FRÖKEN MISSNÖJD

Reklam ja...



Hur tänkte AD:n här? Smoooth??? "Att välja Klarna som betalsätt är som att läsa tidningen med jättegeléråttor på fötterna - knäppt, segt och obegripligt" 

Dessutom så är jag verkligen inget fan av sega råttorgodis. Hade det varit bilar hade jag nog haft en större förståelse för det. Skulle till och med kunna tänka mig ett par sådana tofflor - om de gjordes som sådana där djurtofflor...



...då skulle det finnas en toffelgud...

...godisguden har i alla fall levererat...



Känns som om jag har tappat substansen i blogginlägget?

...jo vädret kan nog vara intressantare än svenska möten...

...ibland undrar man verkligen vad alla möten ska vara bra till och om de som bestämmer över detta har full koll på hur engagerade medarbetarna är...

Något som verkligen är heldumt...

Ligga normkritiskt? Vad sägs om att ligga skönt? Nej så enkelt kan det inte vara! För ALLT ska göras normkritiskt...  

Märkliga identitetspolitiken som fördelar in oss i sina egna snygga prydliga fack hela tiden och samtidigt säger vi ska vara normkritiska...

(SvD) Typ så ja!!!

När genustjosansvejsan och normkritik blir helt vansinnigt totalgalet...

(Skolvärlden)
Det kan alltså vara "exkluderande" att kalla eleverna för tjejer och killar?

Och hur får de sen ihop det med det här...


(teklafestivalen)

...eller detta med "sommarkurs för tjejer"? Är inte detta exkluderande???

Undra hur de ser på det om en kille identifierar sig som en tjej?

Är det inte dags att sluta med detta grupperandet och låta varje individ hitta den miljö där den kan utvecklas komma till sin rätt?

(Professor Zapinsky proved that the squid is more intelligent than the housecat when posed with puzzles under similar conditions.)

Men nej då, de fortsätter med sina argument...

...där all utveckling har sin förklaring...

(sydsvenskan)

Känns som om hon måste ha en väldans gammal bok om det står "tofs med ett hål". Har vi hålrummet som social konstruktion...

Helt enkelt UNDERBAR läsning...

...och Metro hakar på...

 Detta då i en tidning som läses gratis av folk i alla dess åldrar - ja, även av barn som inte nått tonåren än...

Och så tycker världen att vi ska kalla oss feministrar?

Ibland slår deras jämförelser mig med häpnad. Det finns skillnader på feminism och feminism. Det handlar om att vi inte har upplevt förtryck - det handlar om att vi generellt sett inte ser ett förtryck i Sverige. Däremot ser vi hur det breder ut sig i förorterna allt mer - men det gör inte ni. Eller det är de för syltryggiga för att säga. Och dagens tokfeminism tycker det är lättare att gaffla om menskonst i alla dess former...

Och så ständigt denna bolagsstyrelse...

Vi har då det här: när männen plockas bort ur bilden. Talande...
Yupp! det håller jag med om. Men det är också talande att de bara visar toppjobb. Varför är inte gruvarbetare med, eller sophämtare, eller sjuksköterskor, eller förskollärare - eller för den delen uteliggare...

Det är faktiskt som så att samma möjligheter finns för båda könen - det handlar inte om diskriminering, snarare om normalfördelningskurvan som jag skrev om i sounds of blue. Det är bara viktigt med det där 50-50 när det kommer till samhällets topp - när vi ser i botten så: 9/10 uteliggare, 9/10 som dör i arbetsrelaterade olyckor. 7/10 som begår självmord är män. Vilka är det som gör ett klassystem och vad som är det som betyder något. Är det "allas lika värde"?

Bara toppen som räknas och när kvinnor är så dumma att de inte själva väljer att satsa på bolagsstyrelse - då måste givetvis det kvoteras! I ett samhälle där alla ges lika förutsättningar kommer vi att bli tvungna att acceptera att utfallet blir olika. I ett samhälle där alla är fria att välja vad de ska arbeta med kommer vi att bli varse att människor föredrar olika vägar i livet. Att två personer som givits likadana förutsättningar väljer olika är utifrån detta synsätt inte något problem. Att den ene väljer att arbeta dygnet runt för att tjäna pengar, och den andra väljer att ta det lugnare för att kanske ägna sig åt sina fritidsintressen eller sin familj, måste vara upp till var och en. Att den förra tjänar mer än den andra är utifrån detta synsätt inte ett problem.

Den jämlikhet som syftar till statistiskt lika utfall bygger på en människosyn där människor betraktas som abstraktioner. Det viktiga är att siffrorna i kolumnerna blir riktiga. Att det handlar om människor av kött och blod, som du och jag, tycks vara dem främmande. Hela kvoteringstanken bygger på denna nedlåtande människosyn, där individerna betraktas som oförmögna att fatta egna beslut över sina egna liv och verksamheter.

Människor som tilltros att rösta, köra bil, handla på systembolaget etc etc så anser då politiker att de är bättre på att avgöra hur de stora börsbolagen ska sätta samman sina styrelser, än de som faktiskt grundat och drivit dessa företag och gjort dem framgångsrika. En ironisk konsekvens av denna människosyn, där individer betraktas som statistiskt utbytbara enheter är att själva syftet med tillrättaläggandet av verkligheten lätt byts ut i sin motsats.

Istället för att skapa en situation där egenskaper som kön, hudfärg eller sexuell läggning inte spelar någon roll bidrar kvoteringsivrarna till en situation där dessa egenskaper blir de allt överordnade. Den som får ett jobb på sådana meriter kommer ständigt att få leva med att vara ”den inkvoterade”, alldeles oaktat kompetens i övrigt.

