epic...

Faith no More...
"Idén är att fylla Facebook med hårdrock och därmed bryta den monotona strömmen av selfies och sensationalism. Om du trycker "gilla" detta så får du en bokstav av mig och din uppgift blir och hitta en kompositör, artist eller band, med denna bokstav, som du lägger upp på din tidslinje tillsammans med denna text." F fick jag av söte systersonen - det uppenbara för mig borde väl varit Five Fingers Death Punch - men när har jag någonsin gjort den uppenbara? så Faith no More fick det bli...

Bara några timmar senare så kommer i mitt korsord - Låt med Fatih no More - 4 bokstäver - givetvis skulle det bli Epic. Denna kusliga Lilla Världen...

Lilla Världen...

Genusföräldrar...

(Expressen Debatt)

Det är ju för tusan i mig DE som har kön på hjärnan. När vi andra försöker se varje barn som unik individ som ska få odla sina egna intressen - så matar de bara på vidare vilka normer det är som gäller som de ska undvika. ÄR inte det att se könet istället för individen så säg???

Vad jag vill säga till dem?

Ja, det gäller svensk feminism också!

En debattartikel i Dagens Samhälle - nä, jag tänker inte länka. Det räcker med det som står ovan och följande kommentar...

Ja, för att få se äkta jämställdhet så läser vi jämställdhetsfeministern!
...eller boken "Pappa inte barnvakt". Tack och lov så är de flesta av verklighetens män motsatsen till tokfeministernas skeva bild.

Strålande recension och samtidigt en sågning av feminismen i Svensk Tidskrift.

Men trots allt sådant här så har vi i Sverige fortfarande män som gör allt - i den sanna svenska rådande konsensusens tjänst - för att få vara med i radfemsklubben...

(Aftonbladet Ledare)

SJÄLVKLART...

Vad säger fakta?

(Arbetet)

Ansiktsboken har då svaret???

...avd. riktad reklam??? Känns ju som att jag är deras målgrupp... NOT!

Jag har en fråga - och ja, jag är uppriktigt intresserad av ett svar. Hur får man svensk feminism att vara synonymt med jämställdhet? Vi har personer som kan sommarprata, twittra och instagramma om hur mycket de hatar alla män - och så blir de hyllade av våra styrande för sin insats för jämställdhet. Våra medier fylls med texter - den ena mer misandrisk än den andra - och dessa texter anses vara helt okej av konsensussverige. Motsvarande texter åt andra hållet skulle det utlysas skottpengar på.

Denna kullerbytte-o-ideologi. In genom dörren damp idag...

Grattis! Känns verkligen som att detta numret var avsett för mig...

Jag skulle vilja säga att allt sådant här - tjänar i syftet "kön som en social konstruktion" - den som vill underminera den normala medelklassens, särskilt de normala heterosexuella männens, identitet. (läs gärna Det Goda Samhället)

Bläddrar vidare i Pedagogiska Magasinet...

Det står: "Vi ska ha en jämställd skola." Ja, det säger jag självklart ja tack till. Men varför då detta ensidiga fokus på flickor? Sida upp och sida ner med samma ensidiga fokus enligt rådande feministisk konsensus. För visst är det som så att flickorna är de som halkar efter allt mer i skolan och visst är det som så att det är flickorna som i allt mindre grad läser vidare på våra högskolor...

Hur ser det ut på våra högskolor? Jo, majoriteten av de studerande är kvinnor. Trots det så väljer man alltså nu att satsa miljoner på att få fler kvinnliga professorer - alltså att främja "jämställdhet" till kvinnors fördel. Att då inte kunna dra slutsatsen att antalet kvinnliga professorer borde öka i framtiden. Jag skrev borde - för vi kan ju inte veta med säkerhet. Dessutom verkar systemet vi har nu med få säkra anställningar och postdocs utomlands ett par år tilltala kvinnor mindre. Så det går ju inte att säga säkert - men att vattna med jämställdhetspengar hjälper föga mot det dock...

Men, men - vi vill ju så gärna ha hittat en lösning på alla problem. Så det kan liksom inte få vara så att lösningen visade sig göra problemet ännu större...

Det snurrar rejält där...

(Illustrerad Vetenskap)

Tankeförmåga det!!!

