast (till minst 95%) de som bäst klarar av att nyttja sina kunskaper och när det är arbetsro i klassrummet.

Om vi återgår till det där med normkritik: Jag trodde norm var kunskap och att sköta sig i skolan - behövs då verkligen MER normkritik när vi tittar på tabellen ovan? Ordet normkritik alltså - det har okritiskt blivit en helt ny norm: "Om alla bryter mot en norm blir normbrytning snarare en ny norm." (DN) Mycket läsvärt om att bara inte köpa allt för att det går under ordet normkritik.

Är det okej att någonstans i det hela fråga om vi i skolan kunde få satsa lite på kunskap också? Att vägleda, gränssätta och lära eleverna det elementära, så att de står rustade att bli accepterade av den stora flocken homo sapiens utanför familjen och bortanför skolan och välvilliga pedagoger som visst det ser en fantastisk potential under den muttrande, neddragna mössan, är inte att kuva eller förtrycka. Det är att verkligen bry sig om och hjälpa till en framtid där eleven ges alla möjligheter om den bara tar dem.

För detta måste vi ges tid med eleverna. Att satsa på de grundläggande färdigheterna. Datorer och iPads - visst är de bra till mycket - OM de nyttjas på rätt sätt. Men om inte eleverna kan läsa först - hur kan det komma sig att vi tror att allt ska ordna sig om varje elev har varsin iPad eller att varje klassrum är utrustat med interaktiva tavlor?

Många är de som alla nickar och säger ja och amen till all ny teknik - utan att riktigt  förstå vad man har köpt in och varför man har köpt in det. Men att erkänna detta skulle väl vara samma sak som att erkänna sig dum eller att man är emot modernismens krav på ständig förnyelse. När man lämnade ”det gamla och gaggiga” slängde man verkligen bort eleven med badvattnet – och gav upp all sin auktoritet som den svenska skolan har byggt upp under 150 år. Det var fascinerande att se hur bländade alla blev av teknologin och lät den ta rodret. Som Picasso måste grunderna och teorin behärskas för att man senare ska kunna skapa sin fria stil, göra sina statements, och vara kritisk. Men med digitaliseringen så har vi i mångt och mycket hoppat över kunskapsgrunden.

Teknik ÄR bra - men att förlora kunskapsauktoriteten och ingen som lyssnade på oss som är ute i verkligheten att det är tid för eftertanke om hur tekniken ska användas. Vi fick en teknik som inte är det mista anpassad till läroplanen - utan lektionerna tvingades anpassa sig till tekniken. Plugg och böcker försvann som ”gammeldags” och alla barn med dyslexi eller andra inlärningsproblem hamnade på efterkälken så klart, när både läsning och upprepning försvann. Det skulle ”sökas kunskap på nätet” istället för att förmedlas kvalitetssäkrad kunskap – insikt om källkritik försvann, Wikipedia ersatte böckerna. Men för att kunna nyttja sökmotorerna måste man ju veta vad man ska söka efter - efter den kunskap man har. Det ska bli spännande att se om någon äntligen vågar säga att ”kejsaren är naken” – att man lär sig väldigt lite när man kan chatta och kika på lektionerna, gör sina läxor på i-pads och kopierar oftast direkt från nätet när det är inlämningsuppgifter.

Som sagt digital teknik är bra - men digitaliseringen har helt drivits igenom som en tro – väldigt lite har forskats om surfandets betydelse just för barnens hjärnutveckling vilket är förvånande då allt yngre barn använder digitala tekniker allt mer. Teknologin driver oss att göra allt fler saker samtidigt, vilket stör koncentrationen och leder till att vi gör allt lite sämre. Hjärnan avbryts ständigt och är också i jour-läge ständigt när barnen är alltid uppkopplade, vilket påverkar inlärningen såklart. Ungdomarnas vila blir inte av samma kvalitet när man är uppkopplad och stimulerar hjärnan ända in till sömnen.

Nu ska vi inte måla framtiden helt i svart - optimism är viktigt. Men om vi inte ser upp, för med i den riktning vi har nu så blir utbildning en allt större klassfråga. De med svårare för sig får svårare, de som inte har möjlighet att få hjälp hemifrån får det svårare. Är det verkligen det vi menar med att få en likvärdig skola?

Om vi ska prata om mina ämnen - matematik och naturvetenskap. Visst har vi alla olika lätt för det här med siffror. Det är en fördel att ha lätt för siffror och problemlösning - inte tu tal om annat. Men man kan klara matematiken ändå - och faktiskt nå hyfsat långt.

Matematik handlar, precis som hantverk, om att lära sig använda vissa verktyg. Verktygen är i sig inte svåra att använda. Man klarar sig väldigt långt med att bara kunna använda verktygen. De som blir riktigt duktiga på matematik klarar dessutom av att kombinera användandet av dessa verktyg så att mer och mer komplexa uppgifter kan lösas. Några få klarar av att utveckla nya verktyg för att lösa helt nya problem.

Matematik ska enligt mig inte handla om att leka gissningslek för att komma fram till lösningar. Ofta det nu kommer till att "pröva-dig-fram-metoden" ska användas. Yeck säger jag bara. Systematisk prövning är klart användbart - och kan man redovisa sina prövningar där man visar en förståelse för hur variabeln måste ändras för att lösningen ska framträda, så fine. Men att bara sitta och gissa för att få rätt svar?