I ett samhälle som betraktar människor som individer är jämlikhet i förutsättningar den enda möjliga och faktiskt även den enda önskvärda. Enligt mig så är kvotering att visa förakt för de inkvoterades (här då kvinnornas) kompetens. Signalen det sänder ut är att "du duger inte utan måste hjälpas fram i alla lägen, du fixar inget själv". Visst är en typisk markör för Sverige 2016 att när några män inte tar extra och särskild hänsyn till att det är en kvinna blir samma sak som att de förstör för henne…? Jämställdhet men med särbehandling, alltså ”jämställdhet” är vad man är ute efter.

Nej! kvinnor - av med offerkoftan, vi kan av egen kraft. Vi behöver inte kvoteras in. I stället ta itu med de verkliga frågorna - slänga syltryggen åt h-e och faktiskt erkänna de faktiska förtryck som brer ut sig i förorterna utan att relativisera. Att visa en ryggrad av stål...

...love that Picture. Kvinnlig men ändå visar den sådan styrka - allt ihopmixat i en perfekt kombination.

Icke perfekt kombination...

Jag är så trött på att vissa försöker göra ALLT till något polariserad politik. Tweeten ovan var det någon som citerade och gjorde det med. Bara wtf???

Det dyker upp troll från alla håll, som skriver man förbjud allt! (snus, spritnamn på godis etc) så kommer det någon lustigkurre som säger "förbudet gäller bara för svenskar". Detta är tröttsamt!!! Allt behöver inte göras till dagens politiska läge! En hel del saker kan väl bara få va? Som barnfilmer. Vi behöver inte hitta superdolda agendor i Lejonkungen mm.

Thomas Gür säger det så bra angående Lejonkungen:
-------------------------------------------
I ett land där Tintin rensas ut från barnbibliotek som en inledande akt till en tänkt utrensning också bland vuxenböcker, där Pippi Långstrump "rensas" på "rasism" av statstelevisionen, och där statsministern genomför en politik som han året tidigare kallat för nyfascistisk med hänvisning till en person som gjort intellektuellt charlataneri till sitt publika signum, och där en tidigare partiordförandes kulturartikel om Les Miserables är spökskriven med utgångspunkt i en pastisch i en Kalle Anka-Pocket, är det givetvis helt i sin ordning att Lejonkungen framställs som en manifestation av den fascistiska ideologin,
"Du måste inte vara bekant med fascismens tankegods för att skönja det i ”Lejonkungen”, men det hjälper. Det är som en animerad grundkurs i fascistisk propaganda, från degenerationen och sönderfallet i en nation plågad av parasiter och förlorad maskulinitet till reningen och pånyttfödelsen. Hela vägen förankrad i fascismens kåta och naturromantiska klangbotten; blod och jord."
---
Nu inväntar vi analyser av Snövit och de sju dvärgarna som höjdpunkten i en apologi för feodalismens Weltanschauung (det blir fler och bättre associationer om man skriver det på tyska) samt förakt för kortvuxna och Emil i Lönneberga som en ohöljd marknadsföring av agrarkapitalismens vidriga människosyn.
---
Och sedan givetvis författarens oförblommerade självuppfattning:
"Det intressanta är inte den fascistiska­ dramaturgin i ”Lejonkungen”, utan vår oförmåga att se den.
De flesta märker den inte ens."
--------------------------------------------

Visst barnfilmer (liksom de flesta filmer) är en kamp mellan gott och ont där det goda då segrar. Räcker inte det? Kan det inte räcka att ge barn och oss en tro på att riktig godhet ska segra? Det går ju att läsa in och få det mesta till vad man själv önskar. Bara hitta rätt delar och applicera dem. För mig är Lejonkungen en av de vackraste filmer - där kärlek och tolerans för varandra står som segrare. En värld där man lever tillsammans. Tänk om det bara kunde få vara så.

DN hade en artikel om där det i Amerikat gjorts en undersökning på Disneyfilmer. Inte bara enligt bechamelkriterier - men nu fanns det visst inte tillräckligt med fattiga i filmerna - eller att de fattiga inte var fattiga nog. Tänk om barn är tillräckligt smarta för att faktiskt se lycka och att det inte har med pengar att göra?

Och någon som överhuvudtaget tänkt tanken att en barnfilm kanske bara är en saga?

Men överallt ska de in och peta. Vi hade i ett radioprogram där en kulturskribent sa: "Jag kan ibland läsa här & var: Vad hände med kulturjournalistiken som skriver om skönheten? Det vackra i en Matissetavla & en mästerlig strof? Varför ska allt politiseras?

(----)

"För att det är vårt jävla ansvar att tillhöra en motståndsrörelse"

Konstens framtid...

Ni vet hur sorgligt jag finner det som sker. Kan vi ta tillbaka det vackra i konsten, filmen, musiken, lyriken? Ja, och även i biologin och sexualiteten mm?

Som allting analyseras och verkar mixtras för att passa in i vår märkliga samtid så blir jag klart fundersam när den här annonsen dyker upp...

Någon filmvetare som vet om det här är försök till normkritisk film där man bytt kön eller om det är appropriering? För några år sedan skulle jag tvärsäkert skrivit att det har blivit fel på ordningsföljden. (Mycket beroende på att textsättare och bildsättare inte är satta på samma ställe.) Nu är jag inte så säker....

Tror i alla fall att det är kvinnor med (klarar bechameltestet?) och att titeln avslöjar att det finns hemligheter gömda i ögonen. No woman no cry...