Men att skylla på dålig tankeförmåga pga blodbrist...

(Illustrerad Vetenskap)

Sorry - den gubben går inte...

...även om klumpfot i vissa lägen är bättre...

(Illustrerad Vetenskap)

Att känna det som om man blivit trampad på...

- att bli avpolleterad direkt efter att man önskat grattis på födelsedagen
- ett antal telefonsamtal är visst också bara internetrelation
- en koll med de fyra som jag vet har varit gemensam vän med personen på alla tre forumen och också blivit avpolletterade. De hade inte märkt det. Så mycket för att jag var den enda som tagit det personligt. Säger en hel del om oss båda som personer hur man tolkar saker och ting. Det som känns mest: att personen fått ta del av min ofärdigställda barnbok. Den är en så stor del av mig. Men att jag är besviken - ja! Men det är för mig att jobba med. Besvikelser av olika slag dyker ju upp här i livet och det känns som att jag i och med detta nu till hundra procent kan lägga det bakom mig.

Styrsel på tillvaron...

Vem styr vem???

(Ingångsvärden)

Fakebook!!! Nog för att Poes lag ibland kan gälla där - men de är ju tydliga med att det är FAKEbook. För i verkliga livet folk som på allvar lägger ord i mun på andra och därmed tillmäter andra åsikter de aldrig har yttrat...

Något mer som är tummen ner är den förgjordade identitetspolitiken. Kiplings "Den vite mannens börda" gäller i hög grad i detta land - Sverige är ett tydligt exempel på ett samhälle som tror på den vite mannens börda. Det skulle vara svårt att förstå svensk utrikes- eller migrationspolitik om man inte förstår det tankegods som Kipling beskrev i sin berömda dikt. Per capita är vi världsmästare på bistånd och vi är bäst i Västvärlden på att ta emot flyktingar. Båda sakerna motiverar våra politiker med att vi har en plikt att ta ansvar. Vidare ställer vi olika krav på hur andra nationer beter sig beroende på hur lika de är oss själva. Vi kritiserar Israel och USA hårdare än vi kritiserar Kina eller Thailand. Vi ställer krav på danskar och ungrare som vi aldrig skulle drömma om att ställa på palestinier. Den underliggande tanken kan knappast vara någon annan än den att vithet och europeisk kultur medför större krav på hur både nationer och enskilda ska bete sig.

Man stirrar på hudfärg. Delar in människokroppar i kategorier. Man återupprättar en hierarkisk färgskala. Vita och svarta. Samma gamla rastänkande återvänder, men nu uppklätt i antirasistisk språkdräkt. Det pågår en kamp mellan två läger av antirasister. Å ena sidan de som vill att vi går bortom hudfärg, bakgrund och härkomst och ser människan. Där man ser en gemensam mänsklighet bortom skillnaderna. Sedan finns de som vill att vi förstorar våra skillnader, och gör politik av att lyfta fram dem. De vill göra oss underordnade vår hudfärg trots att avsikten sägs vara den motsatta. Den enskilda människan fängslas i sin grupptillhörighet. Det är de senare som nu fått regeringens godkännande och skänkts legitimitet. Den fina antirasismen...

Detta gäller nu inte alla de som säger sig vara antirasister. Det är ju inte vad man väljer att kalla sig som är det viktiga - utan de gärningar man utför. Jag tycker bara att det är så fel att identitetspolitiken har kapat kampen mot rasism på detta vis. Men ett namn är som sagt inte det viktiga - så jag nöjer mig med att säga att jag är mot rasism. Gott så! Och inte vill jag på något sätt förringa de insatser de gör mot verklig rasism och för att hjälpa - som de hjälpinsatser som görs här i Europa med alla insamlingar och så. Tvärtom - vi måste kunna se till att förse de som tagit sig hit med det nödvändiga. Här kan jag inte låta bli att undra varför alla de frivilliga - som utan tanke på egen bekvämlighet, egen vinning eller förväntan på ryggdunkningar - varför de förbises i rapporteringen. Ja, ni vet de som i reella termer faktiskt försakar något av sin egen tillvaro. Dessa personer är jag stum av beundran för!!! Men faktum kvarstår att allt fokus nu är i stort set bara på de människor som tar sig till Europa, och vi glömmer alla de som ännu är kvar.

