"Just remember
In the winter
Far beneath the bitter snow
Lies the seed
That with the sun's love
In the spring
Becomes the rose"
(Amanda Mc Broom)

Oväntat beröm - oväntad ros. Hur underbart är inte det?
Om rosen dessutom till största delen beror på hur man är som människa - på ens person - så värmer det ännu mer.

Förra veckan satt jag och pratade med rektorn. Helt plötsligt avbryter sig rektorn med "men jag har ju glömt". Och så berättar rektorn om vad en av våra lite struligare elever, som det ett tag var lite löst snack om att byta klass på, sagt "Men då får jag ju inte ha Sofia. Det är skolans bästa lärare!" Och jag är ju bara jag i klassrummet, så det måste ju ha att göra med mig som person. Dessa ord är så sköna att ha med sig och kunna ta fram de dagar det är lite tyngre.

Idag på gymmet när jag stretchade så kom en av gymmets PT fram till mig. Inget ovanligt i och för sig, eftersom jag brukar prata en del med de som jobbar på gymmet. Men han ville delge mig vad en kund till honom sagt. Han tyckte att jag skulle få höra dessa ord. Hans kund hade öst rosor över mig. För min träningsvilja, min styrka och mina muskler, javisst. Men framförallt över den positiva energi som kunden tyckte jag spred på gymmet. Alltid glad (måste menat nästan alltid), hälsar alltid och har alltid något uppmuntrande att säga. Så värmande att ha med sig på resan hem. Tunga träningsdagar (jodå jag har sådana också) ska jag tänka på detta och le.

"Tough times never last, but tough people do" (Dr. Robert Schuller)

"Keep smiling...It lets people wonder what you've been up to." (unknown)

Sen att alla rosor har sina törnen... 

"Some people grumble because roses have thorns; I am thankful that the thorn have roses" (Alphonse Karr)