från det ena till det andra
The way you are...
Hur jag är... med Agneta Fältskog och Ola Håkansson. Och vilket band tillhörde då Ola? Jo Secret Service...
...vilket jag kände mig som i fredags när jag förvånade nära kolleger vid lunch med att jag inte åt "mu-, bä- eller nöffkött". Jösses - här har vi arbetat nära tillsammans i femton år...är jag verkligen så hemlig? Eller har vi bara så mycket att göra så att personlig information går in genom ena örat och ut genom andra?
Lite hemlig och mystifik kan väl vara lite kul att vara. Men jag kände mig som hemlige Arne, ja eller hemliga Fia då. Tyvärr så hittar jag inga mer bra klipp som jag inte redan lagt ut. Ni får själva Youtuba eller leta i SVT's nyöppnade underbara öppna arkiv. Kanske ska satsa på en ny karriär som agent - Little miss Secret Sophie...
Äsch, eller inte då...
Från det ena till det andra...
Hade fullt sjå med att bita mig i tungan i veckan för att inte börja skratta högt. Sverige har ju haft finbesök eller hur man nu vill se det. Är man tjej och tonåring så har definitivt deras kung varit här. Vi har tjejen som kvällen innan varit på konserten och desperat försökte få tag på en biljett till kvällens show. Få se idolen igen och uppleva ytterligare en magisk kväll + få gå med bästisen. "Men du förstår - det känns ju som att man har ett band till honom. Att man hör ihop. Att man verkligen känner honom." Ja det var här jag hade svårt att inte skratta... "Eller jag skickade nog 40 tweets till honom igår kväll. Tänk om jag bara någon gång kunde få ett svar...Ibland så tweetar han ju tillbaka. Åååhhh om det bara kunde bli till mig." Då önskade jag faktiskt att han skulle skicka ett ynka litet "thank you" till henne. Det skulle ju ha gjort hennes stjärneögon ännu mera tindrande. Denna unga idoldyrkan... Vi kan skratta åt den... Men vi har väl alla varit där? Min egen var Europe - mer specifikt så var det sångaren i bandet. Då fanns ju inte alla dessa sociala medier, så man köpte sina OKEJ och slickade i sig varje ord och bild...
Mina söta tjejer hade bokstavligen dött om de hade fått ta ett foto tillsammans med sin stora idol. Och säkerligen lagt upp fotot på instagram. Då kan man hoppas att de har privat konto. För kommentarer skulle de definitivt få. Självklart massa fina likes och hjärtan. Men avundsjuka kommentarer om både sig själva och idolen. Har sagt det innan - barn härmar vuxna. Skillnaden är att barn kan ibland vara tanklösa och skriva saker i avundssjukans stund. Men när unga vuxna kommenterar barn på ett sätt som får en att bli mörkrädd...
Har man inget positivt och peppande att säga är det bättre att knipa igen. Fram för mer kärlek på nätet. För tycka vad man vill om deras idol. Jag är inget fan av honom eller hans musik, men beundra honom för vad han har lyckats med - det kan jag göra. En sak är i alla fall säker om denne person: "All around the world" så faller tjejerna som käglor framför hans fötter...
2 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: never too late...
Nästa inlägg: don't be so serious
Inte bara unga tjejer - även unga killar. Sonen min hade nog dött bara av att få gå på konserten. Tyvärr (tyckte han) hade vi ingen möjlighet att åka till Sthlm så han skulle få se sin idol.
Hoppas du får en fin söndag. I solen? Kram
Sol är det här hos mig.
Vilken dröm det hade varit för honom. Men det är ju inte alltid så lätt om man inte bor på orten och konserterna är mitt i veckan.
Sköna Söndag KRAM