Tänk om det är som så att med de prioriteringar vi nu gör - där förhållandena i flyktinglägren blir allt mer ohållbara - att vi till stor del bidrar med att fler hellre spelar hasard med en smuggelbåt till Europa. De har flytt från döden - i flyktinglägren ser de en framtid som levande död - en rädsla att aldrig mer få leva. Och så kommer de hit där vi bjuder in med armbågen: ”Välkomna att söka asyl – om ni kan ta er hit”, lyder erbjudandet. Det ger flyktingsmugglare en marknad (rykten säger att vi i Sverige har arbete, bostad mm), utesluter de flyktingar som är för svaga för att klara resan och ökar behovet av livräddande insatser i Medelhavet.

Åter till de som är kvar - de flyktingar som är bortglömda - åtminstone av makthavare - sedan länge. I största hand handlar det om samhällets svaga samt kvinnor och barn. Kvinnor och barn först? Hej feminister - var är er röst för dessa kvinnor???

I flera år har FN:s hjälporgan i Mellanöstern skrikit efter donationer till sin verksamhet. Medlemsländernas bidrag har varit för små eller uteblivit, och FN har tvingats skära ner på det livsviktiga biståndet. Sverige väljer nu att ta av än mer från bidragsposten och lägga på asylposten. När hoppet om framtiden är ute om en framtid i eller nära sina hemländer så packar de väskan. Kriget i Syrien är nu inne på sitt femte år - det är en massiv förstörelse som har skett där. Inte bara världsarven vid Palmyra som det skrivits så mycket om - utan hela statens uppbyggnad av sjukhus, skolor, rättsväsende är ett minne blott. Varför hör vi så lite om det här? Vi är många som i dag begriper att läget är så desperat, att akuta förändringar av vilket slag som helst behövs.

Självklart tycker jag att det är det bra att vi hjälper de utsatta här och att hjälpbehovet fortsätter belysas. Och jag önskar att media kan fortsätta med detta - men med en vidare vinkel - så att den nya solidariteten vi nu ser kan sträcka sig hela vägen ner till Syrien också. För att hjälpa här och hjälpa där motsätter inte varandra. Vi måste göra både ock - på riktigt! Inget jäkla schack med att vänta in andras drag eller en tävlan i självgodhet. Konkret - både här och där - och det redan igår!!!

"Vi måste kunna se både långt borta och nära."

(Det Goda Samhället)

Debattklimatet om detta ämne är tröttsamt och irriterande. Det är ett evigt tuggande om samma saker hela tiden. Irritationen - folk som måste framhäva att en person som säger/gör korkade saker - i samma sammanhang också måste påpeka att denna person är förälder. Kan hända att personen är en dålig förälder - men personen kan lika gärna vara en helt underbar förälder. Okej, nu beror det också på handlingarnas allvarlighet i helvetesskalan. Men jag tycker ändå inte att det finns någon som helst vits med att försöka få det till att personen är en dålig förälder för att man själv inte delar någons åsikt.

Irritationen - kändisar som igenom något abrakadabra blivit politiska experter - när de inte främst anses vara de duktiga underhållare de är - utan används som medel i massmediala desinformationskampanjer samt alla människor som måste dela dessa kändisars uppenbarligen haltande slutsatser - vare sig det handlar om att hjälp på plats bara handlar om filtar och är som att kasta pengar i sjön eller bristande ekonommatematisk förmåga i syfte att försöka vinna mark i frågor. Jag är fullkomligt övertygad att de vill väl. Men vem som helst som tänker och läser lite grann kan hitta VAD det är som görs på plats och vem som helst med lite skalle bakom kan lätt se att ekonomiräkningen inte stämmer - att det är så mycket mer som måste tillkomma. Men vet ni vad - just de där siffrorna spelar inte mig någon som helst roll. Det är inte ett aktiebolag - det är människor och människoliv det handlar om! Irritationen är för mig att man försöker dölja sanningen med faktiska kostnader. Jag tror vi är många som faktiskt är beredda att försaka en del - men att vi också vill veta det. Inte med uppenbart dåliga räkneexempel...