Vilket är vad många elever som inte har så lätt för matematik känner att det är som. Någon som tror att de kommer uppleva matematiken lättare om de känner det som om de gissar sig fram? Inte jag i alla fall - jag är ganska säker på att det kommer att sänka deras självförtroende vad gäller matematik än mer. Om de i detta läge tappar sugen förstår jag.

Matematik handlar enligt mig om en förståelse för siffrorna och att man har fått verktyg för att lösa problem. Och när verktygen saknas när man ställs inför ett problem som man inte har verktyg till - då krävs det att man lär in ett nytt verktyg. Detta kräver tid för verktygen måste befästas så att man förstår varför man gör på ett visst sätt.

Matematik är inte hokus pokus - utan ett ämne där problem löses genom att använda inlärda verktyg. Med detta kommer man faktiskt långt. Detta motsätter inte att det finns de som har lättare för siffror och kan lösa långt komplexare problem. Men jag är ganska säker på att antalet panikslagna bara de ser siffror hade minskat om de fått grunder, verktyg och självförtroende. För vågar man inte så blir det ingenting. Och vad gör det om man gör fel ibland? Ingenting enligt mig, då tar man det som ett tillfälle att förstå varför det blev fel och så kanske man lär sig mer än om man löste problemet direkt?

Ibland kanske det krävs att laborera sig fram...

Så naturvetenskap...

"Det kräver en särskild disciplin och arbetsordning, det som brukar kallas den naturvetenskapliga metoden. Det är inte heller säkert att resultatet blir en särskilt fyllig verklighetsbild. Men den får en speciell kvalitet – den har förutsättningar att bli gemensam, en hållbar stomme i en livsåskådning i en alltmer globaliserad värld. Till detta kommer att den kan bjuda på hisnande perspektiv, stora skönhetsupplevelser och känslor av sammanhang. Och så har den förstås visat sig användbar för allt möjligt: ting och metoder som är livsavgörande för jordens befolkning i dag, men saker som också kan missbrukas.

                                       (----)

Utan tvekan bör undervisning i naturvetenskaper också belysa hur denna kunskap kommit till och kan användas, och de samhällsfrågor som berörs. Det är rimligt att diskutera djuretik i biologiundervisningen, eller kärnvapen i fysiken, eller miljögifter i kemin. Men att man skulle presentera tron att Gud skapade världen för 6 000 år sedan som ett tänkbart alternativ till att den uppstod i Big Bang, eller att astrologins horoskop kan jämföras med meteorologins femdygnsprognoser, eller att det är lika redigt att tro på varulvar som att tro att det finns varghundar, är inte acceptabelt. Och att göra detta för att eleverna måste ha roligt – för att kunna lära sig – är ett stort svek." (DN)

För mig känns det där ovan så självklart. Och jag kan lova att mitt fokus i NO-undervisning är enligt naturvetenskapliga metoder. Men tittar vi krasst på skolverkets kommentarer till läroplanerna i biologi respektive fysik så görs ingen distinktion mellan naturvetenskap och olika religioners världsförklaringar och ger därmed inte heller några redskap för att skilja riktig vetenskap från pseudovetenskap.

I USA finns starka fundamentalistiska krafter som vill framställa Bibelns skapelseberättelse som likvärdig med evolutionsteorin. En ovilja mot att skapa konflikter med bokstavstrogna grupper kan ibland anas också i Sverige. Och om inte skolverkets material kan ge tydliga direktiv så kan jag väl säga som så här att det är som upplagt för att skapa konflikter med kreationistliknande personer. För att hänvisa till läroplanen hjälper ju inte särskilt bra. Nu tror jag inte att problemet är särskilt utbrett här i Sverige och ingen NO-lärare jag har kommit i kontakt med skulle komma på tanken att frångå naturvetenskapen för religiös pseudovetenskap i de naturvetenskapliga ämnena.

Religioner försöker svara på frågor om hur vi bör leva och vad som är rätt och fel. Pseudovetenskap påstår sig ge svar på de frågor som vetenskapen ställer, men undandrar sig alla de grundläggande metodregler som utmärker verklig vetenskap. Undervisning om religioner har sin givna plats i skolan – men inte i undervisningen i fysik eller biologi. Pseudovetenskaper hör inte hemma där alls. Däremot bör alla elever få veta hur man skiljer exempelvis farliga eller verkningslösa ”alternativmetoder” från riktig medicinsk vetenskap eller astrologi från astronomi.

Att det finns de som anser att det är ett problem att naturvetenskapliga teorier är föränderliga. Det är ingen svaghet att naturvetenskapliga teorier är föränderliga och inte gör anspråk på att vara slutgiltiga sanningar. Tvärtom är det detta som är poängen med vetenskap: att steg för steg låta sämre teorier ersättas av bättre, utan att vi någonsin når ”ända fram”. Det är något helt annat än det lösa tyckande och den auktoritetstro utan kontrollmöjligheter som utmärker alla former av pseudovetenskap.

Så de som tycker att naturvetenskap är stängd och pseudovetenskap är öppet - jag tycker ovanstående istället visar på det motsatta. För att vara öppen är inte att ta vad som helst för sanning. Att vara öppen är att inse felaktigheter, förkasta dem och istället söka reell kunskap!

Så i naturvetenskapen - no more Fiction...