Vi pratar alltid om att dessa personer skulle hjälpa "di dära" att växa. Tänk - jag tror faktiskt att det är så - att de agerar kontraproduktivt. För när människor ser i tidningar om enorma besparingar i välfärden som skola och vård. Ex. som att antalet personer i utanförskap i Sverige ökar. Det är länge sedan en hemlös, trasig och alkoholiserad svenne gav höga poäng i godhetsligan. OCH att operationer får orimliga väntetider pga personalbrist då sjukhusen inte har råd att anställa fler. Många människor är tillräckligt smarta så de kan lägga ihop ett plus ett och få det till två. Med det menar jag att de kan sätta sambanden med detta och invandringsuttalanden som "immigrationsvinster" och "vi har råd". Men hur ska svenska folket förhålla sig - flyktingdebatten har kapats av två läger: på ena sidan finns kampanjande journalister och på andra sidan så kallade ”alternativa kanaler”, där gnäll och konspirationsteorier flödar. Båda sidor bekämpar varandra. Ingen letar efter vägen framåt. Människor gillar inte att bli förda bakom ljuset - och när det går upp för dem att det är det de blir så börjar de med all säkerhet fundera på varför det trixas med dessa siffror med en egen slutsats att verklighetens siffror skulle vara långt värre än de i verkligheten är. Då drar de i nödbromsen och trycker på nödstopp. Och då vet vi alla vilket parti det är...

Den största irritationen - och ilskan - över skrämselpropagandareklam. Vad hände med respekt för "Ingen reklam, tack!"? Ja, sista meningen var en passus. Men det dimper alltså ner en jäkla pamflett från det snabbast växande partiet där de berättar vad sjuklövern - bara detta jäkla ord ¤%#"^^?%¤# - planerar att göra med bostäder som finns på min ort för nyanlända. Detta i en sablans uppräkning i punktform - med avslutning att det finns ännu mer på blablabla.com....

So what? Är det någon form av skräckpropaganda ni försöker beskriva? Bostäder behövs!!! Migrationsverket har precis gått ut med att de sänker kravet till 3,3 kvadratmeter per person. Om jag var ljusår från detta parti innan - blev jag nu flera universum ifrån. Svartmåla andra istället för att komma med konkreta förslag själva. Blrgh!!!

Men se - det här är en sak sak! För att jag inte gillar detta partiet - gillar ju inte motsvarande åt andra hållet heller - betyder INTE att jag inte kan tycka bra om personerna som röstar för dessa partier. Partitillhörigheten gör inte människan. Även om SD inte är för mig - anser jag inte partiet vara världens pariaskräck - en persons partitillhörighet inte avgörande för dens inneboende egenskaper. Och personerna i dessa partier är lika blandade som personerna i alla andra partier. Knappast någon som håller med om allt i ett partiprogram. Miljöpartiet har en hel del vettiga synpunkter - men av de muppar som på senaste tiden har fått ordet har bara det helt stolliga kommit fram. Och så har vi då världens klokaste Utas - som är miljöpartist. Nä jag värderar människor efter vad de gör och säger - inte någon övergripande tillhörighet.

Och det här med att det finns de som säger att det luktar för att någon samspråkat med någon av "fel"parti? Så dumt!!! Nu vet inte jag partitillhörigheten på mina elevers föräldrar - som om det skulle spela någon roll - men för att hårddra det: hur ses det då med föräldramöte när dessa föräldrar är med, eller tänk utvecklingssamtalen? Bo Rothsteins säger det så bra: "Att bara tala med dem som tycker som en själv är generalreceptet för att bli riktigt dum i huvudet". Så på förekommen anledning - Man kan lära av alla. För vem är jag att avfärda min nästa?

(Niklas Lewenhard Gren)

Vi måste lyssna på varandra och vi måste konkret ta itu med de utmaningar som står inför dörren. Vi måste släppa tanken på att vi lever i ett Willy Wonka-land...

(Metro)

Se bara på den alltid rådande konsensusen kring behovet av nya bostäder, av förtätning och av snabbare tillståndsprocesser. Det är märkligt det där, när branschfolk, intresseorganisationer och politiker av alla färger träffas så är de alltid så rörande överens, men när det kommer till konkret handling händer ytterst lite.

Att de inblandade parterna är överens om att det behöver byggas fler bostäder är naturligtvis positivt. Mer bekymmersamt är att de också tycks vara överens om att de som bor i dessa nya bostäder inte skall ha rätt att välja hur de skall transportera sig. Att privatbilismen är någonting ont är nämligen ett axiom som alla dessa diskussioner utgår ifrån, trots att medborgarna verkar tycka annorlunda.

Det påstås exempelvis ofta att färre och färre skaffar bil. Det är inte sant, tvärtom ökar bilägandet, både i absoluta tal och per capita. Sant är dock att varje enskild bil rullar färre mil om året, men det beror dels på att många familjer väljer att skaffa flera bilar, dels att man föredrar att välja trafikslag efter sammanhang. Men som med så mycket annat så tolkar de siffror och liknande som jag tolkar hieroglyfer....

Men det handlar väl om att om vi tror att bilkörandet minskar så behöver vi inte titta över andra - miljövänligare alternativ - för dem har ju folk upptäckt ändå. Alla kan ju alltid ta tuben. Bil ÄR en stor nödvändighet för många utanför storstäderna. Har man tur så går en buss till arbetet annars varannan timme. Eller om man har barn som ska lämnas och hämtas på förskolan - genom att ta bilen kan det vara som så att man då får två timmar mer med sina barn.

Att man vill se miljövänligt är förståeligt - men enligt mig så kommer man längre med morötter än med piska. Tycker man att det är för mycket bilar på gatorna inne i stan - ja, då ser man till att det finns parkeringshus som inte kostar multum. Vill man att folk ska ta cykeln - då ser man till att cykelvägar finns och är säkra (alltså inte ligger mitt i trafikerade farleder). Vill man att folk ska åka tåg så ser man till att tågen fungerar - inte att man var och varannan dag får läsa om timsförseningar. Vill man att folk ska åka kollektivt ja då ser man till att göra det attraktivare - ökad turtäthet, minskat strul och billigare. INTE att dra in på turer och höja priserna. Poängen är alltså att man gör alternativen attraktivare - inte att öka på kostnaderna för övriga. För det fungerar som med tobaksvaror - folk slutar inte för att priserna höjs, då drar de istället ner på något annat. Dessutom: ju flera piskor - desto mer fiffel...

(SvD)

Det var det här med vishet...

”Det förefaller som om ingen av oss vet något verkligt värdefullt, men han tror att han vet det utan att veta det, under det att jag varken veta det eller inbillar mig veta det.” (Sokrates)

Skolan...

(SvT Opinion)

Då är det gott att veta att det FINNS lärarstudenter som om alla blivande lärare skulle vara som Isak skulle skolans framtid te sig ljus...

...även om lärarutbildningen gör sitt för att hålla ner nivån...

Hisnande hårresande...

(SvT)

...magstarkt...

Hjärnstarkt - att bryta känslosåsen - alltså när man går in i en känsla av overklighet och känner sig som i en bubbla. Allt blir skrämmande, läskigt, hotfullt. Man blir handlingsförlamad, känner sig observerad och får stark ångest. Som att man både kan vilja leva och dö samtidigt. Eller att en människa kan göra en ledsen fast den inte är ond. Ofta startar känslostormarna med en grundkänsla: man blir ledsen för något, så byts det till irritation och sen blir det sorg, sen skam och till slut bara virrvarr av känslor. Jag kan mycket väl förstå att det är svårt för omgivningen att bemöta det. De uppfattar kanske bara den tionde känslan, medan man själv har gått igenom många. För mig handlar det om att stå upp för mig själv och i det läget faktiskt kunna säga - trots att det egentligen strålar ut från hela mig - att i dag är ingen bra dag. So handle with care...

Vem än författaren till den texten är - bara så stor kärlek till texten. I vanliga fall att bara kopiera en text så här - men det var ju uppmaningen. OCH dessutom så är texten så bejakande vackert skriven. Att vi människor är beroende av varandra och av gemenskap...

Welcome to the family...

För övrigt tycker jag ni ska läsa Margit Richert: Glädjen i att få dela en kebabtårta ""Duger det här?", frågar vi vår omgivning - indirekt genom en lunchbild på social medier, mer direkt när vi serverar familjen en egenhändigt dekorerad kebabtårta. Men frågan som egentligen pockar på svar är mer komplex och långt mer grundläggande än så: älskar ni mig?"

Oh, ja! Min kärlek rostar aldrig...

...inte till lakrits heller...